våren 2009 - Black Box Teater

Vi kastet loss, uten å ha staket ut noen annen
kurs enn troen på firenigheten. Troen på kollektiv
skaperevne. Troen på, og tilliten til, kausaliteten.
Nomadetanken passet oss godt – det skulle bli
fire forskjellige forestillinger spilt på fire forskjellige
teatre i fire forskjellige kontekster. Planen var å
begynne på Grusomhetens teater, for så å ende
på Nationaltheatret. Spekteret ble litt mindre etter
at Onkel Seltun over et glass vin sa ”Hei gutter.”
Dermed ble Black Box Teater vår åpningsarena,
hvilket passet oss
godt ettersom
vi hadde fått
prøvelokale i
nabobygget.
Løytnant
Pettersen fikk
produksjonsansvar
for den første
forestillingen, og
spillekontrakten
var signert lenge
før finansieringen
var et faktum.
Vi hadde dårlig
tid, vi skulle ha
en premiere
i halvåret, og
da nytter det
ikke å sitte og
vente. Korporal
Westerberg fikk
permisjon for å dra over fjellet. Arbeidet dannet
visse dogmer som har fulgt oss siden: Hver
forestilling skal ha en briljant idé som involverer
publikum; maks ti sider Bjørneboe-tekst skal
brukes; alt vi forteller om, skal være sant. Den
første forestillingens briljante idé var å bevæpne
publikum med soft-guns, for å straffe oss som
bærere av beretninger om bestialitet. Vi inntok
rollen som Den Europeiske Mannen, vi tok all vår
skyld på våre skuldre. Vi innså at historien lever
i oss som en konsekvens. Hver og en skrev selv
den teksten han skulle si. Vi tjuvlånte tilhenger på
Ikea og dro til Sarpsborg for å hente Chesterfieldstoler
og kjørte tilbake på dårlige dekk og snøvær
2 | Reise gjennom Bestialitetens Historie
fra helvete. For å sitere Fenrik Høgli: Det å finne
obskure ting på obskure steder, bære dem
gatelangs og laste dem på trikken er en like stor
del av den kunstneriske prosessen.
Sakte men sikkert ankret vi ved vår første
havneport. Vi danset med oppblåsbare sexdukker,
vi ble beskutt et uttall ganger hver kveld, vi snurret
dansk pornofilm på super 8, vi spiste pølser, røkte
sigarer, knuste cd-spillere og hang etter beina i
en talje og resiterte
Bjørneboe. Reisen
var definitivt
i gang, og
plottingen av
neste strekning
var for lengst i
gang.
II
Nästa expedition
började med ett
bakslag. Vi hade
planerat en resa
till religionens
centrum men
eftersom staten
aldrig hade sett
något sådant
som religion, och
därför inte trodde
på dess existens,
fick vi inga pengar.
Som tur var steg de tyska miljonärerna Westerbürg,
Hochli, Hansa och Petersohn in och finansierade
hela projektet ur egen ficka. Vilka hjältar!
Det Åpne Teater var vår skuta och hela världens
religioner våra att plundra. Med hissad piratflagga
låg vi många dagar och undrade hur vi skulle lösa
det hela, men så kom idén. Låt oss trötta publiken
med oändliga föredrag för att sedan sänka dem
med vår deus ex machina. Resultatet blev en
succé som det ännu viskas om när matroserna
har krupit till kojs. Många avfärdar det hela som
en spökhistoria men innerst inne vet de att det är
sant!
Fra del I
Fra del II
Fra del III
III
Inför Bestialitetens Historie del 3 var
förväntningarna många och ångtrycket
högt. Men med Høgli som styrman och de
andra som maskinister kunde väl inget gå
fel? Denna gång hade vi lyckats få ett avtal
med självaste Nationaltheatret och styrde
stolt våra steg mot Torshovscenen. Väl där
upprättade vi en karantän och arbetade
sedan ostörda i en vecka med att bygga
ett ståtligt verk, ett vitt rum i det större,
svarta, rummet.
Utan ett medvetet mål att stödja
mångfaldsåret sökte vi nu ihärdigt efter
skådespelare med kunskap i utländska
språk. Ännu en gång skulle Den
Europeiska Mannen ställas inför rätta och
när han den här gången skulle besvara
anklagelserna skulle det ske i stillhet.
Endast förinspelade röster på spanska,
flamländska, portugisiska och franska
skulle protestera mot de hårda orden och
vi fyra skeppsgastar fick finna oss i att
lydig följa det som stämmorna dikterade.
För att straffa oss ännu hårdare hade vi
bett teatern att ge oss två ytterligare
skådespelare som iklädda svarta uniformer
läxade upp oss när vi inte följde de inte
alltid så tydliga reglerna.
IV
Trots allt detta känner vi fortfarande inte
att Den Europeiska Mannen har sonat sitt
straff. Krigets idéhistoria står mellan oss
och total förlåtelse och vi måste därför
bekämpa ont med ont, föra krig mot
kriget. Löjtnant Hansen, furir Høgli och
kapten Pettersen står alla under tryggt
befäl av överstlöjtnant Westerberg i kriget
som kommer göra slut på alla krig.
Land i sikte. Giv akt.
På Black Box Teater ska slaget stå.
Med: Niklas Westerberg, Mads Sjøgård Pettersen, Kim Atle Hansen og Anders Høgli. Støttet av Norsk Kulturråd. Co-produksjon Black Box Teater
Reise gjennom Bestialitetens Historie | 29