You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Nr 1, 2002 Årg. 26<br />
Filosofi – Mystik – Vetenskap – Kultur<br />
Tidskrift för<br />
Skandinaviska Storlogen<br />
av <strong>Rosenkors</strong>-Orden A.M.O.R.C.<br />
Ansvarig utgivare och redaktör:<br />
Live Söderlund<br />
Ett varmt tack till alla som<br />
gjort denna tidning möjlig.<br />
Copyright 2002<br />
Skandinaviska Storlogen<br />
av <strong>Rosenkors</strong>-Orden A.M.O.R.C.<br />
Gathes väg, SE-439 36 Onsala,<br />
Sverige – Tel: 0300/569956<br />
rosenkors.orden@amorc.se<br />
www.amorc.se<br />
Alla rättigheter reserverade.<br />
För frågor eller prenumeration,<br />
kontakta ovanstående adress.<br />
Artiklar i ”<strong>Rosenkors</strong>et” speglar<br />
inte nödvändigtvis<br />
<strong>Rosenkors</strong>-Orden A.M.O.R.C.s<br />
mening. Varje artikel måste<br />
enbart bedömas för dess eget värde.<br />
<strong>Innehåll</strong><br />
Stormesterens Sanktum ......... 2<br />
Vor vision................................<br />
<strong>Rosenkors</strong>traditionen – Del VI<br />
3<br />
Smaragdlandet ....................... 4<br />
Nøkkelen til lykke ................. 17<br />
Vibrationer .............................. 18<br />
Internationella A.M.O.R.C. ... 28<br />
Billedtekster............................ 32<br />
Omslagsbild:<br />
Montering och idéarbete av<br />
frater Trond Grøntoft.<br />
Vår!<br />
1 RK 1-02
RK 1-02<br />
Stormesterens<br />
Sanktum<br />
Kjære frater, kjære soror,<br />
Under <strong>Rosenkors</strong>ets beskyttelse,<br />
Salutem Punctis Trianguli!<br />
Så er våren her igjen. Livskraften syder ute i<br />
naturen, og om man tenker på den resonans frater Gorm beskriver i sin<br />
artikkel i dette nummer av <strong>Rosenkors</strong>et, så vet vi at det er opp til oss om<br />
vi ønsker å harmonisere oss med den skapende energien som nå<br />
manifesterer seg over alt. Likeledes har vi mulighet til å samstemme oss<br />
med den skjønnhet som åpenbarer seg – se bare på påskeliljen hvor vakker<br />
den er eller lytt til fuglesangens fortryllende toner! Våren er en vidunderlig<br />
tid, artikkelen om ”Vibrasjoner” kan kanskje hjelpe oss til å nyte den<br />
på en enda dypere måte.<br />
En fornøyelse er det også å lese fortsettelsen på frater Rebisses artikkelserie<br />
om <strong>Rosenkors</strong>tradisjonens historie. Et langt og grundig arbeide ligger<br />
bakom en slik kunnskap, som han deler med oss på en inspirerende og<br />
oversiktlig måte. Visst kan det bli mange navn og detaljer å holde rede på,<br />
men det er med dyp respekt man oppfatter den røde tråden som ligger i vår<br />
visdomsarvs historie og hvordan alt på en forunderlig måte henger sammen.<br />
”Smaragdlandet” beskriver vår tradisjons mystiske åre, et lenge fortrengt<br />
aspekt ved det åndelige arbeidet som gledelig nok – og endelig – ser ut til<br />
å få en renessanse i dagens samfunn. Mystikken (menneskets møte med sin<br />
egen sanne åndelige natur) slik den forvaltes av en esoterisk, initiatorisk<br />
Orden som A.M.O.R.C., kan på mange måter være den medisin vår<br />
stressede verden så sårt trenger.<br />
Medvandrere på R.C.-stien, vi har mye vi både bør og kan gjøre for våre<br />
medmennesker og vår jord, men forhåpentligvis har vi også tid til å nyte<br />
noen stille stunder for oss selv med dette vårnummeret av <strong>Rosenkors</strong>et!<br />
Live Söderlund<br />
Stormester<br />
2
Vor vision<br />
<strong>Rosenkors</strong>-<strong>Ordenen</strong> A.M.O.R.C. er en idealistisk<br />
organisation, som findes over hele verden. Den består<br />
af kvinder og mænd, som søger en dybere indsigt i<br />
kroppens, sjælens, livets og naturens store mysterier.<br />
<strong>Rosenkors</strong>-<strong>Ordenen</strong> har gennem historien samlet og<br />
bevaret en viden om indre tidløse sandheder. Formålet<br />
er at gøre tidsaldrenes visdom tilgængelig for seriøst<br />
søgende mennesker. Kundskaben formidles gennem et<br />
studiesystem som berører alle sider af tilværelsen.<br />
Med den frie tanke som en forudsætning er det vor<br />
vision at give enhver nye muligheder for et liv i<br />
harmoni med tilværelsens skabende, konstruktive<br />
kræfter. Med forankring i filosofi, mystik, videnskab og<br />
kultur søger vi at opbygge en bedre verden.<br />
Kontakt os for yderligere information – der sendes gratis og uden forpligtelser<br />
på dansk, finsk, norsk, svensk – eller besøg vor hjemmeside.<br />
❧<br />
<strong>Rosenkors</strong>-<strong>Ordenen</strong> A.M.O.R.C.<br />
Internet: www.amorc.dk<br />
Gathes väg, SE-439 36 Onsala, Sverige<br />
Tel: +46 (0)300 56 99 56 ~ E-post: information@amorc.dk<br />
3 RK 1-02
RK 1-02<br />
<strong>Rosenkors</strong>traditionen<br />
Dess historia från ursprung till nutid<br />
Som vi ur en strikt historisk syn<br />
vinkel lärde oss i en tidigare artikel<br />
i denna serie, framträdde<br />
Rosenkreuzarna endast under början<br />
av 1600-talet. Kan vi dra den<br />
slutsatsen att de inte fanns innan<br />
dess? Enligt Sédir: ”Rose-Croix bar<br />
detta namn bara i Europa och under<br />
1600-talet. Vi får inte avslöja namnen<br />
de hade på andra platser vare<br />
sig före eller senare.” Han tillade:<br />
”När det gäller det verkliga Rose-<br />
Croix har den funnits så länge människorna<br />
har funnits här nere, därför<br />
att den är en immateriell funktion av<br />
jordens ande.” Medveten om ofullständigheten<br />
i sina egna efterforskningar<br />
trodde han att det verkliga<br />
ursprunget till <strong>Rosenkors</strong>-Orden inte<br />
skulle återfinnas på pergament, därför<br />
att den inte tillhörde jorden utan<br />
det osynliga. [1]<br />
Ett studium av ursprunget till de<br />
initiatoriska ordnarna baserad bara<br />
på deras sakliga och kronologiska<br />
Del 6: Smaragdlandet<br />
Av Christian Rebisse, F.R.C.<br />
4<br />
aspekter skulle leda till historicism –<br />
med andra ord till en i huvudsak<br />
positiv och inskränkt vision av deras<br />
ursprung. Skulle detta inte då löpa<br />
risken att förbise det viktigaste: deras<br />
koppling till det heliga? Som<br />
Mircea Eliade påpekar ”Religionernas<br />
historia, från de mest primitiva<br />
till de mest komplexa, utgörs av en<br />
anhopning av hierofanter (överstepräster),<br />
samt av manifestationerna<br />
av heliga realiteter” [2] . Det är likadant<br />
med initiatoriska ordnar. Deras<br />
historia har sitt ursprung i övernaturliga<br />
erfarenheter [3] . Det är därför vi<br />
nu måste beröra denna aspekt. Precis<br />
som Christian Rosenkreuz reste<br />
till arabvärlden, kommer vi nu på<br />
de följande sidorna att resa till den<br />
islamska civilisationen.<br />
Det andliga släktskapet<br />
René Guénon försökte att definiera<br />
initiation såsom överföringen av en<br />
andlig påverkan, vars källa är över-
Smaragdtavlans text skriven på ett berg.<br />
Amphitheatre of the Eternal Wisdom, Heinrich Khunrath<br />
mänsklig. (Han förblir dock obestämd<br />
när det gäller ursprunget till<br />
den senare, som han tidsbestämmer<br />
som uråldrig). Han nämner två<br />
modaliteter av denna överföring: en<br />
vertikal som sänker sig ned direkt<br />
från det osynliga mot mänskligheten,<br />
och den andra horisontell som<br />
är en återöverföring av detta heliga<br />
anförtrodda medel från en initierad<br />
till en annan. De flesta som studerar<br />
historien hos initiatoriska ordnar<br />
nöjer sig i allmänhet med att erinra<br />
om det horisontella släktskapet, därför<br />
att det är sant att det förra förblir<br />
omärkbart för historikern. Genom<br />
att fortsätta på detta sätt begränsar<br />
de emellertid ofta ämnet initiatoriskt<br />
släktskap till nivån av en administration<br />
som delar ut certifikat och diplom.<br />
Andra människor, såsom<br />
Henry Corbin, ger företräde åt vertikal<br />
överföring, och ger den mystiska<br />
erfarenheten – andligt släktskap<br />
– ett fundamentalt kriterium av traditionellt<br />
värde.<br />
Den imaginära världen<br />
I slutet av vår förra artikel riktade vi<br />
uppmärksamheten mot den likhet<br />
som finns mellan Christian Rosenkreuz<br />
och biografierna av vissa<br />
grundare av andliga rörelser. Henry<br />
Corbin nämnde samma personlighe-<br />
5 RK 1-02
ter – och tillfogade även några till –<br />
men drog slutsatser som var mera<br />
intressanta än de som Paul Arnold<br />
dragit. Han noterade manifestationerna<br />
av ”ursprungliga bilder” som<br />
fäster uppmärksamheten på identiska<br />
andliga erfarenheter. Han talar<br />
också om principen om en gemensam<br />
källa genom ett släktskap som<br />
inte är jordiskt utan himmelskt, och<br />
som har sitt ursprung i den ”imaginära<br />
världen”. Henry Corbin gör sitt<br />
bästa för att förklara innebörden av<br />
denna värld i sina många verk och<br />
speciellt i de som tillägnas Shihaboddin<br />
Yahya Sohravardi (1155-<br />
1191), den store filosofen och<br />
mystikern i det islamiska Iran. Hermes,<br />
Platon och Zoroaster var de<br />
primära influenserna som närde tankarna<br />
hos denne platoniker i det<br />
shiitiska islam.<br />
Sohravardi presenterar den Imaginära<br />
Världen (alam-al-mithal) såsom<br />
en dimension mellan rent andliga<br />
och materiella sfärer [4] . Teosofiskt<br />
betecknad som Malakut (själen<br />
och själarnas värld), spelar den<br />
rollen som medlare mellan formvärlden<br />
och världen av rena essenser.<br />
Den betecknas som ”det åttonde<br />
klimatet”, ”landet med smaragdstäder”<br />
eller Hurqualia. Sohravardi<br />
talar om den som världen som den<br />
RK 1-02<br />
6<br />
andlige pilgrimen träffar på i sina<br />
mystiska erfarenheter. För att beskriva<br />
processen med att lyfta själen<br />
mot denna medvetandenivå talar<br />
iransk symbolik om att bestiga berget<br />
Qaf. Detta omfattar ett kosmiskt<br />
berg vars topp inte är något annat<br />
än det mest upphöjda centrat av<br />
människans psyke. På denna topp<br />
finner man den smaragdklippa som<br />
färgar himlavalvet grönt. Det är här<br />
som den Helige Ande, mänsklighetens<br />
ängel vistas. Bland suferna är<br />
smaragden en symbol för den kosmiska<br />
själen. Det är också förvånande<br />
att finna en liknande uppfattning<br />
bland kristna kabbalister. Till<br />
exempel när Johannes Pistorius i De<br />
Artis cabbalisticae (1587) talar om<br />
den sista himmelens ”gröna linje”.<br />
Denna uppfattning finner man också<br />
i Cabala denudata av Knorr von<br />
Rosenroth (1677) [5] .<br />
Sann föreställningsförmåga<br />
Den imaginära världen fyller en<br />
funktion som är förknippad med<br />
den inre erfarenheten. Enligt Sohravardi<br />
har människan tillgång till<br />
denna dimension genom en speciell<br />
förmåga hos själen – nämligen den<br />
aktiva föreställningsförmågan. Paracelsus<br />
talade likaledes om denna förmåga<br />
av imaginatio vera, sann före-
ställningsförmåga, som han betonade<br />
inte skulle blandas ihop med<br />
fantasi. Som visades av Carl Gustav<br />
Jung är sann föreställningsförmåga<br />
en grundläggande nyckel för att förstå<br />
det Stora Arbetet. Vidare indikerar<br />
Rosarium (1300-talet) att det<br />
alkemiska opuset borde utföras med<br />
sann föreställningsförmåga, och<br />
Martin Ruland skrev i sitt Lexicon<br />
alchemiae (1612) att ”föreställningsförmågan<br />
är stjärnan i människan,<br />
den himmelska eller överhimmelska<br />
kroppen” [6] . Jacob<br />
Böhme talade också om Föreställningsvärlden<br />
i form av det Heliga<br />
Elementet eller Världens Själ där<br />
Sophia dväljs – en framställning<br />
som i viss mån påminner om Sepenta<br />
Armaiti, Mazdaismens Sophia.<br />
Föreställningsvärlden är av speciellt<br />
intresse för oss i det att den, som<br />
Henry Corbin visade, är den tidlösa<br />
dimension där händelserna som omtalas<br />
i myterna eller stora epos ”uppenbaras”.<br />
Det är ”platsen” där<br />
profeternas och mystikernas visioner<br />
äger rum, där mänsklighetens<br />
vägvisare mottar sina missioner. Det<br />
är också ”platsen” för mystiska initiationer<br />
och vidare för de ”andliga<br />
släktskapsförhållandena”, vars autenticitet<br />
inte finns inom dokumentationens<br />
eller arkivens jurisdik-<br />
tion [7] . Denna föreställningsvärld är<br />
en mötespunkt mellan de materiella<br />
och andliga världarna. Den kallas<br />
”visionernas land” och ”återuppståndelsens<br />
land”, därför att det är<br />
där initianden finner sin strålande<br />
kropp (Ljusets människa omtalas<br />
också av Zozimus, en alkemist i<br />
Alexandria under 100-talet), som<br />
möjliggör själens giftermål, mötet<br />
med dess Perfekta natur. För<br />
Sohravardi blev de individer som<br />
lyckades med detta andliga experiment<br />
Hermes lärjungar.<br />
Initiationsberättelser<br />
Andens pilgrimer som har uppnått<br />
denna nivå av själsmedvetande har<br />
i allmänhet återgett sina erfarenheter<br />
genom symboliska berättelser. De<br />
senare, som har blivit grundläggande<br />
texter i de andliga rörelser<br />
och som har sitt ursprung i deras<br />
kölvatten innehåller flera särdrag.<br />
För det första är de inte, som Henry<br />
Corbin pekar ut, myter i den allmänna<br />
betydelsen av ordet, de åberopar<br />
händelser vars realitet, tid och<br />
plats inte tillhör vardagshistorien<br />
utan Föreställningsvärlden, själens<br />
värld. De syftar på hierohistoria –<br />
med andra ord helig historia. De bör<br />
därför inte förstås i sin bokstavliga<br />
betydelse utan i sin ”inre betydelse”<br />
7 RK 1-02
(för att använda ett uttryck av Emanuel<br />
Swedenborg), och blott hermeneutik<br />
(läran om texttolkning som<br />
framhäver betydelsen av förståelse<br />
och inlevelse. ö.a.) gör det möjligt<br />
att uppfatta deras innebörd. De äger<br />
då en transformationsförmåga, därför<br />
att de är bärare av ett ljus som<br />
berör det intima centret på läsaren<br />
som står i begrepp att ta emot en sådan<br />
djupsinnighet. Det är i detta avseende<br />
de är verkliga initiationsberättelser.<br />
En av de mest omtalade<br />
av dessa texter är den som berättar<br />
om upptäckten av Hermes Trismegistus<br />
gravkammare.<br />
Perfekt Natur<br />
Många historiker har noterat att<br />
Christian Rosenkreuz framträdde i<br />
det ögonblick Hermes Trismegistus<br />
försvann, efter det att hans arv ifrågasatts<br />
av Isac Casabon (1614). Enligt<br />
Antoine Faivre markerade Fama<br />
Fraternitatis återinstiftandet av västlig<br />
esoterism. Det är därför intressant<br />
att notera att beskrivningen av Christian<br />
Rosencreuz gravkammare liknar<br />
den om Hermes grav. Enligt<br />
Henry Corbin är den berättelse i vilken<br />
Balinus – eller snarare Appolonius<br />
av Tyana – rapporterar om<br />
sin upptäckt av Hermes kropp en<br />
symbolik för människans möte med<br />
RK 1-02<br />
8<br />
Sublimering enligt alkemin.<br />
Hämtad ur Rosary of the Philosophers.<br />
sin själ, sin ”Perfekta Natur” [8] . Hermes<br />
har i sin hand Smaragdtavlan<br />
och en bok som innehåller skapelsens<br />
hemligheter. Dessa element erinrar<br />
om den uppfattning som hävdar<br />
att den person som lyckas med<br />
att känna sig själv genom att träda in<br />
i sitt egna djup, känner Guds och<br />
universums hemligheter.<br />
Det verkar som om Balinus berättelse<br />
var hämtad ur en episod i<br />
Picatrix [9] , i vilken Sokrates diskuterar<br />
ämnet den Perfekta Naturen.<br />
Denna diskussion erinrar om Hermes<br />
utsagor, och understryker att<br />
den representerar filosofins andliga<br />
energi, den inre guide som finner<br />
nyckeln till vishet. En annan del av<br />
Picatrix innehåller en bön som presenteras<br />
som om den tillhörde den<br />
astrala liturgin hos Harrans Sabaeer.
Den åkallar Hermes genom att specificera<br />
att han kallas Otared på arabiska,<br />
Tir på persiska, Harus på nygrekiska<br />
och Buddha på hindi [10] .<br />
Låt oss tillägga att detta möte mellan<br />
människan och hennes Perfekta Natur<br />
också nämns i Poemandres, prologen<br />
till Corpus Hermeticum.<br />
Den gamle vise<br />
Gravkammaren representerar platsen<br />
för övergången till den andra<br />
världen, och vissa texter associerar<br />
den med passagen mot den Imaginära<br />
Världen. Den symboliserar i<br />
själva verket platsen för metamorfosen<br />
av kroppen till ande, av/för dess<br />
återuppståndelse. För Carl Gustav<br />
Jung representerade den också nedstigningen<br />
in i det undermedvetnas<br />
djup. Kropparna efter de två mästarna<br />
Christian Rosenkreuz och Hermes<br />
Trismegistus, upptäckta i sina<br />
gravkamrar, är kroppar från gamla<br />
män. Jung analyserade närvaron av<br />
denna symbol i myter, historier eller<br />
drömmar såsom varande ett uttryck<br />
för en arketyp – den om den ”gamle<br />
vise”. Han tänkte att när en individ<br />
har nått ett visst stadium i sitt sökande,<br />
förändras det undermedvetnas<br />
sätt att te sig i dennes inre liv.<br />
Det framträdde nu i den nya symboliska<br />
formen som representerar<br />
egot, psykets innersta centrum. För<br />
kvinnor skulle det representeras av<br />
en prästinna eller trollkvinna, och<br />
för män manifesterades det vanligen<br />
i form av en gammal vis man, av en<br />
initiator. Jung såg också arketypen<br />
av den alkemiska processen, av initiation,<br />
i Hermes. Han associerade<br />
Hermes-Merkurius med det undermedvetna<br />
och gjorde det till ett element<br />
av grundläggande betydelse i<br />
processen av integration – med andra<br />
ord, av upptäckten av människans<br />
centrum: egot.<br />
Guds vänner<br />
I slutet av den sista volymen i hans<br />
mästerverk En islam iranien begrundar<br />
Henry Corbin de likheter som<br />
finns mellan biografierna eller berättelserna<br />
om människor som grundade<br />
vissa andliga rörelser. Han noterar<br />
flera gemensamma teman, som<br />
uppfattningen om Guds vänner, färgen<br />
grön, idén om cykler såväl som<br />
de avslöjande upprepningarna av<br />
identiska andliga erfarenheter [11] .<br />
Det finns gemensamma referenser<br />
till en resa till orienten, till upptäckten<br />
av en gravkammare, till planen<br />
att skapa en andlig rörelse i periferin<br />
av den officiella religionen, av en<br />
form av världsligt – eller till och<br />
med andligt – ridderskap.<br />
9 RK 1-02
En av de kärnpunkter som skiljer<br />
Shia-islam från Sunna-islam är uppfattningen<br />
om den gudomliga<br />
uppenbarelsens cykler. För shiiter<br />
började profeternas cykler i det<br />
ögonblick Adam fördrevs från paradiset<br />
och när hans son Set hade mottagit<br />
det heliga förbundet (Gabriel<br />
gav honom också en mantel av grönt<br />
ylle). Denna period fullbordas av<br />
Mohammed, profeternas insegel. En<br />
ny period började sedan, därför att<br />
jorden fortsatte att cirkulera i skapelsen.<br />
Detta är walayat – en cykel<br />
vars syfte var uppenbarelsen av<br />
esoterik i profetiorna. De som vidarebefordrade<br />
den blev framställda<br />
som riddare och kallades ”Guds<br />
vänner”. Dessa existenser var perfekta<br />
människor, Guds sanna uppenbarelser<br />
som hade uppnått höga<br />
andliga insikter. De var nödvändiga<br />
för att fördröja obalansen i skapelsen<br />
som hade förlorat sin kontakt med<br />
det gudomliga.<br />
En av de största representanterna<br />
för iransk sufism, Ruzbehand Baqli<br />
Shiraz (1128-1209), sade i detta avseende:<br />
”Dessa är ögonen genom<br />
vilka Gud nu ser världen.” Vi finner<br />
också temat om gudomlig vänskap i<br />
Evangelierna. Johannes säger: ”Jag<br />
kallar eder nu icke längre tjänare, ty<br />
tjänaren får icke veta vad hans herre<br />
RK 1-02<br />
10<br />
gör, vänner kallar jag eder, ty allt<br />
vad jag har hört av min Fader har<br />
jag kungjort för eder.” (Johannes<br />
15:15).<br />
Den gröna ön<br />
Uttrycket ”Guds vänner” fann sin<br />
väg till västvärlden, där det betecknade<br />
den grupp som bildades av<br />
Rulman Merswin efter att han mött<br />
en mystisk vandrare, ”vännen till<br />
Gud i högländerna”. Denna lilla<br />
grupp, som Johannes Tauler besökte,<br />
hade valt att vistas i Strasbourg,<br />
på en plats som kallades den<br />
Gröna ön. Detta namn får oss att<br />
minnas den hemliga boningen som<br />
också kallades den Gröna ön, av<br />
den ”gömda imamen”, som shiitiska<br />
muslimer väntar på för att återvända<br />
till eskatologisk tid. Rulman Merswin<br />
tänkte att klostrens tid var förbi<br />
och att en annan slags struktur<br />
måste skapas, och anta formen av<br />
en ny orden som inte utgjordes av<br />
präster. Vi bör också notera att<br />
Rulmans verk, skrivna på vaxdukar,<br />
lades i hans gravkammare vid tiden<br />
för hans död år 1382 [12] .<br />
Några andra personligheter, såsom<br />
Tauler, Eckhart och de som<br />
grupperades runt Suso kallades<br />
Guds vänner. Susos lärjungar föreslog<br />
till och med att de skulle bilda
ett ”broderskap av evig vishet”. Johann<br />
Valentin Andreae använde<br />
också uttrycket ”Guds vänner” i sin<br />
Theca gladii spiritus (Andens äras<br />
fodral, 1616), en bok som upprepade<br />
många stycken ur Confessio<br />
Fraternitatis. Enligt tänkandet hos<br />
individerna eller grupperna som vi<br />
har nämnt, betecknar titeln Guds<br />
vänner vanligtvis de utvalda,<br />
mänsklighetens vägvisare, de som<br />
levde ett upplyst äventyr.<br />
Fravartis<br />
I islam överlappar begreppet Guds<br />
vänner det om ett andligt ridderskap.<br />
Vidare antog det Ismaeliska<br />
da´wat broderskapet, med vilka<br />
Tempelriddarna hade etablerat vissa<br />
kontakter, formen av en riddarorden.<br />
Inom shiismen finner vi till och<br />
med idén om ridderskap, gemensam<br />
med den heliga bokens tre religioner.<br />
Enligt Henry Corbin hade idén<br />
om ett sådant ”andligt ridderskap”<br />
rotat sig i zoroastrismen, en religion<br />
i det för-islamiska Iran. Den hänvisade<br />
till skapelsens första moment,<br />
till en mission given till vissa människor<br />
kallade Fravartis, för att återetablera<br />
harmoni i världen. Denna<br />
föreställning, som inte kan diskuteras<br />
fullt ut beroende på begränsningar<br />
i utrymmet, är bunden till den<br />
Bevingad solskiva, symbol för Ahura Mazda,<br />
ljusets gud i zoroastrismen.<br />
om människans initiationsbenägna<br />
natur, hennes perfekta natur, hennes<br />
dimension av ljusets människa, som<br />
hon återerövrar genom en mystisk<br />
erfarenhet.<br />
De som har upplevt denna sorts<br />
erfarenhet, de illuminerade – i den<br />
noblaste innebörden av ordet – är de<br />
som har mött Elia, den andlige initiatorn.<br />
Enligt den sufiska traditionen<br />
som har sitt ursprung i Jemen är<br />
Khezr-Elijah initiator till owaysi, lärjungar<br />
som mottar sin initiation genom<br />
en andlig erfarenhet, utan att<br />
passera genom en världslig mästare.<br />
Exempel på sådana lärjungar är<br />
Oways al-Qarani, Ibn Arabi, Hallaj<br />
och så vidare. Det är lämpligt att<br />
notera att Khezr (också känd som<br />
Khird eller al-Khadir, eller genom<br />
namnet Khawadja Khdir i Indien)<br />
ofta jämförs med Hermes Trismegistus<br />
eller med Set. Enligt antik tradition<br />
bebor han platsen där de himmelska<br />
och världsliga oceanerna<br />
berör varandra. Det sägs att hans<br />
11 RK 1-02
klädnad var färgad i grönt efter att<br />
ha badat i livets källa. Khezr är<br />
ingen annan än beteckningen för<br />
Perfekt Natur, kunskapens ängel –<br />
med andra ord människans mest<br />
strålande natur, hennes inre mästare.<br />
Denna erfarenhet måste komma till<br />
de som levde i linje med ett andligt<br />
ridderskap.<br />
Andligt ridderskap<br />
Vi finner spår av ett sådant andligt<br />
ridderskap bland de olika människor<br />
vi har diskuterat. Runt tiden som<br />
Joakim av Floris (1100-talet) började<br />
grundlägga en klosterorden i<br />
den primitiva kristenhetens anda,<br />
utvecklade Wolfram von Eschenbach<br />
i Tyskland idén om ett ridderskap,<br />
gemensamt för kristenheten<br />
och islam. Hans Parzival, som Richard<br />
Wagner gjorde till Parsifal, härstammar<br />
från en arabisk text som<br />
Kyot le Provençal hade erhållit i Toledo.<br />
Denna version av graal-legenden<br />
är av iranskt ursprung [13] . Det<br />
är häpnadsväckande att inse att<br />
graalen i Parzival är en ädelsten på<br />
vilken den helige andes duva sänker<br />
sig ner. En tradition påstår att den<br />
omfattar en smaragd i vilken graalkalken<br />
har graverats in.<br />
Studiet av biografierna över de<br />
olika Guds vänner som omnämnts<br />
RK 1-02<br />
12<br />
här sporrar oss att tro att de alla erfor<br />
likartade andliga erfarenheter<br />
som förenade dem i ett gemensamt<br />
andligt släktskapsförhållande. Denna<br />
idé upptog Henry Corbin helt,<br />
och det är med detta ämne han avslutade<br />
sitt mästerverk, En islam<br />
iranien [14] . Han trodde att det var<br />
samma kraftlinje, som dök ner i ett<br />
uråldrigt förgånget, och inom<br />
shiismen gav upphov till en föreställning<br />
om ett ridderskap gemensamt<br />
för alla Abrahamiska traditioner,<br />
som i västvärlden väckte idén<br />
om ett ekumeniskt ridderskap som<br />
förde de kristna och islamiska<br />
riddarna samman [15] . Ser vi inte ett<br />
projekt gemensamt med anhängarna<br />
till östlig och västlig esoterik<br />
bland sådana människor? Ser vi inte<br />
här ”den värdefullaste andliga hemligheten<br />
av alla våra västliga traditioner?”<br />
[16] . Detta andliga ridderskap<br />
har eskatologiska (läran om de yttersta<br />
tingen, ö.a.) avsikter och binder<br />
samman profeterna, de utvalda,<br />
vägledarna och initierade som sedan<br />
skapelsens begynnelse har arbetat<br />
för ankomsten av en gryning som<br />
återupprättar ljuset i världen.<br />
Världens åldrar<br />
Många traditioner hävdar att den<br />
gudomliga uppenbarelsen som helt
upplyser människan om Guds planer<br />
kommer att spridas ut över många<br />
årtusenden. Vi finner dessa noteringar<br />
inom judendomen, kristendomen<br />
och islam. Judendomen tillkännager<br />
att universum kommer att existera<br />
blott 6000 år, och vid dess<br />
slut kommer Elia att återvända för<br />
att rena världen före ankomsten av<br />
Messias. Denna återvändo påminns<br />
det om i evangelierna (Markus 9:12<br />
och Matteus 14:11). Denna profetia<br />
karaktäriserar också 1100-talet när<br />
Joakim av Floris bestämde den gudomliga<br />
uppenbarelsens cykler<br />
bland treenighetens tre personer. Efter<br />
faderns och sonens tidsåldrar tillkännagav<br />
han närheten till uppenbarelsens<br />
tredje tidsålder, den av<br />
den helige ande, som skulle markeras<br />
av Elias återkomst. Petrus kyrka<br />
skulle ersättas av Johannes. Dessa<br />
idéer om cykler och framträdandet<br />
av en ny kyrka hade ett väsentligt<br />
inflytande på mystiska rörelser som<br />
predikade en inre religion. Bland<br />
dessa rörelser räknade Henry<br />
Corbin 1100-talets- och 1200-talets<br />
Joakimiter, Arnold av Villanova,<br />
Cola di Rienzi, Rosenkreuzarna, Jacob<br />
Böhme, Schelling, Franz von<br />
Baader, Nicolai Berdyaev, etc [17] .<br />
Låt oss betona att dessa ideal också<br />
utövade stort inflytande över renäs-<br />
sansens kristna kabbalister, Paracelsus,<br />
Simon Studions Naometria,<br />
<strong>Rosenkors</strong>manifesten och Martines<br />
de Pasqually.<br />
Förespråkaren<br />
Som Henry Corbin visar spelar<br />
också föreställningen om en uppenbarelse<br />
utspridd som cykler också<br />
en viktig roll inom islam. Vidare<br />
tryckte han på släktskapen mellan<br />
den kalabriska munkens teori om<br />
världens tre åldrar och hexaemeron<br />
i det shiitiska islam [18] . Hexaemerons<br />
princip uppdagades av den<br />
iranske filosofen Nasir-e Khosraw<br />
ett århundrade innan Joakim av Floris<br />
hade formulerat sin teori. Han<br />
drog en parallell mellan skapelsens<br />
sex dagar och framträdandet av sex<br />
stora religioner (sabaismen, brahmanismen,<br />
zoroastrismen, judendomen,<br />
kristendomen och islam). Var<br />
och en av dessa etapper markeras av<br />
ankomsten av en profet som för<br />
med sig nytt ljus till de gudomliga.<br />
Emellertid bildar dessa sex dagar<br />
”religionens natt” och bara under<br />
den sjunde dagen skulle den andliga<br />
och esoteriska innebörden i all uppenbarelse<br />
avslöjas. Inom islam utvecklar<br />
många texter samma tema,<br />
såsom Profeternas vishet av Ibn<br />
´Arabi (1000-talet), som i profeterna<br />
13 RK 1-02
RK 1-02<br />
Qaf, det kosmiska berget.<br />
förnam exempel på graden av tillvarons<br />
och visdomens hierarki, eller<br />
Mysteriets rosengård av Mahmud<br />
Shabestari (1300-talet), som här<br />
uppfattade symboliseringen av mystiska<br />
tillstånd. För sin del associerade<br />
Semnani (1300-talet) profeterna<br />
med tillvarons (människans) sju<br />
subtila centra.<br />
Under 1100-talet hade de shiitiska<br />
teosoferna en förkärlek för Johannes<br />
evangelium och uppenbarelse, detta<br />
var Johanniterna. Vidare liknade de<br />
framträdandet (parousia) av den<br />
tolfte imamen med Förespråkaren,<br />
14<br />
den helige ande, som bebådades av<br />
aposteln Johannes. Under 1600-talet,<br />
vid tiden då intresset för<br />
Rosenkreuzarna blomstrade, identifierade<br />
redan den shiitiska skolan i<br />
Ispahan (antikens Aspadana, nu<br />
Isfahan i Iran) den gömda imamen<br />
(den tolfte) med Saoshyan – det vill<br />
säga räddaren – som enligt zoroastrismen<br />
skulle komma vid slutet<br />
av det tolfte millenniet för att återupprätta<br />
skapelsen till dess ursprungliga<br />
ljus.<br />
Hierohistoria<br />
Nicolai Berdyaev och Henry Corbin<br />
har visat att de uppenbarelsens<br />
cykler som vi har nämnt, åberopade<br />
av både kristna och muslimer, inte<br />
kan förstås som kronologiska stadier.<br />
De skildrar inte historien utan vad<br />
dessa forskare kallar hierohistoria –<br />
en helig historia vilkens händelser<br />
inte efterträder varandra på ett linjärt<br />
sätt. Dess struktur är förlagd till<br />
själens värld, hierofanternas värld.<br />
De känner således att dessa perioder<br />
hänvisar till stadier i människans inre<br />
utveckling och inte till några historiska<br />
perioder. De historiska fakta<br />
som rapporteras här är inte<br />
historifiering av händelser i helig<br />
historia vars manifestationer är avsedda<br />
att verka uppbyggande på
oss. Medan vissa människor bara är<br />
vid uppenbarelsens första nivå så<br />
finns det andra – de som har erfarit<br />
det åttonde luftstrecket, den imaginära<br />
världen – som redan lever i andens<br />
tid därför att de har blivit Guds<br />
vänner genom sina inre erfarenheter.<br />
Den autentiska initiationsorden<br />
leder till en sådan utveckling. De<br />
mystiska erfarenheterna hos deras<br />
grundare har gett upphov till grupper<br />
som är grenar på ett träd som är<br />
förbundet till stammen till samma<br />
andliga ridderskap. Till exempel talade<br />
Jean-Babtiste Willermoz om en<br />
”hög och helig orden” som hade sitt<br />
ursprung i begynnelsen av världen<br />
[19] . När det gäller modern <strong>Rosenkors</strong>verksamhet,<br />
hänvisar den till<br />
den osynliga orden – det vill säga<br />
det Stora Vita Brödraskapet – av<br />
vilka <strong>Rosenkors</strong>-Orden helt enkelt<br />
är en manifestation på det materiella<br />
planet. Det är i detta samband vi bör<br />
söka dess källa.<br />
Detta ursprung kan förvisso inte<br />
bevisas genom dokument, och vi<br />
måste förstå att en sådan föreställning<br />
avvisas av rationalistiska historiker.<br />
Det är mindre uppskakande<br />
för de människor som, i Mircea Eliades<br />
tradition, frågar efter en ny syn<br />
på ursprunget till esoteriska och ini-<br />
tiatoriska andliga rörelser. Henry<br />
Corbins studier har visat sig<br />
ovärdeliga i detta avseende, och det<br />
är därför vi har gjort åtskilliga referenser<br />
till hans skrifter i denna artikel.<br />
Hans tankar låter oss anta att<br />
Christian Rosenkreuz biografi kan<br />
läsas som en visionär berättelse, i<br />
vars framställning Smaragdtavlan<br />
kan upptäckas. Den återger en andlig<br />
erfarenhet, ett möte med Perfekt<br />
Natur som yppar skapelsens hemligheter.<br />
Det är inte biografin över en<br />
människa som en gång existerade,<br />
utan historien om en ”individ” som<br />
återvände till föreställningsvärlden,<br />
en värld som Henry Corbin ansåg<br />
vara den möjliga källan till initiatoriska<br />
släktskapsförhållanden. Fama<br />
Fraternitatis tar således sin plats i traditionen<br />
av initiatoriska berättelser<br />
som sedan tidens begynnelse har<br />
uppmuntrat människor att ansluta<br />
sig till broderskapet som har arbetat<br />
i hemlighet för att återupprätta ljuset<br />
i världen.<br />
Därefter kanske vi förstår vad Michael<br />
Maier försökte säga när han<br />
framställde <strong>Rosenkors</strong>verksamheten<br />
såsom sprungen ur egyptisk och<br />
brahmansk andlighet, från de eleusinska<br />
mysterierna och från Samothrake,<br />
från persiens vise, från<br />
pythagoreerna och från araberna. Vi<br />
15 RK 1-02
kan emellertid känna var ursprunget<br />
till en initiatorisk rörelse går bortom<br />
historien och passar inom ramen för<br />
hierohistoria, det som inte enkelt läses<br />
i dokument utan i själens värld.<br />
Fotnoter:<br />
[1]. Bihorel Historie des Rose-Croix<br />
(Frankrike: 1932), Bibliothèque des<br />
Amités Spirituelles, pp. 110 och 132.<br />
Detta studium är, fastän det innehåller<br />
många fel, så mycket mer än bara en intressant<br />
titel.<br />
[2]. Eliade, Mircea Le Sacré et le<br />
profane (Paris: Gallimard, 1965). När det<br />
gäller detta ämne, se också Mircea Eliade<br />
och Raffaele Pettazzoni, L´historie des<br />
religions a-t-elle un sens? (Paris: Cerf,<br />
1994).<br />
[3]. En term myntad av Rudolf Otto.<br />
Från latinets Numen: Gud. Se hans bok Le<br />
Sacré (Paris: Payot, 1949).<br />
[4]. Se Henry Corbin ”Pour une charte<br />
de l´imaginal”, introduktionen till den<br />
andra utgåvan av Corps spirituel et terre<br />
céleste, de -´Iran mazdéen à l´Iran shi´ite<br />
(Paris: Buchet/Chastel, 1979).<br />
[5] Se Antoine Faivre, Les conférence<br />
de Lyon (Braine-le-Comte, France: éd. Du<br />
Baucens, 1975) pp. 118-120.<br />
[6]. Jung, C.G. Psychologie et<br />
alchimie, (Paris: Buchet-Chastel, 1970)<br />
pp.355-362.<br />
RK 1-02<br />
16<br />
Sa inte Newton i sina alkemiska<br />
skrifter att de verkliga sanningarna<br />
är inkarnerade i myter, fabler och<br />
profetior?<br />
[7]. Ibid., p.12.<br />
[8]. Se L´Homme et son Ange (Paris:<br />
Fayard, 1983) pp. 51-54, och L´Homme<br />
de Lumière dans le soufisme iranien (Paris:<br />
Présence, 1971) pp 34-37.<br />
[9]. När det gäller denna text, se Christian<br />
Rebisse, ”<strong>Rosenkors</strong>traditionen, Dess<br />
historia från ursprung till nutid, Del II,<br />
Philosophia Perennis, Esoterisk visdom<br />
anländer till västvärlden”, <strong>Rosenkors</strong>et,<br />
Nr. 4, 2000, p. 14.<br />
[10]. Se Henry Corbin, L´Homme et son<br />
Ange (Paris: Fayard, 1983) pp. 54-57.<br />
[11]. Han utvecklade dessa element I En<br />
islam iranien, op. cit., vol. 4, bok VII.<br />
[12]. När det gäller Guds vänner, förutom<br />
Henry Corbins mångfaldiga skrifter,<br />
se också Bernard Gorceix, Les Amis de<br />
Dieu en Allemagne au siècle de Maître<br />
Eckhart (Paris: Albin Michel, 1984), och<br />
R. Edighoffer, Les Rose-Croix et la crise<br />
de conscience européenne au XVIIe siècle<br />
(Paris: Dervy, 1998) pp. 249-263.<br />
[13]. Se Jean Markale, Le Graal (Paris:<br />
Albin Michel, 1996) pp. 258-263.<br />
[14]. En islam iranien, op. cit., vol. IV,
ok VII, kapitel III, pp. 390-460.<br />
[15]. En islam iranien, op. cit., vol. IV, p.<br />
393.<br />
[16]. L´Homme et son Ange, op. cit., vol.<br />
IV, p. 393.<br />
[17]. När det gäller alla dessa punkter, se<br />
speciellt kapitlet ”Juvénilité et chevalerie”<br />
i L´Homme et son Ange, op. cit.<br />
[18]. Han berör detta tema i många arbe-<br />
Nøkkelen til lykke<br />
ten, som i L´Homme et son Ange, op. cit.,<br />
pp. 102-105.<br />
[19]. Se instruktionen för mottagandet<br />
av Novisriddarbröderna av Välgörenhetsriddarna<br />
i den heliga staden, i Les<br />
Archives secrètes de la Franc-Maçonnerie<br />
(Steel-Maret, Genève: Slatkine, 1985) pp.<br />
92-113.<br />
Av H. Spencer Lewis<br />
Den virkelige nøkkelen til lykke, som kan brukes av alle, er<br />
denne: Vis alltid hensyn til andre i alle dine tanker, ord og<br />
gjerninger.<br />
Det var aldri Guds hensikt at vi noen gang skulle være ulykkelige.<br />
Lykken er vår fødselsrett, og det eneste som hindrer oss fra<br />
å nyte den, er vår egen blinde egoisme. Fordi vi er så innhyllet i<br />
oss selv, er vi ikke i stand til å nyte den lykken vi skulle ha og<br />
beholde, og som vi skulle bringe inn i andres liv.<br />
Noen mennesker er så stolt av den uavhengighet de har oppnådd,<br />
at de har reist høye vegger av stolthet omkring seg. Og disse<br />
veggene er så tette at godhet, glede, omtanke og kjærlighet ikke<br />
kan trenge gjennom dem. Det er ikke før veggene faller, at disse<br />
menneskene innser at de, når alt kommer til alt, eksisterer i et guddommelig<br />
perspektiv, og ikke bare for seg selv. Bare da kan sann<br />
lykke komme inn i livet deres og bli hos dem alltid siden.<br />
17 RK 1-02
Jeg er blevet bedt om at sige nogle<br />
ord om vibrationer og cykler, i<br />
dag – et emne som mange her ved<br />
mere om, end mig. Men bare rolig,<br />
det har jeg ikke tænkt at lade mig<br />
stoppe af.<br />
Når vi taler om vibrationer og<br />
cykler, har vi måske en tendens til at<br />
bringe meget ’åndelige’ emner op.<br />
Jeg tænker på tanker om cykler på 7,<br />
12 (dage, måneder, år), 108 og 144<br />
e.l. Jeg tænker på emner som aura<br />
og tankelæsning. Disse emner er<br />
bestemt interessante og værd en<br />
(endog) meget lang diskussion, men<br />
jeg har tænkt mig at tage et noget<br />
mere jordnært udgangspunkt. Jeg<br />
vil tage udgangspunkt i den fysiske<br />
side af emnet.<br />
Fysiske vibrationer<br />
For at forstå vibrationer er det en<br />
god idé at undersøge hvilke egenskaber<br />
disse har, før man går videre<br />
til mere avancerede sider af sagen.<br />
Det efterfølgende er altså en fysisk<br />
redegørelse for vibrationer, som<br />
RK 1-02<br />
Vibrationer<br />
Af Gorm Simonsen, F.R.C.<br />
18<br />
tager udgangspunkt i hvad naturvidenskaben<br />
ved om emnet. Senere<br />
går jeg over til sider som naturvidenskaben<br />
nok, i bedste fald, vil<br />
kalde for ’spekulative’, da der ikke<br />
foreligger dokumentationer for dem.<br />
I skal derfor, som altid i vor Ordens<br />
regi, være opmærksomme på at alt<br />
hvad I hører, ikke bare accepteres,<br />
men efter refleksion må I selv finde<br />
ud af hvad I ’køber’.<br />
Altså …<br />
En vibration er meget simpelt<br />
noget som vibrerer (sjovt nok) over<br />
et stykke tid. Det kan være et<br />
pendul som svinger, en tone som<br />
klinger, en planet som roterer. Det<br />
handler om noget som bliver ved<br />
med at komme tilbage til en eller<br />
anden form for udgangspunkt.<br />
En cyklus er den periode som ligger<br />
mellem hver omgang i sådan en<br />
vibration.<br />
Vibrationer er et fænomen som<br />
gennemsyrer alt skabt. Alt stof indeholder<br />
egenskaber som er grundlagt<br />
på vibrationer, og er derfor også un-
derlagt de egenskaber som gælder<br />
for vibrationer (kvantemekanik).<br />
Tag f.eks. en overfladebølge på<br />
havet. En enkelt bølge på et stille<br />
hav ser smukt ud, men hvad sker<br />
der når der kommer en anden,<br />
modsat vej? To biler der ramler ind<br />
i hinanden smadres og går i stå,<br />
men bølger lægger sig bare over<br />
hinanden og fortsætter som om intet<br />
var sket. Man kan sidde i timevis<br />
bare og kikke på et hav, bare for at<br />
følge de smukke, men indviklede<br />
mønstre bølgerne (store som små)<br />
kan lave sammen.<br />
Vi kunne nævne mange andre<br />
eksempler som lyd, lys,<br />
planeternes bevægelser osv.<br />
Hvis man kikker på et<br />
sjippetov, ser vi et eksempel<br />
på bølgers egenskaber. Her<br />
har vi nemlig to bølger som<br />
møder hinanden, hele tiden.<br />
Hver person i enderne af tovet<br />
sender en vibration som er<br />
helt symmetrisk med den andens.<br />
Dette er nemmest at se,<br />
hvis vi forestiller os at de to<br />
befinder sig meget langt fra<br />
hinanden i starten. Det ser ud<br />
som om de sender to spiraler<br />
af sted fra hver sin side. Ved<br />
at lade dem komme nærmere<br />
og nærmere hinanden (og<br />
samtidig gøre tovet tilsvarende<br />
kortere), ser vi at den bevægelse de<br />
hver især laver, bevares og<br />
forstærkes af den andens. Man siger<br />
at bølgerne går i interferens med<br />
hinanden, de danner et bestemt<br />
mønster som går igen, netop fordi<br />
de understøtter hinanden.<br />
Hvis de valgte at sjippe dobbelt<br />
så hurtigt, opnår de et nyt mønster<br />
hvor tovet står stille i midten. Det er<br />
stadig et interferensmønster, men nu<br />
er der to buler på tovet. For<br />
sjippetovet er der nogle helt veldefinerede<br />
muligheder for interferens-<br />
19 RK 1-02
mønstre, afhængig af tovets længde<br />
og hvor stramt man ønsker at holde<br />
det. Disse mønstre kalder man<br />
tovets egensvingninger.<br />
Alle ting har sine egne egensvingninger,<br />
som er bestemt af<br />
hvordan de er bygget. Et klassisk<br />
eksempel er en tonegaffel, som er<br />
specielt bygget til at give en bestemt<br />
vibration fra sig, som vi opfatter<br />
som en tone. Et klaver har strenge,<br />
som hver især har sine egne vibrationer.<br />
Et krystalglas har sin egen tone,<br />
som kan anslås. Der findes selvfølgelig<br />
ting som er så komplekse, at<br />
det er svært at finde en entydig<br />
svingning for dem.<br />
Vibrationer har også en anden<br />
meget interessant egenskab. Hvis<br />
man stiller to stemmegafler op side<br />
om side og kun slår den ene an, ved<br />
vi alle at den anden vil fange tonen<br />
og ’synge med’. Dette sker kun hvis<br />
vi har to ens stemmegafler (eller<br />
bare indstillet til de samme toner).<br />
Man siger at den anden går i resonans<br />
med den første. Ligeledes kan<br />
krystalglas knække hvis man spiller<br />
den rigtige tone, netop fordi den går<br />
i resonans med tonen. Resonans er<br />
netop en meget speciel egenskab for<br />
vibrationer, som er meget centralt<br />
for det følgende.<br />
Vidste I, at hvis man hænger to<br />
RK 1-02<br />
20<br />
ens penduler op på den samme væg,<br />
og starter den ene, at den anden på<br />
samme måde ’synger med’ efter et<br />
stykke tid? Det mærkelige er, at<br />
denne effekt bliver tydeligere hvis<br />
væggen er meget ’stiv’ – en ’blød’<br />
væg vil dæmpe effekten. Effekten<br />
viser sig også hvis de to penduler er<br />
forskellige, men kun hvis de to<br />
pendulers egensvingninger passer<br />
godt sammen – dvs. hvis deres<br />
cykler er hele, halve, eller pæne<br />
brøker af hinanden. To ting behøver<br />
ikke at være helt ens for at resonans<br />
opstår, bare de er ’indstillet’ på hinandens<br />
frekvens. Det er blandt andet<br />
denne egenskab som udnyttes i en<br />
radio eller TV-antenne. Forskellige<br />
antenner er lavet for at modtage<br />
forskellige signaler, og deres retning<br />
er heller ikke uden betydning.<br />
Mange af vore sanser bygger på<br />
denne egenskab. Vi kunne hverken<br />
høre eller se hvis ikke resonans<br />
fandtes. Øjet kunne intet se, hvis<br />
ikke det kunne gå i resonans med<br />
det lys som rammer det, og øret<br />
kunne intet høre hvis det ikke<br />
resonerede med de lyde der rammer<br />
det. Faktisk er øret et uhyre<br />
fintfølende instrument hvad vibrationer<br />
angår. Et normalt øre kan lytte<br />
til et symfoniorkester og holde hvert<br />
instrument adskilt så bevidstheden
kan følge hver enkelt. Det kan sågar<br />
gøre vor bevidsthed i stand til at<br />
følge enkelte stemmer i et helt kor.<br />
Det er en grad af finfølelse som øjet<br />
slet ikke kan være med til. En trænet<br />
maler kan, i hver farve hun ser, kun<br />
opløse dem til de tre grundfarver vi<br />
kender fra skoletiden.<br />
Føle, smage og lugtesanserne er<br />
konstrueret lidt efter samme princip,<br />
dog ikke så ’rent’ som hørelse og<br />
syn. Man kunne vel sige at smag og<br />
lugt opfattes fordi nogle celler går i<br />
resonans med visse smagsstoffer,<br />
men det ville være mere korrekt at<br />
sige de reagerer på stoffernes tilstedeværelse<br />
– vibrationer og resonans<br />
er ikke direkte involveret (dog<br />
alligevel, men på et meget teoretisk<br />
– kvantemekanisk – niveau). Følesansen<br />
(berøring) reagerer på tryk,<br />
varme, kulde o.l. og kan heller ikke<br />
siges at bruge resonans på samme<br />
måde som med lys og lyd.<br />
Følelsesmæssige vibrationer<br />
Da alt skabt indeholder egenskaber<br />
fra vibrationer, er det min påstand at<br />
det selvfølgelig også gælder vore<br />
følelser. Det kan være lidt svært at<br />
definere en følelses cyklus, men det<br />
er ikke svært at forestille sig resonans.<br />
En jublende nyforelsket persons<br />
’udstråling’ er dejlig at ’gå i resonans’<br />
med. En sur og tvær persons<br />
’udstråling’ er nem at fornemme,<br />
dog ikke særlig dejlig. Vi ser hvordan<br />
vi uden problemer kan genkende<br />
den egenskab som vi kalder<br />
resonans. Det er med det i mente, at<br />
vi efterfølgende vil behandle følelser<br />
som vibrationer.<br />
Det skal dog lige nævnes, at vi<br />
med dette forlader videnskabens<br />
mere ’firkantede’ verden, da følelser<br />
ikke er noget man kan lave videnskabelige<br />
undersøgelser af. Man<br />
kan ikke gentage en følelse, under<br />
nøjagtig samme vilkår som den<br />
første gang, og det gør det umulig<br />
for en forsker at bekræfte eller<br />
afvise en anden forskers undersøgelser.<br />
Vi går her over til at bruge<br />
os selv som måleinstrument, hvilket<br />
ikke regnes for ’god forskning’. Det<br />
er netop det der skiller en Mystiker<br />
(bl.a.) fra en videnskabsmand.<br />
Vi lever alle daglig i et væld af<br />
følelsesmæssige ’stråler’, nogle er<br />
nemme at opdage, andre er mere<br />
utydelige. Vi vælger, mere eller mindre<br />
bevidst, konstant at gå mere eller<br />
mindre ’i resonans’ med dem,<br />
ligesom vi selv er med til at skabe<br />
vibrationer. Vi lever faktisk i et ’hav’<br />
af bølger som danner spændende<br />
mønstre af følelser (og der er dem<br />
21 RK 1-02
der elsker at sidde og betragte disse<br />
mønstre i timevis, selv om man ikke<br />
ligefrem kan se mønstrene).<br />
Lad os lige lave en hurtig lille<br />
tanke-demonstration: Tænk dig en<br />
forsamling der alle bedes om at<br />
finde roen i sig selv og et øjeblik<br />
lægge mærke til ’energien’ i denne<br />
forsamling. Derefter bedes alle om<br />
at rejse sig og give sidemanden til<br />
begge sider et knus (evt. et hjerteligt<br />
håndtryk, hvis et knus er for meget)<br />
og derefter sætte sig tilbage i stolen.<br />
Tror du noget har hændt med<br />
’energien’? Jeg tror vi alle kan blive<br />
enige om at den har ændret sig.<br />
Dem der er skrappe til det, kan<br />
tilmed beskrive detaljer i ændringen<br />
– hvad der har ændret sig, og<br />
hvordan det har ændret sig.<br />
Der kræves ingen ’åndelige’<br />
evner for at fornemme dette! Det<br />
kræver lidt indlevelsesevne og forståelse<br />
for vore egne og andres<br />
følelser. Vi plejer at kalde dette for<br />
empati.<br />
Vi bruger alle denne empati, i<br />
større eller mindre omfang, til daglig,<br />
og vi ved man kan træne denne<br />
empati op hvis man ønsker det.<br />
Effekten kan udnyttes i hverdagen.<br />
Det er jo ikke sådan at<br />
følelser er afskåret klinisk fra kroppen<br />
(sanserne), de to er knyttet til<br />
RK 1-02<br />
22<br />
hinanden i et ubrydeligt bånd. Når<br />
vi er glade kan vi mærke det på<br />
kroppen, og når vi er triste kan vi<br />
ligeledes mærke det. Man taler om<br />
’sommerfugle i maven’ eller ’at<br />
hjertet sidder oppe i halsen’, ’en<br />
knugende angst’ osv. En skuespiller<br />
ved godt, at hvis han skal kunne<br />
vise de følelser som er krævet i et<br />
skuespil, kan han bruge bestemte<br />
teknikker. En af teknikerne kan<br />
være at varme op med at overdrive<br />
følelsen. Dette gør at kroppen fanger<br />
fornemmelsen og skaber (i resonans)<br />
den ægte følelse som svar.<br />
Det kan vi som mystikere<br />
udnytte. Hvis vi ønsker at føle os<br />
fysisk mere tilpas, kan vi gøre det<br />
ved at overdrive fornemmelsen.<br />
Hver gang vi gør det, vil kroppen<br />
svare med at føle den tilsvarende<br />
følelse. I et vist omfang kan denne<br />
teknik bruges til at skabe en<br />
hurtigere helbredelse – dog med<br />
begrænsninger.<br />
Det centrale her, er at følelser<br />
fungerer som alle andre vibrationer,<br />
og at fysiske sanser og følelser er<br />
koblet til hinanden.<br />
Helt ens opfører<br />
Tankens vibrationer<br />
sig. Nu er der mange som måske får<br />
den idé, at jeg vil komme ind på<br />
tankelæsning. Tankelæsning er be-
stemt en interessant del af det, men<br />
mere dagligt kender vi tankens vibrationer<br />
bare ved at mærke de ord<br />
jeg har talt indtil videre. Tænk<br />
tilbage til det tidspunkt hvor dette<br />
oplæg startede. Var du opmærksom<br />
på den side af Kosmos, som du nu<br />
er blevet opmærksom på, inden det<br />
startede?<br />
Der er måske nogle som mener at<br />
det stammer fra ordene – at ordene<br />
har viderebragt den viden og de<br />
ideer som vi nu har modtaget. Her<br />
skal I være opmærksomme på én<br />
ting, nemlig at ordene i sig selv ikke<br />
indeholder nogen mening. Hvis de<br />
gjorde det, så burde det være mulig<br />
at få en computer til at indlæse<br />
denne tekst, og derefter give et resumé<br />
af den. Der findes endnu<br />
ingen sådan computer, og det er<br />
ikke af mangel på forsøg. Et mere<br />
konkret eksempel, dog ikke særlig<br />
videnskabeligt, er følgende to<br />
sætninger:<br />
Det er bare min kone –<br />
Det er min bare kone<br />
Et andet godt eksempel er følgende<br />
fremstilling:<br />
Næste sætning er løgn –<br />
Forrige sætning er sand<br />
Begge eksempler viser tydelig vor<br />
evne til at forstå meningen bag dem<br />
– dvs. vi går i resonans med tanken<br />
bag dem. Samtidig antyder de begge<br />
hvor svært det er at få en computer<br />
til at ’gennemskue’ dens indhold.<br />
Det er ikke lige let at indse at tanker<br />
og ord egentlig ligger langt fra<br />
hinanden. For bedre at se det, er det<br />
vigtigt at huske hvor meget det samfund<br />
vi lever i, er fokuseret på tanken,<br />
og hvor trænet vi er til at bruge<br />
netop denne del af vore evner. Der<br />
er mange mennesker som har<br />
udviklet denne evne til højder som<br />
kan undre os andre. Jeg tænker på<br />
alle de tænkere som har lagt grunden<br />
til det samfund vi lever i, som<br />
vore Imperatorer gennem tiderne,<br />
filosoffer, videnskabsmænd, ideologer<br />
og politikere. Men husk at der<br />
er ligeså mange mennesker som vier<br />
deres liv til musik, følelser, billeder,<br />
sport osv. Disse mennesker er ligeså<br />
’store’ som vore tænkere, selv om<br />
de ikke huskes på samme måde.<br />
Vi resonerer på hinandens tanker,<br />
akkurat ligesom på hinandens<br />
følelser.<br />
’Åndelige’ vibrationer<br />
Ligesom med vore følelser og tanker,<br />
udsender vi ’åndelige’ vibrationer<br />
hele tiden – og vi modtager dem<br />
selvfølgelig også. Vi befinder os i et<br />
helt tilsvarende ’hav’ af sådanne vibrationer.<br />
Disse vibrationer er typisk<br />
23 RK 1-02
noget vi har sværere ved at opfatte,<br />
men jeg tror et godt eksempel er når<br />
vi oplever ’store personligheder’.<br />
Jeg tænker på når vi ser Dalai Lama,<br />
Martin Luther King eller andre, i TV<br />
f.eks. Der sænker sig måske en<br />
følelse af at vedkommende har en<br />
dyb indre ro eller fred omkring sig.<br />
Men vore ’åndelige’ vibrationer er<br />
mere end bare udstråling, det handler<br />
om intuition, at kunne lytte til<br />
den Indre Mesters stemme, at evne<br />
at være sand mod sit inderste, og<br />
om vore evner til selv at kunne<br />
skille dem fra hinanden (det er<br />
tydeligt at vi ikke har så mange ord<br />
som beskriver disse evner, da det<br />
virker som om de alle handler om<br />
det samme).<br />
Ligesom med følelser der er koblet<br />
til sanserne, er vor åndelighed<br />
koblet til vore tanker og følelser.<br />
Hvis vi ønsker at påvirke vore<br />
åndelige evner, kan dette gøres<br />
netop gennem vore tanker og følelser.<br />
Ved at skabe en følelse af indre<br />
fred, kan vi skabe et forstærket<br />
fornemmelse for den dybe indre<br />
fred som opnås med kontakt til vor<br />
Indre Mester. Ved at skabe en følelse<br />
af glæde, kan man forstærke<br />
fornemmelsen af tilhørsforholdet<br />
mellem os selv og Kosmos.<br />
I <strong>Ordenen</strong> bruger vi ofte kroppen<br />
RK 1-02<br />
24<br />
som indgang til meditation, netop<br />
fordi det forstærker de følelser vi<br />
ønsker (fred), som igen gør det<br />
nemmere at slukke for vort meget<br />
aktive organ – tanken. Det fører til,<br />
at vi kan opnå resonans med de<br />
åndelige vibrationer vi ønsker – det<br />
er nemlig svært nok i forvejen at<br />
komme i kontakt med dem. I vor<br />
Orden fokuserer vi ligeså på ritualer,<br />
netop for at bygge den rigtige resonans<br />
op, så vi kan tale til vort Indre<br />
Jeg. Begge er eksempler på anvendt<br />
forståelse af hvordan vibrationerne<br />
kan arbejde for os – nemlig fra<br />
krop, til følelser, gennem tanken til<br />
det åndelige.
Aura<br />
Vibrationer bliver ofte, i vore kredse<br />
i det mindste, forbundet med det vi<br />
kalder for auraen. Som vi lærer det<br />
i <strong>Ordenen</strong>, er der forskellige slags<br />
auraer. Nemlig den fysiske, den<br />
følelsesmæssige, tankernes og den<br />
åndelige – fuldstændig lige som før<br />
beskrevet. Denne aura (eller disse<br />
auraer) er et mere eller mindre synligt<br />
billede af den enkeltes harmoni<br />
med sig selv og omverdenen. Det er<br />
denne aura vi resonerer med og som<br />
vi påvirker andres med. Det er den<br />
som ’overfører’ så vi formår at<br />
fornemme andres følelser osv. Det er<br />
den som sender og modtager<br />
resonanserne vi har talt om!<br />
Vor egen aura kan påvirkes<br />
udefra, men også af os selv. Det gør<br />
at auraen udgør en meget central<br />
del af vores person. Men husk:<br />
Auraen er en refleksion eller et<br />
billede af den person den tilhører,<br />
det er derfor ikke centralt for den<br />
enkelte person om man kan se den<br />
(eller andres) – dens funktion virker<br />
uanset om bæreren kan se den eller<br />
ej. Studiet af auraen kan i sig selv<br />
fylde et helt liv (måske mere), så<br />
detaljer omkring dette vil jeg overlade<br />
til <strong>Ordenen</strong>s egne studier, og<br />
de referencer der her hører til.<br />
Jeg tror vi alle har oplevet auraen<br />
omkring et stearinlys, og jeg tror<br />
også at alle her, kender til empati.<br />
Jeg ved at alle her har erfaret tankens<br />
resonans, og mange har haft<br />
dybe oplevelser af åndeligt samvær<br />
ved vore møder. Hvis der er nogen<br />
som stadig er ked af, at de ikke har<br />
oplevet en anden persons aura, så<br />
kan jeg nu fortælle vedkommende,<br />
at det er en misforståelse. I har alle<br />
oplevet andres auraer, bare ikke<br />
nødvendigvis i form af et billede.<br />
Husk også på, at denne resonans<br />
ikke kun behøver at være noget som<br />
kommer fra en anden! Vi kender alle<br />
den situation hvor vi kommer ind i<br />
et værelse, hvor to personer sidder,<br />
og man kan bare fornemme at de<br />
lige har været oppe at skændes. Men<br />
kender I også den omvendte situation,<br />
hvor I selv er en af de to, og<br />
der kommer en ind som intet kan<br />
fornemme? Vedkommende buser<br />
bare ud med sit ærinde, uden nogen<br />
finfølelse eller fornemmelse for<br />
hvor I er, følelsesmæssigt. Og omvendt,<br />
hvor der er nogen der får<br />
opfattet en situation helt forkert,<br />
fordi vedkommende er gået i resonans<br />
med sine egne ting?<br />
Vi plejer at sige, at vi spejler os<br />
selv i andre. Det spejl virker dog to<br />
veje – både den blinde vej, men<br />
også den rigtige vej. Vort store<br />
25 RK 1-02
arbejde handler blandt andet om,<br />
hvordan vi kan lære at kende forskel<br />
på dem.<br />
Afslutning<br />
For at kunne bruge disse vibrationer<br />
i praksis, i det daglige, skal vi huske<br />
at alt hvad vi nogensinde har lært, er<br />
kommet gennem vibrationer, af en<br />
eller anden slags. Det betyder også,<br />
at alt hvad vi mangler at lære skal<br />
komme samme vej.<br />
Et spædbarn lærer sin krop at<br />
kende gennem gentagne gange at<br />
blive mødt af sin mor, når hun<br />
kærligt griber det, holder det,<br />
ammer det, kærtegner det, bader det<br />
osv. På denne måde kan barnet<br />
resonere på, at den bevidsthed det<br />
stoler mest på (mor), bekræfter at<br />
kroppen er der. Det sker ikke første<br />
gang, eller anden gang, men ved at<br />
mor og barn bekræfter hinandens<br />
fysiske eksistens igen og igen, på<br />
disse trygge og for barnet så vigtige<br />
måder. Der opstår altså en resonans<br />
mellem morens forståelse af barnets<br />
fysiske eksistens og barnets egen<br />
opfattelse af denne eksistens. Først<br />
når det er blevet bekræftet igen og<br />
igen kan barnet lære det at kende,<br />
selv vide at det mærker det, for<br />
senere at kunne bruge det. (Her<br />
burde Mystikeren og lægen mødes.<br />
RK 1-02<br />
26<br />
En god og integreret fornemmelse<br />
for kroppen, og dens måde at være<br />
på, er grundlaget for al form for<br />
legemlig helse. I stedet for at reparere<br />
symptomer, kan meget ordnes<br />
ved at forstå hvordan kroppen<br />
blokerer eller hjælper på sin egen<br />
balance.)<br />
Helt tilsvarende sker det med barnets<br />
følelser. Når barnet smiler til<br />
moren, mens det ligger i hendes<br />
arme, bliver det mødt med helt<br />
tilsvarende smilende følelser. Igen<br />
opstår der resonans mellem mor og<br />
barn, og barnet kan lære sine<br />
følelser at kende gennem spejlingen<br />
hos moren. Det skal ske igen og<br />
igen, med alle de følelser det har,<br />
for at barnet kan nå at forstå og<br />
kende alle aspekter. På denne måde<br />
bliver følelser i et barn først forstået<br />
og erkendt, i barnet, når det har fået<br />
lov til at blive ’set’ og accepteret og<br />
ikke mindst genkendt mange,<br />
mange gange. Her mødes Mystikeren<br />
og psykologen.<br />
(Hvad tror I der vil ske for et<br />
barn, hvor en bestemt følelse konsekvent<br />
bliver afvist? Vil det barn<br />
nogensinde kunne mærke, at det har<br />
følelsen i sig – kan det nogensinde<br />
få følelsen integreret på en god og<br />
naturlig måde? Kan vi, hver især,<br />
vide, om der er følelser i os, som vi
ikke kan mærke eller forstå?)<br />
Lidt senere starter processen med<br />
at udvikle tanken. Men mønsteret<br />
gentager sig. Barnet skal møde den<br />
nære omverdens resonans på sine<br />
egne tanker for, at kunne stole på, at<br />
de er der, at de er gode nok, at de<br />
kan stoles på og bruges. Her ser vi<br />
hvordan Mystikeren og pædagogen<br />
(underviseren) mødes.<br />
(En dybere forståelse for hvordan<br />
tanken er udviklet – og evt. blokeret<br />
– er en uvurderlig støtte, hvis man<br />
ønsker at træne tanken yderligere.)<br />
Og igen, barnets Selv (dets åndelige<br />
side) kan først læres at kende,<br />
hvis det bliver ved med at få resonans<br />
med mor (og nu også far,<br />
søskende, familie og venner). Når<br />
barnet er blevet kendt med sin krop,<br />
sine følelser, sine tanker og derefter<br />
begynder at opdage at disse ting<br />
kun er værktøj til Selvets disposition<br />
– et værktøj, ikke en integreret del af<br />
– så starter det vi kalder ’opvågningen’.<br />
Så begynder en søgen efter<br />
Den Indre Mesters Stemme. Her til<br />
sidst mødes Mystikeren med sig<br />
selv som Neofyt.<br />
Nu ved jeg, at der desværre ikke<br />
er født noget barn som er vokset op<br />
i helt ideelle omgivelser, så at alt er<br />
lykkedes i denne proces (måske med<br />
enkelte undtagelser!). Det er derfor<br />
vi bliver ved med at komme tilbage<br />
igen og igen. Der er med andre ord<br />
intet forkert i en manglende ’oplæring’.<br />
Vi skal nok få det lært, om det<br />
skal tage et par flere liv at gøre det.<br />
Husk du kan aldrig smide noget<br />
væk som du har lært (kun få det<br />
genopfrisket), og helt grundlæggende<br />
ved I nu hvad der skal til og<br />
hvilke fysiske principper der ligger<br />
til grund.<br />
KEND DIG SELV!<br />
For å bli i sannhet troende, må man først ha vært en oppriktig tviler.<br />
Stanislaus<br />
Ikke én av mine oppdagelser<br />
har jeg kommet fram til<br />
ved hjelp av vanlig rasjonell tenking.<br />
Albert Einstein<br />
27 RK 1-02
RK 1-02<br />
Den Internationella<br />
<strong>Rosenkors</strong>-Orden A.M.O.R.C.<br />
Adresser till A.M.O.R.C.s<br />
Storloger och Administrationer i världen<br />
och dess Stormästare/Administratorer<br />
Alla medlemmar av <strong>Rosenkors</strong>-Orden A.M.O.R.C. har möjlighet att besöka<br />
och eventuellt söka om medlemskap i en av A.M.O.R.C.s lokala ordensenheter.<br />
Med ditt giltiga medlemskort och legitimation kan du besöka samtliga<br />
ordensenheter i världen. Om du skall ut och resa kan Skandinaviska<br />
Storlogen hjälpa dig med upplysning var ordensenheter finns i det land du<br />
besöker och vilken Storloge denna eller dessa ordensenheter lyder under.<br />
Därefter kan du skriva till respektive Storloge och be om den information<br />
du behöver (adress, program, etc.). Skickar du brev så sänd med en internationell<br />
svarskupong för flygporto, så får du snabbast möjliga svar.<br />
De Engelsktalande Jurisdiktionerna:<br />
Storlogen för Nord- och Sydamerika:<br />
Rosicrucian Order, A.M.O.R.C., 1342, Naglee Avenue, San Jose,<br />
California 95191, U.S.A.<br />
Tel: +1 408 947 3600, e-mail: rosicrucian@amorcmail.org<br />
Stormästare: Soror Julie Scott<br />
28
Storlogen för Europa och Afrika:<br />
Rosicrucian Order, A.M.O.R.C., Greenwood Gate, Blackhill,<br />
Crowborough, East Sussex TN6 1XE, England<br />
Tel: +44 18 92 65 31 97, e-mail: egl@amorc.org.uk<br />
Stormästare: Frater Sven Johansson<br />
Storlogen för Australasien:<br />
Rosicrucian Order, A.M.O.R.C., Unit 2, 111 Moore Street, Leichhardt<br />
NSW 2040, Australien<br />
Tel: +61 295 18 3444, e-mail: amorc@ozemail.com.au<br />
Stormästare: Frater Peter Bindon<br />
Den Fransktalande Jurisdiktionen:<br />
Ordre de la Rose-Croix, A.M.O.R.C., Château d’Omonville,<br />
FR-27110 Le Tremblay, Frankrike<br />
Tel: +33 232 35 41 28, e-mail: amorc@rose-croix.org<br />
Stormästare: Frater Serge Toussaint<br />
Den Grekisktalande Jurisdiktionen:<br />
Rosicrucian Order, A.M.O.R.C., 41, Drossopoulou Str.,<br />
GR-11257 Athens, Grekland<br />
Tel/fax: +30 18 25 04 81<br />
Stormästare: Frater Nikolaos Papadakis<br />
Den Italiensktalande Jurisdiktionen:<br />
Ordine della Rosa-Croce A.M.O.R.C., Via dell’Assunta 16<br />
Casella Postale 13258, IT-20130 Milano (MI), Italien<br />
Tel: +39 (2) 57 40 37 89, e-mail: gl@amorc.it<br />
Stormästare: Frater Jean-Philippe Deterville<br />
Den Japansktalande Jurisdiktionen:<br />
The Rosicrucian Order, A.M.O.R.C., 49-16, Wakamiya 2 - Chome,<br />
Nakano-Ku, Tokyo 165, Japan<br />
Tel: +81 3 3330 0622<br />
Stormästare: Frater Ukio George Yorioka<br />
29 RK 1-02
RK 1-02<br />
Den Nederländsktalande Jurisdiktionen:<br />
De Rozekruisers Orde, A.M.O.R.C., Groothertoginnelaan 36,<br />
NL-2517 EH The Hague, Nederländerna<br />
Tel: +31 70 346 44 00<br />
Stormästare: Soror Irène Beusekamp-Fabert<br />
Den Portugisisktalande Jurisdiktionen:<br />
Ordem Rosacruz A.M.O.R.C., Rua Nicarágua 2620-Bacacheri,<br />
BR-82515-260 Curitiba - Paraná, Brasilien<br />
Tel: +55 41 351 3000, e-mail: rosacruz@amorc.org.br<br />
Stormästare: Frater Charles Vega Parucker<br />
Den Skandinaviska Jurisdiktionen:<br />
<strong>Rosenkors</strong>-Orden A.M.O.R.C., Gathes väg, SE-439 36 Onsala, Sverige<br />
Tel: +46 300 56 99 56, e-mail: rosenkors.orden@amorc.se<br />
Stormästare: Soror Live Söderlund<br />
De Spansktalande Jurisdiktionerna:<br />
Storlogen för Nord- och Sydamerika:<br />
Orden Rosacruz A.M.O.R.C., Torre Andrade, Roma No. 912,<br />
Esq. Con Calzada Tepeyac, Local F-6, Col. Andrade, C.P. 37370 Léon,<br />
Guanajuato, Mexico<br />
Tel: +52 (47) 13 80 30, e-mail: glh@rosacruz.org<br />
Stormästare: Frater José Luis Aguilar Moreno<br />
Storlogen för Europa, Afrika och Australasien:<br />
Gran Logia A.M.O.R.C., Tolrá, 40, ES-08032 Barcelona, Spanien<br />
Tel: +34 (93) 358 1853, e-mail: amorcgle@amorc.es<br />
Stormästare: Soror Irene Regidor<br />
Den Tysktalande Jurisdiktionen:<br />
Der Orden vom Rosenkreuz A.M.O.R.C., Lange Strasse 69,<br />
DE-76527 Baden-Baden, Tyskland<br />
Tel: +49 7221 66041/42, e-mail: info@amorc.de<br />
Stormästare: Frater Maximilian Neff<br />
30
Den Tjeckiska & Slovakiska Jurisdiktionen:<br />
The Rosicrucian Order A.M.O.R.C., K Dubci 260, CZ-190 16 Praha 9 -<br />
Kolodeje, Tjeckien<br />
Tel: +420 (2) 81 97 00 90, e-mail: amorc@way.cz<br />
Stormästare: Frater Michal Eben<br />
Den Finska Administrationen:<br />
Ruusuristin Veljeskunta A.M.O.R.C., PL 23, FI-37501 Lempäälä, Finland<br />
Tel: +358 50 5611128, e-mail: amorc@amorc.fi<br />
Administrator: Soror Lea Sirén<br />
Den Polska Administrationen:<br />
A.M.O.R.C., Skrytka Pocztowa No. 7, Krakow 45, Polen<br />
Administrator: Soror Maria Metzler<br />
Den Ungerska Administrationen:<br />
Rozsakeresztes Rend A.M.O.R.C., Kastély tér 2, HU-2890 Tata, Ungern<br />
Tel: +36 34 381 696, e-mail: ordoe@freemail.hu<br />
Administrator: Soror Katalin Àrva<br />
Den Rysska Administrationen:<br />
A.M.O.R.C. Russia, 119 501 Moskva, B.P. 928, Ryssland (C.E.I.)<br />
Tel: +7 095 449 28 69, e-mail: roscrus@online.ru<br />
Administrator: Frater Vladimir Koptelov<br />
Högsta Storlogens Executiva Kommitté:<br />
Imperator:<br />
Frater Christian Bernard (Franska Storlogens adress)<br />
Vicepresident:<br />
Frater Charles V. Parucker (Brasilianska Storlogens adress)<br />
Sekreterare:<br />
Frater Burnam Schaa (Amerikanska Storlogens adress)<br />
Skattmästare:<br />
Frater Irving Söderlund (Skandinaviska Storlogens adress)<br />
31 RK 1-02
RK 1-02<br />
Billedtekster<br />
Første innside:<br />
Bildet viser den Tyske Storlosjens nye lokaler i Baden-Baden som ble tatt<br />
i bruk i november i fjor. Dette er et stort løft for Storlosjen som i mange år<br />
har drømt om en selveid bygning slik vi selv har i Skandinavia.<br />
Huset som tidligere er kjent som ”Frankrikes hus”, ligger sentralt og har i<br />
mange år vært brukt til kulturell virksomhet og mottagelser. Den Tyske<br />
Storlosjen har renovert bygningen fullstendig og den rommer nå kontorlokaler,<br />
lager for monografier og produksjon av monografier, ekspedisjon,<br />
R.C.-tempel, Martinist-tempel m.m.<br />
Besøker du noen gang Baden-Baden er du alltid velkommen til å hilse på<br />
Storlosjen der. Ettersom de i år feirer 50 år med A.M.O.R.C.-virksomhet i<br />
Tyskland, passer vi på å gratulere de tyske medlemmene både med jubileet<br />
og med den flotte nye Storlosje-administrasjonen.<br />
Andre innside:<br />
De lokale ordensenhetene i Skandinavia har som tradisjon å gjøre noe<br />
ekstra ut av siste møte før jul. I desember gjestet Stormester Live Söderlund<br />
henholdsvis Göteborgs Pronaos og Oslo Kapitel hvorfra bildene er tatt.<br />
Göteborgs Pronaos stilte opp med velkomstgløgg, deilig juletallerken på<br />
festduket bord, underholdning med dypt innhold, utlodding, sang m.m. En<br />
varm og inderlig stemning preget en minneverdig kveld.<br />
Oslo Kapitel hadde et fullt dagsprogram med neofyttforum, Kapitel- og<br />
Pronaoskonvokasjon (parallelt) og et avsluttende festmåltid som smykket<br />
en gedigen innsats av offiserer og medlemmer. Bugnende smørbrød- og<br />
kakefat, lys-seremoni, sang, taler, utlodding m.m. avrundet en vellykket og<br />
stemningsfull dag.<br />
Å samles som R.C.-medlemmer gir alltid noe spesielt. Et åndelig fellesskap<br />
bringer en dypere dimensjon i samværet, og man vender oppløftet og<br />
inspirert tilbake til hverdagen igjen.<br />
32
Change language