Innehåll - Amorc

Nr 1, 2007 Årg. 31
Filosofi – Mystik – Vetenskap – Kultur
Tidskrift för
Skandinaviska Storlogen
av Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.
Ansvarig utgivare och redaktör:
Live Söderlund
Ett varmt tack till alla som
gjort denna tidning möjlig.
Copyright 2007
Skandinaviska Storlogen
av Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.
Rösan, Gathes väg 141,
SE-439 36 Onsala,
Sverige – Tel: 0300/569956
rosenkors.orden@amorc.se
www.amorc.se
Alla rättigheter reserverade.
För frågor eller prenumeration,
kontakta ovanstående adress.
Artiklar i ”Rosenkorset”
speglar inte nödvändigtvis
Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.s
mening. Varje artikel måste
enbart bedömas för dess eget värde.
Innehåll
Stormästarens Sanktum ......... 2
Vår vision ............................... 3
Mysterielandet Egypten ........ 4
Små ting .................................. 7
Hemmelighederne bag Pyramiden
og Sfinksen åbenbares .......... 8
Bjergbestigning ...................... 13
Pyramidernas symbolik ......... 14
Dronning Hatshepsut............. 23
Bildtext .................................... 32
Omslagsbild:
Den
hemlighetsfulla
Sfinxen
1 RK 1-07

Käre frater, kära soror,
Under Rosenkorsets beskydd,
Salutem Punctis Trianguli!
Framsidebilden ger redan en tydlig indikation på temat
för denna tidning, och för åtminstone 33 medlemmar i
Stormesterens Sanktum
vår Storloge väcks mycket speciella minnen till liv. För
egen del var det som resan i november-december gav på ett personligt plan
så stort att det nästan är smärtsamt att med tanken åter besöka det obeskrivliga
landet Egypten. En ljuvlig ”smärta”… som bringar mig i beröring med
livets djupaste mening.
En sådan beröring ges oftast inte ovillkorligt, utan först efter att lager på
lager av förlåten (mödosamt) på ett inre plan dragits åt sidan. Det ljus som
då uppenbarar sig, den sol som reser sig över den inre himlens horisont,
är det angenämaste man kan uppleva i livet.
Man ”återvänder” till vardagen med en insikt om hur viktigt det är att
varje sekund förvalta livet till helhetens bästa och låta varje tanke, ord och
gärning återspegla det Själens Ljus vi alla bär på i vårt inre. Jag förstår
mycket väl varför Akhenaton valde solen som symbol för den ende Skaparkraften
som han vördade. Han var väl medveten om att ”allt här nedan är
som det där ovan – och allt där ovan är som det här nedan” – så lyder Enhetens
under. Vi borde i samma grad vara medvetna om vilken potentiell
”lyskraft” vi bär inom oss, och att detta Ljus’ natur är att stråla.
Man ”återvänder” till vardagen med ett växande mod och en tilltagande
beslutsamhet om att till fullo våga tro på Självets möjligheter att vara sin
Skapares like.
Det handlar inte om en drömlik andlighet som för en stund packar oss
in i mjuk bomull och lyfter oss över och bortom vardagens bekymmer. Det
handlar om att ännu mer aktivt gå in i vardagen och med all den kraft som
är möjlig att uppbåda delta i det arbete som behövs för att rädda en mänsklighet
som fastnat i profitens och materialismens klor och för att rädda en
Jord som gråter över att ha övergivits av sina barn.
Vi behövs, var och en, för den vi är. Våga tro på dig själv! Må så detta
nummer av Rosenkorset vara dig till inspiration och väcka vårkänslor både
på inre och yttre plan… Live Söderlund, Stormästare
RK 1-07
2

Vår vision
Rosenkors-Orden A.M.O.R.C. är en ideell organisation
som finns över hela världen. Den består av kvinnor och
män som söker en djupare insikt om kroppens, själens,
livets och naturens stora mysterier.
Rosenkors-Orden har genom historien samlat och
bevarat ett vetande om inre tidlösa sanningar. Syftet är
att göra tidsåldrarnas visdom tillgänglig för seriöst
sökande människor. Kunskapen förmedlas genom ett
studiesystem som berör alla sidor av tillvaron.
Med den fria tanken som en förutsättning är det vår
vision att ge var och en nya möjligheter till ett liv i
harmoni med tillvarons skapande konstruktiva krafter.
Med förankring i filosofi, mystik, vetenskap och kultur
söker vi bygga för en bättre värld.
Kontakta oss för ytterligare information – som erhålles gratis och utan förpliktelser
på danska, finska, norska, svenska – eller besök vår hemsida.
❧
Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.
Internet: www.amorc.se
Rösan, Gathes väg 141, SE-439 36 Onsala, Sverige
Tel: +46 (0)300 56 99 56 ~ E-post: rosenkors.orden@amorc.se
3 RK 1-07

RK 1-07
Mysterielandet Egypten
En reflektion över ett minne för livet.
Den 23 november till 7 december
förra året arrangerade
Skandinaviska Storlogen en invigningsresa
till Egypten. 33 deltagare
från Danmark, Norge och Sverige
strålade samman på flygplatsen i
Wien och förväntansfulla lade vi ut
på den sista rese-etappen tillsammans.
Vad vi kände inför det äventyr
som stod framför oss, beskrivs väl i
de inledande orden i programmet:
”Kära Deltagare!
Välkommen till den Skandinaviska
Storlogens invigningsresa till
Egypten. Ett långt förberedelsearbete
ligger bakom denna pilgrimsvandring
till Rosenkorstraditionens
källa, så att den skall kunna bli en
oförglömlig upplevelse för oss alla.
Genom frater Mohamed Nazmy’s
Av Live Söderlund, S.R.C.
4
Quest Travel är vi i trygga händer.
Vi har en arrangör som känner till
våra speciella intressen och som
kommer att göra vår initiatoriska
resa till en andlig upptäcktsfärd genom
tid och rum.
Under de två veckorna som kommer,
önskar jag att du känner dig
som en medlem av en stor familj
och jag ber dig se igenom bilderna
av dina medresenärer och bekanta
dig med ansikten och förnamn. Vi
står inför en resa vars syfte och innehåll
rör oss djupt personligt och individuellt,
men det är hur vi fungerar
som grupp som avgör hur långt
vi var för sig kan nå i vårt sökande
efter högre insikt och förståelse. Ingenting
är tillfälligt. Det är just vi
som skall erfara detta 15 dagars

äventyr tillsammans. Så låt oss ta
hand om varandra!
Jag är övertygad om att du kommer
att känna en speciell inre glädje
och fascination över mötet med det
forna Egyptens alla lämningar.
Byggnader och tempel ligger i ruiner,
men tänk dig hur de en gång
såg ut under sin glansperiod och att
de byggts och skapats av människor
som oss själva – med samma brinnande
intresse för livets heliga aspekt.
Templen är intet mindre än
dörrar till andliga dimensioner – till
Ljusets Rike inom dig själv.
Här i Egypten, framför alla andra
platser, kommer vi i kontakt med
Rosenkorstraditionens rötter – det
arv av visdom och vetande som vår
Orden för vidare idag. Låt oss därför
med uppriktig vördnad närma
oss detta mysteriernas land. Endast
genom en sådan respekt kommer de
mest dolda dörrar att öppnas för
oss, både på yttre och inre plan.
Som mystiker accepterar vi ödmjukt
att vår inre utveckling är en
mycket långsam process, som kanske
bäst förstås i perspektivet av
flera liv, snarare än av år. Vart vi än
står i denna process, så kan vi – om
bara vår önskan är stark nog – när
som helst erfara en beröring eller
kontakt med det Heliga inom oss
själva, detta Heliga som alla religioner
refererar till som Gud. Att göra
denna kontakt permanent, är varje
människas största, men svåraste uppgift.
Att göra oss själva genomskinliga
för det Ljus vi bär inom oss, är det
mest meningsfulla vi kan tillägna vår
tid här på jorden. Låt detta vara det allenarådande
syftet med vår resa. Låt
oss göra det möjligt, tillsammans!
Det djupaste allvar kan emellertid
enbart nås genom dess ledsagare:
livsglädjen. Vi skall ha roligt! Ja, för
att orka med de oftast mycket tidiga
morgnar, där vi vid några tillfällen
stiger upp redan vid fyra, så behöver
vi nog ha humorn med oss ☺. En
annan sak är att vi kommer till en
kultur med ett helt annat förhållande
till tid och struktur än vad vi är vana
vid. Här lever man för stunden, och
med inställningen: om något inte
blir som man tänkt sig, vad gör det?
Vi måste ta seden dit vi kommer.
En annan sak: Även om vi fått bekräftat
bokning av privata besök vid
några platser, exempelvis Stora
Pyramiden, så har egyptiska myndigheter
när som helst rätten att dra
tillbaka våra tillstånd. Låt oss alla visualisera
att något sådant inte blir
fallet, men vad som än händer, så
finns det en mening. Låt oss möta
eventuella utmaningar tillsammans –
5 RK 1-07

och som en del av själva invigningsprocessen.
Ja, saker har en förunderlig förmåga
att falla på plats när de skall.
Ljuset från vårt inre bryter fram när
vi minst anar det, utan fanfar, pompa
eller ståt. Var därför hela tiden ödmjukt
förberedd. Ta inte något för
givet, var öppen och mottaglig, speciellt
för det stilla ekot av andlighet
som än i dag strålar från alla de heliga
platser vi skall besöka. Under
ytan av en bråkig och stökig ’turistmaskin’
finns en kärna av mystik
som rymmer nyckeln till dina inre
dörrar. Finn den!
Jag ber en innerlig bön om att vi
alla – utifrån våra förutsättningar –
möter och får uppleva en sann invigning
och att vi vid resans slut med
sorg lämnar varandra, men dock
med en obeskrivlig glädje över vad
vi fått uppleva tillsammans i det lika
obeskrivliga landet Egypten.”
Resan blev verkligen så lyckad
som dessa ord gav förhoppningen
om. En fantastisk grupp fratres och
sorores skapade tillsammans en
upplevelse som vi aldrig kommer
att glömma. Vår mycket erfarne
egyptiske guide, Emile, som tog oss
till sitt hjärta och vi honom, frågade
mig vid upprepade tillfällen hur vi
kunde ha en sådan ”tur” hela tiden.
RK 1-07
6
Det var inte ”möjligt” att allt skulle
kunna flyta som det gjorde utan
några hinder på vägen. Självfallet
hade vi våra utmaningar, men i efterhand
– i rätt tidsperspektiv – erfar
man, som alltid, hur allt har en mening,
hur allt hänger samman. Det är
bara att vara djupt tacksam.
Innan vi åkte hem fick vi lova att
inte avslöja några detaljer om resan
för andra, det vill säga om det som
rör själva R.C.-programmet som avslutande
leds av Imperatorn. Det
skulle beröva andra framtida resenärer
den initiatoriska aspekten av
pilgrimsfärden. Man kan emellertid
säga att efter en sådan resa känns det
”omöjligt” att åka tillbaka till Egypten
igen som en vanlig charterresenär.
Man skulle helt enkelt vilja
göra om samma resa igen.
Storlogen planerar redan nu för
en ny Egyptenresa i november
2008. Så sant situationen i Mellanöstern
och alla övriga omständigheter
tillåter det, måste vi ta tillfället i akt
och utnyttja de kontaktar som Orden,
genom Imperatorn, har i Egypten,
kontakter som lyfter på slöjan
till ett Egypten som en ”vanlig turist”
aldrig får uppleva.
Med ett djupt tack till Egypten och
egypterna, samt till pilgrimerna som
nådde sitt mål. Cro maat! ✧

Små Ting
Av J. R. Stidmen, F.R.C.
Mitt öga hejdade sig vid åsynen av
skålen med ormbunks-mönstret som
stod på middagsbordet. Den var
fylld med vatten och ned över kanten
hängde en violblomma. Stjälken var
vriden och blomman hade börjat
vissna. Det var vårens första viol och
lille Jack, vår son, hade gett den till
sin mor.
Jag såg på den brutna blomman och i mina ögon återspeglade blomman
barndomens enkla tro; den öppnade relikskrinet med de abstrakta kvalitéerna
hos hopp, kärlek och tillit. Jag kände att Jack hade plockat en blomma
från det mänskliga hjärtats trädgård.
En natt då jag hade brinnande feber steg jag upp för att dricka lite vatten
och skulle precis till att lägga mig ner igen, då min hustru sträckte sig
fram och vände min kudde. När min heta kind sjönk ner i dess svala djup,
så tackade jag henne, men hon svarade inte. Hon sov! Hennes kärlek var
upphovet till omtänksamheten. Endast halvt medveten hade hon följt sin
impuls och glömt vad som kom efter.
När allt kommer omkring, så är det de små tingen i livet som är de sublima
tingen. Det är de små delarna i det stora dramat som gör helheten.
Handklappningen, leendet, orden av förtröstan, förtrolighet eller uppmuntran;
de är samhällets, affärslivets, religionens och hemlivets styrka och
skyddande bålverk. Utan dem skulle det inte finnas hopp och förtröstan och
utan hopp skulle vår värld bryta samman.
Bli en av dem som håller det skyddande bålverket levande. Ge liv till
vardagens verkliga mirakel och låt kunskapen om de små tingens betydelse
sprida sig som ringar på vatten. ✧
7 RK 1-07

Bagved hver tradition der er
blevet bevaret gennem tiderne
ligger der visse elementer af sandhed.
Ved at blive overført fra én kultur
til en anden bliver de behæftet
med et stigende antal overdrivelser.
Men de fleste af disse traditioner
fortjener en nøje undersøgelse. I
flere århundreder blev hentydningerne
til Troja i Homers digt Iliaden
for det meste betragtet som en myte.
Det var først da Heinrich Schliemann
afdækkede og udforskede
ruindyngen ved Hissarlik i Lilleasien
(1870 – 1879) man fandt bevis
på eksistensen af det gamle Troja
og den forudgående kultur.
Mange af de beretninger der
vedrører Egyptens pyramider, og
RK 1-07
Hemmelighederne
bag Pyramiden og
Sfinksen åbenbares
8
Af Ralph M. Lewis, Imperator
Vi gør opmærksom på, at siden
denne artikel blev skrevet er nogle
af de underjordiske gange mellem
Sfinksen og Pyramiderne blevet
fundet, og udgravninger pågår.
især den store Sfinks, stammer fra
oldtiden. Ikke blot almindelige mennesker
i de civilisationens bølger der
fejede hen over Egypten betragtede
med undren de kolossale bygningsværker,
men også hærførere stod i
ærefrygt og søgte at udforske mysteriet.
Napoleon gav sine ingeniører
og matematikere besked om at
beregne massen af den Store
Pyramide ved Giza. De var i stand
til at beregne dens fysiske proportioner,
men hvorfor der er så mange
kamre og hvorfor der står en tom
sarkofag i det såkaldte Kongekammer
er aldrig blevet bevist af forskerne.
Også Sfinksen har gennem århundreder
skuet ned fra sin maje-

stætiske ophøjethed over de nysgerrige
som så op på dens gådefulde
ansigt og med undren spurgte
hvorfor?
Egyptologer forklarer at det er en
kolossal-statue af den konge der
byggede den anden pyramide ved
Giza, og at den er hugget ud af en
stor klippe. Andre fortæller at det
skulle være en statue af Solguden.
Men både legender, beretninger
og hemmelige kilder uddybede
betydningen af Sfinksen og dens
forhold til den Store Pyramide. Især
de gamle Mysterieskoler i Egypten
fortalte om dens betydning ved
indvielser. Disse udsagn er ikke
blot mundtlige, men findes nedskrevet
i hemmelige arkiver. I
længst forsvundne tider blev de
nedskrevet, men dog ikke profaneret
ved almen udbredelse. Kun
gennem det talte ord har Sfinksens
funktion ved mystiske initiationer
nået det moderne menneskes ører.
For mere end 50 år siden (1936)
gav H. Spencer Lewis i sin bog
”The Symbolic Prophecy of the
Great Pyramid” en redegørelse for
hvad Mysterieskolerne havde at
berette om den Store Pyramide og
Sfinksen. Hans forbindelse med en
Den store Sfinks har skuet hen over
århundreder. Mere end 4.800 år gammel
har Sfinksen i de fleste af disse
århundreder været dækket af flyvende
sand. Men på visse tider i historien er
sandet blevet fjernet. På dette fotografi
ser man den store stele foran Sfinksens
bryst. På denne stele er indhugget den
legendariske historie om hvorledes
Thutmoses IV blev Farao i Egypten. Han
var ikke udpeget til at efterfølge sin
berømte fader, Amenhotep II, men da
Solguden engang i en drøm sagde at han
ville blive Farao, hvis han ryddede alt
det sand væk som dækkede Sfinksen,
gjorde han dette. Mange år senere blev
han ved faderens død udråbt til den
næste Farao i Egypten. Hovedet og
kroppen af dette ældgamle monument er
udhugget af en enkelt stenblok.
9 RK 1-07

epræsentant for de Egyptiske Mysterieskoler
gav ham dette privilegium
på grund af Rosenkors-
Ordenen AMORCs traditionelle
tilknytning til en gammel mysterieskole
i dette land. – Vi citerer et
afsnit fra H.S. Lewis’ bog:
”Igennem århundreder har der
været hvisket om, at der foran
Sfinksen fandtes en ceremoniel gård
eller plads, hvor indvielses-ceremonierne
blev afholdt forinden man
betrådte Pyramiden. I århundreder er
denne beretning kun blevet betragtet
som latterlig af geologer og nogle
historikere, såvel som af mange
indfødte og europæere. Men i de
senere år er sandet omkring, og især
foran Sfinksen blevet fjernet,
hvorved der åbenbaredes en meget
smukt brolagt plads mellem Sfink-
RK 1-07
10
sens fødder og foran dens bryst. I
midten af denne plads så man et
symbolsk alter af en type som ikke
anvendtes af nogen af religionerne i
Egypten, men kendtes fra mysterietemplerne
hvor initiations-ceremonierne
blev afholdt ...
... En anden tradition gik ud på, at
en stor, bevægelig sten anbragt foran
Sfinksens bryst, mellem dens poter,
lukkede for adgangen til en
hemmelig gang der gik nedenunder
Sfinksen og sandet til midten af
Pyramiden, og at denne lange passage
var den hemmelige, ceremonielle
gang fra den ydre plads foran
Sfinksen til de opadgående gange
og kamrene i selve Pyramiden.”
Om de skematiske tegninger på
siderne 126-127 i bogen siger H.S.
Lewis:

”Disse usædvanlige tegninger
(hvoraf kun én vises her) er baseret
på hemmelige manuskripter, som
opbevares af arkivarerne i Egyptens
og Østens mysterieskoler og udgør
en del af en samling manuskripter
med beskrivelse af indvielserne i
Sfinksen og den Store Pyramide.
Eksistensen af disse underjordiske
haller såsom den under Sfinksen,
vist her, såvel som passager o.s.v. er
hele tiden blevet benægtet af
egyptiske og andre autoriteter, selv
af kendte arkæologer og forskere
fra forskellige dele af Europa. Så
stædige har disse dementier været,
at man har betragtet de af
mysterieskolernes repræsentanter
fremsatte påstande som fantasifostre,
udelukkende beregnet for
turisterne. En typisk udtalelse af en
af videnskabsmændene lyder: ’Der
er ingen der skal tro den uhyrlige
påstand om, at der i Pyramiden
skulle findes gange og endnu ikke
åbnede templer og haller nedenunder
sandet i Pyramideområdet
bygget af nogen som skulle være
knyttet til de såkaldte hemmelige
kulter eller mysterieselskaber i
Egypten og Orienten’.”
Men den latterliggørelse af de
egyptiske mysterieskolers påstand
som her citeres af H.S. Lewis fandt
sted for år tilbage. Hvad med i dag?
Anser videnskabsmændene stadig
sådanne beretninger som nævnt i
H.S. Lewis’ bog for fantastiske?
Stanford Research Institute
Svaret herpå er at finde i den kendsgerning
at forskningsinstituttet på
Stanford Universitetet i Californien
har sendt et hold af fysikere og eksperter
i elektronik, udstyret med
meget følsomme instrumenter, til
den Store Pyramide! Meningen var
at de skulle sende elektronbølger
gennem tilsyneladende massive
områder af den Store Pyramide for
at fastslå hvorvidt der fandtes hidtil
ukendte kamre.
Af deres rapporter som er offentliggjort
i arkæologiske og tilsvarende
skrifter fremgik det senere, at
man endnu ikke havde fået bevis på
tilstedeværelsen af sådanne kamre.
Men videnskabsmændene sagde
samtidig at de ikke var tilfreds med
deres undersøgelser, fordi de følte at
deres nuværende udstyr ikke var
tilstrækkeligt til at der kunne leveres
endeligt bevis på deres forsøg. De
sagde at de med de egyptiske myndigheders
godkendelse agtede at
fortsætte med deres undersøgelser.
Det må stå klart, at de mænd som
foretog den videnskabelige under-
11 RK 1-07

søgelse ikke var fantasifulde, men
at de søgte et empirisk bevis på
hvad der for dem havde været fantasier,
eller i bedste fald traditioner.
Deres fortsatte indsats antyder at de
er overbevist om muligheden for at
finde det de søger.
I den mellemliggende tid, før
disse videnskabsmænd genoptog
deres forskning, fik vi besøg af en
egyptisk embedsmand som råder
over det område hvor den Store
Pyramide og Sfinksen ligger. Denne
herre besøgte ikke blot Ordenens
Egyptiske Museum, der ejer den
største samling af sin art på Amerikas
vestkyst, men også vore laboratorier.
Han var godt kendt med de
underjordiske gange som H.S. Lewis
havde omtalt. Under hans ophold
blev han gjort bekendt med H.S.
Lewis’ påstand om at der fandtes en
gang der fører fra Sfinksen over til
den Store Pyramide.
RK 1-07
12
AMORC blev anmodet om økonomisk
støtte til Stanford Universitetets
fortsatte undersøgelser, men
desværre var det på grund af andre
forpligtelser ikke muligt på dette
tidspunkt. Nu har vi imidlertid den
glæde at kunne meddele at Stanford
Research Institute igen, med endnu
mere avanceret udstyr, vil tage fat
på udforskningen af Sfinksen for
om muligt at finde kamre og gange
der forbinder den med den Store
Pyramide. Vi er glade over at kunne
fortælle at arbejdet vil blive fulgt af
en kendt videnskabsmand og et
medlem af Ordenen, som dog ikke
hører til universitetet, og de vil
sende rapporter til AMORC om projektets
udvikling og enhver opdagelse.
Denne artikel har fået overskriften
”Hemmelighederne bag
Pyramiden og Sfinksen åbenbares”.
Hemmelighederne er dog endnu
ikke blevet åbenbaret, men hvis de
bliver det vil resultatet bekræfte
såvel de gamle mysterieskolers som
H.S. Lewis’ påstande. Lad os også
håbe at denne seriøse undersøgelse
vil sætte et punktum for al videre
fejen til side af traditioner som er
rodfæstede, men anses for utroværdige
uden en tilsvarende seriøs
undersøgelse. ✧

Bjergbestigning
Oplysningens højdepunkt, som der så ofte bliver refereret til i den mystiske
litteratur, er ikke kun billedlig tale. Det er den højere erkendelses grundlæggende
princip, og hentyder til den voksende bevidsthed hos de
studerende efterhånden som de udvikler sig fra et punkt til et andet. Hvis vi
bruger et øjeblik på at iagttage hvad der sker når vi bestiger et bjerg, så bliver
vi bedre i stand til at relatere denne analogi til vor dag-til-dag udvikling.
Når vi bestiger et bjerg, kan vi med hver enkelt niveau af færdigheder,
se mere af landskabet under os, og ofte ser vi at den større udsigt hjælper
os med at forstå hvordan og hvorfor bestemte ting sker i vore ellers
begrænsede omgivelser på jordoverfladen. Vi kan måske have et overblik
over gaderne i byen under os, og se de ruter vi følger til arbejde, til skole
eller til butikscentret. Vi finder måske ud af at der er kortere, mere direkte
veje mellem vort hjem og et eller flere af disse punkter. Vi ser måske landskaber
som vi ikke anede eksisterede så nær vort hjem. Vi kan se længere
end vi nogensinde har set før. Vor verden er blevet større, vor bevidsthed
er blevet udvidet.
Nogen gange vil en tur til toppen af en høj bygning, eller en tur i en lille
flyvemaskine, give os et nyt perspektiv på vore omgivelser. Når vi ser alle
vore omgivelser som en enhed, får vi følelsen af forening med alt omkring
os. Denne følelse af enhed tager vi med os når vi kommer ned igen. Det
giver os en fornemmelse af at beherske vore omgivelser når vi ved hvor
og hvordan alle dele passer ind i helheden.
Det samme gælder når vi udvikler os på den mystiske vej. Hver lektion,
hver øvelse, hvert eksperiment hæver vort bevidsthedsniveau. Nu er det
ikke kun bevidstheden om jorden under os, men om det Kosmiske som
omgiver os. Efterhånden som vor udvidede bevidsthed fatter mere af den
eksistentielle helhed, øges vor følelse af mesterskab, og de forskelligartede
stykker information vi har fået, begynder at hænge sammen. Vi bliver mere
bevidste om deres plads i den store plan, og derfor får vi også mere ud af
dem. Svarene på vore spørgsmål findes i overblikket, og vore øjne vil en
dag helt sikkert åbnes så meget at hele den Kosmiske udsigt ligger foran
os, og alle vore spørgsmål vil finde svarene der.
13 RK 1-07

RK 1-07
Pyramidernas symbolik
Skapande, Manifestation, Evolution
Skapelsen
Pyramiden kan sägas symbolisera
talet 7 – triangeln på kvadraten. Sju
kallas det vördnadsvärda talet emedan
det hänför sig till Skapelsen.
Sju är en kombination av två tal,
tre och fyra, där tre har samband
med den kreativa, skapande principen
och fyra med den manifesterande.
På detta sju vilar hela skapelsen.
Vi skall först behandla den
kreativa principen.
I Rosenkors-Ordens undervisning
finner vi en schematisk framställning
av Skapelsen (Fig. 1):
I begynnelsen var punkten, vilken
sträckte ut sig själv till en
(kurv)linje. Linjen fortsatte sin utsträckning
i enlighet med lag, och
Av Dr. Gertrude Spencer, S.R.C.
14
lagen håller kurvlinjen på samma
avstånd från punkten. Följaktligen
utvidgas kurvan så att den formar en
cirkel. Cirkellinjens mötespunkt
koncentrerar den utsträckande kraften.
Till följd av lagarna om attraktion
och repulsion kommer utsträckandet
att fortsätta i en rak linje
till en punkt på cirkeln som motsvarar
en tredjedel av dess omkrets. På
grund av de tre krafter som verkar –
självutsträckande, repulsion och attraktion
– sträckes linjen ut i tre raka
rörelser och vi ser hur den formar
en triangel, vilken ger uttryck åt skapandets
tre stora principer: självutsträckning,
repulsion och attraktion.
Kanske skulle man också kunna
närma sig skapelseverket på ett något
annorlunda sätt (Fig. 2):

Från punkten, som symboliserar
Skaparen, utgår skapelsens negativa
och positiva krafter. När dessa båda
krafter sträckt sig ut till ett visst avstånd
från sin utgångspunkt, frambringar
de en manifestation. Detta
sker när de negativa och positiva
vibrations-frekvenserna uppnår exakt
det förhållande där attraktionskraften
orsakar att de påverkar varandra.
Denna manifestation representeras
av en linje som sammanbinder
de ursprungliga två polariteterna.
Och detta för oss fram till den
andra aspekten av pyramidens
symbolik, manifestationen, genom
vilken vi övergår till den andra
beståndsdelen hos talet sju: d.v.s.
talet fyra.
Pyramiden
Kefren krönt
med en sol
med halo.
Manifestationen
Pyramiden består av fyra trianglar
utgående från en punkt. Vi skall nu
vika ut dem för att därigenom få en
enklare överblick av varje individuell
triangel (Fig. 3):
vatten
luft
eld
jord
Vi ser nu hur åtta linjer strålar från
den skapande punkten. Varje par av
linjer ger upphov till en av kvadrat-
15 RK 1-07

ens fyra sidor. Kvadraten kan alltså
uppfattas som den totala summan av
manifestationen hos den triangulära
principen ovanför den.
Varje sida på kvadraten kan sägas
motsvara en fasett hos skapandets
fyrfaldiga natur. Vi skulle kunna
kalla dessa fyra facetter för de fyra
primära elementen; eld, luft, jord
och vatten. Vi vet naturligtvis att
dessa element endast är avsedda att
representera vissa principer, tendenser
och utmärkande egenskaper hos
den manifesterade skapelsen. De
representerar inte eld, luft, jord och
vatten så som vi känner dem i naturen,
utan är symboliska termer för vissa attribut.
Vart och ett av de fyra elementen
består av en negativ och en positiv
polaritet, markerad vid ändarna av
varje kvadratsida (se fig. 5).
Här har vi nu det grundläggande
mönstret vid utformandet av universum.
De tre krafterna självutsträckning,
repulsion och attraktion (symboliserade
av triangeln) frambringar
de fyra primära elementen eller
kvalitéerna hos manifestationen
(symboliserad av kvadraten).
Så här långt har vi diskuterat den
skapande och manifesterande symboliken
hos pyramiden så som den
är tillämplig på universum. Dessa
aspekter är emellertid också tillämp-
RK 1-07
16
liga på människan, och i Kabbala
har gjorts ett försök att visa hur varje
princip står i relation till de olika nivåerna
i de båda världarna. Det vi
finner i naturen (makrokosmos) finner
vi också hos människan (mikrokosmos).
Det hermetiska axiomet
”som ovan så nedan” eller ”som
innanför så utanför” är alltid sant.
Från en kreativ utsiktspunkt är
mänskligheten formad av jordens
negativa polaritet och den positiva
polariteten hos den psykiska kroppen,
eller i enlighet med den alkemiska
traditionen från (Fig. 4):
Svavel
Kvicksilver
Salt
1) naturens salt-princip, vilken är
mottaglig och jordliknande, bildande
den negativa aspekten hos
Nous, 2) naturens svavelprincip, vilken
är aktiv och eldliknande och utgör
motsvarighet till den Vitala Livskraften,
eller den positiva polariteten
hos Nous. Genom dessa två kvalitéer
är kvicksilver-principen, vilken
är all-genomträngande och vattenlik

till sin natur, i stånd att manifestera
sig. Den överensstämmer med människornas
medvetande.
Om vi tillgriper vårt föregående
sätt för presentation av Skapelsen,
kan vi kanske säga, att från Guds
medvetande utgick naturens salt
och svavelprinciper vilka skapade
människans duala polaritet. När vi
rör oss framåt till den manifesterande
principen inom oss, kan vi
säga, att de tre primära principerna
salt, svavel och kvicksilver skapar
de fyra elementen hos vår natur,
symboliskt omtalade som eld, luft,
jord och vatten. Vi ser att var och en
av dessa tillsammans bildar en positiv
och en negativ polaritet.
Som människor manifesterade på
det fysiska planet blir vår natur fyrfaldig
och består av (Fig. 5):
1. Elementet eld symboliserande
emotioner på både de andliga och
fysiska planen.
2. Elementet luft representerande intellektet
på både de inspirerande
och de materiella planen.
3. Elementet jord representerande
den mänskliga kroppen, både den
synliga och den osynliga.
4. Elementet vatten representerande
vår medvetenhet på både de objektiva
och undermedvetna planen.
När vi ser på den schematiska
teckningen, inser vi det intima förhållandet
mellan Gud och Dess skapelse,
en relation vilken aldrig är
avbruten vid någon punkt. Faktiskt,
ett blir allt det andra. Det är anledningen
till att i sådan kontinuerlig
progression (förflyttning framåt),
kan rörelseriktningen omkastas. På
samma sätt som Gud strålar ut i skapelsen,
så kan skapelsen stråla mot
Gud. Pyramiden symboliserar också
denna returresa, vilket för oss fram
till den tredje symboliska beståndsdelen:
Evolutionen
Fram till nu har pyramiden visat oss
universums lagar. I dess evolutionsaspekt
visar den oss vägen till
reintegration (återförening) med
17 RK 1-07

Gudomen. Detta var kanske pyramidens
mest väsentliga funktion när
den uppfördes över gravar eller när
en pyramid byggdes för invigningsändamål
i likhet med den Stora
Pyramiden i Giza. De första pyramider
som uppfördes i Egypten var
trappstegspyramider, vilka utan tvivel
var förbundna med idéen om
uppstigande. Vi känner inte till det
egyptiska ordet för trappstegspyramid
som sådant, men den
hieroglyfiska symbolen för orden
”att gå upp” och ”dubbel trappa”
skrevs i den form som vi ser i fig. 6.
De gamla egyptiska texterna förklarar
upprepade gånger, att den avlidne
måste närma sig den överjordiska
himlen med hjälp av en
stege. Det verkar som att genom att
ha tillgång till en trappstegspyramid
över sin grav, skulle den avlidne
vara i stånd till detta uppstigande.
Lägg märke till den dubbla stegen
(fig. 6) vilken ger möjlighet för uppstigande
hos båda formerna av medvetande.
När den perfekta föreningen
mellan det inre och det yttre
RK 1-07
18
jaget uppnåtts blir plattformen på
toppen platsen för det mystika bröllopet
eller föreningen med Gudomen.
Några av de forntida texterna beskriver
den avlidne som uppstigande
till himlen på solens strålar.
Om vi antar att den vanliga, släta
pyramiden i sin totalitet representerar
en förstenad solstråle, som vi diskuterade
förut, kan vi se hur ägandet
av ett sådant byggnadsverk över
graven skulle hjälpa den avlidna att
komma till himlen.
En intressant skillnad kan noteras
mellan trappstegspyramiden och
den ”fullkomliga” pyramiden med
släta sidor. I fallet med Zosers trappstegspyramid,
vilken är den enda
vars ”gravtempel” är bevarat, ligger
templet på den norra sidan av pyramiden
mot stjärnorna kring polen.
Några av texterna beskriver den avlidne
som varande förbunden med
dessa stjärnor, och därför är trappstegspyramiden
sannolikt en stege
till den överjordiska himlen. Gravtemplet
hos en fullkomlig pyramid
är emellertid alltid byggt på den
östra sidan och således vänt mot den
uppgående solen. Därför möjliggör
detta för den avlidne att klättra eller
stiga upp till solhimlen.
Det har framkastats att Heliopolis

var centrum för en stjärnkult innan
det blev solkultens ryktbara säte.
Ändringen antages ha ägt rum i början
av Fjärde Dynastien, och gav
upphov till den arkitektoniska förändringen
av pyramidernas utformning.
Hur som helst med detta,
pyramiden med plana sidor är alltid
förbunden med solen. Symboliskt
talat, formgivningen av trappstegspyramiden
representerar också den
fundamentala lagen av skapande,
manifestation och evolution, men
beskriver den alltså i något annorlunda
termer. Den evolutionära processen
i båda typerna av pyramider,
består emellertid av ett uppstigande
på en stege till stjärnhimlen när det
gäller trappstegspyramiden och på
en solstråle till Ra’s rike i samband
med den riktiga ”släta” pyramiden.
Låt oss nu överväga denna evolutionära
uppstigning mera i detalj.
Vår evolution är en alkemisk process,
vilken består av den fortskridande
förvandlingen av de grövre
elementen i vår natur till en andlig
natur. Alkemister bygger upp sina
verkstäder och studier på den fyrfaldiga
uppbyggnaden hos sin varelse,
symboliserat av pyramidens
kvadratiska fot. De använder pyramidens
element som verktyg för sin
förvandling. Kvadraten symbolise-
rar också stabilitet. Alkemisk transmutation
måste vara baserad på en
solid grundval, på de oföränderliga
naturlagarna. Kvadraten är den bas
på vilken triangeln, symbolen för
perfekt skapande, är byggd. Triangeln
skall skapa den nya personen
från de omvandlade elementen hos
kvadraten. I en nedåtgående riktning
representerar pyramiden formandet
av människor, och i uppåtgående
riktning, det fullständiga
uppdraget för deras fullkomnande.
I pyramidens grundyta ser vi den
fysiska sammansättningen hos människor
och i triangeln ovanför, deras
osynliga natur genom vilken transmutationen
fortskrider. Den osynliga
naturen består av intellektet, känslorna
och andlig kraft genom vilken
elementen hos den fysiska naturen
blir omvandlade. Under skapelsens
sju dagar utformades den fysiska
världen under de fyra första dagarna;
under femte och sjätte dagen
de levande varelserna; och den
sjunde var reserverad för Guds gemenskap
med sin skapelse. De första
fyra principerna hos pyramiden
kan alltså ses representera den
mänskliga kroppen; den femte och
sjätte, det mänskliga intellektet och
känslor; och den sjunde, själens
krafter och förmågor.
19 RK 1-07

Den egyptiska ordningen för
begravningsceremonier och efterdöden
tilldragelser är historien om
vår fullständiga regeneration och
eventuella förening med den Högsta
Gudomen. Emedan allmän folklig
egyptisk religion inte hade någon
föreställning om reinkarnation eller
evolution genom upprepade jordiska
erfarenheter, så ansågs den
omdanande processen börja efter
döden. Den började med kroppen,
vilken blev balsamerad och mumifierad.
Sedan följde den känslomässiga
psykiska naturen vilken genomgick
bekännelse till Maat och
vägandet av hjärtat med en fjäder
som motvikt. Därefter kom intellektet,
vilket hade att vägleda den avlidna
genom den undre världen i
avsikt att finna den rätta hemvisten.
Nu var den avlidna redo att stå ansikte
mot ansikte med Ra och uppehålla
sig i Osiris salar.
Denna långa procedur symboliserade
den kompletta förändringen av
vår natur, fysiskt såväl som andligt.
Vid slutförandet av processen uppfattades
den avlidna som identisk
med Benu fågeln 1) och ansågs sitta
på pyramidens topp. Denna topp var
den mystika medelpunkten – startpunkt
och slutpunkt för allt – alfa
och omega vid vilken den förand-
RK 1-07
20
ligade kroppen hos den avlidne blev
ett med Gud.
Låt oss nu följa spåren hos denna
utvecklingsväg så som den visas
genom strukturen hos den utbredda
pyramiden. Vi finner att vägen fortskrider
i tre steg:
1) För det första, mänskligheten
är fast grundad i den fysiska naturen,
endast vagt inseende möjligheten
till transmutation. Vi kan framställa
detta genom en skiss av kvadraten
med heldragna linjer, vilket
markerar den fysiska människans
verksamhetsområde. Genom trianglarnas
streckade linjer antydes den
väg som eventuellt kan användas
för att uppnå punkten för transmutation
(Fig. 7).
2) Nästa steg är skedet av aktiv
transmutation vilket börjar genom
att sammanföra de positiva och negativa
polariteterna hos varje element.
Vibrationerna ökar och avståndet
mellan de två vinkelbenen

minskas gradvis under transmutationen
när processen stiger uppåt
längs triangelns sidor. När toppen är
nådd, är föreningsprocessen fullbordad.
När varje element sålunda är
transmuterat förvärvar människorna
perfekt förening mellan sina inre
och yttre jag. Vi kan ge uttryck åt
detta genom att rita trianglarna med
obrutna linjer, som då representerar
den uppåtgående resa som nu fullbordats.
Det lägre jaget symboliseras
av kvadraten, och det högre jaget
av de fyra punkter som finns i trianglarnas
topp (Fig. 8)
3) Efter att detta andra steg har
blivit fullbordat är mänskligheten
redo för den tredje och slutgiltiga
etappen i evolutions-processen.
Pyramidens delar måste då åter fällas
ihop och elementen hos mänsklighetens
transmuterade natur sammanföras
till en punkt. Detta är föreningen
med Gud och kan symboliseras
genom uppritande av kvadra-
ten med streckade linjer. Detta innebär
ett bemästrande och vi ser punkten
i kvadratens centrum högt i höjden
(Fig. 9). Allting har återgått till
sin källa, sitt upphov och vi har nått
pyramidens topp. Detta är triumfen!
Kunskapen om alkemisk transmutation
har varit mänsklighetens
mest helgade arv. Det har uttryckts
på många sätt och kan upptäckas i
det Hermetiska Korset och Rosenkorset.
Det officiella Rosenkorset är
ett kors med tre utstående delar på
korsets fyra ”armar”, påminnande
om den utbredda pyramidens symbolik.
Varje element förenar sin
duala komponent genom en tredje, i
en enhetlig princip som flödar mot
Rosen, i vilken alla fyra elementen
förenas. När detta har uppnåtts, slår
rosen ut i full blomning, och vi kan
uppnå ett fulländat tillstånd av integration
med det Kosmiska (Fig. 10).
Denna evolutionsprocess och förvandling
(transmutation) fortsätter
inte bara i en inre riktning. Den bidrar
till att själskraften, vilken strå-
21 RK 1-07

lar ut från Rosen till Korset, ger upphov
till en kontinuerlig ömsesidig
påverkan, vackert uttryckt i det gamla
Rosenkors-ordspråket: Ad rosam per
crucem, ad crucem per rosam.
Så som pyramiden visar skapelsens
väg från toppen, vilken är en
punkt eller en cirkel, ner till grundvalen,
som är en kvadrat, demonstrerar
den cirkelns omvandling till
en kvadrat (cirkelns kvadratur). Så
som pyramiden visar reintegrationens
stig från basen till toppen –
från kvadraten till punkten – visar
den kvadratens omvandling till en
cirkel. Innefattande i sin symbolik
sådan ojämförlig visdom kan man
lätt förstå varför pyramiden betraktades
som den heliga symbolen för
Skaparen och Dess lagar.
RK 1-07
22
Låt oss avsluta med ett utdrag
från en artikel med titeln ”Triangelns
Lag” vilken var införd i Mystic
Triangle, februari 1928: ”På den
Stora Pyramidens topp finns ett förhållandevis
plant utrymme cirka 1,5
meter i fyrkant. Med andra ord, den
rättmätiga stenen, som är alla hörns
övre mötesplats, den finns inte.
Denna felande sten skulle fullborda
alla trianglarna på en gång, och
utan den är det ingen som är fullkomlig
och fullbordad. Denna sten
är den mänskliga anden vilken föll
från sin höga position och som har
blivit förlorad under skräpet hos personlighetens
lägre delar. Den måste
bli framgrävd, putsad och förfinad
med sådana verktyg som vi har, och
åter placerad som den rätta kronan
på vår andliga pyramid. Vi kan endast
göra detta när vi kallar de tusentals
av ”arbetare” som finns
inom oss själva till tjänst åt det högre...”
✧
Fotnot:
1.) Benu fågeln var en flygande gudomlighet
och kan anses som ursprunget till
Fågel Fenix och begreppet återfödelse.
Benu fågeln var förbunden med gudarna
Atum, Ra och Osiris. Den ansågs ha flugit
över Nun’s vatten redan innan skapelsen.

For noen er Egypts femtusenårige
oldtidshistorie lite annet enn en
oppramsing av navn og nummererte
dynastier. Du kan imidlertid være
trygg på at det finnes faraoer hvis
lys skinner i historien som fyrlykter
i mørket. Denne artikkelen er historien
om ett av de største paradoks i
egyptisk historie, nemlig Hatshepsut
(ca. 1498 - 1483 f.Kr.) 1 , kvinnen
som ble farao i en tid da bare menn
hadde denne posisjonen. Resultatet
av hennes dristighet var at navnet
hennes ble fjernet fra faraoenes
skrevne annaler. Hennes monumenter
og statuer landet over ble utsatt
Dronning
Hatshepsut
Ett med evigheten
Av Bill Anderson, FRC
Egypt er noe for seg selv, det har det alltid
vært. Til alle tider har reisende vært
fascinert av landet. Fra Middelhavets
bølger som bryter mot deltaets bredder,
gjennom selve Nildalen med sitt håndgripelige
nærvær av noe som både er
eldgammelt og tidløst, til den gule sanden ved fossene i Assuan, Egypt er
et forbløffende land. Ett av dets mest bemerkelsesverdige barn var en
kvinne som ble kalt Hatshepsut.
for massiv ødeleggelse. Hatshepsut
var dronningen som tilegnet seg en
myndighet som tradisjonelt var
reservert for faraoene. Om det ikke
var for alt hun fikk utrettet, ville vi
ikke ha visst noe om henne i dag.
I mer enn hundre år hevdet
historikere og egyptologer at dronning
Hatshepsut ranet til seg den tronen
som rettmessig tilhørte den
yngre arveprinsen Thutmoses III.
Etter Hatshepsuts død begynte han å
viske ut det som minte om henne
ved å ødelegge bilder og kartusjer i
hele landet. I løpet av de siste tretti
år, har hele denne historiske perio-
23 RK 1-07

den blitt undersøkt på ny. Takket
være den nye forskningen, kan vi
nå se nærmere på denne enestående
kvinnen som for alltid satte sitt preg
på den bemerkelseverdige perioden
i egyptisk historie som går under
navnet det 18. dynasti.
Ved fødselen fikk hun navnet
Hatshepsut, det betyr Den fremste
blant edle kvinner. Hun var ikke den
første dronning i Egypt som regjerte
som farao, heller ikke den siste,
men hun var utvilsomt den mest
betydelige. Man antar at det ved begynnelsen
av det tredje milennium
f.Kr. ble vedtatt en lov som tillot
kvinner å bestige tronen. En av dem
som gjorde det, var dronning
Nitiqret i det sjette dynasti. I følge
annalene etterfulgte hun sin mann
Merenre II ca. 2184 f.Kr., men hun
regjerte bare i to år, en måned og en
dag. I det 12. dynasti, rundt år 1785
f.Kr., var det en dronning Neferusobek
som var gift med Amenemhat
IV. Det var også en annen kvinne
som tok tronenavnet Ankhetkeperure
og regjerte for en kort periode
rundt 1347 f.Kr. Alt vi vet om denne
dronningen er hennes navn. Den
siste kjente egyptiske dronning før
den ptolemaiske greske perioden
var Tausert, som var gift med Seti II
i det 19. dynasti. Hun brukte også
RK 1-07
24
den fulle faraotittelen og regjerte i
en periode på mellom tre og seks år
rundt år 1186 f.Kr.
Det at disse dronningene satt på
tronen mot slutten av et dynasti, var
ofte et tegn på at det ikke fantes
mannlige arvinger. Med tiden ble
bildene deres, til og med navnene,
fjernet av etterkommerne. Templene
deres ble overtatt av andre. I kraft av
sine bedrifter og lengden på sin
regjeringstid står Hatshepsut i en
særstilling blant de kvinnelige faraoene.
Hatshepsut, kvinnelig farao
Blant faraoene i det 18. dynasti er
Hatshepsut utvilsomt en av dem som
fortjener beundring. Siden vi vet så
lite om henne, står hennes regjeringstid
for oss som en gåte. Det er
flere spørsmål enn svar. Fremdeles
er det mye spekulasjon rundt de få
harde fakta som finnes. Vi kan ikke
annet enn beundre de arbeider
innen kunst og arkitektur som ble
skapt i Tebe i hennes navn. Dette er
desto mer forbløffende siden hun
var kvinne, enke etter Thutmoses II
(ca. 1518 - 1504 f.Kr.). Det var hun
som satt med den kongelige og
guddommelige makten da hennes
stesønn og nevø Thutmoses III
vokste opp, den fremtidige imperie-

yggeren. Denne kvinnelige farao
ble fjernet fra de framtidige kongelistene,
og hennes kartusjer og bilder
ble ødelagt hvor de så ble funnet.
Det var Champollion, den store
franske pioneren innen dechiffrering
av hieroglyfer, som fant de
første indikasjoner på en kvinnelig
farao da han undersøkte noen
ødelagte kongelige kartusjer fra
Hatshepsuts dødstempel i Deir el-
Bahri. Til sin forundring la han
merke til at faraoens navn hadde et
kvinnelig suffiks. Det var først da
Auguste Mariette i 1858 systematisk
gjennomgikk en søylegang i Deir
el-Bahri og fant relieffer som beskrev
en ekspedisjon til landet Punt
(Etiopia eller Somalia), at denne
kvinnelige herskeren gjorde sitt
inntog i historien.
Ingen samtidig eller senere
kongeliste nevner hennes navn.
Ikke desto mindre var hennes navn
og detaljer fra hennes regjeringstid
blitt nedskrevet i Livets Hus i alle
templer i Egypt. Her arkiverte skriverne
nøyaktige opplysninger fra
hvert eneste dynasti. Det var disse
dokumentene den ptolemeiske
historikeren Manetho kunne konsultere
1500 år senere, da han tilskrev
Hatshepsut en regjeringstid på 21 år
og ni måneder. Så langt utgrav-
ingene kan fortelle, virker dette
noenlunde korrekt.
Noen historikere framstiller ennå
Hatshepsut som en tronraner. De
hevder at en kvinne ikke kunne sitte
på Horus’ Trone, heller ikke ivareta
Egypts behov. Andre sier at hun alltid
hadde en mann ved sin side.
Med det mener de Senenmut, hennes
nærmeste rådgiver. Han var
Hovedarkitekt, Oppsynsmann for
offentlige anlegg, Amons godsforvalter,
Oppsynsmann for Amons
kornlagre, åkrer, kveg, hager og
vevere. Han var med andre ord en
person å regne med i Egypt. Hans
eneste rival var Visiren, Amons
yppersteprest Hapuseneb.
Det blir sagt at Hatshepsut prøvde
å dominere den unge Thutmoses III
siden han var bare fire eller fem år
gammel da hun fikk makten. Andre
historikere ser henne som en bemerkelsesverdig
kvinne. De anerkjenner
hennes politiske kløkt og hennes
kunstneriske sans og fremhever
hennes fredelige prosjekter, omgitt
som hun var av et hoff av opplyste
personer. Man kan ikke annet enn
se en begavet hersker i henne. Hun
var en kvinne med intelligens og en
sterk vilje. Hennes regjeringstid
innvarslet en velstående periode i
Egypts historie.
25 RK 1-07

Hatshepsuts familie
Hatshepsut var datter til krigerfaraoen
Thutmoses I (ca. 1524 -
1518 f.Kr.). Denne faraoens slektsrøtter
er fremdeles uklare. Hans mor
var ikke av ”kongelig” blod, og man
kjenner fremdeles ikke farens navn.
Via sin kone Ahmose, søsteren til
forgjengeren Amenhotep I, giftet
han seg inn i den kongelige familie.
De fikk en datter, Hatshepsut, som
ble født før faren besteg tronen. Det
virker ikke som om det var noen
sønn i dette ekteskapet. Med sin andre
kone, prinsesse Mutnefert (dronning
Ahmoses søster), fikk
Thutmoses I imidlertid en sønn og
arving, Thutmoses II. Han var
fremdeles ung da han etterfulgte faren
på tronen.
Thutmoses II giftet seg både med
halvsøsteren Hatshepsut og en
kvinne kalt Iset (Isis). Etter å ha
regjert i ca. 14 år, dro han ”til himmelen
i det vakre Vest”. Han etterlot
seg to barn: Datteren Nefrure som
han fikk med Hatshepsut og Isets
sønn Thutmoses III som ble hans
arving.
I den nordre kolonnaden på andre
nivå av dødstempelet i Deir el-
Bahri har Hatshepsut fortalt historien
om sin fødsel. Der antyder hun at
hun var et resultat morens forening
RK 1-07
26
med guden Amon som tok over farens
kropp i befruktings-øyeblikket.
En slik hellig handling blir kalt
teogami, guddommelig bryllup.
Teksten sier videre at Amon
forandret utseende til ”Hans Majestet
Farao Aakheperkare” (Thutmoses I)
og forsikret seg om at dronningen
kunne se hans guddommelige form
og kontemplere over den. Amon
erklærte så høytidelig at navnet på
den datteren han hadde plassert i
hennes livmor var Khnemet-Amon
Hatshepsut. Han sa at hans livskraft
og krone skulle bli hennes og at
hun ville regjere over To land på
Horus’ Trone. Navnet til den
framtidige herskeren Hatshepsut ble
således valgt av Amon selv.
Hatshepsut sier at da faren døde
ble hun den eneste som var igjen av
den kongelige familie. Hennes to
brødre og hennes søster var allerede
døde. I palasset var også hennes
halvbror Thutmoses II. Da han besteg
tronen, giftet han seg med
henne. Hun ble hans Store kongelige
Hustru, slik legitimerte hun
hans makt. Dette hendte i den andre
måneden av oversvømmelsen. Med
all den makt og ære som tilkom
henne som De To Lands Første
Kvinne tok hun tittelen Amons
Guddommelige kone, en prestisje-

Hatshepsut-khenmetamun
Maatkare
fylt stilling som hadde gått i arv fra
mor til datter i det 18. dynasti. Slik
ble hun en del av Amons voksende
makt. Han ble raskt statens offisielle
gud, noe som brakte Hatshepsut
jord og eiendommer med en stab av
administratorer. Alt dette tjente til å
styrke hennes stilling.
Da Thutmoses II var død, skulle
hans sønn med Iset, Thutmoses III,
ha etterfulgt ham. Mens han fremdeles
var et barn, var han blitt gift
med Hatshepsuts datter Nefrure. Siden
han var så ung da faren døde,
utpekte Hatshepsut seg selv til riksforstander.
Siden dette hadde skjedd
før, virker det ikke som om det var
særlig problematisk. Før Thutmoses
III var sju år, ble imidlertid Hatshepsut
forfremmet fra riksforstander til
med-regent. Ifølge hennes framstilling
på veggene i tempelet i Deir
el-Bahri fant kroningen sted ved
nyttår i juli. Det ble hevdet at Amons
orakel hadde bekreftet at hun var
hans utvalgte som med-regent.
Tittelen farao var et uttrykk for
hennes nye posisjon. Hennes
Horus-navn ble kvinneliggjort til
Usret Kau, det betyr ”Makt over
sjelene”. Tronenavnet hennes var
Maat Ka Re, noe som kan oversettes
med ”Sannhet (eller) Kosmisk Orden
er Re’s Sjel”. Etter kroningen ble
Hatshepsut anerkjent som ”Konge
over Øvre og Nedre Egypt” og lot
seg portrettere med skjegg. Tross
ødeleggelsen er kroningsscenene i
dødstempelet fremdeles synlige. En
scene på noen av steinblokkene i
Det røde kapell på friluftsmuseet i
Karnak fremstiller dronningen idet
hun kommer til den store hallen i
Luxor-tempelet for å møte Amons
orakel. Dette oraklet forutså kroningen
som fant sted senere i
tempelet i Karnak.
Farao Maatkare
Ved alle statlige begivenheter førte
Hatshepsut seg nå som Farao. Tittelen
”Amons Guddommelige Hustru”
ble nå overført til datteren Nefrure
som vi husker var gift med
Thutmoses III. For å helliggjøre sin
nye posisjon lot Hatshepsut reise det
første paret med obelisker ved den
østligste enden av tempelet i
Karnak. Disse bar hennes navn og
titler. På veggene i tempelet hennes
27 RK 1-07

i Deir el-Bahri kan vi fremdeles se
historien om da obeliskene ble
fraktet med båt på Nilen fra Assuan.
Hun bygget også et stort naos eller
forkammer i alabast i Karnak, det
var øst for dette at Thutmoses III
senere bygget sitt mysteriøse Akh
Menu-kompleks. Naoset inneholdt
statuer av Hatshepsut og guden
Amon, oppstilt slik at de kunne se
solen renne. Det åpne områet ved
den østlige del av Karnak-komplekset
ble i senere århundrer brukt som
et sted hvor ydmyke søkende
kunne komme og snakke direkte til
Amon ”Med det lyttende øret”.
Hatshepsut var en flittig byggmester
i Karnak der hun på høyden
av sin makt også fikk reist det før
nevnte Røde Tempel. Det var bygget
av rød kvartsitt og var opprinnelig
det sted der Den Hellige
Båten Userhat-Amon og Amons
kultstatue ble oppbevart. Hun kalte
det ”Maats Palass” og det lå i
Karnak-kompleksets mysteriøse
sentrum. Det var ca. femten meter
langt, seks og en halv meter bredt
og litt over sju meter høyt.
Etter Hatshepsuts død ble Det
Røde Kapell først skamfert og siden
revet av hennes etterkommere. Det
var først ved restaureringen av andre
deler av Karnak-komplekset at mer
RK 1-07
28
enn tre hundre blokker fra kapellet
ble funnet. I dag er kapellet restaurert
og kan sees på friluftsmuseet.
Dette kapellet er viktig for å forstå
visse store begivenheter i Hatshepsuts
regjeringstid. Den største og
viktigste av festivalene i Tebe, Opetfestivalen
2 , ble innstiftet av henne.
Den fant sted fra den 15. til den 26.
dag i den andre måned av oversvømmelsen,
altså i september.
I tillegg bygget hun seks kapeller
langs prosesjonsveien mellom
Karnak og Luxor. Disse var hvilested
for budbringer-prestene til
Usherhat Amon, Den Guddommelige
Båt med Amons statue. Vi vet
også at Hatshepsut fikk gjennomført
mye byggearbeid på tempelet i
Luxor. Det var til dette tempelet
Amon hvert år ble brakt i sin båt for
å gjenoppbygge sin kreative kraft
og guddommelige energi i Den
Sørlige Opets Tempel. Ved denne
anledning fornyet og gjenoppbygget
guden den regjerende faraos Ka
eller sjel. Dette var et symbol på legitimitet
for faraos regime på Horus’
Trone.
Hatshepsut beordret at ytterligere
to obelisker skulle plasseres foran
fjerde og femte pylon som faren
Thutmoses I hadde bygget i Karnak.
Disse obeliskene ble reist som kong-

elige gaver til Amon-Ra, nå kjent
som ”Gudenes Konge”. Han hadde
på denne tiden blitt den udiskutable
statsgud i Egypt. Dette bekreftet
Hatshepsut slik: ”Jeg bygget dette
av kjærlighet til min far Amon, etter
å ha kjent hans hellige bilde siden
mitt første jubileum.” Bare en av
disse obeliskene står fremdeles. Den
andre ligger veltet ved siden av Den
Hellige Sjøen. Hvis du ser nærmere
etter på toppen av denne obelisken
som opprinnelig var kledt med
elektrum (naturlig legering av gull
og sølv), vil du se noe kjent fra
Rosenkors-Ordenens undervisningsmateriell.
Mens hun var med-regent fikk
Hatshepsut bygget den åttende
pylonen sør for Amons tempel, på
den hellige veien til tempelet i
Luxor. Man finner også spor av
hennes virksomhet i Beni Hassan i
Midtre Egypt, hvor hun fikk reist
det såkalte Speos Artemidos, og i
Elephantine (Assuan). Den sist
nevnte byen var under beskyttelse
av den vær-hodete guden Knum
og av Satis, en gudinne med en
høy krone prydet av antilopehorn.
Hatshepsut bygget her et tempel
til Knum, skaperguden i den øvre
del av Nildalen. Et annet tempel i
Esna var også dedisert til ham.
Djeser-Djeseru
Det arkitektoniske hovedverket fra
Hatshepsuts regjeringstid er likevel
dødstempelet Årmillionenes hus, ett
av Egypts viktigste monumenter.
Her skapte Hatshepsut et mesterstykke
av eleganse og harmoni. Hun
forteller at hun bygget tempelet som
en hage for sin far Amon.
På et sted kalt Djeseret, i et naturlig
amfiteater i klippene i det
pyramideformede Tebe-fjellet på
Nilens vestbredd, hadde det i århundrer
vært en helligdom for
gudinnen Hathor, Herskerinnen
over de i vest (de døde). Mellom det
sjuende og det ellevte år av hennes
regjeringstid konstruerte Hatshepsuts
hovedarkitekt Senenmut et
minnetempel i den fineste hvite
kalkstein for å kaste glans over sin
herskerinne. Inne i tempelet ble det
29 RK 1-07

eist et alter både til Amon, gudinnen
Hathor og guden Anubis. Det var til
dette stedet at Tebes guddommelige
treenighet, Amon, hans kone Mut
og deres sønn Khonsu, ble fraktet i
den guddommelige båten under Dalens
Vakre Fest i sommerens andre
måned. De besøkte alle dødstemplene
og til slutt Hatshepsuts tempel
som gikk under navnet Djeser-
Djeseru, ”Det mest sublime av det
sublime”.
Denne begivenheten var en av de
store religiøse festene i Tebe. Da
kunne de levende sammen med gudene
besøke forfedrenes graver på
vestbredden av Nilen. Mange av
festscenene fra gravene, tunge av
symbolsk mening som de er, skildrer
trolig denne festen. Tempelet var
bygget i terasser, og på det høyeste
stedet på nordsiden av komplekset
ble det plassert et utendørs solalter.
På sørsiden fikk Hatshepsut bygget
et kapell for sin egen kultus og for
dyrkingen av faren Thutmoses I.
Hun reiste også ett for Thutmoses
III. En allé med dusinvis av sfinxer
som alle bar Hatshepsuts ansiktstrekk,
førte fra Nilen og inn i det
indre av tempelet. Man antar at
begge de to plassene man passerte
på vei inn i tempelet var beplantet
med blomster og myrratrær for å gi
RK 1-07
30
en sødmefylt velkomst til Den
Hellige Prosesjon som nærmet seg
slutten på sin reise.
Det er interessant å merke seg at
dette komplekset var reist i siktelinjen
fra sentralaksen i Amons Tempel
i Karnak. Når dørene ble åpnet
om morgenen ville det vært mulig
for Amon å betrakte Hatshepsuts
hovedverk på den andre siden av
Nilen. Av og til stod solen opp rett
bak Amons helligdom i Karnak,
skinte mellom de to obeliskene
Hatshepsut hadde plassert på
østsiden og kjærtegnet det hvite
kaltsteinsunderet på den andre siden
av vannet etter hvert som lyset fikk
mørket til å vike. I søylegangene i
tempelet blir begivenhetene i hennes
regjeringstid brettet ut i lange,
fargede lavrelieffer. Der ser man
den guddommelige fødselen, dronningens
kroning, transporten av de
to første obeliskene og den berømte
ekspedisjonen til landet Punt. Man
finner også scener som beskriver
dronningens oppstandelse fra de
døde.
Hennes hovedarkitekt Senenmut
laget også statuene av dronningen
på utsiden av den øvre søylegangen
der hun fremstilles som Osiris. Man
kan alltid spørre seg hvor intim han
og dronningen i virkeligheten var.

Bare antallet av titler han var innehaver
av og det faktum at han var
prinsesse Neferures offisielle lærer,
er uomtvistelige bevis på at han og
dronningen hadde et nært samarbeid.
Ut over dette kan intet bevises.
Vi antar at det var med Hatshepsuts
tillatelse at han kunne inngravere sitt
eget navn og bilde i flere nisjer inne
i dronningens dødstempel. I sin
egen grav, like i nærheten av tempelet,
skrev Senenmut: ”Etter å ha
gransket alle skriftene til De
Guddommelige Profetene var det
ingenting jeg ikke visste om det som
har hendt siden tidens begynnelse.”
Kan dette være et vitnemål om en
esoterisk og initiatorisk tradisjon?
Jeg vil la deg bedømme det.
Da hun ble Stor Kongelig Hustru,
fikk Hatshepsut laget et første
gravsted i klippene bak tempelet.
Men da hun ble farao, beordret hun
sin yppersteprest Hapuseneb å
begynne byggingen av sitt nye
gravmæle. Det ble utgravd i klippen
i Kongenes Dal bak hennes
Årmillionenes Tempel. Denne graven
er uvanlig fordi den ikke
inneholder tekst eller bilder. Den
består av en 230 meter lang korridor.
Arkitekten har uten hell forsøkt
å grave den ut på en slik måte at
den skal ende like bak helligdom-
men i Deir el-Bahri. Gravkammeret
er 96 meter langt og rektangulært.
Her ble det funnet to sarkofager, den
ene laget til dronningen, den andre
til faren Thutmoses I. Vi vet ikke når
Hatshepsut reiste til Osiris rike i
”Det Vakre Vest”, og hennes mumie
er aldri blitt funnet. Ennå er det mye
igjen å oppdage i Egypt, faktisk
mer enn vi allerede vet. Det er fullt
mulig at vi en dag vil gjøre nye
oppdagelser om denne bemerkelsesverdige
kvinnen.
Ett med evigheten
I Hatshepsuts regjeringstid opplevde
Egypt en sann renessanse. Om vi ser
bort fra en intervensjon i Nubia,
beskrevet på klippene ved Nilens
første katarakt, var det få farer som
truet fra landets naboer.
Hatshepsuts bedrifter var storslagne.
Det var tydelig at hun hadde
til hensikt å sette sitt preg på de
fleste aspekter av livet. Det virker
som om ettertiden mente at hun
hadde vært for ambisiøs til å være
kvinne. Det som får en til å tenke
slik er etterfølgernes overlagte og
hensynsløse ødeleggelse av hennes
monumenter og figurer. Verst av
dem alle var Ramses-faraoene i det
19. dynasti.
Når det gjelder prinsesse Nefrure
31 RK 1-07

som arvet sin mors tittel Amons
Guddommelige Hustru, mener noen
historikere at hun giftet seg med sin
halvbror Thutmoses III. Det virker
som om hun døde et sted mellom
elleve og fjorten års alder og ble
gravlagt ikke langt fra morens
første gravsted, i en
grav bak Dronningenes Dal.
Etterord
Thutmoses III, Hatshepsuts
stesønn og nevø, skulle bli
en av de mest velrenommerte
herskere som noen
gang har sittet på Egypts
trone. Han regjerte i 53 år,
og i denne lange perioden
ble Egypt en militær og kulturell
supermakt. Som et
tegn på takknemlighet mot Amon-
Ra, utvidet Thutmoses noen templer
og bygget andre helt om, det gjelder
blant annet den mysteriøse Akh
RK 1-07
32
Menu-bygningen i Karnak-komplekset.
Historikere hevder at dette er
et tempel reist til hans 50-årsjubileum,
men jeg tviler på at det er
slik (det vil bli emne for en ny
artikkel). Thutmoses III laget også den
hellige innsjøen i Karnak.
Thutmoses giftet seg flere
ganger. En av hustruene ga
ham en sønn, den fremtidige
Amenhotep II. Da han
ble kronet, tok Thutmoses
tronenavnet Men-kheper-ra,
”Ra’s manifestasjoner varer
ved.” Det er denne kartusjen
Rosenkors-Ordenen i mange
år brukte som sitt offisielle
segl. Denne store farao,
av og til kalt Egypts ”Napoleon”,
ble gravlagt i det
pyramideformede Stillhetens Fjell
som tårner over Kongenes Dal.
Hans grav er fremdeles en av de
best bevarte i dalen. ✧
Fotnoter:
1. Årstallene som følger etter herskernes navn, viser lengden på deres regjeringstid.
2. Opet, også kjent som Taueret, er en meget gammel modergudinne i egyptisk
mytologi.
Omslagets bilder: Alla bilder är från Storlogens Egyptenresa i månadsskiftet
november-december förra året. Soluppgången är vid Philae-templet i
Aswan. Bilden vid Sfinxen är efter den förberedande ceremonin inför det
privata besöket i Keops-pyramiden.