Vingslag 1 2012 14 mars nyast.indd - Kyrkslätts svenska församling

More documents

Recommendations

Info

Regina visste genast att hon skulle trivas på sin nya arbetsplats. Hon hade hittat ”hem”. Andan var hjärtlig och familjär. I ett enda stort rum samsades både det svenska och det finska pastorskansliet och dessutom ekonomiekontoret (som då bestod av ekonomiedirektören och en kanslist). Kommunikationen fungerade utmärkt oberoende av om det talades finska eller svenska. Humorn var en viktig ingrediens i den sociala samvaron. Konflikter uppstod aldrig. Det fanns en gemenskap och en närhet som numera är svårare att finna, när så mycket av kommunikationen sker via e-post. Den effektivitet som uppnås när var och en sitter och tittar in i sin datorskärm har uppnåtts på bekostnad av personliga relationer. Man sätter sig inte ner hos varandra och samtalar längre. Datorn är en opersonlig arbetskamrat. – Vi skrattade och hade roligt tillsammans, säger Regina. Vi blev vänner för livet. Många av arbetskamraterna från de första åren har jag fortfarande kontakt med. Goda förmän Kanske skulle Regina ändå inte ha stannat hela 37 år i församlingens 4 Vår Regina tar farväl I januari 1975 tillträdde Regina Söderblom tjänsten som kanslibiträde på pastorskansliet i Kyrkslätts svenska församling. Reginas goda vän Irma Wikström från Näckels gård var kanslist i församlingen och det var hon som övertalade Regina att söka tjänsten. Tidigare hade Irma och Regina varit arbetskamrater på Kyrkslätts Sjukförsäkringsbyrå. tjänst om hon inte haft så goda förmän. Prosten Eric Henricson var en auktoritär ledare som ingav stor respekt. Han visade klart och tydligt hur han ville ha det. Bobi Ekström var en annan ledartyp. Han var både kamrat och förman. Regina uppskattade mycket att alla anställda behandlades lika och ingen favoriserades. – Åt Bobi kunde jag säga ifrån om jag var av annan åsikt, säger Regina. Vår arbetsrelation byggde på ömsesidig respekt. Jag hoppades att han skulle stanna kvar som kyrkoherde till min pensionering. Istället berikades Reginas arbetslivserfarenhet av samarbetet med en ny förman när Lars-Henrik Höglund valdes till kyrkoherde 2010. På pastorskansliet Under åren som kanslist på pastorskansliet var kundbetjäningen det Regina satte på första plats. Hon tycker mycket om den levande människokontakten. Att lära känna församlingsmedlemmarna, att ta del av deras glädje och vara delaktig i deras sorg har berikat Reginas liv och det har gett en djupdimension åt hennes arbetsdagar. Den ena dagen var inte den andra riktigt lik, det blev aldrig enahanda. Att göra släktutredningar och följa upp människors öden tyckte Regina var mycket intressant. I datorn fick hon ett utmärkt arbetsredskap när datoriseringen inleddes på 80-talet. Men Regina, som hör till den generation som inte växt upp med datorer, erkänner utan omsvep att datoriseringen innebar en stor stressfaktor för henne på jobbet. Knappt hade hon lärt sig ett program så var det dags att installera ett nytt. Men nu när hon blivit hemmastadd framför datorn är hon glad åt allt hon tvingats lära sig. Nu kan hon surfa på nätet och skriva e-post till vännerna under sin fritid. Församlingssekreterare År 1990 blev Regina församlingssekreterare på heltid. Då förändrades arbetsuppgifterna avsevärt. Arbetet blev mångsidigt och självständigt och eftersom administration alltid intresserat Regina fann hon sig väl till rätta med de nya uppgifterna. Hon skulle nu fungera som sekreterare i församlingsrådet, informationsdirektionen, valnämnden och vid arbetskonferenser. Hon blev också kyrkoherdens sekreterare och skulle sköta om informationen, som ju har vuxit enormt under de senaste åren.
Människomöten under nya former kom nu på agendan. Hon lärde känna de förtroendevalda i församlingsrådet. Att vara sekreterare vid sammanträdena gav henne insyn i och överblick över församlingsadministrationen. Under alla år har det glatt Regina att Kyrkslätts svenska församling har förtroendevalda som visar ett varmt och genuint intresse för sin uppgift och ständigt arbetar för församlingens bästa. Vingslag Att vara sekreterare för informationsdirektionen har Regina tyckt speciellt mycket om. Atmosfären är avspänd och informell och ända sedan starten 1988 har kompetenta ordföranden svingat klubban. Sheila Liljeberg- Elgert är en riktig eldsjäl och hon är en duktig informatör. Tillsammans med maken Richard som gör en vacker layout har hon höjt kvaliteten på Vingslag. Det har känts fint att vara med i en grupp som styrs av ett äkta engagemang för den församlingsgemenskap som man vill skapa genom artiklarna i Vingslag och utformningen av församlingens webbsidor. Både Vingslag och webbsidorna ska också vara församlingens ansikte utåt. När det är Vingslags-talko ställer 10 – 12 glada församlingsmedlemmar upp en förmiddag och limmar adressetiketter. Regina tycker att det är roligt att talkoandan lever kvar, och det tycker tydligen församlingsmedlemmarna också, det händer att folk kommer och frågar om det inte snart är dags för nästa talko. För Regina har Vingslag-talko inneburit en annorlunda arbetsdag med välkomna människomöten. Två församlingsfester Efter 37 år i Kyrkslätts svenska församling har många goda minnen hunnit hopa sig men när jag ber Regina berätta om något speciellt minne är det två fester som hon vill lyfta fram: Hösten 2009 firades tvåspråkig festmässa i Kyrkslätts kyrka med anledning av 50-årsminnet av kyrkans återinvigning efter Porkalaparentesen. Efter mässan var alla välkomna till sopptältet på torget och kyrkkaffe i församlingshemmet. Sopptältet var ett nytt och roligt påfund, populärt var det också, och soppan smakade förträffligt, men visst blev det trångt i tältet, för naturen firade med blixt och dunder och regnet öste ner. Inte utan vemod minns Regina också avskedsmässan våren 2010, när kyrkoherden Bobi gick i pension. Vid festen i församlingshemmet var salen fylld till bristningsgränsen. Då hade hon två förmän på plats: prosten Henricson och avgående kyrkoherden Bobi. Med salen full av bekanta församlingsmedlemmar var det nästan som att se en snabb glimt av alla åren i församlingen passera revy. Sjundeåflicka Regina är född i Sibbo på grund av Porkalaparentesen, men hennes släkt har bott i Sjundeå sedan mitten av 1800-talet och hon känner sig som en äkta Sjundeåflicka med djupa rötter i bygden. Där har hon bott sedan 1960, först i egnahemshus, numera i radhuslägenhet. När hon för fem år sedan blev änka bytte nämligen hon och dotterns familj bostad. De två barnbarnen, Matilda 8 år och Daniela 12 växer nu upp i sin mammas barndomshem och det känns fint för Regina. Som pensionär hoppas hon kunna tillbringa mycket tid tillsammans med sina flickor. I hennes kök doftar det ofta av nygräddat bröd, för Regina älskar att baka och när hon blir pensionär kommer hennes matbröd, semlor och kakor säkert att ha en strykande åtgång på basarer och vid andra lämpliga tillfällen. Det är nog många som liksom jag begärligt doftar på Reginas skärgårdslimpa. Drömmen Regina bär på en stor dröm: hon hoppas att hon en dag kan köpa sig en liten lägenhet med havsutsikt i den kretensiska staden Rethymnon. Hon håller tummarna för att Grekland ska få sin ekonomi så pass i ordning att hon vågar förverkliga sin dröm. Regina är en stor Greklandsvän. Hon började läsa grekiska i Esbo medborgarinstitut redan för flera tiotal år sedan. Numera kan hon tala och läsa lite grekiska, men hon vill fortsätta att förkovra sina språkkunskaper. I Rethymnon har hon många vänner och dit reser hon så ofta hon kan. Hon älskar grekisk musik och dans, isynnerhet den kretensiska. Skrattande berättar hon att hon och dottern har dansat mycket i Grekland. Människorna älskar hon! Isynnerhet på Kreta är de hjärtliga, genuina och lätta att komma i kontakt med. De hjälpsamma och pålitliga vännerna i Rethymnon har erövrat en stor bit av Reginas varma hjärta. Ännu en fest Regina är anspråkslös och tycker inte om att stå i centrum. Ännu en fest har hon ändå lovat vara med om i församlingens regi: hennes pensioneringsfest. Den gruvar hon sig lite för, men hon förstår att det hör till, den festen kan hon inte smita undan. Det är inte mer än rätt att vi alla församlingsmedlemmar som kommit i kontakt med vänliga, lugna, hjälpsamma Regina också får säga TACK. Vi vet ju att inte ett enda tacktal till hennes ära kommer att innehålla några överord. Snarare är det väl så att vi inte ens riktigt begriper vilken pärla hon är och hur lyckliga vi är som så länge fått behålla henne. Vi hoppas att det blir en fest hon kommer att minnas med glädje. Vår Regina, en välvårdad, positiv och prydlig dam som gärna klär sig i blått eller svart, har under 37 år inte sparat någon möda för att göra det bästa hon kan för Kyrkslätts svenska församling. Nu är det dags för hennes avskedshälsning: – Jag vill tacka alla arbetskamrater, församlingsrådet, informationsdirektionen, valnämnden och alla församlingsbor jag kommit i kontakt med under åren. Det har varit goda och rika år. Tack till er alla! Efter en stunds eftertanke tillägger hon: – Jag har märkt hur viktig kyrkan är för människor i sorg. Jag hoppas att församlingsmedlemmarna känner att kyrkan också gärna vill dela deras glädje. Text: Tove Fagerholm Foto: Juha Kosonen 5
Page 1 and 2: KYRKSLÄTTS SVENSKA FÖRSAMLING VIN
Page 3: Oföränderlig men förändrar allt
Page 7 and 8: Margareta och Hans år 2010. Foto C
Page 9 and 10: På måndagen samlades ett litet me
Page 11 and 12: På ”expedition” till kyrkodaga

Vingslag 1 2012 14 mars nyast.indd - Kyrkslätts svenska församling

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?