Vingslag 1 2012 14 mars nyast.indd - Kyrkslätts svenska församling

KYRKSLÄTTS SVENSKA FÖRSAMLING
VINGSLAG 1-2012
Stöd Gemensamt
Ansvar!
Pyssligt
sportlovsläger
på Lyan
Med
kärleken som
drivfjäder –
Margareta
minns
Vår Regina tar farväl

2
Aktuellt under våren och sommaren 2012
Sö 22.4 kl. 12 högmässa för alla
förtroendevalda i Kyrkslätts kyrka.
Monica Heikel-Nyberg, Lars-
Henrik Höglund, Henrico Stewen.
Kyrkkaffe och lotteri till förmån
för insamlingen Gemensamt Ansvar.
Sö 22.4 kl. 17 scoutgudstjänst
i Masaby kyrka, Monica Heikel-
Nyberg, Henrico Stewen.
On 25.4 kl. 18 ungdomsmässa
i Kyrkslätts kyrka.
Sö 15.7 kl. 13 Friluftsgudstjänst
och missionsbasar på Stor-Raula,
Evitskogsv. 156 i Lappböle.
Malin och Rune Lindblom med
familj berättar om arbetet i Jerusalem
och om Gospel Riders. Försäljning
av hembakat, grönsaker
m.m. Servering, lotteri och mete.
Bil kl. 13.15 från Mikaeligården via
bussterminalen – församlingshemmet
och Volsvägen till Stor-Raula.
Retur efter festen. Transport ordnas
vid behov från andra byar. Kontakta
Rune Lith tfn 0500-687 023.
OBS! Ingen högmässa i Kyrkslätts
kyrka kl. 12!
Sö 22.7 kl. 14 sommargudstjänst
i Obbnäs havskapell. Eimer Wasström,
Susann Joki. Anmälningar
till kansliet senast 19.7!
Påskens gudstjänster
Sö 1.4. Palmsöndag. Kl. 12 högmässa i Kyrkslätts kyrka,
Eimer Wasström, Susann Joki. Ungdomskören medverkar.
Stilla veckan
Ti 3.4 kl. 9.30 och 10.15 påskberättelse för alla barn i Kyrkslätts kyrka
med Monica Heikel-Nyberg och Lars-Henrik Höglund.
On 4.4 kl. 18 passionsandakt på Stor-Raula i Lappböle.
Lars-Henrik Höglund, Susann Joki.
To 5.4. Skärtorsdag. Kl. 18 mässa i Kyrkslätts kyrka.
Monica Heikel-Nyberg, Susann Joki.
Kl. 19.30 mässa i Haapajärvi kyrka. Monica Heikel-Nyberg, Susann Joki.
Fre 6.4. Långfredag. Kl. 12 gudstjänst i Kyrkslätts kyrka.
Monica Heikel-Nyberg, Susann Joki, Henrico Stewen.
Påsktiden
Sö 8.4. Påskdagen. Kl. 12 högmässa i Kyrkslätts kyrka.
Lars-Henrik Höglund, Susann Joki, Henrico Stewen. Mikaelikören medverkar.
Må 9.4. Annandag påsk. Kl. 16 (OBS tiden!) psalmgudstjänst
i Kyrkslätts kyrka. Lars-Henrik Höglund, Henrico Stewen.
Övriga gudstjänster
Välsignelse av förstaklassister
Sö 12.8 kl. 18 i Kyrkslätts kyrka.
Alla som börjar i skolans första
klass är välkomna!
Grupper m.m.
Sång och bön i koret i Kyrkslätts
kyrka må 16.4, 14.5 och 28.5
kl. 18.30 (jämna veckors måndagar).
Vardagskraft – för dig med
lite tvivel och någon tro
Ti 10.4 och 22.5 kl. 18.30.
En möjlighet för Dig att få ut någonting
mera av Din vardag. Vi samtalar
om HIMMEL OCH JORD.
Kvällens ledare är kyrkoherde Lars-
Henrik Höglund. Vi möts i församlingshemmet
i Kyrkslätts centrum,
Församlingsvägen 1.
Bibelgruppen
samlas varje tisdag kl. 18.30–20.00
i Hörnan, Sockenstugustigen 2. Vi
läser Gamla testamentet och börjar
med profeterna. Vi läser ett kapitel
och diskuterar de frågor som känns
aktuella. Gruppen är öppen för alla
intresserade! Nya deltagare är välkomna
med! Kontaktperson: Rune
Lith, tfn 0500-687 023.
www.kyrkslattsvenska.fi
Uppdaterad info finns på hemsidan.
Tvåspråkiga gudstjänster
Ti 27.4. Veterandagen.
Kl. 11.15 kransnedläggning vid
hjältegraven. Kl. 11.30 tvåspråkig
gudstjänst i Kyrkslätts kyrka.
Eimer Wasström, Pentti Mentu,
Mari Sirén, Henrico Stewen.
Kyrkkaffe i församlingshemmet.
Sö 20.5. De stupades dag.
Kl. 10.45 kransnedläggning vid
hjältegraven. Kl. 11 tvåspråkig
gudstjänst i Kyrkslätts kyrka.
Aino-Karin Lovén, Timo Posti,
Mari Sirén, Tarja Viitanen.
Kyrkkaffe i församlingshemmet.
Konfirmationer
Följande söndagar kl. 12 i
Kyrkslätts kyrka: 29.4, 19.8,
26.8, 2.9 och 9.9.
Övrigt aktuellt
Dagsläger på sommaren
Även inkommande sommar ordnar
Kyrkslätts svenska församling dagsläger
för första- och andraklassister
från svenskspråkiga skolor på Lyan
i Kyrkslätts centrum. Vi pysslar,
leker ute och simmar!
Lägret pågår vardagar 4–21.6
kl. 8–17 och man kan delta en, två
eller tre veckor. Mera information
om anmälning och pris på
www.kyrkslattsvenska.fi.
Gemensamt Ansvar
Vi bjuder på kaffe på
Kyrkslätts järnvägsstation
on 25.4 kl. 6.30–8.30.
Orgelmusik i Kyrkslätts kyrka
ti 24.4 kl. 18 med Henrico Stewen.
Fritt inträde! Därefter allsångsstund
med kaffe och lotteri på Oasen,
Prästgårdsbacken 11 C, till förmån
för Gemensamt Ansvar.
Mer information om andra aktuella
evenemang m.m. på s. 10!

Oföränderlig
men förändrar allt
Det är kyrkofader Augustinus som säger så om Gud. Guds väsen är och
förblir det samma. Han är alltid helig, rättfärdig, tålmodig och barmhärtig.
Alltigenom god och allt gott kommer från honom. Därför skall också
kyrkan avspegla denna oföränderlighet. Man skall kunna lita på att kyrkan
inte ändrar sig på denna punkt. Kyrkan lever mitt i evigheten.
Samtidigt lever kyrkan mitt i tiden. Där skall kyrkan vara formbar, flexibel,
öppen. Inte anpassa sig till tidens strömningar och bli populistisk men
anpassa sig till människorna för att de skall finna den Oföränderlige och
förändras av honom, till att bli honom lika. Bli heliga, rättfärdiga, tålmodiga
och barmhärtiga.
Så var det tänkt. Dessvärre går det ofta tvärtom: Kyrkan blir hård i sina
attityder men anpassar gudsbilden efter tidens krav. Man slutar söka Gud
och hans vilja och menar att var och en måste lista ut hur man skall leva
”kärleksfullt”. Den s.k. kärleken blir nu den högsta normen för allt liv. Var
och en får själv definiera vad man menar med kärlek. Allt accepteras bara
det kan motiveras med kärlek. Gud framstår som avlägsen och främmande
och människorna blir svikna och besvikna. Kyrkan har till slut inget att
säga varken om Gud eller om levnadsregler.
Vi firar påsk snart. Det vi firar är den mest genomgripande förvandlingen
som ägt rum på denna jord: Uppståndelsen från de döda. C S Lewis säger
att Kristi uppståndelse är ett lika stort under som en gång själva skapelsen.
Allt förändrades. Det är det undret som kyrkan firar varje år och får
förvandlas av varje år. För att inte svika sitt uppdrag att förkunna Kristus
och vägleda människor.
Men vi får alla låta oss förvandlas. Samma genomgripande under kan ske
också i våra liv. Det finns ingenting hopplöst i någon människas liv. Allt kan
förvandlas. Därför att Gud är den Oföränderlige. I hans närhet förvandlas
allt. Också kyrkan och du och jag.
”Vem är Gud utom Herren?...
Du är oföränderlig
men du förändrar allt.”
Lars-Henrik Höglund
Kyrkoherde
i Kyrkslätts kyrka LEDAREN:
INNEHÅLL:
Aktuellt under våren
och sommaren 2
Ledaren:
Oföränderlig
men förändrar allt 3
Vår Regina tar farväl 4
Med kärleken som
drivfjäder – Margareta
Öfverström minns 6
Sportlovslägret på Lyan 9
Estlandsnytt 10
På ”expedition” till
kyrkodagarna i Vasa 11
Gemensamt Ansvar
hjälper i Uganda
och Finland 11–12
Pärmbild:
”Sista dagen på jobb”.
Foto: Juha Kosonen
VINGSLAGS REDAKTION:
Lars-Henrik Höglund,
chefredaktör och
ansvarig utgivare
Sheila Liljeberg-Elgert,
redaktör
Richard Elgert, layout
Redaktionens adress:
Kyrkslätts svenska församling
PB 26, 02401 Kyrkslätt
Tryckeri: Oy Lito-Print Ab
ISSN 0786-4868
Redaktionsråd:
Sigbritt Backman
Tove Fagerholm
Jonas Hermansson
Sheila Liljeberg-Elgert
Guy Nordström
Oskar Rönnberg
Margareta Öfverström
3

Regina visste genast att hon skulle
trivas på sin nya arbetsplats. Hon
hade hittat ”hem”. Andan var hjärtlig
och familjär. I ett enda stort rum
samsades både det svenska och det
finska pastorskansliet och dessutom
ekonomiekontoret (som då bestod av
ekonomiedirektören och en kanslist).
Kommunikationen fungerade utmärkt
oberoende av om det talades finska
eller svenska. Humorn var en viktig
ingrediens i den sociala samvaron.
Konflikter uppstod aldrig. Det fanns
en gemenskap och en närhet som
numera är svårare att finna, när så
mycket av kommunikationen sker via
e-post. Den effektivitet som uppnås
när var och en sitter och tittar in i sin
datorskärm har uppnåtts på bekostnad
av personliga relationer. Man sätter
sig inte ner hos varandra och samtalar
längre. Datorn är en opersonlig
arbetskamrat.
– Vi skrattade och hade roligt
tillsammans, säger Regina. Vi blev
vänner för livet. Många av arbetskamraterna
från de första åren har jag
fortfarande kontakt med.
Goda förmän
Kanske skulle Regina ändå inte ha
stannat hela 37 år i församlingens
4
Vår Regina tar farväl
I januari 1975 tillträdde
Regina Söderblom tjänsten
som kanslibiträde på pastorskansliet
i Kyrkslätts svenska
församling. Reginas goda
vän Irma Wikström från
Näckels gård var kanslist i
församlingen och det var hon
som övertalade Regina att
söka tjänsten. Tidigare hade
Irma och Regina varit arbetskamrater
på Kyrkslätts
Sjukförsäkringsbyrå.
tjänst om hon inte haft så goda förmän.
Prosten Eric Henricson var en
auktoritär ledare som ingav stor respekt.
Han visade klart och tydligt hur
han ville ha det. Bobi Ekström var en
annan ledartyp. Han var både kamrat
och förman. Regina uppskattade
mycket att alla anställda behandlades
lika och ingen favoriserades.
– Åt Bobi kunde jag säga ifrån om
jag var av annan åsikt, säger Regina.
Vår arbetsrelation byggde på ömsesidig
respekt. Jag hoppades att han
skulle stanna kvar som kyrkoherde
till min pensionering.
Istället berikades Reginas arbetslivserfarenhet
av samarbetet med en
ny förman när Lars-Henrik Höglund
valdes till kyrkoherde 2010.
På pastorskansliet
Under åren som kanslist på pastorskansliet
var kundbetjäningen det
Regina satte på första plats. Hon
tycker mycket om den levande människokontakten.
Att lära känna församlingsmedlemmarna,
att ta del av
deras glädje och vara delaktig i deras
sorg har berikat Reginas liv och det
har gett en djupdimension åt hennes
arbetsdagar. Den ena dagen var inte
den andra riktigt lik, det blev aldrig
enahanda. Att göra släktutredningar
och följa upp människors öden tyckte
Regina var mycket intressant. I datorn
fick hon ett utmärkt arbetsredskap när
datoriseringen inleddes på 80-talet.
Men Regina, som hör till den generation
som inte växt upp med datorer, erkänner
utan omsvep att datoriseringen
innebar en stor stressfaktor för henne
på jobbet. Knappt hade hon lärt sig ett
program så var det dags att installera
ett nytt. Men nu när hon blivit hemmastadd
framför datorn är hon glad
åt allt hon tvingats lära sig. Nu kan
hon surfa på nätet och skriva e-post
till vännerna under sin fritid.
Församlingssekreterare
År 1990 blev Regina församlingssekreterare
på heltid. Då förändrades
arbetsuppgifterna avsevärt. Arbetet
blev mångsidigt och självständigt och
eftersom administration alltid intresserat
Regina fann hon sig väl till rätta
med de nya uppgifterna. Hon skulle
nu fungera som sekreterare i församlingsrådet,
informationsdirektionen,
valnämnden och vid arbetskonferenser.
Hon blev också kyrkoherdens
sekreterare och skulle sköta om informationen,
som ju har vuxit enormt
under de senaste åren.

Människomöten under nya former
kom nu på agendan. Hon lärde känna
de förtroendevalda i församlingsrådet.
Att vara sekreterare vid sammanträdena
gav henne insyn i och överblick
över församlingsadministrationen.
Under alla år har det glatt Regina att
Kyrkslätts svenska församling har
förtroendevalda som visar ett varmt
och genuint intresse för sin uppgift
och ständigt arbetar för församlingens
bästa.
Vingslag
Att vara sekreterare för informationsdirektionen
har Regina tyckt speciellt
mycket om. Atmosfären är avspänd
och informell och ända sedan starten
1988 har kompetenta ordföranden
svingat klubban. Sheila Liljeberg-
Elgert är en riktig eldsjäl och hon är
en duktig informatör. Tillsammans
med maken Richard som gör en
vacker layout har hon höjt kvaliteten
på Vingslag. Det har känts fint att vara
med i en grupp som styrs av ett äkta
engagemang för den församlingsgemenskap
som man vill skapa genom
artiklarna i Vingslag och utformningen
av församlingens webbsidor. Både
Vingslag och webbsidorna ska också
vara församlingens ansikte utåt.
När det är Vingslags-talko ställer
10 – 12 glada församlingsmedlemmar
upp en förmiddag och limmar adressetiketter.
Regina tycker att det är
roligt att talkoandan lever kvar, och
det tycker tydligen församlingsmedlemmarna
också, det händer att folk
kommer och frågar om det inte snart
är dags för nästa talko. För Regina
har Vingslag-talko inneburit en annorlunda
arbetsdag med välkomna människomöten.
Två församlingsfester
Efter 37 år i Kyrkslätts svenska församling
har många goda minnen
hunnit hopa sig men när jag ber
Regina berätta om något speciellt
minne är det två fester som hon vill
lyfta fram:
Hösten 2009 firades tvåspråkig
festmässa i Kyrkslätts kyrka med
anledning av 50-årsminnet av kyrkans
återinvigning efter Porkalaparentesen.
Efter mässan var alla välkomna till
sopptältet på torget och kyrkkaffe i
församlingshemmet. Sopptältet var
ett nytt och roligt påfund, populärt
var det också, och soppan smakade
förträffligt, men visst blev det trångt i
tältet, för naturen firade med blixt och
dunder och regnet öste ner.
Inte utan vemod minns Regina
också avskedsmässan våren 2010,
när kyrkoherden Bobi gick i pension.
Vid festen i församlingshemmet var
salen fylld till bristningsgränsen. Då
hade hon två förmän på plats: prosten
Henricson och avgående kyrkoherden
Bobi. Med salen full av bekanta församlingsmedlemmar
var det nästan
som att se en snabb glimt av alla åren
i församlingen passera revy.
Sjundeåflicka
Regina är född i Sibbo på grund av
Porkalaparentesen, men hennes släkt
har bott i Sjundeå sedan mitten av
1800-talet och hon känner sig som
en äkta Sjundeåflicka med djupa rötter
i bygden. Där har hon bott sedan
1960, först i egnahemshus, numera i
radhuslägenhet. När hon för fem år
sedan blev änka bytte nämligen hon
och dotterns familj bostad. De två
barnbarnen, Matilda 8 år och Daniela
12 växer nu upp i sin mammas
barndomshem och det känns fint för
Regina. Som pensionär hoppas hon
kunna tillbringa mycket tid tillsammans
med sina flickor. I hennes kök
doftar det ofta av nygräddat bröd, för
Regina älskar att baka och när hon blir
pensionär kommer hennes matbröd,
semlor och kakor säkert att ha en strykande
åtgång på basarer och vid andra
lämpliga tillfällen. Det är nog många
som liksom jag begärligt doftar på
Reginas skärgårdslimpa.
Drömmen
Regina bär på en stor dröm: hon hoppas
att hon en dag kan köpa sig en
liten lägenhet med havsutsikt i den
kretensiska staden Rethymnon. Hon
håller tummarna för att Grekland
ska få sin ekonomi så pass i ordning
att hon vågar förverkliga sin dröm.
Regina är en stor Greklandsvän. Hon
började läsa grekiska i Esbo medborgarinstitut
redan för flera tiotal
år sedan. Numera kan hon tala och
läsa lite grekiska, men hon vill fortsätta
att förkovra sina språkkunskaper.
I Rethymnon har hon många vänner
och dit reser hon så ofta hon kan.
Hon älskar grekisk musik och
dans, isynnerhet den kretensiska.
Skrattande berättar hon att hon och
dottern har dansat mycket i Grekland.
Människorna älskar hon! Isynnerhet
på Kreta är de hjärtliga, genuina och
lätta att komma i kontakt med. De
hjälpsamma och pålitliga vännerna i
Rethymnon har erövrat en stor bit av
Reginas varma hjärta.
Ännu en fest
Regina är anspråkslös och tycker inte
om att stå i centrum. Ännu en fest har
hon ändå lovat vara med om i församlingens
regi: hennes pensioneringsfest.
Den gruvar hon sig lite för, men
hon förstår att det hör till, den festen
kan hon inte smita undan.
Det är inte mer än rätt att vi alla
församlingsmedlemmar som kommit
i kontakt med vänliga, lugna, hjälpsamma
Regina också får säga TACK.
Vi vet ju att inte ett enda tacktal till
hennes ära kommer att innehålla
några överord. Snarare är det väl så att
vi inte ens riktigt begriper vilken pärla
hon är och hur lyckliga vi är som så
länge fått behålla henne. Vi hoppas att
det blir en fest hon kommer att minnas
med glädje.
Vår Regina, en välvårdad, positiv
och prydlig dam som gärna klär sig i
blått eller svart, har under 37 år inte
sparat någon möda för att göra det
bästa hon kan för Kyrkslätts svenska
församling. Nu är det dags för hennes
avskedshälsning:
– Jag vill tacka alla arbetskamrater,
församlingsrådet, informationsdirektionen,
valnämnden och alla
församlingsbor jag kommit i kontakt
med under åren. Det har varit goda
och rika år. Tack till er alla!
Efter en stunds eftertanke tillägger
hon:
– Jag har märkt hur viktig kyrkan
är för människor i sorg. Jag hoppas
att församlingsmedlemmarna känner
att kyrkan också gärna vill dela deras
glädje.
Text: Tove Fagerholm
Foto: Juha Kosonen
5

M ed kärleken som drivfjäder
Vem är hon?
- Klasslärare
- Körsångare
- Folkdansare
- Kyrkslätts scouters kårchef
- Mångårig ledamot
i kommunalfullmäktige
- Röstmagnet i
kyrkofullmäktige
- Marthaordföranden
som genomdrev att Solåsa
restaurerades
- Avhållen Rebeckasyster
- Estlandsvän
- Ständig ryskastuderande
vid MBI
- Fräsarsvärdinna
- Hans Öfverströms hustru
- Mor till Ingemo och Kristofer
- Farmor till tre barn och
mormor till två barn
- Trofast och solidarisk vän
- En välkänd och respekterad
kyrkslättsbo
Det handlar naturligtvis om
Margareta Öfverström f. Wadenström.
I någon av alla dessa roller har
otaliga kyrkslättsbor lärt känna henne.
Numera har hon pensionerat sig från
många av rollerna, men åtminstone
de fem sistnämnda behåller hon livet
ut. Kanske det är dags att lära känna
Margareta närmare också från tiden
innan hon flyttade till Kyrkslätt?
Barndomen
Margareta Wadenström föddes den
28 juli 1936 och växte upp i Gamla
Kottby, Krämertskog 12, nästan på
landet. År 1946 blev hon inkorporerad
Helsingforsbo.
6
Margareta i sin kyrkslättfolkdräkt. Foto ur boken ”Det gamla Kyrkslätt”.
Storebror Bo var fyra år äldre. Margareta
ville innerligt gärna ha en
lillasyster, men det föreföll lönlöst
att tjata. När Margareta var nio år
fick familjen höra om en tre tremånaders
föräldralös flicka som låg på
sjukhus i mycket dålig kondition,
babyn behövde ett hem för att orka
överleva. Då kunde mamma Elsa
inte säga nej, Margareta fick sin
efterlängtade syster, och hon minns
ännu den dagen lilla Eva Birgitta
kom hem som en av de lyckligaste
dagarna i livet.
Nästa år föddes lillebror Göran.
Mamma Elsa brukade säga: ”Gud
blev så glad över att vi tog hand om Birgitta
att han skänkte oss Göran”.
Margareta började sin skolgång
i Kottby, en kort tid gick hon i Västankvarns
skola under kriget. I sinom
tid blev student i Åggelby svenska
samskola.
Krigsåren
Bort från Vinterkrigets bombardemang
reste mamma Elsa, treåriga Margareta
och sjuåriga Bo med evakueringståg
via Haparanda till Stockholm och
Kristiansstad, där det fanns släktingar
som gärna tog emot den lilla familjen.
Hemresan skedde sedan med båt. Med

Margareta och Hans år 2010. Foto Christer Lönnberg
på hemresan hade Bo en ny stor nallebjörn
och Margareta hade fått en ny
dockvagn.
Två krigssomrar tillbringade familjen
på Sarfsalö. Under en Borgåresa
hade Elsa änglavakt. Det blev
flygalarm och det gällde att hitta ett
skyddsrum. Elsa blev rekommenderad
ett säkert skyddsrum, men valde ändå
att springa till det som låg närmast
till, fastän det ansågs bristfälligt. Vid
det rekommenderade skyddsrummet
råkade människorna som stod i kö
utanför ingången ut för en förödande
fullträff.
Sommaren 1944 var pappa Runar
i Närpes för att organisera vart strömmen
av karelska flyktingar skulle dirigeras.
Han ringde hem och sa att han
ville att barnen skulle till Sverige. Bo
vägrade envist, så Margareta skickades
ensam iväg med namnlapp om
halsen. I augusti måste också Bo foga
sig, han skickades till Stockholm med
flyg. Margareta kom till en handelsmansfamilj
i Halland, där hon trivdes
alldeles utmärkt. Hon började i andra
klass i skolan, och framhölls som ett
strålande exempel: ”Se så fint den
lilla finska flickan redan kan skriva
på svenska!” När det så småningom
blev fred hade Margareta ingen lust att
åka hem, rädslan för bombardemang
fanns kvar.
I mars 1945 togs hon emot hemma
med festmiddag, det bjöds på kaninstek.
Margareta minns ännu hur hon
fick en knut i magen och hade svårt
att svälja när hon såg den röda kvällshimlen,
som bebådade en molnfri
natt – vilket i Margaretas minne var
liktydigt med flyganfall. Det tog en
tid att vänja sig av med det halländska
tungomålet och att inse betydelsen av
ordet fred.
I Kottby folkskola hann hon gå
drygt två månader. Margareta har ett
lustigt minne från skolavslutningen.
Hon gick till toaletten. Då öppnade
hennes lärare dörren och kom in och
räckte henne ett bokpaket. ”Jag vill
gärna ge dig ett stipendium”, sade
läraren, ”men det måste bli privat,
annars blir dina kamrater avundsjuka,
eftersom du varit så kort tid
i klassen.”
Scouting
Som elvaåring blev Margareta ivrig
scout bland Vikingaflickorna. Riktiga
höjdpunkter var sommarlägren
på Stor-Aisarn i Esbo skärgård, bara
ett stenkast från Porkalagränsen.
När Helsingfors firade sitt 400-års
jubileum var det ett stort festläger på
Fölisön. Lady Baden-Powell kom på
besök till lägret och Margareta hade
äran att få hälsa i hand. Margareta
minns att det var vackra engelska pojkar
också på lägret, man var för blyg
för att bli närmare bekant, men visst
kunde man då redan lite engelska.
”En gång scout, alltid scout” är ett
uttryck som passar väl på Margareta,
som på fortfarande känner varmt för
scoutrörelsen.
Åkerudden
Sommaren 1946 tillbringade familjen
en tid i Ingå hos en faster som drev
Hagalandets handelsträdgård. Det året
lyckades pappa Runar köpa en sommarstuga
i Tenala. Stugan var vinterbonad,
och då det var svår bostadsbrist
fick man egentligen inte äga två hus
som var beboeliga året om, men eftersom
det nu fanns fyra barn i familjen
Wadenström beviljades köpet. Påsken
1947 åkte pappa Runar och Margareta
till Åkerudden, som stugan kallades,
för att reparera skavankerna så gott
det lät sig göras. Margareta hjälpte
till med att klistra tapeter. Dessutom
lärde hon sig att göra fläsksås och så
sjöng pappa och hon tvåstämmigt så
det ekade i nejden.
Följande påsk skulle kammaren
tapetseras. Margareta hade haft epidemisk
gulsot, så hon fick inte anstränga
sig. Därför tog de kälken med på tåget
så att hon inte skulle behöva gå den
sju km långa vägen från Lappvik utan
fick ta igen sig på kälken en del av
vandringen.
Än i dag är Åkerudden i familjen
Wadenströms ägo och fortfarande är
det en kär tradition att släkten samlas
där för att fira midsommar.
Yrkesval
Margareta hörde inte till dem som
tidigt visste vad hon ville bli i livet.
Nuet var så fyllt av innehåll att hon
inte ägnade framtiden några tankar.
Men när hon gick i femman i Åggelby
samskola fick skolan besök av en yrkesvägledare
som intervjuade och gav
råd åt alla femmor. ”Alla människor
har drömmar”, sade yrkesvägledaren,
när Margareta inte kom på något hon
skulle vilja bli. Eftersom det inte gick
att få intervjun avklarad med mindre
än att hon hittade på någonting, kom
hon plötsligt att tänka på storebror Bo,
som börjat i Nykarleby seminarium.
”Lärare kunde man ju bli”, slank det
ur Margareta. ”Ja, det är ett gott förslag,
men du skall nog gå gymnasiet
först”, tyckte yrkesvägledaren. Och
så var det då liksom färdigt utstakat.
Efter studentexamen sökte Margareta
inträde vid Ekenäs seminarium och
Forts. på nästa sida
7

upplevde där en härlig tid fylld av
gott kamratskap, sång, musik och
idrott – allt det som Margareta gillade
bäst.
Porkala
Redan under seminarietiden hade
Margareta bestämt sig för att hon
skulle bli lärare i Porkalaområdet. När
hon fick sitt lärarbetyg i juni 1957 blev
hon emellertid erbjuden ett vikariat i
Varkaus och nappade på det. Föräldrarna
flyttade till Jorvas hösten 1957.
Pappa Runar var kontorschef på Esbo
Elektriska och ville ha bekvämare arbetsresor
och närmare väg till den älskade
Åkerudden. Margareta skulle ha
fått fortsätta ett år till i Varkaus, men
pionjärsandan i henne lockade henne
att söka tjänsten vid Hindersby skola.
Bekvämt kunde hon ju bo hemma hos
föräldrarna i Jorvas.
Margareta blev snabbt hemmastadd
i Kyrkslätt. En sommar deltog
hon i ett ekumeniskt läger i Lausanne.
Budskapet hon tog med sig hem lydde:
”Res hem och gör något för de unga i
din hemtrakt!” Väl tillbaka i Kyrkslätt
fångade Margit Henricson in henne
och sa: ”Du ska hjälpa mig att starta
scoutverksamhet i Kyrkslätt”. Sagt
och gjort, Margit själv var kårchef
tills Margareta så småningom fick
ta över.
Bondvärdinna och lärare
Tillsammans med föräldrarna sjöng
hon med i kyrkokören. Emil Johnson
bad henne bli stämövare i Mellersta
Nylands sångkör. Den första övningen
var Emil själv på plats. När han var
beredd att börja övningen var det
flera som ropade: ”Nej, Fräsarn har
inte kommit än”. Så alla väntade på
Fräsarn, vem det nu sedan kunde vara.
In trädde Hans Öfverström, strök
mössan av sig och bugade på sitt
speciella sätt. Nu kunde övningen
börja. Margareta sjöng altstämma
och Hans i basen satt rakt bakom.
Hela tiden stack det liksom i nacken
så Margareta måste till slut förstulet
sneglade bakåt – för att möta Hans
spjuveraktiga blick och en liten blinkning
som sa ”hej på dej”.
Vem vet, kanske sa det klick. Något
år senare när Hans skjutsade Margareta
hem sa han plötsligt: ”Morsan
8
vill int riktigt orka med matkokande.
Sku int du kunna ta över?” Så låter ett
romantiskt frieri på kyrkslättsmål.
Margareta hade märkligt nog alltid
känt dragning till bondelivet, fastän
hon inte hade annan erfarenhet än
vad hon hjälpt till om somrarna i Tenala.
Lyckligtvis hade man inte kor
på Fräsars.
Ändå var det en nästan övermäktig
uppgift att bli husmor på Fräsas
och samtidigt fortsätta att arbeta
som lärare. Ingen tänker i dag på hur
det var på den tiden då allting på en
gård skulle byggas upp på nytt efter
Porkalaparentesens vanvård. Åkrar
skulle täckdikas och mangård och uthus
repareras. Ständigt var det en hord
av karlar som skulle ha mat och kaffe,
kaffe och mat. Förfärligt arbetsamt
var det, rent ut sagt.
Margareta kände sig hela tiden
otillräcklig, ändå gav hon inte upp
skolan. Hans visade stort tålamod och
uppmuntrade henne att jobba fastän
han gärna hade haft en hemmafru och
såg att Margareta hade det slitsamt.
Värst i efterhand tycker Margareta
att det känns att barnen kom i kläm,
det fanns inte tid för dem som hon
skulle ha velat. Aldrig hann man resa
någonstans på semester med barnen,
loven var fyllda med arbete. Ändå
kändes skolarbetet meningsfullt, det
var som om Margareta måste hålla sig
kvar i skolvärlden för att få uppleva
de meningsfulla åren innan pensioneringen
när arbetsbördan på Fräsars
hade lättat.
Kyrkofullmäktige
Hans satt nästan 30 år i kyrkofullmäktige.
När han tyckte det var dags
att dra sig tillbaka var det många som
uppmanade Margareta att ställa upp i
Hans ställe. Till sin stora överraskning
blev hon genast röstmagnet. För Margareta
har det alltid känts viktigt att
leva som man lär. Man kan inte gnälla
över det man inte gillar i församlingen
om man inte själv försöker göra saker
och ting bättre. Det är viktigt att vanliga
enkla människor är med i beslutsprocesserna.
I församlingen ska alla
känna sig hemma. Margareta tycker
att församlingen hela tiden utvecklats
i positiv riktning. Hon önskar att
flera skall engagera sig och upptäcka
glädjen och gemenskapen som alla så
väl behöver, Församlingen ger rötter
i en rotlös tid.
Kommunalpolitik
Vad var det då som fick Margareta att
ge sig in i kommunalpolitiken? I en
inflyttningskommun som Kyrkslätt
måste någon äldre kyrkslättsbo vara
med och värna om gamla värden
och mitt i nydaningen sträva till att
bevara också något av det gamla
Kyrkslätt. Det var nog en slags hembygdskänsla
som var drivkraften.
Det kändes fint att få vara med och
kämpa för ett Kyrkslätt där alla skulle
ha hemkänsla, men det var också
frustrerande, eftersom mycket av det
som verkligen kändes angeläget inte
fick gehör. Ändå är det meningsfullt
att åtminstone försöka göra något för
det man tror på.
Marthaordförande
Passiv martha var Margareta länge,
men när Solåsa höll på att gå förlorat
var Margareta än en gång beredd att
stiga upp och kämpa. Hans morföräldrar
hade en gång donerat tomten
och Hans mor Linda var martha hela
sitt liv. Solåsa måste räddas! Med
den målsättningen blev Margareta
marthaordförande. I dag är Solåsa
en riktig pärla som resultat av många
människors hängivna och självuppoffrande
arbete. Mer än 6 000 talkotimmar
har renoveringsarbetet krävt,
varje måndag har fem, sex flitiga och
kunniga ”martyrer” jobbat på Solåsa.
Marthorna själva har i tur och ordning
bjudit de flitiga talkoarbetarna
på kaffe och smörgåsar. Margareta
vill inte ta åt sig äran för att Solåsa
restaurerats. Hon har bara hjälpt till
med att organisera det hela. Solåsa
är ett vackert exempel på vad god
vilja, gemenskapskänsla och okuvlig
talkoanda kan åstadkomma.
Margareta tror på den enskilda
människans betydelse. Ansvarskänsla
och plikt har varit hennes drivfjädrar
– men mest av allt ändå kärlek. Kärleken
till en bygd, en församling, ett
hem och en familj. Vad får väl inte
den lilla människan till stånd när det
finns kärlek!
Tove Fagerholm

På måndagen samlades ett litet
men ivrigt gäng på Lyan för att ha
sportlovsläger. På måndagen hade vi
pyssel som program, vi gjorde ödlor.
Sen gick vi ner till församlingshemmet
för att äta god mat. Efter maten
var det dags för film och utevistelse
förstås. Efter en rolig dag var det
dags att åka hem.
På tisdagen målade vi fågelmatningsgrejer.
De var gjorda av
gips och såg ut som hasselnötter.
Sedan var det igen mat som gällde.
Efter maten tittade vi en liten stund
på film och sedan fick vi alla baka
fastlagsbullar.
På onsdagen målade vi igen, den
här gången spargrisar. Maten åt vi
igen med god aptit och en stund efter
maten gick vi till simhallen. Där fick
alla rutscha, hoppa och simma så
mycket vi orkade.
På torsdagen började det märkas
att det roliga tyvärr snart skulle ta
slut men vi lät inte det hindra oss.
Vi pysslade alldeles härliga små askar
som var prydda med stenar och
efter maten gick vi till ishallen och
skrinnade.
Sen kom fredagen, sista dagen
på vårt läger för i år. Eftersom de
var sista dagen hade vi lite extra
program, vi ”priplade”, det blev
bilar, sjörövare, hus och olika djur.
Till lunch fick vi pizza som vi fick
beställa av vår pizzamästare Gitta
i Lyans kök. Efter maten tittade vi
på film och sen gick vi ut och lekte.
Innan alla åkte hem fick de med sej
en liten påse godis.
Vad jag hörde när jag intervjuade
barnen så trivdes Ida, Cecilia, Alex,
Arthur, Sondra, Tessa, Ella och
Julia jättebra och hade roligt.
Text och foto: Yvonne Sandström,
barnledare på Lyan
Sportlovslägret på Lyan
9

10
Dagklubbar hösten 2012
Kyrkslätts svenska församlings dagklubbar för barn i åldern 3–6 år börjar
vecka 36. Dagklubbarna finns på Lyan och i Röda stugan i Kyrkslätts
centrum, i Masaby kyrka och i Oitbacka FBK. Mer information finns på
www.kyrkslattsvenska.fi eller tfn 050-376 1488. Anmälningar till höstens
klubbar tas emot 2–27.4 per e-post: gun.nylund@evl.fi
Stick- och virkcafé för unga mammor
Kom med och sticka, virka och lär dig nya knep. Du träffar unga mammor
och kan prata bort en stund över en kopp kaffe. Om du är nybörjare
kommer du att lära dig att sticka och virka. Om du är ”proffs” får du
gärna lära ut dina knep! Vi träffas på onsdagar kl. 18–20 i Oasen, Prästgårdsbacken
11 C i Kyrkslätts centrum (inte 4.4).
Avkopplande sommardagar för hela familjen
Familjeläger 2–5 augusti 2012
på det natursköna Räfsö
Programmet, som planeras efter deltagarnas antal och ålder,
består av tid för samvaro, lekar, gäster, äventyr, paddling m.m.
Hela lägret kostar 60 € för vuxna
och 30 € för barn över 3 år (syskonrabatt).
Anmälningar senast 4.5 per e-post till anna.laasio@evl.fi.
Förfrågningar besvaras av Gun Nylund tfn 050-376 1488
och Birgitta Westerlund tfn 040-509 4626.
Diakoniaktuellt:
• Lopptorg i Gesterby, Silverhagen 6. Öppet onsdagar kl. 15–17:
28.3, 11.4, 18.4, 25.4, 2.5, 6.6, 4.7 och 1.8.
• Uteförsäljning 1.6 kl. 10–13 i och runt Oasen. Till förmån för församlingens
diakoni och missionsarbete. Potatisgröt, kaffe, lotteri m.m.
• Patina-försäljning på torget 6.6 kl. 9–13.
• Utfärdsdag för äldre utvecklingsstörda lö 12.5. Vi åker ut till Räfsö
och njuter av ön en dag. Mer information Gunne Pettersson, 0500-462 243.
• Läger för unga utvecklingsstörda (15–25 år) 25–28.6 på Räfsö
Mer information Gunne Pettersson, 0500-462 243.
• Pensionärsläger 20–23.8 på Räfsö. Mer information Birgitta Lindell,
050-376 1489.
• Café sommartid i församlingshemmet 21.6, 19.7 och 16.8 kl. 13–15.
Estlandsnytt:
Annika Laats och Hermann
Kalmus har av Estlands ev. luth.
kyrka utnämnts till årets präster
2011.
Annika och
Herman
skär upp
gratulationskakan.
Utmärkelsen
uppmärksammades
också i
tidningen
Eesti Kirik.
Annika Laats är kyrkoherde i vår
vänförsamling i Estland och har blivit
uppmärksammad för det arbete hon
gör i och för sin församling i Harju-
Risti. Annika och församlingen har
ett nära samarbete med Kyrkslätts
svenska församling och många är de
som under åren blivit bekanta med
henne. Kyrkslättsbor har besökt Risti
och Ristibor har besökt Kyrkslätt.
Genom åren har många talkoarbeten
i vänförsamlingen utförts av kyrkslättsbor.
Hermann Kalmus har blivit bekant
genom att en grupp från både
finska och svenska församlingarna i
Kyrkslätt varit på besök i Pilistvere. Vi
har under ett antal år besökt Pilistvere
i september och jobbat där under några
dagar. Hermann är en ung energisk
präst som har visioner för sin församling
och ett lägercentrum som finns
där. Vi som varit där hoppas på att
den gamla prästgården äntligen skall
kunna renoveras och att Hermann med
familj skall kunna flytta in där.
Gunne Pettersson

På ”expedition” till kyrkodagarna i Vasa
Foto Yvonne Sandström
Gemensamt Ansvar 2012
En plötslig livsförändring kan för vem som helst leda
till att ekonomin hamnar i en hopplös skuldspiral, om
man inte har besparingar att ta till. Gemensamt Ansvar
stöder i år smålåneverksamhet i Finland och Uganda.
Med stöd från insamlingen Gemensamt Ansvar inleder
Garanti-Stiftelsen smålåneverksamhet, så att människor
med ekonomiska svårigheter, som inte kan få andra lån
för att deras inkomster är för låga eller för att de har
kreditanmärkningar, kan få små lån med låg ränta.
Lånen beviljas bara för överraskande utgifter av
engångsnatur, som hyresgarantier eller nödvändiga
hushållsanskaffningar. Låntagarna får handledning i
Kyrkodagar för både unga och vuxna med temat ”Expedition” hölls i januari i
Vasa. Kyrkomöteskandidaterna fick svara på frågor och betydelsen av ett starkt
konfirmandarbete också i framtiden betonades. ”Etiketter har man på julklappar,
inte på människor”, sade författaren och stå upp-komikern Jonas Helgesson från
Sverige. I högmässan i Trefaldighetskyrkan var det fullt hus och på hemresan
hade gruppen från Mellersta Nylands prosteri många nya intryck att smälta.
skötseln av den personliga ekonomin,
så att de i fortsättningen ska klara sig
bättre också med små inkomster. Lån beviljas
inte personer som inte har någon
betalningsförmåga alls, eller som har rätt till utkomststöd
för anskaffningen. Lånen antas uppgå till 200–2 000 €.
Pilotorter för smålåneprojektet är Vasa, Tammerfors och
Vuolijoki-Paltamo-området, där verksamheten inleds våren
2013. Målet är att verksamhetsmodellen ska sprida sig
till hela Finland. När de första låntagarna betalat tillbaka
sina lån går medlen vidare till följande lånebehövande.
I Uganda stöder Gemensamt Ansvar också smålåneverksamhet.
De spar- och lånekassor i byarna som får
stöd från Gemensamt Ansvar är självständiga, förvaltas
av medlemmarna och baserar sin verksamhet på sparande.
Gruppen samlas en gång i veckan och då deponerar varje
medlem sin sparade summa i den gemensamma kassan
och summan antecknas i medlemmens sparbok. När sparsumman
blivit tillräckligt stor kan gruppen börja bevilja
smålån åt sina medlemmar.
Människorna i gruppen får utbildning i företagsamhet,
yrkeskunskap och medborgarfärdigheter samt mentalt
stöd för att bearbeta traumatiska upplevelser. Dessutom
lär man i grupperna sig grunderna för demokratiskt beslutsfattande
och samverkan. Hjälpen överförs av Kyrkans
Utlandshjälp. Text och foto: www.yhteisvastuu.fi
GA-inbetalningskort på nästa sida!
11

– – –✄
Insamlingstillstånd 2020/2011/2599, i kraft 5.9.2011–31.8.2012
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – ✄ – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – ✄ – – – – – – – –– –
Mottagarens
kontonummer
Du kan stöda Gemensamt Ansvar!
Anslut dig till talkorörelsen
för kärlek till din nästa och
kom med för att göra goda
gärningar! Genom att delta i
GA-insamlingen är du med om
att erbjuda en ljusare morgondag
för medmänniskor som på
olika sätt hamnat i trångmål.
Använd din nätbanksförbindelse
– kom ihåg Kyrkslätts svenska församlings
referensnummer 305352
– eller klipp ut inbetalningskortet
nedan och ta med till banken!
Du kan också göra en telefondonation:
ring 0600-17010 (10,18 €/
samtal + lpa) 0600-17020 (20,12 €/
samtal + lpa) eller sända ett textmeddelande
till numret 16155:
pienestäkiinni 5 (5 €), pienestäkiinni
10 (10 €) eller pienestäkiinnikk
(Bli månadsgivare till Gemensamt
Ansvar. Priset på textmeddelandet
är 1 €.)
Alfred hör till dem som måste bygga
upp sitt liv på nytt efter inbördeskriget
i Uganda och har fått hjälp av
spargrupperna. Foto GA:s bildbank
305352