Vingslag 1 2012 14 mars nyast.indd - Kyrkslätts svenska församling

More documents

Recommendations

Info

M ed kärleken som drivfjäder Vem är hon? - Klasslärare - Körsångare - Folkdansare - Kyrkslätts scouters kårchef - Mångårig ledamot i kommunalfullmäktige - Röstmagnet i kyrkofullmäktige - Marthaordföranden som genomdrev att Solåsa restaurerades - Avhållen Rebeckasyster - Estlandsvän - Ständig ryskastuderande vid MBI - Fräsarsvärdinna - Hans Öfverströms hustru - Mor till Ingemo och Kristofer - Farmor till tre barn och mormor till två barn - Trofast och solidarisk vän - En välkänd och respekterad kyrkslättsbo Det handlar naturligtvis om Margareta Öfverström f. Wadenström. I någon av alla dessa roller har otaliga kyrkslättsbor lärt känna henne. Numera har hon pensionerat sig från många av rollerna, men åtminstone de fem sistnämnda behåller hon livet ut. Kanske det är dags att lära känna Margareta närmare också från tiden innan hon flyttade till Kyrkslätt? Barndomen Margareta Wadenström föddes den 28 juli 1936 och växte upp i Gamla Kottby, Krämertskog 12, nästan på landet. År 1946 blev hon inkorporerad Helsingforsbo. 6 Margareta i sin kyrkslättfolkdräkt. Foto ur boken ”Det gamla Kyrkslätt”. Storebror Bo var fyra år äldre. Margareta ville innerligt gärna ha en lillasyster, men det föreföll lönlöst att tjata. När Margareta var nio år fick familjen höra om en tre tremånaders föräldralös flicka som låg på sjukhus i mycket dålig kondition, babyn behövde ett hem för att orka överleva. Då kunde mamma Elsa inte säga nej, Margareta fick sin efterlängtade syster, och hon minns ännu den dagen lilla Eva Birgitta kom hem som en av de lyckligaste dagarna i livet. Nästa år föddes lillebror Göran. Mamma Elsa brukade säga: ”Gud blev så glad över att vi tog hand om Birgitta att han skänkte oss Göran”. Margareta började sin skolgång i Kottby, en kort tid gick hon i Västankvarns skola under kriget. I sinom tid blev student i Åggelby svenska samskola. Krigsåren Bort från Vinterkrigets bombardemang reste mamma Elsa, treåriga Margareta och sjuåriga Bo med evakueringståg via Haparanda till Stockholm och Kristiansstad, där det fanns släktingar som gärna tog emot den lilla familjen. Hemresan skedde sedan med båt. Med
Margareta och Hans år 2010. Foto Christer Lönnberg på hemresan hade Bo en ny stor nallebjörn och Margareta hade fått en ny dockvagn. Två krigssomrar tillbringade familjen på Sarfsalö. Under en Borgåresa hade Elsa änglavakt. Det blev flygalarm och det gällde att hitta ett skyddsrum. Elsa blev rekommenderad ett säkert skyddsrum, men valde ändå att springa till det som låg närmast till, fastän det ansågs bristfälligt. Vid det rekommenderade skyddsrummet råkade människorna som stod i kö utanför ingången ut för en förödande fullträff. Sommaren 1944 var pappa Runar i Närpes för att organisera vart strömmen av karelska flyktingar skulle dirigeras. Han ringde hem och sa att han ville att barnen skulle till Sverige. Bo vägrade envist, så Margareta skickades ensam iväg med namnlapp om halsen. I augusti måste också Bo foga sig, han skickades till Stockholm med flyg. Margareta kom till en handelsmansfamilj i Halland, där hon trivdes alldeles utmärkt. Hon började i andra klass i skolan, och framhölls som ett strålande exempel: ”Se så fint den lilla finska flickan redan kan skriva på svenska!” När det så småningom blev fred hade Margareta ingen lust att åka hem, rädslan för bombardemang fanns kvar. I mars 1945 togs hon emot hemma med festmiddag, det bjöds på kaninstek. Margareta minns ännu hur hon fick en knut i magen och hade svårt att svälja när hon såg den röda kvällshimlen, som bebådade en molnfri natt – vilket i Margaretas minne var liktydigt med flyganfall. Det tog en tid att vänja sig av med det halländska tungomålet och att inse betydelsen av ordet fred. I Kottby folkskola hann hon gå drygt två månader. Margareta har ett lustigt minne från skolavslutningen. Hon gick till toaletten. Då öppnade hennes lärare dörren och kom in och räckte henne ett bokpaket. ”Jag vill gärna ge dig ett stipendium”, sade läraren, ”men det måste bli privat, annars blir dina kamrater avundsjuka, eftersom du varit så kort tid i klassen.” Scouting Som elvaåring blev Margareta ivrig scout bland Vikingaflickorna. Riktiga höjdpunkter var sommarlägren på Stor-Aisarn i Esbo skärgård, bara ett stenkast från Porkalagränsen. När Helsingfors firade sitt 400-års jubileum var det ett stort festläger på Fölisön. Lady Baden-Powell kom på besök till lägret och Margareta hade äran att få hälsa i hand. Margareta minns att det var vackra engelska pojkar också på lägret, man var för blyg för att bli närmare bekant, men visst kunde man då redan lite engelska. ”En gång scout, alltid scout” är ett uttryck som passar väl på Margareta, som på fortfarande känner varmt för scoutrörelsen. Åkerudden Sommaren 1946 tillbringade familjen en tid i Ingå hos en faster som drev Hagalandets handelsträdgård. Det året lyckades pappa Runar köpa en sommarstuga i Tenala. Stugan var vinterbonad, och då det var svår bostadsbrist fick man egentligen inte äga två hus som var beboeliga året om, men eftersom det nu fanns fyra barn i familjen Wadenström beviljades köpet. Påsken 1947 åkte pappa Runar och Margareta till Åkerudden, som stugan kallades, för att reparera skavankerna så gott det lät sig göras. Margareta hjälpte till med att klistra tapeter. Dessutom lärde hon sig att göra fläsksås och så sjöng pappa och hon tvåstämmigt så det ekade i nejden. Följande påsk skulle kammaren tapetseras. Margareta hade haft epidemisk gulsot, så hon fick inte anstränga sig. Därför tog de kälken med på tåget så att hon inte skulle behöva gå den sju km långa vägen från Lappvik utan fick ta igen sig på kälken en del av vandringen. Än i dag är Åkerudden i familjen Wadenströms ägo och fortfarande är det en kär tradition att släkten samlas där för att fira midsommar. Yrkesval Margareta hörde inte till dem som tidigt visste vad hon ville bli i livet. Nuet var så fyllt av innehåll att hon inte ägnade framtiden några tankar. Men när hon gick i femman i Åggelby samskola fick skolan besök av en yrkesvägledare som intervjuade och gav råd åt alla femmor. ”Alla människor har drömmar”, sade yrkesvägledaren, när Margareta inte kom på något hon skulle vilja bli. Eftersom det inte gick att få intervjun avklarad med mindre än att hon hittade på någonting, kom hon plötsligt att tänka på storebror Bo, som börjat i Nykarleby seminarium. ”Lärare kunde man ju bli”, slank det ur Margareta. ”Ja, det är ett gott förslag, men du skall nog gå gymnasiet först”, tyckte yrkesvägledaren. Och så var det då liksom färdigt utstakat. Efter studentexamen sökte Margareta inträde vid Ekenäs seminarium och Forts. på nästa sida 7
Page 1 and 2: KYRKSLÄTTS SVENSKA FÖRSAMLING VIN
Page 3 and 4: Oföränderlig men förändrar allt
Page 5: Människomöten under nya former ko
Page 9 and 10: På måndagen samlades ett litet me
Page 11 and 12: På ”expedition” till kyrkodaga

Vingslag 1 2012 14 mars nyast.indd - Kyrkslätts svenska församling

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?