Vingslag 1 2012 14 mars nyast.indd - Kyrkslätts svenska församling

upplevde där en härlig tid fylld av
gott kamratskap, sång, musik och
idrott – allt det som Margareta gillade
bäst.
Porkala
Redan under seminarietiden hade
Margareta bestämt sig för att hon
skulle bli lärare i Porkalaområdet. När
hon fick sitt lärarbetyg i juni 1957 blev
hon emellertid erbjuden ett vikariat i
Varkaus och nappade på det. Föräldrarna
flyttade till Jorvas hösten 1957.
Pappa Runar var kontorschef på Esbo
Elektriska och ville ha bekvämare arbetsresor
och närmare väg till den älskade
Åkerudden. Margareta skulle ha
fått fortsätta ett år till i Varkaus, men
pionjärsandan i henne lockade henne
att söka tjänsten vid Hindersby skola.
Bekvämt kunde hon ju bo hemma hos
föräldrarna i Jorvas.
Margareta blev snabbt hemmastadd
i Kyrkslätt. En sommar deltog
hon i ett ekumeniskt läger i Lausanne.
Budskapet hon tog med sig hem lydde:
”Res hem och gör något för de unga i
din hemtrakt!” Väl tillbaka i Kyrkslätt
fångade Margit Henricson in henne
och sa: ”Du ska hjälpa mig att starta
scoutverksamhet i Kyrkslätt”. Sagt
och gjort, Margit själv var kårchef
tills Margareta så småningom fick
ta över.
Bondvärdinna och lärare
Tillsammans med föräldrarna sjöng
hon med i kyrkokören. Emil Johnson
bad henne bli stämövare i Mellersta
Nylands sångkör. Den första övningen
var Emil själv på plats. När han var
beredd att börja övningen var det
flera som ropade: ”Nej, Fräsarn har
inte kommit än”. Så alla väntade på
Fräsarn, vem det nu sedan kunde vara.
In trädde Hans Öfverström, strök
mössan av sig och bugade på sitt
speciella sätt. Nu kunde övningen
börja. Margareta sjöng altstämma
och Hans i basen satt rakt bakom.
Hela tiden stack det liksom i nacken
så Margareta måste till slut förstulet
sneglade bakåt – för att möta Hans
spjuveraktiga blick och en liten blinkning
som sa ”hej på dej”.
Vem vet, kanske sa det klick. Något
år senare när Hans skjutsade Margareta
hem sa han plötsligt: ”Morsan
8
vill int riktigt orka med matkokande.
Sku int du kunna ta över?” Så låter ett
romantiskt frieri på kyrkslättsmål.
Margareta hade märkligt nog alltid
känt dragning till bondelivet, fastän
hon inte hade annan erfarenhet än
vad hon hjälpt till om somrarna i Tenala.
Lyckligtvis hade man inte kor
på Fräsars.
Ändå var det en nästan övermäktig
uppgift att bli husmor på Fräsas
och samtidigt fortsätta att arbeta
som lärare. Ingen tänker i dag på hur
det var på den tiden då allting på en
gård skulle byggas upp på nytt efter
Porkalaparentesens vanvård. Åkrar
skulle täckdikas och mangård och uthus
repareras. Ständigt var det en hord
av karlar som skulle ha mat och kaffe,
kaffe och mat. Förfärligt arbetsamt
var det, rent ut sagt.
Margareta kände sig hela tiden
otillräcklig, ändå gav hon inte upp
skolan. Hans visade stort tålamod och
uppmuntrade henne att jobba fastän
han gärna hade haft en hemmafru och
såg att Margareta hade det slitsamt.
Värst i efterhand tycker Margareta
att det känns att barnen kom i kläm,
det fanns inte tid för dem som hon
skulle ha velat. Aldrig hann man resa
någonstans på semester med barnen,
loven var fyllda med arbete. Ändå
kändes skolarbetet meningsfullt, det
var som om Margareta måste hålla sig
kvar i skolvärlden för att få uppleva
de meningsfulla åren innan pensioneringen
när arbetsbördan på Fräsars
hade lättat.
Kyrkofullmäktige
Hans satt nästan 30 år i kyrkofullmäktige.
När han tyckte det var dags
att dra sig tillbaka var det många som
uppmanade Margareta att ställa upp i
Hans ställe. Till sin stora överraskning
blev hon genast röstmagnet. För Margareta
har det alltid känts viktigt att
leva som man lär. Man kan inte gnälla
över det man inte gillar i församlingen
om man inte själv försöker göra saker
och ting bättre. Det är viktigt att vanliga
enkla människor är med i beslutsprocesserna.
I församlingen ska alla
känna sig hemma. Margareta tycker
att församlingen hela tiden utvecklats
i positiv riktning. Hon önskar att
flera skall engagera sig och upptäcka
glädjen och gemenskapen som alla så
väl behöver, Församlingen ger rötter
i en rotlös tid.
Kommunalpolitik
Vad var det då som fick Margareta att
ge sig in i kommunalpolitiken? I en
inflyttningskommun som Kyrkslätt
måste någon äldre kyrkslättsbo vara
med och värna om gamla värden
och mitt i nydaningen sträva till att
bevara också något av det gamla
Kyrkslätt. Det var nog en slags hembygdskänsla
som var drivkraften.
Det kändes fint att få vara med och
kämpa för ett Kyrkslätt där alla skulle
ha hemkänsla, men det var också
frustrerande, eftersom mycket av det
som verkligen kändes angeläget inte
fick gehör. Ändå är det meningsfullt
att åtminstone försöka göra något för
det man tror på.
Marthaordförande
Passiv martha var Margareta länge,
men när Solåsa höll på att gå förlorat
var Margareta än en gång beredd att
stiga upp och kämpa. Hans morföräldrar
hade en gång donerat tomten
och Hans mor Linda var martha hela
sitt liv. Solåsa måste räddas! Med
den målsättningen blev Margareta
marthaordförande. I dag är Solåsa
en riktig pärla som resultat av många
människors hängivna och självuppoffrande
arbete. Mer än 6 000 talkotimmar
har renoveringsarbetet krävt,
varje måndag har fem, sex flitiga och
kunniga ”martyrer” jobbat på Solåsa.
Marthorna själva har i tur och ordning
bjudit de flitiga talkoarbetarna
på kaffe och smörgåsar. Margareta
vill inte ta åt sig äran för att Solåsa
restaurerats. Hon har bara hjälpt till
med att organisera det hela. Solåsa
är ett vackert exempel på vad god
vilja, gemenskapskänsla och okuvlig
talkoanda kan åstadkomma.
Margareta tror på den enskilda
människans betydelse. Ansvarskänsla
och plikt har varit hennes drivfjädrar
– men mest av allt ändå kärlek. Kärleken
till en bygd, en församling, ett
hem och en familj. Vad får väl inte
den lilla människan till stånd när det
finns kärlek!
Tove Fagerholm