Sommarens reportage Costa de la Luz - Spain

Sommarens reportage
alldeles vid infarten till Bollullos,
säger han. Men kör inte in när du
ser… (kontakten bryts, men jag tror
jag har förstått det väsentliga).
Men det har jag inte för det finns
två samhällen utefter vägen som heter
Bollullos och jag svänger förstås
in vid första bästa Bollullos vilket är
fel (två orter med samma namn, fyra
mil ifrån varandra! Crazy).
Jag hittar rätt till slut. Första besöket
gör vi på vingården Bodega
Cooperativa Vinícola del Condado.
Som namnet antyder så rör det sig
om en kooperativ vingård. Den ägs
av 1000 mindre vinproducenter
och startade 1955. Här sker både
tillverkning och lagring. 40 miljoner
liter vin kan lagras i de stora stålcisternerna,
främst vitt vin – men
Jerez med omnejd är centrum
för sherrytillverkningen.
Det går bra att provsmaka
i någon av Bodegorna.
10 ESPAÑA – SOMMAREN 2009
på senare år även rött. Mannen
som visar runt säger att man fått så
många utmärkelser att utrymmet på
etiketterna inte räcker till.
El Rocio heter en liten by inte så
långt från vingården. Den är berömd
för sin feria som pågår under pingsthelgen.
Det är en av de vildaste
och mest fantastiska religiösa fester
som man kan uppleva i Spanien.
Att åka genom byn är som att åka
genom kulisserna till den klassiska
westernfilmen Sheriffen. Gatorna
består av sand och de låga husen
har alla en träbom där man tjudrar
hästen. I kyrkan kan vi betrakta
Jungfrun av El Rocio som står där på
sitt silveraltare uppklädd i en dyrbar
dräkt färdig att bäras runt klockan
tre på natten mot pingstdagen.
Det är den helgen varje år som
den lilla sömniga byn med något
tusental invånare invaderas av uppemot
en miljon spanjorer. Många
pilgrimer, brödraskap och vanliga
medborgare har vandrat, ridit eller
färdats på oxkärror i veckor för att
komma hit. Min guide Francisco
Javier har deltagit flera gånger och
han beskriver lyriskt denna fest, som
enligt påven är alltför barbarisk för
att kunna kallas katolsk:
– Man dansar, dricker vin och
beter sig, ja varför inte, vi är ganska
barbariska under fyra dagar.
Kulmen nås när Madonnan bärs
runt av hänförda extatiska pilgrimer.
Alla vill vara med och hålla i den
urgamla statyn som med sitt podium
säkert väger ett par ton.
Vi talar ofta i Sverige om pingsten
som hänryckningens tid ”mellan
hägg och syrén”. Det här är hänryckning,
fast utan några syrénbuskar.
Om man vill förstå det som
händer i El Rocio rekommenderar
jag ett besök på Museo Histórico
Religioso som ligger i utkanten av
byn. Här ges en bra helhetsbild
där den religiösa festen sätts i ett
historiskt sammanhang.
El Rocio gränsar till nationalparken
Parque Nacional de Doñana.
Från restaurangen där vi äter lunch
(nyplockade hallon och jordgubbar
till efterrätt) syns en bit av parkens
våtmark. Längre bort går vilda hästar
och betar. Det är en resa genom
detta naturområde som är vårt nästa
mål.
Doñanas nationapark omfattar
75 000 hektar, med såväl våtmarker
som skogar och sanddyner vid
den långa kuststräckan. Vi följer
med en av de guidade dagsturerna
som tar cirka 4 timmar. Från
nationalparkens informationscenter
går de jeepliknande bussarna som
tar femton personer. Passagerarna
i vår jeep kommer från USA,
Italien, Finland, Spanien och så
jag från Sverige. Färden går först
utefter den långsträckta stranden
där Atlantvinden hela tiden formar
om sanddynerna som kan bli upp
till 30 meter höga och som hålls
någorlunda på plats av lavendelbuskar.
Här och var ser man
musselfiskare en bit ut i vattnet.
Annars är denna, flera mil långa,
kustremsa helt orörd. Chauffören
guidar underhållande och initierat.
Vi svänger av från stranden in mot
skogen och marsklandskapet. Här
och där syns vildsvin, kor som går
helt i frihet, grupper av vilda hästar.
En dovhjort tittar upp från sitt bete
och i en våtmark går hundratals
flamingos och äter. Många olika
sorters rovfåglar svävar i skyn. Det
var 1969 som hela området blev
nationalpark. Tidigare användes
det som jaktmark av hertigarna
Medina Sidonia.
Matalascañas är en badort som
ligger intill nationalparken.