Miljökonsekvensbeskrivning - Tanums kommun

NATURMILJÖ
Utmed kanten till den grusbelagda gångvägen mot hamnen
finns ett par mindre bestånd med gulplister Lamium
galeobdolon (fig 16), som trivs på kalkhaltig mulljord.
Här växer även enstaka getrams Polygonatum odoratum.
På två ställen förekommer täta populationer medormöga
Omphalodes verna. Ormöga (fig 17) är en ganska lågväxt,
flerårig, sparsamt hårig ört som kan bli drygt två decimeter
hög. Den har krypande jordstam och ofta även
ovanjordiska utlöpare, vilket gör att den lätt bildar stora
bestånd. Stjälkarna är upprätta och bladen är äggrunda
till hjärtlika. Ormöga blommar redan i april-maj med klarblå
blommor som sitter i fåblommiga knippen på skaft från
bladvecken. Kronan är vanligen blå, men kan även vara
vit. Kronpipens mynning är stängd av vita fjäll och ståndarna
är inte utskjutande.
Ormöga är en odlad prydnadsväxt i trädgårdar och kan
påträffas förvildad i södra Sverige. Den växer oftast i
parker och skogsbryn i närheten av bebyggelse. Arten hör
ursprungligen hemma i Alperna och sydöstra Europa.
Den kalkhaltiga jorden har gett bra växtförutsättningar för blåsippan Hepatica nobilis, som
förekommer rikligt i områdena 1 och 2 (fig 12 och 13). Arten, som tidigare var hårt ansatt genom
35
Fig 16. Överblommad gulplister.
Fig 17. Bladverk till ormöga bland örnbräken samt blommande ormöga på våren (infälld bild).