Göran Berglund - den flygande professorn - Göteborgs universitet

Göran Berglund - den flygande professorn
Efter studentexamen i Värnamo kom
fotbollsspelande Göran Berglund till
Göteborg år 1961 för att studera medicin.
Han hade sökt både till Lund och Göteborg,
men eftersom antagningsbeskedet från
Göteborg kom först blev det Västkusten.
Studierna tog fart. Det ena ämnet efter det
andra tentades av och 1969, efter kortare
sejourer i Skellefteå och Skelleftehamn,
började han sin läkargärning på medicin I på
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Arton år
senare blev han professor i invärtesmedicin
i Malmö efter Bertil Hood.
Det är mitt i semestermånaden juli. En och annan vitrockad person
skymtar förbi i trapphus och hissar i Medicinhuset i Malmö, men
mestadels råder ett beskedligt lugn i sommartomma korridorer. Göran
Berglund har rest ner till sin arbetsplats, men efter att ha deltagit i ett par
möten och telefonkonferenser ska han återvända hem till Hallandsåsen,
hundarna och golfen för ytterligare några veckors semester.
Som så många andra har Göran Berglund rötter hos professor emeritus
Björn Folkow på fysiologen i Göteborg. Tillsammans med Mathias Aurell
arbetade han under många år med att försöka ta reda på saltets roll för
att utveckla högt blodtryck ”utan att vi för den skull blev klokare”, minns
Göran Berglund. Susanne Ljungman kom i sin avhandling fram till att
det fanns ett samband mellan intag av salt och blodtryck Ju mer salt
man åt desto högre var blodtrycket. Ottar Gudmundson å andra sidan
beskrev i sin avhandling högriskindivider i 35-årsåldern, män vars
föräldrar fått hjärnblödning innan de var 65 år gamla, och jämförde dem
med en kontrollgrupp där ingen förälder varit sjuk överhuvudtaget.
Samtliga saltbelastades under en månad (dubblerat saltintag mot
normalt). Det intressanta var att det hände inte någonting med deras
blodtryck!
– Minskar man saltintaget hos hypertoniker sjunker blodtrycket hos
ungefär hälften av dem, fortsätter han. Detta talar för att det hos vissa
finns en patofysiologisk mekanism som utvecklas med åren.
Få vetenskapliga belägg
– Jag tror inte alls på att man bör halvera sitt saltintag, konstaterar
Göran Berglund. Det är varken realistiskt eller önskvärt. Det finns väldigt
få, och omtvistade, vetenskapliga belägg för att minskat saltintag sänker
blodtrycket. Det är ju inte sant att minskad mängd salt inte har
biverkningar. Minskad mängd salt ger sämre livskvalitet, eftersom vi är
vana vid att den mat vi äter smakar salt. Vad livskvalitet betyder för
utveckling av högt blodtryck borde i så fall också studeras.
Detta om salt. Tillbaka till år 1969. Göran Berglund började på
njurmedicin på avdelning 24 på Sahlgrenska sjukhuset. I samband med
att Bertil Hood försvann till Uppsala, flyttade Göran Berglund över till
allmän invärtesmedicin med tonvikt på kardiovaskulär medicin.
– På den tiden fanns ett stort antal mycket duktiga professorer inom
både kirurgi och medicin, som t.ex. Romanus, Gelin, Werkö, Hallberg,
som dominerade Göteborgs medicinarvärld, säger Göran Berglund med
eftertryck. Deras ”avkomlingar” blev sedan professorer runt om i Sverige

och besatte nästan alla tillgängliga professurer. I Göteborg fanns
Sveriges i särklass starkaste medicinskt vetenskapliga miljö under
1970- och 1980-talet. Jag är stolt och glad över att ha varit med under
den här tiden. Vi skulle ha kunnat vara ännu bättre om inte Astra-Hässle
sugit upp så stor del av forskarkraften. Det vakuum vi ser i Göteborg i
dag beror dels på flykten av professorer och dels på att unga människor
försvann till läkemedelsindustrin. Sedan kom Tham med professurerna
och nu är Göteborg så fullt av Tham-professorer att det inte går att
anställa några nya. Det ger ingen bra grogrund att expandera en
fakultet.
– Lars Wilhelmsen och Gösta Tibblin påverkade starkt det kliniskt
epidemiologiska tänkandet på den tiden. Båda var mina handledare.
Min avhandling kom 1974 och hette ”Hypertonins epidemiologi”. Den
handlade om de viktigaste riskfaktorerna och står sig än i dag. Jag
visade att det framför allt är övervikt som förklarar variationen i blodtryck
mellan individer. Ärftlighet var en annan riskfaktor men den var klart
mycket svagare.
Samma år, 1974, kallades Göran Berglund in till Lars Werkö som
beordrade honom att starta en hypertonimottagningen på Sahlgrenska
sjukhuset.
– Då gjorde man det, skrattar Göran Berglund.
Hypertonimottagningen
– Hypertonimottagningen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg blev
Sveriges första, största och mest strukturerade, berättar Göran
Berglund.
– Mer än 10 läkare jobbade där och åtskilliga avhandlingar har kommit
ut från den genom åren. Ola Samuelsson kunde t.ex. i sin avhandling
(som var den sista avhandlingen under min tid som chef) visa på det
bistra faktum att trots att patienterna behandlades av kanske Sveriges
kunnigaste hypertoniläkare var bara hälften av dem välinställda! Detta
visar i sin tur att trots behandling kan kroppen stå emot intervention och
försvarar sig mot blodtryckssänkningar! Det ska vi vara tacksamma för
annars hade fler patienter fått hjärtinfarkt, det är jag övertygad om!
– Det U-formade sambandet existerar hos vissa individer som reagerar
med en kraftig blodtryckssänkning, och de har en klart ökad risk att få
hjärtinfarkt. Dessa patienter kan vi ännu inte definiera. De har sannolikt
stelare kärl på grund av ateroskleros, deras endotelfunktion är sämre
och de är biologiskt äldre. När blodtrycket sjunker kan de inte vidga
kärlen så mycket som behövs. Hur mycket man kan sänka ett högt
blodtryck varierar sannolikt mycket från individ till individ och hos
samma individ vid olika tidpunkter beroende på helt andra faktorer, t.ex.
sympatikuspådrag och saltbalans.
Efter ett kortare mellanspel på Östra sjukhuset i Göteborg fick Göran
Berglund en lektorstjänst och flyttade tillbaka till Sahlgrenska sjukhuset i
början av 1980-talet men bara några år senare var det dags att bryta
upp. Professuren i Malmö väntade.
Malmö
Att jämföra Göteborg och Malmö låter sig inte riktigt göras. Klart är ändå
att Lund-Malmö hade en äldre, mer konservativ grundmiljö än Göteborg
som hade ett mer öppet arbetsklimat, hårdare kanske, och ett högre
tempo.
På frågan om hur han klarade den omställningen skrattar Göran
Berglund gott och säger att ”man fick anpassa sig”.

– En dag när jag kom in på mitt rum hittade jag en lapp på skrivbordet
där det stod ”Hia inte med oss”. Jag var kanske lite för energisk med att
köra igång olika saker i början. Nu ”hiar” jag inte så mycket längre.
Göran Berglund menar att han fick en annan roll när han kom till Malmö.
Han blev ämnesföreträdare för ett mycket större medicinskt område
(gastroenterologi, reumatologi osv.) än ”bara” det kardiovaskulära. Han
blev ordförande i Centrum Medicin, en paraplyorganisation som försöker
hålla ihop internmedicin och se till att läkarna på akutintaget har så
breda kunskaper som möjligt. Tanken är att när Malmöbon söker
akutintaget ska där finnas en doktor med bred kompetens och inte bara
en ”sorterare”.
– Detta har vi jobbat med i alla år, och jag tror att Malmö är det enda
universitetssjukhus där samarbetet mellan subspecialiteterna varit
framgångsrikt. Vi har till och med lyckats få med kardiologerna.
Överlämning på gång
Göran Berglund har alltså varit professor i Malmö i 18 år men nu, efter
fyllda 60 år, börjar han trappa ner för att, som han själv säger, bereda
plats för yngre kollegor som väntat länge nog på att få axla större
ansvar. Han vill lämna över och låta andra ta vid med nya krafter.
Kanske borde han ha gjort det tidigare, resonerar han. Sanningen är
också att man är inte lika kreativ vid 60 som vid 40 års ålder.
Göran Berglund ser lätt bekymrad ut när han tänker på åldersstrukturen
inom sjukvården. Ansvaret har alltför länge legat på de äldre inom
läkarkåren. De yngre, de över 50 år, har inte fått någon chans och det
borde de haft för länge sedan, menar han. Han tror inte att det kommer
att kännas tomt att lämna ifrån sig så mycket ansvar. Han kommer
fortfarande att vara senior rådgivare, men ansvaret för bl.a. den kliniska
forskningsenheten, biobanken och den dagliga verksamheten kommer
att ligga på ”någon annan”, vilket innebär docenterna Bo Hedblad, Peter
Nilsson, Olle Melander och sjuksköterskan Margaretha Persson, chef
för klinisk forskningsenhet och samtidigt doktorand, samt kirurgen Jonas
Manjer (Malmö Kost Cancer-studien) från 1 januari 2006.
Epidemiologi
Malmö Kost Cancer-studie är en epidemiologisk studie med 30 000
individer som startade år 1991. Den studerar inte bara relationen mellan
kost och cancer utan även mellan kost och andra sjukdomar.
– Nu följer vi dessa individer och för register över vilka som får cancer,
hjärtinfarkt och diabetes (via diabetesregister) samt alla dödsfall. Vart
femte år får deltagarna svara på frågor bl.a. om hur de förändrat sin
kost, hur vikten förändrats (egen uppskattning). I Malmö Kost Cancerstudie
är 60 procent av deltagarna kvinnor, väldigt få är invandrare.
Jämför man detta med den studie som Bertil Hood startade år 1974,
Malmö förebyggande studie, är könsfördelningen omvänd och i den
ingår fler män. Männen var mer hälsorädda på den tiden, konstaterar
Göran Berglund. Den egenskapen har kvinnorna tagit över och nu är det
kvinnorna som kommer till undersökningarna. Orsaken till detta vet vi
inte.
I Sverige finns åtminstone tre stora epidemiologiska studier: i Göteborg
1913-års män (med efterföljare), i Umeå Västerbottensprojektet och i
Malmö Malmö förebyggande studie. I en bok av Berglund, Wilhelmsen
och Rosén diskuteras likheter och skillnader mellan dessa prospektiva
kohorter, följda under lång tid. Man kan bl.a. se att riskfaktorerna är
ungefär desamma runt om i Sverige. Däremot varierar risken något och

lir större ju längre norrut individen bor. Norrbottningarna har alltså
större risk att drabbas av hjärtinfarkt och stroke än skåningarna om
nivåerna av t.ex. blodtryck och kolesterol är lika.
Betydelsen av stora studier m.m.
– De stora studier som genomförts genom åren har haft stor betydelse
och det finns inget område som det forskats så mycket kring som just
hypertoni, funderar Göran Berglund. Däremot tycker jag att alla stora
”societies” som byggt upp, t.ex. International Society of Hypertension
och European Society of Hypertension, fått en roll som delvis gör dem
”part i målet”. Ju fler hypertoniker det finns i världen, desto viktigare är
dessa ”societies”. Ju större problemet med hypertoni är, desto viktigare
blir de personer som är engagerade i ISH/ESH. Intresset för att sänka
gränserna för vad som är högt blodtryck liksom målen för vad som ska
uppnås ökar.
– Jag anser att det är inte via olika ”societies” som målen ska sättas,
utan via Cochrane-studier och genomgång av världslitteraturen. Detta
ska göras av människor som inte är direkt involverade i den maktsfär
som ”societies” står för, uppbackade av läkemedelsindustrin.
Rekommendationer om hur högt blodtryck ska behandlas och vilka
blodtrycksgränser som ska gälla borde inte komma från ett möte där ett
tjugotal läkare sammanträder ett par dagar varefter de når consensus.
Detta är ett meningslöst förfarande som inte påverkar hur läkare
använder läkemedel.
I backspegeln
När Göran Berglund tittar tillbaka på sin tid i Göteborg är han mycket
tacksam över den tuffa miljö som fanns där och som skapade
hypereffektiva medarbetare, något som gagnat hans fortsatta
verksamhet i Malmö. Mest nöjd är han med den struktur på
hypertonivården han åstadkom med avdelning I och
Hypertonimottagningen och med alla de kompetenta läkare och tillika
välutbildade vetenskapsmän som fanns där. Han hävdar att en sådan
organisation inte fanns någon annanstans i Sverige.
När Göran Berglund lämnade Göteborg hade han i princip redan lämnat
hypertoniområdet. Tillsammans med professor John Wikstrand i
Göteborg och forskarna i Winston-Salem i USA hade han tagit fram en
metod att kvantifiera graden av åderförkalkning i ben- och halskärl. Det
var ett sätt att studera hypertonins komplikationer. Tanken var att sedan
följa åderförkalkningsprocessen vid farmakologisk och icke
farmakologisk behandling. Detta arbete har fortsatt genom åren både i
Malmö och Göteborg. Forskargruppen har t.ex. kunnat visa att
betablockerare kan förlångsamma åderförkalkningsprocessen.
– Ett mycket viktigt steg framåt och en ny indikation för metoprolol,
summerar Göran Berglund. Vi har just avslutat ett liknande
forskningsprojekt på diabetes och studerar resultaten. För att kunna
bedriva den här typen av forskning behövs den kliniska forskningsenhet
med forskningssköterskor, laboratorieassistenter, sekreterare, dyra
apparater och ett brett forskningsmaterial som vi har här. Denna
forskningsenhet tillsammans med stora prospektiva kohorter och
biobanker har blivit Malmös signum, något som jag är mycket stolt över
att ha byggt upp.
– Nu fortsätter vi arbetet med att studera patofysiologin vid hypertoni
med fokus på salt och framför allt sympatikusaktivitet/stress som
startade i Göteborg för många år sedan. Sannolikt finns ett samband

mellan salt och stress. Olle Melanders studier av genetiska faktorer har
visat betydelsen av saltreceptorgener. Det är möjligt att stress har
någonting att göra med hur natrium återresorberas i njurtubuli. Vi förstår
det inte än, det ska erkännas. Vi kommer mer och mer in på beta-1
receptorns olika genetiska varianter. Vi har 3 000 individer med
hjärtinfarkt, plockar fram 3 000 ålders- och könsmatchade
kontrollpersoner och studerar vad som skiljer dem åt genetiskt. De
första pilotstudierna har just startat. Vi hoppas det ska ge ett slags IDkort
på vad som utmärker en hjärtinfarktpatient.
Biobank
– Att ha DNA och plasma på individer innan de blir sjuka, innebär att vi
kan analysera olika prediktorer för sjukdomsutveckling. De senaste tio
årens arbete har handlat om att försöka hitta prediktorer för insjuknande
i hjärt-kärlsjukdom. Jag är övertygad om att alla sjukdomar uppkommer
som en kombination av faktorer i din omgivning och faktorer i ditt
genom. Det gäller bara för oss att begripa detta bättre
– Det är lite pinsamt att man ännu inte funnit den genetiska förklaringen
till högt blodtryck – ”framgången har varit minimal”, säger Göran
Berglund aningen besviken. Generna kanske är knutna till andra
variabler än blodtrycksvariabeln. Det kanske är risken för fetma som
ärvs och den kanske ger högt blodtryck längre fram. Kanske har det
med beta-1 receptor polymorfism att göra. Hälften av alla individer har
en beta-1 receptor som är särskilt känslig. När dessa människor
stressas i ett laboratorium får de högre blodtryck och hjärtfrekvens än
”de okänsliga”. Om dessa personer utsätts för stress under ett helt liv
kan man mycket väl tänka sig att de får ett högre blodtryck. I hjärnan
finns beta-1 receptorer. Om man har känsliga receptorer skulle yttre
stress sätta igång sympatikusaktiviteten starkare – hjärtat bombarderas,
hjärtfrekvensen ökar och blodtrycket stiger i stressade situationer. Detta
långt utdragna förlopp höjer blodtrycket successivt och i 55-årsåldern
ökar också risken för plötslig död för dessa människor. Vi ägnar mycket
tid åt dessa frågeställningar just nu.
USA-kurs
– I höst ska jag på kurs i 10 dagar på Harvard University i USA, för att
försöka lära mig förstå när generna är påslagna och när de inte är det,
säger en förväntansfull Göran Berglund. Hos en del individer är vissa
gener över huvud taget inte igångsatta. Det kan vi se eftersom det inte
finns någon relation mellan den genetiska polymorfismen och aktiviteten
av ett visst ämne i plasma. Detta talar för att det måste finnas någon
omgivningsfaktor som kör igång genen innan den blir en riskfaktor. Jag
tror inte forskarna på Harvard kan det heller än, men jag kanske kan
lära mig mer av hur det här systemet fungerar och hur man ska
analysera det.
Idérik entreprenör
– Forskning är en lång process som kostar pengar. Det går inte att
komma fort fram. Perspektivet är 20 år av sammanhållen
forskningskompetens – hålla ihop grupper – så att inte alltför stor del av
kompetensen sipprar ut, vilket alltid sker, till andra universitet osv.
Samtidigt ska forskningsforsen hållas med friskt levande vatten. Jag blir
bekymrad när jag ser modenyckerna inom forskningsfinansieringen. En
annan viktig uppgift är att söka forskningsanslag. Söker du pengar idag

måste t.ex. genperspektivet finnas med annars får man inga pengar.
Detta visar hur kortsiktigt forskningsfinansiärer, som t.ex.
Vetenskapsråd, Cancerfonden, tänker.
– Jag kan känna oro över vad som kommer att hända när jag inte sitter
här längre och drar in de där 14–15 miljonerna som ska in varje år för
att driva forskningsenheten, fortsätter han. Åttio procent av vår
finansiering kommer utifrån. En tredjedel av min tid går åt till att skriva
ansökningar till olika fonder och stiftelser samt EU förstås, som inom
parentes är en sak för sig och måste ändras. Som det nu är är det
alldeles för politiserat. Det är inte alltid den bästa forskningen som får
pengar utan snarare den vars företrädare som kan förhandla bäst.
– Ett annat vida praktiserat system är en slags beställningsforskning
eller modeforskning som innebär att någon har bestämt att det ska
forskas om något väldigt specifikt, t.ex. betydelsen av selen i jorden,
något som inte alls handlar om att föra t.ex. kunskapen om hjärtkärlsjukdomar
framåt. Den som nappar på erbjudandet får resurserna!
Påtryckargrupper och olika politikers missuppfattningar om vad som är
viktigt får styra vad som ”beställs”. Fullständigt livsfarligt i längden!
HUGO-projektet
Göran Berglund anser att HUGO-projektet och den därmed begynnande
genforskningen har haft en enorm betydelse för framtidens forskning.
På lite längre sikt, 20–30 år, kommer vi att förstå hur generna
samverkar för att utforma den person vi till sist blir via våra olika
medvetna eller omedvetna val. I dag är det omöjligt att säga vilka val
som är genetiskt styrda och vilka val som beror på att vi befinner oss i
en viss situation vid ett visst tillfälle. I dag förstår vi mycket mer än vi
gjorde när HUGO presenterades. Vi tycks veta vilka gener som inte har
någon funktion, men vi förstår ännu inte styrmekanismen, vad som
triggar igång en gen och slår av den. ”Vi gräver och gräver men det går
väldigt långsamt framåt” suckar Göran Berglund.
Göran Berglund ser inga efterträdare i sin anda, ingen som brinner så
som han brann vid 35 års ålder att uträtta något. Hemskt men sant.
Forskningsmeriter är i dag inte en merit för en hög position inom
sjukvården – snarare tvärtom. En stark forskare får ingen överläkartjänst
i Kristianstad. En överläkare ska jobba på, ha en stor kapacitet att se
patienter, driva mottagning och avdelningsarbete. Den kliniske forskaren
har i stort sett ersatts av biologer som finns på laboratorierna. Det finns
fler doktorander som är icke-medicinare än som är medicinare i Malmö.
Om han inte blivit läkare hade han blivit egen företagare. Han har alltid
varit intresserad av att skapa saker och det gör man i egen
företagsamhet. Samtidigt har Göran Berglund i mångt och mycket
kunnat utnyttja detta sitt intresse inom sjukvården och han framhåller att
det är viktigt att värna om den frihet som finns inom svensk sjukvård för
det skapar utrymme och kreativitet att utveckla och utvecklas. För att
kunna åstadkomma någonting måste man delegera, arbeta effektivt och
våga fatta beslut. Även om beslutet inte alltid blir det mest optimala
måste det ändå fattas för att få igång en process. Utan beslut blir det
stiltje.
Maud Umaerus
Göran Berglund
”Varje sann läkares målsättning, och för all
del även samhällsbyggares vision, borde

vara att människor/patienter ska ha ett friskt
liv och leva så länge som är ens
programmerade livslängd och ha en hög
livskvalitet under den tiden. Ändå vet vi att
alla de stora sjukdomarna är beroende av
vilken samhällsordning, vilket ekonomiskt
system och var i samhällshierarkin du lever
ditt liv”.
Göran Berglund har patienter ett par gånger i
veckan i klinisk forskningsverksamhet. Sitter
med i medicinska rådet som anställer folk.
Han suttit i sjukvårdsstyrelsen i Malmö i 12
år. Varit dekanus. Gästprofessor i Winston
Salem 1991–92. Prefekt för storinstitutionen.
Sitter i Crafoord-stiftelsen, Hjärt-lungfonden
och Vetenskapsrådet. Tog flygcertifikat 1987
på Chalmers Flygklubb på Säve. Flyger 30–
40 timmar om året, mest långflygningar.
Gillar det eftersom det kräver en sån total
koncentration. Trappar ner verksamheten i
Malmö för att hinna ägna sig åt annat.