Finlands Svenska Centralidrottsförbund

En attraktion i Mexico City - "Starka-Kalle" Kangasniemi.
under friidrottsveckan var därför att Clarke kom igen och löpte 5.000
meter. Man hade bra gärna unnat honom en guldmedalj.
* * *
Samtalet glider över tilI finländarnas insatser i Mexico City, men
de många motgångarna orkar man inte riktigt uppehålla sig vid längre.
Tili all mr fanns det ju också framgångar att glädjas åt.
- Om man tar friidrotten först, så måste man ge Jorma Kinnunen
ali eloge, konstaterar SFI-basen. Han var en verklig kämpe, i långt högre
grad än säkert någon vågat vänta. Tänk bara på att han redan i första
kastet fick upp ett resultat som tili slut skulle ha gett brons, men så
kom han ju ännu i sista omgången igen med sitt silverkast. Personligen
ryckre jag synd om Pauli Nevala. Han hade dagarna före tävlingen faktiskt
kastat närmare 90 meter på träning. Han var i bästa tänkbara form
i Mexico, men så fick han inte ur sig ett hyggligt kast i kvaltävlingen.
Om han hade varit i finalen och haft sex kast så tror jag att vad som
helst skulle ha kunnat hända.
Om våra "amerikanare" konstaterar Nyman:
- Stipendiaterna var en besvikelse, inklusive Jaska Tuominen som
åtminstone borde ha kunnat bättra på sitt eget och vårt finländska rekord.
Pousi var inte en lika stor besvikelse för mig, jag hade mina onda aningar
redan på förhand. Det är så hårt nuförtiden att det inte rycks gå att
koncentrera sig på två grenar i OS. Så kan man också undra hur mycket
14
der inverkade på Pousi själv, att folk stirrade sig blinda på hans 17 merer
från försommaren och gjorde honom rili en av våra srörsta favorirer
i OS.
En enda gång hann familjen Nyman under OS i tid till ett srälle när
man brör upp från en annan OS-arena. Och der var ju faktiskt att ha
smak i tummen när transporten spelade just den gången, då Kaarlo
Kangasniemi lyfre olympisk merall med guldglans i blicken:
- Det var en fantastisk upplevelse att se Kalle i aktion. Han ser inte
ut som något muskelberg till ryngdlyftare, visst är han ju muskulös
men man frapperas mera av hans prydliga och energiska utseende. Han
är helt enkelt en personlighet med en fantastisk teknik för det han sysslar
med. Och hans småmuttrande förberedelser och glädjeutbrott efter alla
lyckade försök - han missade ju försr det sista försöket i hela tävlingen
- visade att han har både koncentrationsförmåga och temperament. Det
var ett rent nöje att följa med honom.
* * *
Så fanns där också en finländsk idronsman i Mexico City, som inte
alls syntes bland de akriva på en enda arena, men som ändå gjorde ett
mycket positivt intryck på Nyman & Co. - Ossi Karttunen, den rystlårne,
mycket lovande AIF-sprintern. Men ryste Ossi gjorde inte alls skäl
för sitt öknamn - han pratade och trivdes på resan som han fick som
belöning för sin dubbelseger i landskampen mot Sverige.
- Han fann sig väl till rätta bland 055, trots att det måste ha varit ett
ovanligt sällskap för honom. Vi var mest äldre personer i gruppen, men
C?ssi ryckres trivas bra. Han kom till och med med till Acapulco på en
flsketur och var nära att dra upp en stor svärdfisk. Lite hann han också
träna vid sidan om det övriga programmet. Det här var säkert en väldigt
nyttig smdieresa för honom. Han passade också på att filma alla sprinterfenomenen
i akrion. Synd bara att han inte fick tävla, för han skulle
säkert ha kunnat göra en fin tid. Nu var det meningen att han skulle
tävla i Trinidad på vägen hem, men det blev det ingenting avo Ossi blev
sjuk, hade tagit för mycket 501 och var ordent!igt krasslig. Men han är
nog en positiv kille med ett brinnande intresse att bli någonting. Och
förutsättningar har han juo
SFI hade en aktiv idrottsman i OS-truppen, Ole WackStröm. Som
bekant gjorde dock cyklisterna mera lite väsen av sig, om man undantar
deras tränares ibland ganska bombastiska ut!äggningar. .
. Ingen människa kan säga att Ole klarade sig dåligt. Han klarade
Slg så bra han bara kunde göra under rådande förhållanden, säger Nisse
Nyman. Ole låg ju bra till i landsvägsloppet när han fick ringskada, så
hans personliga insats kan man inte säga något om om. Själv var jag
mest glad för att just Ole fick komma med till Mexico, glad för hans egen
15