Bert Andersson

10
RAPPORT FRÅN LÄKEMEDELSKOMMITTÉN I ÖREBRO:
Leverpåverkan av läkemedel
Läkemedel med flest inrapporterade
leverbiverkningar är halotan, flukloxacillin,
erytromycin, trimetoprimsulfa,
karbamazepin, paracetamol,
diflofenak, klorpromazin oich lynestrenol/östrogen.
I Örebro används inte
halotan sedan flera år. Siffrorna säger
däremot inte vilket läkemedel som har
störst risk för att ge leverskada, då de inte
är kopplade till hur mycket som används.
Kvinnor har större risk att få leverbiverkningar,
vilket inte beror på en större
läkemedelskonsumtion.
Risken att reagera på klavulanstyra
med leverskada ökar med stigande ålder.
Övriga läkemedel med ökad risk var
flukloxacillin, azatioprin, makrolider,
tetracykliner, metoklopramid och diflofenak.
Typer av läkemedelsinducerad
leverskada
Läkemedelsinducerade leverskador kan
indelas i toxisk (förutsägbar eller icke
förutsägbar) samt immunallergisk. Vid
överdosering får man en förutsägbar
toxisk reaktion. Den icke förutsägbara
orsakas av enzym-induktion, där ökade
mängder toxiska metaboliter bildas.
Reaktionen kan uppstå efter några
veckors användning av läkemedlet i
normal dos. På grund av genetiska skillnader
i enzymaktivitet drabbas inte alla.
Den immunallergiska reaktionen
och naturläkemedel
År 2004 rapporterades totalt ca 4000
biverkningsfall till Läkemedelsverket.
Underrapporteringen antas fortfarande vara stor.
är icke dosrelaterad och debuterar
efter veckor-månaders användning.
Den utgör den vanligaste typen vid
kolestatisk/mixed reaktion och kronisk
inflammation i levern. Reaktionen
yttrar sig som feber, hudutslag och
eventuell eosinofili.
Statiner och leverskada
Alla typer av leverreaktioner finns
beskrivna för alla tillgängliga statiner,
men en metaanalys av 13 studier med
totalt 50.000 patienter visade ingen signifikant
större risk för transaminasstegringar
jämfört med placebo. Det finns
inget vetenskapligt stöd för att statiner
inte kan användas till leversjuka.
Tänk på läkemedel:
• som orsak till allehanda leverreaktioner
• även om patienten stått lång tid på
läkemedlet
• även om patienten sedan någon tid
avbrutit behandlingen med ett visst
medel
• även om levervärdena försämras
efter utsättandet
Tänk inte på läkemedel:
• om levervärdena börjar sjunka
innan läkemedlet eliminerats
• vid fluktuerande levervärden trots
konstant behandling
Typ av leverreaktioner
Skadorna klassificeras som hepatocellulära,
kolestatiska eller en blandform
av dessa. Hepatocellulär skada åtföljs
ofta av levercellsnekros. Stegringen av
ASAT och ALAT är betydande, medan
ALP och bilirubin stiger mindre. Vid
kolestatisk skada minskar gallsekretionen,
varvid ALP och bilirubin stiger.
Majoriteten av reaktionerna är hepatocellulära
och prognosen är sämre än vid
kolestatisk skada. Den sistnämnda är
vanligare hos kvinnor och äldre.
Incidensen för en svår leverreaktion
ökar med stigande ålder. Paracetamol
är den enskilt vanligaste orsaken till
fulminant leversvikt.
Risk för ändrad läkemedelseffekt
vid leversjukdom
För flera narkotiska analgetika är en
ökad biotillgänglighet och nedsatt elimination
påvisad. Alla preparat är dock
tillåtna, men i försiktig dosering. För
paracetamol gäller en mycket försiktig
dosering vid leverskada. NSAID medför
en tre gånger ökad risk för förstagångsblödning
från esofagusvaricer.
Betalaktamantibiotika ger en kraftigt
ökad risk för leukopeni hos svårt
leversjuka. Metronidazol ger vid även
låga doser en ökad risk för biverkningar
i form av centralnervösa och perifera
nervsymtom.
- - - - - - - - - - - - - Kommittén på nätet... http://www.hot.vgregion.se/lkgoteborg - - - - - - - - - - - - -