Skrift om Ulrika Jansdotter - Ekerö kommun

Vem var Ulrika 

Jansdotter och hur 

uppkom 

Ulrika Jansdotters 

stiftelse. 

1 

En skrift om en facinerande 

person under 1800-talet i 

Färentuna socken. 

Berättad av Dick Larsson

Bilder på omslaget: Övre bild ; Färentuna kyrka. 

Nedre bild; Adelsö kyrka. 

2 

© Dick Larsson och 

Ekerö kommun.

Inledning. 

Min forskning avseende Ulrika Jansdotter startade med, att jag hade en tillfällig plats 

på Färingsöhemmet och satt där samt talade med den 100-åriga Elna Gustavsson om 

gamla tider på Ekerö och speciellt på Färingsö. Hon talade då om, att det fanns en 

stiftelse inom kommunen, Ulrika Jansdotters stiftelse och som hade till grund en 

donation av, som hon trodde gården Röbacka till dåvarande socknen för stöd till 

gamla och fattiga. Den fungerade efter vad hon visste fortfarande. Dessutom har 

vägarna omkring Färentunahemmet fått namnet ”Ulrika Jansdotters väg”. Hon 

avslutade samtalet med, att be mig ta reda på vad som fanns om Ulrika, eftersom hon 

var synnerligen nyfiken på denna person. Vårt samtal var synnerligen spännande. 

Tänk att få sitta och samtala med en person som var 25 år när jag föddes och som 

hade upplevt allt det som hänt sedan 100 år. 

Jag nappade givetvis omgående på den kroken och lovade att göra en djupdykning i 

ämnet. Förutom vad som fanns att tillgå i kyrkböckerna, så misstänkte jag att 

kommunen kunde ha en hel del material i sitt arkiv, varför jag tog kontakt med 

kommunarkivarien Anneli Brattgård om frågan. Hon välkomnade, att jag skulle 

forska i Ulrika Jansdotters liv eftersom kommunen hade anledning, att veta mera om 

denna kvinna, men att det fanns ganska litet eget material. Hon ställde också vänligt 

upp med hjälp att botanisera i kommunarkivet, med att ta kopior och jag fick även 

låna ett bord i hennes kontorsrum för mitt studium. 

Jag fick under forskningen även anledning att kontakta Riksarkivet, Färingsö 

församling, Länsstyrelsen, Landarkivet och Länsmuseet liksom att ta fram 

Mantalslängder på SVAR, som även de på bästa sätt underlättade mitt arbete. 

Under forskningen insåg jag, att jag bara kunde få fram en skugga av den verkliga 

personen. Den skugga som ju de efterlämnade handlingarna gav. Men bilden av den 

verkliga personen Ulrika var fortfarande gäckande. Efter en dag då jag suttit och 

diskuterat med Anneli Brattgård, drömde jag på natten, att jag fick träffa Ulrika och 

ställa som jag tyckte intressanta frågor. Vissa frågor tyckte jag att jag fick någorlunda 

svar på, men de avgörande undvek hon att svara på. När jag berättade för Anneli ,om 

min som jag tyckte tokiga dröm, fick jag ett mailsvar där hon dels skrev, att drömmen 

nog inte var så tokig, men att Ulrika kanske var litet ”klurig” och hade vissa 

hemligheter, som hon inte ville vi skulle få reda på. Ju mer jag studerat de 

efterlämnade handlingarna, desto mer tror jag att hon faktiskt hade rätt. Ulrikas 

agerande visar, att hon säkerligen hade åtskilliga hemligheter som hon inte avslöjade. 

Det är ju så att det är en avsevärd tidsrymd mellan år 1766 då hennes far föddes och 

1913 då det sista rättegångsprotokollet är avfattat. Allt som hänt under denna tid har 

jag säkerligen dessutom inte kunnat hitta och redogöra för. Men hur var hon som 

människa? Så långt är klart, att hon var en synnerligen stark kvinna med klara 

begrepp om vad hon ville. Men var hon en amper kvinna som hade svårt att dra jämt 

3

med sin omgivning, eller var hon en mjuk och vänlig varelse? I min dröm var hon en 

sådan och dessutom försedd med ett avsevärt mått av empati. Jag är ju tvingad, att på 

grundval dokumenten uppskatta eller gissa hur jag tror att hon var, vilket ju inte alls 

behöver vara riktigt. Var därför beredd på, att en god del av texten i denna skrift får i 

viss mån ses som en dokumentärroman. Den kan vara rätt, men är också kanske fel. 

Tänk om jag hade haft den möjlighet jag hade i drömmen i verkligheten också. 

Nu till de mer handgripliga resultaten av min forskning. 

Ulrika Jansdotters far. 

Ulrika Jansdotter föddes i en familj, som bestod av fadern Skattebonden Jan Hansson 

som var född 1766 på Västergården på Björkön i Adelsö socken och hennes moder 

som var Elsa Andersdotter vilken var bonddotter från gården Mälby på Adelsö. 1 

Modern karta över Adelsö. 

Om Ulrikas far Jan Hansson finns en märklig händelse dokumenterad. Han finns 

angiven i födelselängden 1766 i Adelsö socken. Men Jan finns inte upptagen i 

husförhörslängden 1727-1773. 2 Denna längd omfattar inte födelseår eller -datum. 

Däremot redovisas Jans fader Hans Ersson och hans hustru Catharina Pehrsdotter, 

som är en annan kvinna än den som i födelselängden är redovisad som Jans mor dvs. 

Britta Pehrsdotter. Denna socknens första husförhörslängd har som överskrift 

Examen Catecheticum vilket tydligen husförhörslängden kallades som från början. 

Första tillfället Jan Hansson är omtalad i husföhörslängden är i längden 1774-1778. 3 I 

denna längd har fadern Hans Ersson med hustrun tydligen flyttat och är nu ersatt 

1 Födelselängd 1766, Adelsö Sn, C:2, Nr.9 

2 Husförhörslängden 1727-1773, Adelsö Sn, AI:1,pagina 112 

3 Husförhörslängden 1774-1778, Adelsö Sn, AI:2, pagina 8 

4 

Västergården

sannolikt av en broder, Jan Ersson och här är Jan Hanssons moder Britta Persdotter 

angiven som hustru till Jan Ersson. Nu kommer det märkliga, i och med att sonen Jan 

Hanssons födelsedatum nu har ändrats och senarelagts till 1779-12-01 d.v.s. med 13 

år och 22 dagar, får man säga att prästen tycks ha varit synsk, eftersom han antecknat 

en person som då ännu inte skulle vara född. Man kan ju undra om prästen antingen 

tvingats eller mutats till att flytta fram födelsedatumet. Det angivna födelsedatumet är 

dessutom placerat på fel längd, eftersom det hör hemma på nästa längd AI:3 och inte 

på denna. Prästen har naturligtvis inte vågat, att helt låta bli att ta upp Jan i 

husförhörslängden, eftersom han ju faktiskt funnits i verkligheten vid detta tillfälle 

utan enbart ändrat hans födelsedatum här. Prästen har däremot tydligen inte vågat 

ändra datum i födelselängden, utan där är den riktiga angiven. Det var tydligen så, att 

prästens säkra situation inte var så solklar på denna tid, utan att församlingsmedlemmarna 

hade flera möjligheter, att påverka prästens göranden och låtanden. 

Detta har redovisats i flera avhandlingar. Bland annat i avhandlingen ”Bondetro och 

kyrkeoro” Vetenskapsrådet 2002. 

Vad beror nu denna märkliga händelse på? Sannolikt var Hans Ersson en storgubbe 

på Björkön och begreppet oäkta barn skulle inte få sammanknippas med honom. Jan 

(Johan) var tydligen resultatet av ett snedsprång med en annan kvinna, vilken hans 

bror sedermera gifte sig med. Denna kvinna som kom från Adelsön, var yngre än 

Hans Erssons hustru Catharina Pehrsdotter. Jag har inte kunnat hitta någon 

anteckning för Britta Persdotter i födelselängden, vilket är märkligt och inte heller 

någon anteckning om vigsel i husförhörslängden vilket är lika märkligt. I 

födelselängden för 1779 4 finns en person vid namn Johan upptagen, men han har som 

föräldrar Johan Eriksson och Birgitta Pehrsdotter på Björkön, vilket gör att denne 

Jans namn inte heller stämmer på grund av namnet på fadern. 

Ändringen i husförhörslängden bibehålls även på följande längd 5 men det 

ursprungliga födelsedatumet kommer dock åter i husförhörslängderna 6 när han flyttat 

till Färentuna socken. HansErsson och Catharina Pehrsdotter försvinner ur 

handlingarna till nästa husförhörslängd. Västergården har sedan haft flera ägare av 

släkten Ersson och slutligen är ägaren en annan Hans Ersson, medan Jan Ersson och 

Britta Persdotter då fortfarande bor kvar på gården som inhyses. 

Jan Hansson flyttade 1795 från familjen på Björkön som tjugonioårig till en 

anställning som dräng på gården Kungsberga Nr. 3 i Färentuna socken. Han gifte sig 

1796-11-02 med dottern på gården Ulrika Jansdotter. 7 

Han övertog gården och levde sedan vidare i Kungsberga till sin död. Det framgår av 

handlingarna, att han tydligen hade levt med en delad familj under hela sin tid på 

Björkön med antingen en styvmor tiden 1766 – 1780 och styvfar tiden 1780 – 1795. 

Hur detta har påverkat hans person, kan man ju bara spekulera i, men det är kanske 

4 Födelselängden 1779, Adelsö Sn, Nr. 13 

5 Husförhörslängd Adelsö Sn, 1788-1803, AI:3, pagina 195 

6 Husförhörslängd Färentuna Sn,1779-1785, AI:2, pagina 68 

7 Vigsellängd Färentuna Sn, 1778-1861, E:1 

5

detta, som är orsaken till att dottern Ulrika Jansdotter tydligen inte haft samma goda 

relationer till sin far som till sin mor. 

Kungsberga var en osedvanligt stor by som bestod av tolv stora gårdar. Det är detta 

som visar sig i uppdelningen av fastigheter. De ursprungliga fastigheterna delades så 

småningom upp i flera mindre. De ursprungliga som gav upphov till den territoriella 

indelningen var: 

Kungsberga Nr. 1 Stavsborg. 

Kungsberga Nr. 2 Sjöängen 

Kungsberga Nr. 3 Stjärtnäs 

Kungsberga Nr. 4 Svarthäll 



Kungsberga Nr. 7 Sätuna 

Kungsberga Nr. 8 Sätuna kvarn 

Kungsberga Nr. 9 Stenvik 

Kungsberga Nr. 10 Västertorp 

Kungsberga Nr. 11 Ölsta 

Kungsberga Nr. 12 Östertorp 

Karta över östra Kungsberga. 

6

Jan Hanssons och Ulrika Jansdotters familj i Kungsberga Nr. 3 och 11. 

Nu kommer forskningens huvudperson så småningom in i bilden i och med att 

(Johan) Jan har flyttat till Kungsberga Nr. 3. Denna gård ägdes då av bonden Johan 

Mattsson född 1730-01-10 i Kungsberga Nr. 3 med hustrun Elsa Andersdotter född 

1734 i Aspö socken, Selebo härad i Södermanlands län. 8 Aspö är en ö i Mälaren norr 

om Strängnäs vilket framgår av husförhörslängden 1786 9 . Nu börjar nästa skede i 

Jans och Ulrikas liv. 

Johan Mattsson hade flera gårdar i Kungsberga Nr.3, Nr.5, Nr.8 och Nr.11. 10 Han var 

tydligen välbärgad och det är här som Ulrika Jansdotters förmögenhet startar. De 

hade utöver dottern Ulrika Född 1771 i Kungsberga 11 och som sedermera skulle bli 

mor till vår huvudperson även en son Fredric född 1757 men som dog redan 1780 och 

sonen Gustaf född 1775 om vilken det i husförhörslängden är anmärkt ”Fånig”. 12 

Jan Mattsson hade 1793 tagit sig ett familjenamn Lindberg 13 , som är ett soldatnamn. 

Jan Mattsson dog redan sannolikt 1795. 14 Hans hustru Elsa Andersdotter dog även 

hon 15 fast 7 år senare 1802. 

Jan Hansson och Ulrika Jansdotter gifte sig den 5 september 1796, 16 Jan var då 30 år 

och Ulrika var 32 år och de övertog fastigheterna. Paret fick en son Johan född 1801 

och som dog 1847 17 , dottern Ulrika, vår huvudperson, som är född 1804 18 , dottern 

Fredrika är född 1811 men död 1829 och en styvdotter Catharina Jansdotter som var 

född 1811. 

Skattebonden Jan Hansson dör 1846 19 80 år gammal och efterlämnade hustrun Ulrika 

Jansdotter, sonen Johan och dottern Ulrika vilket framgår av husförhörslängden 

1842. 20 I bouppteckningen efter honom är angivet enligt nedan. Avskrifterna är gjorda 

exakt varför stavningen kan kännas konstig, men vi hade inte någon offentligt 

fastställd ortografi vid denna tid. 

”Bouppteckningen den 8 och 9 September 1846 efter Hemmansägaren 

Johan Hansson uti Kungsberga utvisande det att han efterlämnat såsom 

arfvingar utom Enkan Ulrika Lindberg, tvänne barn, sonen Johan Jansson 

och dottern Ulrika Jansdotter samt bland fast egendom 

kronoskattehemmanen Kungsberga Nr: 5, ett sextondels mantal, och 

8 Husförhörslängd Färentuna Sn, 1779-1785, AI:2 pagina 68 

9 Husförhörslängd Färentuna Sn, 1786-1792, AI:3, pagina 58 

10 Mantalslängd Färentuna Sn, 1782, 1784, 1810 

11 Födelselängd Färentuna Sn, 1771, C:3 

12 Husförhörslängd Färentuna Sn, 1793-1803, AI:4,pagina 43 



15 Dödslängd Färentuna Sn, 1778-1861, F::1 

16 Vigsellängd Färentuna Sn, 1778-1861, E:1 

17 Dödslängd Färentuna Sn, 1847, F:1 

18 Födelselängd Färentuna Sn, 1804, C:3 

19 Dödslängd Färentuna Sn, 1846. F:1 


7

Kungsberga Nr: 11, tre sextondels mantal.” 

Brodern Johan dog 1847 46 år gammal. I bouppteckningen efter honom är följande 

angivet. 

”Bouppteckningen den 12 september 1847 efter Bondesonen Johan Jansson 

som aflidit utan bröstarfvingar, arfvingar är sin moder enkan Ulrika Lindberg 

och en syster Ulrika Jansdotter.” 

Ulrika Jansdotter (Lindberg) dog 1849, 78 år gammal. 21 

I bouppteckningen efter henne framgår följande. 

”Bouppteckningen den 11 april 1849 efter Hemmansägarens enka Ulrika 

Lindberg uti Kungsberga utvisande att hon efterlemnat en bröstarvinge 

dottern Ulrika Jansdotter samt av fast egendom Kungsberga gården Nr: 11, 

tre åttondels mantal kronoskatte och Kungsberga Nr: 5, ett sextondels mantal 

kronoskatte och, ?(ej angiven text). 

Ulrika har nu genom arv blivit ägare till samtliga familjens hemman och förestår nu 

ett rejält godsimperium. Hon har dock fortsatt att anskaffa sig fastigheter. Hon gifter 

sig aldrig, utan lever i princip ensam med tjänstefolk vidare på gården. 

”Häradsrättens den 20 augusti 1860, för Ulrika Jansdotter utfärdade fastebref 

å etthundraniotvåtusentrehundrafjerdedels mantal kronoskatte Kungsberga 

Nr: 8 och 10, som hon dels af Carl Johan Jansson och Jonas Pettersson 

samt denne sistnämnda hustru Carolina Ulrika Jansson dels ock af Carl 

Jansson i Eneby såsom förmyndare för Torparen Jan Janssons barn sig 

tillhandlat. 

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit och sedan upplyst blifvit 

av den uti arfvsskifteshandlingen under Nr: 7 upptagna hemmansdelen i 

Kungsberga rättligen vara som ock i bouppteckningen uppgifves, Nr: 5 

beviljades Erik August Carlsson lagfart å kronoskattehemmanen Kungsberga 

Nr:5 ettusentjugofjerdedels mantal, Kungsberga Nr: 10, sju 

tvåtusenhundrafjerdedels mantal i Färentuna socken hvilka hemmansdelar 

han enligt arfvsskifte den 15 maj 1874 efter sin moder Carolina Christina 

Steffansson såsom arf bekommit, hvarom bevis meddelades såväl genom 

påskrift å afvskrifteshandlingen som och genom åskillige utfärdade 

lagfartsbevis som ofvan.” 

År 1857 tar hon sig en fosterson Carl Gustaf Oskar Wettergren, född 1848 i Järfälla 

socken. 22 Hans föräldrar är fadern statdrängen vid Högby Anders Gustaf Westergren 

och modern Lovisa Falk som varit anställd som piga hos Ulrika Jansdotter. Ulrika 

kom överens med Lovisa sedan maken dött, att ta sig an gossen som fosterbarn 

eftersom modern saknar ekonomiska resurser. Lovisa dör redan 1858. Gossen är vid 

sin inflyttning hos Ulrika 9 år gammal. 

21 Dödslängd Färentuna Sn, 1849, F:1 

22 Husförhörslängd Färentuna Sn, 1856-1860, pagina 72 

8

Interiör av kyrkogården med den gamla skolan. 

Gravstenen för Ulrika Jansdotters mor. 

År 1861, 18 år efter sin mors död, reser hon en synnerligen ståtlig gravsten på sin 

mors grav som synes ovan. Nuvarande gjutjärnsstaket har satts upp senare, men jag 

har ej lyckats ta fram av vem. I vart fall förefaller det vara efter hennes död. Det kan 

eventuellt ha satts upp av kommunen. Det som är originellt på denna gravsten är, att 

på den är inhugget vem som är gravrättsinnehavare, vilket normalt aldrig står på 

stenen, utan finns i ett separat papper. 

Den 3 november 1865 skriver Ulrika sitt testamente, som till sin ingress har en 

synnerligen ståtlig sats: ”Menska om ditt hus bestyr, Dagen skjunker tiden flyr säg 

seger skriften-. Ordagrann avskrift av testamentet finns här nedan. 

9

”Avskrift av Ulrika Jansdotters testamente från den 3 november 

1865. 

Testamentarisk Disposition. 

Menska om ditt hus bestyr, Dagen skjunker tiden flyr, 

säg seger skriften- Alldenstund jag är älldre vorden, som sjuklig till kroppen 

besökt Bad sjukanstalter och läkare, alltså och den store guden till denna 

dag bibehåller mig med sjelskrafte -ehuru mina kroppskrafter med åren 

aftynas- vill jag i denna stund då tillfället giver gifver mig styrka härtill igenom 

detta förklara min yttersta och beslut vara detta: då jag ogift utan 

bröstarvingar med döden afgår, och slutar min boja med lifvet skall 

owillkorligen följande, af mina efterläfvande arvingar utan ringanste hinder 

fullgöra: 

1: o/ Skall Hemmansegaren Nils Ersson i Kungsberga, vilken sorgfälligt under 

min afvlidna gamla moders tid biträtt henne såväl med jordbruket, såväl som 

hennes bekymmersamma angelägna värf varit under mina ungdomliga år min 

förmyndare och sedan dels ännu i denna dag under min verksamhet är mig 

behjälplig att sköta jordbruket och affärer skall genast omgående efter min 

död antingen i säkra inteckningar eller af min qvarlåtenskap fullt och 

oafvkortat erhålla Tusen (1 000) Riksdaler Riksmynt. 

2: o/ Skall min fosterson Carl Oscar Wästergren, hvilken jag av dess utfattiga 

Moder i min vård upptagit, äfvenledes efter min död bekomma under full 

eganderätt min uti Högby och denna församling egande i arf tillfallne 1/4 

Mantal N:o 2 och (15/64) Mantal N:o 4. - dock under förbehåll att, han icke 

har rättighet pantsätta eller försälja. Skulle Wästergren nämligen Ogift utan 

bröstarfvingar med döden afgå- skall nämnda egendom under särskillt 

förbehåll, tillfalla Färentuna församlings fattiga.- egendomen skall 

utarrenderas och blivande arrende genom fattigstyrelsens försorg årligen den 

4 juli på församlingens gemensamma utfattiga fördelas efter dess behov. 

3:o/ Skall Ulrika Chrlotta Örberg under sin livstid under nyttjande rätt erhålla 

att bruka mina fem 3/32 dels mantal af Nr. 8 i Kungsberga by, hvad som 

därför utvisar efter sednaste lantmäten har angifvits, men sedermera efter 

hennes död skall desse mantal under full egande rätt tillfalla Färentuna 

församlings enskilda folkskola, hvars styrelse bevakas och förvaltas 

densamme. 

4:o/ Skall min nuvarande statdräng Johan Lundholms varande dotter 

Charlotta äfenledes efter min död af min qvarlåtenskap genast i kontanter 

erhålla Ettusen (1 000) Riksdaler Riksmynt. Om hon skall vara gift eller 

omyndig eger tillsatte förmyndarskap att lagligen förvara desamme. 

Till yttermera visshet har jag detta testamente, uti på särskilt tillkallande 

vittnens närvaro med erkännande af såväl det som mitt vanliga bomärkets 

10

undersättande, som skädde uti Kungsberga den 3 november 1865. 

Ulrika (bom) Jansdotter 

Att hemmansägarinnan Ulrika Jansdotter med sundt förstånd och otvungen 

vilja genom flära gånger af oss, för henne uppläst förestående Testamente, 

hvartill vi undertecknade blifvit kallade, att hennes beslut vare- detta, som på 

en gång varande och tillkallade wittnen intyga. På stället som ofvan. 

P. Andersson Jan Gustafsson 

F. d. Nämndeman Hemmansegare 

Begge i Kungsberga. 

På begäran uppsatt af C. P. Andersson fd. Nämndeman. 

Rätt utdraget betygar på tjänstens vägnar: 

Kommunalnämndsordförande 

Herr J. F. Andersson Kungsberga. 

NN 

Fattigvårdsstyrelsens v. ordförande i Färentuna socken.” 

Av testamentets lydelse framgår, att Ulrika nu sannolikt hade förlorat synen och 

varken själv kunde läsa eller skriva vid testamentstillfället, trots att hon har kunnat 

det tidigare. Dessutom förefaller hon av formuleringen att döma ha haft viss misstro 

till sina efterlevandes vilja, att följa hennes sista vilja. Denna misstro var tydligen väl 

grundad, vilket visar sig i de framtida händelserna. Testamentet startar alltså en räcka 

rättegångar i häradsrätten. Just detta att hon inte hade kunnat avfatta testamentet själv, 

tycks ha varit det som man skjutit in sig på och därför menat att det var ogiltigt. Detta 

klander hade dock inte godtagits i häradsrätten, utan den ansåg att testamentet var 

fullt ut gällande. 

Ulrika Jansdotter dör så 1869, 65 år gammal. Hennes fosterson är nu 20 år gammal 

och flyttar då till Kungsberga by. 23 Alla hennes ägodelar övergår till hennes sterbhus 

och förvaltas av utsedda personer, eftersom hon vid dödsfallet fortfarande bor på 

Kungsberga Nr.11. Bouppteckningen som tydligen fått utföras två gånger redovisas i 

avskrift nedan. 

”Avskrift av kopia av bouppteckningen för Ulrika Jansdotter, 1869. 

År 1869 den 10 juli förrättades bifogade bouppteckning efter 

Ulrika Jansdotter i Kungsberga, som den 29 förlidne Afton med döden avgick, 

och såvida nu känt är, saknar närmaste arfvingar efterlämnade 

Hemmansägaren Johan Erik Eriksson, hans syster Emma Anna Christina 


11

Teuring född Eriksdotter och hemmansägaren Eric Steffanssons båda barn 

Carolina och Albertina, samtliga bosatte på Björkön inom Adelsö socken, vilka 

vid förra bouppteckningen ej voro närvarande förutom Carolina och Albertina 

vilkas rätt bevakades av deras förmyndare och fader, förbenämnte Eric 

Steffansson å Björkö. 

Boet uppgavs av den afvlidnas förre hemmansägaren Erik 

Steffansson Adelsö och Häradsdomaren Jan Pehrsson i Kungsberga och 

ändrades och antecknades på lätt form av E. Rymmar. 

Efter denna ingress kommer själva bouppteckningen och som börjar med Tillgångar 

och Fastigheter. Kommentarer till bouppteckningen är skrivna i kursiv stil. Mynt 1 

riksdaler riksmynt = 100 öre (= ¼ riksdaler specie. 

Tillgångar 

Fastigheter 

1/16 mtl kronoskatte Kungsberga Nr. 5- 1.500 riksdaler 

riksmynt. 

33/23 mtl do do -8- 3.100 ” 

” 

7/576 ” do do -10- 300 ” ” 

3/8 ” do do -11- 9.000 ” ” 

1/4 ” do Högby Nr. 2- 3.000 ” ” 

15/64 ” do do -4- 2.800 

19.500 ” ” 

Därefter kommer ädla och oädla metaller och metallföremål enligt nedan: 

” 

12 

Guld 

1 deckad 5- ” ” 

2 par örringar 9- ” ” 

4 fingerringar 11- 28- ” 

Silver 1 halskedja förgyld 2- ” ” 

1 kaffekanna om 32 lod 100- ” ” 

” 

”

” 

” 

” 

” 

13 

” 

6 skedar om 24 lod 36- ” ” 

2 theskedar 1 / 2 do 2,25 ” 

21 1/6 Riksdaler specie 8,67 ” ” 

1 kanna med glaspärlor 3- ” ” 

1 fingerring 1,25 ” ” 

1 fingerring - ,30 152.67 ” 

Koppar 2 st kittlar 13- ” ” 

Tenn 1 fat . 30 ” ” 

Järn och blecksaker 

Glas och porslin 

1 spis med diverse kärl 50- ” ” 

1 stekjärn -,05 ” ” 

3 par knivar och gafflar -,50 ” ” 

1 skräddarsax -,05 ” ” 

2 st formar 1,- ” 

1 brandspruta 1,- ” ” 

1 tjugokannas mått -,25 ” ” 

2 flaskor -,05 52.90 ” ” 

1 gul sockerskål med gräddkanna 2,- ” 

1 flaska -,01 ” ” 

1 saltkar -,05 ” ” 

4 par kaffekoppar 1,- ” ” 

1 karaff -,05 4.01 ” ” 

Möbler 1 gustaviansk säng av mahogny 40,- ”

” 

” 

” 

” 

14 

1 beurau 10,- ” ” 

3 flyglar 4,50 ” ” 

2 bord 8,- ” ” 

1 koffert och pall 3,- ” ” 

1 nattkomod -,30 66,- ” ” 

Linne och sängkläder, 

” 

” 

18 ½ par lakan 67,50 ” ” 

2 örngottsvar 2,- ” ” 

1 serviette och 2 h handdukar 8,75 ” 

5 bordsdukar 3,10 ” ” 

1 spisomhänge 1.- ” 

2 st bomullstyg 2,50 ” 

1 mangelduk och 5 fönstergardiner 

4 bolstervar ó 1 stycke bolstervars tyg 

1,- ” ” 

6,15 ” 

13 alnar band -,25 ” ” 

12 kuddvar 5,- ” ” 

3 täcken 9,- ” ” 

4 mindre täcken 4,- ” ” 

7 fjäderkuddar 23,- ” 

4 långkuddar 30,- ” ” 

3 fjäderbolstrar 70,- 233,25 ”

Gångkläder 

” 

15 

” 

2 par kängor 5,- ” ” 

8 par ullstrumpor 8,- ” ” 

6 par bomullsstrumpor 2,- ” ” 

29 lintyg 30,- ” ” 

1 par kalsonger 1,- ” ” 

11 underskjortor 18,30 ” ” 

16 skjortor 33,- ” ” 

7 ylleskjortor 14,68 ” ” 

2 par skor 2,- ” ” 

4 linnetröjor 2,50 ” ” 

Transport 121,45 20 250, 43 ” 

9 nattröjor 12,75 ” ” 

12 nattmössor 6,- ” ” 

9 näsdukar 2,10 ” ” 

16 halsdukar 5,05 ” ” 

1 stycke kambrik ó 1 hvitt klädnad 

2,50 ” ” 

15 devian halsdukar 5,50 ” 

1 knythalsduk ó 1 sidenband -,50 ” ” 

1 blå linnenäsduk -,75 ” ” 

17 silkesscharletter 42,- ” ” 

8 schalar 16,- ” ” 

22 förkläden 42,- ” ” 

1 svart mössa -,10 ” ” 

2 svarta klädningar 7,- ” ” 

4 ylleklädningar 15,- ” ”

” 

Diverse 

” 

6 bomulls dito 23,- ” ” 

3 kattuns dito 15,- ” ” 

1 gammal mössa ó 1 krage -,10 ” ” 

10 koftor 25,- ” ” 

1 smärre långhalsad ó 1 kam -,05 ” ” 

3 kappor 33,- ” ” 

1 röd kofta -,50 ” 

30 stycken bindemössor -, 25 ” ” 

5 askar med diverse -,40 ” ” 

1 sysaker 1,50 ” ” 

2 böcker -,50 ” ” 

1 sockertång -,10 ” ” 

1 svansea -,25 ” ” 

2 fotfjädrar -,25 ” ” 

3 bitar siden och 2 dito tyll 1,- ” 

1 stycke vax -,25 ” ” 

1 korg med garn -,25 ” ” 

1 sigt, 1 bytta ó 1 hacka -,11 ” ” 

1 slefvsten och 1 krita med gråa färger 

- ,10 ” ” 

1 blomburk -,10 ” ” 

1 parti diverse -,50 4,86 ” ” 

Utestående fordringar enligt den första dennes uppgjorda 

förmyndarräkningen med därå till dato och upplupna räntor 

16 

18 653, 55 ” ”

” 

Skulder. 

Summa tillgångar riksdaler riksmynt 

Till änkefru Elisabeth Lindberg för behållne vid 

Barnmorskan Elsa Jansdotter för lämnad 

39 170, 22 

tvätt 4,50 ” ” 

sjukvård 1,- ” ” 

Bouppteckningsarfvode 52,- 

57,30 ” ” 

Boets totala behållning riksdaler riksmynt 39 112, 72 ” ” 

Bouppteckningen avslutas enligt följande skrivning: 

Sålunda efter uppgift värderad och antecknad betygar; 

Kungsberga år och dag som ofvan. 

NN H. Ström ? Jearelius 

Att detta bo med tillgång och skuld är riktigt uppgifvit sådant det vid 

dödstillfället förefanns och efter den första dennes afslutad 

förmyndarräkning befanns, betyga under edlig förpliktelse 

Kungsberga som ofvan. 

E. Eframsson 

1869 den 26 juli vid Trinity med Färentuna härad insepterades 

denna bouppteckning betygas 

Lösen – 49,60 

Carta - 97,80 

Mnk - ,35 

På Häradshövdingens vägnar 

H. Rynnmar 

Summa 147,75 riksdaler riksmynt. 

17 

”

Händelserna efter Ulrika Jansdotters död och tillkomsten av Ulrika 

Jansdotters fond. 

Man kan konstatera att att Ulrika kvarlåtenskap var eftertraktat och att traktamentet 

tydligen bestritts flera gånger. Det var tydligt, att det var flera personer som ansåg, att 

de hade bättre och större rätt till fastigheterna, speciellt de fastigheter som skulle 

kunna tillfalla socknen. När nu detta inte godkändes av häradsrätten, startade ett 

krigande om, vilka som kunde anses vara arvsberättigade. Det uppkommer här 

ytterligare en underlig händelse. Vid studium av utdrag till gravboken för Färentuna 

kyrkogård är angivet, att Ulrika skulle vara gravlagd i samma grav som sin mor. 

Problemet är dock att vid denna anteckning är tillskrivet ett frågetecken. Vid kontakt 

med församlingen kunde de inte förklara detta. Jag har inte kunnat lösa denna gåta, 

då det inte heller är angivet någon kommentar i den gamla gravboken som finns på 

Länsarkivet. Det är därför inte säkert, att Ulrika är gravlagd på just denna plats. 

”Avskrift av utdrag från kopia av utdrag av domboken, hållen med 

lagtima vintertinget med Färentuna härad å tingssalen vid Svartsjö 

slott den 22 Mars 1870. 

Nr. 8. 

Efter Ulrika Jansdotters i Kungsberga död bevakade Färentuna församlings 

Skolstyrelse genom Hemmansägaren Erik Jansson i Nora det testamente 

som finnes intaget, i följande Skolstyrelsens handlingar. 

Afskrift. 

Utdrag af domboken hållen vid lagatima sommartinget med Färentuna Härad 

å Tingssalen vid Svartsjö slott den 17 juni 1869. 

Nr. 8 S.D. Efter Ulrika Jansdotters i Kungsberga död bevakade Erik Ersson, 

Carl Oskar Westergren och Johan Henrik Örberg densammanstörs, den 

sistnämnde, såsom förmyndare för sin dotter Ulrika Charlotta följande 

testamente.” 

”År 1865 den 3 November å lagtima hösttinget med Färentuna härad blevo 

Carl Petter Augustsson och Jan Gustafsson i Kungsberga angående detta 

testamente delgivet här på sätt Domboken utvisar betygar. På Häradsrättens 

vägnar A.M.Troilius. 

Av resterande Testamenterade skall delgifvas Ulrika Jansdotters närmaste 

arfvingar som egen klarat detsamma inom natt och år från delgifvandet i 

kännedom af betydenhet som ofvan. På Häradsrättens vägnar V. Rejsen, 

Ord för ord lika lydelse med originalhandlingen bestyrkes C.P. Andersson fd. 

Nämndeman Carl Gustavsson bägge i Kungsberga och resoluerat. 

Bevakningen skall medelst detta protokoll delgivas Ulrika Jansdotters 

18

närmaste arfvingar som ej klagat emot testamentet lydelse inom natt och år 

från utfåendet som ofvan. På Häradsrättens vägnar. 

V Rymmarn” 

Avskrift av kopia av Utdrag af lagfartsprotokoll hållet å lagtima 

vintertinget med Färentuna härad uti tingshuset å Svartsjö slott 

den 21 januari 1890. 

§:5. 

S.D. Med begäran om lagfart å kronoskattehemmanen Kungsberga N o : 5, ett 

sextiofjerdedels mantal, Kungsberga N o : 8, nio ettusentjugofjerdedels mantal, 

Kungsberga N o : 10, sju tvåtusenhundrafjerdedels mantal samt Kungsberga N o : 

11, tretrettiotvåondels mantal, lät kyrkvärden Carl Erik Andersson såsom 

förmyndare för sin son Erik August Carlsson genom förre Länsmannen J. C. 

Aurelius ingifva 

dels följande i tillhörande delar, så lydande afvskrifteshandling: 

På anmodan af sterbhusdelägare sammanträdde undertecknade på 

Björkö den 15 maj 1874 för att arfvsutredning förrätta efter Hemmansägaren 

Carl Erik Anderssons på Björkö afvledne Hustru Carolina Christina 

Steffansson och som Sterbhusdelägare voro närvarande: efterlämnade 

mannen Carl Erik Andersson samt Hemmansägaren Er. Steffansson såsom 

föremyndare för sonen Erik August, och såsom grund för skiftet tagas 

Bouppteckningen efter den afledne af den 2 januari s. å. der såsom tillgångar 

visas: 

Fastigheter: 25/192 mtl Nr 4 Björkö samt 1117/9216 mantal Nris 7, 

8, 10 ó 11 i Kungsberga Färentuna socken. 

Sonen Erik August bekommer ensamt 

ofvannämnda fastigheter såsom sin afledne 

moders ärfda, samt andel i lösörebo och 6626,55 

varor samt såsom överenskommelse 

sterbhusdelägarna emellan 20% förhöjning 

å Lösörevarorna med 

125,31 

Kontanter och fordringar 1669,17 = 2421,03 

Sålunda skiftat betygar 

P. F. Andersson Ferd. Holmberg 

dels ock bouppteckning den 2 januari 1874 efter Hemmansägaren Carl Erik 

Anderssons i Björkö Hustru Carolina Christina Steffansson utvisande att hon 

efterlämnat såsom arfvingar, utom enkemannen en med denne sammanaflad 

son Erik August samt bland fast egendom ettusenhundrasjutton 

niotusentvåhundrasextondels mantal i Kungsberga N:is 5, 8, 10, och 11 i 

19

Färentuna socken. 

Härjemte företeddes följande handlingar: 

1:o/ År 1871 den 21 September förrättades af undertecknade laga 

arfvsskifte efter ogifta Ulrika Jansdotter i Kungsberga, som den 29 april afled 

och efter hvilken bouppteckning den 10 juli samma år blef företagen, därvid 

såsom närmaste arfvingar upptagit Enkan Anna Christina Teuring och 

Hemmansägaren Johan Erik Eriksson samt Carolina Christina och Charlotta 

Albertina Steffansson , samtliga boende på Björkön inom Adelsö socken af 

Färentuna Härad. 

Under tiden från dödsfallet intill närvarande stund förvaltades 

sterbhuset af den aflidnes förmyndare, Häradsdomaren Jan Pehrsson i 

Kungsberga och Hemmansägaren Erik Steffansson af Björkön hvilka till 

förrättningsmännen hade aflämnat följande handlingar, som skulle ligga till 

grund för detta arfvsskifte nemnligen. 

2:/ Redovisningsräkning för boets förvaltning med därtill hörande 

auktionsprotokoll och arrendekontrakter och uppgift om oförsålda effekter. 

3:/ Vidimerad afvskift af en utaf den aflidne i livstiden upprättat 

testamentarisk disposition till föremån för Hemmansägaren Nils Ersson, 

Gossen Carl Oscar Westergren, Ulrika Charlotta Örberg och Arbetskarlen 

Johan Lundholms dotter Charlotta i Kungsberga. 

4:/ Trenne exemplar af Post och Inrikes tidningarna för den 25 Augusti, 28 

September och 2 November 1869 varuti följande tillkännagifvande fanns 

intaget, ”Lagliga arfingar efter Ulrika Jansdotter i Kungsberga i Färentuna 

socken, anmäla sig hos undertecknade utredningsmän, inom natt och år från 

denna dag , vid laga påföljd, Björkö och Kungsberga den 25 Augusti 1869. E. 

Steffansson, Björkö. Jan Pehrsson Kungsberga” 

Det var tydligen en synnerligen infekterad situation vad gäller Ulrikas kvarlåtenskap. 

Man beslöt därför att genomföra en formell arvsberättigandeutredning som då den 25 

augusti E. Steffansson från Björkön och Jan Pehrsson i Kungsberga fick i uppdrag att 

genomföra. De annonserade därför i Post och Inrikes Tidningar efter personer som 

ansåg sig vara arvsberättigade som framgår av det ovanstående. 

Resultatet var överväldigande som framgår av nedanstående. 

”Följande på grund af ofvanstående tillkännagifvande till utredningsmännen 

inom den föeskrifna tiden inkomna anmälningar nämnligen ifrån: 

A/ Anna Margaretha Högeström i Högby för sina barn med Carl Petter 

Högeström, sönerna Carl Gustaf, Pehr Robert, Jan Erik och Fredrik Wilhelm. 

B/ Herr Anders Gustaf Ahlin å Wentholms Kungsgård såsom förmyndare 

för döfstumma Jan Erik Carlsson. 

20

C/ Carolina Sofia Tikelius i Wikesund. 

D/ Johan Erik Löf i Husby för sin hustru Ulrika Charlotta född Tikelius. 

E/ Anna Christina Thuring, Johan Erik Eriksson och Erik Steffansson å 

Björkö, den sednare såsom förmyndare för sin dotter Charlotta Albertina samt 

Carolina Christina Steffansson äfven boende på Björkön. 

F/ Herr Carl Abraham Wallin å Warnby Ytterenhörna socken för Johanna 

Chatharina Jansdotter i Lilla Nora Sterbhus. 

G/ Dito, Dito för hustru Catharina Zetterblom. 

H/ Dito, Dito för August Holmström. 

J/ Anders Brodin i Warnberga Ytterenhörna socken för sin hustru Brita 

Lovisa Pehrssons dotter. 

K/ Carl Malmström i Warnberga Ytterenhörna socken för sin hustru 

Catharina Sofia Perhsdotter. 

L/ Petter Nylund i Sjöängen Munsö socken. 

M/ Eva Charlotta Wahlberg i Kungsberga. 

N/ Adolf Fredrik Carlsson, Carl Fredrik Carlsson samt Johan Fredric 

Carlsson för sin hustru Eva Sofia Carlsdotter i Munsö socken. 

O/ Carl Petter Andersson i Kungsberga. 

Sedan förestående blifvit antecknat företogs granskning af de inlämnade 

handlingarna och genom dem åtföljande prestbetyg befanns att: 

Anna Maria Högströms barn Carl Gustaf, Pehr Robert, Jan Erik och 

Fredrik Wilhelm ej äro i slägtskapsförhållande till Ulrika Jansdotter all den 

stund deras fader Carl Petter Carlsson Högström är son till Carl Jacobsson 

och dess hustru Anna Maja Svensdotter född 17 oktober 1787. Denna Anna 

Maja är dotter till Bonden Sven Månsson och hans hustru Eleonora, född 

Högström, hvilken Eleonora Månsson född Högström, efter Sven Månssons 

död åter inträdde i äktenskap med Ulrika Jansdotters farbroder Erik Hansson 

den 3 November 1794, hvadan Högströms barn endast äro Ulrika Jansdotters 

Faderbroders stjuvdöttrar och son. 

Jan Eric Carlsson är son till ofvanna dag Carl Jacobsson och dess 

hustru Maja Svensdotter, hvilken enligt ofvan antecknade utredning, endast 

är stjufdotter till Ulrika Jansdotters Faderbroder Erik Hansson och sålunda ej 

i slägtskapsförhållande till Ulrika Jansdotter. 

Carolina Sofia Tibelins härstammar äfven från Carl Jacobsson och hans 

syster förstnämnde Anna Maja Svensdotter. 

Ulrika Charlotta Löf född Tibelius är syster till ofvan nämnda Carolina 

Sofia Tibeius och sålunda ej heller i något slägtskapsförhållande till Ulrika 

21

Jansdotter. 

Anna Christina Thuring är Ulrika Jansdotters syster Elisabeth 

Mattssons, född Hansdotter dotter dotter. 

Johan Erik Eriksson är i samma slägtskapsförhållande till Ulrika 

Jansdotter som enkan Thuring eller hennes faders syster Elisabeth 

Mattssons född Hansdotter, dotter son. 

Carolina Christina och Charlotta Albertina Steffansson är Ulrika 

Jansdotters faders broders Anders Hanssons dotters döttrar. 

Johanna Catharina Jansdotters i livstidenvarit Ulrika Jansdotters faders 

moders syster Britta Catharina Olssons, född Jansdotter dotter. 

Anna Catharina Zetterblom är Ulrika Jansdotters faders Moders syster 

Britta Catharina Carlssons född Jansdotter, född Jansdotter, son Carl 

Pehrssons fader. 

August Holmström är Ulrika Jansdotters faders moders syster Brita 

Catharina Olssons, född Jansdotter, Elisabeths son i Prestbetyget benämnes 

Stina Lisa ej varit gift. 

Britta Lovisa Brodin, född Pehrsdotter är Ulrika Jansdotters Faders 

Moders syster Britta Christina Carlssons, född Jansdotters son Per 

Pehrssons sons dotter. 

Catharina Sofia Malmström född Persdotter är Ulrika Jansdotters 

Faders Moders syster Britta Catharina Carlssons född Jansdotters son Per 

Perssons sons dotter. 

Petter Nylund är Ulrika Jansdotters Faders Moders syster Margaretha 

Persson, född Jansdotters son. 

Eva Charlotta Wahlberg ej har styrkt något slägtskapsförhållande i uti 

sin slägtförteckning uppgifver Enkan Wahlberg att hennes mormor är Anna 

Christina, dotter till Anders Löfberg och dess hustru Lena Ersdotter hvilken 

Anna Christina enligt kyrkoboksutdrag från v. Pastores Eriksson i Aspö är 

född den 23 November 1739 /bilag. Nr: 2/ men enligt kyrkoboksutdrag från 

kyrkoherden J. Martens / Bilag. Nr: 4/ är Enkan Wahlbergs Moders namn 

obekant, Hvartill kommer attenligt kyrkoboksutdrag från Prosten S. Norrström 

i Färentuna den ofvan nämnda Anna Stina Andersdotter, född 1739, gifte sig 

med Erik Pehrsson i Öhlsta och är att sålunda stammoder till Carl Petter 

Andersson i Kungsberga /se bilag Nr: 5 i anmälningarna Litt. O/ utan att visa 

att det hon varit mer än en gång gift. 

Adolf Fredrik Carlsson, Carl Gustaf Carlsson, Anders Petter Carlsson, 

August Carlsson och Eva Sofia Carlsdotter gift med Johan Fredrik Carlsson 

ej hafva stryrkt något slägtskapsförhållande, att all den stund de uppgifva sig 

härstamma från samma Anna Stina Andersdotter, född 1739 som Enkan 

22

Wahlberg i sina handlingar söker styrka vara sin stammoder. 

Carl Petter Andersson är Ulrika Jansdotters mormors syster Anna 

Stina Pehrssons, född Andersdotter sons dotters son. 

Och att. 

Ulrika Jansdotters Faders syster Elisabeth Mattssons, född Hansdotter, 

dotter Anna Christina Thurings, född Eriksdotter, Enkan Anna Christina, född 

Eriksdotter och Hemmansägaren Johan Erik Eriksson varit hennes Faders 

Broder Anders Hanssons dotter Christina Margaretha Steffanssons dotter 

Carolina Christina och Charlotta Albertina Steffansson å Björkö äro på grund 

af 3.Kap. 10 och 11 §§, Balken Ulrika Jansdotters närmaste arfvingar. 

Härefter beslöt arfvingarna att de testamentariska dispositioner, som af Ulrika 

Jansdotter äro förordnad och hvarom nu rättegång pågår inför Färentuna 

Häradsrätt, först skulle boet frånskiljas till dess visats vare ärendet återvinnas 

till sterbhuset eller ej nämnligen 

till Hemmansägaren Nils Ersson i Kungsberga 

5000 rdr.riks. 

till Carl Oscar Westergren ibidem ¼ mtl. Högby Nr: 2 och 15/64 mtl 

Högby Nr: 4. 

riks. 

till Ulrika Charlotta Öhrberg 3/32 mtl. Kungsberga Nr: 8. 

till Statdrängen Johan Lundholms dotter Charlotta 

1000 rdr 

Kommande dessa nu afsatta tillgångar att i händelse de till sterbhuset 

återvinnas , arfvingarna emellan skiftas efter samma grunder som nu i detta 

arfvsskifte följas. 

Efter afdrag af förestående befanns boets tillgångar nu utgöras af 

följande Fastigheter inom Färentuna Härad och socken: 

1/16 mtl kronoskatte Kungsberga Nr: 5. 


7/576 mtl kronoskatte Kungsberga Nr: 10 och 


Denna kontanta behållning jemte hemmansdelarna fördelas i lika lotter 

emellan arfvingarna hvilka likväl först träffade följande överenskommelse 

nämnligen att 

de oförsålda persedlarna såsom ej lämpliga att dela, skulle förvaras 

intill dess arfvsskiftet vunnit laga kraft,då de på ett eller annat sätt skulle 

föryttras och behållningen emellan arfvingarna lika fördelas. ” 

23

Som synes har ägandet till fastigheterna i Högby klarats upp och har nu lämnats över 

till socknen. Men fortfarande har inte de kontanta legaten i testamentet genomförts. 

Denna fråga kunde inte lösas slutligen förrän genom häradsrättens utslag den 13 

januari 1913. Således efter 44 år. Man kan endast tänka sig vilket kattrakande det 

hade varit både i Kungsberga och Björkön under den tiden. 

Vid denna domstolsförhandling gjordes en preliminär arvsfördelning enligt nedan. 

” Enkan Anna Christina Theuring erhåller sålunda: 

1/64 mtl Kungsberga Nr: 5. 


7/2304 mtl Kungsberga Nr: 10 och 


Hemmansägaren Johan Erik Eriksson erhåller: 

1/64 mtl Kungsberga Nr. 5. 




Carolina Christina Steffansson erhåller: 





Charlotta Albertina Steffansson erhåller: 





Att sålunda är skiftat betyga Svartsjö, År och Dag som ofvan. 

Ferd. Holmberg J. C Aurelius. 

Såsom närvarande arfvingar underteckna 

Carolina Christina Charlotta Albertina 

förmyndare E. Steffansson j. j. Erik Steffansson 

24

Anna Christina Thuring 

Johan Erik Eriksson. 

Nr: 10. År 1784 den 13 Oktober av lagtima vintertinget med Färentuna 

Härad blef detta arfvsskifte insänt till Häradsrätten ingifvet hvilket betygar 

På Häradsrättens vägnar 

W. Hernblom 

2: Bouppteckning den 10 juli 1869 efter ogifta Ulrika Jansdotters i 

Kungsberga att hon som närmast arfvingar efterlämnat Hemmansägaren 

Johan Eric Ericsson, hans syster enkan Anna Christina Thuring, född 

Ericsdotter, och Hemmansägaren Eric Steffanssons döttrar Carolina och 

Albertina samtlige bosatte å Björkön inom Adelsö socken bland fastigheter ett 

sextondels mantal Kungsberga Nr: 5, trettiotvå hundrafemtioskettedels 

mantal Kungsberga Nr:8, såsom likväl upplystes nämnligen skola utgöra, 

såsom ock i arfvsskifteshandlingen skola utgöra såsom ock i 

arfvsskifteshandlingen finnes upptaget nio tvåhundrafemtioskettedels Mantal 

Kungsberga Nr: 11, allt kronoskattenatur; 

3: Bouppteckning den 8 och 9 September 1846 efter Hemmansägaren 

Johan Hansson uti Kungsberga utvisande det han efterlämnat såsom 

arfvingar utom Enkan Ulrika Lindberg, tvänne barn, sonen Johan Jansson 

och dottern Ulrika Jansdotter samt bland fast egendom 

kronoskattehemmanen Kungsberga Nr: 5, ett sextondels mantal, och 

Kungsberga Nr: 11, tre sextondels mantal. 

4: Bouppteckning den 12 september 1847 efter Bondesonen Johan 

Jansson som aflidit utan bröstarfvingar sin moder enkan Ulrika Lindberg och 

en syster Ulrika Jansdotter. 

5: Transumt af bouppteckning den 11 april 1849 efter Hemmansägarens 

enka Ulrika Lindberg uti Kungsberga utvisande att hon efterlemnat en 

bröstarvinge dottern Ulrika Jansdotter samt af fast egendom Kungsberga 

gården Nr: 11, tre åttondels mantal kronoskatte och Kungsberga Nr: 5, ett 

sextondels mantal kronoskatte och, 

6: Häradsrättens den 20 augusti 1860, för Ulrika Jansdotter utfärdade 

fastebref å etthundraniotvåtusentrehundrafjerdedels mantal kronoskatte 

Kungsberga Nr: 8 och 10, som hon dels af Carl Johan Jansson och Jonas 

Pettersson samt denne sistnämnda hustru Carolina Ulrika Jansson dels ock 

af Carl Jansson i Eneby såsom förmyndare för Torparen Jan Janssons barn 

sig tillhandlat. 

25 

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit och sedan upplyst blifvit

av den uti arfvsskifteshandlingen under Nr: 7 upptagna hemmansdelen i 

Kungsberga rättligen vara som ock i bouppteckningen uppgifves, Nr: 5 

beviljades Erik August Carlsson lagfart å kronoskattehemmanen Kungsberga 

Nr:5 ettusentjugofjerdedels mantal, Kungsberga Nr: 10, sju 

tvåtusenhundrafjerdedels mantal i Färentuna socken hvilka hemmansdelar 

han enligt arfvsskifte den 15 maj 1874 efter sin moder Carolina Christina 

Steffansson såsom arf bekommit,hvarom bevis meddelades såväl genom 

påskrift å afvskrifteshandlingen som och genom åskillige utfärdade 

lagfartsbevis som ofvan. 

På Häradsrättens vägnar: 

Carl NN” 

Det framgår här, att Ulrika så sent som 1860 hade anskaffat ytterligare fastigheter och 

att kalla henne för Kungsbergas jorddrott är nu inte helt omotiverat. 

”Avskrift av kopia av utdrag av Domboken, vårtinget 1913 vid Södra 

Roslags domsaga. 

Utdrag af domboken hållen å vårtinget vid Södra Roslags domsaga i 

Tingshuset Haga den 13 januari 1913 . 

§ 110 c Till domhafvanden hade inkommit en sålunda skrift: 

Eldgarn, Svartsjö den 4 jan. 1913. 

Domhafvanden i Södra Roslags domsaga. 

Genom i laga ordningtillkomet och bevittnat 

testamente hade Ulrika Jansdotter i Kungsberga Färentuna socken af 

Stockholms län förordnat följande: 

( Här anges återgivande av testamentsförordnandet 2: i testamentet.) 

”Den 29 april 1869 afled Ulrika Jansdotter, hvarefter Carl Oscar 

Westergren tillträdde fastigheten: den 4 maj 1912 afled Westergren utan att 

under sin livstid hafva sökt lagfart å fastigheten. Då 

testamentsbestämmelsen ”Färentuna fattiga” är synnerligen otydlig och 

svävande har Färentuna kommunalnämnd ingått till Kungl. Maj:t med 

begäran om testamentets förtydligande. I avfvaktan på detta utslag får jag 

enligt § 3 i Kungl. Förordningen angående lagfart å fång till fast egendom om 

DN 16 juni 1875, anhålla det Domhafvanden vill tillhålla Carl Oscar 

Westergrens sterbhus – att å bemälda hemman i Högby by af denna socken 

söka lagfart. 

Eldgarn som ofvan å Kommunalnämndens vägnar: Detlof Wulf.” 

26

Från för Häradsrätten tillgänglig den 25 juni 1913 upprättad 

bouppteckning efter hemmansägaren Karl Gustaf Oskar Westergren 

inhämtades att han aflidit den 4 maj 1912 samt efterlämnat som enda 

arfvinge sin aflidna moders syster. 

Från förmynderskapsprotokollet antecknades, att till förmyndare för 

den aflidne voro förordnat hemmansägaren Carl Eric Andersson i Högby, 

samt att bland tillgångarna upptagits nyttjanderätten till trettioett 

sextiofjärdedels mantal Röbacka i Färentuna socken. 

Med anledning af hvad som förekommit finner Häradsrätten skäligt 

förelägga hemmansägaren Karl Erik Andersson i Högby att vid vite femton 

kronor öfver skrivelse ingifva förklaring senast den 10 nästkommande maj, 

åliggande emellertid sökanden att i god tid före denna dag bevisligen delgifva 

Andersson detta Rättens beslut. 

År och dag som ofvan 

På Häradsrättens vägnar 

Olof Cederbrann” 

Det verkar som om Carl Oskar Westergren, uppfattat sitt innehav av fastigheterna 

tillhörande Högby snarast som ett lån, eftersom han inte begärt lagfart på dem. Nu 

slutligen har alltså hemmanet Röbacka m.fl. blivit socknens och så småningom när 

kommunen bildades kommunens. Nu kommer en propå från Färentuna 

Hembygdsförening om att få köpa en del av Röbacka hemman för att där uppföra en 

hembygdsgård. Denna begäran sänds för yttrande till Justitiekanslerämbetet som inte 

godkänner propån. Man hävdar således där att testamentets föreskrifter skall vara 

gällande. 

Eftersom denna fråga är okontroversiell får detta då till följd, att fonden till en 

symbolisk arrendesumma upplåter mark till Hembygdsföreningen för uppförande av 

hembygdsgården. Yttrandet får också till följd, att kommunen skall betala arrende för 

alla de byggnader som man uppfört eller avser att uppföra, eftersom fonden är en 

egen juridisk person, som visserligen administreras av kommunen men ändå är sin 

egen. Detta innebär att Färentuna Dagis, Förskola och Barnstuga, Färentuna skola, 

liksom Bostadsbyggnaderna, Idrottsplanen och Färingsöhemmet ligger på ofri grund 

och får hanteras därefter. 

Kommunen kommer däremot, att svara för fondens förvaltning och fonden står 

dessutom under länsstyrelsens granskning och kontroll, så att förvaltningen sker på i 

testamentet angivet sätt. Det är även kommunen, som svarar för fördelning och 

utdelning av fondmedel till behövande på tid som anges i testamentet. Fonden 

fungerar alltså fortfarande och länsstyrelsen anser enligt utlåtande fortfarande att 

testamentet skall vara stiftelseurkunden. 

Jag har dessutom fått kontakt med en person, som 1981 hade blivit ensam med tre då 

27

arn och råkat i en besvärlig ekonomisk situation. Hon hade då fått anslag från 

fonden, som redde upp hennes situation.Den har alltså fortfarande en viktig funktion 

att fylla. Resterande mark och byggnader skall i enligt med testamentets föreskrifter 

utarrenderas för att på detta sätt få in ytterligare kontanter till fonden. 

28

Kommunen arrenderade ut delar av jorden samt vissa byggnader till innehavaren av 

Högby och det fick till följd att av- och tillträdessyner skulle genomföras. Här nedan 

följer ett exempel på ett syneprotokoll som dock är relativt nytt. 

”Avskrift av kopia till Syneprotokoll på Högby och Röbacka 1959. 

S Y N E P R O T O K O L L 

Den 16 mars 1959 förrättades av undertecknade, Bror Eriksson Karbytorp, 

Svartsjö och Ivar Andersson, Sundby, Ekerö, med sistnämnde vid protokollet 

laga av- och tillträdessyn å ¼ mantal Nr 2 3 och 15/16 mtl Nr 4 4 Högby eller 

Röbacka i Färingsö socken, Stockholms län, mellan lantbrukaren Erik Wretler 

som av- och tillträdesägare och Färingsö socialnämnd som jordägare. Synen 

omfattade endast de byggnader som upplåtits i enlighet med arrendekontrakt 

av den 16 mars 1959. 

Närvarande såsom ombud för Färingsö kommun, socialnämndens ordförande 

Lennart Lindell, Svartsjö samt av- och tillträdande arrendatorn Erik Wretler 

personligen. 

Då inget jäv anfördes företogs synen enligt nedan. 

Vagnslider, hönshus och svinhus 4,5 m högt, 7,07brett och 14,2 m 

långt, höns- och svinhus uppfört av gammalt timmer, enligt förgående syn av 

röta angripet, brädfordrat på grund sten. Lidret uppfört av stolpar på grund av 

bärstenar, försett med två inkörsportar, allt under tak av korrugerad plåt. 

Grunden repareras Kr. 40:- 

Väggpanelen repareras och rödfärgas 200:- 

Takplåten målas 175:- 

Det antecknades att höns- och svinhus voro av kommunen 

undantagna från arrendet. 

Ladugård, stall och loge sammanbyggda. 

Ladugård, stall och loge 3,85 m högt, 5,65 m brett och 11,05 m 

långt uppförda av timmer med skulle av stolpar och bräder 

under tak av svartplåt, på grund av sten. 

Trpt. Kr. 415:- 

Logen 4,80 m hög, 8 m bred och 18 m lång uppförd år 

29

1937 i vinkel med ovannämnda av stolpar och bräder 

under tak av korrugerad plåt på cementplintar. 

Taket på logens östra sida var något angripet av rost. 

Ladugårdsgrunden repareras 

50:- 

Huset rödfärgas 230:- 

Fönster kittas och målas, foder, knutar och dörrposter samt 

vindskivor målas 125:- 

Svartplåtstaket över ladugården repareras (se föregående 100:- 

syneprotokoll av den 16 mars 1938 p. 4). 

Arrendatorn åtog sig att underhålla taket under arrende- 

perioden, men det överenskoms att någon slitningskostnad 

ej skulle ådömas vid periodens utgång, beroende på takets 

dåliga beskaffenhet. Skulle trots underhållet taket ej räcka 

perioden ut, skall kommunen låta pålägga nytt tak. 

Parterna kommo överens om, att någon invändig syneprotokoll 

ej skulle företagas. Elektriska ledningar, utan anmärkning. 

Summa Kr. 

Som grund för ovanstående syn har förelegat följande: 

1. Syneprotokoll av den 16 mars 1938. 

2. Arrendekontrakt av den 4 oktober 1947. 

3. -”- ” ” 16 mars 1959. 

Kostnaden för denna syn skall gädas av arrendatorn. 

Då inget vidare var att anteckna avslutades förrättningen. 

920:- 

Den som ej åtnöjes med denna syn äger att inom nittio dagar efter av 

syneprotokollet erhållen del, instämma motparten till Sollentuna – Färentuna 

häradsrätt vid äventyr att synen annars vinner laga kraft. 

Röbacka, Svartsjö den 16 mars 1959. 

Bernt Erboots Fr. Andersson 

Undertecknad har emottagit ett likalydande protokoll vilket härmed erkännes. 

30 

Högby den 24 juni 1959. 

Erik Wretler

Detta gäller således de uthusbyggnader, som ligger på den västra sidan av vägen. 

Uthusen på andra sidan av vägen 

31 

Kyrkan från Röbacka 

.

Utsikt från Färingsöhemmet mot Röbacka och kyrkan. 

Bostadsbyggnaderna på Röbacka. 

Byggnaderna som står där nu är inte de ursprungliga, men de tycks av allt att 

döma enligt kartan ligga på samma ställe. De är kanske byggda på samma 

stengrund. Jag tror att huvudbygganden på hembygdsgården mer kan ha liknat 

den ursprungliga byggnaden som fanns då Ulrika levde. 

32

Huudbyggnaden på Hembygdsgården. 

Häradsekonomiska kartan över Högby och Röbacka. 

Slutsats och sammanfattning. 

När vi nu har gått igenom de handlingar, som jag funnit och som kan sägas 

spegla Ulrika Jansdotters person och levnadsöde genom de händelser, som hon 

har genomgått både under sin livstid och tydligen även efter denna. Jag 

upplever nu, att min beundran för henne ytterligare har påtagligt ökat. Hon var 

ju tydligen en mycket stark och kompetent kvinna. Hon var också tydligen 

dessutom socialt engagerad genom sin omsorg om fattiga och gamla. Hon var 

dessutom en ”modern” kvinna, vilket ju framgår av hennes legat till en 

folkskola så tidigt. Det var ju inte alls så, att barn skulle ha utbildning då ,trots 

att folkskolestadgan hade tagits 1842, men den togs inte alls väl upp ute på 

33

landsbygden som väl Färentuna socken måste anses vara. Där ansåg man, att 

genom utbildning togs barnen från gården och lantbruket. Utbildning var till för 

stormäns och prästers barn, men inte till för bönders och torpares. De skulle lära 

sig att grovarbeta. Hon var tydligen dessutom en synnerligen både självsäker 

och självrådig person. 

Jag misstänker att hon helt enkelt var för ”stor” och ”modern” för att passa in i 

bygden och att hon därför utsattes för såväl avundsjuka som missundsamhet 

från innevånarna. 

Om jag beundrar Ulrika, så beundrar jag sannerligen inte de, som gjorde allt för 

bli delaktiga i arvet. Tyvärr är ju detta en inte helt okänd händelse även i vår tid. 

Det verkar ju som om man helt enkelt hade bespetsat sig på ett fett arv och 

därför, att de närmast var avundsjuka på de personer som var angivna i 

testamentet. På något annat sätt kan jag inte tolka, att det tog så lång tid innan 

de fick ut sina legat. 

Kan avsaknaden av en gravsten för henne, bero just på denna avundsjuka. Man 

ville helt enkelt inte, att hon skulle bli synligt manifesterad för eftervärlden. 

Men det finns en sak, som jag inte kan förklara. Hon som verkligen har uppfört 

ett ännu levande monument över sig genom fonden, som ju fortfarande lever 

och verkar, har inte manifesterat sig i en egen gravsten? Om hon nu ligger i 

samma grav som sin mor, vilket är tänkbart. Hur kommer det sig då, att hon inte 

finns angiven på gravstenen annat än som gravrättsinnehavare? Det hade hon 

kunnat se till själv, om hon velat och inte överlämnat till de efterlevande som 

hon ju misstrodde. Var hon kanske dessutom en tillbakadragen och blyg 

kvinna? Och varför gifte hon sig aldrig? Var det hennes erfarenheter av fadern 

som stod i vägen? 

Det finns alltså hemligheter, som hon tog med sig i döden och som vi aldrig 

kommer att få ett svar på. Men min beundran står fast. Hon var en verkligt 

beundransvärd kvinna, väl värd att få göra bekantskap med. 

Tack Kära Elna för Ditt uppdrag. Det här har varit en mycket rolig uppgift. 

Ekerö 2009-04-19. 

34

Särlaga 

Ulrika Jansdotters levnad. 

Denna typ av forskning anser jag kräva en mycket noggrann källkritisk granskning 

och att till alla angivna upplysningar måste ges noggranna hänvisningar till källan. 

Underlaget till skriften är alla officiella handlingar och jag har därför i fotnoter angett 

vilka handlingar det gäller. Under mina forskningar fann jag, att det tidigare hade 

funnits två personer som även De hade skrivit och lämnat uppgifter om Ulrika 

Jansdotter. Dessa båda handlingar var dock av ett annat slag och hade även ett annat 

slags underlag. Då jag bedömde att säkerheten avseende dessa var avsevärt lägre, 

ville jag inte lägga in texten om dessa i skriften, utan lade dessa uppgifter i en särlaga 

redaktionellt skild från skriften. 

Jag har också bedömt det kunde vara av värde, att försöka beräkna vilket värde som 

hennes förmögenhet hade omräknat i modernt penningvärde. Det är dock att 

observera, att en omräkning från Riksdaler Riksmynt till ett modernt penningvärde är 

synnerligen vanskligt och behäftat med mycket stor osäkerhet. Dessa siffror skall 

därför inte tas på för stort allvar, utan får ses som en mycket ungefärlig skattning. 

Nedanstående siffror är således min uppskattning och grundade på i bouppteckningen 

angivna belopp omräknade enligt skriften ”Vad kostade det? Lars Lagerqvist och 

Ernst Nathorst-Böös; LT:s förlag 1997”. 

Följande text grundar sig därför till stor del på uppgifter som hämtats i av andra 

personer gjorda skrifter och dessutom vars ursprungsdokument inte har kunnat 

återfinnas. Detta innebär att uppgifterna kan vara riktiga, men de kan även grunda sig 

enbart på skrönor i bygden och som då kan ha ett synnerligen osäkert ursprung och 

därmed källkritiskt värde. 

I bouppteckningen är uppgivet att det fanns utestående fordringar på 18 653,55 

Riksdaler Riksmynt. Däremot finns ej i någon handling angivet på hur många lån 

detta belopp belöpte sig på. Detta skulle motsvara mycket ungefärligt i 1997 års 

penningvärde 773 000 kronor. Boets totala behållning skulle likaså mycket 

ungefärligt vara 1 623 000 kronor i samma penningvärde. Fastigheternas värde med 

samma beräkning som ovan skulle vara mycket ungefärligt 808 000 kronor. Legatet 

1000 riksdaler riksmynt till Nils Ersson skulle lika ungefärligt omräknat uppgå till 

cirka 42 000 kronor i 1997 års penningvärde. 

Jag behandlar även skrifterna separat eftersom de har en synnerligen olika tillkomst. 

Speciellt måste man ifrågasätta uppgifterna i Mälaröarnas Nyheter, då dessa tydligen 

grundar sig på uppgifter i den andra , men dessutom har ett synnerligen slarvigt 

återgivande av dessa. Uppgifterna måste därför komma från minst tredje hand, 

troligen kanske på ännu längre håll, utan att detta framgår av texten. Uppgifterna i 

artikeln förefaller därför vara tämligen osäkra och bygga på synnerligen tveksamma 

källor. Vid diskussion med Sven Burell i Hembygdsföreningen framgick, att även han 

var osäker över säkerheten i uppgifterna. Jag har här lämnat mer precisa 

35

anmärkningar på de uppgifter, som förefaller mig särskilt osäkra. Artikeln får dock i 

sin helhet betraktas som en synnerligen osäker källa. 

Källor till denna text är: 

Kopia av: Artikel ur Mälaröarnas Nyheter, måndagen den 7 februari år 2000 och 

skriven av Lars Lindahl. Kopia av artikeln erhållen från Färingsö församling. 

Kopia av: Andersson Harald: Minnen från Färentuna under senare delen av 1800talet. 

Skriften är framtagen av Färingsö Hembygdsförening men är ej utgiven 

officiellt. Kopia av skriften erhållen av Sven Burell; Färingsö Hembygdsförening. 

Artikel i Mälaröarnas Nyheter 2000-02-07. 

I artikeln har angivits att Ulrika även skulle ha haft fast egendom på Björkö. Denna 

finns inte upptaget i bouppteckningen efter hennes död, men det är inte helt otroligt 

att detta ändå kan vara riktigt, eftersom hennes far var född på Björkö. Detta skulle 

dock innebära att bouppteckningen var felaktig i detta avseende, vilket dock inte 

förefaller helt troligt. 

Det är även angivet, att det fanns utestående fordringar i form av 22 lån till folk i 

trakten och att det hela liknade en lokal bankverksamhet. Detta är givetvis fullt 

tänkbart och ligger väl i linje med hennes sociala engagemang. Att hjälpa folk i 

bygden var henne säkert inte främmande. Av bouppteckningen framgår också att det 

fanns ett avsevärt belopp upptaget för utestående fordringar. Men det finns inga 

bevarade handlingar som redovisar omfattningen av hennes utlånade medel utom just 

summan. 

I artikeln är även angivet att hon den 4 juli på hennes namnsdag skulle satt hela byns 

befolkning i arbete på gården med att köra ut och sprida gödsel på den mark som låg i 

träda samt att hon på kvällen bjöd på kalas med mat och brännvin i överflöd. 

Uppgiften att hela Kungsberga befolkning skulle vara satt i arbete av henne förefaller 

mycket överdriven, medan däremot kalaset för de personer som hon verkligen hade 

engagerat verkar trolig, eftersom detta var det normala i sådana fall. 

I artikeln är även angivet en uppgift som anges röra hennes religiösa liv. Hon skulle 

ständigt ha varit klädd i vit klänning, röda skor och en hätta vid nattvardsgång. Hur 

klänning och skor skulle kunna knytas till hennes religiösa engagemang har jag svårt 

att se. Det var också kutym att kvinnan dolde sitt hår vid nattvardsgången under 

denna tid, så detta tillhörde helt enkelt god ton. Av kyrkböckerna framgår dock att 

hon endast sporadiskt bevistade husförhör och HHN (Hans Heliga Nattvard), varför 

hennes religiösa engagemang trots allt ha förefallit vara ganska ringa. 

Det finns vidare en uppgift att hon skulle ha anskaffat fastigheten Röbacka för att 

utsikten mot Färentuna kyrka från hennes gård i Kungsberga inte skulle försvinna 

bakom hög skog och nya hus. Även detta verkar mer vara en skröna med tanke på 

36

hennes i övrigt mycket rationella handlande inte minst vad gäller fast egendom. Det 

bör sannolikt ha varit mer rationella synpunkter som styrt hennes fastighetsanskaffande. 

Slutligen är det i artikeln angivet att hon skulle ha bestämt, att vid hennes begravning, 

skulle denna firas i glädje med brännvin, kortspel, sång och dans. Även detta får nog 

ses som en skröna, vilken dessutom troligen tillkommit tämligen långt efter hennes 

död och verkar mer ha karaktären av en sägen. Det som framgår av de mer officiella 

handlingarna tyder faktiskt inte på, att hon var en direkt uppsluppen natur som 

uppskattade fest och glam. 

Minnen från Färentuna under senare delen av 1700-talet. 

Så övergår jag till den andra skriften. 

Jag börjar här med en sammanfattande beskrivning av Författaren och hans levnad 

och som har återgivits av Färingsö Hembygdsförening och ingår i ingressen till denna 

skrift. 

Denna har som författare en Harald Andersson, som föddes den 6 december 1887 på 

dagsverkstorpet Björnnäs under Svartsjö Kungsladugård. Torpet revs 1891 då 

fångvården tog över Svartsjö. Vid vuxen ålder gifte sig Harald med en flicka från 

Högby och på så sätt kommer han att bli bonde på Västergården i Högby efter sin 

svärfar. Västergården brukades åtminstone 1996 av Kjell och Elisabeth Wretler, där 

Kjell är Haralds sonson. Hans texter samlades in hösten 1996 i samband med ett 

intervjuprojekt som initierades av dåvarande ordföranden i Färingsö Hembygdsförening 

och genomfördes av Eva Engberg. 

Harald Andersson kom tidigt med i Hembygdsföreningen och valdes till dess 

ordförande 1947 och stannade på posten i tio år. Han arbetade ivrigt för att 

hembygdsgården skulle komma till stånd. När föreningen fick arrendera tomten på 

fastigheten Röbacka flyttades den första byggnaden dit, vilket var loftboden som 

tidigare stått på Kungsberga 11. 

Han anger i sin ursprungliga utskrift att han beklagade, att han inte fått tillgång till de 

gamla protokollen eller kopior av dessa från Kungsberga by. Då några handlingar inte 

har funnits tillgängliga för honom trots att han sökt, säger han sig därför tyvärr ha 

blivit tvingad att utnyttja sina minnen som dock inte är det sämsta, men man måste då 

komma ihåg, att han var född 1887 och 80 år vid tiden för nedskrivandet av sina 

minnen och att Ulrika Jansdotter hade dött 1867. Detta innebär att de minnesbilder 

han har om henne måste härröra från vad som sades om henne i bygden ganska långt 

efter hennes död, troligen cirka 40 år. Hans berättelser om henne måste därför snarast 

ses som en bild över den allmänna stämningen i bygden omkring 1900 i detta 

avseende. En nog så värdefull bild. 

37

Det är dock att konstatera att han hade en klart källkritisk syn på sin berättelse, vilket 

ju länder honom till stor heder. Hans skrift skiljer sig därför i hög grad från artikeln i 

tidningen, som ju helt saknar denna kritiska syn och som dessutom vid återgivandet 

av Haralds skrift inte på något ställe tar upp hans källkritiska synpunkter. Därav min 

åsikt om att artikeln var slarvigt skriven. Vid all forskning gäller att mycket strikt 

skilja mellan tro, gissning och vetande och att dessutom klart redovisa vad som är 

vad. Gör man inte detta är man synnerligen slarvig. 

Harald Andersson anger därför i sin skrift, att man i socknen kallade henne för 

”Rika Ulla” och dessutom uppgav att när Ulrika de gånger hon gick till HHN var 

klädd i vit klänning och röda ”safianskor” med höga klackar. På huvudet hade hon 

haft något slags ”hätta” eller ”stycke eller mössa”. Man berättade i socknen även att 

till sin begravning skulle Ulrika ha bestämt, att den skulle firas med glädje med 

brännvin, kortspel, sång och dans. Men egendomligt nog berättades även samtidigt, 

att mathållningen för dem som tjänade på gården var dålig och ansågs vara den 

sämsta i hela byn. Var detta sannolikt enbart att se som en skröna vilken tillkommit 

ganska sent och blivit föremål för allmänt prat och skvaller i bygden? 

Han anger att gården sköttes av Nils Ersson som hade varit en ”suput av första 

rang”. Under de sista levnadsåren skulle Ulrika på egen begäran ha varit satt under 

förmyndare vilken var häradsdomaren Jan Persson i Kungsberga 12. 

Så kommer vi till Haralds uppfattning om Ulrika. Han skriver följande om henne: 

”Jag föreställer mig henne som ursprunglig, nyskapande ej lik de vanliga och 

förmodligen till en del även excentrisk, underlig och egen. 

Sådan måste Ulrika ha varit, en människa som radikalt bröt mot det då för tiden 

vanliga i seder och bruk, inte endast i Kungsberga utan mot livet på landet i vanliga 

fall på landet vid den tiden. Det mycket troligt är, att hon av sina grannar hållits för 

att inte vara riktigt klok. Bedömandet blir lätt så, när det gäller en verklig 

personlighet.” 

Denna hans uppfattning delar jag fullt och helt och instämmer i, jag som sent omsider 

har fått lära känna henne genom uppletade bevarade handlingar. Hon var en 

synnerligen ”stor människa” och har genom sin stiftelse byggt en verklig minnesvård 

över sig och som överlever vilken vanlig gravvård som helst. 

38

Skrift om Ulrika Jansdotter - Ekerö kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?