Västerbottens museum

påpekat faran; hans yttrande avslutas med följande ord: "Ehuru
sänkningen bör beräknas tillfoga fisket väsentligt förfång, synes
mig fiskets ringa betydelse ej motivera några särskilda åtgärder
till dess skydd". Han upplyser, att enligt den officiella
statistiken fisket i Gärdefjärden för år 1923 upptar följande
fångstmängder: 28 kg. gädda, 40 kg. abborre och 15 kg. braxen.
Man torde emellertid icke böra förbise, att fisket också kan
vara ett uppfriskande nöje, värt en uppoffring, liksom att trevnaden
är större att bo vid en fiskrik sjö än vid en steril. Angående
det förstörda fisket i Avafjärden lämnades ingen utredning,
och synes detsamma av fiskeriintendenten ha förbisetts.
Som förut nämnts, beslöts år 1855 i samband med Gärdefjärdens
sänkning, att även Högfjärden skulle regleras. Någon
egentlig sänkning kom emellertid då ej till stånd, varemot
en rensning i utloppet företogs, sannolikt mindre i avsikt att
reglera Högfjärdens vattenytor än med syfte att tillföra den i
avloppet förefintliga, förut omnämnda kvarnen ökad vattentillgång.
Det dröjde närmare 70 år, innan Högfjärdens sänkning åter
blev aktuell. År 1925 blev nämligen lantbr.-ing. P. E. Svensson
förordnad att vid syn enligt vattenlagen handlägga denna
förrättning. Undersökningarne påbörjades 1926 och avslutades
i juni 1928. Enligt arbetsplanen skulle Högfjärden sänkas
omkr. 1,5 meter. Kostnaderna beräknades till 22.947 kr., däri
inbegripna 900 kr. såsom ersättning för ett strömfall. Den genom
sänkningen uppkommande båtnaden hade av synemännen
uppskattats till 24.916 kr. Genom företaget, till vars utförande
år 1930 beviljats ett statsanslag av 10.460 kr., torrlades en areal
av 171 hektar vattensjuk mark. Arbetet i sin helhet avsynades
1935.
Sjösänkningens inflytande på fisket har varit föremål för fiskeriintendentens
undersökning och yttrande. I ett utlåtande av
den 4/4 1927 säges, att fisket saknar ekonomisk betydelse samt
att på grund därav "företaget ej bör föranleda några särskilda
109