MUSIK I VÄSTERBOTTEN - Västerbottens museum

vbm.se

MUSIK I VÄSTERBOTTEN - Västerbottens museum

MUSIK I VÄSTERBOTTEN:bl a om folkmusik och spelmansstämmor;konsertliv i Umeå och Skellefteå,hornmusik i Robertsfors, en musikcirkeli Holm'sund och om jazz i Umeåföre jazzfestivalen.Gamla och ny tagna bilder kring ettmusikliv som växer.


I detta nummerMusikentusiasten Carl Erik Nilsson har vid mångatillfällen stött på redaktionen om nödvändighetenatt ägna ett häfte åt det mångskiftande musiklivsom frodats och frodas i Västerbotten. Han får därförinleda och ge ramen åt de speciella musikformersom musikdirektören, pedagogen och mångårigemusikskribenten Axel V Sundqvist, den unge folkmusikforskarenGunnar Karlsson och en rad andramedarbetare presenterar. Den vid det här lagetvärldskända jazzfestivalen i Umeå presenteras medtvå veteranintervjuer och museets fotografer har variti elden flitigt för att söka spegla nuets musikliv ifärska dokumentationer. Redaktionen tackar förallas medverkan och hoppas att numret ska väckamusik i västerbottniska hjärtan och sång på västerbottniskaläppar.InnehållETT MUSIKLIV SOM VÄXERCarl-Erik Nilsson66SPELMANSSTÄMMORAxel V Sundqvist68DANIEL AMKOFF, SKRÄDDARE OCHSPELMAN Sigrid Sundqvist74EN SPELMAN I VÄNNÄSSune Johansson78NÅGOT OM FOLKLIG DANS I VÄSTER-BOTTEN Gunnar Karlsson79MUSIKEN PÄ BRUKETErik Johansson87KRING 30 ARS KONSERTLIV I UMEÅAxel V Sundqvist90UR ETT MUSIKSÄLLSKAPSPROTOKOLL Axel V Sundqvist101MUSIKSKÅPETAxel V Sundqvist107KRING UMEJAZZENS RÖTTER 114NÄR SATAN HADE SÄSONGCege Olofsson120MUSIKBILDER FÖRR 72, 96, 117MUSIKBILDER NU 84, 97, 112, 122Foto Göte Böhlin ochKjell Lundberg


Musiken och människan. Musikens ogripbara makt,musikens övernaturlighet har ofta uttryckts i folktraditionenfrån folkvisan Harpans kraft, till ännulevande berättelser om spelmannen som kvarngubbenslärling. Men också den västerbottniska variantenav »himlen kan vänta»: 'musiken har jag aldrigälskat, men värmen, den goda värmen! ' De gamlatingen är en historiens närvaro i nuets verklighet,den gamla musiken på samma, men också ett heltannorlunda sätt. Musiken är en handling som i ettögonblick och den stund som den varar, upphävertidsavståndet, kan göra oss delaktiga av samma sinnesupplevelser,samma lyssnande inbillar vi oss, somden ingav när den ursprungligen tillkom. Vi inbillaross kanske också att folkmusiken hjälper oss närmareen autentisk musikupplevelse, att den musik somförts vidare från generation till generation av spelmänutan stöd av en notbild på ett trognare sätt änden konstmusik som bevarats med hjälp av notteckenpå ett papper återger musikens ursprungliga ljudandeverklighet. Men hur mycket har den gamlamusiken under tidens lopp påverkats av andra musiktraditioner,hur mycket har olika generationerav spelmän förändrat och lagt till? I den folkmusikensrenässans som vi nu så påtagligt upplever är ettviktigt inslag att man intresserar sig för musikensnära samband med livets och årets högtider, meddans, lek och arbete. Folkmusiken, angelägen omatt vinna konstmusikens status, var på sätt och vispå väg bort från sin gamla sociala roll. I en ny kulturpolitisksituation har den kunnat hävda sin egenart,ja, tendensen är numera snarare att konstmusikensöker sig mot en sorts spelmanspraxis förnimbari den äldsta konstmusiken.Mötet mellan vår folkmusik och jazzens improvisationsteknik.Mötet mellan skillingtrycken, de hemdiktadevisorna och den nya politiska visan. Väckelsesångernaskonfrontation med gospeltradition. Tidensmusikliv erbjuder för lyssnaren oväntade ochbefruktande möten mellan gammalt och nytt, ochen vital ungdomsmusik med otaliga utvecklingsmöjligheter.På detta som på så många andra områdenhar hembygdsrörelsen nu rika tillfällen att hävdafolkkulturens betydelse för det nya folkets kultur.65


Gunnarn omkr 1920. Foto: Olle Öberg.Umeå 1977. Foto: Göte Böhlin


När vi för ett par år sedan väckte förslaget om attnågot nummer av Västerbotten skulle handla ommusik var det väl i första hand den västerbottniskaspelmansmusiken vi tänkte på. Vi upplevde att såmycket återstod att göra här i länet när det gälldedokumentationen av folklig musik. I Norrbottenhade arbetet redan kommit igång — för att inte talaom allt det som gjorts redan tidigare i länen söderom oss.När planerna sedan skulle förverkligas upptäcktevi att en större mångfald musikformer och musikvanorän vi från början räknat med pockade på våruppmärksamhet. Det intressanta blev också att studerahur olika typer av musiktraditioner förändratsi nutiden. Den gamla tidens folkmusik, uppbyggdkring olika spelmän, hade en viktig funktion sombruksmusik vid högtidligheter i form av bröllop ochfödelsedagskalas och vid improviserade danstillställningar,när de unga ville samlas och fungerade troligensom en sammanhållande länk för människor —inom socknen. I dag möter vi ett nytt intresse fördenna folkmusik, inte minst bland de unga, som tagitupp traditionen, ibland omformat musiken eftersitt sinne och sökt sig samman till grupper med mereller mindre fantasifulla namn.Redan tidigt skapades konsertsällskapen, traditionsbevararnaav en »finkultur». Här märker manförändringen ganska påtagligt. Dagens konsertutbudhar väl inte förändrats i så stor utsträckning somformerna kring konserterna. Då var det högtidsklädermed dirigenten i frack, i dag kostymklädsel.För många människor var dessa konsertföreningaroerhört betydelsefulla, det var enda möjligheten attfå höra symfonisk musik framförd av orkester ute ilänet. Hos många unga skapade troligen också dessakonserter intresset för seriös musik. Jag minns självfrån 40-talet som gymnasieelev vid läroverket iUmeå de genomgångar som dåvarande musikdirektörenArthur Bartler höll inför musiksällskapetskonserter — han var dessutom sällskapets dirigent.Genomgångarna exemplifierades med grammofonillustrationerfrån en stor radiogrammofon med dentidens 78-or. I dag är den intressanta frågan hur dessaamatörsällskap ska kunna klara av mötet medden nya tidens professionella orkester, motsättningeller samarbete?Den frikyrkliga rörelsen i Västerbotten har gettett särdrag åt länets religiösa liv. Tyvärr vet vi intemycket om dess utbyte för den religiösa musiken.Hur mycket skapades här i länet av egen religiösmusik och hur präglades den av tidens väckelserörelser?Vilken betydelse fick den religiösa väckelsensspridning för den profana spelmansmusiken?Det skulle också vara mycket intressant att vetavad den gamla militärmusikkåren betydde för spridandeav musikkultur. För de flesta manliga västerbottningarnavar den det första och kanske ocksådet sista mötet med en yrkesorkester. Nu var detdock inte bara i rent militära sammanhang västerbottningenmötte kåren, även den hade en utåtriktadverksamhet med konserter runt om i länet —men kvar fanns dock uniformsglansen och pompan.Vid vissa tillfällen finns den kvar ännu i dag mennär vi i allmänhet nu möter den har den förändrats.Dagens regionmusik är varierad och okonventionellmed en bredare instrumentbesättning, med en heltannan uppsökande utåtriktad verksamhet från lågstadieklassertill ålderdomshem, från föreningsmötentill ren konsertverksamhet.När man så här ser tillbaka är det också slåendehur vår inställning till musiken har förändrats. Närde första entusiasterna gjorde sina försök att viagrammofonen härma och här uppe presentera denmusikform som kallades jazz sågs de över axeln avfinsmakarna. »Negermusiken» var på något sätt interumsren. Nu stöttas den av kommunala kulturnämnder,presenteras i konsertsalar och börjar fåsina speciella »gudar» på samma sätt som den seriösamusiken — börjar kanske också bli lika högtidlig.När de allmänna danslokalerna i Folkets Hus-lokaleroch parker startade sin verksamhet dök ocksåde första lokala dansbanden upp. De bildades av entusiastiskaamatörer som efter arbetsveckans slutsamlades för att spela i dessa lokaler. Behovet avdansband var stort och nu dyker också de första instrumentalaindividualisterna upp. För några avdem innebar detta spelande första steget över tillen professionell verksamhet som musiker. I dagensläge har dansbanden avlösts av en ökande skara rentyrkesmässiga orkestrar och det har blivit allt svårarekunna kombinera annat yrkesarbete med spel tilldans. Anspråken och rekvisitainvesteringarna harökat. Trots det finns det runt om i länet mängderav ungdomar som i sina popband drömmer om attlyckas skapa sig ett namn. Påverkade av popmusikenfinns dessutom dagens fria musikgrupper, ska-67


pade av ungdomar, med egen musik och egna texter,ungdomar som vill göra revolt mot det etablerade,som är fjärran från det traditionella men engagerandeoch provocerande i sin musik.När det gäller det stora aktiva engagemanget imusik kan man inte komma förbi den enorma körverksamheten,som tydligen funnits runt om i länet,ledd av entusiastiska amatörer eller yrkesmän. Dessakörer blev i varje fall för de mindre orterna ettsamhällets officiella ansikte utåt när det gällde attsprida pompa vid högtidliga tillfällen, från skolinvigningartill vårfirande. Vad betydde egentligendessa för den sociala utjämningen?Mångfalden i den musikaliska kulturformen ärstor och det är kanske ett tecken på att musikenför många betytt och betyder mycket och därigenomblivit den kulturform som verkligen aktivt engageratmänniskor att deltaga. I en färsk sociologiskundersökning konstateras att av den svenskabefolkningen skulle bara 3-7 procent vara heltointresserad av musik. Det aktiva musikintressetfinns i alla åldrar, inte minst bland unga. De kommunalamusikskolorna i länet har i många fall eleversom står noterade i kölistor i väntan på en möjlighetatt få deltaga. Av landets studieförbund redovisadeett av dem under förra året 90.000 medlemmari studiecirklar, som sysslade med musik.Det är denna amatörverksamhet som är så viktigför en aktiv kulturform när en ökande kommersialiseringav musikutbudet hotar göra oss passiva.SpelmansstämmorAxel V.SundqvistDen första spelmanstävlingen i vårt land hölls den4 september 1906 i Gesunda i Dalarna på initiativav målaren Anders Zorn och folkmusikforskarenNils Andersson. Den samlade 32 deltagare och blevgnistan som tände en kedjereaktion landet runt.Följande år, 1907, anordnades stämmor i bl a Mora,Göteborg och Lund. Mycket omtalade blev de s kHälsingestämmorna, som på inbjudan av teol drNathan Söderblom (sedermera ärkebiskop) och violinistenSven Kjellström startade sommaren 1908 iDelsbo, fortsatte 1909 i Bollnäs, 1910 i Hudiksvalletc, omfattande kulturella evenemang, som varjegång pågick i flera dagar.Uppslaget med stämmor och tävlingar för spelmänvar av väsentlig betydelse för folkmusikens bevarande,eftersom med 1800-talets väckelserörelserspritts den uppfattningen att fiolspel var syndigt.En fiol på väggen blev för religiöst överspända enbild av djävulen. Mången spelman bröt sönder sinfiol, brände den eller nyttjade den som matlåda åthönsen!Umeå höll sig väl framme. Redan 1908 arrangeradeshär den första spelmanstävlingen i övre Norrlandsom ett inslag i Barnens Dags-programmet.68Fredagen den 4 september gav Sven Kjellström tillsammansmed pianisten Alfred Roth en konsert ihögtidssalen vid Umeå läroverk (nu Mimerskolan).De båda musikerna stannade kvar lördag-söndag föratt fungera som prisdomare vid spelmanstävlingen,som ägde rum i gymnastikhuset bredvid läroverket.Vid domarbordet satt också musikdirektör HannaRosell och direktör Lidbom. Folkbildaren C F Laestadiustalade om det inre sambandet mellan folkochkonstmusik. Han trodde att det även i detta länkunde finnas mycket att ta vara på i fråga om spelmanslåtar,vilket de 21 deltagande spelmännen varpå sitt sätt sökte visa vid två dagars tävlingsspel.Prislistan blev denna: 1. Nils Jonsson, Vännäs;2. P J Lodin, Norrbyskär; 3. E M Paulsson, Vännäsby;4. Mårten Jakobsson, Åsele; 5. C J Forsberg,Bjurholm (78 år); 6. J B Fredriksson, Lillholmträsk;7. Alfred Andersson, Vännäs. — Tre extraprisutdelades. Ingen umebo fanns bland de prisbelöntadetta år.Två år senare, 3-4 september 1910, anordnadesåter speltävling i samma gymnastiksal, där intresseradekunde få lyssna för 50 öre, barn och militärför 25 öre. 14 allmogespelmän ställde upp, och fy-


a samer från Malå och Arjeplog deltog med jojkning.Specialisten på lapsk musik, stationsskrivareKarl Tirén (då i Boden, tidigare i Umeå, där han1902-03 ledde musiksällskapet), höll föredrag omjojkning. Den följande uppvisningen i denna konstsades vara den första här i landet.»Alla spelmän utan undantag knepo intensivaapplåder», omtalar Västerbottens-Kuriren. MusikdirektörRoseli presenterade spelmännen och landshövdingHenning Biörklund delade ut prisen. Publikenspris gick till Johan Ölund, Bjurholm, 40 kr;l:a pris gick till Nils Jonsson, Hällnäs, 30 kr; 2. P JLodin, Norrbyskär, 25 kr; 3. Nils Larsson, Umeå,20 kr; 4. N E Norgren, Nordmaling, 15 kr. Hedersprisgick till N Jakobsson, Åsele, extra pris tillJohan Lindberg, Teg, J P Forsgren och Dan Amkoff,Teg. Alla de jojkande samema erhöll penningpris.Åska och ösregn generade den spelmansstämma,som ingick i SGU:s (Sveriges Godtemplares ungdomsförbunds)sommarting 14-15 augusti 1926 påGammlia. Av de 24 anmälda ställde ändå 19 upp påfriluftsteatern, och domarna, förvaltare ThorstenHellström, kandidat Curt Berg och tumningschefWestman, rangordnade de bästa sålunda: 1. UnoLundström, Lycksele; 2. K Widman, Skellefteå;3. Nils Jonsson, Hällnäs; 4. Hagbert Nordenstam,Lycksele; 5. Hugo Holmström, överklinten;6. J V Lindkvist, Umeå; 7. K E Edlund, Åsele.Daniel Amkoff kom på nionde plats. En tidningomtalar, att en av de ivriga spelmännen hade cyklat25 mil med sin fiollåda i näven för att få vara medom det roliga.Den ovan nämnde Curt Berg (1901-71) efterträddeWilhelm Peterson-Berger som ordinarie musikkritikeri Dagens Nyheter. Enligt tidningsreferatsysslade han bägge dagarna i Umeå med uppteckningav västerbottenslåtar, och med gott resultat.Men vad blev det av uppteckningarna, kan man fråga;veterligt gav Curt Berg aldrig ut några låtar. Däremotpublicerade han år 1936 romanen Blå dragonerna.SGU:s sommarting i Umeå 8-9 augusti 1931 varstort upplagda festdagar med gökotta vid Tavelsjön,festtåg genom stadens gator, tre friluftsföreställningarav folklustspelet Till Säters, dragkamp, logdansoch folklekar samt spelmansuppvisning ochdito tävling. De fem individuellt bästa av 25 bedömdesvara: 1. K O Widman, Skellefteå; 2. EsterJonsson, Umeå; 3. E Hammarberg, Hörnefors;4. Fredrik Nyberg, Vännäs; 5. Jonas Bergström,Tavelsjö.Den trägne Daniel Amkoff, Holmsund, kom på13:e plats. Helga Wallner och Ester Jonsson, bådaUmeå, knep lagpriset i låtspel.Vid hembygdsfesten på Gammlia 9-10 juli 1932högtidstalade rektor D Jakobson, Vindeln. Stort intressefångade en amatörteatergrupp med den humoristiskapjäsen Förlovningsraketen, skriven avEric Sundström, skådespelare vid Larensbergsteaterni Göteborg. Gunnar Collberg i huvudrollenstod även för regin och maskerna. Även detta år hadespelmanstävling lagts in i programmet. Den glademasen Eskil Hansson, Västerhiske, blev omåttligtpopulär och segrade med bred marginal. Närmastdärefter placerades Hugo Holmström, överklinten.Vilh. Karlsson, Lycksele, A Cederblad, Umeå, J EMårtensson, Kvällsträsk, Ev. Hammarberg, Hörnefors,J V Lindkvist, Umeå.Här en kort parentes om Zorn-märket, som omnämnsi det följande. Utmärkelsen har tre grader:brons, silver och guld. Guldvalören är sällsynt, liksomden i silver utdelas den bara vid uppspelningarsom anordnas av Svenska ungdomsringen för bygdekultur.Silvermärket ger rätt till titeln riksspelman,bronsmärket kan ses som en uppmuntran till fortsattförkovran på väg mot riksspelmansvärdigheten.Den stora riksspelmansstämman i Umeå 14-17juni 1962 har säkerligen många västerbottningar igott minne. Verksam kraft bakom tillkomsten avstämman var dåvarande ordföranden i Västerbottensspelmansförbund Axel Bilare. Domare var GustafWetter, Katrineholm, fil lic Nils Stålberg, Vindeln,och Röjås-Jonas Eriksson från Boda, föreståndarevid Kapellsbergs musikskola nära Härnösand. MaryWallskogs flickkör sjöng ett knippe vårsånger. OperasångerskanBusk-Margit Jonsson bidrog verksamttill publikträngseln med bl a P-B-sånger. »Ho sjongerjäkla vackert, jänta», utlät sig den då 77-årigariksspelmannen Jon Erik öst, som var närvarandemen snart inte orkade längre. Han avled 1967.Nils Presto, rikskonsulent hos Svenska ungdomsringen,högtidstalade och varnade för att låta all denmusik som väller fram ur radio- och TV-apparater,transistorspelare etc alldeles förstöra vår förmågaatt lyssna. De inom Svenska spelmansförbundet då69


verksamma spelmännen angavs till ca 3.000 och antaletinom folkdansrörelsen aktiva ungdomar till ca20.000.16 manliga och tre kvinnliga spelmän tillerkändesZorn-märket i silver med åtföljande diplom: IngemarAndersson, Hudiksvall, Viktor Bodén, Långsele,Östen Brännlund, Hammarstrand, ElviraClasson, Djurås, Gunnar Doll, Malmö, Lotten Ekstrand,Laxede, Erik Eriksson, Stensele, LennartEriksson, Stöde, Sivert Hallberg, Helge Holmquist,Malmö, Jan Häggström, Husum, Åke Johansson,Rot, Harry Lindahl, Lycksele, Gustaf Olsson,Själevad, Magda Thögersen, Ludvika, Bertil Westling,Bollnäs, Walter Wickberg, Storuman ochArne Wiklund, Ange.25 Zorn-märken i brons utdelades, flertalet tillnorrlänningar. I festligheterna ingick hembygsbröllopi den med björklövsportal prydda Helena Elisabeth-kyrkan.— Detta var den sista riksspelmansstämmanhittills i Umeå.Vi förflyttar oss till Skellefteå och kan där konstateramera regionalt betonade spelmansstämmorbl a åren 1927, 1930 och 1933. SGU:s sommartingavhölls här 30-31 juli 1927, varvid 19 spelmän läthöra sig på idrottsplatsen vid Samskolan. Tävlingsspeletskedde i Samskolans gymnastiksal, med veterinärBoström, magister Sundelin och fanjunkareK Öqvist som prisdomare. De främst placerade blevH Holmström, Överklinten, N Jonsson, Hällnäs,K E Edvard, Lomsjö, K O Widman, Skellefteå,J Lindkvist, Umeå, K Karlsson, överklinten,A Hedlund, Bure, E Nordkvist, Boliden. — På friluftsteaternuppfördes pjäsen Tjuvpojksstreck, livligtsenterad av 1.500 åskådare.Spelmansstämman i Skellefteå 1930 var integreradi musiksällskapets midsommarfest den 24 juni.— Stämman den 6 augusti 1933 samordnades medSGU:s tionde sommarting. Ett hundratal folkdansarehade uppvisning, näverlurblåsare kallade till samling,och ett 30-tal bygdespelmän tävlade om bästaplaceringen i ranglistan.Spelmansstämman i Lycksele den 6-7 augusti1949 kombinerades med hantverksföreningens jubileumsutställningLappmarken visar. LandsantikvarieGunnar Westin, Umeå, hälsade ett 30-tal spelmänfrån länets alla hörn välkomna och betonade attmusiken — vid sidan av ordet — är ett viktigt uttrycksmedelför sorg och glädje. Tidningsreferaten70framhåller goda prestationer av Uno Lindström,Lycksele, paret Fritz och Tora Holmgren, Marsfjäll,Jan Engström, Vilhelmina, Frans Persson, Järvsjöby.Yngste fiolspelman var 9-årige Kjell Häggström,Brattsfors.I Vilhelmina har under de senaste 30 åren hållitsett flertal lokalt betonade spelmansstämmor, nästanalltid i samband med hembygdsfest. Den tidigastesom kan beläggas hölls 21-22 juli 1944, dåockså överlärare Elis Essegårds krönikespel Gammel-Kristianfick sin urpremiär. LandshövdingeparetElof och Signe Lindberg var närvarande, amanuensHans Beskow, Umeå, talade, och uppspelningengick av stapeln i biografen under Jon Erik östs ledning.Ingen rangordning företogs, alla de 12 spelmännenfick hembygdsföreningens diplom.Men Vilhelmina kan också stoltsera med en riksspelmansstämma,nämligen den 13-14 juli 1946, dåett 20-tal musikanter deltog i uppspelning för Zornmärketunder professor Sven Kjellströms ledning.Vid detta tillfälle riktade Kjellström ett särskilttack till Jon Erik öst för hans insatser för folkmusikeni Lappmarken och framhöll vikten av att folkligkonst omhuldas och hålls levande ute i bygdernalandet runt.Åtta spelmän fick ur Kjellströms hand mottagaZorn-märket i silver: L O Hellsten, Nästansjö, JonasIsaksson, Vilhelmina, Jonas Olofsson, Vilhelmina,Åke Holmström, Åsträsk, Fritz Holmgren, Marsfjäll,Sven Johansson, Lycksele, Ceve Åstbrandt, Tullingsåsoch Manne Olofsson, Bräcke. — Fem diplom utdelades.Sist förenade sig »riksspelmannen nr 1Kjellström» med alla de övriga i Trollens brudmarsch,tonsatt av den legendariske hälsingespelmannenPelle Schenell, en marsch som numera utföresi allspelning vid varje spelmansstämma. Dettavar sista gången som den store folkmusikvännenSven Kjellström besökte Västerbotten.Förre tågmästare Sune Johansson i Vännäs efterträddeår 1972 ombudsman Axel Bilare som ordförandei Västerbottens spelmansförbund — Bilareflyttade då till Växjö. När detta skrivs våren 1977,har förbundet ca 130 medlemmar, varav ett 75-talaktiva. Rätt många ungdomar har tillkommit de senareåren. Mindre stämmor, utan tävlingsspel, hararrangerats i augusti åren 1974-76, och förbundetsambition är att fortsätta med dessa årliga spelmansträffarpå Gammlia i Umeå.


JON ERIK ÖSTJon Erik Öst, den mest kände och omtalade fiolspelmanneni Västerbotten, härstammade från Hälsingland.Han föddes i Bergsjö 1885. Tillsammansmed sin maka Ester turnerade han landet runt i 33år, några år bodde han i USA. Paret Öst slog sig1936 ner i Meselefors, Vilhelmina, där Jon Erik Östavled den 9 januari 1968.Det var Öst som tillsammans med överlärare ElisEssegård startade de spelmansstämmor i sambandFoto VKmed Vilhelmina hembygdsdagar, som blivit tradition.Han skrev mer än 100 fiol-låtar, bland demRanungspolskor och valsen Fiolen min, hans signaturmelodi.För sin insats till folkmusikens frommatilldelades han 1958 Sven Kjellström-plaketten.För den något yngre generationen torde namnetÖst vara mest bekant genom sånggruppen FamilyFour, bildad i början av 60-talet. Alla de fyra ursprungligamedlemmarna i gruppen, med BerndtÖst som ledare, är syskon och barnbarn till JonErik Öst.71


mu&ikhiMerfört*De två övre bilderna är från Norrbyskär. Den nedre är ur Hilmer Zetterbergs,Sorsele, bildsamling.


I Daniel Amkoffs barndomshem i Ammer, Ragunda på1890-talet. Daniel med fiol i mitten.Daniel Amkoff, skräddare och spelmanSigridSundqvistFiolspelmannen Daniel Fritiof Amkoff, min far,föddes den 10 april 1874 i Ragunda och dog den 3september 1955 i Holmsund. Strax efter födselndog hans mor, varför han kom att växa upp hos sinafarföräldrar, Lisa-Stina och Per Amcoff, vilketvar lyckligt för honom ur musikalisk synpunkt.Han berättade ofta om hur farmor, då hon var på74riktigt gott humör, brukade ta fram sin låtpipa föratt spela. Hon blötte fingertopparna i vattusån, föratt de lättare skulle täcka hålen, och drillade ochspelade polskor, och ibland dansade hon till. Honvar en glad och humoristisk person, kallades allmäntför »Koffa», vilket var en förvanskning av efternamnet.På samma gård bodde också Daniels far-


or, Jonas Amcoff, som också spelade fiol. Danielvisade tidigt tecken på musikalisk begåvning. Tillsammansmed den några år äldre kusinen Ture, satthan på spiselhällen hos farmor, de hade var sin fioloch lärde de första grunderna för fiolspelet. Farfadernhade inte gjort sig av med fiolen, trots att hangripits av den religiösa väckelse som dragit fram genombygden, och åstadkommit att många andraslog sönder eller brände upp sina instrument. Inomden Amcoffska släkten var sången och musiken alltidden gyllene ramen kring arbetets grå vardag.Daniel växte upp i typisk bondemiljö, men detlivet passade honom inte. Han tyckte om att ritaoch måla. Men detta kluddande, och fiolspelet, sågsinte med blida ögon av farfadern. När denne överraskadehonom med dessa sysselsättningar, lät det:»Sitt int å håll på mä na töckedan tok, utan gå utpå åkern å arbet i stället.» Då kom farmodern tillundsättning: »Hör du Per, du ska int säge na, fördu låg å knäppte på fioln under fäll'n du.» Trots sinreligiösa övertygelse, kunde han inte låta bli att— åtminstone i smyg — knäppa på fiolen.På sin fritid kom Daniel att ägna sig åt folkmusiken.Han kom att tycka om de gamla jämtlåtarnai hembygden — Jämtlands brudmarsch, låtarna efterLapp-Nisj och många, många andra. I byn Ammer,där de Amcoffska gårdarna ligger, bodde enstorbonde, som hette Håkan Engström. Vid 45 årsålder lärde han sig spela fiol, och blev en bra spelman.Daniel lärde sig många låtar av honom.I slutet av 1800-talet var det vanligt med vandrandespelmän som gick från by till by. De speladepå danser som anordnades på logar, i bryggstugoreller drängstugor. En del av dem var hantverkare avnågot slag, skomakare eller skräddargesäller, ellerutövade något konstnärligt yrke som porslinsmålare.Dessa spelmän lyssnade han på och lärde sigmånga låtar av. T ex »Flöjtgubben», en skåning somvandrade omkring. Om honom står antecknat i ennotbok som finns kvar efter min far, att han var»Kärleksskrivare, siden-, porslins- och blommålare.»Han skrev kärlekspoem och hjälpte ungdomarna attskriva kärleksbrev. En annan fiolspelman var »BlindaKalle». Vidare nämns »Speljotte» från Borgvattnet(efternamn finns inte angivna), samt en somhette Romelus. Den mest kända och ansedda spelmannenvar »Lapp-Nils» (1804-1870) — omnämnsockså i Jan Lings »Svensk folkmusik». Denne »Lapp-Nils» hörde far bara talas om, men hans låtar levdekvar i minnet hos bygdens spelmän.Som spelman var Daniel ofta anlitad att spela pådanser och bröllop. Bröllopen varade i dagarna trepå den tiden, och det var många omgångar stråktagelsom nöttes ut. Vid bröllop, där det serveradesmycket brännvin, och gästerna blev mer och merberusade, var det spelmannens uppgift att avstyrabråk och slagsmål. Då var det till att spela och spelaför att locka gästerna till dans igen. Det krävdes attspelmannen hade en stor repertoar, flera hundra låtarminst, så att inte samma låtar spelades om ochom igen. Spelmannen skulle inte bara spela, hanskulle också roa och underhålla gästerna, berättaroliga historier och utföra ekvilibristiska styckenpå sitt instrument. Ett skämtsamt stycke somDaniel brukade föredra, kallades »Käringträta». Detföreställer en man, som kommer hem så berusadatt han inte kan stå på benen. Hans fru sitter ochväntar på honom med en käpp för att ge honomstryk. Mannen gråter och ber att få slippa stryk,och lovar att detta inte ska upprepas. Gumman trorhonom inte. Detta illustreras på fiolen så, att stråkenpressas mot strängarna och snyftar fram enömklig melodi. »Stryk ska du ha din armade rackare»,säger gumman och dänger honom med käppen,vilket på fiolen markeras med en virvlande kadrilj.Gubben ber ännu mer bevekande, gråter och klagar.Den första ömkliga melodin spelas igen. »Mer skadu ha din armade rackare», säger gumman ochdänger honom ännu mer, och kaclriljen spelas ännuvildare.Åren 1906-1911 bodde mina föräldrar i Umeå.Genom en brand i Umeå 1911 blev de husvilla ochflyttade till Holmsund, där de bodde till 1920. Underdenna period spelade Daniel i den s k Bondstuganpå Barnens Dag i Umeå i 12 år. I början av1920-talet bodde familjen i Ragunda några år. Därdeltog min far i en spelmansstämma 1921 och fickförsta hederspris, vilket han var mycket stolt över.Vårt hem var samlingsplatsen för bekantskapskretsensspelmän. Fastän jag var barn när vi 1925 återvändetill Holmsund, minns jag ännu namnen på endel av dem som jag hörde spela eller berättas om.Ett par av dem är ännu i livet och aktiva spelmän:Fridolf Andersson, Selet, överammer och AlbinSundin, Kånkback, Hammarstrand, samt Albertoch Jonas Brännlund.75


I Umeå fanns på den tiden en förvaltare Hellström,gift med en syster till Wilhelm Peterson-Berger. Han var ombud för Radiotjänst och mycketmusikintresserad, särskilt av folkmusik. Hanvidtalade far att spela folklåtar i radio, vilket hangjorde några gånger under åren 1926-1928. Från1930 deltog han regelbundet i de spelmansstämmorsom anordnades vid SGU:s sommarting på olikaplatser i länet. I regel höll han sig i täten på prislistan.Riksspelman hann han inte bli. Sveriges SpelmänsRiksförbund bildades först 1947. Då var han73 år gammal och började förlora lusten att spela.Fingrarna var inte så smidiga och lydiga längre, ochhan deltog inte i några tävlingar. Likväl spelade hanin 12 låtar på två 78-varvs skivor hos en bekant tillsig. Trots primitiva inspelningsmöjligheter har skivornaen förvånansvärt bra ljudkvalitet. I slutet av1940-talet spelade han in en del låtar på fyra vaxrullar,genom landsantikvarie Gunnar Westins försorg.Dessa vaxrullar förvaras nu i Svenskt Visarkiv.Min far samlade också på instrument. Jag minnsatt vi utom piano hade en gitarr, en ackordcittra,tre dragspel — ett fyrradigt, ett tvåradigt och ettMagdeburgerspel — en sopran- och en basockarina,en plåtpipa. Han ägde inte mindre än tolv fioler,därav två som han byggt själv och en som han fåttsom pris vid en spelmansstämma. Inget instrumentvar honom främmande. Vad han än fick i sin hand,kunde han spela på. Han spelade t o m på näver. Avett fint björknäver skar han ut en oval i samma storleksom munnen, satte näverbiten mot läpparna ochblåste. Det blev mycket höga toner, som passadebäst med långsamma melodier. Folkvisan »PåRoines strand» spelade han på detta sätt. Om vårarnagjorde han sälgpipor åt oss.Det hörde också till att spelmännen komponeradeegna låtar. Tyvärr tecknades de sällan ner, eftersomspelmännen inte var så notkunniga. Vad somfinns kvar av de låtar min far komponerade är enpolska »Vännäsminne» från 1901 och en vals, somär bland de inspelade låtarna. Det intressanta medden valsen är att han också spelade den som polka i2-takt. Han brukade skoja med de dansande genomatt mitt i dansen byta från 3-takt till 2-takt. I övrigtfinns några fragment till låtar nertecknade avhonom själv. Jag har med hjälp av dessa fragmentoch ur minnet kunnat rekonstruera 7-8 låtar. Inallesfinns 36 låtar nertecknade efter honom.76Hurdan var Daniel Amkoff som spelman? Närman nu i dag lyssnar på hans inspelningar från1940-talet, när han var över 70 år gammal, framstårhan som en bra spelman. Han hade ett kraftfulltspelsätt, spelade inte bara melodistämman,utan ackompanjerade sig själv, genom att med stråkenutföra rytmiska figurer på bassträngarna. Speletblev därigenom mustigt, livfullt och personligt.Bland de många fiolerna var det en som han varsärskilt förtjust i. Det var »Tysken». Han hade blivitbekant med några tyska spelmän. En av dem hadeen fiol med fin ton. Han lade märke till, att locketpå fiolen inte hade samma färg som fiolbotten, ochfrågade hur det förhöll sig därmed. Till svar fickhan att locket hade gått sönder. »Finns det kvar?»frågade han. »Ja, det finns kvar i Tyskland.» Hanbad att få köpa fiollocket, och det fick han. Efteren tid kom ett paket att lösas ut på Tullkammareni Umeå. Paketet innehöll det, som en gång varit locketpå en fiol, men nu bara var småbitar. Lyckligtvisfanns alla bitar kvar. Med oändligt tålamod, föratt inte säga ömhet, limmade och lappade han ihopdetta fiollock och satte det på en annan gammalfiol. Och si! Det blev en fiol med stor och fylligton, och den fiolen blev hans älsklingsfiol.Två fioler byggde han. En i vanlig storlek och ensom han försökte göra i en mellanstorlek, mellanvanlig liten fiol och altfiol. Måtten var väl inte riktigai förhållande till varandra, så fiolen blev liteklumpig tyckte han, och kallade den för »Klappträt».När han byggde fioler, använde han bara vanligaverktyg, gjorde allting själv, tom skruvarna.Han var händig i att snickra och tälja. Sågade försttill ämnena, som sedan bearbetades med kniv, stämjärn,fil och sandpapper. Ämnena till sargen blöttesoch böjdes till rätt form. Den metod han användetill lacket, var en hemlighet.I sin ungdom målade han en hel del tavlor i oljaoch krita. Han tycKte bäst om att måla landskapsmotiv,hus och gårdar från den jämtländska hembygden.Det mesta gav han bort till släktingar ochbekanta. De enda som fanns kvar efter hans död,var en oljemålning föreställande Sörmjöle kvarnoch en miniatyr, en nattlig stämning med ljusterfiske.Genom bl a efterlysning i tidningarna har jaglyckats få reda på fem olika tavlor som han målatomkring 1907, och som nu är i min ägo. Själv sågjag honom aldrig måla något. Han yttrade en gång,


att han inte vågade börja måla igen, för då var hanrädd för att måleriet helt skulle ta överhanden.Som jag nämnde i början, växte min far upp ibondemiljö. Han kom inte att gå i sina fäders spår.Han blev skräddarmästare och skicklig i sitt yrke.Musiken var emellertid hans liv. »Den ger ro i själen»,sa han. Som egen företagare kunde han bestämmaarbetstakten själv, spela när han så ville.När han hade bråttom med sin sömnad och integav sig tid att spela någon stund på dagen, knäpptehan lite på fiolens strängar, så pass att det lät, ellerockså ville han "att jag skulle spela något för honom.Utan musik kunde han inte vara, men det skullevara levande musik.Daniel Amkoff 1949.Västerbottens spelmansförbundVästerbottens spelmansförbund bildades den 11 juli 1947 i Vilhelmina på initiativ av Elis Essegårdoch Jon Erik Öst. Då kallades också riksspelmännen Jon Erik Öst och Ester Jonsdotter-Öst, Meselefors, och Lars Olof Hällsten, Nästansjö, till hedersmedlemmar. Förbundet anslötstill Sveriges spelmäns riksförbund.Arbetet inom förbundet drevs redan från början efter två linjer: den ena var insamling av låttraditioneroch publicering, den andra var spelmansstämmor och etablerandet av lokala spelmanslag.Jon Erik Öst fick sålunda redan från början i uppdrag att teckna upp låtar, varvid hansnart slog sig ihop med landsantikvarie Gunnar Westin och gjorde försök med inspelningar påvaxrullar. Elis Essegård och Vilhelmina hembygdsdagar i augusti med de årliga spelmansstämmornakom att spela en viktig roll för sammanhållningen inom förbundet. 1960 började förbundetockså med stämma i Lycksele i samband med årsmötet — ett arrangemang som sedandess fortsatt, hela tiden i samarbete med Lycksele folkdanslag.Låtinsamlingen har hittills resulterat i utgivningen av fem låthäften med början 1960. Spelmännenhade här i början mycken hjälp av Nils Ståhlberg, som då ännu var verksam i Vindelnoch hade stor erfarenhet som upptecknare och arrangör från Västergötland. 1974 etableradeförbundet samarbete med länets hembygdsförening för insamling av musiktraditioner samtidigtsom de båda föreningarna tillsammans började anordna en sedan dess återkommande årlig spelmansdagpå Gammlia första helgen i augusti. Värt att nämna är också att förbundet uppmuntraten vidareutveckling av folkmusiken genom anordnandet av låttävlingar, den första 1965med Göran Olsson Föllinger från Östersund som domare och Folke Högländer, Sorsele, JohannesNorgren, Hörnefors, och Arvid Sjöström, Malå, som pristagare. Förbundet har också närasamarbete med Svenska Ungdomsringen. I samband med det ryktbara spelmansparet Jon Erikoch Ester Östs bortgång instiftades Jon Erik Östs minnesfond, som förbundet disponerar föratt uppmuntra unga spelmän.Innehavare av ordförandeposten i förbundet har varit: 1947-51 Elis Essegård, 1951-54 ValterNyström, 1954-59 Axel Hedman, 1959-69 Axel Bilare, 1969-72 Otto Persson, 1972- SuneJohansson.77


En spelman i VännäsUnder 1800-talet fanns många spelmän i Västerbotten,men som en följd av de religiösa väckelserna fade då många olika spelmän, vilket man förstår avLövgren gjorde två resor till Stockholm, och träf-vid seklets mitt var det många som slutade med sitt en uppteckning av en polska som han spelade.spelande. Därför finns mycket få uppteckningar av En spelman, »Kvick-Olle», från Ovansjö, Gästrikland,spelade samma polska som Lövgren fast i an-den tidens låtar och visor.En spelman som det finns några låtar kvar efter nan tonart: Lövgren i G-dur och Kvick-Olle i C-dur.— tillsammans fem — är bondespelmannen J A Lövgren,Fällforsselet, Vännäs. Han föddes 1816 i tid med namnet »Brännvinslåten».Vidare finns en variant från Gotland från sammaBrännland, Umeå, och dog den 5 november 1888. Att Lövgrens låtar blivit kända för eftervärldenLövgren var en mycket anlitad och omtyckt är J F Sundlings förtjänst. Han träffade Lövgren ibröllopsspelman, han spelade på sitt sista bröllop Nordmaling den 20 juni 1883, då Lövgrens låtarår 1888 en månad före sin död.blev upptecknade.Sune JohanssonPOLSKA NR 2. Upptecknad av J F Sundling, 1883 efter J A Lövgren.% ^nJK - r T f= i*T-^ j r . r - J =h—i—r— W i1 *-.—i—t-"td r/"g iC> —rrf/ -j T\13v3 j^f1 —/ ——_—. ij —6^ ' ^l—sf,ifm * fi n>r~t=A— i f +r -r=gj— » ^^ * ^1 T—'— w —^— ~ • ^ — 'i^i—r"3-Hj^ — *Ät/* r^ r T T j. j * s~j& Ld Å "Wh/ r^ J—r78—U± * £ —— ^ IM ^—i -IIu 3 t ^B^ - .* —i— -i


KadriljJ V Lindgren anger i »Ordbok över Burträskmålet»(materialet till den samlades i huvudsak åren 1888och 1889) under ordet »Kadrilj»: »en nu sällsyntdans». Där anges också uttalet av ordet för Lövånger,Burträsk, Skellefteå och Bygdeå.Hittills känner jag till kadrilj musik från Hällnäs,Degerfors (efter Nils Jonsson), från Nysätra (efterVigor Andersson, Kålaboda), från Norsjö (efterJoakim Lundmark, Bäverhult), från By ske, frånBureå och från Burträsk (efter Fjeru-Jani och efterSpel-Viktor).79


Dessutom har jag fått bekräftelse på att kadriljdansats i Ultervattnet, Bygdeå. Emil Carstedt, Stensele,berättar om kadrilj dansning i Stenseletrakten.Gunnar Persson i Hällnäs berättar om kadrilj dansningi Vilhelmina. Bengt Martinsson, Gällivare, harhittat delar av en kadrilj i Örträsk.Man kan alltså anta att kadrilj en har dansats ihela Västerbottens län.Det finns vidare en fullständigt upptecknad kadriljdansfrån Västerbotten i »Svenska folkdanser»(utgiven av Svenska Ungdomsringen för bygdekultur).»Uppgifterna om dansen har lämnats av konditorEric öhgren.» Kadrilj musiken är upptecknad iBureå, men var dansen är upptecknad anges inte.I Burträsk har jag inte lyckats få fram kadriljenfullständigt. Viktor Lindström har dansat den medfyra olika turer, men han såg, när han var ung, attde äldre dansade den med åtta olika turer.I Kålaboda har Åke Olofsson och jag fått nys omen kadrilj som kanske är möjlig att uppteckna fullständigt.Den dansas utifrån två led och har en efterdans,som kallas »Klapp-kadrilj». I Ultervattnetfick vi knapphändiga uppgifter om att kadriljen hardansats utifrån två led.Kadriljen upptecknades också 1933 i Åbyn,By ske, av Gerda Runnq vist-Jacobsson och StenWeibring (musiken).BruddansJ V Lindgren skriver under ordet »Bruddans»: »Denkadrilj som inledde bröllopsbalen. Bruden dansademed 'storbrudsvennen' (brudgummens bror ellernärmaste manliga ogifta släkting) vis a vis brudgummenmed 'storbrudpigan' (brudens syster eller närmasteogifta kvinnliga släkting). Ansågs mycket viktigt;nu avlagd.»Detta kan jämföras med följande uppgift i VÄS-TERBOTTEN 1920 i uppsatsen »Gamla dagarsbröllop i Burträsk» (efter uppgifter från Ljusvattnet):»Man skyndade nu att stöka undan, så att golvetblev fritt. För ett hörn ställdes ett litet bord,'spelbordet', bakom vilket spelmännen sutto. Påbordet stod hembryggt dricka och om det skullevara riktigt också brännvin. Icke underligt att spelmännenofta togo sig för mycket till bästa. Dansenbegynte med att spelmännen stämde upp »bruddansen»,en kadrilj, i vilken fyra par deltogo. Därvid80iakttogs att brud och brudgum icke dansade medvarandra. Ej heller syskon skulle dansa samman. Defyra paren b levo därför i regel: bruden och brudgummensbror, brudgummen och hennes syster,brudpigor och brudsvenner de två övriga paren.Man iakttog med en viss spänning, hur dansarneredde sig, ty gick bruddansen illa ansågs det somett dåligt omen för de nygifta. Efter bruddansenspelades vanligen en 'gammal vals' med samma deltagaresom förut. Men sedan blev dansen fri förvem som ville och vågade eller som ordspråket ljöd:'sen så vart dä karl han gobben var'. Dansen fortgicktill långt fram på natten och avbröts endast föratt äta en smörgås.»I Svarttjärn, Burträsk, har jag fått en uppgift omatt bruddansen bestod av tre danser: en kadrilj, envals och en dans till som uppgiftslämnaren intekommer ihåg vad det var (inte säkert att det varjust i nämnda ordning) Analogt härmed skulle i exempletovan också den gamla valsen ha räknats tillbruddansen, eller annars uttryckt: bruddansen skullebestå av de danser som föregick den allmännadansen för alla på bröllopet och som dansades avbrud och brudgum plus några andra bestämda personer.I uppsatsen »Ett bondbröllop i Bygdeå för 50 årsedan», i VÄSTERBOTTEN 1929 (bröllopet utspeladesomkring 1875), omnämnes dansen på följandesätt: »Äntligen var måltiden slutad. Prästfar iegen hög person steg upp och bjöd upp bruden tilldans.» Ordet »bruddans» är inte nämnt men det äralltså fråga om första dansen på bröllopet, efter avslutadhuvudmåltid på första bröllopsdagen.PolkettPolketten dansades i Burträsk lugnt och fint i valsbanamed gammal valsfattning. Viktor Lindströmsade angående den fattningen: »Du skal haal liikmöttji takt vä händren såm vä fötträn». NannyNilsson, Ljusvattnet, uppgav också att om det vartrångt på dansgolvet kunde pojken fatta kring flickansmidja och flickan lägga händerna på pojkensaxlar. Man dansar både rättsörns och ansörns (medsolsoch motsols). Man byter riktning vid ny repriseller när repris tas om.Polketten ska spelas långsammare än dagens polkor.Polkett-tempot har under 1900-talet fram till


idag drivits upp. Lyssna på hur en del spelar »Viggen»t ex! Polketten gick förr ibland så långsamtsom en gånglåt. I Axel Eeks samlingar av Västerbottenslåtarfinns det två låtar efter Lars Persa(Lars Persson) i Ultervattnet, som är noterade somgånglåtar men Lars Persa själv uppger att han spelatdem som polketter. Lars Persson är nu långt över80 år och bor i Tavelsjö.Där dansade gamlingarna, sjuttio-, åttioåringar, ochnågon var visst nittio, så det bara sjöng i golvet. Närstämningen var på topp, kom Hugo Nyman framtill oss och sa: »Tajjen en hambo, sä ve fa opp blotrycke!»Alla dansade som ovan beskrivits och det är därifrånsom jag fått beskrivningen.Kagga, SlängpolkaEn pardans som i Burträsk dansades lämpligt antal(t ex 4 eller 8) gångsteg med början på den yttrefoten. Pojken höll då höger arm om flickans midja,hon vänster arm på hans axel. Sedan tar man ihoptill gammal valsfattning och dansar runt medsols.Man vrider då något på fötterna i gångstegen för attlättare komma runt. Detta sätt att dansa runt kallasatt kagga. Kaggan dansas i valsbana.Benämningen »kagga» har jag fått från flera håll iBurträsk. Benämningen »slängpolka» har jag enbartefter Viktor Lindström. Gerda och Folke Östlund iBygdsiljum uppger att de brukade kagga runt heladansbanan när de var yngre.Kaggan dansades till gammal polkett.SchottisSchottisen dansades i Burträsk med schottisstegoch gångsteg, båda med svikt. Under schottisstegenhåller man varandra i hand, som en flicka och enpojke möjligen håller varandra i hand när de är uteoch promenerar. Han fattar med höger hand hennesvänstra hand, hans handflata är bakåtvänd. Hållerett par på detta sätt och går kallas detta attnevaga. Under omdansningen tar man gammal valsfattning.Stegföljden. Två schottissteg med sviktframåt med början på yttre foten och fyra gångstegmed svikt (och en liten vridning på varje steg för attlättare komma runt) runt. Ska dansas mjukt. Schottisendansas i valsbana.Den gamla schottisen är något långsammare ändagens schottisar. Jämför med tempoökningen avpolkan!Denna schottisform är fullt levande än idag. Hösten1973 var jag, tillsammans med fyra andra fioleroch två dragspel, och spelade på en pensionärsfestmed deltagare från hela Burträskbygden i oktober.SmaspreintarDansen känd från Burträsk. Man dansar med lättaspringsteg. Substantivet »smaspreintar» är bildat avverbet »smaspreint», vilket betyder »småspringa».Man »smaspreint» i takt med musiken, först rättsörns(medsols) ena reprisen och sedan ansörns(motsols) den andra reprisen. Man fattar högerhand om sin partners midja och vänster hand påsin partners högra överarm (liksidig fattning). Smaspreintarndansas i valsbana till en gammal vals varstakt närmar sig mazurkans. T ex »Ulla-Stina-valsen».I häftet med Spel-Viktors låtar har de låtar somman dansar smaspreintar till fått benämningen »nigvals».Gunnar Johansson i Burträsk spelmanslag karakteriserar»Skåne-valsen» som en typisk smaspreintar.StegvalsDansen känd från Burträsk. Man tar armkrok, dansarmjuka försteg helst med en nigning — försträttsörns och vid reprisomtagning eller reprisbyteansörns (motsols). Man dansar omväxlande medsolsoch motsols. När man byter rörelseriktning kanman antingen stanna upp en takt eller ta tre steg, istället för ett försteg, på reprisens sista takt för attfå rätt fot i nästa försteg. Stegvalsen dansas påfläck.Hittills har jag enbart fått stegvalsen beskriven avViktor Lindström. Den beskrevs då på följande sätt:»Hä var en bra no krävande n dans, a dy han gicknalta fort. — Jåå, å sä skull du vara mjuk i krappåm.Å du skull niig, å n del a dem nigä sä in i hälpöttis! »Dansas till gammal vals. Hastig valstakt är bratakt. T ex »Anners Or sa-valsen».81


StopparnDans med två turer känd i Burträsk. Tur 1 är enpolkett som först dansas rätt väg 8 takter. När reprisentas om bytes rörelseriktningarna, varvid pojkenstampar i golvet med ena foten (s k markering).Dansarna rör sig nu rättsörns i ring och ansörns parvis.När reprisen är slut, stannar paren upp så attpojken är vänd utåt och flickan inåt.Tur 2 dansas som polkett två takter rätt väg(rättsörns parvis, ringen rör sig ansörns) och stannarsedan upp. Därefter polkett två takter fel väg(ansörns parvis, ringen rör sig rättsörns) och stannarsedan upp. Slutligen polkett 4 takter rätt väg.TjälingtretaDans med två turer känd i Burträsk. Tur 1 är likasom stopparns tur 1 med den skillnaden att paren,när turen är färdig, släpper valsfattningen och sätterhänderna i sidan, redo för nästa tur.I tur 2 bugar pojken och flickan för varandramed händerna i sidan, klappar i händerna och pekarfinger åt varandra växelvis med höger och vänsterhand.Liksom Stopparn tas dansen om så länge mantycker det är roligt.Enligt Josef Nyström, Ljusvattnet, var »Tjälingtretan»som en efterdans på bröllopen. Det varmest i slutet på bröllopet som den kom fram.Även upptecknad 1933 i Åbyn, Byske, av GerdaRunnqvist-Jacobsson och Sten Weibring (musiken):»Nästan lika med Klappdansen, men utan att parenbilda ring och byta damer.»Björndansen»'Björndansen' mindes en del gamla dunkelt. Deltagarnastod fyra mot varandra, pojkar och flickor.De foro omkring på golvet, slog knytnävarna i golvet,ibland också huvudet. De skulle göra detta allasamtidigt.» (Uppteckning av Ernst Westerlund på1950-talet efter Albin Lundmark, Mjödvattnet,Burträsk. Skellefteå museum).»Björndansen. I denna deltog två personer somhoppade runt på alla fyra. Den segrade som längstförmådde hoppa omkring utan att stöta knäna igolvet.» (Uppteckning från Norsjö socken i Skellefteåmuseum).82Viktor Lindström uppgav för mig att han hadehört talas om Björndansen, men inte varit med omden.Menuett»Menuett. En 80-årig gumma från Ersmark, Skellefteåsocken, har berättat att man i hennes ungdomdansade en dans som de kallade för menuett. Dentillgick sålunda: Man satte en sticka i en golvspringaoch ett eller två par fattade varandras händer. Mantog så ett steg åt sidan (vänster) varpå man neg; såtog man ett steg åt motsatta sidan och neg, varefterman en god stund i takt till musiken dansade runtsom i en vanlig ringlek.» (Ernst Westerlund, uppteckningi Skellefteå museum).»I bagarstugan bodde en medelålders kvinna somvar lite 'konstig' i huvudet och varför hon ej fickdeltaga i bröllopet. Hon var snäll mot oss barn ocherbjöd sig att hjälpa oss med våra små lekar, vilketvi dock avböjde. Då lovade hon istället att visa osshur man dansade menuett. Med händerna i sidantrallade hon en melodi och figurerade efter denmed kroppen. Snart drog hon sig emellertid tillbakaför att ägna sig åt sin snusdosa, en favoritnjutningför de flesta äldre kvinnor på den tiden.» (Ur »Ettbondbröllop i Bygdeå för 90 år sedan», VÄSTER-BOTTEN 1929).Tre man engelsk»Enligt samma sagesman (80-årig gumma från Ersmark,Skellefteå) dansades denna dans så att ettpar stod mot varandra och hoppade korssteg enstund, varpå man tog ihop och dansade som i envanlig ringlek, varefter man började om igen.»(Ernst Westerlund, uppteckning i Skellefteå museum).För Viktor Lindström visade jag det engelska steget.Han kände till det och sade att han sett de äldredansa det.»Mjödvattnet. I Mjödvattnet kallades 'Träj manaingelsk' för Lappdansen. En sticka sattes även häri en golvspringa.» (Uppteckning i Skellefteå museum).Promenad»I Innansjön var dom förskräckligt styva på att dan-


sa i forna tider. Då Andersfors byggdes då var detfest och då dansades det väldeliga. Även på andraställen inom socknen, bl a i Andersvattnet, fannsdet styva dansare. Eva Dahlberg hette den ena, denandra hade varit i Sundsvall och lärt sig. Man dansadepolkett och så gjorde dom en lek som kalladespromenad, varvid man ställde upp fyra par i fyrkant.»(Uppteckning av Ernst Westerlund 1950 efterJ W Burlin, Bygdeträsk, Burträsk. Skellefteå museum).Promenaden har också tecknats upp av GerdaRunnqvist-Jacobsson i Åbyn, By ske, 1933.PolskaUtom 'Hamboskan' har jag hittills inte stött på någonpolskedans i Burträsk. För den som vill letapolskedanser förefaller Västerbottens inland meragivande. Polskedanserna tycks ha levt kvar längredär. Men det hela är ännu helt outrett.Spelman Gunnar Persson, Hällnäs (bördig frånMårdsjÖberg, Vilhelmina) berättade för mig vid ettbesök i våras att 'Slängpolska' dansades i hans hemtrakter.Den dansades parvis och gick fort. Jag speladein två slängpolskor efter honom. Enligt Gunnarkunde hans bror Artur Persson i Mårdsj Öbergdansa slängpolska och säkert finns fler i Vilhelminasom kan. Sista gången Gunnar Persson var med omslängpolskan var på 1920-talet.Från Stensele har jag fått uppgift om att man därdansat 'Polska', 'Bakmes' och 'Sen polska' och attdet troligen fortfarande finns sådana som kan dansadem.Då det gäller polskedanser i Västerbotten är detmesta ogjort!LåterskensdansenLåterskensdansen (norrskensdansen) är en turdans iförslagsvis 4 eller 6 turer. Hittills har jag bara träffaten som har dansat den i Burträsk, nämligen ViktorLindström. Han kommer emellertid inte ihåg såvärst mycket av den, men tror att den var på 6 turer.Bror Lundberg, Skellefteå, gjorde på 1960-taleten rekonstruktion av dansen efter utfrågning av äldredansare och fick fram 4 turer.Om man går efter den musik till dansen somfinns upptecknad så kan man anta att dansen harvarit allmän i hela Västerbotten. I »Bland spelmäni Västerbotten» finns den upptecknad som »Norrskensdansen»,arrangerad av Nils Stålberg. Hangrundar sig på uppteckningar från Norsjö 1890,Degerfors 1935, Vindeln 1935 och Sorsele 1953(efter en spelman i Abborrtjärn). I VÄSTERBOT-TEN 1927 finns två varianter av musiken — frånNorsjö och från Nysätra/Burträsk.HamboskaViktor Lindström gav mig följande beskrivning på'hambo': Ta dubbel handfattning och gör fyra dalsteg(först höger fot i luften) och dansa sedan om.I omdansningen tar pojken med båda händerna omflickans midja och flickan lägger sina händer på pojkensaxlar. Omdansningssteget börjar pojken medvänster fot. Under varje takt slänger pojken flickani luften. Hambon ska nigas.När jag frågade om han kände till uttrycket'hamboska', svarade han att det var samma sak som'hambo'. Det var bara att »man neg så förbaskat;man kom nästan ner i sittande ställning innan manslängde flickan i luften.» Att niga så mycket tyckteViktor var för jobbigt, så han hade inte lärt sig dendansen.SkojjarnEn 'skojjar' är, kunde man säga, en dans där manbyter danstakt mitt i alltihopa för att skapa oredapå golvet.Enligt Josef Nyström, Ljusvattnet, Burträsk, växlarman mellan polkett och vals. Josef säger att manhade särskild musik. Enligt en musikuppteckningefter Kvarnsvi-Helmer består skojjarn av omväxlandeschottis och polkett.Gunnar Karlsson från Svarttjärn, Burträsk, har underen följd av år intresserat sig för västerbottniska musikochdanstraditioner. Han har besökt och intervjuatgamla spelmän, han har tecknat upp melodier och beskrivitdanser. Som aktiv spelman och pedagog harhan också levandegjort de västerbottniska musiktraditionerna.Tillsammans med Siw Burman arbetar han ivår med ett projekt stött av länets folkbildningsförbund,en turné, där de båda unga spelmännen samtidigtpresenterar folkmusik och samlar traditionsuppgifter.De här publicerade dansbeskrivningarna är återgivnaefter ett stencilerat häfte som utarbetats förfolkdans- och spelmanslag.83


Folkdansträning med Skärgårdsgilletoch Björkstalaget.Medlemmar urGnid och drag spelar.Foto: Kjell Lundberg.


ttuUmbygdas spelmansgille. Foto: Kjell Lundberg.Umbygda spelmansgille bildades 1953 och bestårf n av 10-15 spelmän. Man spelar huvudsakligenVästerbottenslåtar, varvid man försöker att, medledning av gamla inspelningar och uppteckningar,visa på karaktären i det västerbottniska spelsättet.Sedan 1974 arrangerar Umbygda spelmansgille,tillsammans med Västerbottens läns hembygdsförening,varje år en spelmansstämma på Gammlia iUmeå. I år blir stämman den 30-31 juli.Björkstalaget är Umeå kommuns äldsta folkdanslag.Det grundades 1922 och har nu 360 medlemmaruppdelat på sju barnlag (7-15 år), två folkdansgrupperför vuxna och en gammaldanskurs, som samtligaträffas en gång i veckan.Dessutom träffas ett 15-tal spelmän inom lagetvarje vecka för att öva och lära ut spelandet tillyngre kamrater.Björkstalaget har egen dräktsektion, som anordnarbland annat vävkurser. Där väver dansarna uppsina egna tyger och syr sedan sina egna dräkter medkamraters hjälp. Man har nu t o m börjat lära siggöra sina egna näbbskor.Gnid och drag är en — än så länge ganska löstsammansatt — samling spelmän i Umeå. Gruppenhar funnits sedan 1973, från början bestående av5-6 personer. Efter hand har den genom det ökadeintresset för folkmusik svällt ut till att omfattaca 40-50 spelmän. Den snabbaste tillväxten harvarit under de sista två åren, och för att möta detstora intresset har under vintern 1976/77 i studiecirkelformanordnats låtkurser med ca 30 deltagare.Gnid och drag spelar folkmusik — förutomfrån Västerbotten även från andra landskap i Sverige,samt från Finland och Norge. Gruppen görinte anspråk på att vara ett ordinärt spelmanslag.Sättningen är också lite ovanlig; om alla 50 skullespela samtidigt, så finns följande instrument representerade:fiol, dragspel, basdomra (en sortsbalalaika), tenordomra, kontrabas, mandolin, gitarr,tramporgel, banjo, tin whistle (en engelskplåt flöjt), tvär flöjt och triangel.


Musiken på bruketErikJohanssonBilden föreställer Robertsfors Hornorkester omkring1906-07. I övre raden fr v Albin Hellberg, verkmästarevid fabriken, Gustav Sundelin, verkstadsarbetare,Johan Mattsson, gjutmästare, Georg Rönnlund,jordbruksarbetare, Edvard Rönnlund, sågverksarbetare,Erik G Hörneli, sågverksarbetare. I undre radenfr v Thure Hammarstedt, verksarbetare, Elof Forsmark,verksarbetare, J Axel Asplund, hyvlare, ochLars Petter Forsmark, stångjärnssmed och orkesterledare.Musiklivet i Robertsfors har traditioner sedan långttillbaka. Vid bruksetableringen i mitten av 1700-talet medförde invandrande yrkesmän — byggarefrån Dalarna, smeder och järnbruksarbetare frånupplandsbruken — sin egen sång- och musiktraditiontill Robertsfors. De första uppgifterna om enmera organiserad form av musikverksamhet härrörsig från 1886, då en regementsblåsare vid regementetpå Gumboda hed, fanjunkare Ådän, fick i uppdragav bruket att bilda och leda Robertsfors Horn-87


musikkår. Bruket skänkte den första uppsättningeninstrument. Ett althorn ur den uppsättningen finnsnu i bruksmuseet.I början av 1900-talet var smeden och vallonättlingenLars-Petter Forsmark ledare för musikkåren.Han spelade själv bastuba. Direkt efter arbetsdagensslut träffades biåsarna i snickarverkstaden eller i bagarstugan,styrde av sig de so tiga skorna och stampadetakten så dammet rök. Gjutmästare JohanMattsson blev sedan ledare för hornmusikerna. Hanefterträddes av verkstadsarbetaren Thure Hammarstedt,som kom att hängivet leda kåren i fyrtio år.Konsert av mässingbiåsarna från Robertsfors varett uppskattat inslag i festprogram runt om i kommunen.Särskilt vid sommarfesterna såg man framemot hornmusikkårens framträdande. Ibland gjordesutfärder till grannsocknarna och till Umeå ochSkellefteå för konserter.88PROGRAMR obertsforsKovidHornmusi u arsn s ert—>Beduinen Marsch OSCHEITOuvert. Lyckans Stjärna SPRONGStändschen von SCHUBERTChör ur JosuaHÄNDELPosten i skogen (Kornettsolo) SCHÄFFERFrån gamla glada tider (potp.) . . LANDELLOuvert. till op. En sömnlös natt OFFENBACHFältvaktenMorgonEKLÖVNorviksgutten marsch V1DNERRobertsfors Hornmusikkår är fortfarande verksam.Mauritz Hörnell, vars far, sågverksarbetarenErik Hörnell, 1906 var med i kåren som trumslagarpojke,är nu ledare. Han för traditionen vidare genomatt ta med gamla melodier och arrangemang idagens repertoar.Stråkorkester bildas1933 fick musiklivet större bredd. Då bildades RobertsforsStråkorkester. Initiativtagare och orkesternsförste ledare var Ivar Nilsson, då elektriker vidRobertsfors bruk. Under de första åren var verksamhetenmycket livaktig med många konserteroch framträdanden. Trots täta ledarbyten och andrabesvärligheter har stråkorkestern — med undantagför en kortare tids uppehåll — varit verksamfram till 1969, då orkestern uppgick i det då bildadeRobertsfors Musiksällskap.Robertsfors SångarförbundÅr 1906 bildades Mattssonska kvartetten ellerGoodtemplarmanskören, som den också kallades.Ledare var gjutmästare Johan Mattsson. Två år senarebildades ytterligare en manskör under ledningav Hugo Hahr, den Hahrska kören. Båda arbetadeenergiskt och framgångsrikt var för sig till 1914, dåde gick samman i Robertsfors Sångarförbund. Tillförbundets förste dirigent valdes Johan Mattsson. Ien historik från förbundets 20-årsjubileum beskrivsåren 1919-21 som en mycket framgångsrik period.Man hade både stort medlemsantal och god ekonomi,vilket förmodligen var mycket ovanligt. Anledningenvar att kommunalfullmäktige i Bygdeå hadebeviljat ett anslag på 500 kronor med villkoret attkören skulle ge fyra billighetskonserter (entréavgifthögst 25 öre) — i Bygdeå, Robertsfors, Sikeå ochÖverklinten.Intresset för sång var mycket stort och underden här treårsperioden hade kören haft 14 egnakonserter. Dessutom hade den deltagit i NorrlandsSångarförbunds fester i både Umeå och Sundsvall.Emellertid drogs det kommunala anslaget in och enviss ekonomisk misär inträdde, berättar 1922 årsrevisorer, och konstaterar en skuld på 62:25 kronor,1923 deltog kören i Svenska Sångarförbundets sångarfesti Göteborg och 1930 i motsvarande arrangemangi Stockholm. I anteckningar från den tiden


Robertsfors sångarförbund omkring 1921.kan man läsa, att manskörssångens popularitet vari avtagande och att lyssnarskarorna glesnade. Körensövningar började bli dåligt besökta, och en visspessimism började sprida sig både bland sångare ochledare.Brukets ägare, grosshandlare Seth M Kempe ochsedermera sönerna Erik och Ragnar Kempe, omnämnesi flera sammanhang med tacksamhet fördet stöd kören fick vid olika tillfällen, både ekonomisktoch på annat sätt.1917 valdes verkstadsarbetaren Elis Lundholmtill dirigent. Han kom att verka som körens ledare ifyrtio år och var även ledare för den blandade kör,som under många år fungerade som kyrkokör. Elisvar en profil inom musiklivet i Robertsfors, om vilkendet gick många historier. En annan färgstarkoch duktig sångare var kraftverksmaskinisten ochförste tenoren Viktor Hammarsten. Vid 75 års åldervar han fortfarande aktiv tenor. Man berättar, attViktor övade tonhållning genom att på sin orgel taen ton, som han sedan gnolade på medan hansnabbt promenerade fram och åter Robertsfors-Sikeå, en marsch på 10 km, för att vid hemkomstenkontrollera på orgeln igen om han kunnat hålla ton.Vid konserter på mera avlägsna orter kunde dethända, att bruket bjöd på skjuts med sin stora rödaFiat, men vanligare var att man färdades på cykel.Viktor berättade, att man bl a cyklade till Burträskvid några tillfällen. En konsert där var särskilt lyckad»för du förstå, körka, hon va alldeles fullpackeå folk, å n'Elis tyckt vi sjonge bra, för eljest bruke'nsäj — hur hellpyttes sjöng ji kärar — å etteråt va vipå dansn å snört ut varenda burträskar borti dansbanan».Med åren blev det allt svårare att klara rekryteringav ledare på ideell väg. 1957 beslutade därförkommunen att heltidsanställa en kommunal musikledare.I tjänsten avsattes obligatorisk tjänstgöringstidför manskör, damkor och orkester för att på detsättet garantera en fortsatt verksamhet. Det medfördeockså ett närmare samarbete mellan köreroch orkester och sammanslagningen till RobertsforsMusiksällskap 1969 blev en naturlig följd. Musiksällskapethar f n ett 80-tal medlemmar och arbetarmed en bred repertoar av musik och sång. Dethar också inslag av rörelse till musik och talroller isina program. Kommunal musikledare var 1957-59Veinö Routtinkoski, 1959-60 Helge Dahl och från1960 Lennart Forsgren.


Kring 30 års konsertliv i UmeåAxel V. Sund q vi stI början av 1940-talet skrev jag då och då musikartiklaroch referat om musik för Umebladet ochVästerbottens Folkblad. Omkring 1945 vidtaladesjag av redaktionsledningen för Umebladet att blitidningens musikanmälare. Jag skötte denna uppgiftända till dess Umebladet/Nordsvenska Dagbladetlades ned årsskiftet 1958/59, då jag övergick tillVästerbottens-Kuriren, där jag ännu svarar för musikspalten.Jag skall här kortfattat berätta något omväsentliga drag i Umeå musikliv som jag upplevt detdessa tre sista decennier och även söka något antydavilka förändringar det undergått under sammatid.MusiksällskapetPå 1940- och 1950-talen hade Umeå musiksällskapoch Umeå sångarförbund en mera framträdandeställning i ortens musikliv än vad fallet är nu. Orkesterkonserterna,fyra eller fem per spelår, var av godkvalitet och torde i fråga om samvetsgrann ochgrundlig förberedelse ofta ha överträffat konserternapå 1970-talet. Jag spelade cello ett år i orkestern,då läroverkets musiklärare Arthur Bartler vardirigent (1942-48), och erinrar mig väl de bådelånga och noggranna repetitionerna. Övningskvällarnapågick hela vår- och höstsäsongen, inte baranågra veckor före den utsatta konserten, som iblandvarit fallet på senare år.En tid delades dirigeringsbördan ungefär lika mellanmusikdirektören vid läroverket och direktörenvid I 20. Ibland gjorde orkestern populärkonserterpå närbelägna orter som Holmsund, Robertsfors,Hörnefors, Hällnäs, Vindeln. Framstående solistervar bl a violinisterna Ernst Törnqvist, Endre Wolf,Leo Berlin, Zelia Uhke-Aumere, Tage Broström,Gert Crafoord, cellisten Carl Christiansen, pianisternaGreta Eriksson och Hilda Waldeland, koloratursopranenMargareta Hallin, mezzosopranen GjurgjaLeppée, altsångerskan Lorri Lail. — Tor Mann, Sten90Frykberg och Sixten Eckerberg gästdirigerade. Melodramervar programpunkter, som senare försvunnit,bl a gjordes Griegs »Bergliot» med Gerda Lundequist.I mars 1946 framfördes Prokofjevs »Peteroch vargen» med Ivar Kåge som berättare.Mot slutet av 1940-talet påbörjade Carl Garagulysina umeåbesök som dirigent och violinsolist. Musiksällskapetskonserter under hans ledning var längesäsongens obestridda höjdpunkt. Han brukade tillbringanästan en hel vecka här före varje konsertför att ordentligt trimma orkestern, särskilt stråkarna.Garaguly torde vara den ende violinist som spelatTjajkovskijs D-dur konsert för umepublik, detskedde i maj 1955, då Helge Lundqvist dirigerade.— Även på 1960- och 1970-talen har dirigenter somEverett Lee och Lennart Hedwall engagerats för liknande»instruktionsveckor» före konsert.Bland musiksällskapets solister under 1960-taleterinrar man sig många intressanta namn som EmilDekow, Endre Granat (Paganinis D-dur konsert),Jennifer Nuttal, Endre Wolf (Sibelius' D-dur konsert),tjecken Spytnikov Sorm, cellisterna GuidoVecchi och Erling Blöndal-Bengtsson, pianisternaEinar Haglund (»allvetaren»), Sigurd Fredriksson,som medverkade vid 100-årsminnet den 24 november1962, Irene Mannheimer, Lilian Carlsson, StanislavKnor, sopranen Jacqline Delman, tenorenRolf Björling. Ett namn som lyser med särskildglans är sopranen Mattiwilda Dobbs. Hon var musiksällskapetssolist inte mindre än sex vårsäsongeri sträck 1966-71, utan tvivel rekord för Umeå. Enstor publik var alltid lika begeistrad av att få lyssnatill hennes själfulla och tekniskt fulländade sång-SamkonserterSedan 1965 har ett allmänt uppskattat musikalisktsamarbete tvärs över Kvarken fortgått genom att orkestrarnai Vasa och Umeå gett årlig s k samkonsertpå de bägge orterna. Flera betydande finska tonkonstnärerhar framträtt vid dessa konserter: vio-


linisten Hannele Angervo-Segerstam, cellisternaErkki Angervo och Arto Noras, sopranen IrmaUrrila, Wagnersångaren Matti Lehtinen. Orkesternsnumerär har som regel hållit sig kring ett 60-tal.Dessvärre upphörde samarbetet 1976 i och med attVasa stadsorkester blev helt professionell. — InomVästerbotten sker sedan 1967 viss samverkan mellanorkestrarna i Umeå, Skellefteå och Lycksele genomen årlig »trestadskonsert», som ambulerar mellande nämnda orterna. Antalet musiker i dennalänsorkester har som regel varit mellan 45 och 50.Erik Bylund är musiksällskapets ordförande sedan1974, då han efterträdde Lars-Gunnar Larsson.Orkesterns senaste dirigenter har varit Helge Lundqvist1955-62, Göte Granström 1962-70, därefterTorsten Wennberg.Intim MusikHösten 1958 tillkom en ny och värdefull faktor iUmeå musikliv genom bildandet av kammarmusikföreningenIntim Musik. Dess första ordförande vardr Per Lundström, rektor Ingegerd Halling blev sekreterare.Föreningen, som alltjämt existerar, anordnari allmänhet fem eller sex kammarmusikaftnarårligen med ensembler av skiftande slag, ofta stråkkvartetter(Kyndel-, Frydén-, Leygraf-, Saulescokvartetterna,även utländska från Prag, Paris etc),vidare gitarrister, sångare, pianister. När Käbi Lareteieller Hans Leygraf konserterade för Intim Musikpå 60-talet, måste man ibland ordna extra sittplatseri den stora aulan på Östra gymnasiet. FolkbildningsföreningenMinerva anordnade regelbundetmusikaftnar, ofta som säsongavslutning. Denna traditionsrikaförening fortsatte sin verksamhet tom1969.MusikuppvisningarMusikuppvisningarna med personalen vid I 20:s musikkårvar tidigare årliga vårkonserter. Programmenvar intressanta, inte minst för den som ville lyssnatill klangkaraktärer hos blåsinstrument. Där speladessatser ur konserter för valthorn, fagott, klarinetteri olika stämning, lustiga sammanställningar förekomsom piccolaflöjt mot kontrabas (eller fagott),någon gång spelades stråkkvartett. Man saknadeuppvisningarna, då de mot slutet av 1950-talet avveckladesi avvaktan på militärmusikens omorganisation.Vid läroverkets uppvisningar under Axel Melander,Arthur Bartler och Mary Wallskog kunde manpå 1940- och 1950-talen ofta spåra unga musikbegåvningar.Dessa uppvisningar försvann i och medläroverkens omorganisation. Folksoleseminarietsmusikuppvisningar lades redan i slutet av 1940-taletom till vårkonserter och soaréer till förmån för musikstipendiefonden.— Vid lärarhögskolorna, somefterträtt seminarierna, tycks nästan all kör- och orkesterverksamhetha upphört, beklagligt ur musikutbildningenssynpunkt. Men på plussidan finns dekommunala musikskolorna, den i Holmsund bildades1958, i Umeå 1963, i Hörnefors 1967. Umeåmusikskola ger regelbundna musikaftnar vid arbetsåretsslut. Den har 1977 ca 3.900 elever.Opera och operettOperett — och även de enstaka operabesöken — haralltid haft god publik i Umeå. Då man bläddrar i bevaradeprogramblad får man intrycket att »musikteatern»hade högkonjunktur här kring år 1960:Irving Berlins »Annie Get Your Gun» i februari1959, Rossinis »Barberaren i Sevilla» tre kvällar ioktober samma år, Franz Lehars »Röda rosor» i november,Kälmåns »Grevinnan Maritza» i mars 1960,Lehars »Glada änkan» i november, Benatzkys »Vitahästen» tre kvällar i februari 1961, så Mozarts»Figaros bröllop», Cole Porters »Kiss me Kate»,Kerns »Teaterbåten», Burkhards »Oh, mein Papa»etc.Ungefär samtidigt gästspelade Vasa operasällskapupprepade gånger i Umeå, i oktober 1960 med delarav Bizets »Carmen» i konsertversion, i maj följandeår med hel föreställning av samma opera iöstra gymnasiet, en stor succé med Irma Revell ititelrollen. I mars 1963 presenterades »Barberareni Sevilla», i januari 1965 gjordes konsertmässigt partierur Verdis »Nabucco» i stadskyrkan och Backenkyrkan.En nyinstudering av »Carmen» visades härPingstlördagen 1970. Senaste gången Vasa så ambitiösaoperasällskap gästade Umeå var den 29 november1975, då med spelmansoperan »Brudhimmel» avAaro Kentala, själv fiolspelman. Eino Haipus harvarit musikalisk ledare vid alla dessa tillfällen.91


Ungdomsorkester och körerSedan 1972 har varje sommar i Umeå anordnats orkesterveckorför ungdom med dirigenten TerenceLovett från London som ledare. Initiativet kom fråndåvarande kommunale musikledaren Sven Melander,och musikveckorna organiseras av musikskolan ochdess ledare Sixten Liedström. Från att i början havarit nordiska har veckorna fått en alltmer internationellprägel med deltagare från flera länder påkontinenten. Konserter med kammarensembler ochstor symfoniorkester ges i Umeå och på andra orteri Västerbotten.Jämte Umeå sångarförbund och kyrkornas körerarbetar — eller har arbetat — en rad andra vokala ensemblerav mestadels profan karaktär: Åbergskören,Umeå Flickkör (1949-60), Lilla Seminariekören(1958-65), Umeå ungdomskör, Kör 74, Ceciliakören,ABF-kören o.a. Pingstkyrkans sångare medMargit Borgström som ledare har blivit »rikskändisar»genom TV-serien Hela kyrkan sjunger, som påbörjadesi januari 1973. Vissa konserter har haft karaktärav evenemang, som särskilt fäst sig i minnet.Jag tänker då på bl a Radioorkesterns besök här ioktober 1957 och i samma månad 1958, båda gångernamed Sten Frykberg. Vidare samma orkestermed Stig Westerberg i mars 1963, då Josef Grunfarbvar violinsolist, Stockholms filharmonikerskonsert den 13 april 1972 med Leif Segerstam ochviolinsolisten Paavo Pohjola. Den senaste verkligtremarkabla orkesterkonserten här gavs av Jerusalemssymfoniorkester den 23 oktober 1974 medLidya Mordskowitch som oförglömlig violinsolisti Sjostakovitjs a-moll konsert.Riksspelmansstämman i juni 1962, den enda hittillsi Umeå, var en stor musikhändelse, som sträcktesig över tre-fyra dagar. King's College Choir frånCambridge, med underbart smidiga och fräschagossopraner, samlade en fullsatt stadskyrka den 1september 1975. Ett evenemang var naturligtvisockså Operabalettens Svansjö-kvällar i Sporthallen,oktober 1971. Pro Musica-festivalerna med GerhardDornbusch 1965 och 1969 var uppmärksammadesång- och dansveckor. Louis Armstrong-galan inämnda två gånger fullspikade sporthall den 20 januari1959 hör till det man minns, och de senarejazzfestivalerna, som anordnats i oktober sedan år1968, samlar en väldig publik.92UniversitetetAv musikaktiviteter vid det unga universitetet förtjänari första hand den år 1960 bildade studentkörenatt nämnas. Den har letts av bl a Sven Melanderoch Allan Lindahl. Sedan 1971 heter dirigentenLars Gunnar Martling. Vårkonserterna den 1 majsamlar alltid god publik. Studentkören biträder regelbundetNorrlandsoperan, och innevarande säsong1976/77 ger kören i samarbete med musiksällskapetHaydns oratorium Årstiderna, uppdelat på fyra årstidskonserter.Då och då mottar kören besök av studentsångarefrån andra universitetsstäder (Uppsala,Lund, Stockholm, Trondhjem). — År 1967 bildadesbland studenterna Blåscorpset Renhornen med 30-talet starkt blåsande musikanter, ett övervägandehumoristiskt inslag i Umeå musikliv. »Jubileumskonserter»ges varje år. Även ljudstarka blåscorps frånsydligare högskoleorter har ibland drabbat Umeå,t ex Kårsdraget/Korsdraget från Stockholm i februari1970. — Studentkåren anordnar ofta musikaftnarpå kårhuset Universum.Norrlandsoperan — RegionmusikenDet förnämsta tillskottet till musik- och teaterliveti Umeå och Västerbotten under dessa 30 år är dennorrländska musikteater, som fr o m 1 juli 1974 lokaliseratshit, Norrlandsoperan, med Arnold östmansom konstnärlig ledare. Den första instuderingen aven helaftonsopera, Rossinis »Italienskan i Alger», hadeen mycket uppmärksammad premiär fredagenden 22 mars 1975, och ytterligare fyra operor harhittills haft lyckad Umeå-premiär för att därefter gåpå turné, som ibland sträckt sig söderut ända tillGävle. Från hösten 1976 har operan sin egen stråkkvintett,som också biträder vid orkesterkonserteroch under innevarande spelår även genomför en seriekammarmusikaftnar tillsammans med operanssångare.Regionmusiken svarar för blåsarstämmorna ioperaorkestern. En stor del av musikernas tjänstgöringstidupptas av skolkonserter inom länet, enverksamhet som organiseras av Rikskonserter. Denpågående s k profileringen har nu kommit så långt,att regionmusiken i Umeå disponerar över en egenstråkkvartett. Regionmusikerna och stråkmusikernahos operan, som beräknas öka i antal under närmas-


Från ungdomsveckorna iStrömbäck. Blås- och stråkkvintett.Foto VK.iaBfii


te året, torde snart ha personella resurser för att tillsammanskunna bilda en mindre symfonisk orkesterav professionella musiker, något som länge efterlystsi Umeå.I sammanhanget bör nämnas, att Umeå musiksällskapfr o m arbetsåret 1976/77 organiserat sigsom en amatörorkester med avlönade stämledare.Av främst kostnadsskäl avstår man från yrkesmusikeri blåsarstämmorna, även dessa spelas nu avgoda amatörer.Musik i kyrkornaDen kyrkliga musikverksamheten är nu mycket livaktigi Umeå. Nya kyrkor har tillkommit, på Teg1969, på Ålidhem 1973, och organisterna där anordnarofta musikandakter och konserter. Umeåstadskyrka har av gammalt ett rikt musikliv.Två av Norrlands största kyrkorglar finns inomUmeå kommun, den i landsförsamlingens kyrka invigdesår 1955, den i Tegskyrkan år 1973. Båda ärfyr-manualiga med ca 50 stämmor, byggda av Grönlundsorgelbyggeri, Gammelstaden. Stadskyrkanhar nyrenoverad tre-manualig orgel; i Ålidhems kyrkaär ny orgel under byggnad. Framstående orgelspelarefrån in- och utlandet framträder ofta i stads-,Tegs- och Backenkyrkorna.ÖnskemålDenna koncentrerade överblick av musiklivet iUmeå under tre decennier visar att de musikaliskaaktiviteterna har breddats ordentligt. I själva verkethar musiklivet nu på 70-talet nått en för en ort avUmeå storlek — 76.251 innevånare den 1 januari1977 — ovanligt rik variation. Några inslag har försvunnit(regementsmusikernas och skolornas musikuppvisningar,ett par körer har lagts ner, samkonserternamed Vasa upphör), men så mycket annat harkommit i stället. De främsta önskemålen är nu attuniversitetet tillförs en musikinstitution samt attden norrländska musikhögskola, som ju ändå måstekomma, lokaliseras hit. Även om den senare av geografiskaskäl uppdelas på två orter, bör rimligen huvudpartenav undervisningen jämte den centrala administrationenförläggas till Umeå. Därmed skullevårt land få en önskvärd musikalisk tyngdpunktäven i Norrland.94LILLA SEMI NAR I EKORENI lärarhögskolornas föregångare, seminarierna, ägnadesavsevärd tid åt körsång, dels inom klassernaoch dels i större körer av valda röster ur hela skolan,manskör, damkor och blandad kör. Det kundevara stora sångensembler, hundratalet röster ellermera i varje.övningsmöjligheterna var goda, eftersom klassernadå hade fasta scheman för hela terminerna. Någonveckodag kunde hållas fri från eftermiddagsellerkvällslektioner vid schemaläggningen så attkör och orkester kunde samlas så fulltaliga sommöjligt till repetitioner. Senare kom systemet medunder terminerna inlagda praktikperioder att mycketförsvåra arbetet.Kvalitativt högtstående körsång kan dock sällannås i stora ensembler. På senare tid har kammarköreralltmer kommit i ropet. Mönstret gavs i värtland 1945 av Eric Ericson, som då bildade Kammarköreni Stockholm. Den debuterade med storframgång hos föreningen Fylkingen våren 1946.Vid Umeå folkskoleseminarium bildades 1958 enliten utvald kammarkör, som fick namnet »lilla seminariekören»till åtskillnad mot den stora blandadekör, som brukade sjunga vid årsexamina på våren.En stimulans redan vid starten blev den inbjudantill rikstävling för blandade körer som SverigesRadio vid samma tid inbjöd till med högst 40,minst 12 sångare. Ume-kören bestod av fem sopraner,fyra altar, fyra tenorer och fem basar, tillsammans18 röster. Tävlingen gick i två omgångar, iden första blev lilla seminariekören nia bland de tiosom togs ut för avgörande tävling. Där placeradeden sig som nummer fyra efter Enskede ungdomskör,Västerås kammarkör och KFUM:s kammarköri Stockholm. Tävlingsprogrammet, som var självvalt,sändes i radio den 25 oktober 1959 och omfattade:Peterson-Bergers I furuskogen och Killebukken,Åke Malmfors' Gammal nederländare (BoBergman), Hildor Lundviks Som ett blommandemandelträd (Pär Lagerkvist), Knut HåkansonsBrusala (Erik Axel Karlfeldt), David WikandersKung Liljekonvalje (Gustav Fröding) och StenhammarsSverige. Genom sin goda placering kom köreni blickpunkten och vi hade tidvis svårt att hinnamed alla erbjudanden om framträdanden — vi hadeju alla vårt ordinarie skolarbete att sköta.Kören existerade fram till 1965 och tanken äratt en 20-årsträff med framträdande i länsmuseetskall organiseras midsommar 1978.Det är beklagligt att arbetsförhållandena vid våralärarhögskolor blivit sådana att deltagande i körsångoch orkesterspel nästan omöjliggöres. De lärospånsom lärarkandidaterna tidigare brukade göra iseminariernas körer och instrumentala ensemblerhade sin stora betydelse för deras kommande musikaliskainsatser ute i bygderna landet runt.Axel V Sundqvist


I ÄLDRE ÅRGÅNGAR AV »VÄSTERBOTTEN»FINNS MER OM MUSIK1928:1924-25:1924-25:1929:1921:1926:V AHLSTEDT: Smörvisan. Uppteckn iBygdeträsk.Anders Froms visa. Uppteckn av och medupplysningar till texten av P A Lindholm.Harmoniserad av Thure Melander.RUBEN ANDERSSON: Sång-lek. Ränn påskia. Uppteckn. Harmoniserad av N Höglund.Schottis (noter). Uppteckn efter volontärLindahl, Gumboda.Schottis (noter). Uppteckn efter gammalspelman i Bjurholm.Gammalvals (noter). Uppteckn eftergammal spelman i Bjurholm.Hambo (noter). Uppteckn efter Nyströmi Sörbyn, Nordmaling.Gång-låt (noter). Uppteckn efter EdvSikström i Långed, Nordmaling.O BURSTRÖM: »Villvassvisa». Gånglåt frånBurträsk, 1700-talet (text och noter). Uppteckn.RAGNAR DAHL: Burträskvisan. Uppteckn.AXEL EEK: Folkvisa från Västerbotten: Enobeständig vandring. Uppteckn efter NilsJonsson, Hällnäs. Harmoniserad av upptecknaren.1931: FERDINAND FALK: Kull-Fredrik-visan.Uppteckn och arr.1940: »Ekorren gick uppå ängen och slog» (Norsjövariant).Uppteckn och arr.1928: GUSTAF FRIDNER: »På lilla vännens arm»(text och noter). Folkvisa uppteckn i Degerforssn.1924-25: R HALLSTEN: Forsboms Polska från Vilhelmina(noter). Uppteckn.Lars Olofs polska från Vilhelmina (noter).Uppteckn.Janes Polka (noter). Uppteckn efter nämndemanHällsten.Polska från Vilhelmina (noter). Upptecknefter L O Hällsten.Mattesturs Polska (noter). Uppteckn efternämndeman Hällsten.1927: INGEMAR INGERS: Folkvisor. Uppteckn iDegerfors.I. Herr PederII. FångenIII. Två flickor i rosendelundIV. En lördagsaftonV. Amandas sorgsna klaganVI. Du har diamanter och pärlor1922: Kuckumaffens visa. Ett gammalt allmogerimfrån Norsjö.1927: J A LINDER: Vaggvisor från norra Västerbotten,uppteckn 1873.Tittar du i gludjen (se även 1932).När rågen syns på gärde.1927: R NORDENSTAM: »Låterskensdansen»(=Norrskensdansen). Uppteckn från Norsjö,Nysätra och Burträsk.1931: INGRID PETTERSSON: Barnrim, ramsoroch skämtvers. Uppteckn i Degerfors 1931.1932: Jag ser ditt milda öga. Uppteckn efterOlof Nilsson i Granön, Degerfors sn, 1931.Säg mig lilla Karin. Uppteckn efter JonasLindmark, Brånet, Hällnäs, Degerfors sn, 1931.1927: Sorgevisa över Isak Persson i Bygdeträsk. Upptecknav E N Olofsson.1926: ERNST WESTERLUND: Kuckumaffens visa.Ett kompletternade manuskript.1947: »Sex nya dikter och visor». Ett skillingtryckfrån 1911.1948: WESTERMARK-ROSEN: Uppteckn av JacobMårtensson.1947: JON ERIK ÖST: Brud-Dans för pengar tillBrudparet (noter). Uppteckn efter Janne Mårtensson,Kvällträsk, Åsele, som lärt den av fadern,Mårten Jakobsson.Brudmarsch (noter). Uppteckn efter JanneMårtensson, som lärt den av fadern, MårtenJakobsson.Gammal Polska (noter) av Mårten Jakobsson,Kvällträsk, Åsele.95


MED FLYGANDE FAHNER OCH SLÅENDETRUMMAMilitärmusiken fick i Sverige sin form under stormaktstiden,men redan Gustav Vasa hade trumslagareoch pipare knutna till sina »fänikor». EnligtKarl XI:s indelningsverk skulle varje regemente ha4 skalmejblåsare, 8 pipare och 16 trumslagare underbefäl av äldste skalmejblåsare, vars titel på1 720-talet blev tambourmajor. Regementsmusikernasom kallats trumpetare, fick under 1 700-taletbenämningen oboister, något som speglar utvecklingenav instrumentbesättningen. 1700-talet.s senaredel blev en nedgångs- och avrustningstid, meninstrumentbeståndet berikades med klarinett, fagottoch dragbasun.Om musiken vid Västerbottens regemente vetman, att beslut på 1840-talet fattades om att vakanthålla10 soldatrotar för att kunna bilda en någorlundafullständig »musikcorps». 200 riksdaler anslogstill sergeant Viroix för musikutbildning iStockholm.När Västerbottens fältjägarkår 1892 blev Västerbottensregemente omfattade musikpersonalen 1 regementstrumslagareoch 12 spel. Med 1901 års härordningövertog kronan helt kostnaderna för musiken,då fick all personal militära titlar föregångnaav yrkesbeteckningen musik- .1914 fanns 36 musi-96ker vid regementet och militärmusiken upplevdeunder detta decennium sin storhetstid i landet —det fanns 60 kårer med tillsammans 1.261 man. Vid»regementsdöden» 1925 minskades antalet i ett slagtill 528 man, för Västerbottens regementes del ennedskärning till 26 man. Dock fanns fram till 1937en kår också vid dragonregementet, K 4.Militärmusikerna hade under lång tid spelat enstor och alltmer ökande roll för det offentliga civilamusiklivet på kårorten. En allt större betoning avde civila uppgifterna kom att prägla utvecklingenunder 1950- och 1960-talen. Den första viktiga förändringenkom 1956 då kårens anknytning till visstförband upphörde och kåren ålades skyldighet tillkonserter för allmänheten.1971 civiliserades militärmusiken till regionmusikefter förslag av 1968 års musikkommitté. Antaletkårer, »musikavdelningar», blev nu 22, varderamed 31-34 musiker, som numera har civil status.Kvinnor kan därför nu också anställas vid regionmusikensorkestrar. Medan 40 % av avdelningarnas tidberäknas för militära uppgifter, skall 60 % gå till»civila» konserter som regel förmedladesav Rikskonserter.(efter Karl Henrik Miillern i »Under vildmannafanan»,Umeå 1976)Militärmusikerna på vänstra bilden är fotograferade i Vännäsi början av seklet. De till höger tillhör I 20 :s musikkår ochfotograferades efter en radioutsändning omkring 1940.


iiiustkbiMw nuFrån en repetition med Regionmusikeni Umeå.Foto: Göte Böhlin.


Spelmansstämmapå GammliaÄven i år blir det spelmansstämma på Gammlia iUmeå, arrangerad av Västerbottens läns hembygdsföreningoch Umbygdas spelmansgille. Det är nu fjärdeåret i rad och nytt för denna gång är att festligheternabörjar redan på lördag den 30 juli med en gammaldagslekstuga på dansbanan, med bl a umegruppenGnid och drag.På söndag den 31 juli börjar spelmansstämmandirekt efter högmässan i Helena Elisabeth-kyrkanmed spelmanståg till friluftsmuseet.Foto: VKPå programmet står förstås folkmusik och folkvisor,men vi släpper även fram folkdansarna. Bl amedverkar Umbygdas spelmansgille, Björkstalaget,Skärgårdsgillet och Ceciliakören.Spelmän och dansare från när och fjärran hälsasvälkomna till en som vi hoppas traditionellt trevlighelg i folkmusikens och folkdansens tecken.100


SKELLEFTEÅ ORKESTERFÖRENINGRedan i slutet au 1800-talet hade Skellefteå en aktiv instrumentalensemble, en blåsorkestergrundad och ledd av förre fältmusikanten C Franke, vars verksamhet kan följas mellan åren1889 och 1914. Under perioden 1911-1913 leddes en kammarorkester av tandläkare Steneberg.Om musiklivet vid samma tid vet man, att det fanns en orkester ledd av biografmusikernSandin, aktiv perioden 1914-1919. Veterinär Johannes Boström var cellist och ledare förBoströmska kvartetten, vari även ingick teckningslärare C F Sundling, doktor Knut Dillbergoch banktjänstemannen Fr Arctaedius. Kvartetten torde också ha ingått iden stråkensemblesom tillsammans med Skellefteå manskör utgjorde stadens första musikförening. Inom dennadominerade dock manskören klart. 1926 bildades musiksällskapet med veterinär J Boströmsom ordförande och Torsten Sundelin som dirigent. 1928 blev Zolo Stärner ordförande ochförre musikfanjunkaren Carl Hed dirigent. 1937 valdes stadens nya kyrkomusiker Gustav Carlmantill dirigent. Han komponerade till stadens 100-årsjubileum 1945 en kantat, som framfördesav sällskapet och senare i radio av Radioorkestern. Under Carlmans entusiastiska och kunnigaledning utvecklades orkestern och konserterna blev höjdpunkter i stadens kulturliv. Underhela sällskapets verksamhetstid har det varit ett nära samarbete med kyrkomusiken och sällskapethar sökt påverka kommunen till att öka sitt engagemang för att utveckla musikundervisningen.1962 anställdes den förste kommunala musikledaren, Lars Lindberg, som också blevorkesterns dirigent. 1964 ändrades sällskapets namn till Skellefteå orkesterförening. Parallelltmed musikskolans utveckling har orkestern kunnat höja sin musikaliska standard, till vilketockså ett nära samarbete med musiklinjen vid Framnäs folkhögskola — nära Piteå — bidragit.Efter uppgifter samlade av Börje Almqvist, Skelleftehamn.Ur ett musiksällskaps protokoll20 nov 1927 § 1 Föredrogs utdrag av protokollet fört vid sammanträde med Skellefteå Manskörden 28 okt 1927. Enligt § 5 beslutades vid detta sammanträde att SkellefteåManskör skulle upplösas och helt uppgå i Skellefteå Musiksällskap motföljande villkor: 1. att Herr Sven Lundström inväljes till första dirigent förkören, 2. att årsavgiften för aktiva medlemmar bortfaller, 3. att Manskörenrepresenteras i Musiksällskapets styrelse till lika antal som orkestern och4. att om Manskören t ex vill ge en konsert, detta må kunna ske utan styrelsenshörande.Efter överläggning härom och med tagen hänsyn till denna stora fördel förMusiksällskapet som ett antagande av detta erbjudande medför, beslöt styrelsenför sin del godkänna detsamma, jämte de därmed förknippade villkoren,utom villkor 4, som ansågs saklöst kunna bortfalla.Detta antagande nödvändiggör givetvis en ändring av § 3 . . .101


Upptogs till behandling frågan om dirigent för sällskapets orkester. Till sammanträdethade inbjudits fanjunkare Hed, vilken förklarat sig villig att åtagasig uppdraget som dirigent för orkestern.Ordföranden redogjorde för den utredning han verkställt för frågans lösning.Efter en stunds överläggning beslöt styrelsen engagera fanjunkare Hed t vmot ett arvode av fem kr per repetition. Repetitionerna skulle äga rum 2 ggri veckan, varje gång 2 tim. Ytterligare repetitioner skulle få anordnas därutöveri den mån så påfordrades.Föredrogs cirkulär från SOR, vari meddelades att SOR erhållit ett statsanslagå 65.000 kr att utgå juni-dec 1930. Villkor för anslags erhållande vore dockatt de enskilda orkesterföreningarna gåvo minst 2 symfonikonserter årligenmed minst 20 mans besättning.Styrelsen beslöt att i sin verksamhet hädanefter följa dessa villkor för attom möjligt komma i åtnjutande av statsbidrag.Föredrogs skrivelse från SOR, vari meddelades att Skellefteå Musiksällskapför arbetsåret 1930-31 beviljats ett statsanslag av 1.300 kr, det högsta anslagsom nu Skellefteå jämföljt musiksällskap erhållit.Villkoret för statsbidraget utgående upptar bestämmelser om minst fyrakonserter per spelår, varvid dock soareer och liknande lättare underhållningej få tillgodoräknas.Uppdrogs åt ordförande att närmare utreda av SOR väckt förslag om anställandegenom köpmän eller affärsidkare av kvalificerad arbetslös musikpersonali de stämmor som kunna erfordras.Behandlades tidpunkten för den extra konsert som sällskapet måste anordnaenär Musikaliska Akademien ej godkänt det antal konserter som sällskapethaft. Då umemusiker måste anlitas och dessa nog voro upptagna under helgernafick ordföranden i uppdrag att med dirigenten fastställa tidpunkten förkonserten.Beslöts att den 18, 19 & 20 nov å Teatern anordna en melodram. Genom välvilligtbistånd från direktör Hedberg i Köpmanholmen, har sällskapet genomfru Kugelbergs initiativ, fått upp en hel båtlast rekvisita som möjliggör anordnandetav denna nyhet för Skellefteå. Fru Kugelberg och herr Hed fick i uppdragatt anordna för densamma.Upplästes ett cirkulär från SOR angående hjälpaktion åt Röda Korset förnödlidande genom konserter.Med anledning av detta cirkulär hade ordföranden satt sig i förbindelsemed landshövding Rosen med förfrågan om inte Prins Gustaf Adolf med singemål Sibylla, som skulle inträffa i Skellefteå söndagen den 26 febr, kundetänkas stå som beskyddare och eventuellt närvara vid en välgörenhetskonsert


t *


Beslöt styrelsen försälja sällskapets basun till Rönnskärkr 100:-.för en summa avBehandlades frågan om engagerande au det 12-åriga underbarnet, pianistenHans Leygraf för konsert, och fick kassören i uppdrag att underhandla medimpressario Boon.Upplästes en skrivelse som ordföranden erhållit från herr Hed vari denneframhöll att sällskapet borde fortsätta verksamheten kommande säsong delsmed anledning av sällskapets 10-årsjubileum, samt att ett uppehör för ett ellerflera år skulle försvåra åtkomsten av ett nytt statsanslag.Med anledning av ovannämnda skrivelse varav framgick att herr Hed ävendenna kommande säsong ställer sig till förfogande såsom dirigent, beslöt styrelsenenhälligt att verksamheten skulle fortsätta.För en nyrekrytering av orkestern beslöt styrelsen att annonsera efter musiker,både amatörer och yrkesmän.För kommande konsert dryftades frågan om engagerande av 12-årige pianistenHans Leygraf.Dryftades frågan angående omläggning av sällskapets rörelse, varvid förslagframkommit att sällskapet skulle gå in för enbart s k kammarmusik enär detvisat sig, att omkostnaderna för hållande av symfoniorkester äro för storaoch dessa konserter ej kunnat gå ihop. Trots stats- och stadsanslaget. Meningenär då att slopa statsanslaget och endast begära stadsanslag.På förslag av ordföranden beslöt mötet att med anledning av sällskapets 10-årsjubileum två konserter skulle givas, en i Skellefteå och en i Skelleftehamn.Beslöts även att en bankett skulle hållas efter första konserten till vilkenmedlemmar skulle inbjudas.Ett förslag av ordföranden att om möjligt ge skolkonsert med orienterandeföredrag rönte bifall, och fick herr Pahlberg i uppdrag att höra sig för angåendelokal, och uppsköts ärendets avgörande till ett kommande sammanträde.För att i någon mån hjälpa de arbetslösa musikerna i sällskapets orkester beslötsatt ge en populärkonsert å teatern den 24 jan. Ingenjör S Mörtsell lovademedverka med en aria av Mozart och klarinettisten O V/iden med en concertinoav C M Weber. I övrigt skulle programmet upptaga delar ur sviten»Sigurd Jorsalfar» av Grieg samt Strauss-valsen »Wein, Weib und Gesang».Då Rönnskärs Blåsorkester hade nedlagt sin verksamhet hade Kopparverketåterfordrat en del instrument, nämligen 1 althorn, 1 basun och 1 B-klarinett.Styrelsen beslöt därför anmoda herr ordföranden att utverka tillstånd att tillsvidare få låna dessa instrument.


Skellefteå Musikkår med denya skärmmössorna vid 15-årsjubileet1947.5 mars 1940 § 6 Från herr Strindlund förelåg ett förslag om anskaffande av ett antal notställtill musiksällskapet. Sedan lång tid ha hornmusikkåren och musiksällskapethaft gemensamma notställ vilket gått mycket bra genom att de båda föreningarnahaft samma repetitionslokal. Men sedan musiksällskapet nu fått annanrepetitionslokal ha en del svårigheter uppstått, särskilt som hornmusikkårenvisat sig vara ägare till det största antalet notställ.Med hänsyn till dels det ovissa läget i världen, som kanske kunde förorsakastatsanslagets slopande kommande spelår dels att spelåret snart vore slut, beslötsatt musiksällskapet skulle söka klara notställsfrågan genom lån, varefterfrågan kunde åter upptagas till behandling ett eventuellt kommande spelår.15 sept 1943 § 3 För att ernå ett effektivare arbetsresultat vid repetitionerna föreslogs att tillmusikerna skulle utgå ett mindre belopp för varje repetition förenat med ettmotsvarande bötesbelopp vid frånvaro. Förslaget diskuterades och tillsattesen kommitté bestående av herrar Westerlund och Strindlund samt frökenBäärnhielm. Kommitténs utredning skulle föreläggas årsmötet.29 nov 1944 § 3 Stadsfiskal Strindlund framförde AK-musikernas begäran om julledigt tiden23/12 - 7/1 (fri resa och ersättning för resdagarna av AK) och beslöt styrelsenbevilja denna anhållan.105


106För de nödlidande inom länetsLappmarkiJReö&elanbe från nllmtin^cicn,3 9i:o 7af @ber tibning ftår t referatet ommetförefomblanbannatenfönbagenö fonfcrtomnämbtbet, at Sprogram»anförare.fompoftionaflåren«åfgftab oc$betapåftäenbe®åfjärmebantagligenunbertecfnabej ärBfmerenSfitäm»är annat en kompositionmanbelebntngiemnabenupplåningen,mebfanntngen, får jagafförefommenan=atfompoftören ej är öwerensstämmandetitlSfeftabenummer, {jmtlfen,egenbomligtnog,betbärfarornanamnfomunbertecfnab,bor i utlan*menfap.Smetiertbtagerod) t)ar jagmeb fjonotn ejben rtngaftege«åban«jagmig frifeten atfom»ägnartacfa förbet wätoiltga bifal,ocftjärmebbegagnarfomban8 fompojiton ItC bel, lifom jagfomtoorotilfälettadabe toälgörare,arbeta förmuftfårenbebielplg?etgobtätbamål.t fträftoanbet atgrattfe.Skellefteå Nya19 jan 1893TidninganordnarSkellefteå fri v. musikkårå Stadshotelletsöndagen den 22 dennes kl. 7 e. m.Biljetter a 1 kr., hälften för barn och tjenétefolk.Öfverbetalning mottages med tacksamhet.gårSJfrfUfteäå ftabsfjoteletftimiDtgoIjårftöbeSmuftfae»ar bejöftfonfcrtafeniSkellefteå Nya Tidning23 jan 1893toiSferltgenKarentotfabe fig ia fliottfåtalig,ttacframenmtjcfetframfiegpåtacfjam publif.bjöböpåfenafte tibenet toålirenbet,»aibt,fårbigfjetod}rif^altigtprogram,fomfäferljet.2Jananförare.blanbannat£ennainnehölpreftationjemtenågraanoraen fompofitiou affårenäcapo.nummerfenterabeS lifligtocbmåfte giftoaäbabenöblibanbeÄonferten, ]"omibetslån§toaranotbnablappmarfjinbragtetillförmån för105, fr.Skellefteå frivilliga musikkårs konsert i går å stadshotellethärstädes war besökt af en wisserligen fåtalig, menmycket tacksam publik. Kåren wisade sig ha gjort wackraframsteg på senaste tiden i renhet, färdighet och säkerhet.Man bjöds på ett wäl waldt, rikhaltigt programsom bland annat innehöll en komposition af kårens anförare.Denna prestation jemte några andra nummersenterades lifligt och måste gifwas da capo. Konsertensom war anordnad till förmån för de nödlidande i dettaläns lappmark inbragte 105 kr.Skellefteå Nya Tidning26 jan 1893Meddelande från allmänheten.I N:o 7 af Eder tidning står i referatet om söndagenskonsert omnämnt det, att å programmet förekom blandaf kårens anförare. Då härmedantagligen undertecknad är åsyftad och detta påståendemed sanningen, får jag af förekommenanledning lemna den upplysningen, att kompositörentill åsyftade nummer, hwilken, egendomligt nog,bär samma namn som undertecknad, bor i utlandet ochhar jag med honom ej den ringaste gemenskap. Emellertidtager jag mig friheten att å hans wägnar tacka för detwälwilliga bifall, som kom hans komposition till del, liksomjag och härmed begagnar tillfället tacka de wälgörare,som woro musikkåren behjälplige i sträfwandet attarbeta för ett godt ändamål.C Franke.


Holmsunds musikcirkel i slutet av 40-talet. Dirigent ochcirkelledare Axel V Sundqvist.MusikskåpetAxel V.SundqvistDå jag den 1 juli 1938 tillträdde tjänsten som folkskollärare,organist och kantor i Holmsunds församling,kom jag omedelbart i kontakt med en litengrupp musikvänner, som börjat samlas för samspelsövningari dåvarande Stenmans hotell i Djupvik.Som jag alltid varit mycket intresserad av samspel —jag sysslade med sådant hela min uppväxttid, ochunder studieåren i Linköping var jag cellist i ett parorkestrar — villfor jag gärna deras begäran att ledaövningarna. I själva verket var detta en uppgift somjag livligt välkomnade efter ett tiotal år på en mindreort i Småland, där jag bittert saknade möjlighetertill samspel.I början förde vi inte några anteckningar över repetitionerna.Men vid sammanträde den 22 mars1939 beslutade den lilla »orkestern» att konstituerasig som en till IOGT ansluten musikcirkel, och därefterfinns verksamheten noga dokumenterad i protokoll,räkenskaper och årsberättelser. En styrelsepå tre personer tillsattes: ordförande kassör ArthurLöwgren, sekreterare fröken Sigrid Amkoff, kassörreparatör Hans Ramgren, cirkelledare musikdirektörAxel V Sundkvist.107


Hur musikcirklarna uppstodMusikcirkelrörelsen är en del av vår nyare musikhistoriaoch har varit av väsentlig betydelse för särskiltlandsbygdens musikliv. Den startade i Uppland på1920-talet. Dåvarande docenten i musikhistoria vidUppsala universitet Carl-Allan Moberg ivrade mycketför denna typ av musikbildande verksamhet,och blivande dir mus Sven E Svensson i Uppsala varen annan drivande kraft därnere. Då de första cirklarnabildades i vårt län — i Holmsund, Lyckseleoch Vännäs — kunde Upplands musikcirkelförbundmed 25 anslutna cirklar fira sitt 10-årsjubileum.Vännäs-cirkeln blev helt kortlivad. Cirkeln iLycksele leddes av musikdirektör Einar Wallvik ochfortlevde till i mitten av 1940-talet. Men den somenvist levde kvar var Holmsundscirkeln. Jag var dessledare i ca 16 år, 1939-55, den övertogs sedan fören kortare tid av kantor Harald Ståhl och senare avAlbert Karlsson. Några år fungerade violinistenBror Hagman som lärare för stråkarna, han deladesin tid mellan Holmsund och Hörnefors. Den 1 juli1964 tillträdde Sixten Liedström tjänsten som kommunalmusikledare på orten och blev då samtidigtcirkelns ledare. Namnet Holmsunds musikcirkel ändrades1969 till Holmsunds orkesterförening, som nuär nära lierad med musikskolan.Redan cirkelns andra verksamhetsår lämnadeHolmsunds AB ekonomiskt stöd med 300 kr, ettbelopp som 1946 höjdes till 500 kr. Som ett tacktill disponent Axel Enström för välvillig inställningtill musiken uppvaktade orkestern honom på 5 0-årsdagenmed ett litet hyllningsprogram, inlett medK Noacks »Tomtarnas vaktparad». — Fru MargitEnström var musikintresserad och en god pianist,vid ett av våra framträdanden i kyrkan bidrog honmed pianosolo, och hon inträdde även i den samarbetskommitté,som bildades i Holmsund för att firaMusikens Vecka.Kommunalfullmäktige i Holmsund började försiktigtmed ett årsanslag på 50 kr, som successivthöjdes till 100 och 250 kr. Snart medgav vår ekonominågra högst önskvärda inköp, bl a av ett tiotalnotställ så att musikanterna slapp att ständigt »kånka»på sina egna, vidare en B-klarinett från Melandersi Umeå, litet senare en violoncell med stråkeoch etui. Behövlig kontrabas ställdes under flera årvälvilligt till förfogande av Umeå musiksällskap.108Ett välljudande skåpVår repetitionslokal var en kort tid Stenmans hotelloch därefter Holmsunds ordenshus. Från mitten av1940-talet hölls övningarna regelbundet i kyrksalen,som då fått sitt goda Malmsjöpiano. Vi bedrev trägnarepetitioner för att öva in repertoar och blevganska snart något av en institution i ortens liv,som anmodades medverka vid alla »större» tillfällen,vid högtidsmöten i kyrkan, vid jubileer, vid invigningenav det nya kommunalhuset, vid folkbiblioteketsinvigning, vid kommunens övergång till köpingnyårsnatten 1946-47. Häradsdomare J ANoréus skrev ofta om cirkeln i sina skärgårdsbrevtill Västerbottens-Kuriren, och han bevistade i regelvåra årsmöten. Flertalet offentliga framträdandengjordes i Holmsunds ordenshus, kyrksalen och på


Sandviks teater. Då och då reste vi över till Obbolaför konsert i folkskolans gymnastiksal.Då vi fått fast fot i Holmsunds kyrksal, såg viöver vår ekonomi och tyckte oss ha råd att anskaffaett ordentligt förvaringsskåp. Cirkelledaren ritadeett kombinationsskåp med inredning för noteroch grammofonskivor samt plats för grammofonverk.Det tillverkades av finsnickare Arne Sandströmi Holmsund.Kring detta både praktiska och välljudande skåpsamlades cirkeln de följande åren vid studieaftnarna.Vi anskaffade år för år ett för våra förhållandenaktningsvärt skivarkiv av s k stenkakor och avlyssnadevärdefull musik, både den vi själva sysslademed och sådana verk som låg utanför vår förmåga.Det ljudande skåpet kom väl till pass vid musikaliskfrågesport, en populär punkt i åtskilliga soaréprogram.Hjälpsamma Umeå-musikerNästan alltid fanns det besvärande luckor i instrumentbesättningen.Särskilt tomt kändes det att inteha cellostämman regelbundet besatt. Vid repetitionerspelade jag själv ofta cello, men detta gick inteför sig vid konserter. Då måste hjälp påkallas frånUmeå: musiksällskapets förnämliga solocellistBertha Bernhardtson, Greta Rhodén eller studerandenBörje Ahnqvist.Jag vill gärna nämna ytterligare några Umeåmusiker,som gav oss värdefull hjälp, nästan alltid utanekonomisk ersättning: på violin Abr. Bernstein,Gunnar Lindgren, Allan Fredin, Eric Hansson; påviola Bertil Wensby; på basfiol Erik Ohlsson; påflöjt Hjalmar Nyblad, Ingvar Forsberg; på oboeRune Holmgren; på klarinett Gösta Cassman; påvalthorn V Anderholt och A Lundgren; på pianoSture Eriksson, Rego Wiklund, Gunnar Edfast,Kerstin Wallén och Birgitta Ulander.Radiotjänst stödde musikcirklarnaDåvarande Radiotjänst engagerade sig berömvärtför musikcirklarna. Ett par experter fick i uppdragatt utarbeta studiematerial: Sven E Svensson sammanställdeåren 1940-42 studieanvisningar till enrad värdefulla tonsättningar, svenska och utländska,samlade i sju studiebrev med tillsammans 75 nummer,lämpade för amatörmusiker, samt ett gedigetreallexikon över musikterminologi — Sven E Svenssonvar en skarp teoretiker. Fil lic Per Lindfors, dåintendent vid Radiotjänsts musikavdelning, utarbetadesamtidigt personlexikon i anslutning till programmen,som var ordnade i stigande svårighetsgrad.Detta material blev en utmärkt hjälp för attfinna en spelbar och samtidigt musikaliskt värdefullrepertoar, det inköptes från Radiotjänst för enringa penning. Holmsundscirkeln anskaffade notmaterialtill rätt många av dessa tonsättningar ochspelade dem flitigt under hela 1940-talet.RepertoarenCirkelorkesterns repertoar kan här endast antydas,vi sökte ge den god kvalitet och samtidigt hålla denpopulär och varierad. Den sträckte sig från J S Bach(Bondekantaten) till Lars-Erik Larsson (Serenadoch Liten marsch). Uvertyrer är intressant och tacksammusik att utföra, och vi införlivade en rad sådanai repertoaren: Lustspelsuvertyr av Kéler-Béla,Kalifen i Bagdad av Boieldieu (bitvis knepig sekundviolin-stämma),Titus av Mozart, Iphigenia i Aulisav Gluck, Tancred och Italienskan i Alger avRossini osv. Wienervalser stod ofta på soaréprogrammen:Kunstlerleben, Wienerblut, Kaiser-Walzer,An der schönen blauen Donau, med och utan kör,Dorfschwalben (Bysvalorna), Schönbrunner o.a.Ett urval marscher hör till i en amatörorkester,själva marschrytmen är stimulerande, och de olikainstrumentstämmorna bjuder ofta på intressantatekniska uppgifter. Det finns gott om sådana av musikalisktvärde: Glucks Alceste-marsch, BeethovensTurkisk marsch, Schuberts Militärmarsch D-dur,Mendelsohns Athaliamarsch, Radetzky-marschenav Strauss d ä hörde alla till vår repertoar. Då vi hadeorkesterstämmorna väl besatta vågade vi oss påenstaka symfonisatser som Romanze ur »La Reine»av Haydn, Ändantet ur Beethovens första symfoniC-dur och några menuetter ur andra klassiska symfonier.Av några andra orkesterstycken som påtagligtslog an på publiken erinrar jag mig »SkandinaviskSuite» av Emil Juel-Frederiksen, Sibelius' »Valsetriste», Jacob Gades »Tango Jalousie», för att intetala om H C Lumbyes »Champagne-galopp», därGustaf Kriström alltid var bejublad champagnekorksolist,som osvikligt prickade in smällen av »korkar-109


na» med ett finger innanför kinden, t o m i rätt tonart!— I program av mera folklig karaktär speladevi ibland potpurrier, t ex »Livet i Dalom» av Blom/Malm, Eysdens »Svenska folkvisor och danser»,Sandells »Svenska spelmanslåtar». Vid ett par vårsoaréermedverkade fiolspelmannen Daniel Amkoffmed låtar ur sin särskilda repertoar.Musikens vecka och landskapsaftnarUnder hela 1940-talet ordnade Holmsunds musikcirkelarrangemang under Musikens vecka. Förstnågra ord om varifrån idén till dessa veckor kom.År 1940 bildades i Stockholm en förening mednamnet Musikens Vecka, med uppgift att verka förfolklig musikkultur och att stimulera till aktiv musikutövning.Bakom stod STIM (Svenska tonsättaresinternationella musikbyrå) med den kände EricWestberg, samt Svenska tonsättarföreningen. Stockholmsföreningentillhandahöll affischer och annatreklammaterial och gav tips om lämpliga arrangemangunder veckan, som firades samtidigt över helalandet, vanligen i november. Musikens Veckoblad,ett litet 16-sidigt häfte med glada bilder och småessäer om musik sändes ut till arrangörerna. Efternågra år ändrades namnet till Musikfrämjandet —Musikens Vecka, och en stadgeändring 1949 slopadesista ledet namnet. Föreningen Musikens Veckaägde bestånd i ca 10 år, varpå hela idén ebbade utoch detta stöd till musikcirklarna upphörde — dessvärre.Cirkelns framträdanden på 40-talet utformadesflera gånger i samarbete med logen Skärgårdsblommansom landskapsaftnar (Dalarna, Småland, Västerbotten,Värmland). Landskapen belystes mångsidigtmed musik, landskapssånger, deklamation —Josef Hansson medverkade ofta — föredrag och kåserier,det var program med klar kulturell syftning.Andra program anknöt till särskilda länder (Norge,Danmark, Finland, Österrike och Wien, Norden)och erhöll därmed en enhetlig prägel. Vid flertaletsoaréer gick behållningen till välgörande ändamål,Finlandshjälpen, Norgehjälpen, Inomeuropeisk Mission.Även i föreläsningsföreningens serier gjordeorkestern konserter. En säsong höll cirkelns ledareen föreläsningsserie om musikens struktur med musikillustrationerav cirkelorkestern.Körsång — solosång — allsångProgrammen vid konserter och soareer hade oftasångliga inslag. Samarbete med kyrkokören var regelvid arrangemang i kyrkan och i kyrksalen,mera tillfälligt zigenarkapell sammanställdes ur kyrkokörenoch musikcirkeln, till ogemen glädje föråtminstone deltagarna själva. Manskören sjöng bl a»An der schönen blauen Donau» till orkestern, ochäven damkören framträdde några gånger till orkester.Av sångsolister erinrar jag mig den mycket godasopranen Alma Lindgren, senare fru Forsberg, sommedverkade i landskapsaftnar, och i början av 50-talet biträdde oss den förträfflige tenoren Gust.Adolf Forsmann, då studerande vid seminariet iUmeå. Han sjöng bl a solopartierna i Bachs »Bondekantat»,som vi framförde i kyrksalen i november1952.Allsång introducerades i Sverige år 1927; självaordet tillkom vid en av Dagens Nyheter anordnadpristävling för att skapa en enkel term för det engelska'community singing'. De mycket omtalade allsångsaftnarnapå Skansen under Sven Liljas ledningbörjade 1935 och var länge en stående institution,som samlade en otroligt stor publik, 12-16.000 varjekväll.I cirkeln tog vi tidigt upp allsång som uppfriskandeinslag i soaréerna. Att sångerna alltid sjöngs tillorkester gav ett festligt intryck. Sångtexter trycktesi programfoldern, Althéns »Land, du välsignade»,Alfvéns »Sveriges flagga», glada sånger som Frykbergs»Bohus bataljon», Taube-visor, folkvisor. Attåstadkomma orkesterackompanjemang kundeibland förorsaka en hel del extra notskrivningsarbete.Allsång kom så småningom ur modet. Men attsamfälld sång har förmågan att lösa hämningar hosden enskilde och skapa en avspänd stämning ochkänsla av gemenskap hos en publik är ofta konstaterat.MusikerhjälpVid en överblick av Holmsunds musikcirkels historiabör även den s k musikerhjälpen få några rader.På 1940-talet gick många musiker i vårt land arbetslösa,och SAK (Statens arbetsmarknadskommission)ingrep här som på andra yrkesområden. Vi var naturligtvistacksamma för att utan kostnad kunna få110


hjälp av en yrkesmusiker — SAK betalade både lönenoch erforderliga resor — och följaktligen »rekvirerades»på fastställd blankett en violinist tillHolmsunds musikcirkel som lärare, notskrivare etc.På så sätt kom Carl W Ryderberg att fr o m den 1januari 1945 bli västerbottning, som han alltjämtär, tillsammans med sin familj.Som arbetsledare hade jag rätt mycket tidsödandeknåp med att upprätta arbetsordning och veckoschemaenligt SAK:s noggranna instruktion. Musikernskulle sysselsättas 42 effektiva arbetstimmarper vecka. I månadsbeskeden till SAK måste detaljeratför varje vecka anges den tid som använts förrepetitioner, konsertframträdanden, undervisning,arkivarbete. För söndagsarbete räknades dubbeltim tid.En titt på lönesättningen år 1945 är drastisktupplysande om penningvärdets branta fall — veckolönvid musikerhjälp är nu närmast lika med timlön!Nämnda år gällde ännu den dyrortsindelning,som införts 1935, man räknade med nio ortsgrupper,A -1, och spännvidden mellan grupperna varförvånande stor: A-ort 6,45 per dag och 45,15 pervecka, I-ort 10,70 respektive 74,90 kr. — Är 1947reducerades dyrortsgrupperna till fem, och spännviddeni fråga om löner minskades också betydligt.Men SAK:s löner till »hänvisade» musiker var ocksårent upprörande låga, ej mycket över existensminimum.Det var roligt att spela i UmeåDe erbjudanden cirkeln några gånger fick att framträdai Umeå värderade vi naturligtvis mycket, detkändes uppfordrande att inför den kräsnare publikenhär få visa vad vi uppnått. På Hemslöjdens ochlanthushållets dag den 7 juli 1944 hade vi nöjet attinför bl a prinsessan Sibylla, länets hertiginna, spelatonsättningar av Aug. Söderman och W Peterson-Berger i seminarieaulan, som då var stadens ordinariekonsertlokal; vid Västerbottens distriktloge avIOGT 60-årsjubileum i Umeå stadskyrka pingstdagen1948 spelade cirkelorkestern (förstärkt) Glucks»Uvertyr till Iphigiena i Aulis» och framförde tillsammansmed Holmsunds kyrkokör Svennung/Sterners jubileumskantat; vid firandet av Folknykterhetensdag i Umeå stadskyrka Kristi Himmelsfärdsdag1951 framförde orkestern Sibelius' »Andantefestivo», Webers »Serenad» och E Hornemans»Kongernes Konge».På Västerbottens läns hembygdsförenings Peterson-Bergeraftoni Folkskoleseminariet söndagenden 13 april 1947 bidrog orkestern med ett stortP-B:program, åtta orkestersättningar spelades,Molly Åsbrink sjöng Vainos sånger ur Arnljot, ochredaktör Curt Berg höll föredrag om människanoch tonsättaren P-B. Detta var ett av de mera minnesvärdaprogram cirkeln medverkade i under mintid som ledare.Cirkeln hade besök av Radiotjänsts musikkonsulentBertil Blomberg 1943, som gav goda råd om arbetet.Vi provspelade också för kapellmästare IvarHellman och befanns värdiga att göra två framträdandeni radio, i musikcirkelkonsert i riksprogrammetAnnandag pingst 1942 tillsammans med cirkelni Lycksele och vid lokalutsändning över Umeå radiostationi april 1947. Bland de övriga musikcirklarsom visades upp i radiosändningar vid samma tidvar ABF:s kammarmusikcirkel i Stockholm, ledareInga-Maja Rettig; uppländska cirklar, Sven E Svensson;jämtländska cirklar, Arthur Nestler; GöteborgsABF-cirkel, Torsten Ahlberg.Ledande violinist i Holmsunds cirkelorkester varlänge Sture Sandberg, en genuin musikbegåvning,som vi hade mycken glädje av ända till dess han hösten1955 gick bort i sina bästa år i sviterna efter enolycka på lastkajen vid Umeå uthamn. Han bidrogmed många vackra solonummer till orkester ellerpiano, Jernefelts »Berceuse», Raffs »Cavatina»,Drdlas »Serenad», Wieniawskis »Legende» och andra.På konsertmästarplats var han osvikligt pålitlig. Fleraandra i den lilla stamtruppen från 1938 är intelängre i livet: Arthur Löwgren dog redan i december1940, Hans Ramgren, andra violinist och cirkelnskassör ända till sin bortgång på nyåret 1953,Valdemar Lindgren, förste violinist och cirkelnsordförande en följd av år och som med sin gladaoch goda humor alltid spred trevnad omkring sig,avled hastigt i november 1960.Det var ett odelat nöje att arbeta med Holmsundsmusikcirkel, och man tänker tillbaka på dentiden med viss saknad. Andan och sammanhållningenvar den allra bästa, som brukar vara fallet vid gemensamtarbete för ett ideellt syfte.111


nuFoto: Göte Böhlin från kommunala musikskolanoch Kjell Lundberg Skärgårdsbandet och Umeåungdomskör.Umeå kommunala musikskola startade år 1963. Musikskolanväxer snabbt och antalet sökande är 1977 4.750. 3.916 eleverfår undervisning nu av ca 90 musiklärare. Grundkursen har 33klasser med kompanjonlärare enligt den s k Sundsvallsmodellenoch 28 ensembler med spelmanslag, stråkorkestrar, körer, storband,blåsorkestrar etc har utvecklats.Internationella och nordiska kontakter pågår (bl a utbytemed Kanada). Sommarveckorna i musik samlar ungdomar fränEuropa till Internationella musikveckor och Nordisk Jazzveckai Umeå.


Kring umejazzens rötterUmeå är för väldigt många människor inom ochutom landet känd som den plats där Jazz FestivalUmeå äger rum varje senhöst, i år för tionde gången.Umeåjazzen har naturligtvis djupare rötter i tidenän så. Två kompmusiker, Stig-Ola Öberg, trummor,och Ray Carlsson, bas, har intervjuats av SunePersson om jazzlivet i Umeå före festivalens tillkomst.ffotuf. & m" It -rmm %


Stig-Ola Öberg:— Dom klaraste minnena från trettiotalet, när mansprang omkring på dansbanorna Solliden, Erikslundoch andra, är från Paul Berntons orkester, det storanamnet på den tiden. Där spelade bröderna Åström,Kalle och Rune trumpet. Börje Åström spelade basoch dragspel. Gunnar Svensson spelade piano ochvar fortfarande kvar här i stan. Han for till Stockholm1938-39 tror jag och blev ju en av Sverigesförnämsta jazzpianister. Är fortfarande förresten,även om han inte spelar så mycket jazz nuförtiden.Allan Hörnberg, basisten, ansågs vara en av defrämsta i landet då och under 40-talet, ja så längehan spelade jazz. Han flyttade senare till Malmöoch blev seriös basist. Svante Burman spelade trummor,han är nu optiker här i Umeå. Sedan så fannsju fina jazzmusiker inom regementsmusikkåren,Kasper Hjukström på klarinett, Yngve Nilsson ochbröderna Söderberg. Hos Berntons spelade ocksåZilas Sjöblom tenorsaxofon. Ute i Holmsund fannsen orkester som hette Charles. I den satt brödernaMarkström Helge spelade tenorsax, Almer gitarr.I bandet fanns också Adde Säfström, en fin trumpetare.Dom håller fortfarande på, men nuförtiden iHolmsunds musikförening. Orkestrarna på den tidenspelade jazzmusik till dans, det var foxtrot,quick-step osv. Så var det ju ända till början av sextiotalet,när rocken och popen började ta över.När det gäller jazzkonserter tror jag att KasperHjukström ordnade nån på trettiotalet med musikerfrån Paul Berntons, men jag har inte något klartminne av det. Däremot kommer jag ihåg att Musikerförbundetslokalavdelning anordnade en konsert påOdeonbiografen 1941 eller -42. Stommen var förståsfrån Berntons orkester, men där fanns ocksåHarald Lindgren, fin pianist, Åströmsbröderna ochMarkströmsbröderna från Holmsund. Och ZilasSjöblom, en musiker som man beundrade mycket.Han flyttade sedan till Malmö och satt många årsom proffsmusiker hos Gösta Tönnes orkester, innanhan flyttade till Ludvika, där han fortfarandebor och är musiklärare. Gunnar Svensson blev justor musiker i Stockholm, likaså Allan Hörnberg.Kasper Hjukström satt som saxofonledare hosThore Ehrling i början på förtiotalet, Kasper komuppifrån Sorsele.Då i början på 40-talet började jag själv spelatrummor hemma i källaren. Jag skaffade mig en virveltrummaoch vispar, lyssnade på radio och försöktese hur dom duktiga killarna höll i sina stockar,men jag hade ingen lärare, satt i källaren och bankadepå. Det första trumjobb jag hade var medMasse Gustafsson, instrumentmakaren här i stan.Han spelade dragspel och brukade samla ihop någraunga musiker till sina spelningar. Jag köpte mittförsta trumset av honom för förtio kronor. Det varbesvärligt då under krigsåren att få fram bra instrument,det var dåliga skinn till trummorna, gitarristernaoch basisterna hade besvär med strängar.Slutet av 30-, hela 40- och en bit in på 50-taletvar den stora dragspelsperioden. Nästan alla dansorkestrarleddes av dragspelare. Jag spelade tillsammansmed Kalle Sandbergs Svänggäng. Kalle var enmycket duktig dragspelare, han hade vunnit norrlandsmästerskapflera gånger. I orkestern satt ocksåAst Boström, trumpet, och en duktig tenorsaxofonistfrån Obbola, Åke Högberg. Rune Sandberg speladekompgitarr, på bas var det Aldor Häggströmfrån Holmsund. Andra populära dragspelsgäng varStig Ellerts från Lycksele, som hade en fin trumpetarei Martin Hedman. »Dan's» var också ett populärtgäng från Lycksele.1947 arrangerades det jazzkonsert igen påOdeon. Då hade det kommit fram nya och yngremusiker. Paul Berntons hade upplösts och dombästa hade försvunnit från stan. Bland de yngresom började komma fram var Ast Boström, TorstenWennberg tenor, Hugo Lind klarinett, Stig Perssontenorsax, Gösta Kassman sax, Kjell Ulfhielm. LasseLystedt började med trumpet, och så Sven Geys pågitarr förstås.I början av 50-talet anordnade Folkbladet läsartävlingarför att kora en Elitorkester efter förebildav Expressen. Jag vill minnas det var åren 1953-54.Läsarna röstade fram sina jazzfavoriter, alla instrumentrepresenterades. Efter omröstningarna arrangeradeskonserter och turnéer inom länet till Skellefteå,Boliden, Lycksele. Elitorkestern var liksomen mönstring av länets jazzmusiker — jag kommerinte ihåg alla namn, men bland kompmusiker vardet jag, Kjell Ulfhielm, bröderna Nilsson på trum-115


116mor, på bas var det Ray Carlsson och Henry Olofsson,på piano bland andra Sigge Andersson, Berntoch Thore Egerbladh, Bosse Bygdän från Lycksele.När det gäller trumpetare var det Ast Boström,Putte Sandström från Skellefteå, Lennart Burmanoch Kalle Åström, som fortfarande var aktiv. Trombonvar inte så vanligt då men Lasse Lystedt hadebörjat med ventiltrombon och Olle Holmqvist satti Regementsmusikkåren. Bland rörbiåsarna var detHarry Andersson, Göran Kimdal, Torsten Wennberg,Yngve Magnusson baryton, på klarinett BosseAndersson — en verklig bohem men en verkligt finmusikant. Arrangemang skrev Yngve Magnussonoch Tage Svärd som höll i det mesta, när det gälldeelitorkestern.1950-talet var överhuvud väldigt livaktigt när detgällde jazzmusik här i stan. Musikerförbundets lokalavdelninghade ordnat en repetitionslokal i ettgammalt hönshus bakom Erikslunds dansbana påHaga. Där höll vi till med repetitioner och jamsessions.Så fort Stockholmsorkestrar var på besökordnades jamsession på »Jazzfarmen», som lokalenkallades. Ibland kunde det också bli jam på Sävargårdenoch i ett gammalt bageri bakom lokstallarna.Det var fantastiskt skojigt att spela tillsammansmed storstjärnorna i Thore Ehrlings orkester tillexempel, det uppskattades också mycket av gästsolisterna.Musiker från andra band i länet var oftaoch jammade på Jazzfarmen, det var Leif TorbjörnJonsson tenor från Skellefteå, Kjell Johansson vibrafonoch piano från Vindeln, det var grabbar frånTage Svärds orkester, Göran Kimdals orkester, SvenUlfhielms kvintett; det svängde nästan jämt.I slutet av 50- och början av 60-talet så försöktevi också hålla igång ett storband, med framträdandenvarje år.Jag slutade spela reguljärt med egen dansorkestervid slutet av 50-talet, men håller fortfarande på ochspelar festvåningsjobb och under jazzfestivalen, BarnensDags-tåg osv. Dixieland Stompers bildade vi1948-49, så vi firar snart 30-årsjubileum.Jazzmusiken har alltid varit mycket populär häroch det har alltid funnits duktiga musiker. Regementsmusikenoch på senare tid Regionmusiken anserjag har betytt väldigt mycket. Där har alltid funnitsgoda musiker, som har kunnat fungera som sektionsledarei dom storband som har funnits. Detkrävs gedigen musikutbildning om det skall bli stadgai ensemblespelet och det har väl inte dansbanemusikeralltid, även om dom många gånger kan varaduktiga solister. Publiken för jazzmusik tycks alltidha funnits här, universitetets tillkomst har gjort sitttill när det gäller publiktillströmningen. Lasse Lystedthar naturligtvis också betytt oerhört mycketför jazzen här i Umeå — det är hans förtjänst attfestivalen blivit vad den är idag. Lasse är som endynamo kring vilket det mesta rör sig när det gällerjazz.Ray Carlsson:— När jag var pojke sprang jag på dansbanorna här istan och lyssnade till dom olika orkestrarna. Bästvar ju Paul Bern tons, med många framstående musiker.Svante Burman på trummor, Zilas Sjöblom.Honom lyssnade jag mycket på. Han spelade i orkestrarbåde i Holmsund och Obbola, och jag fickibland äran att köra honom över med motorbåtsent på natten när dansen var slut. Sedan fanns därbröderna Åström, som spelade trumpet och kontrabas.Jag hade förmånen att växa upp nära en familjmed mycket musik. Det var bröderna Lindberg,som jag har att tacka för att jag fått uppleva såmycket inom jazzen. I första hand var det HarryLindberg, en fantastiskt bra dragspelare. Hans brorFolke lånade mig basen och sa att nu är det bara attsätta igång och öva. Dom visste att jag sedan barnsbenhängt efter och lyssnat och att jag var enormtintresserad av deras musik.Av en slump träffade jag sedan trummisen KjellUlfhielm. Han var tillsammans med ett band iHolmsund och spelade, jag gick upp i pausen ochspelade boogie-woogie på basen. Dom blev imponeradeoch Ulf sa att jag måste komma upp och tränamed ett nytt band som han förberedde. Det var1946.Jag bodde i Holmsund och där fanns inga musikkamrater,dem fick jag söka i Umeå. Kjell Ulfhielmvisade mig vidare till Lasse Lystedt och andra musiker.Lasse Lystedt hade varit till Amerika, hadejobbat på Gripsholm och hade haft många möjligheteratt lyssna till den nya jazzen och köpa grammofonskivor.Vi övade in moderna låtar, mest boplåtar.Stig-Ola Öberg var med på trummor, vi hadeen pianist som hette Mattson och en god altsaxofonistfrån Husum som hette Kassman. Det var


Musikerförbundets lokalavdelnings jazzkonsert påOdéonbiografen 4 okt 1942.Kalle SandbergsOWUTOW tjffÄW OittCTH'c. -¿.«i, iKalle Sandbergs Sväng-gäng 1947. Vid trummornaStig-Ola Öberg, vid basen Raymond Carlsson.En jamsession i september 1949 på Sävargården.Överst t v Paul Berntons orkester 1937-38. UnderUmeå Rytmklubbs jazzkonsert 1937 på UmeåFolkets Hus.117


enormt svårt för pianist och basist att kompa dehär låtarna, för det harmoniska underlaget varkomplicerat.Vi hade inga repetitionslokaler då, jag som boddei Holmsund fick åka upp med min bas ett par kvällari veckan.Vi spelade sällan till publik. Det hände väl någongång att Seminariet anordnade jazzkonsert i storaaulan. Jag minns en gång då det var en 500 personersom lyssnade. Trådbandspelarna hade kommittill Sverige och man tyckte att det var fantastisktspännande att få lyssna till sig själv.Senare kom bröderna Egerbladh in i bilden,Bernt och Thor. Jag tror att vi var först häromkringsom försökte komma in i den nyare jazzen.Mitt första radioframträdande var mycket skojigt.Radiotjänst ordnade en träff med samtliga musikeri Umeå för eventuell medverkan i »Rytmiskunderhållning». Alla orkestrar gjorde sitt bästa,men det var ingen som blev accepterad. Däremotkom det upp en duktig gitarrist, Sven Geys. Radionville ha med en basist för att ge mer stadga. Jagfanns i närheten så det var mera en slump att jagkom med. Sven kontaktade mig sedan för medverkani radiospelningar. Sven Geys var född i Lögdeåoch ansedd som en av Sveriges främsta gitarrister.Han turnerade landet runt med olika orkestrar,bland annat med Allan Johansson och Brita Borg.Han spelade riktig elgitarr, förstärkt akustisk iCharlie Christians anda. Arrangemangen gjordeSven och det var mycket välrepeterad musik som viframförde. Vi kunde öva i veckor, programmengick direkt ut i etern. På kompgitarr var AlmerMarkström från Holmsund med. Radiotjänst hadeingen egen studio på den tiden, utan vi fick hållatill i gamla läroverkets aula. Där var akustiken så erbarmligtdålig så teknikerna fick ta in flera skolklasserför att dämpa akustiken. Det var rätt otrevligtatt spela inför så stor publik — vi bad dem dra fören ridå. Det gick bra, eleverna satt alldeles tysta,inte ett knyst. Jag fick 22,50 per framträdande ochdet tyckte man var fantastiskt välbetalt.Då i början av 50-talet hade jag egen dansorkesteroch spelade på danser runt omkring. Men pågrund av en handskada fick jag sluta upp med attspela några år. Jag fick värk i handen så fort jag spelade.118Men jag tror det var 1955 som det hände sig attAlmstedt-Lind kvintetten spelade en midsommar iSkellefteå Folkets Park. Almstedt, basisten, blevsjuk och Lasse Lystedt rekommenderade mig, detfanns väl ingen annan ledig. Jag tyckte det skullevara intressant att få spela med Ove Lind så jag åkteupp. Men jag hade inte tänkt på att mina fingertopparnu var en normal människas, eftersom jag intetränat med basen. Så när jag började spela brastskinnet och jag började blöda. Jag kommer aldrigatt glömma hur jag kämpade med blödande fingrarflera kvällar. Lasse hade hört att det ändå gick braoch jag fick erbjudande om att provspela i hans nyakvintett och jag fick börja hos Lasse. Kvintetten bestodpå den tiden av Lasse på ventilbasun, Stig Perssontenorsax, Sten Öberg trummor och Kjell Johanssonfrån Vindeln på vibrafon och piano. Lassehade börjat göra sig ett namn då och det arrangeradesen del jazzkonserter. Det slog väl inte så där riktigti början. Det blev mera gensvar när kvintettenvarit till Norrländska jazzfestivalen i Kramfors ocherövrat förstapris. Senare kom Bernt Egerbladh ochLars Göran Ulander in i kvintetten. Kvintetten blevmycket uppmärksammad, vi gjorde skivor och resteut på en del jazzfestivaler i Europa och vann meriterandesegrar. Lars Lystedts kvintett ansågs varaSveriges förnämsta amatörband i början på 60-talet.Det var i samband med Lasses genombrott medkvintetten som han fick fina kontakter med jazzmusikeri Stockholm och med musiker på turné iSverige. Lasse har alltid varit duktig på att fixa ochordna och när musikerna hade någon ledig dag lockadehan upp dom hit. Han lyckades ordna medkonserter och spelningar på Kaskad som låg iDomushuset, på Esplanad och Arken, där Socialabyrån nu håller till. Hit kom Kenny Doorham,Dexter Gordon, Bill Evans, Teddy Wilson, ja många.Bill Evans besök var en fantastisk händelse. Föratt hålla kostnaderna nere var det Umeåmusikersom kompade de storstjärnor som kom. Bill Evansansågs som en av världens mest framstående jazzpianisteroch han var beryktad för att vara mycketkräsen i val av kompmusiker. Innan han kom upphade jag ägnat mycken tid att träna efter hans plattoroch lärt mig alla låtar och alla harmonier utantill.Dagen då Bill kom hit skulle vi repetera tillsammansbara timmarna före konserten, Stig-Ola Öberg,Bill Evans och jag. Här skulle man ju velat vara en-


sam tillsammans med Bill och öva, men stans allamusiker var enormt nyfikna och ville vara med vidrepetitionerna. För säkerhets skull hade jag skrivitner alla harmonier på en liten lapp och när Bill frågadevad vi skulle repetera så föreslog jag en låt somjag var bombsäker på. Men det gick inte alls. Detblev en total blockad, jag läste fel mellan raderna.Sten och de andra musikerna undrade vad som tagitåt mig. Jag fick faktiskt gå och ta igen mig enstund. Jag var så koncentrerad inför spelningen attdet låste sig. Bill Evans var också förtvivlad men sedanjag vilat upp mig så gick det bra och Evans varmycket nöjd sedan.Mötet med Teddy Wilson var också dråpligt. Vihade hört några plattor och hade en ungefärlig uppfattningav hur han spelade. Vi hade spelat ganskaavancerat i Lystedts kvintett så vi tänkte att detkan ju inte vara så märkvärdigt att kompa en gammalpianist. Sten föreslog Teddy att spela en snabblåt, och Wilson satte igång med »Indiana», men vadTeddy menade med snabbt tempo var ungefär tregånger snabbare än vad alla andra pianister brukarspela. Sten och jag klarade varken av det tempomässigteller harmoniskt, så Teddy slog av direktoch sa att vi tar väl nåt lugnt, som ni klarar av. Vispelade en vanlig standardlåt i mediumtempo, ochTeddy nickade med huvudet och sa OK, men imponeradvar han inte. I regel brukade gästsolisterna repeteraflera låtar innan framträdandena, men Teddysa bara OK, vi får väl se hur det går. Då sa Sten —nu åker vi hem och lyssnar igenom skivor medTeddy så att vi kommer underfund med hur kompetskall låta. Så småningom kom vi underfundmed hur det skulle fungera. På kvällen gick det överförväntan och Teddy blev faktiskt imponerad, hanriktigt kramade om oss. Vi fick fortsätta att turneramed honom, till Skellefteå, Boden och andra ställennorröver. På så sätt fick vi också tillfälle att lärakänna honom som människa, det var en mycket finfarbror.Att jazzfestivalen sedan kom igång är helt ochhållet Lasse Lystedts förtjänst. Lasse ordnade denförsta festivalen 1967, en jobbig tid för oss kompmusikersom arbetade med nästan alla gästsolister.Bernt Egerbladh var kvar här på den tiden. Mankunde få hålla igång från tidiga morgonen till tidigamorgonen med repetitioner, konserter, nattjam,man sov aldrig. Jobbigt var det, men fantastiskt roligt!Från de första festivalåren kommer jag särskiltihåg Dexter Gordon och Rolf Eriksson.Jag håller fortfarande igång med basspelandetmen mera sporadiskt. Jag brukar spela ihop medSten Öberg och en fin pianist som heter LasseÅlund. Vi gör en del framträdanden på Gamla Kåren,där föreningen Jazz i Umeå huserar på torsdagskvällarna.Jamsession efter en konsert i Seminariets aula.I vit skjorta trumpetaren Lars Lystedt.


När Satan hade säsongCegeOlofsson»När Satan hade säsong» —så sade en pastor på 1940-talet apropå tidningenNorra Västerbottens nöjesannonser i lördagsnumret. Han var nog ung han, för dansat har man gjorti Västerbotten sedan urminnes tider.Själv har jag väl inte varit med sen urminnes tider,men nog minns jag 1930-talet. Då började detför min del.Man hängde på basarer. Det var också ett sätt atthålla Kallholmens idrottsförening vid liv. Heder åtalla dem som organiserade basarer, enligt reklamen»rikt illuminerade», med röda, gröna och blå glödlampor.Vad fick man då in pengar på? Jo, det var pilkastning,luftgevär och ostsmörgåsar, för 15 örestyck. Men det var till syvende och sist dansbiljetternasom gav pengar, och därför betydde orkesternmycket.Orkestrarna hette »The happy boys» eller »Themerry boys», beroende på kunskaper i engelska ellerinspiration från de grammofonskivor, som börjatspridas i Skelleftetrakten, genom Musikcentralensförsorg.Och orkester? Det var inte ovanligt med fiol,dragspel, piano, lånat från nykterhetslogen, ochbatteri, som trummor kallades på den tiden. Ävensaxofonen hade gjort entré', och den och dess utövarebegapades av oss ungdomar. Och man speladebåde gammalt och nytt. De gamla valserna var nedärvdaoch musikerna behövde inga noter. Så svävadefaster Ida och farbror Kalle omkring på dansbanani en Sävenäsisk juninatt tillsammans med andraungdomar.Då fanns inga diskotek.30-talets småband hette kapell. På 40-talet blevde orkestrar. Den finaste hette Edbergs. Pelle Edbergvar berömd dragspelare i hela världens Västerbotten.Han sålde dragspel i tusental och åter tusentalrunt om i byarna. Sen hade han en fin orkestermed Claes Olofsson, Birger Rehnström, Kurt AllanNilsson, Sven Andersson och jag. Den orkestern var120så populär att den var tingad upp till ett och etthalvt år. Vi spelade överallt: Kusmark, By ske, Örviken,Robertsfors, Ånäset, Kristineberg, Boliden,Burträsk, Gammlia, Sikfors.Vårt stamtillhåll var Skellefteås Boston eller Teatersalongensom det hette, i lite finare sammanhang.Där dansade stans bleka ungdom. De allra blekastevar eleverna från läroverket, som stränge rektorThune hotat med evig förtappelse, om de visade sigpå Boston. En och annan nitisk ung adjunkt komnån gång och kontrollerade, utan större entusiasm.Och en och annan nitisk ung adjunkt har jag settdansa med skolans vackraste gymnasissa.PÄ BOSTON!Rotundan i Skelleftehamn har sin särskilda historia.Rund var den ju, dålig akustik hade den, ochsvettigt var där. Men folk var det gott om. Särskilten gång, då Rönnskärsjobbarna hade jubileum avnågot slag. 700 gäster var inviterade. Det kom7.000. Arrangörerna försökte varva film, föredrag,kaffe och dans. Det gick nu inte alls.— I helvete heller, tyckte Rönnskärarna, och vid10-tiden var 7.000 på dansgolvet och jag halvvägsner i pianot. Ingen ville gå hem. Men så var det också35 grader kallt där ute.


Det fanns även andra danspalats med sina kännemärken.Drängsmarks Folkets Hus var ett sådant.Det var på vintrarna som vi spelade där. Oftast vardet smällkallt ute, och inte stort sett bättre inne.När jag slog upp pianolocket, hände det att klaviaturenvar täckt med ett fint lager av rimfrost, ettfaktum som kändes i fingertopparna. Vid elvatidenhade denna rimfrost smält, och vattnet porladebland tangenterna. När det hade porlat färdigt, börjadetangenterna svälla, och därmed blev en ton tvåoch två toner tre. Vid ett-tiden på natten låg temperaturenvid 35-gradersstrecket. När vi sen vandradeut i den smällkalla natten för att sätta oss i en iskyldbil, var det ett under att ingen fick lunginflammation.Nej, Drängsmark saknar jag inte.Tuböle, dansstället på andra sidan Skellefteälven,hade ett grundmurat, dåligt rykte, särskilt blandföräldrar, de som aldrig varit där. Satan firade orgierdär, sades det. Jag spelade där många gångeroch träffade aldrig på någon överhet av den sorten,om man bortser från en fjärdingsman eller vad hannu var, som fått i uppdrag att inspektera stället.Han hade dock den goda smaken — eller var det avsjälvbevarelsedrift — att inspektera tjugo minuterinnan dansen började. Han hade ingen anmärkningatt framställa.Publiken då?Den var i högsta grad dansant. Ungdomarna stodi kö redan klockan 8 för att försäkra sig om biljetttill det Boston som troligen skulle bli utsålt. Detfanns underbara dansare och dansöser så att säga.Jag ska inte genera med några namn, ungdomarnaär ju mer än medelålders nu, och om deras barn fårkännedom om föräldrarnas bravader, så kanskebarnen säger att du ska sannerligen inte säga nåt,när jag kommer hem från diskotek på natten.Vi gamla får lov att hålla ihop.Tacksam var publiken också.Den tacksammaste, jag kommer ihåg var densom, när vi äntligen fick sluta klockan ett på natten,kom fram och sa: — Vem fan har sagt att ni ska slutaspela?Nog om Satans säsong. Jag antar att dagens ungai Skellefteå dansar vidare, mot en ljusare tid ellermot en avgrund. Vad vet jag?I vilket fall. Ha det så roligt!Danskapell i Brattsbacka.Foto: Sigvard Edlund 1934.121


wmpetitian med Umed Big Band.Foto: Gm BöftTTn.'^ %Sten Öbefgs trio i gamla kårhuset.Foto: Kjell Lundberg.


nuDet är svårt att tänka sej den progressiva musiken iUmeå utan STACKEN — den organisation som i treoch ett halvt år fungerat som arrangör av tillställningardär de lokala progressiva kulturskaparnainom musik, dans och teater fått sitt eget forum,samtidigt som den tagit emot gäster från hela landet.Dessutom har STACKEN inom sej rymt enskapande medlemsskara som ställt upp med snabbkomponerademusikteatrar, sketcher och musikalsterföranledda av lokala händelser som kan motiveraen kritisk granskning.STACKEN har tjänat som inspirationskälla förmånga musikintresserade som velat sätta ihop etteget band, men kanske inte varit riktigt säkra påvartåt de siktat. För närvarande existerar över tjugoolika progressiva musikgrupper i Umeå tätort.De spelar allt från avancerad popjazz till groteskmusik-kabare. Många av banden spelar instrumentalmusik, ett tecken på en sorts bristande tilltrotill den egna rösten, vilken nu verkar vara på vägatt övervinnas.Hittills har livslängden på grupperna varit väldigtkort. Ett till två år brukar det gå att hålla ihopen grupp, sen ombildas den ofta eller läggs ner.Detta har dels att göra med den dåliga situationennär det gäller gruppernas repetitionsarbete. Mednågra få undantag har de bara tillgång till ettskyddsrum med dundrande betongväggar. Speltillfällenär det heller inte så gott om, sedan ungdomsgårdarnabörjat använda musik inspelad på bandoch skivor.Erik Amkoff


musikbihier nuPå denna sida musikgrupperna Enars kamel, Contra,PS Milkband och Plusgrader.På nästa sida ögonblicksteatern och Elbrus' musikverkstad.Foto: Kjell Lundberg.


s>«fe$iÅlidhems ny folkliga dansorkester i museet samtbilder från »musikkalaset» i Umeå i maj 1977.Foto: Kjell Lundberg.


Den 1 juli 1976 infördes enomorganisation av kulturminnesvårdeni Sverige, som harsom syfte att ge denna sektorbättre möjligheter att delta aktivti den regionala samhällsplaneringen.En ny tjänst, länsantikvarien,har inrättats vid länsstyrelsernasplaneringsavdelningar.I Västerbotten innehastjänsten sedan den 1 oktober1976 av Karin Eriksson, somdärmed lämnat sin tjänst som1 :e antikvarie vid Västerbottensmuseum.Nu har också beslut fattatsom utformningen av det statligabidraget till länsmuseerna,avsett bland annat för kulturminnesvården.Riktlinjer för samarbetetmellan länsstyrelsen och länsmuseetnär det gäller kulturminnesvårdenlämnades i propositionen1975/76:135 rörandeRegional kulturminnesvårdoch museiverksamhet. Underdet halvår som gått har vissarutiner börjat utbildas i arbetsfördelningenmellan länsantikvarien,länsmuseet och Skellefteåmuseum: genom att utnyttjavåra samlade resurser hoppasvi kunna åstadkomma störregenomslagskraft för våra synpunkteroch önskemål i planeringoch vid hanteringen avbyggnader, fornlämningar ochandra kulturminnen.Riksantikvarieämbetet hargett ut en broschyr, där dennya organisationen presenteras.I denna beskrivs reformen påföljande sätt:Reformen i stora drag:Statsmakterna har i enlighetmed de särskilda kulturpropositionerna1974, 1975 och1976 beslutatatt länsstyrelsen skall vara regionalmyndighet för denstatliga kulturminnesvården,varigenom alla frågorsom rör den regionala miljövårdensamlas inomlänsstyrelsenatt länsstyrelsen övertar beslutanderättenenligt byggnadsminneslagenochfornminneslagen,med undantagav vad som rör skeppsvrakoch fornfyndatt länsstyrelsen också övertarbeslutanderätten enligtkungörelsen 1963 ombegravningsplatser ochgravar m m.Den nya organisationen innebäratt ansvaret för den statligakulturminnesvården delas mellanriksantikvarieämbetet, länsstyrelsernaoch länsmuseerna.Riksantikvarieämbetets uppgifter:Riksantikvarieämbetet och statenshistoriska museer är centralmyndighet för kulturminnesvården.Kortfattat kan sägas, att ämbeteti fortsättningen genominformation i olika former,samråd, råd och anvisningarskall biträda länsstyrelser ochlänsmuseer i deras arbete.Efter den 1 juli 1976 kvarliggerhos ämbetet beslutenligt fornminneslagen omskeppsvrak och fornfyndenligt kungörelsen 1920 omdet offentliga byggnadsväsendetom byggnadsminnesmärkenoch kyrkorenligt kungörelsen om vårdenav vissa kyrkliga inventariersamtenligt kungörelsen angåendeförbud mot utförselfrån riket av vissa äldrekulturföremål.Länsstyrelsens uppgifter:Länsstyrelsen skall bevaka kulturminnesvårdensintressen inomden regionala samhällsplaneringenoch lämna råd tillkommuner bl a i planfrågoroch andra frågor som berörkulturmiljön.Länsstyrelsen handläggerärenden enligt fornminneslagen,byggnadsminneslagen ochbegravningskungörelsen samtansvarar för en planmässig samordningav kulturminnesvårdensoch naturvårdens intressen.Slutligen har länsstyrelsenett allmänt ansvar för att erforderligavårdarbeten kommertill stånd och planerar vårdarbetensom kan utföras som beredskapsarbete.forts127


Länsmuseets uppgifter:Länsmuseet är en friståendekulturinstitution, vars verksamhetfinansieras av kommuner,landsting och stat. Museet haransvar för betydande delar avkulturminnesvården. Chef ärlandsantikvarien.En riktlinje för samarbetetmellan länsstyrelsen och länsmuseetär att länsmuseet biträderlänsstyrelsen när museetsutredningar och bedömningarbehövs för att belysa de frågor,som skall handläggas inom länsstyrelsen.Forskning och inventeringsarbetevilar även i fortsättningenpå museet liksomuppgiften att lämna kommunernahjälp i byggnadslovs- ochbyggnadsvårdsfrågor.Genom utställningar och omfattandepubliceringsverksamhetsprider länsmuseet informationoch har därvid en viktiguppgift inom opinionsbildningen.Länsmuseet har ett välförsettarkiv och bibliotek medmaterial rörande kulturminnenoch kulturminnesvård inom länet.Den nya organisationen förutsätterett nära samarbetemellan länsstyrelsen och länsmuseet,som utgör en samladresurs för den regionala kulturminnesvården.128Under sommarmånaderna (junitom augusti) har museet öppetvarje dag kl 12-17. Under julidessutom kvällsöppet dagligenutom lördagar kl 17-20.Den traditionella kyrkhelgen iBonnsta'n arrangeras i år underveckoslutet 2-3 juli. Årets temabehandlar kyrkstadens historiaoch framtid under samlingsnamnet»En levande kyrkstad». Somvanligt kan man handla i marknadsstånd,se på skilda folkdräkter,beskåda kvarnspelet som i årär uppbyggt kring en sjösänkningmed oväntade följder runt sekelskiftetoch mycket annat. Bäggedagarna råder öppet hus på museet.Två söndagar i juli, den 10 och24 kl 12-16, visar vi i Kågegårdenäldre slöjd och hantverk till tonernaav några nyckelharpor.Meddelande nr 39 från Västerbottensnorra fornminnesföreningoch Skellefteå museum ärnyligen utkommet. Bland innehålletmärks främst ett axplockur det rika lokalhistoriska studiecirkelmaterialethämtat dels ur»Ett sekel i skelleftebygden» isamarbete med StudieförbundetVuxenskolan och dels ur »Arbeteoch arbetarrörelsen i Skellefteå» isamarbete med ABF.Boken kostar endast 15 kr, cirkelmedlemmarfår den för endast10 kr, och den kan rekvireras frånmuseerna i Umeå och Skellefteå.Ett smakprov:Marknadsnöje (Kåge) - - - »Omkringsekelskiftet for Mark-Antrunt på marknaderna med brännvin,ett litet tält och en get. Hanförevisade geten i tältet för 25öre i inträde och bjöd därvid påen sup. Det var ju olagligt att säljasprit, men ingen kunde nekahonom att förevisa en get i etttält och ta 25 öre i inträde.»VÄSTERBOTTNISKFOLKMUSIKAv Västerbottens läns spelmansförbundhar utgivits fem nothäften:Bland spelmän i Västerbotten, I.1960.Bland spelmän i Västerbotten, II.1964.27 låtar spelade av Karl Viktor Burman.1968.Västerbottenslåtar från fjäll ochbygd. 1975.Från Finn-Pål till nutid. 1976.Grammofonskiva med folkmusikfrån Västerbotten:»Äldre danslåtar från Västerbotten»,LP KKS 001, 1977.


Sommaren påGammlia och i museetI nästa nummerMinns läsarna ett löfte för åtskilliga nummer sedanom att de skulle få veta mera om samedräkter? Desom väntat på detta skall äntligen, i nästa häfte, blitillgodosedda. Den inventering av uppgifter om densydsamiska dräkten som Marianne Nilsson ochLänsmuseets stora sommarutställning »Sluta luta»är ett stridsrop mot den allt vanligare misshandelnav gamla möbler. I utställningen sägs bland annat:»Under senare år har modeflugan att luta av gamlamöbler deras färg gått som en farsot över vårtland, ivrigt påhejad av veckopressen. 'Hemma hos'-reportagen vimlar av förföriska bilder av trävitamöbler. 'Gör det själv'-artiklarna ger tips och råd.När man sedan står där med en kanske luddig ochskavd möbel, vars fibrer rest sig i förskräckelse överden hårdhänta kemiska och mekaniska behandlingen— ja, då undrar många vad de ska ta sig till ochringer till museet och ber om råd. Men vi har ingaråd att ge, vi kan bara bedrövat konstatera att möbelnförsatts i ett tillstånd, som den aldrig var tänktatt befinna sig i. Svenska möbler av furu, gran,björk har gjorts med tanke på att målas. Kvistar,ådring i träet, olikfärgade trämaterial — allt skulledöljas av färgen, det räknade snickaren med. Gammalmålning har som regel hög kvalitet, den tål generationersslitage och åldras med värdighet. Endastgenom händernas nötning har träet blottats och givitmöbeln ännu en dimension: minnet av de människorsom före oss brukat samma ting.»»Sluta luta» visas t o m 14 augusti.Sommarkurserna på Gammlia genomförs på detsätt som annonsen i förra numret berättade.Vilma och Napoleon Sagebro befolkar som vanligtfriluftsmuseet och ger besökarna tillfälle att setraditionellt brödbak och till en tur i trilla.I museet finns förutom den speciella sommarutställningen»Sluta luta» några mindre vandringsutställningar.Ett par rum i källaren är nyöppnade ochdär visas västerbottnisk konst och en kollektion urHelge Lindens minne.Basutställningen »Västerbottnisk kulturhistoria»är naturligtvis öppen som vanligt.Katarina Ågren i flera år hållit på med skall nu presenteras.Den är grundad på enkäter och inventeringi fält av dräkter och dräkttillbehör i privat ägo och imuseala samlingar runt om i landet, samt på en genomgångav äldre litteratur och uppteckningar.


• . . . • • vVästerbotten •En tidskrift om liv och arbete förr och nyss,om natur och kultur, om människor och djur.Prenumeration: årets häften 30häften i en bok 35häften och bok 45lösnummer 10F,ekvisitioner och prenumeration:Västerbottens läns Hembygdsförening,Pg 6 26 22 - 6Tidskriften utkommer med fyra nummer per år.Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum ochSkellefteå museum.Huvudred, och ansv. utg: Per-Uno ÅgrenGrafisk form: Göran CarlssonRedaktionens adress: Västerbottens museum, 902 44 UmeåOffsettryck: UTAB, Umeå 1977. ISSN 0346-4938.Västerbottens läns hembygdsförening* * * t * * *—-—- ' . i i^ A

More magazines by this user
Similar magazines