Institutionen för farmaci - Farmaceutiska fakulteten - Uppsala ...

Institutionen för farmaci 

Farmaceutiska fakulteten 

Uppsala universitet HT 2009 

Blodgivning och män som har sex med män 

– Argumentationsanalys och ett riskperspektiv 

Examensarbete i Samhällsfarmaci D, 30 p 

Författare: Claes Jidheden 

Handledare: Sofia Kälvemark Sporrong 

Examinator: Ida Bergström

Abstract 

Theories about risk have been developed to give explanations for different approaches to risk 

such as economical, psychological and cultural. Blood transfusion is an area strongly 

associated with risk and attempts to provide a deeper understanding has been made by 

applying theories about risk in a cultural and psychological context. During the year 2009 a 

suggestion was made by the National Board of Health and Welfare to allow men having sex 

with men (MSM) to donate blood. This suggestion was sent to various instances for 

comments and a decision was made in the late 2009 to allow MSM to donate blood after 

twelve months of suspension after the last sexual occasion. This work aims to explain the 

surrounding risk proprieties with feasible theories of risk and to analyse the arguments leading 

up to the decision in the material provided by the National Board of Health and Welfare. A 

thesis was identified in the original suggestion that six months of suspension would lead to 

increased safety in blood donation due to increased acceptance to the rules. This thesis was 

also found to be supported by the arguments provided in the material and questions are raised 

why twelve months was in the final decision. The aspect of risk was found to be best 

explained by theories about cultural aspects of risk. The term cultural bias was suggested to 

give perspective to the influence of homosexuality on the rules regulating the involvement of 

MSM in blood donation. 

2

Innehållsförteckning 

Förförståelse…...…………………………………………………………………………...…4 

Bakgrund…………………………………………………………………………………...…4 

Riskteorier……………………………………………..………………………...4 

Blodtransfusion…………………………………………..………………...……5 

Blodgivning, HIV och män som har sex med män………………..………….....6 

Syfte……………………………………………………………………………………………8 

Metod…………………………………………………………………………………………..9 

Argumentationsanalys….………………………………………………………..9 

Riskperspektiv…………………...……………………………………………..12 

Beskrivande analys……………….…………………………………………..……………..13 

Värderande analys..…………………………………………………………………………24 

Slutsats för argumentationsanalysen……………………………………………………....41 

Riskperspektiv…….…………………………………………………………………..……..42 

Diskussion..…………..………………………………………………..…………..………....46 

Referenser……………………………………………………………………………………48 

3

Förförståelse 

Som student på apotekarprogrammet har jag inte under utbildningen kommit i kontakt med 

blodgivningsfrågor under någon större utsträckning. Däremot anser jag att säkerhets- och 

kvalitetsfrågor om medicinprodukter tillverkade av blod samt patientsäkerhet i allmänhet är 

områden som i allra högsta grad berör min kommande yrkesroll. Som en person mycket 

intresserad av rättvisa och konsekvens fångade frågan om uteslutande av män som haft sex 

med män (MSM) från blodgivning min uppmärksamhet redan första gången detta kom till 

min kännedom. Värt att nämna är att jag gick in i arbetet med inställningen att det 

förmodligen fanns element i blodgivningsfrågan som gick att förbättra och att det troligen 

fanns någon form av orättvisa att reda ut. Ur ett rent personligt perspektiv har jag också känt 

mig tveksam till att lämna blod i ett system med tveksamma regler för urval av donatorer. Det 

fanns därför ett personligt intresse i att reda ut frågan om orättvisor för att kunna komma till 

lags med min egen blodgivningssituation. 

Bakgrund 

Risk kan beskrivas ur ett flertal synvinklar beroende på från vilken utgångspunkt man 

betraktar företeelsen risk. Mängder av teorier har utvecklats sedan 1960-talet och framåt allt 

eftersom behovet att hantera och beskriva risker växt i och med att samhället blivit mer 

teknologiskt avancerat och risker allt mer svåra att överskåda. (Bissell och Traulsen, 2005). 

Riskteorier 

Riskteorier har utvecklats med grunderna i olika aspekter av risk: teknologiska och 

ekonomiska, psykologiska, antropologiska och sociologiska. Inom den teknologiska och 

ekonomiska aspekten syftar man till att väga nytta mot risk och kostnader och försöker avgöra 

när något är säkert nog. Inom den psykologiska aspekten ställer man sig frågor om hur folk 

uppfattar risk, vilka faktorer som avgör hur farlig eller angelägen en risk anses vara och hur 

detta kan användas när man beslutar om riskåtgärder (Bissell och Traulsen, 2005). 

Vad allmänheten har för uppfattningar om risker stämmer ofta inte överens med vad 

experternas riskanalyser kommer fram till. De psykometriska metoderna har försökt reda ut 

vilka element i en risk som avgör hur stort genomslag de får i samhället genom att 

karaktärisera och mäta psykologiska faktorer kring risk. Slovic och Fischhoff har 

sammanfattat olika riskkarakteristika till två faktorer som de kallar ”Unknown factor” och 

4

”Dread factor”. Exempel på sådana karakteristika för ”Unknown factor” är hur okänd eller 

bekant risken är, om den går att observera eller inte, om den har en omedelbar effekt eller 

fördröjd, om den är gammal eller ny. För ”Dread factor” avgör element som huruvida risken 

är kontrollerbar eller okontrollerbar, individuell eller inte, global eller inte. Exempelvis får en 

risk stort genomslag och stora samhällskonsekvenser om den både är ny, okänd, icke- 

observerbar och samtidigt är okontrollerbar och global (Slovic, 1987). 

Teorierna inom de antropologiska och sociologiska aspekterna försöker avgöra kulturens och 

samhällsstrukturers inverkan på uppkomsten av risker, riskhantering och värdering av risk. 

Mary Douglas tillhör de som utforskat de kulturella aspekterna av risk och kommit fram till 

att risker är olika beroende på kulturell kontext. Vissa risker framhävs och andra nedtonas. 

Ulrich Becks ”The risk society” diskuterar moderniseringen av samhället och dess produktion 

av globala risker. Han menar att risker förr skiljer sig från de som vi ser uppkomma ur den 

teknologiska utvecklingen nu. Risker innan och under industrialiseringen av samhället var av 

mer personlig och lokal karaktär. Moderna risker som kärnkraft och föroreningar kan sprida 

sig över lands- och klassgränser och blir en angelägenhet för alla, även de som producerar 

riskerna (Bissell och Traulsen, 2005). Becks teori har även funnits vara en bra 

förklaringsmodell för risker kring läkemedel vad gäller etik, ekonomi och 

samhällsförändringar ur ett globalt perspektiv (Møldrup och Morgall, 2001). 

Blodtransfusion 

I en artikel från 2007 beskrivs ett försök att applicera några av de rådande riskteorierna på 

området blodtransfusion och mer specifikt turerna kring och efter händelserna med HIV- 

smittat blod i Irland mellan sent 1970-tal och tidigt 1990-tal. Man fann att Slovics, Becks och 

Douglas olika teorier alla bidrog med förklaringsmodeller som kunde tillämpas på riskerna 

kring blodtransfusion och deras ställning i samhället. Becks teori om oundvikliga risker som 

produceras av det moderna samhället och som måste hanteras fanns gå väl ihop med 

uppkomsten av smittat blod. Likaså gav Douglas teori om risker i kulturell kontext en bra 

förklaringsmodell för blodets speciella status. Smittat blod kan ses som något större än själva 

risken, en attack på sociala värderingar. Man menar att utgångspunkten när man diskuterar 

blodfrågor redan är uppbunden i komplexa kulturella normer och värderingar som bottnar i 

själva blodet som företeelse. Den förklaringsmodellen man fann kunde tillämpas bäst på det 

som redan hänt och som även ansågs ha bäst förutsättningar att förutse kommande händelser 

var Slovics teori om riskamplifiering i samhället. Inom den här teorin finns begrepp som ”den 

5

asymmetriska principen” vilket förklarar balansgången mellan en institutions förtroende och 

förlusten av denna från allmänheten. Teorin menar att media och allmänheten ofta sätter fokus 

på enstaka avvikelser och faror som uppstår medan felfria tidsintervall med säker drift och 

lyckad hantering av risker inte får någon nämnvärd uppmärksamhet. Förtroende blir således 

svårt att bygga upp men lätt att förlora. (Barret et al., 2007) 

I en fransk kvalitativ intervjustudie undersöktes attityderna kring tillämpandet av 

försiktighetsprincipen på blodtransfusion hos 33 personer involverade i området. Man var 

överens om att försiktighetsprincipen har fördelar vad gäller minimerandet av risken för 

smitta. Det diskuterades även vilka effekter detta kan ha på samhället i stort då det finns en 

fara för att man kan komma att fokusera på vissa risker väldigt mycket medan man ignorerar 

andra. Något som även lyftes fram är hur försiktighetsprincipen kan driva fram beslut med 

nollrisk som mål på andra delar inom medicinområdet vilket kan leda till ett avstannande av 

utvecklingen inom dessa. Man menar att risker alltid finns inom medicinområdet och att 

förvänta sig nollrisk inte är rimligt (Hergon et al., 2005). 

Blod har under mänsklighetens historia haft en betydande roll i ritualer, i språket (blodsband, 

blodsed, blodsbröder med mera) och har alltid omhuldats av starka inslag av symbolism. 

(Starr, 2001). Somliga menar att blod har fått en alldeles egen status bland medicinprodukter 

vad gäller säkerhet. I USA togs i början av 2000-talet ett beslut om permanent avstängning av 

bloddonatorer vid mer än sex månaders vistelse i Storbritannien på grund av risken för 

Creutzfelt-Jakobs sjukdom. I detta fall vidtogs dessa försiktighetsåtgärder utan någon 

vetenskaplig bevisning om att sjukdomen smittade via blod. Kring beslutet diskuterades 

problemet med att nollriskpolicyn kan hota tillgången på blod om man utesluter allt för stora 

grupper ur samhället från blodgivning. (Klein, 2001). 

Blodgivning, HIV och män som har sex med män 

År 2003 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd direktiv 2002/98/EG, det så 

kallade bloddirektivet. Syftet med detta var att hindra överföring av sjukdomar via blodsmitta 

genom att fastställa säkerhets- och kvalitetsnormer gällande processerna från insamlandet av 

blod till distributionen av blodprodukter. Till detta direktiv finns tre dotterdirektiv knutna, 

bland annat direktiv 2004/33/EG som behandlar urvalet av blodgivare. Riksdagen beslutade år 

2006 om att genomföra bloddirektivet och införde därmed lagar och förordningar om 

blodsäkerhet. Detta kompletterades med Socialstyrelsens föreskrifter, SOFS 2006:17. I det 

6

ursprungliga förslaget till föreskrifterna var det tänkt att släppa på livstidsavstängningen och 

tillåta MSM att ge blod efter en sex månader lång karrens. Detta ändrades i slutversionen av 

föreskrifterna då Sveriges Kommuner och Landsting, Svensk Förening för 

Transfusionsmedicin samt Svenska Blodalliansen i sina remisser avrått från detta. 

Socialstyrelsen valde då att göra en strikt tolkning av direktivet och ha fortsatt permanent 

avstängning av MSM från blodgivning med förbehållet att beslutet skulle tas upp för 

omprövning ett år senare. År 2007 tog Socialstyrelsens styrelse ett inriktningsbeslut där man 

enhälligt kom överrens om att blodgivningsreglerna skulle kunna ändras så att MSM kunde 

komma att bli aktuella som blodgivare tidigast sex månader efter den senaste sexuella 

kontakten. (Socialstyrelsen, 2009a) 

Efter att förslaget varit ute på remiss under 2009 togs den första december samma år ett beslut 

om att tillåta MSM som blodgivare 12 månader efter senaste sextillfället. Förslaget ska träda i 

kraft den första mars 2010. (Socialstyrelsen, 2009b). 

Enligt rådande regler för blodgivning i Sverige måste man vänta tre månader från att man haft 

en ny sexuell partner innan man får ge blod. Om man vistats i ett land där HIV förekommer i 

stor utsträckning eller har haft sex med en sådan person måste man vänta sex månader. Om 

man är en man som har haft sex med en annan man eller har haft sex med en sådan person är 

man avstängd från blodgivning permanent (Socialstyrelsen, 2006). Motiveringen till detta är 

enligt blodcentralerna den jämförelsevis höga incidens av HIV-positiva individer som 

återfinns inom gruppen män som har sex med män (MSM) (Ekermo, 2009). Enligt rapporter 

från Smittskyddsinstitutet (SMI) 2008 var 163 av 448 i Sverige nyregistrerade HIV-smittade 

individer bosatta i Sverige. Av dessa 163 var 63 män som smittats via sex med annan man. 

Totalt uppskattades det finnas 5000 personer som lever med HIV i Sverige år 2008 (Arneborn 

och Hansdotter, 2009). 

Enligt Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) utgör gruppen MSM cirka fem 

procent av alla män i Sverige (RFSL Hälsa, 2009). Sett till SMI:s statistik för 2008 där 63 av 

de 163 smittade bosatta i Sverige blivit smittade via sex med annan man torde gruppen MSM 

jämfört med övriga människor vara starkt överrepresenterad med 25 gånger högre incidens 

räknat per person om man antar att hälften av Sveriges 9,2 miljoner invånare är män. 

RFSL avråder alla MSM från att ge blod. Motiveringen är att patientens säkerhet måste 

komma först och att det inte är en rättighet att ge blod. (RFSL Hälsa, 2009). I Nederländerna 

har man prövat rättsligt huruvida regeln gällande blodgivning för MSM utgör diskriminering 

7

och kommit fram till att så inte är fallet utan att patientsäkerhet måste komma först.(Morner, 

2007). 

Tillgängliga HIV-test har 100 procent sensitivitet och över 99,5 procent specificitet. Däremot 

kan HIV-smitta påvisas först 2-4 veckor efter smittillfället. (Bondeson och Albinsson, 2009). 

Detta leder till att en blodpåse kan testas negativ trots att blodgivaren är smittad med HIV. 

Det är på grund av detta man avråder personer i riskgrupper från att lämna blod. Vid 

blodgivningstillfället fylls en hälsodeklaration i där man intygar att man uppfyller kraven för 

bloddonation. Den säkerhet som finns för att komma åt HIV-spridning inom det ovan nämnda 

tidsintervallet innan HIV-diagnostik är möjlig vilar på den enskilda personens intygande av 

sin lämplighet. Sedan man började testa alla blodpåsar som donerats för HIV har hittills ingen 

människa i Sverige blivit smittad av HIV via blodtransfusion (Attnäs, 2009). 

Med tanke på det nyligen tagna beslutet är det intressant att se vilka argument som ligger 

bakom denna förändring av blodgivarurvalet. Även om förslaget nu har givit tillåtelse för 

MSM att ge blod kan man fundera på om tolvmånaderskarensen är motiverad just för denna 

grupp. Vilka undersökningar om risker har man tagit hänsyn till och vad har man i övrigt 

beaktat vid genomförandet av beslutet? 

Olika teorier om risk har funnits tillämpbara på och bidragit med förklaringsmodeller för 

uppkomst och hantering av risker inom blodtransfusionsområdet. Kan man även förklara 

något mer specifikt som avstängningen av MSM från blodgivning med hjälp av dessa? Kan 

man sätta in beslutet i en riskkontext som ger en samhällelig, psykologisk eller kulturell 

förklaring till uppkomsten av ett beslut av den här karaktären? Finns det aspekter av synen på 

homokulturen som kan förklara en eventuell skev syn på den risk som föreligger för HIV- 

smittat blod vid blodgivning? I detta arbete kommer ovanstående frågor att belysas. 

Syfte 

Syftet med arbetet är att analysera beslutsunderlaget för förslaget till förändringen av 

blodgivningsreglerna för män som har sex med män ur två olika perspektiv: 

1. Ur ett rimlighetsperspektiv där argumenten undersöks. 

2. Ur ett riskperspektiv där olika teorier om risk appliceras för att ge en 

förklaringsmodell för riskhanteringen kring blodgivning för MSM 

8

Metod 

Viktigt att nämna är att detta arbete påbörjades några månader innan beslutet om 

tolvmånaderskarens för MSM togs. Ett av de ursprungliga delsyftena var att undersöka 

beslutsprocessen som pågått under 2009 och reda ut argumentationen kring Socialstyrelsens 

ursprungliga förslag om sexmånaderskarens. Enda skillnaden nu blir att beslutet redan är 

taget, det är samma material som ligger till grund för analysen. 

Argumentationsanalys 

Beslutsunderlaget för förslaget till förändringen av blodgivningsreglerna för MSM undersöks 

genom en argumentationsanalys. Analysen utförs på hela materialet som låg till underlag för 

beslutet som togs angående karens för MSM innan blodgivning. Detta innefattar 

socialstyrelsens text ”Sammanfattning av utredningar om urvalskriterier för blodgivare och 

krav på testmetoder”, ”EBA Working Party on Blood Safety – Brief report on the deferral of 

men with a history of sex with another man (MSM) as blood donors” från European Blood 

Alliance samt de remissvar socialstyrelsen fått från diverse organisationer runt om i Sverige. 

Dessa texter presenteras separat i referenslistan under rubriken ”Material för 

argumentationsanalys”. Först listas de argument som uttryckligen förekommer i materialet, 

sedan kommer ytterligare synpunkter som kan finnas att vägas in i den värderande analysen. 

Fokus ligger på argument relaterade till MSM som blodgivare även om remissvaren 

innehåller kommentarer om andra förändringar som gjorts i SOSFS 2009:00. Bland annat har 

man föreslagit förändringar i testning av blod samt utökade intervjuer innan blodgivare 

godkänns för att ytterligare öka säkerheten kring blodgivning. Detta är åtgärder som enligt 

mitt tycke borde kunna diskuteras oavsett om MSM godkänns som blodgivare eller inte då 

detta berör säkerheten generellt. Därför kommer argument som ökade ekonomiska avgifter 

relaterat till dessa förändringar och andra omställningsproblem som framförs i remissvaren 

inte att behandlas i denna argumentationsanalys. 

Metoden för argumentationsanalysen baseras på den beskriven av Gunnar Björnsson, Ulrik 

Kilhlbom och Anders Ullholm i boken Argumentationsanalys – Färdigheter för kritiskt 

tänkande. En argumentationsanalys börjar med att en tes identifieras. En tes är ett påstående 

som inte stödjer något annat påstående utan står för sig självt, det är det man vill argumentera 

för. Vidare identifieras proargument och kontraargument till tesen. Argument som direkt 

stödjer eller motverkar tesen kallas argument av första ordningen. Proargument betecknas 

9

med P och numreras P1, P2, P3 osv. medan kontraargument betecknas med C numreras C1, C2, 

C3 osv. Argument som stödjer eller motverkar dessa argument av första ordningen kallas 

argument av andra ordningen medan argument till dessa kallas argument av tredje ordningen 

osv. Argument av andra ordningen betecknas med ytterligare en bokstav framför bokstaven 

som relaterar till det argument det är tänkt att stödja eller motverka. Det första proargumentet 

till proargument P1 betecknas på så sätt P1P1. Ett kontraargument till detta skulle då vara av 

tredje ordningen och får då ytterligare en bokstav framför de bokstäver som betecknar det 

argument det är till för att motverka. Detta argument betecknas C1P1P1. (Björnsson et al., 

2009) 

Ett argument har två komponenter: hålbarhet och relevans. Med hållbarhet menas huruvida 

det som påstås är sant eller inte och med relevans menar man hur pass relevant argumentet är 

för den tes eller det argument det är avsett att stödja om man antar att det vore sant. Om ett 

argument av andra ordningen eller högre stödjer eller motverkar ett arguments hållbarhet 

används bokstäverna P och C. Är argumentet däremot till för att stödja eller motverka ett 

arguments relevans används bokstäverna F och M, för eller mot. 

Efter att alla argument identifierats utför man sedan en värderande analys där man bedömer 

varje enskilt argument av första ordningen efter hållbarhet och relevans. Bedömningen 

mynnar ut i att hållbarheten respektive relevansen kan vara mycket låg, låg, måttlig, hög eller 

mycket hög. De två parametrarna ligger sedan till grund för hur mycket beviskraft argumentet 

har. Beviskraften kan aldrig vara högre än den högsta enskilda komponenten. Om ett 

argument har mycket hög hållbarhet men låg relevans blir beviskraften också låg. Man kan se 

beviskraften som en produkt av en multiplikation. Om ett argument har hög hållbarhet och 

hög relevans blir beviskraften inte mer än måttlig. Eftersom inget av komponenterna är 

mycket hög dras helheten ned ett steg. (Björnsson et al., 2009). 

För att vara konsekvent i bedömningen av beviskraften har en tabell tillverkats där jag listat 

produkten av varje tänkbar kombination av hållbarhet och relevans. Tabellen är konstruerad 

ganska strikt efter tanken om multiplikation beskriven ovan. Mycket låg har givits ett värde på 

0,2 låg 0,4 måttlig 0,6 hög 0,8 och mycket hög ett värde på 1,0. Produkten har sedan rundats 

av till det värde på 0,2 0,4 0,6 0,8 eller 1,0 som legat närmst och tilldelats den beviskraft som 

motsvarat värdet. Enligt exemplet ovan med hög hållbarhet och hög relevans skulle detta 

innebära 0,8 x 0,8 = 0,64 vilket avrundas till 0,6 och ger då en måttlig beviskraft. 

10

När argumenten har värderats gör man en slutvärdering där alla argument ställs mot varandra 

för att se vilka av proargumenten eller kontraargumenten för tesen som väger tyngst och om 

tesen förkastas eller inte. Enbart argument av första ordningen blir tilldelat ett värde på 

beviskraft, de andra argumenten vägs in som stöd för eller emot hållbarhet och relevans. 

(Björnsson et al., 2009) 

Hållbarhet 

Relevans 

mycket låg låg måttlig hög mycket hög 

mycket låg mycket låg mycket låg mycket låg mycket låg mycket låg 

låg mycket låg mycket låg mycket låg låg låg 

måttlig mycket låg mycket låg låg låg måttlig 

hög mycket låg låg låg måttlig hög 

mycket hög 

mycket låg låg måttlig hög mycket hög 

Tabell 1. Beviskraften hos ett argument som funktion av dess hållbarhet och relevans. Hållbarheten avläses på 

den översta vågräta raden och relevansen på den yttersta vänstra lodräta raden. Den resulterande beviskraften 

avläses sedan i fältet i mitten av tabellen. 

Nedan följer förkortningar för olika texter där argumenten och tesen har sitt ursprung. 

Symbolen ~ innan förkortningen innebär att det är texten som menas, inte organisationen i 

sig. 

~SoS = Sammanfattning av utredningar om urvalskriterier för blodgivare och krav på 

testmetoder - Från enheten för behörighet och patientsäkerhet, Socialstyrelsen 

11

~EBA = EBA Working Party on Blood Safety – Brief report on the deferral of men with a 

history of sex with another man (MSM) as blood donors - Från European Blood Alliance 

~SFT = Remissvar från Svensk Förening för Transfusionsmedicin 

~SKL = Remissvar från Sveriges Kommuner och Landsting 

~SBA = Remissvar från SweBa, Swedish Blood Alliance 

~LNU = Remissvar från Laboratoriemedicin, Norrlands Universitetssjukhus 

~LDL = Remissvar från Laboratoriemedicin Dalarna, Landstinget Dalarna 

~LMV = Remissvar från Läkemedelsverket 

~KRS = Remissvar från Koncernledningen, Region Skåne 

~LIF = Remissvar från LIF, Läkemedelsindustriföreningen 

~BCF = remissvar från Blodcancerförbundet 

~NJU = Remissvar från Njur, Njurförbundet 

~FBS = Remissvar från Förbundet Blödarsjuka i Sverige 

Riskperspektiv 

Beslutet om tolvmånaderskarens analyserades utifrån teorier om risk med utgångspunkt i 

sociala och kulturella fenomen. Ett försök att sätta beslutet i en kulturell riskkontext utfördes 

med hjälp av litteratur inom området risk. 

12

Beskrivande analys 

I ~SoS hittar man inledningsvis det jag valt att använda som tes. Texten handlar om varför det 

är bättre att ha sex månaders karens för MSM än livstidsavstängning. Tesen formuleras därför 

som följer: 

T Sverige bör införa sex månaders karens för blodgivning för män som har 

sex med män i stället för att som nu ha permanent avstängning ~SoS 

Vidare hittar man det främsta argumentet som stödjer detta, att det inte innebär en ökad risk 

utan tvärtom minskar risken för överföring av HIV, hepatit B och hepatit C. 

P1 

Sex månaders karens innebär inte en ökad risk för blodsmitta, utan tvärtom en 

minskad risk ~SoS 

Detta argument stödjer sig på en undersökning gjord av forskare på Karolinska institutet och 

Stockholms universitet på uppdrag av Socialstyrelsen. Undersökningen är en matematisk 

modellering där befintlig statistik använts och där man varierat karenstiden mellan ingen 

karens, sex månaders karens och livstidsavstängning. Vidare har man varierat acceptansen hos 

MSM för karenstiden mellan 95 procent som den antas vara nu och 99 procent. Enligt en 

enkätundersökning gjord av Socialstyrelsen bland medlemmar i RFSL är det många 

MSM som lämnar blod trots förbudet. Undersökningen visar att acceptansen för reglerna 

kring blodgivning skulle öka vid införandet av sex månaders karens varvid acceptansen hos 

MSM skulle öka. I den matematiska modelleringen representeras detta av att acceptansen 

skattas till att ändras från 95 procent till 99 procent. Ur detta kan man formulera argument för 

hållbarheten hos P1: 

P1P1 

F1P1P1 

Sex månaders karrens ger en ökad acceptans hos MSM att följa reglerna kring 

blodgivning ~SoS 

Som det ser ut idag efterföljs inte reglerna, MSM ger blod trots förbudet ~SoS 

13

P1P1P1 

Och 

P1F1P1P1 

F2P1P1 

P1F2P1P1 

En intervjustudie med medlemmar från RFSL påvisar detta ~SoS 

Om reglerna efterföljs får man en ökad säkerhet vid blodgivning ~SoS 

En matematisk modellering gjord av forskare vid Karolinska institutet och 

Stockholms universitet har visat att en ökad acceptans för reglerna ger en ökad 

säkerhet ~SoS 

I ~SFT skriver man att det är svårt att ta ställning till studieresultatens betydelse eftersom 

metodik och utförande inte redovisats än. Denna uppfattning delas av SweBa i ~SBA. Detta 

kan formuleras till ett argument mot studiens hållbarhet: 

C1P1F2P1P1 Det är svårt att ta ställning till den matematiska modelleringens hållbarhet då 

metodik och utförande inte redovisats än ~SFT, ~SBA 

Svensk Förening för Transfusionsmedicin framför även synpunkten att det förefaller konstigt 

att jämföra sex månaders karens och 99 procents följsamhet med totalförbud och 95 procents 

följsamhet. Detta kan möjligen formuleras som ett argument mot relevansen: 

M1P1F2P1P1 Det förefaller konstigt att jämföra sex månaders karens och 99 procents 

följsamhet med totalförbud och 95 procents följsamhet ~SFT 

I ~SoS kan man även hitta kontraargument till P1P1P1. Man framför att intervjustudien med 

urvalet av medlemmar i RFSL inte behöver vara representativ för alla MSM i hela landet. 

C1P1P1P1 

Urvalet av medlemmar behöver inte vara representativt för alla MSM i landet 

~SoS 

Vidare hittar man i ~SoS ytterligare direkta argument för tesen. Det nämns att politiker uttalat 

sig negativt om beslutet om permanentavstängning samt att det förekommit mediala upprop 

mot förbudet att lämna blod för MSM. Man diskuterar vidare om hur detta kan påverka 

allmänhetens vilja att lämna blod om man ser på de nuvarande reglerna som ogrundade och 

diskriminerande. Detta genererar följande argument: 

14

P2 

P1P2 

P2P2 

Människor ser beslutet som diskriminerande och ogrundat och detta kan påverka 

deras vilja att ge blod negativt ~SoS 

Politiker har uttalat sig negativt om beslutet och mediala upprop har förekommit 

mot permanent avstängning av MSM från blodgivning ~SoS 

Detta kan innebära att personer som inte tillhör gruppen MSM avstår från att 

lämna blod i protest mot beslutet ~SoS 

I ~SoS nämns även EG-direktivet 2004/33/EG. Enligt detta ska personer med ett sexuellt 

riskbeteende som medför risk för sjukdomar som kan överföras via blod avstängas permanent 

från blodgivning. I samma direktiv står även om tillfällig avstängning och att personer som 

upphört med ett riskbeteende ska stängas av under en period efter upphörandet beroende på 

sjukdomen och tillgängliga tester. Socialstyrelsen har valt att tolka det som att MSM kan bli 

aktuella som blodgivare efter att de upphört med sitt riskbeteende, det vill säga inte har haft 

sex med en annan man och att sex månader är lämpligt med tanke på de sjukdomar som avses 

och de tester som finns. 

P3 

P1P3 

F1P1P3 

Det finns stöd i EG-direktivet 2004/33/EG för att MSM ska kunna bli aktuella 

som blodgivare efter att de upphört med sitt riskbeteende ~SoS 

I direktivet står att personer som är tillfälligt avstängda från blodgivning och har 

upphört med det riskbeteende som kan leda till smittspridning via blodgivning 

stängs av en viss period efter upphörandet av riskbeteendet beroende på 

sjukdomen som avses och de testmetoder som finns tillgängliga ~SoS 

MSM borde kunna bli aktuella som blodgivare efter att de upphört med 

riskbeteendet, det vill säga att ha sex med andra män, och varit avstängda en 

lämplig tid ~SoS 

Man påvisar även i anslutning till detta att länder som Portugal, Italien och Spanien saknar 

förbud mot blodgivning för MSM 

P2P3 

EU-länderna Portugal, Italien och Spanien saknar förbud mot blodgivning för 

MSM ~SoS 

15

I ~SKL och ~SBA efterfrågas ett klargörande i hur direktivet ska tolkas. I ~SBA anser man 

att Socialstyrelsens tolkning faller på sin egen orimlighet. Det framgår av resonemanget att 

man menar att någon som blivit permanent avstängd inte någonsin kan bli godkänd som 

blodgivare igen. Även Läkemedelsverket påpekar detta i ~LMV. I ~EBA har man i stället valt 

att tolka direktivet som att riskbeteendet hos MSM är ett sexuellt riskbeteende och då 

föranleder permanent avstängning enligt direktivet. I ~LIF skriver man att den generella 

tolkningen i Europa är att MSM är permanent avstängda från blodgivning. 

Detta kan formuleras som ett motargument till hållbarheten hos P3. 

C1P3 

F2C1P3 

F1F2C1P3 

I 2004/33/EG står att personer vars sexuella beteende utsätter dem för ökad risk 

att ådra sig infektioner som kan överföras med blod ska bli permanent avstängda 

från blodgivning ~EBA 

Någon som blivit permanent avstängd kan inte bli aktuell som blodgivare igen 

~SBA, ~LMV 

Detta gör att Socialstyrelsens tolkning faller på sin egen orimlighet, permanent 

är permanent ~SBA 

Läkemedelsverket ger en förklaring till tolkningen och menar att direktivet bör tolkas som att 

sexuellt riskbeteende endast regleras under punkt 2.1. i bilaga III och där föranleder 

permanent avstängning. Under punkt 2.2.2. regleras sedan andra beteenden än sexuella menar 

Läkemedelsverket. Även Laboratoriemedicin vid Norrlands Universitetssjukhus håller med 

om denna tolkning. Detta kan formuleras som ett argument mot hållbarheten hos F1P1P3 

C1F1P1P3 

Under punkt 2.2.2. i 2004/33/EG om tillfällig avstängning från blodgivning 

regleras andra riskbeteenden än sexuella. Sexuella riskbeteenden regleras endast 

under punkt 2.1. om permanent avstängning ~LMV, ~LNU 

Några ytterligare relevansargument för C1P3 är att MSM bör klassas som sexuellt 

riskbeteende vilket framförs i ~EBA: 

16

F3C1P3 

MSM går in under sexuellt rikbeteende och bör därför avstängas permanent 

enligt direktivet 

Vidare nämns i ~SoS att man i länder både inom och utanför Europa har tidsbegränsad 

avstängning för MSM vid blodgivning. Som exempel nämns Ungern, Australien, Japan och 

Argentina där det är 12 månaders avstängning för MSM. Sydafrika har ändrat från fem år till 

sex månader och i USA har organisationerna FDA, The Food and Drug Administration samt 

AMA, American Medical Association ståndpunkten att permanent avstängning bör kunna 

ersättas med en femårig avstängning. Detta skulle kunna formuleras till följande argument: 

P4 

Det finns tidsbegränsad avstängning i andra länder ~SoS 

I ~EBA argumenteras inte mot just Socialstyrelsens senaste förslag om sex månaders karens 

men det är ändå en text skriven med anledning av vissa länders ifrågasättning av 

permanentavstängningen av MSM från blodgivning. Texten innehåller således information 

som kan användas som argument mot den aktuella tesen. Hela dokumentet handlar om att 

MSM har en ökad risk för att ådra sig HIV. Detta får tjäna som det första direkta 

kontraargumentet mot tesen: 

C1 

Män som har sex med män löper större risk att ådra sig HIV än andra 

grupper med avseende på sexuellt beteende ~EBA 

Hållbarheten i detta stöds med hänvisning till undersökningar gjorda i Frankrike, Danmark, 

Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Belgien som visar att både prevalensen och 

incidensen för HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar är större hos MSM än övriga 

befolkningen. Man kan dessutom ur texten utläsa att en uppåtgående trend finns med ökad 

incidens för dessa sjukdomar hos MSM. Formulerat till argument för hållbarheten blir detta: 

P1C1 

Undersökningar i gjorda i Frankrike, Danmark, Tyskland, Nederländerna, 

Storbritannien och Belgien visar att incidensen och prevalensen för HIV och 

andra sexuellt överförbara sjukdomar är större hos MSM än övriga befolkningen 

~EBA 

17

Ett stöd för relevansen för argumentet hittar man senare i formuleringen ”The occurrence of 

HIV amongst repeat donors directly translates into a risk of acquiring HIV to recipients of 

blood components”. Översatt blir detta: 

F1C1 

Förekomst av HIV bland återkommande bloddonatorer kan direkt översättas till 

en risk att ådra sig HIV för mottagare av blodprodukter ~EBA 

Vidare hittar man i texten en hänvisning till en undersökning gjord i England mellan 1996 och 

1998 där man kom fram till att borttagandet av livstidsavstängningen för MSM från 

blodgivning skulle öka risken för HIV-överföring vid bloddonation med 60 procent vid en 

tolvmånadersavstängning och 500 procent om ingen avstängning alls tillämpas. Man nämner 

också att en uppdatering av studien visar att en tolvmånadersavstängning skulle öka risken 

med tre procent medan en avsaknad av avstängning skulle öka risken med 200 procent. I 

studien har man antagit att följsamheten för reglerna ligger på 95 procent. Man nämner också 

att man inte vet om följsamheten skulle ändras om reglerna för avstängningen ändrades men 

att det inte är troligt med högre acceptans än de redan föreslagna 95 procent som antagits i 

studien. Detta är på många sätt en rak motsats till argument P1 men det känns inte tillämpligt 

att formulera dessa argument som kontraargument till P1. Eftersom den här undersökningen är 

äldre, och texten är skriven innan Socialstyrelsens dokument och dessutom inte behandlar 

exakt samma sak införs det istället som ett separat kontraargument till tesen: 

C2 

Borttagandet av permanent avstängning för MSM vid blodgivning till förmån 

för tolv månaders avstängning eller ingen avstängning alls ger en ökad risk för 

överföring av HIV vid bloddonation ~EBA 

Som stöd för hållbarheten hos detta argument kan man hänvisa till den utförda studien: 

P1C2 

C1P1C2 

En studie gjord i England visar detta ~EBA 

I studien har man inte räknat med att följsamheten ändras om beslutet ändras 

~EBA 

M1 C1 P1C2 Det är ändå orimligt att acceptansen skulle öka till mer än de antagna 95 

procenten ~EBA 

18

EBA nämner även att det föreslagits, av andra, att en ändring till tolv månaders avstängning 

skulle öka följsamheten för regeln hos MSM men att man bör vara nöjd med den höga 

följsamhet som finns. Denna omnämns vara 97 procent. Vidare säger man att med en sådan 

hög följsamhet verkar risken att förvärra situationen högre än att få en förbättring genom 

högre följsamhet. 

F2C1 P1C2 Det har föreslagits, av andra, att följsamheten av blodgivningsreglerna skulle 

öka vid införandet av tolv månaders avstängning för MSM ~EBA 

Här skulle man kunna föra in argument P1P1 med tillhörande stödargument som stöd för 

hållbarheten. Dock handlar P1P1 om sex månaders karens. 

M1F2C1 P1C2 Då man redan har en så hög följsamhet som 97 procent verkar risken högre att 

förvärra situationen än chansen att förbättra den genom att höja följsamheten 

~EBA 

I början av ~EBA nämns att det redan på 80-talet diskuterats huruvida avstängningen av 

MSM från blodgivning kan ha en diskriminerande effekt. Detta formuleras till ett 

proargument för tesen: 

P5 

Permanent avstängning av MSM är diskriminerande ~EBA 

Direkta motargument till detta finns inte i texten men man nämner att det inte är någon 

grundläggande rättighet att ge blod samt att blodsäkerhetsåtgärder bör baseras på jämförelser 

av risker. Detta kan föras in som motargument till P5. Även i ~SKL finner man detta 

argument: 

M1P5 

Blodsäkerhetsåtgärder bör baseras på jämförelser av risker ~EBA, ~SKL 

I ~SKL står att om två gruppers intresse står emot varandra måste patienternas intresse väga 

tyngst. Till detta nämner man även att blodmottagare förtjänar högsta möjliga säkerhet. I 

~NJU och ~FBS skriver man att personer som känner sig diskriminerade inte är 

tillnärmelsevis tillräckliga skäl för att kompromissa med patientsäkerheten: 

19

F1F1M1P5 

F1F1M1P5 

M3P5 

Säkerheten för blodmottagare väger högre än en eventuell diskriminering 

~SKL, ~NJU, ~FBS 

Blodmottagare förtjänar högsta möjliga säkerhet ~SKL 

Ingen rättighet kränks med beslutet då det inte är någon laglig rättighet att ge 

blod ~EBA 

SKL framför till och med att frågan inte handlar om diskriminering. Det påpekas att frågan 

kring vilka som ska ha möjlighet att ge blod är av medicinsk natur och inte en 

diskrimineringsfråga. 

M4P5 

F1M4P5 

Det förekommer inte diskriminering då frågan är av medicinsk natur ~SKL 

Frågor av medicinsk natur är inte diskriminerande ~SKL 

I ~SFT finns ett kontraargument mot Socialstyrelsens inriktningsbeslut, det vill säga beslutet 

att bestämmelserna i SOFS 2006:17 kan ändras så att MSM kan bli godkända som blodgivare. 

SFT nämner att inriktningsbeslutet har karaktär av politiskt beslut. Denna åsikt finner man 

även i ~SBA och ~KRS. Detta kan föras in som ett kontraargument mot tesen: 

C3 

Socialstyrelsens inriktningsbeslut har karaktär av politiskt beslut ~SFT, ~SBA 

Det nämns även i anslutning till detta att Socialstyrelsens uppgift är ”att i första hand värna 

om kvalitet och säkerhet för patienterna, inte att verkställa politiska önskemål som inte 

grundas på beslut i riksdag eller regering”. Detta kan formuleras till ett relevansargument för 

C3: 

F1C3 

Socialstyrelsen bör i första hand värna om kvalitet och säkerhet för patienterna, 

inte verkställa politiska önskemål ~SFT 

I ~SKL förs även fram att MSM inte är den enda grupp som bör omfattas av en ändring i 

reglerna för blodgivning utan att även prostituerade skulle kunna vara aktuella i detta 

20

avseende. Detta i sig är möjligen inte så relevant för tesen men skulle kunna formuleras som 

ett hållbarhetsargument för C3. 

P1C3 

Det faktum att man inte tagit upp möjligheten för före detta prostituerade att bli 

aktuella som blodgivare pekar på att inriktningsbeslutet har karaktär av politiskt 

beslut ~SKL 

Vidare hittar man i ~SFT ett kontraargument mot tesen där man lyfter problemet med 

teoretisk risk för nya smittämnen och förändring av kända smittämnen så att det inte upptäcks 

i sållningstester. Man föreslår därför att alternativet avstängning i fem år diskuteras istället för 

de föreslagna sex månaderna. Detta argument förekommer även i ~SKL: 

C4 

Fem års avstängning av MSM är bättre ur risksynpunkt med hänsyn till teoretisk 

risk för nya eller förändrade smittämnen som inte syns i sållningstester ~SFT, 

~SKL 

Som stöd för detta nämns i ~SFT att det tog sju till åtta år innan man begripit att HIV kunde 

överföras via blod och kunde testa blod för detta på ett bra sett. Man nämner även att detta 

tillämpas i Sydafrika och diskuteras i USA och Kanada. Även i ~SKL nämner man dessa 

länder i sammanhanget. Detta blir till följande argument: 

P1C4 

P 1P1C4 

F1C4 

Med längre tid för avstängning finns en större chans att kunna stoppa spridning 

av nya smittoämnen och dessutom hitta sätt att testa blod för dessa ~SFT 

Det tog sju till åtta år innan man förstod att HIV kunde överföras via blod och 

dessutom kunde testa blod för detta på ett bra sett ~SFT 

Detta tillämpas i Sydafrika och diskuteras i USA och Kanada ~SFT, ~SKL 

I ~SFT och ~LNU påpekas att Socialstyrelsen i ~SoS skriver att skärpning av andra 

säkerhetsregler måste införas för att ändra permanent avstängning av MSM till sex månader 

trots att man skriver att detta innebär en ökad säkerhet. Även om det inte uttrycks explicit kan 

detta tolkas som en invändning mot huruvida Socialstyrelsen är övertygade om en ändring 

21

innebär ökad säkerhet eller inte. Även om detta inte är direkt kritik från de personer som 

påpekar detta kan det användas som ett kontraargument till tesen: 

C5 

Socialstyrelsens förslag framstår som mindre trovärdigt då man trots hävdad 

ökad säkerhet ändå föreslår åtgärder för ökad säkerhet som nödvändighet för att 

kunna implementera förslaget 

I ~SKL framförs kritik mot inriktningsbeslutet och skriver att det saknar stöd från nationell 

och internationell transfusionsexpertis. Detta är något som även påpekas i ~SBA ~LNU, 

~BCF ~NJU och ~FBS. Som kontraargument med relevansargument för detta kan följande 

formuleras: 

C6 

Socialstyrelsens inriktningsbeslut saknar stöd från nationell och internationell 

transfusionsexpertis ~SKL, ~SBA, ~LNU, ~NJU, ~FBS 

Även ett ekonomiskt argument relevant för tesen förs fram i ~SKL och ~KRS. Det påpekas att 

om Sverige ändrar reglerna för blodgivning kan det bli svårt att sälja blodplasman till 

läkemedelsindustrin. Detta skulle innebära ett inkomstbortfall för de enskilda blodcentralerna. 

C7 

Om MSM godkänns som blodgivare kan det bli svårare att sälja blodplasman till 

läkemedelsindustrin ~SKL, ~KRS 

I ~SBA och ~LDL står att denna förändring inte är förenligt med gällande Plasma Master 

File, PMF. Detta är de dokument och de data som måste dokumenteras för blodprodukter och 

innefattar bland annat tillvägagångssättet vid insamling av blodet. EMEA utfärdar sedan ett 

PMF-certifikat för produkter som uppfyller alla krav. 

(Referens…http://www.emea.europa.eu/htms/human/pmf/pmf.htm). Detta kan formuleras 

som ett hållbarhetsargument för C7: 

P2C7 

F1C7 

Förändringen är inte förenlig med Plasma Master File ~SBA, ~LDL 

Detta ger ett inkomstbortfall för de enskilda blodcentralerna som måste tas 

hänsyn till ~SBA 

22

Som en konsekvens av det ovannämnda påpekar man i ~SBA och i ~LDL problemet med 

etiken kring att den plasma man samlar in kommer att kasseras då den inte går att sälja till 

läkemedelsindustrin. 

C8 

Det kan uppstå etiska problem om man blir tvungen att kassera det blod som 

samlats in ~SBA, ~LDL 

Läkemedelsverket skriver dessutom att verket inte kommer att kunna godkänna läkemedel 

innehållande plasma som samlats in efter förändringen i reglerna eftersom man inte anser att 

ändringen stämmer överens med 2004/33/EG. Detta leder till att Sverige inte kommer att 

kunna bidra till sin självförsörjning av plasma för läkemedelstillverkning vilket i sin tur 

strider mot direktivet 2001/83/EG. Även i ~LIF framförs dessa synpunkter men där menar 

man att det skulle motverka Socialstyrelsens egna uttalade strävan att Sverige ska vara 

själförsörjande. Detta innebär förmodligen samma sak som Läkemedelsverket skriver 

eftersom Socialstyrelsens föreskrifter förmodligen är utformade med ambitionen att stämma 

överens med EU-direktiv. 

C9 

P1C9 

P1P1C9 

Om förändringen drivs igenom kommer Läkemedelsverket inte att kunna 

godkänna svensk plasma för läkemedelstillverkning vilket strider mot direktivet 

2001/83/EG om att länder inom EU ska bidra till sin självförsörjning av plasma 

för läkemedelstillverkning ~LMV, ~LIF 

Läkemedelsverket kan inte godkänna något som strider mot EU-direktiv 

2004/33/EG ~LMV 

Läkemedelsverket anser att förändringen av urvalet blodgivare inte är förenligt 

med 2004/33/EG ~LMV 

Läkemedelsindustriföreningen presenterar i anslutning till resonemanget ovan problemet att 

en brist på blodplasma för tillverkning av läkemedel skulle drabba redan utsatta 

patientgrupper då det redan råder en global brist på plasma för detta ändamål. 

C10 

Om inte Svensk plasma kan godkännas för tillverkning av läkemedelsprodukter 

ökar detta den redan rådande bristen på plasma för läkemedelstillverkning ~LIF 

23

F1C10 

Detta drabbar redan utsatta patientgrupper ~LIF 

I ~KRS framför man oron att allmänheten kan komma att uppfatta inriktningsbeslutet som att 

personer med homosexuell läggning och en varaktig relation kommer att få ge blod vilket kan 

leda till sämre acceptans gentemot urvalskriterierna. 

C11 

P1C11 

Inriktningsbeslutet kan leda till sämre acceptans och följsamhet gentemot 

urvalskriterierna ~KRS 

Detta på grund av att allmänheten kan uppfatta inriktningsbeslutet som att 

personer med homosexuell läggning och en varaktig relation kommer att få ge 

blod ~KRS 

I Blodcancerförbundets remissvar framförs att inget annat land i världen har en så kort tid för 

karens för vissa riskgrupper som den Socialstyrelsen vill införa. Med vissa riskgrupper får 

man anta att det är MSM som menas då dessa är den enda grupp som berörs av förändringen i 

urvalet vid blodgivning. Även i ~NJU och ~FBS skriver man att Socialstyrelsens förslag 

saknar internationell motsvarighet i jämförbara i-länder. 

C12 

Värderande analys 

Inget annat land i världen har en så kort tid för karens för MSM vid 

blodgivning som den Socialstyrelsen vill införa ~BCF, ~NJU, ~FBS 

I följande sektion kommer först resonemanget kring värderingen av argumentet att 

presenteras, sedan själva argumentet och sist en sammanfattning av värderingen med 

resulterande beviskraft. 

T Sverige bör införa sex månaders karens för blodgivning för män som har sex 

med män i stället för att som nu ha permanent avstängning ~SoS 

24

Ser man till argument P1 inser man att det står och faller med de faktaunderlag som finns. 

Relevansen bedöms som mycket hög, om säkerheten faktiskt blir större är detta ett mycket 

relevant argument. Säkerhet inom blodgivning är ju tongivande för hela den här diskussionen. 

Hållbarheten har stöd av argument P1P1 som i sin tur har sin relevans understödd av F1P1P1. 

P1P1P1 och P1F1P1P1 fungerar däremot bara om intervjustudien går att förlita sig på. Detta kan 

vara svårt att uttala sig så mycket om då man inte säkert kan avgöra om den är representativ 

för alla MSM eller åtminstone de som ger blod som argument C1P1P1P1 påpekar vilket är 

mycket relevant. Undersökningen omfattade 334 personer. Av dessa hade 19 procent varit 

blodgivare och 58 procent av dessa, det vill säga 34 män, hade lämnat blod efter sin sexuella 

debut med män trots att de kände till förbudet. Vidare skulle 77 procent av dessa respektera en 

sexmånaderskarens. Detta innebär att acceptansen skulle ändras hos 28 personer. 

Undersökningen måste ändå bedömas som relevant och hållbar då den har ett relativt stort 

underlag med personer i målgruppen. Ytterligare stöd för relevansen hos P1P1 får man i F2P1P1 

vars hållbarhet beror av den matematiska modelleringen nämnd i P1F2P1P1. C1P1F2P1P1 tar 

upp en viktig poäng då det är omöjligt att bedöma hur bra den matematiska modelleringen är 

eftersom inga underlag har presenterats i Socialstyrelsens skrift. Däremot tycks modelleringen 

ändå ha tagit upp viktiga parametrar vid säkerheten som att acceptansen spelar stor roll vid 

risken för blodsmitta. Siffrorna 95 procent och 99 procent verkar dock lite svåra att motivera. 

Skulle acceptansen idag vara 95 procent bland MSM och de återstående fem procentens 

acceptans förändras baserat på intervjustudien det vill säga att 77 procent av dessa 5 procent 

accepterar beslutet skulle den totala acceptansen ändras från 95 till 99 procent. Intervjustudien 

pekar dock mot att acceptansen idag ligger på 90 procent eftersom det var 34 män av 334 som 

inte accepterade beslutet. Detta innebär förstås att acceptansen baserat på intervjustudien 

skulle öka från 90 procent till nära 98 procent vilket snarare talar för att säkerheten skulle öka 

ännu mer än det som påstås. Det lutar åt att modelleringen ändå visar det den påstår sig visa 

och verkar på det hela inte föranleda ett alltför stort ifrågasättande av dess riktighet. Vad 

Svensk Förening för transfusionsmedicin menar med M1P1F2P1P1 är svårt att avgöra. Kanske 

avses själva siffervärdena likt det resonemang som förts ovan eller så menar man att 

modelleringen parat ihop sex månaders karrens med 99 procents acceptans och totalförbud 

med 95 procents acceptans utan att jämföra andra kombinationer. Detta är inte så konstigt 

eftersom den ökade acceptansen i modellen beror av införandet av sex månaders karens och 

därför inte samexisterar med ett totalförbud. Oavsett vad som avses med argumentet förefaller 

det ha mycket låg relevans. Sammanvägt bedöms båda faktaunderlagen, det vill säga 

intervjustudien och den matematiska modelleringen peka mot hög hållbarhet för P1. 

25

P1 

Hållbarhet: Hög 



Relevans: Mycket Hög 

Beviskraft: Hög 

Det blir svårt att förneka hållbarheten hos argument P2. Politiker har uttalat sig och mediala 

upprop har förekommit vilket understöds i P1P2. Att det påverkar människors vilja att lämna 

blod negativt har jag svårt att bortse från då jag har personlig erfarenhet av att det 

förekommer. Det faktum att reglerna får medial och politisk uppmärksamhet pekar på att det 

finns ett intresse för frågan. Att ignorera politiker och media och deras effekt på befolkningen 

är förmodligen att förenkla situationen. I vilken utsträckning detta påverkar människor utanför 

gruppen MSM är svårt att avgöra då det verkar saknas riktiga undersökningar med denna 

frågeställning. P2P2 ger ändå stöd åt hållbarheten då det faktiskt förekommer. Om det inte är 

önskvärt med bortfall bland donatorer kan däremot diskuteras. Det råder ingen generell brist 

på donatorer men det verkar ändå vettigt att ha ett jämnt, högt inflöde av donatorer med 

hänsyn till att bristsituationer kan uppstå. Att äventyra detta förefaller inte lämpligt. 

Sammanvägt bedöms hållbarheten hos argumentet vara mycket hög eftersom reglerna 

påverkar människors inställning till och vilja att lämna blod negativt medan relevansen 

bedöms endast som hög eftersom man inte vet i vilken utsträckning det påverkar tillgången på 

donatorer. Det som ger mest stöd åt relevansen är att det är onödigt att äventyra tillgången på 

blod med hänsyn till bristsituationer som kan uppstå. 

P2 

Hållbarhet: Mycket hög 

Relevans: Hög 

Beviskraft: Hög 



Argument P3 är svårbedömt och har mycket motstridiga fakta som talar både för och emot 

dess hållbarhet. Som medlem i EU är Sverige förpliktigat att fulfölja direktiv även om man 

kan ha åsikter om huruvida detta är eftersträvansvärt eller inte. Hur viktigt det är att följa 

26

direktiv i allmänhet kan däremot diskuteras, det beror lite på hur man ser på lagar och regler i 

allmänhet. Ska man följa regler och lagar bara för att de är just regler och lagar eller ska man 

betrakta dem som något man kan förändra om man skulle finna bra motiveringar till det? Är 

det viktigast att följa en lag eller är det viktigare att bara se till vad som verkar vara den bästa 

lösningen och sedan verka för en förändring om lagen inte stöder den bästa lösningen? 

Personligen anser jag att regler kan och bör ändras om de inte bidrar till den bästa lösningen. 

Det är dock uppenbart att reglerna utgör ett hinder och att det är viktigt att ha stöd i EU- 

direktiv för att genomföra förändringar i Sverige. Relevansen bedöms därför som hög. 

P1P3 är däremot föremål för diskussion. Det som framförs i argument P1P3 är förvisso sant, 

problemet är att sättet på vilket direktivet är utformat pekar mot att sexuellt riskbeteende 

enbart behandlas under avsnittet som reglerar permanent avstängning. Detta framförs i 

C1F1P1P3 vilket leder till att relevansargumentet F1P1P3 faller. Man kan tycka att det i 

direktivet borde finnas ett förtydligande som klargör att inte sexuella riskbeteenden åsyftas 

under punkt 2.2.2 men Socialstyrelsens tolkning förefaller inte vara den mest rimliga av 

texten. Dessutom förs det fram i argument F2C1P3 att någon som blivit permanent avstängd 

inte rimligtvis skulle kunna bli aktuell för blodgivning med tanke på innebörden av ordet 

permanent. F3C1P3 kan möjligtvis diskuteras, huruvida MSM räknas in under detta 

riskbeteende. Det borde rimligtvis finnas MSM som har sex på ett sådant sätt att det inte 

innebär en ökad risk för smittspridning på samma sätt som att det finns MSM som har sex på 

ett mer riskfyllt sätt ifråga om antal partners, användning av kondom med mera. MSM i sig 

borde inte räknas in som ett sexuellt riskbeteende utan snarare borde sättet på vilket sätt man 

har sex avgöra om man utgör en risk för blodsäkerheten. Här kan man dock se till 

formuleringen av direktivet och fundera kring om det finns anledning att ifrågasätta vad som 

menas. Som behandlats tidigare finns undersökningar som visar att MSM har en markant 

ökad risk för HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar och det finns inte stor anledning 

att ifrågasätta dessa undersökningars riktighet. I direktivet har man utformat regeln att 

innefatta personer som genom sitt sexuella beteende löper hög risk för infektionssjukdomar. 

Man har inte skrivit någonting om hur detta relaterar till en ökad risk vid blodgivning utan 

endast nämnt den höga risken att personerna själva ådragit sig en infektion. Givetvis kan man 

inte generalisera och säga att alla personer inom en viss grupp löper samma höga risk för 

infektion och inte kan man heller säga att MSM nämns explicit i direktivet. Däremot måste 

man ändå sluta sig till att MSM generellt är ett sexuellt riskbeteende med avseende på HIV- 

smitta. 

27

En möjligen något naiv tanke skulle även kunna vara att man rimligtvis inte kan syfta till 

sexuella beteenden av typen MSM på grund av vilka signaler detta skulle sända ut. För att ge 

blod skulle någon behöva ge upp sitt sexuella beteende vilket kan tyckas lite väl magstarkt att 

begära. Även om det är frivilligt att lämna blod skulle det ändå kunna tolkas som att man 

avkrävs sin sexualitet för att bli godkänd vilket skulle kunna uppfattas som stötande. 

Mycket av problematiken består av att det är svårt att avgöra om det är värt att generalisera. 

Detta känns dock som en fråga som blir svår att avgöra i anslutning till just detta argument 

och är förmodligen något man kan diskutera generellt när det gäller riskbedömningar. 

Sammanfattningsvis pekar ändå det mesta på att man i direktivet avser MSM under punkt 2.1 

som reglerar permanent avstängning vilket talar emot att det finns stöd för Socialstyrelsens 

förslag i 2004/33/EG. 

P2P3 vänder dock upp och ner på det hela då man kan konstatera att andra länder inom EU 

saknar förbud mot MSM som blodgivare. Om det inte finns stöd i direktivet, hur kan då dessa 

länder ha sådana regler? Det går uppenbarligen att göra på det sättet trots direktivens 

formulering. 

Hållbarheten hos P2 bedöms som låg. Detta grundas på att direktivet är tillräckligt tydligt med 

vad som avses för att Socialstyrelsens tolkning ska kunna vara rimlig. Däremot finns det 

uppenbarligen EU-länder som gjort samma tolkning som Socialstyrelsen vilket är mycket 

märkligt och ger ett visst stöd åt hållbarheten som hindrar den från att vara mycket låg. 

P3 

Hållbarhet: Låg 


Beviskraft: Låg 



Det kan uppstå problem i och med att de motargument som omger argument P3 enbart 

kommer fram som kontraargument till P3. I den slutliga värderingen av tesen kommer det att 

framstå som att tesen endast får ett sämre proargument medan åsikterna inte återfinns som ett 

kontraargument direkt mot tesen. Argumenten blir därför lite osynliga. För att göra 

argumenten rättvisa borde de kanske framföras som ett eget proargument direkt mot tesen. 

Detta vore mycket enkelt att åstadkomma då man i princip bara skulle kunna arrangera om 

dem där de tidigare proargumenten blir kontraargument och tvärtom. Huvudargumentet skulle 

28

lyda: ”Det finns inget stöd i EG-direktivet 2004/33/EG för att MSM ska kunna bli aktuella 

som blodgivare efter att de upphört med sitt riskbeteende” Relevansen skulle vara oförändrad 

medan hållbarheten borde bli inverterad och bedömas som hög. Beviskraften blir då måttlig 

för detta argument. Argumentet får beteckningen 13 eftersom det är det trettonde 

kontraargumentet som lyfts men placeras ändå här i värderingen för att tydliggöra var det 

kommer från. 

C13 



Beviskraft: Måttlig 

Det finns inget stöd i EG-direktivet 2004/33/EG för att MSM ska kunna bli 

aktuella som blodgivare efter att de upphört med sitt riskbeteende 

~EBA, ~LMV, ~LNU, ~SBA 

Argument P4 faller in under den typ av argument som syftar till att framhäva att någonting är 

bra för att andra gör det. Detta kan aldrig vara ett bra argument i sig utan fungerar endast 

genom att ge en viss indikation att det kanske inte bara finns ett sett att se på en viss fråga. 

Det kan vara bra i andra länder men behöver inte vara tillämpligt i Sverige. Nationella 

skillnader i fråga om epidemiologi, sjukvårdssystem med mera kan spela in i den här frågan. 

Hållbarheten är mycket hög eftersom det är svårt att bestrida argumentets riktighet. 

Relevansen blir däremot låg eftersom det genom historien och i nutid går att hitta åtskilliga 

exempel på företeelser som ”andra” ägnar sig åt som inte på något sätt är bra eller 

eftersträvansvärt. 

P4 


Relevans: Låg 



Argument P5 berör en svår fråga. Det är svårt att avgöra om något är diskriminering eller inte. 

Även om man inte kan peka på att någon laglig definition av diskriminering stöder att det 

skulle finnas måste man kanske ändå ta hänsyn till om det upplevs diskriminerande eller inte. 

29

Effekterna av diskriminering på möjliga bloddonatorer har redan berörts i diskussionen kring 

argument P2. Det blir svårt att bortse från relevansen av detta och möjligen undanhåller man 

viktiga relevansargument då man diskuterar detta argument utan att blanda in denna 

diskussion. Tyvärr är det nog till och med en omöjlighet eftersom några av motargumenten 

handlar om blodsäkerhet vilket enligt diskussionen kring P2 mycket väl kan påverkas om en 

diskriminering påverkar acceptansen för reglerna. Vad man kan börja med är ändå att se till 

diskrimineringens existens. Detta berör återigen frågan om generalisering och om detta ska 

vara ett tillåtet sätt att bedriva riskanalyser. Kan man utföra en riskanalys utan att 

generalisera? Förmodligen inte eftersom det handlar om skattningar och högre och lägre 

andelar av människor i olika populationer. Man skulle kunna gå så långt som att hävda att 

själva kärnan i en riskanalys av detta slag bygger på att hitta gemensamma faktorer för risker, 

det vill säga generalisera, och sedan utveckla åtgärder för att hindra uppkomsten av riskerna. 

Om man inte kan generalisera i en riskanalys är det svårt att komma någon vart. Däremot 

måste åtgärderna givetvis ha en grund, att det faktiskt blir säkrare om de utförs. Tyvärr 

handlar hela detta arbete om huruvida det faktiskt blir säkrare eller inte av en avstängning 

vilket leder till att frågan om diskriminering inte går att avgöra utan ett helhetsresultat. 

Förenklat kan man säga att diskriminering förekommer om det som upplevs som 

diskriminerande saknar grund medan det kanske inte förekommer diskriminering om det har 

en grund. Ordet ”kanske” tillkommer eftersom den uppmätta skillnaden som eventuellt gör en 

särbehandling befogad måste vara relevant. Exempelvis kanske en liten ökad risk inte är värd 

att utesluta människor för medan en stor ökning är mer befogad. Diskrimineringen beror 

således på effekterna av beslutet. Det här argumentet bedöms därför som omöjligt att 

diskutera som en del av bedömningen av tesen eftersom det beror av resultatet. Om man ändå 

ska ge lite uppmärksamhet åt diskussionen kan det nämnas att domstolsbeslutet i 

Nederländerna (Morner, 2007) inte bör bedömas som relevant. Domstolar har diskriminerat 

människor förr och kan göra det igen så länge de verkar inom ett samhälle som i sig kan vara 

diskriminerande. Bara för att något har stöd i en lag eller domstol behöver det inte innebära 

den bästa behandlingen av individer. Att ta upp rättigheter i frågan är inte heller relevant. Kan 

man inte säga att det är en rättighet att inte bli kränkt? Det blir en fråga om att värdera 

rättigheter, vilka som finns, vilka som borde finnas och huruvida man kan koppla 

diskriminering eller upplevd diskriminering till detta. Argument P5 stryks således från 

argumentationen. 

30

P5 


Stryks från argumentationen då det bedöms som omöjligt att ta ställning till utan att först 

avgöra tesens riktighet 

Argument C1 har många undersökningar som stöder dess hållbarhet. Man kan utan några 

större tvivel konstatera att MSM löper högre risk än människor med annat sexuellt beteende 

att ådra sig HIV. Sättet som siffrorna presenteras på i ~EBA kan det dock finnas anledning att 

vara skeptisk mot. Exempelvis kontrasteras skillnaderna mellan olika grupper på ett ställe i 

skriften genom att man jämför siffror från en screening av gravida kvinnor med en klinik för 

HIV testning för anonyma MSM. Man får hoppas att EBA inte på allvar tycker att detta är 

lämplig behandling av statistik. Screeningen av gravida kvinnor kan möjligtvis tjäna som en 

lämplig skattning av HIV-förekomst hos denna population men att en klinik för anonyma 

MSM vars syfte är att undersöka män som anser sig ha behov av det genererar högre andel 

smittade av de undersökta är knappast något att förvånas över. Självklart går endast de som 

har anledning att misstänka en smitta till en klinik av detta slag och självklart får man en 

högre andel smittade av denna anledning. Trots detta finns det alltför många undersökningar 

som visar ökad prevalens och incidens för MSM vad gäller HIV för att EBAs något vinklade 

framtoning inte är ett tillnärmelsevis tillräckligt skäl för att betvivla hållbarheten hos C1. 

Relevansen blir däremot ett större bekymmer. Utan att ta hänsyn till acceptansen av beslutet 

skulle givetvis MSM som blodgivare medföra en större risk för överförande av HIV. Det vore 

orimligt att påstå något annat. Socialstyrelsens förslag är dock baserat på att acceptansen för 

beslutet ändras. Att prevalensen och incidensen är högre hos MSM är snarare en förutsättning 

för att säkerheten ska öka med ökad acceptans för reglerna då MSM tillåts som blodgivare. 

Därför kan relevansen inte bedömas som annat än mycket låg eftersom den inte påverkar 

tesen på något sätt. 

C1 


Relevans: Mycket låg 

Beviskraft: Mycket låg 



31

Argument C2 innehåller information som på många sätt visar motsatsen till P1. Här finns en 

studie som visar att det inte ens med 12 månaders avstängning ger en minskad risk jämfört 

med permanent avstängning. Efter att ha tagit del av studien måste ett par av argumenten 

förtydligas då EBA inte lyckats förmedla studiens resultat på ett rättvisande sätt trots att detta 

snarare skulle stärka poängen de velat framföra med att nämna den. Man har i studien inte 

räknat med att följsamheten ändras vid en förändring av reglerna men motiverat detta med att 

det enligt riskanalysen inte skulle innebära någon positiv förändring av risken såvida inte 

acceptansen för beslutet skulle vara under 90 procent. Med andra ord har man inte kunna 

motiverat en förändring av beslutet då statistiken visar att det inte skulle innebära en minskad 

risk. Däremot finns ingen hänvisning i den nämnda studien eller på något annat ställe i ~EBA 

till var siffran 97 procent kommer ifrån. Man kan tycka att det är vanskligt att utföra en studie 

där man antagit en så pass hög acceptans som 95 procent och sedan utgått från denna när man 

uttalat sig om huruvida en högre acceptans är trolig. Sammanfattningsvis finns det inte 

mycket som talar emot studiens resultat men då måste man ta hänsyn till relevansen. Studien 

är utförd i England. Att detta skulle förändra resultatet av den svenska modelleringen som 

visar motsatsen är inte relevant. Det enda studien visar är att det inte innebär en minskad risk i 

England om man tillåter MSM att ge blod. Däremot måste man ändå se att studien kan ge en 

fingervisning om hur det kan vara i andra jämförbara I-länder så viss relevans kan man ändå 

tillmäta den. Hållbarheten bedöms därför som mycket hög men relevansen som måttlig. 

C2 


Relevans: Måttlig 




överföring av HIV vid bloddonation i England ~EBA 

Argument C3 faller in under den typen av argument som syftar till att flytta fokus från 

sakfrågan. Här ifrågasätts beslutets uppkomst snarare än beslutets innehåll. Frågan är om man 

någonsin kan skilja på politiska och ickepolitiska beslut så länge beslut tas av människor som 

har en uppfattning om hur saker bör skötas i samhället. De flesta människor har troligtvis 

någon grundvärdering som man skulle kunna tillmäta en politisk karaktär vilket gör det 

omöjligt att svära sig fri från politisk influens i något man utför. Politiska åsikter innefattar så 

32

pass vitt skilda företeelser som hur ekonomi ska skötas, välstånd fördelas, vilka varelser som 

förtjänar att leva eller inte, vilka egenskaper hos personer som förtjänar att respekteras, vilket 

styrelseskick som är bäst, hur miljön ska tas hand om, hur utbildning ska bedrivas med mera. 

Kort sagt kan så gott som alla aspekter av samhället tillmätas en politisk karaktär och detta 

beslut är givetvis inte undantaget. Därför bedöms hållbarheten som mycket hög medan 

relevansen måste bli mycket låg. 

C3 





Med argument C4 kommer man in på riskanalys. Här kan man fråga sig om det är lämpligt att 

ta så pass stor hänsyn till något som möjligen kan hända det vill säga något som man inte alls 

kan uttala sig med någon säkerhet om. Självklart är det dumt att inte ha någon beredskap alls 

för något som kan inträffa, hur liten chansen än må vara. HIV inträffade och något liknande 

skulle kunna inträffa igen. Frågan är hur långt man ska gå i beslut när det inte finns några data 

att basera en risk på. Än så länge är risken bara teoretisk, man vet inte hur farligt ett nytt okänt 

ämne skulle vara, vilka populationer som skulle drabbas, om det skulle vara sexuellt 

överförbart, om alla individer ens är möjliga värdar för smittan. En ny smitta skulle 

exempelvis kunna spridas i större utsträckning till människor som äter ett visst födoämne och 

sedan via blod. Skulle detta vara tillräckligt stort skäl att i förebyggande syfte förbjuda 

människor med en viss kosthållning från att lämna blod? Förmodligen skulle de flesta tycka 

att en sådan åtgärd vore olämplig utan någon faktagrund men kanske befogat efter det hade 

bevisats. Ett visst stöd för antagandet att en ny smitta skulle kunna spridas hos just MSM 

finns om man ser på studier som visar att MSM är överrepresenterade vad gäller sexuellt 

överförbara sjukdomar som dessutom sprids via blod nämligen Hepatit B, Hepatit C och HIV 

(EBA, 2005). Det vore kanske oansvarigt att inte basera en riskanalys på liknande företeelser 

som dessa. 

Vidare finns kring detta argument hänvisningar till hur det är i andra länder vilket behandlats i 

ovanstående diskussioner och inte heller där funnits vara argument som stöder relevansen i 

någon större utsträckning. 

33

I diskussionen kring argument P2 berörs problematiken med att låta någon anpassa sin 

sexualitet för att ge blod. Det är inte så svårt att tänka sig att någon kan bli stött av att man 

godkänner dem som blodgivare först efter att man har upphört med sitt sexuella beteende en 

viss period. Att då dessutom kräva fem år är att be någon upphöra med en väsentlig del av ens 

personlighet under en avsevärt stor del av sitt liv. Kan detta verkligen överhuvudtaget i någon 

större utsträckning förändra urvalet av blodgivare? En bisexuell man som levt med en man 

och sedan levt med en kvinna i fem år berörs. Även homosexuella män som antingen frivilligt 

eller ofrivilligt inte haft ett sexuellt förhållande på fem år berörs. Frågan är om dessa 

situationer uppstår ofta nog för att femårsregeln ska vara befogad. Man kan se en vits med att 

dessa människor blir undantagna från en sållning som verkar ogrundad. Sammanvägt blir det 

svårt att tillmäta hållbarheten i argumentet någon större betydelse då det inte finns några 

direkta faktaunderlag. Som mest kan hållbarheten vara måttlig då det finns liknande tidigare 

fall om man ser till HIV men att det inte finns något som med säkerhet säger att en ny sådan 

sjukdom skulle uppstå på samma sätt. Relevansen beror av hur långt man är villig att gå i 

beslut som saknar egentliga bevis. Det kan finnas viss anledning att ha beredskap för 

teoretiska situationer och jämförelsen med HIV kan tillmätas viss relevans. Däremot kan man 

ha invändningar om huruvida detta är ett ansvarsfullt sätt att bedriva riskanalyser på med 

tanke att den föreslagna risksituationen enbart behandlar ett sorts scenario med en utpekad 

riskgrupp. Relevansen kan därför bedömas som högst måttlig. 

C4 



~SKL 

Hållbarhet: Måttlig 



Argument C5 borde inte på något sätt underminera själva förslaget då det snarare berör den 

som framför tesen än själva tesen. Det kan tyckas olyckligt att Socialstyrelsen formulerar sig 

på ett sådant sätt som signalerar osäkerhet och är självmotsägande. Ser man dock enbart till 

förslaget, som förväntas ge högre säkerhet, finns det ingen anledning till att varken skriva att 

det skulle kräva en högre säkerhet eller att tillmäta en uppenbar självmotsägelse något värde 

som motargument. Hållbarheten beror av huruvida argumentet framställer förslaget som 

34

mindre trovärdigt eller inte och även om det inte borde göra det så får det uppenbarligen den 

effekten eftersom ämnet berörs. Eftersom somliga uppfattar det så och somliga inte bedöms 

hållbarheten som måttlig. Relevansen kan inte bli annat än mycket låg eftersom argumentet på 

intet sätt spelar någon roll för tesens hållbarhet eller relevans. 

C5 







Beslutets stöd från transfusionsexpertis berörs i argument C6. Frågan är vad det innebär att 

vara expert på transfusionsmedicin. Innebär det att man samtidigt är expert på riskanalyser, 

modelleringar och epidemiologi? Om det innebär detta finns det givetvis relevans i 

argumentet. Man skulle också kunna tänka sig att experter med dessa specialiseringar finns 

till stor del även utanför gruppen människor som jobbar med transfusionsmedicin, exempelvis 

hos Smittskyddsinstitutet som inte hade några invändningar mot beslutet. Det är dock svårt att 

bedöma vilken yrkesgrupp som besitter mest kunskap inom de relevanta områden av 

blodgivning som berörs. En någorlunda rättvis lösning på bedömningen kan möjligen vara att 

bedöma relevansen som måttlig då experter på transfusionsmedicin inte ensamma kan stå för 

bedömningen i en sådan här fråga. Hållbarheten finns ingen större anledning att betvivla då 

åtminstone remissvaren Socialstyrelsen fått från transfusionsmedicinområdet var kritiska till 

beslutet. Man kan tänka sig att inte alla experter inom transfusionsområdet är kritiska 

eftersom remissvaret förmodligen är en sammanvägd åsikt från Svensk Förening för 

Transfusionsmedicin. Att säga att det saknar stöd kan som bäst bli ett rimligt generaliserande 

antagande när man talar om alla experter inom transfusionsmedicin. Hållbarheten bedöms 

därför som hög. 

C6 



35




Argument C7 tar upp en ekonomisk aspekt. Plasma Master File bygger på EU-bestämmelser 

(EMEA, 2009) och borde därför följa samma regler som diskuterats ovan. Att förändringen 

inte är förenlig med Plasma Master File borde därför kunna tillmätas lika hög hållbarhet som 

påståendet att Socialstyrelsens beslut saknar stöd i 2004/33/EG, alltså hög hållbarhet. 

Relevansen beror lite av om man anser att pengar är en viktig faktor att ta hänsyn till. En 

balanserad bedömning skulle kunna vara att det givetvis är en nödvändighet med en 

fungerande ekonomi för att sjukvård ska kunna bedrivas men att ekonomi inte får eller bör 

styra allt. Förmodligen finns det andra sätt att kompensera för detta inkomstbortfall och det 

hela handlar då snarare om att bedriva en annorlunda ekonomisk politik. Relevansen bedöms 

därför som måttlig. 

C7 






Vad argument C8 syftar till har förmodligen med den överkapacitet som diskuterats tidigare 

att göra. Man har ett överskott på blod som kan vara nödvändigt eftersom man kan hamna i 

situationer då det helt plötsligt behövs mycket blod. Däremellan kan man sälja blodet till 

läkemedelstillverkning. Det oetiska som åsyftas måste vara slöseriet med resurser, att inte 

nyttja det donerade blodet maximalt, att material för tillverkning av läkemedel uteblir eller 

möjligen att man inte respekterar uppoffringen hos de som donerat blodet. Jag kan 

personligen tycka att användandet av ordet etik i detta sammanhang framstår som ett försök 

att ge mer tyngd åt problemet. Det är ett laddat ord som kanske inte bör användas i alla 

sammanhang där man tycker att något är fel. Man kan alltså inte automatiskt problematisera 

något bara för att man benämner det som oetiskt. Hållbarheten bedöms som mycket hög då 

man givetvis kan se slöseri med resurser som ett etiskt problem men relevansen bedöms som 

mycket låg eftersom användandet av ordet etik inte bör utgöra grunden för om något är 

allvarligt eller inte. Själva grundproblemet med ekonomiskt bortfall behandlas i argument C7 

36

och bristen på blodprodukter i argument C10. Det här argumentet behandlar således endast 

påståendet att det finns ett etiskt problem. 

C8 






Argument C9 bygger också på hur man tolkat EU-direktiven. Hållbarheten blir hög på samma 

sätt som tidigare. Vad man kan diskutera är om direktiv 2001/83/EG är relevant eller inte. Det 

finns inte mycket att invända mot att länder bör vara självförsörjande, någon annan lösning 

skulle förmodligen bli ohållbar i förlängningen. Dock måste påpekas att självförsörjningen 

endast hotas av den anledningen att reglerna inte överensstämmer. Enligt diskussionen kring 

argument P3 kan man också ha funderingar kring huruvida det är önskvärt att rätta sig efter 

regler och lagar om de inte bidrar till den bästa lösningen. Relevansen bedöms som måttlig för 

att det är viktigt med självförsörjning men att denna samtitigt endast hotas på grund av 

regelkomplikationer. 

C9 








Nästa argument är väldigt likt det ovanstående men här behandlas inte själva 

självförsörjningen utan den brist som kan uppstå av plasma för läkemedelsprodukter och dess 

konsekvenser för patienter. Det vore givetvis ytterst olyckligt om utsatta patientgrupper fick 

situationen förvärrad. Hållbarheten är svår att uttala sig om då det inte funnits tid att utreda 

påståendet om den rådande bristen närmre. Låt oss ändå anta att det faktiskt råder brist på 

37

plasma för läkemedelstillverkning då det inte finns någon större anledning att betvivla 

trovärdigheten hos LIF. Relevansen blir däremot densamma som ovan eftersom det endast är 

regelkomplikationer som hotar tillgängligheten av plasma och regler bör rimligtvis kunna 

ändras för att förhindra att sådana här problem uppstår. 

C10 

Hållbarhet: Mycket Hög 




ökar detta den redan rådande bristen på plasma för läkemedelstillverkning 

Argument C11 är på många sätt den raka motsatsen till P2. Självklart skulle beslutet kunna 

minska följsamheten för övriga befolkningen då det säkert finns några människor som skulle 

reagera åt det hållet istället. Till skillnad från stöden för P2 har det ännu inte förekommit 

protester och mediala upprop som ger stöd för ett sådant påstående. Detta blir något att utreda 

i framtiden. Stödargumentet som Koncernledningen för region Skåne framför är dock 

märkligt. En tolkning skulle kunna vara att det finns risk att MSM missuppfattar beslutet 

vilket leder till att folk som inte är godkända för blodgivning ger blod ändå, förutsatt att 

kontrollen hos blodcentralen brister. Relevansen blir densamma som för P2 men hållbarheten 

blir lägre på grund av bristen på fakta som pekar på att folks acceptans för reglerna skulle 

minska. 

C11 






Hållbarheten och relevansen för C12 bedöms på precis samma grunder sätt som P4 bedömts 

ovan. 

38

C12 


Relevans: Låg 


Inget annat land i världen har en så kort tid för karrens för MSM vid 


I tabell 2 kan man se en översikt på de argument av första ordningen som har värderats och 

tillmätts hållbarhet, relevans och beviskraft. 

P1 Sex månaders karens innebär inte en 

ökad risk för blodsmitta, utan tvärtom 

en minskad risk ~SoS 

P2 Människor ser beslutet som 

diskriminerande och ogrundat och detta 

kan påverka deras vilja att ge blod 

negativt ~SoS 

C2 Borttagandet av permanent avstängning 

för MSM vid blodgivning till förmån 

för tolv månaders avstängning eller 

ingen avstängning alls ger en ökad risk 

för överföring av HIV vid bloddonation 

i England ~EBA 

C10 Om inte Svensk plasma kan godkännas 

för tillverkning av läkemedelsprodukter 

ökar detta den redan rådande bristen på 

plasma för läkemedelstillverkning 

C13 Det finns inget stöd i EG-direktivet 

2004/33/EG för att MSM ska kunna bli 

aktuella som blodgivare efter att de 

upphört med sitt riskbeteende 


39 

Hållbarhet Relevans Beviskraft 

Hög Mycket Hög Hög 

Mycket Hög Hög Hög 

Mycket Hög Måttlig Måttlig 

Mycket Hög Måttlig Måttlig 

Hög Hög Måttlig

P3 Det finns stöd i EG-direktivet 

2004/33/EG för att MSM ska kunna bli 

aktuella som blodgivare efter att de 

upphört med sitt riskbeteende ~SoS 

P4 Det finns tidsbegränsad avstängning i 

andra länder ~SoS 

C4 Fem års avstängning av MSM är bättre 

ur risksynpunkt med hänsyn till 

teoretisk risk för nya eller förändrade 

smittämnen som inte syns i 

sållningstester ~SFT, ~SKL 

C6 Socialstyrelsens inriktningsbeslut 

saknar stöd från nationell och 

internationell transfusionsexpertis 

~SKL, ~SBA, ~LNU, ~NJU, ~FBS 

C7 Om MSM godkänns som blodgivare 

kan det bli svårare att sälja blodplasman 

till läkemedelsindustrin ~SKL, ~KRS 

C8 Det kan uppstå etiska problem om man 

blir tvungen att kassera det blod som 

samlats in då det inte går att sälja 

~SBA, ~LDL 

C9 Om förändringen drivs igenom kommer 

Läkemedelsverket inte att kunna 

godkänna svensk plasma för 

läkemedelstillverkning vilket strider 

mot direktivet 2001/83/EG om att 

länder inom EU ska bidra till sin 

självförsörjning av plasma för 

läkemedelstillverkning ~LMV, ~LIF 

C11 Inriktningsbeslutet kan leda till sämre 

acceptans och följsamhet gentemot 


40 

Låg Hög Låg 

Mycket Hög Låg Låg 

Måttlig Måttlig Låg 

Hög Måttlig Låg 


Måttlig Måttlig Låg 


Måttlig Hög Låg

C12 Inget annat land i världen har en så kort 

tid för karrens för MSM vid 

blodgivning som den Socialstyrelsen 

vill införa ~BCF, ~NJU, ~FBS 

C1 Män som har sex med män löper större 

risk att ådra sig HIV än andra grupper 

med avseende på sexuellt beteende 

~EBA 

C3 Socialstyrelsens inriktningsbeslut har 

karaktär av politiskt beslut ~SFT, ~SBA 

C5 Socialstyrelsens förslag framstår som 

mindre trovärdigt då man trots hävdad 

ökad säkerhet ändå föreslår åtgärder för 

ökad säkerhet som nödvändighet för att 


41 

Mycket Hög Låg Låg 

Mycket Hög Mycket Låg Mycket Låg 

Mycket Hög Mycket Låg Mycket Låg 

Måttlig Mycket Låg Mycket Låg 

Tabell 2. Sammanfattning av de i argumentationsanalysen ingående argumenten av första ordningen och deras 

bedömda hållbarhet, relevans och resulterande beviskraft. 

Slutsats för argumentationsanalysen 

Argument med låg eller mycket låg beviskraft bör inte kunna påverka en tes i någon större 

utsträckning åt något håll. Det finns två argument för tesen med hög beviskraft. Ett av de 

starka argumenten, P1 berör säkerheten och det andra, P2 berör allmänhetens syn på 

blodgivning och vilka konsekvenser en dåligt accepterad regel kan få på folks inställning till 

blodgivning. Mot tesen finns tre argument med måttlig beviskraft varav det första av dessa, 

C2, tar upp studien i England som visar på motsatsen till vad tesen vill visa. Givetvis bör man 

ta hänsyn till studier från jämförbara I-länder men om de visar raka motsatsen till en studie 

gjord i landet där beslutet ska tas måste man kanske fundera på om skillnader länderna 

emellan kan vara orsaken. Det andra argumentet med måttlig beviskraft är C10. Det tar upp en 

viktig komplikation men hindret är inte oöverstigligt eftersom problemet är en sekundär effekt 

av en regelkomplikation. En brist skulle förmodligen kunna rättas till om man såg över 

reglerna. C13 utgör således själva grundproblemet och är förmodligen det starkaste av de tre, 

en mer finkänslig bedömningsmetod hade kanske framhävt detta på ett bättre sätt.

Sammanfattningsvis finns de starkaste argumenten på den sida som stöder tesen vilket talar 

för att tesen ska bedömas som hållbar. 

Riskperspektiv 

Återkommande i olika riskteorier med kulturellt perspektiv är beskrivningar av olika 

”kognitiva ritningar”. Med detta avses inneboende föreställningar om verkligheten eller 

kulturella filter genom vilka världen uppfattas och tolkas. Alla individer har sina egna 

ritningar men det finns samtidigt grupper med människor med liknande filter som kan utgöra 

samhällen. Man kan säga att en kultur är en samling människor vars kognitiva ritningar är 

likartade. (Arnoldi, 2009). Detta är förstås inte exklusivt för just begreppet risk, alla aspekter 

av samhället påverkas förmodligen av dessa filter men inom studier av risk används dessa 

begrepp för att förklara skillnader i synen på risk mellan olika kulturer. 

Risker har betraktats som antingen helt sociala konstruktioner eller på ett sätt där man vill 

hitta den ”sanna” risken, en föreställning om att det alltid finns en riktig risk om man skalar 

av all social eller kulturell påverkan. Arnoldi menar att man nog bör betrakta risk som ett 

mellanting, delvis social konstruktion och delvis underliggande äkta risk. De kulturella filter 

som samverkar med risk är svåra att separera från det de filtrerar vilket leder till att det blir 

svårt att renodla en risk. (Arnoldi, 2009). 

Som nämnts tidigare har teorier om kulturell påverkan på risk applicerats på blod och 

blodgivning. För att förklara risk kring MSM och blodgivning är förmodligen denna gren av 

riskstudier lämpligast eftersom behandlingen av homosexualitet i samhället är starkt kulturellt 

förknippad. Man bör kanske även ägna viss uppmärksamhet åt den psykologiska aspekten av 

risk, då främst genom att använda begreppsteorin utarbetad av Slovic med flera (Slovic, 

1987). HIV kanske inte går att tillmäta någon hög faktor i vare sig kategorin ”dread” eller 

”unknown” då den är ganska individuell och känd men besitter ändå element som ger hög 

psykologisk genomslagskraft som att HIV är obotbart, osynligt, sprider sig mellan människor 

och ändå delvis kan tillmätas en global egenskap med tanke på dess utbredning. Denna aspekt 

av risk blir inbäddad i den kulturella aspekten då det i grunden är ganska svårt att dra en gräns 

mellan psykologi och kultur. När jag i fortsättningen talar om kulturell påverkan kommer 

termen kulturell bias användas då jag finner den likvärdig med andra begrepp som kulturella 

filter, kognitiva ritningar, föreställningar med mera. Ordet bias indikerar också en påverkan, 

att något formas efter personers värderingar. 

42

Förutom att blod som tidigare nämnts redan är uppbundet i komplexa kulturella normer, det 

vill säga har en kulturell bias, så läggs i fallet med blodgivning och MSM ytterligare en 

känslig aspekt till: homosexualitet. Homosexuella har genom historien inte haft en lätt tillvaro 

i en värld där religiösa och kulturella föreställningar dikterat heteronormativitet i så gott som 

alla delar av samhället. Även om religion kan tyckas få en allt mindre betydande roll i ett 

modernt samhälle så lever värderingar om sexualitet kvar. RFSL genomförde mellan åren 

2003 och 2005 en undersökning där man bland annat jämförde attityder mot homosexuella 

mellan län. En av frågorna var ”Vad tycker du om homosexuella?” och deltagarna ombads 

gradera sitt svar mellan 1, Alltigenom dåligt till 4, Varken bra eller dåligt och 7, Alltigenom 

bra. Även om man kan ha invändningen att frågan borde ha varit ”Vad tycker du om 

homosexualitet”, eftersom man rimligtvis inte kan ha någon åsikt om homosexuella personer 

utan att ha träffat dem, var resultatet intressant. Efter att ha konverterat till ett femgradigt 

betyg fann man att siffran var under tre i 14 av de 20 länen. Lägst var den i Jönköpings län 

med 1,77 vilket troddes ha sin förklaring i utbredningen av frikyrkor i länet. (RFSL, 2006). 

Undersökningen tyder på att acceptansen av homosexualitet i Sverige inte är fullkomlig. Man 

borde därför kunna anta att en kulturell bias mot homosexualitet skulle kunna finnas och 

manifestera sig i olika lager av samhället, även inom blodgivning och de beslutsfattande 

organen som bestämmer och diskuterar regler kring detta. Med detta inte sagt att det råder en 

diskriminerande särbehandling av homosexuella inom blodgivningsområdet men man bör 

vara medveten om möjligheten till kulturell bias. 

Arnoldi skriver om att det är svårt att ta fram en objektiv riskanalys. Även om man har strikt 

vetenskapliga siffror som visar hur sannolik en risk är och vilka konsekvenser man kan 

förvänta sig så ligger det ändå en subjektiv värdering i beslutet om vilka risknivåer och 

konsekvenser som är acceptabla. Ytterligare en begreppskonstruktion som syftar till att 

förklara skillnader i riskuppfattning är ”risk framing” det vill säga riskinramning. Beroende på 

vilken inramning man har till en risk kan man diskutera olika konsekvenser. Olika 

inramningar kan skilja sig åt på så sätt att man tar hänsyn till olika riskfaktorer eller väljer att 

följa upp en kedja konsekvenser olika långt. Det handlar om var man drar sin gräns för vilka 

möjliga händelser man ska ta hänsyn till när man gör en riskanalys. (Arnoldi, 2009). 

I fallet med MSM och blodgivning skulle man kunna säga att Socialstyrelsen vidgat sin 

riskinramning till att dessutom innefatta en förändring av acceptansen istället för att bara 

fokusera på den ökade risken att MSM blir smittade med HIV. 

Ett närbesläktat begrepp är ”unknown unknowns” som behandlar det man skulle kunna 

förklara som fantasin hos en riskanalytiker. Vilka potentiella risker känner man till och vilka 

43

skulle man tänka sig? (Arnoldi, 2009). I argumentationsanalysen diskuterades kring argument 

C4 teoretisk risk vilket är ett exempel på just detta. 

Riskansvar 

I det aktuella fallet med MSM som blodgivare bör man identifiera riskansvar: vem utsätts för 

risk och vem tar en risk? Även om det säkert förekommer fall där man som patient kan avstå 

från blodtransfusion är det svårt att lägga något ansvar på patienten. I de fall där 

blodtransfusion är aktuellt kan man knappast tala om ett val, patienten kan i många fall vara 

oförmögen att ta ett sådant beslut vid allvarligare olyckor eller vara beroende av 

blodprodukter för sin överlevnad på grund av sjukdomar. Patienten är den som utsätts för risk 

utan att själv ta någon risk. Visst ansvar ligger istället på beslutsfattare som sätter upp kriterier 

för blodgivning och säkerhet kring denna och blodgivningscentralerna som ser till att dessa 

regler och rutiner efterföljs. Det enskilt största ansvaret och största risktagandet finns hos 

blodgivaren och sanningshalten i dennes deklaration av hälsa och riskbeteende. Blodgivaren 

kan bli en risktagare som inte själv direkt utsätter sig för risken. I denna position blir det 

viktigt att blodgivaren är medveten om det ansvar som åligger denne personligen. Vilka regler 

som än sätts upp blir värdelösa om blodgivaren ignorerar dessa och inte är välinformerad. 

Följsamhet 

Det nya beslutet om tolvmånaderskarens bygger på ökad acceptans för reglerna. Vad blir 

egentligen skillnaden mot de regler som gäller för tillfället? Nu och fram till mars 2010 

tillämpas för heterosexuella en tremånadersregel som säger att man inte får lämna blod inom 

tre månader från att man bytt sexpartner. Om alla respekterade denna regel borde rimligtvis 

även MSM kunna ge blod på ett säkert sätt. Fönstret för detektion av HIV är detsamma 

oavsett sammansättningen av kön på den sexuella relationen även om risken för att MSM ska 

ådra sig HIV är högre. Om man räknar med att människor inte respekterar reglerna i lika stor 

utsträckning oavsett sexuell läggning innebär givetvis en inkludering av MSM bland 

blodgivarna en ökad risk. Kan det däremot finnas anledning att misstänka skillnader mellan 

exempelvis heterosexuella män och MSM vad gäller ärlighet angående byte av sexpartner? 

Det finns undersökningar som visar att homosexuella män i parrelationer har en mer öppen 

syn på att ha sex vid sidan om parförhållandet (EBA, 2009). Detta kan innebära två saker: att 

män i ett parförhållande i större utsträckning löper risk för sexuell smitta utifrån än 

heterosexuella par men även att det råder en mer öppen syn på att ha sex utanför 

parförhållandet och att erkänna en ny sexuell relation både för partnern och utåt borde vara 

44

lättare. Om en man i ett heterosexuellt förhållande skulle ha sex utanför förhållandet kan det 

finnas anledning för denne att hålla detta hemligt, speciellt om mannen går tillsammans med 

vänner eller partnern i fråga och lämnar blod. I ett förhållande mellan män skulle detta kanske 

inte ens behöva bli en hemlighet. Det är däremot svårt att säga om ärlighet är det största 

problemet när fel information lämnas vid blodgivning. Missförstånd och nonchalans kan 

säkerligen utgöra en stor del av de fel som begås och de risker som uppstår. Det här skulle 

kunna betecknas som ”unknown unknowns”, det vill säga faktorer som skulle kunna spela in i 

riskanalysen men som det ännu inte finns mycket information och undersökningar om. 

Diskussion 

Argumentationsanalys kan vara en mycket kraftfull metod när det gäller att strukturera en 

diskussion. Den klargör på ett mycket överskådligt och tydligt sätt de ingående argumentens 

plats i argumentationen, vilka som stöder vad och hur de påverkar tesen. Att ta ut och 

koncentrera innebörden av en text eller ett stycke i en text gör att budskap lättare går fram och 

att poänger blir enkla att sålla fram och hantera. Argument som motsäger varandra kan ställas 

mot varandra, argument som säger samma sak fast på olika sätt kan förenklas och ställas 

under en gemensam formulering. Allt detta leder till en tydlighet som är nödvändig för att 

kunna greppa en argumentation. En risk med detta kan förstås vara att reduktionen av 

komplexiteten kan leda till att vissa poänger går förlorade eller framställs felaktigt och 

möjligen onyanserat. Detta är något som man givetvis försöker undvika när argumenten sållas 

fram men det är en möjlighet som inte bör uteslutas. En annan uppenbar nackdel är att den 

värderande analysen till stor del består av analyserarens egna värderingar. Det är en mycket 

svår process att värdera och bedöma ett arguments hållbarhet och relevans. Processen är helt 

beroende av analyserarens förkunskaper och personliga åsikter, hela analysen utförs i en 

personlig kontext bestående av förväntningar som kan färga av sig på bedömningen. En 

värderande analys kan förstås inte bli något annat en just värderande, det är hela intentionen 

med analysen. Ibland kan det till och med vara önskvärt att ta ett steg tillbaka och fundera 

över om total neutralitet ens är önskvärt när beslut ska tas. Om man hela tiden försöker sudda 

ut egna åsikter och anpassa formuleringar till vad som anses neutralt kan möjligen många bra 

poänger gå förlorade och diskussionen kan få svårt att gå framåt. Innebörden av objektivitet 

och neutralitet är svårdefinierat. Är neutralt detsamma som det en majoritet av den tilltänkta 

målgruppen för en text inte blir upprörda eller har åsikter om? Blir något objektivt bara för att 

det lägger sig i en mittfåra som inte genererar någon känslorespons hos de flesta? En av 

45

styrkorna i argumentationsanalysen blir istället den transparens för åsikter som finns inbyggd 

i metoden. Alla värderingar blir motiverade och man kan som läsare följa med i diskussionen 

och se vad som föranlett en viss bedömning av hållbarhet och relevans av ett argument. Har 

läsaren sedan åsikter som skiljer sig från analyserarens kan läsaren lätt anpassa diskussionen 

och bortse från enskilda komponenter i analysen och bilda sig en egen slutbedömning. 

Metoden belyser även kraven på ett bra argument. Dessa är högt ställda eftersom beviskraften 

aldrig blir starkare en den svagaste ingående komponenten; hållbarheten eller relevansen. Det 

blir uppenbart att ett starkt argument tas mer hänsyn till än många svaga. Huruvida detta är ett 

bra sätt att resonera på är svårt att avgöra. Kan många sämre skäl väga upp ett bra? När går 

gränsen för hur många sämre argument som krävs för att påverka diskussionen? Bör man 

överhuvudtaget ta hänsyn till dåliga argument? Det här arbetet är skrivet under premisserna 

att svaga argument har minimal påverkan på bedömningen av en tes. Starka argument har här 

fått diktera resultatet. En annan analyserare hade kanske gjort en annan bedömning. 

Utredningen om riskperspektivet fick inte så stort utrymme i arbetet som den ursprungligen 

var tänkt att få. Argumentationsanalysen tog den mesta av tiden i anspråk. Det hade varit 

önskvärt att studera mer litteratur på området risk och ytterligare fördjupa sig i den kulturella 

aspekten. Dock hittades ändå en del riskbegrepp som kunde tillämpas på situationen MSM 

och blodgivning och som säkerligen kan utgöra en grund för vidare studier på området. 

En märklig aspekt av Socialstyrelsens beslut är att man i sitt ursprungliga förslag motiverade 

sexmånaderskarens och verkade, enligt argumentationsanalysen åtminstone, ha bra underlag 

för detta. Beslutet blev istället tolv månader. Enligt korrespondens med Socialstyrelsen via e- 

post blev beslutet en kompromiss på grund av remissvaren från 

transfusionsmedicinsexpertisen där de menade att Sverige lade sig mycket lägre än andra 

länder som infört karens eller funderar på att göra detta och att man nu följer jämförbara 

länder som Australien (Socialstyrelsen, 2009c). Man kan säga att Socialstyrelsen fokuserade 

på argument C6 som handlar om vikten av stöd från transfusionsexpertisen och argument C12 

om att inga andra länder har så kort karens. Dessa båda argument bedömdes i analysen att ha 

låg beviskraft och skulle inte behövt tas någon större hänsyn till. Socialstyrelsen gjorde en 

annan värdering. Man kan fråga sig om Socialstyrelsen sitter inne med avgörande fakta eller 

om nya opublicerade undersökningar har bidragit till kompromissen. Det vore tråkigt om 

beslutet kompromissades i onödan på grund av påtryckningar med argument som saknar bra 

beviskraft. Jag betvivlar att Socialstyrelsen skulle undanhålla information på detta sätt utan får 

46

konstatera antingen att en argumentationsanalys är starkt beroende av ens grundvärderingar 

eller att ett beslut som skulle kunna ha varit bättre har fattats influerat av dålig argumentation. 

Personligen har jag under arbetet fått en mer nyanserad syn på MSM och blodgivning och har 

nu mer förståelse för resonemangen kring både en permanent avstängning och en karenstid. 

Jag anser fortfarande att det verkar finnas ett skimmer av orättvisa i regelsystemet men att 

man i en riskanalys i viss mån måste tillåta generalisering, även där det kan bli obekvämt 

politiskt och medialt. Vilka konsekvenser beslutet får för risken för HIV via blodtransfusion 

får framtiden utvisa. En retrospektiv studie på beslutet om säg tio år är ändå det bästa facit 

man kan få. Fram till dess hoppas jag att studier inom riskanalys på området går framåt för att 

kunna förutsäga framtiden med så stor precision som möjligt. 

47

Referenser 

Arneborn, M. Hansdotter, F. (2009) (Elektronisk) 

Tillgänglig: 

Hem/Statistik/Hivinfektion (2009-09-20). 

Arnoldi, J. (2009) Key Concepts - Risk, Polity Press, Cambridge, Storbritannien och Malden, 

USA 

Attnäs, T. (2009) Har någon smittats med HIV via blodtransfusion i Sverige, efter att man 

började testa alla blodprover vid blodgivning i mitten av 1980-talet? (Elektronisk) 


Startsida/Frågor & Svar/Har någon smittats med HIV via blodtransfusion i Sverige, efter att 

man började testa alla blodprover vid blodgivning i mitten av 1980-talet? (2009-09-10). 

Barret, R. Moore, R. G. Staines, A. (2007) Blood transfusion in Ireland: Perceptions of risk, a 

question of trust. Health, Risk & Society,; 9(4), p375 – 388 

Bissell, P. Traulsen, M. (2005) Sociology and Pharmacy Practice, Pharmaceutical press, 

London 

Björnsson, G., Kihlbom, U., Ullholm, A. (2009) Argumentationsanalys – Färdigheter för 

kritiskt tänkande, Natur & Kultur, Stockholm 

Bondeson, K. Albinsson, B. (2009) Byte av screeningtest för HIV. LabXet, nr 2, 2009 

(Elektronisk) Tillgänglig: 

 

Landstinget Gävleborg/Landstinget Gävleborg/Vård och Hälsa/Sjukhus/ 

Gävle sjukhus/Verksamhet/Laboratoriemedicin/LabXet (2009-09-15). 

48

Ekermo, B. (2009) Varför får homosexuella män inte ge blod? Det borde väl vara tillåtet 

eftersom allt blod testas? (Elektronisk) Tillgänglig: 

 

Startsida Frågor & Svar/Varför får homosexuella män inte ge blod? (2009-09-10). 

Hergon, E. Moutel, G. Duchange, N. Bellier, L. Rouger, P. Hervé, C. (2005) Risk 

Management in Transfusion After the HIV Blood Contamination Crisis in France: The Impact 

of the Precautionary Principle. Transfusion medicine reviews. 19, p273-280 

Klein, H. G. (2001) Will blood transfusion ever be safe enough? Transfusion Medicine, 11, 

p119-145 

Morner, M. (2007) Syn på blodgivare splittrar. Smittskydd, nr 6, 2007 (Elektronisk) 

Tillgänglig: 

< http://www.smi.se/smittskydd/arkiv/2007/nr-6-2007/syn-pa-blodgivare-splittrar/> 

Hem/Arkiv/2007/Nr 6 2007/Syn på blodgivare splittrar (2009-09-16) 

Møldrup, C. Morgall, J.M. (2001) Risk Society – reconsidered in a drug context. Health, risk 

& society, 3, p59-74 

RFSL (2006) RFSL:s Kommunundersökning 2006 (Elektronisk) 


RFSL/Fakta/Undersökningar/Kommunundersökningen 2006 (2009-12-28) 

RFSL Hälsa (2009) Blodgivning. (Elektronisk) Tillgänglig: 

 

RFSL Hälsa/Hälsa/Blodgivning (2009-09-10) 

Slovic, P. (1987) Perception of Risk. Science, 236, p280-235 

Socialstyrelsen (2006) Socialstyrelsens föreskrifter - SOFSFS 2006:17 

Socialstyrelsen (2009a) Sammanfattning av utredningar om urvalskriterier för blodgivare och 

krav på testmetoder - Från enheten för behörighet och patientsäkerhet 

49

Socialstyrelsen (2009b) Nya föreskrifter om blodverksamhet (Elektronisk) Tillgänglig: 

 

Start/Pressrum/Nyhetsarkiv/blodverksamhet (2009-12-12) 

Socialstyrelsen (2009c) Personlig e-postkorrespondens med svar från Socialstyrelsen på 

inskickad fråga 

Starr, D. (2001) Medicine, money, and myth: an epic history of blood. Transfusion Medicine, 

11, p119-145 

Material för argumentationsanalys 

Följande texter har skickats till mig via e-post från Socialstyrelsen. De finns inte publicerade 

på annat håll än att de finns hos Socialstyrelsen och hos respektive organisationer. 

Referenserna skrivs därför enligt formen: Namn på organisationen (år) Titel på dokumentet. 

Där så funnits har remissernas Dnr angivits för att underlätta spårbarheten. Där Dnr varit en 

del av titeln har det inte angivits separat. 

Socialstyrelsen (2009) Sammanfattning av utredningar om urvalskriterier för blodgivare och 

krav på testmetoder - Från enheten för behörighet och patientsäkerhet 

EBA Working Party on Blood Safety (2005) Brief report on the deferral of men with a history 

of sex with another man (MSM) as blood donors 

Svensk Förening för Transfusionsmedicin (2009) Remiss – Förslag till Socialstyrelsens 

föreskrifter SOSFS 2009:00 om blodverksamhet, och Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 

2009:00 om transfusion av blodkomponenter, 2009.01-23, Dnr 44-3935/08 

Sveriges Kommuner och Landsting (2009) Synpunkter för förslag till föreskrifter (SOSFS 

2009:00) om blodverksamhet och (SOSFS 2009:00) om transfusion av blodkomponenter, Dnr 

44-3935/08 

50

Swedish Blood Alliance, SweBa (2009) Synpunkter på konsekvensutredning samt förslag till 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:00) om transfusion av blodkomponenter, Dnr 44- 

3935/08 

Laboratoriemedicin, Norrlands Universitetssjukhus (2009) Yttrande ang. förslag till: SOSFS 

2009:00 (M) Socialstyrelsens föreskrifter om blodverksamhet SOSFS 2009:00 (M) 

Socialstyrelsens föreskrifter om transfusion av blodkomponenter 

Laboratoriemedicin Dalarna, Landstinget Dalarna (2009) Synpunkter på konsekvensutredning 

samt förslag till Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:00) om blodverksamhet, och 

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:00) om transfusion av blodkomponenter, Dnr 44- 

3935/08 

Läkemedelsverket (2009) Remiss angående förslag till föreskrifter (dnr 44-3935/08) 

Koncernledningen, Region Skåne (2009) Yttrande över Socialstyrelsens förslag till 

föreskrifter om blodverksamhet och transfusion av blodkomponenter, Dnr 0900218 

Läkemedelsindustriföreningen (2009) Förslag till Socialstyrelsens föreskrifter om 

blodverksamhet och föreskrifter om transfusion av blodkomponenter (SOSFS 2009:00 (M)) 

Blodcancerförbundet (2009) Ang. Socialstyrelsens reviderade föreskrifter om blodverksamhet 

Njurförbundet, Njur (2009) Ang. Socialstyrelsens reviderade föreskrifter om blodverksamhet 

Förbundet Blödarsjuka i Sverige (2009) Ang. Socialstyrelsens reviderade föreskrifter om 

blodverksamhet 

51

Bilaga 

Argumentationsöversikt 

T Sverige bör införa sex månaders karens för blodgivning för män som har sex 

P1 

P1P1 

F1P1P1 

P1P1P1 

Och 

P1F1P1P1 

F2P1P1 

P1F2P1P1 

med män i stället för att som nu ha permanent avstängning ~SoS 



Sex månaders karrens ger en ökad acceptans hos MSM att följa reglerna kring 

blodgivning ~SoS 

Som det ser ut idag efterföljs inte reglerna, MSM ger blod trots förbudet ~SoS 

En intervjustudie med medlemmar från RFSL påvisar detta ~SoS 

Om reglerna efterföljs får man en ökad säkerhet vid blodgivning ~SoS 

En matematisk modellering gjord av forskare vid Karolinska institutet och 

Stockholms universitet har visat att en ökad acceptans för reglerna ger en ökad 

säkerhet ~SoS 

C1P1F2P1P1 Det är svårt att ta ställning till den matematiska modelleringens hållbarhet då 

metodik och utförande inte redovisats än ~SFT, ~SBA 

M1P1F2P1P1 Det förefaller konstigt att jämföra sex månaders karens och 99 procents 

C1P1P1P1 

följsamhet med totalförbud och 95 procents följsamhet ~SFT 

Urvalet av medlemmar behöver inte vara representativt för alla MSM i landet 

~SoS 

52

P2 

P1P2 

P2P2 

P3 

P1P3 

F1P1P3 

P2P3 

C1P3 

F2C1P3 

F1F2C1P3 



Politiker har uttalat sig negativt om beslutet och mediala upprop har förekommit 

mot permanent avstängning av MSM från blodgivning ~SoS 

Detta kan innebära att personer som inte tillhör gruppen MSM avstår från att 

lämna blod i protest mot beslutet ~SoS 



I direktivet står att personer som är tillfälligt avstängda från blodgivning och har 

upphört med det riskbeteende som kan leda till smittspridning via blodgivning 

stängs av en viss period efter upphörandet av riskbeteendet beroende på 

sjukdomen som avses och de testmetoder som finns tillgängliga ~SoS 

MSM borde kunna bli aktuella som blodgivare efter att de upphört med 

riskbeteendet, det vill säga att ha se med andra män, och varit avstängda en 

lämplig tid ~SoS 

EU-länderna Portugal, Italien och Spanien saknar förbud mot blodgivning för 

MSM ~SoS 

I 2004/33/EG står att personer vars sexuella beteende utsätter dem för ökad risk 

att ådra sig infektioner som kan överföras med blod ska bli permanent avstängda 

från blodgivning ~EBA 

Någon som blivit permanent avstängd kan inte bli aktuell som blodgivare igen 

~SBA, ~LMV 

Detta gör att Socialstyrelsens tolkning faller på sin egen orimlighet, permanent 

är permanent ~SBA 

53

C1F1P1P3 

F3C1P3 

P4 

P5 

M1P5 

F1F1M1P5 

F1F1M1P5 

M3P5 

M4P5 

F1M4P5 

C1 

P1C1 

Under punkt 2.2.2. i 2004/33/EG om tillfällig avstängning från blodgivning 

regleras andra riskbeteenden än sexuella. Sexuella riskbeteenden regleras endast 

under punkt 2.1. om permanent avstängning ~LMV, ~LNU 

MSM går in under sexuellt rikbeteende och bör därför avstängas permanent 

enligt direktivet ~EBA 



Blodsäkerhetsåtgärder bör baseras på jämförelser av risker ~EBA, ~SKL 

Säkerheten för blodmottagare väger högre än en eventuell diskriminering 

~SKL, ~NJU, ~FBS 

Blodmottagare förtjänar högsta möjliga säkerhet ~SKL 

Ingen rättighet kränks med beslutet då det inte är någon laglig rättighet att ge 

blod ~EBA 

Det förekommer inte diskriminering då frågan är av medicinsk natur ~SKL 

Frågor av medicinsk natur är inte diskriminerande ~SKL 



Undersökningar i gjorda i Frankrike, Danmark, Tyskland, Nederländerna, 

Storbritannien och Belgien visar att incidensen och prevalensen för HIV och 

andra sexuellt överförbara sjukdomar är större hos MSM än övriga befolkningen 

~EBA 

54

F1C1 

C2 

P1C2 

C1P1C2 

Förekomst av HIV bland återkommande bloddonatorer kan direkt översättas till 

en risk att ådra sig HIV för mottagare av blodprodukter ~EBA 



överföring av HIV vid bloddonation ~EBA 

En studie gjord i England visar detta ~EBA 

I studien har man inte räknat med att följsamheten ändras om beslutet ändras 

~EBA 

M1 C1 P1C2 Det är ändå orimligt att acceptansen skulle öka till mer än de antagna 95 

procenten ~EBA 

F2C1 P1C2 Det har föreslagits, av andra, att följsamheten av blodgivningsreglerna skulle 

öka vid införandet av tolv månaders avstängning för MSM ~EBA 

M1F2C1 P1C2 Då man redan har en så hög följsamhet som 97 procent verkar risken högre att 

C3 

F1C3 

P1C3 

förvärra situationen än chansen att förbättra den genom att höja följsamheten 

~EBA 


Socialstyrelsen bör i första hand värna om kvalitet och säkerhet för patienterna, 

inte verkställa politiska önskemål ~SFT 

Det faktum att man inte tagit upp möjligheten för före detta prostituerade att bli 

aktuella som blodgivare pekar på att inriktningsbeslutet har karaktär av politiskt 

beslut ~SKL 

55

C4 

P1C4 

P 1P1C4 

F1C4 

C5 

C6 

C7 

P2C7 

F1C7 

C8 

C9 



~SKL 

Med längre tid för avstängning finns en större chans att kunna stoppa spridning 

av nya smittoämnen och dessutom hitta sätt att testa blod för dessa ~SFT 

Det tog sju till åtta år innan man förstod att HIV kunde överföras via blod och 

dessutom kunde testa blod för detta på ett bra sett ~SFT 

Detta tillämpas i Sydafrika och diskuteras i USA och Kanada ~SFT, ~SKL 








Förändringen är inte förenlig med Plasma Master File ~SBA, ~LDL 

Detta ger ett inkomstbortfall för de enskilda blodcentralerna som måste tas 

hänsyn till ~SBA 







56

P1C9 

P1P1C9 

C10 

F1C10 

C11 

P1C11 

C12 

C13 

Läkemedelsverket kan inte godkänna något som strider mot EU-direktiv 

2004/33/EG ~LMV 

Läkemedelsverket anser att förändringen av urvalet blodgivare inte är förenligt 

med 2004/33/EG ~LMV 


ökar detta den redan rådande bristen på plasma för läkemedelstillverkning ~LIF 

Detta drabbar redan utsatta patientgrupper ~LIF 



Detta på grund av att allmänheten kan uppfatta inriktningsbeslutet som att 

personer med homosexuell läggning och en varaktig relation kommer att få ge 

blod ~KRS 

Inget annat land i världen har en så kort tid för karrens för MSM vid 


Det finns inget stöd i EG-direktivet 2004/33/EG för att MSM ska kunna bli 

aktuella som blodgivare efter att de upphört med sitt riskbeteende 


57

Institutionen för farmaci - Farmaceutiska fakulteten - Uppsala ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?