Arbetarnas Möllevången och Möllevångskravallerna ... - yta & innehåll

att bli fackföreningarnas organ för att hjälpa sina arbetslösa medlemmar. Från
och med 1926 kom De arbetslösas förening att bli en permanent inrättning under
den Fackliga Centralorganisationen (FCO) i staden, det vill säga de samlade
Malmöfackföreningarnas gemensamma organisation. Medel för understöd till de
arbetslösa fackföreningsmedlemmarna samlades in genom insamlingar, avgifter
från fackföreningarnas medlemmar, samt genom anslag från fackföreningarna.
Understödet till de arbetslösa medlemmarna betalades ut en gång i veckan när
det fanns tillräckligt mycket pengar vilket inte alltid var fallet. Kontanter betalades
ut till framför allt ensamstående medan familjer brukade få paket med
varor som hade köpts in hos det kooperativa Solidar till rabatterade priser. De
arbetslösas förening verkade även för att tillvarata sina medlemmars rättigheter
och krävde bland annat att de arbeten som fanns skulle fördelas så jämt som möjligt
genom att exempelvis de som redan hade arbete inte skulle tillåtas att utföra
övertidsarbete eller arbeta med bisysslor vid sidan av det ordinarie arbetet. De
arbetslösas förening drev också på hårt i frågan om att gifta kvinnor inte skulle få
arbeta. Kvinnorna ansågs ta arbetena från de männen och då framför allt de gifta
männen som ansågs behöva dessa i egenskap av familjeförsörjare. De arbetslösas
förening hade en klart mera radikal inställning än arbetarrörelsens andra organisationer
i Malmö vilket ibland tog sig utryck i både direkta aktioner och skarp
kritik mot arbetarrörelsen ifall dessa inte upplevdes tillvarata de arbetslösas intressen
i tillräcklig stor utsträckning. 57
I Malmö fortsatte den befolkningsmässiga och rumsliga expansionen under
1920-talet. Högkonjunkturen under första världskriget hade lockat så stora mängder
av människor till staden vilket lett till en närmast ohållbar bostadssituation.
En närmast kronisk brist på bostäder kom att råda under hela mellankrigstiden
vilket tvingade fram byggandet av nödbostäder. Den mycket lukrativa bostadsmarknaden
hade dessutom skapat en mycket högt uppskruvad bostadsspekulation.
En lagstadgad reglering av bostadsmarknaden hade visserligen minskat spekulationerna
för en tid, men under 1920-talet tog bostadsspekulationerna åter
fart, och de som drabbades mest var de allra fattigaste. Lösningen var nödbostäder.
Träbarackerna på Sorgenfri var exempel på sådana nödbostäder och kom att
gå under öknamnet Hollywood. En första hyresgästförening bildades vid denna
tid för att ta tillvara på hyresgästernas intressen och skydda dessa mot bostadsspe-
40