Arbetarnas Möllevången och Möllevångskravallerna ... - yta & innehåll

ordförande i Svenska murareförbundets styrelse, medlem i Landsorganisationens
(LO) representantskap, socialdemokratisk riksdagsman för Malmö stad och ordförande
i Malmö stadsfullmäktige. Nils Persson blev invald i den svenska riksdagen
redan 1902 som en av de första socialdemokraterna i riksdagen och satt som
ledamot i riksdagens första eller andra kammare fram till 1922. Han satt samtidigt
med i Malmö stadsfullmäktige från 1902 och kom at bli dess förste socialdemokratiske
ordförande efter SAP:s valseger i Malmö 1919. Detta gjorde Persson till
en mycket inflytelserik socialdemokratisk politiker både lokalt i Malmö och på
riksplanet. Som sådan förespråkade han i Axel Danielssons anda en samförståndspolitik
över klassgränserna. Denna tes om en tidigt utvecklat samförståndstanke i
Malmö tycks även kunna styrkas av att det relativt tidigt fanns närmande mellan
de ledande borgerliga företrädarna och de ledande företrädarna för arbetarrörelsen
i Malmö. Det kanske tydligaste tecknet på detta är kanske Limhamnskungen
R F Bergs omsvängning från att ha varit en hårdhudad fackföreningsmotståndare
till att bli en varm förespråkare för samförståndstanken. R F Berg satt i början av
1900-talet bland annat i SAF:s styrelse och var där en uttalad samförståndsförespråkare.
Något annat som tycks styrka denna tes är den mycket snabba utvecklingen
av kollektivavtal i Malmö i början av 1900-talet vilket kan ses som tecken
på en tidig anda av ömsesidig acceptans och samförstånd. 60
Det är samtidigt tydligt att denna samförståndsanda inte alltid var helt och
hållet accepterad av medlemmarna i stort inom arbetarrörelsen i Malmö och reaktionerna
från rörelsens led gentemot den egna ledningen i frågor om samarbetet
med borgerligheten kunde ibland vara häftiga. En sådan händelse utspelade
sig under krishösten 1921 och visar tydligt på att samförståndstanken inte ska ses
som en oproblematisk linje för arbetarrörelsens ledare att driva gentemot de egna
leden. I stadsfullmäktige ledde en kompromiss mellan sju socialdemokratiska ledamöter
under ledning av Nils Persson och högerns ledamöter till att ett beslut
kunde drivas igenom om att ordna med vissa nödhjälpsarbeten. Nödhjälpsarbeten
skulle bekostas av lånade pengar. Socialdemokraterna i stadsfullmäktige
var splittrade i frågan. För att säkerställa att förslaget klubbades igenom hade
kompromissuppgörelsen nåtts mellan de socialdemokrater i stadsfullmäktige som
var för förslaget och högerns ledamöter. I uppgörelsen med högern ingick bland
annat att lönerna skulle bli lägre än vid tidigare nödhjälpsarbeten som redan de
42