Avverkning i svart pist

EN TIDNING FRÅN SCA SKOG » NR 3 2011 

Avverkning i svart pist 

Pris och lönsamhet inte samma sak 

Pajala har medvind 

Vinn en tavla 

1

Ledaren 

Balans idag – välstånd 

i morgon 

Sveriges välstånd bygger till stor del på 

exportinkomster från skogen, mycket tack 

vare kloka människor som i början på 

1900-talet satte stopp den tidens kortsiktiga 

skogsbruk. Avverkning av de grövsta 

träden, utan återväxtåtgärder, gav då dålig 

återväxt och avverkningarna var större än 

tillväxten. 

Hög tillväxt av skogar med god kvalitet, 

är helt avgörande för utvecklingen av 

den svenska skogsnäringen. Tillväxt skapar 

handlingsutrymme, vare sig det gäller 

utveckling av industrin, avsättning av 

skog för naturvård eller ökad kolbindning. 

Skogsbrukets möjligheter idag, i morgon 

och om 100 år avgörs av hur vi skogsägare 

idag hanterar den skogsmark som vi brukar, 

hur vi anlägger ny skog efter avverkning, 

hur vi röjer och gallrar och kanske också 

gödslar. 

Jag vet att de flesta skogsbrukare vill 

ge kommande brukare ett bra utgångsläge 

både när det gäller skogen som klimat- 

2 

InnehåLL 

Patrik vill göra branschen 

mindre macho .............................. 3 

Notiser .......................................... 4 

Norrmän jobbar i svart pist ........... 5 

Ortvikens pappersbruk 

investerar för ljusare framtid ......... 8 

Fostrande plantering .................... 9 

Lägre virkespriser men 

hög lönsamhet ............................ 10 

Fototävling .................................. 12 

Anrik spetsteknik 

och stort hjärta ........................... 15 

Älvnära skog i goda händer ........ 16 

Nu leker livet i Pajala .................. 18 

Skogsköpet blev 

Johnys lyckokast ........................ 20 

OmslagsfOtO: BO mellerstedt 

smart råvarukälla och som plats för biologisk 

mångfald. Ingen vet dock vilka åsikter 

och behov som gäller om 100 år. Jag hoppas 

ändå att man i framtiden kommer att 

betrakta våra beslut som välgrundade utifrån 

den kunskap och de perspektiv vi har 

idag. 

Själv har jag svårt att se det välgrundade 

i hur den svenska älgstammen hittills har 

förvaltats. Tillväxtförlusterna till följd av 

betesskador krymper hela skogsnäringens 

handlingsutrymme. Sveriges Lantbruksuniversitet 

har visat att även mindre betesskador 

orsakar tillväxtförluster och att hårt 

bete kan sänka tillväxten med 70 procent. 

Ovanpå detta kommer de kvalitetsförluster 

som toppskottsbetning medför. 

Förhoppningsvis kan framtida skogshistoriker 

peka på den nya älgförvaltning som 

nu växer fram, och säga: ”Där vände det”. 

För första gången står alla markägarkategorier, 

från privata och statliga skogsbolag till 

skogsägareföreningar, bakom en gemensam 

SCAs dialog med renskötseln 

en förebild ................................... 21 

Notiser ........................................ 22 

Gammalt möbelhantverk 

får nytt liv .................................... 23 

En oas i skogen .......................... 26 

Skogsägare på långdistans ........ 28 

Aktiv skogsägare på distans 

– så lyckas du ............................. 30 

Minimässa med mersmak .......... 31 

Nya virkesköpare ........................ 31 

Vinn en tavla ............................... 32 

Mats Sandgren 

VD SCA SKOG 

linje som syftar till lägre skadenivåer och 

balans mellan älgstammens storlek och tillgången 

till foder. Det känns nästan historiskt. 

I den frågan ligger nu bollen hos Naturvårdsverket 

som ska dra upp riktlinjer och 

direktiv för hur älgförvaltningen ska gå till. 

Jag hoppas att de tänker på kommande 

generationer och att balans mellan älg och 

skog idag ger välstånd i morgon. 

DIN SKOG 

Upplaga: 35 500 

adress: SCA Skog AB, 851 88 Sundsvall 

Tel: 060-19 30 00 Fax: 060-19 31 75 

hemsida: www.scaskog.com 

ansvarig utgivare: 

Rolf Edström tel 060-19 31 19 

rolf.edstrom@sca.com 

redaktör: 

Rolf Edström 

Produktion: KarMin kommunikation, Sundsvall 

Tryck/repro: Sörmlands Grafiska 

Tryckt på SCAs GraphoCote 80 g. 

Omslag Lumipress Art 150 g. 

Tidningen distribueras gratis till personer 

som äger skog i något av de fyra nordligaste 

länen. Om du inte får tidningen idag, men 

vill ha den i fortsättningen, går det bra att 

meddela detta per brev eller telefon. 

Du kan också skicka e-post till: 

kerstin.olofsson@sca.com

Skogsporträttet 

Trots att drygt 30 procent av Sveriges skogsägare 

är kvinnor har många skogsdagar och 

mässor en maskulin framtoning. Dessutom 

framställs männen ofta som norm i skogstidningar. 

Det menar doktoranden Patrik Häggqvist 

som studerat kulturen kring de privata 

skogsägarna i Sverige. 

– Visst har det blivit en förändring över tid, 

men det går långsamt, säger han. 

Hur har du gjort studierna? 

– Jag har bland annat varit på mässor och skogsdagar och 

studerat både skogsägarna och utställarna. Dessutom har 

jag gjort en mediestudie och haft ett stort datamaterial som 

underlag. 

Vad kom du fram till? 

– Att det till stor del är en maskulin bransch. På skogs - 

dagarna är de flesta experterna män – det är de som förklarar 

hur man planterar, röjer och sköter sin skog. Även på mässor 

är de flesta utställarna män och de framträder ofta på ett 

ganska macho sätt. Det tycker jag är lite problematiskt med 

tanke på att 30 procent av skogsägarna är kvinnor. 

På vilket sätt är det macho? 

– På skogsdagar kan man höra män som berättar hur de varit 

ute med motorsågen och fällt träd på fullständigt livsfarliga 

sätt. Det blir ofta uppskattat bland åhörarna och de som 

berättar betraktas som skickliga och ganska fräna. 

På mässorna handlar en hel del om fysisk styrka. Det är 

män som klättrar upp på stubbar och ska hugga av dem så 

Patrik vill 

göra branschen 

mindre macho 

fort som möjligt och det är jättestora motorsågar. 

Studien visade också att det oftast är män som går 

fram och pratar med utställarna, medan kvinnorna 

står i gången och håller i påsarna. Jag vet att många 

mässansvariga jobbar med frågan nu, men det går 

inte så fort framåt. 

Hur lyfts kvinnor och män fram i de 

skogliga medierna? 

– Det skrivs mycket om män, helt enkelt för att 

världen ser ut så. Som reporter kan du inte ändra på det, men 

du kan tänka på hur du skriver om kvinnor och i vilka sammanhang. 

Ofta vill man välmenande lyfta fram kvinnor, men 

man gör det på ett sätt som visar att ”det här är annorlunda” 

och befäster att mannen är normen. Jämför med att man 

ofta säger ”fotboll” och ”damfotboll”. På samma sätt finns 

det ”skogsägare” och ”kvinnliga skogsägare”. 

Hur kan man göra skogsbranschen mindre macho? 

– Mycket handlar om sunt förnuft, men man behöver stanna 

upp och tänka ett varv till på hur man till exempel kommunicerar 

med skogsägarna. Jag tror att det kommer att ändras, 

men det kommer inte att ske automatiskt eftersom hela 

näringen är manlig. 

Vad skulle man vinna med en sådan förändring? 

– Framför allt tror jag att man skulle framtidssäkra branschen. 

Förmodligen skulle olyckorna minska, tillverkare och 

försäljare bredda sin marknad. Dessutom ökar kraven på 

jämställdhet från samhällets sida. 

Kerstin OlOfssOn 

fOtO: UlriKa lindgren 

Skogsporträttet 

Namn: Patrik Häggqvist. 

Ålder: 32 år. 

Bor: Umeå och Öjebyn. 

Familj: Sambon Ulrika, flatcoated retrievern Sixten. 

Gör: Doktorand vid Umeå universitet. Skriver avhandling 

om kulturen kring Sveriges privata skogsägare. 

3

TaLLTIckan – får hjälp att klara det långa loppet 

I tallskogar som aldrig påverkats av skogsbruket är tallticka, Phellinus 

pini, en vanligt förekommande art. Denna nedbrytande svamp kommer 

ofta in i trädet via en avbruten gren eller en fällskada. 

Talltickan bryter sedan ner veden och orsakar kärnröta som gör att trädet 

när det är 300-500 år gammalt är helt ihåligt och har s k ”mulmved” eller 

rötved som många insekter föredrar. Ett annat viktigt resultat av talltickans 

påverkan är att en sådan tall ofta går av och orsakar en s k skorstensstubbe 

(en högstubbe som är helt ihålig) som ofta är slagugglans val av boplats. 

Talltickans samspel med andra arter är komplicerat och väldigt utdraget 

i tiden. Faktum är att i stort sett alla de tallar som idag skulle ha varit 

300 år gamla eller äldre, avverkades med yxa och såg under 1800-talet. 

Vinnare i Västerbotten 

Grankåda mot liggsår 

Företaget Repolar Oy har tagit fram en sårsalva tillverkad av grankåda. 

Salvan heter Abilar och finns sedan en tid tillbaka att köpa på apotek. 

Abilar är godkänt av medicinalstyrelsen i Finland, och är både medicinskt 

och mikrobiologiskt testad. Man har även kunnat säkerställa genom 

mutagentest att salvan inte förorsakar några skador på DNA. Förutom 

att hjälpa mot olika sår och förhårdnader så har den en hämmande effekt 

på svårbehandlade mångresistenta bakteriers tillväxt som exempelvis 

(MRSA) och (VRE). 

4 

De tre vinnarna från tävlingen i tidningen I Tryggt sällskap 

som före sommaren gavs ut i Västerbotten blev: 

1. Isborr Ulla Isaksson, Burträsk 

2. Yxa Lars Johansson, Umeå 

3. Termos Börje Lindgren, Ö-vik 

Priserna skickas per post 

under oktober. 

De var ju stora och grova redan då. I dagens skogslandskap är det således 

stor brist på riktigt gamla tallar och talltickan blir allt ovanligare. 

SCA prövar nu därför att införa, eller inokulera, tallticka i friska 

tallar som växer i områden som företaget av naturvårdsskäl undantar 

från skogsbruk. Syftet med detta är att långsiktigt skapa ihåliga tallar. 

Insatserna görs i samarbete med Mittuniversitetet. 

Tomas Rydkvist, miljöspecialist vid SCA Skog berättar hur det går 

till: 

– Vi samlar in ett stort antal borrkärnor från tallar och låter Mittuniversitetet 

ordna i lab så att svampen, tallticka, växer in i små bitar 

av borrkärnan. Det tar ungefär fyra-fem veckor. Sedan tar vi dessa små 

borrkärnor, som då ligger på agarplattor helt omsluten av svamphyfer, 

går ut i ett lämpligt område och borrar i en tall. Sedan tar vi ut en borrkärna 

ur tallen, stoppar in en liten bit av den svampförsedda borrkärnan 

i borrhålet, fyller hålet med den nyss urborrade kärnan och försluter 

hålet med en träplugg så att inte oönskade svampar eller insekter kan 

ta sig in i borrhålet. 

Oklart stöd för färre 

blåbär i skogarna 

I både varvningskampanjer och annonsmaterial hävdar Naturskyddsföreningen 

att blåbären minskar på grund av det ”intensiva skogsbruk” som 

bedrivs i våra skogar. De menar också att dagens storskaliga skogsbruk 

gör det svårt för blåbärsriset att återhämta sig. Detta är något som Hans 

Örjan Nohrstedt, prefekt på mark och miljö på Sveriges Lantbruksuniversitet, 

reagerat starkt på. Han menar att detta är en slutsats som Naturskyddsföreningen 

dragit själv som saknar vetenskaplig och dokumenterad grund. 

– Det finns inget tydligt stöd i någon relevant vetenskaplig litteratur som 

kan styrka Naturskyddsföreningens påståenden, skriver HansÖrjan på sin 

blogg. 

– Att de sedan använder dessa argument i värvnings och annonskampanjer 

är bara vilseledande och missvisande menar han. Läs mer på: 

hansorjan.blogspot.se 

JOaKim WitteK 

fOtO: Per-anders sJöqUist

Har du skog som växer i en 

kraftig sluttning? Tror du att det 

är för brant för att det ska gå att 

avverka? 

Fråga i så fall SCAs norska 

specialister. De avverkar skog i 

de mest oländiga områden och 

gör det dessutom på ett sätt 

som är skonsamt för naturen. 

På många platser bjuder det norrländska 

skogslandskapet på riktigt brant 

terräng. Det gäller inte minst längs älvdalarna. 

Även om marken mer eller 

mindre står på högkant kan den vara 

väldigt produktiv och hysa lång och 

grov skog. 

– Det kan vara över 300 m 3 per hektar 

och det blir ofta mycket timmer, säger 

Ann Österström, produktionsledare vid 

SCA Skogs förvaltning i Medelpad. 

Vana vid branter 

Att det växer bra skog i branta områden 

är ingen nyhet, men tidigare har 

man haft problem att avverka den utan 

att orsaka stora skador i naturen. Det 

har också varit svårt att få arbetet så 

pass effektivt att avverkningen blir lönsam. 

Men de norska specialisterna kan 

alltså tekniken. 

– Hemma i Norge är man tvungen 

att lära sig att köra i sådan här terräng 

om man ska få några jobb. Vi har ju 

så mycket branter, säger Morten Skåle, 

Norrmän jobbar 

i svart pist 

delägare i företaget Sørli Skog som nu 

jobbar på heltid åt SCA. 

Noggrann planering 

De norska specialisterna menar att 

planeringen är A och O för en lyckad 

avverkning. 

– Vi går igenom varje trakt noggrant 

och bestämmer hur vi ska köra 

för att utnyttja terrängen på bästa sätt 

och bygga så lite vägar som möjligt. Vi 

planerar också hur vi ska lägga virket 

för att skotaren ska nå det på enklast 

sätt och maskinerna inte ska komma i 

vägen för varandra, förklarar Morten. 

Det är alltid svårt att förstå hur mycket det lutar när man 

ser en backe på bild. Den här lutningen var tillräcklig för 

att det skulle kittla i magen vid en provtur i skotaren. Men 

norrmännen betraktar avverkningen som relativt enkel. 

De använder helt vanliga skördare 

och skotare, anpassade för slutavverkning. 

Dessutom jobbar laget en hel del 

med motorsåg för att fälla svåråtkomliga 

träd. Träden fälls i riktning mot 

områden där skördaren kan ta sig fram 

och sedan får skördaren sträcka in kranen 

och hämta dem. På så sätt når man 

en trädlängd extra. 

Vägar av ris 

I maskinparken finns också en 30-tons 

grävare som används för vägbyggen. 

För även om norrmännen bygger så 

få vägar som möjligt – både av ekono 

b5

– Nettot brukar bli en positiv överraskning när norrmännen 

avverkar skog i brant terräng, säger Börje Albertsson, 

SCAs virkesköpare i Liden. 

6 

miska skäl och av miljöskäl – så måste 

de ändå bygga en del. De försöker alltid 

att göra det så skonsamt det går 

och inte orsaka stora sår i marken. 

– Vi använder det material som finns 

på plats och på granavverkningar kan vi 

bygga en del vägar med riset. På vintern 

bygger vi också vägar av snö ibland. En 

del branta trakter är faktiskt enklare att 

avverka vintertid, säger Morten. 

Naturhänsyn är precis lika viktig 

som vid vanlig avverkning och även 

här ligger norrmännen i framkant. 

Dessutom poängterar de vikten av att 

ta hänsyn till estetiken vid avverkning 

i brant terräng. Eftersom hygget ”står 

på högkant” syns det ju väldigt bra och 

det gäller att tänka till lite extra. 

– Jag gillar att jobba i branta trakter, men 

visst har det hänt att jag har fått jazzfot, säger 

Morten Skåle, en av de norska specialisterna. 

”Hemma i Norge är man tvungen att lära sig 

att köra i sådan här terräng om man ska få 

några jobb. Vi har ju så mycket branter.” 

MorTen SkåLe

Om du åker riksväg 86 längs Indalsälvens 

dalgång kan du se resultatet av norrmännens 

arbete. Den här avverkningen 

gjordes för några år sedan och vägarna 

kan bara anas lite svagt. 

Vad räknas då som brant terräng? Man 

brukar räkna det från cirka 30 procents 

lutning, men norrmännen har sin 

egen definition: 

– Jag brukar säga att när man inte 

kan svänga när man vill, då börjar det 

bli brant, förklarar Morten. 

Men det är inte bara själva lutningen 

som spelar in för hur komplicerad 

avverkningen blir. Om det är mycket 

sten eller berg i dagen blir avverkningen 

svårare, eftersom maskinernas band 

har svårt att få grepp. Visst finns det 

trakter där även norrmännen går bet, 

men det kan de i så fall bedöma på förhand. 

Jobbar i svart pist 

När Din skog kommer på besök är de 

på en trakt vid Liden, några mil nordväst 

om Sundsvall. För en oinvigd ser 

det väldigt brant ut, men de betraktar 

avverkningen som relativt lätt. 

– Det lutar ungefär 30-35 procent 

och är inte särskilt stenigt. Här avverkar 

vi helt utan att bygga vägar eller 

köra på skrå. Vi kör helt enkelt i raka 

stråk upp för sluttningen och backar 

sedan ner igen, förklarar Morten. 

Den tekniken fungerar inte i brantare 

områden. De brukar ofta avverka 

trakter med ca 45 procents lutning, vilket 

innebär att det stiger 45 centimeter 

för varje längdmeter. Tänk dig en svart 

slalompist så får du känslan. 

– Det fungerar även att avverka i 

lutningar uppemot 60 procent, men där 

går gränsen. Och det kan bara vara så 

stark lutning under kortare sträckor, 

säger Morten. 

Han föredrar faktiskt de lutande 

områdena, framför avverkningar på 

jämnare mark. 

– Det är roligare eftersom det är en 

större utmaning, men visst kan det kännas 

i magen om jag inte har kört i brant 

terräng på ett tag. Det har hänt att jag 

har fått jazzfot, säger Morten och visar 

hur foten kan skaka. 

Privata marker 

I dagsläget anlitar SCA fyra norska 

avverkningslag. De jobbar åt Medelpads 

och Jämtlands förvaltningar och 

samtliga lag är underentreprenörer 

till SB Skog och specialister på avverkning 

i brant terräng. De jobbar inte bara 

på SCAs egna marker, utan avverkar 

– Norrmännen är väldigt duktiga på 

att utnyttja terrängen, berömmer Ann 

Österström, produktionsledare vid SCA. 

Genom att använda de naturliga hyllor 

som finns behöver de inte göra så 

mycket vägar. 

även virke som SCA köper av privata 

skogsägare. Kontraktet skrivs 

med SCA och sedan gör norrmännen 

avverkningen. 

– Om du har skog som växer brant 

till och undrar om den går att ta ned kan 

du kontakta oss – det finns ofta större 

möjligheter än de flesta tror. Det är alltid 

lika roligt att hjälpa skogsägare att 

få betalt för skog som de trott var omöjlig 

att avverka, säger Börje Albertsson, 

virkesköpare för SCA i Liden. 

De norska specialisterna åker alltid 

ut och tittar på trakten och lämnar en 

offert som skogsägaren kan ta ställning 

till. I offerten anges avverkningskostnaden, 

men däremot kan de inte säga 

exakt hur mycket virke de kommer att 

kunna ta ut. 

– Man kan inte räkna med att få 

lika bra netto som vid en vanlig avverkning, 

men ofta blir slutsumman en positiv 

överraskning, säger Börje Albertsson. 

Kerstin OlOfssOn 

fOtO: Olle melKerhed 

7

Ortvikens pappersbruk 

investerar för ljusare framtid 

SCA investerar 350 miljoner kronor i Ortvikens pappersbruk 

i Sundsvall. Genom investeringen ökar brukets 

kapacitet att tillverka förbättrade tidningspapper 

av ljusare kvaliteter. Dessutom stärker SCA sin profil 

som föregångare på miljöområdet. 

Granfiber från mellersta 

Norrland är världens 

bästa råvara, menar 

Kristina Enander. 

8 

Investeringen innebär att Ortvikens 

pappersmaskin PM5 byggs om för att 

kunna producera papper av högre kva- 

litet. Kapaciteten att tillverka högljus 

massa ökar. Dessutom ska man investera 

i Ortvikens vattenreningsanläggning. 

– Vi gör den här investeringen för 

att bli mer flexibla i vår produktmix så 

att vi bättre kan möta kundernas önskemål 

om mer ljusa produkter, säger 

Kristina Enander, platschef på SCA 

Ortviken. 

Investeringsprojektet har fått namnet 

Bright Future. 

fOtO: Per-anders sJöqUist?? 

– Namnet syftar på att vi kan tillverka 

ljusare och mera lönsamt papper, 

men också att investeringen innebär 

en ljusare framtid för Ortviken, säger 

Katarina Kolar, produktionschef i pappersbruket 

på Ortviken. 

Bättre utnyttja vedråvaran 

Ortviken använder endast färsk, frisk 

vedfiber av gran som råvara. Det ger 

ett starkare och ljusare papper än returfiber. 

– Med de här investeringarna kan 

vi bättre utnyttja vår råvara, säger Kristina 

Enander. Granfiber från mellersta 

Norrland är världens bästa råvara 

för tryckpapper baserat på mekanisk 

massa. Vi kan också dra bättre nytta 

av de investeringar vi gjort i ny teknik 

för mekanisk massaproduktion. 

Investeringen stärker också SCAs 

profil som föregångare på miljöområdet. 

SCA var tidigt ute med att erbjuda 

helt klorfria produkter och var även 

en av världens första papperstillverkare 

som kunde erbjuda stora volymer FSCcertifierat 

tryckpapper. På senare år har 

användningen av förnybar biomassa för 

energiproduktion lett till att produkter 

från SCA Ortviken har ett unikt lågt 

kolspår.

Fostrande plantering 

– Bra och snabbt, sammanfattar Elvira 

Edman Högling hur planteringen ska 

gå till. Vi är på ett hygge utanför 

Harads under två dagar när hon söker 

efter nya planteringskompisar då de 

förra blev kortvariga. 

Det är fjärde säsongen i skogen med 

inkomst för 18-åriga Elvira. Plantering ser 

hon som ett jobb med bonuseffekten grundträning 

för skidskytte där hon satsar mot 

juniorlandslaget. Tillsammans med morfar 

Edmund Högling som, efter 50 år i skogen, 

fortfarande ser fram emot fler säsonger där 

han organiserar och ser till att det finns plantor 

för Elvira och hennes gelikar. 

Efter ett yrkesliv som skogsfaktor hos 

SCA är Edmund idag pensionerad, men skogen 

är som han kallar det en yrkesskada som man 

varken vill eller kan bli av med utan att förlora 

livskvalitet. En åsikt som verkar gå i arv 

till Elvira som ofta har följt med till skogen 

och gärna nyttjar morfar som mentor. 

Resultatinriktat 

Med målmedveten blick och det mentala 

fokuset inställt, är arbetet för Elvira inte olikt 

en tävlingsdag. Ett jobb ska göras och det ska 

göras ordentligt och effektivt. Gör hon det 

dessutom snabbt ökar vinsten. 

Kanske var det just arbetskompisarnas 

brist på mental förberedelse för det tunga 

jobbet som gjorde att Elvira snart var ensam 

med plantorna. Att insekterna kom tidigt, att 

det var en del ris och bök ute på hygget och 

att det dessutom var varmt bidrog nog en del 

det också. 

Tuff insikt 

Att ha fixat sommarjobb åt kompisarna var 

mer ansvarsfullt än Elvira trott. Det förstod 

hon när de slutade. 

– Jaha, Elvira. Då har du jobb resten av 

sommaren, sa Edmund som beställt plantor 

som skulle räcka 3 veckor för 3 personer. 

Visserligen var alla inte levererade än, men 

jobbet var ju antaget. 

Vad som först kändes som en mardröm 

och en definitivt försvunnen semester, vände 

Elvira strax till en lärdom. Snabbt växte hon 

upp till ansvarstagande entreprenör, ringde 

runt och intervjuade nya kompanjoner. Det blev 

erfarna plantörer den här gången, införstådda 

med uppgiften efter tidigare planteringar. 

Kedjeeffekt 

Konsekvensen av att två tredjedelar av arbetsstyrkan 

hoppar av kan lätt bli omfattande. 

Förutom att den decimerade arbetsstyrkan får 

det mycket jobbigare blir det också en ekonomisk 

och tidsmässig kostnad för Edmund 

då plantorna inte går åt lika fort och måste 

vattnas under en längre tid. Är det dessutom 

långt till plantorna och vattningen, tar de 

extra transporterna sin del av tid och förtjänst. 

Mer motgångar 

Strax innan byte av område drog en tromb 

genom trakten med följd att de flesta skogsbilvägar 

fick mängder av vindfällen över sig. 

Att få fram plantorna till det avslutande, 

svårtillgängliga området var omöjligt. Nu 

hade Edmund och Elvira en situation där de 

hade kunnat avbeställa plantorna med förlorad 

inkomst som följd. Något som Elvira 

och hennes nya arbetskompisar inte gillade, 

så Edmund tog nästa alternativ. Han kontaktade 

SCA som var den kund de planterade åt 

och bad om nytt område. Något som visade 

sig vara möjligt då det var rätt proveniens på 

resterande plantor. Ännu ett problem var löst 

och planteringsuppdraget kunde slutföras. 

anniKa Berggren 

fOtO: håKan hJOrt 

9

Lönsamheten för privata skogsägare 

är lika hög i dag som den var i slutet av 

1950-talet. Det visar ett examensjobb 

som gjorts vid SLU i Umeå. 

10 

– Flera tidigare studier har pekat på 

att virkespriserna har sjunkit över tiden, 

med det har inte varit någon reflektion 

kring att skatteregler och annat också 

har förändrats. Om man tar hänsyn 

till det så blir bilden delvis en annan, 

säger Marcus Pettersson som har gjort 

studien. 

Lägre virkespriser 

men hög lönsamhet 

I examensarbetet studeras hur privata skogsägares 

nettoinkomst har utvecklats från 1952 

till 2008. Utvecklingen har följts både för självverksamma 

skogsägare som enbart lever av 

skogen och skogsägare som har inkomst från 

en annan tjänst. 

Virkespriserna (före skatt och avgifter och 

med inflationen inräknad) har sjunkit under 

tidsperioden, men studien visar att den faktiska 

nettoinkomsten inte följer samma kurva. 

Ändrad beskattning, minskade drivningskostnader 

och nya möjligheter att göra avdrag 

har hållit uppe lönsamheten, främst för de 

skogsägare som inte är självverksamma och 

främst från 90-talet och framåt. Däremot har 

nettoinkomsterna från skogen inte hängt med 

den kraftiga reallöneutvecklingen. 

Förvånande resultat 

Siffrorna i studien kan nog förvåna många. 

Det är en vanlig föreställning att lönsamheten 

vid virkesförsäljning var mycket högre under 

60-, 70- och 80-talet än vad den är i dag, men 

i själva verket var den lägre. Det var en peak 

under oljekrisen 1973, men inte heller då kom 

lönsamheten upp i dagens siffror. 

Jämför man med början av 50-talet är lönsamheten 

emellertid betydligt lägre i dag. Och de 

nivåer som nåddes då kan nog skogsägarna bara 

drömma om. Det var Koreakriget som orsakade 

en exceptionell högkonjunktur inom skogsindustrin, 

vilket ledde till kraftigt höjda virkespriser. 

Något liknande har vi aldrig upplevt igen. 

Gynnade av räntefördelning 

1994 gjordes den största skatteförändringen 

som gynnat de skogsägare som inte är självverksamma. 

– Då fick de möjlighet att räntefördela 

och bara betala kapitalskatt på 30 procent för 

skogsinkomsterna. Tidigare hade de fått betala 

höga marginalskatter, så förändringen gav en 

klart ökad lönsamhet, säger Marcus Pettersson. 

Att skogsvårdsavgiften togs bort under 

1992 hade också en större betydelse för skogsnettot 

än vad många tror. 

Den enorma rationaliseringen i storskogsbruket 

har också bidragit till att ge de icke 

självverksamma skogsägarna ett bra netto, 

eftersom avverkningskostnaderna sjunkit 

dramatiskt. År 1955 hann en skogsarbetare 

med att hugga och forsla ut 1,5 m 3 virke till 

väg under ett dagsverke. 2005 var motsvarande 

siffra 58,5 m 3 f, tack vare den maskinella 

utvecklingen. Produktiviteten har alltså ökat ca 

39 gånger på 50 år! 

För kategorin självverksamma har den 

ekonomiska utvecklingen varit klart sämre än 

för de övriga. 

– Det beror främst på att skattenivån har 

legat ungefär på samma nivå för dem hela 

tiden. Dessutom har rationaliseringen inom 

storskogs bruket gjort att skogsägarna inte 

tjänar så mycket på att avverka själv, säger 

Marcus Pettersson. 

Lönerna har dragit ifrån 

Att många tror att virkesintäkterna var högre 

förr tror Marcus Pettersson beror på att reallöneutvecklingen 

har varit så pass bra. 

För de självverksamma skogsägarna har 

ju nettoinkomsterna haft en negativ utveckling 

och jämför man till exempel med löneutvecklingen 

för en industriarbetare så har de halkat 

efter rejält. De som har inkomst från en annan 

tjänst och fick betala höga marginalskatter 

under 60-, 70- och 80-talet borde tycka att virkespriserna 

har stått sig bättre. Men även för 

dem står skogsinkomsterna för en mindre andel 

av den totala inkomsten nu för tiden, eftersom 

reallöneutvecklingen har varit så bra. 

Kerstin OlOfssOn

Marcus Pettersson har studerat hur skogsägarnas nettoinkomster har förändrats över tid. 

Och resultatet förvånar nog många… 

diagrammet visar nettoinkomsterna 

(Sek/m 3 fpb) efter skatt, med år 

1952 som bas, nb. 

Konjunkturskiftningar och skatteförändringar 

har påverkat nettoinkomsterna. 

Här är några exempel: 

• Under 1950talet orsakade Koreakriget en 

extrem högkonjunktur inom skogsindustrin, 

vilket ledde till kraftigt höjda virkespriser. 

• Virkespriserna mattades under 60talet, men 

steg kraftigt igen under den första oljekrisen 

1973. 

• Recessionerna i svensk ekonomi under 

åren 1977 och 1981 återspeglar sig också i 

virkespriserna. 

• 1994 får skogsägare som även har annan 

inkomst möjlighet att räntefördela, vilket ger 

ett väsentligt högre netto. Efter slutet av 

1950talet är år 1995 det år som inbringat 

den största reala nettoinkomsten. 

Nb Index 100=1952 

100,0 

90,0 

80,0 

70,0 

60,0 

50,0 

40,0 

30,0 

20,0 

10,0 

• 

Virkespriserna har fallit efter mitten på 

1990talet, p g a ändrad balans på marknaden. 

Under början av 1990talet rådde ett 

underskott på trävaror i Västeuropa, men 

sedan ökade produktionen i snabbare takt än 

förbrukningen, vilket efter 1995 har lett till ett 

överskott på trävaror i Europa. 

kategori 1 En självverksam skogsägare som 

enbart lever av skogen. 

kategori 2 En skogsägare som har en ”medelinkomst” 

från en annan tjänst. 

kategori 3 En skogsägare om har en ”högre” 

inkomst från en annan tjänst. 

Fotnot: De komplicerade skatteförhållandena m m 

gör att man inte bör jämföra de olika ägarkategorierna 

med varandra, utan jämföra utvecklingen över tid inom 

samma kategori. 

Att utvecklingen har varit sämre för självverksamma 

skogsägare beror på att skatteutvecklingen inte varit 

lika gynnsam samt att det blivit mindre lönsamt för en 

privat skogsägare att utföra avverkningen själv. 

kategori 1 

kategori 2 

kategori 3 

0,0 

1952 1955 1958 1961 1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 

ÅR 

fOtO: KJell PetterssOn 

ny bok 

om virkesmätning 

Nu har boken Mitt emellan virkesintressen 

av Ronny Pettersson kommit 

ut. Boken ingår i serien Skogs och 

Lantbrukshistoriska meddelanden och 

handlar om virkesmätningens historia. 

Den tar upp allt från den första mätningsföreningens 

tillkomst 1892 till dess 

ombildning till opartiska organ, över den 

senare framväxten av en ny ordning för 

att upprätthålla regler för mätning samt 

de omfattande förändringar som skedde. 

Verket tar även upp genombrott i modern 

tid för nya metoder och ny teknik som ett 

resultat av ett omfattande utvecklingsarbete. 

Boken kan beställas per epost: 

stefan.eurenius@ksla.se eller telefon 

0854 54 77 21 för 350 kr + porto 75 kr. 

Forskare kan beställa friexemplar. 

nytt preparat minskar 

röjningsbehovet 

Leena Hamberg på finska skogsforskningsinstitutet 

håller just nu på att utreda 

om det går att använda rötsvampen 

purpurskinn för att tillverka ett biologiskt 

preparat mot stubb och rotskott 

från lövsly. Tanken är att preparatet ska 

appliceras på de färska stubbarna efter 

röjning för att på så vis förhindra att ett 

nytt träd växer upp med flera stammar. 

Cirka 80 provytor i Hindhår och Borgå 

ingår i forskningen. Försöken i Hindhår 

har pågått sedan 2009 och började 

inventeras i maj. Vid inventeringen mäter 

man stubbarnas diameter och eventuella 

stubbskott. 

– Förhoppningsvis ska forskningen ge 

ett positivt resultat, men det kommer nog 

ta flera år innan vi har en färdig produkt 

ute på marknaden, säger Leena Hamberg. 

11

Din Skogs läsekrets är full av 

duktiga fotografer. Bidragen till 

vår fototävling har präglats av 

sommarstämning, naturkänsla 

och en hel del humor. Vinnare 

av en Magellan GPS är 14-årige 

Robert Sjöström från Fagervik. 

Tack vare den knivskarpa kon- 

kurrensen delar vi även ut 

hederspriser i form av en jägar- 

stekpanna till Ulla-Brith Rönn- 

bäck, Jenny Lindgren, Kajsa 

Pettersson och Nils Lövgren. 

Njut av det axplock av 

bidrag som vi visar 

på de följande 

sidorna! 

12 

1 

pris 

Foto: Ulla Britt Rönnbäck, Boden 

Fototävlingen 

Foto: Robert Sjöström, Fagervik 

pris 

Heders- 

Foto: Jenny Lindgren, Umeå

avgjord 

Foto: Kajsa Pettersson, Bursträsk 

Foto: Ann Nylin, Sundbyberg 

Foto: Carina Örnberg, Lycksele 

pris 

Heders- 

Foto: Seth Holmvall, Råneå 

Foto: Nils Lövgren, Lycksele 

Foto: Ann Mari Frank, Malå 

b 

13

Foto: Karl Gunnar Engström, Hörneå 

Foto: Bernth Berglund, 

Sundsvall 

Foto: Tor Larsson, Tärnaby 

14 

Foto: Lina Eriksson, Umeå 

Foto: Daniel Mannelqvist, Latiksberg 

Foto: Pernilla Sirviö, Hedenäset

anrik spetsteknik och 

Dagens mästersmeder kämpar i global konkurrens. 

Järnbruket anlades i Olofsfors 1762 

när tillgången till skogsråvara längre 

söderut sinade. Då järnbruken krävde 

enorma volymer träkol flyttades bruken 

norrut och järnmalmen skeppades 

samma väg för att bearbetas. I Olofsfors 

blev den största produkten så småningom 

kätting, som till stor del användes 

i flottning och skogsbruk. Steget till 

band för skogsmaskiner var sedan inte 

långt. Produkterna innehåller dock långt 

mer kunnande än man kan tro vid en 

anblick. 

Minimerad markpåverkan 

– Det vi säljer är egentligen en funktion 

– minimerad markpåverkan, förklarar 

Göran Nyberg som är försäljningsansvarig 

för banden. 

– Vi ligger i frontlinjen på detta 

område. Skogsmark är armerad av rötter 

och det gäller att maskinens marktryck 

är så lågt att mattan av jord och 

rötter håller. Tillsammans med fors- 

kare vid SLU arbetar vi med att ta fram 

rekommendationer för högsta marktryck 

på olika typer av skogsmark, fortsätter 

han. 

Olofsfors säljer band till alla världsdelar 

och deras varumärke Eco Trac är 

på många marknader synonymt med 

band som reducerar skogsmaskinernas 

markpåverkan. 

Femte generationen 

När man nästa år firar 250 år är det 

den femte generationen av samma 

ägarfamilj som sitter vid rodret. 

– Vi och våra ägare tror starkt på 

att behovet av träfiber i världen kommer 

att öka. Det är en av anledningarna 

till att vi nu investerar kraftigt i både 

produktion och lager, berättar Niklas 

Swanemar, VD för Olofsfors AB. 

Rosa band 

Kombinationen av lång erfarenhet och 

stark framtidstro kompletteras av ett 

stort hjärta 

Irene Petterssons idé om rosa band till förmån för 

cancerforskningen blev verklighet. 

Med 250 års erfarenhet och fokus på modern och rationell 

tillverkning kan Olofsfors AB i Nordmaling stå emot konkurrenter 

i lågprisländer. Företaget är världsledande på band 

till skogsmaskiner. En helt unik produkt är de rosa band 

som företaget tog fram för att stötta cancerforskningen. 

stort hjärta. Under förra året lanserade 

Irene Pettersson på företagets logistikavdelning 

idén om att man skulle kunna 

lackera ett par Eco Track-band rosa. 

Banden skulle sedan auktioneras ut till 

högstbjudande och pengarna skänkas 

till cancerforskning. Många svenskar 

stöder genom kampanjen Rosa Bandet 

cancerforskning, men Olofsfors rosa 

band blev dyrare än den vanliga versionen, 

och mycket tyngre. 

– Vi ville både skänka pengar och 

belysa vikten av medicinsk forskning, 

berättar Göran Nyberg. 

Den som lade högsta budet i auktionen 

blev till sist Magnus Bergman, 

teknisk chef vid SCA Skog. 

– Olofsfors gav en utmaning till 

skogsbruket och vi hakade på. Idén 

med rosa band till skogsmaskiner var 

jättebra och de extrapengar som vi fick 

lägga upp går till ett bra syfte, säger 

Magnus Bergman. 

15

16 

Älvnära skog 

När Olof Stenhammar, grundare av OMXbörsen 

och kampanjgeneral för Stockholms- 

OS, letade efter en lämplig skogsfastighet föll 

valet på Åbordsön i Ångermanälvens mynning. 

För att sköta de drygt 800 hektar skog som 

finns på ön anlitade han SCA Skog. 

Det blåser snålt när vår båt kommit ut 

från den skyddande stenpiren i Mörtsal, 

strax nedanför Högakustenbrons södra 

landfäste. Tvärs över älven skymtar den 

nya bryggan på Åbordsön dit vi är på 

väg, gränsande till ängar som röjts från 

sly och en nyanlagd sandstrand som 

lyser vit mot det mörka vattnet. 

I GODA HäNDER 

I början av förra seklet blomstrade 

Åbordsön. Här fanns såväl sågverk 

som tegelbruk. Tvåhundra personer var 

bosatta på ön som då hade skola, ångbåtsbrygga, 

herrgård, varv, jordbruk och 

bostäder. 

Under trettiotalets finansiella turbulens 

tvingades emellertid allt att slå 

igen, vilket fick till följd att ön snabbt 

avfolkades. 

Nu är det tomt och öde längs 

stränderna på Åbordsön, med undantag 

för enstaka sommarstugor. Från 

båten skymtar vi de plötsliga utglesningar 

i skogen som berättar var som- 

margästerna håller hus. Och den större 

nyröjda yta som markerar var öns nya 

ägare har slagit sig ner. 

Framtidssatsning 

När vi närmar oss bryggan ser vi hur en 

lerig fyrhjuling lösgör sig från en rödmålad 

byggnad med vita knutar en bit 

upp mot skogskanten och snabbt kör 

ner mot stranden. 

Bakom styret sitter Olof Stenhammar. 

Han är på tillfälligt besök för att 

se till att byggnationer, markarbeten 

och röjning går framåt som planerat. 

Det var när han härom året letade

efter en lämplig skogsfastighet som han såg 

en annons om att Åbordsön var till salu. 

Tillsammans med sin son besökte 

han ön. De vandrade runt i skogen, såg 

en säl i vattnet och slogs av hur vackert 

det var längs älven. 

– Visserligen var skogen eftersatt 

och huset på fastigheten nergången, 

men det var bra jaktmarker, utsikten 

är fantastisk och skogen har framtiden 

för sig, förklarar han beslutet att köpa 

Åbordsön. 

Passande bostad 

Ända sedan köpet var klart har aktiviteterna 

avlöst varandra på ön. Förutom 

brygga och sandstrand har vägar åtgärdats, 

en brunn borrats, ängar befriats 

från sly och en allé av lönnar planterats. 

Och den hundra år gamla kaptensvillan, 

där en sjökapten vid förra sekelskiftet 

slog sig ner och startade varvet på 

Åbordsön, har renoverats från grunden. 

Bara originalstommen finns kvar, resten 

är utbytt, inramat av en rejält tilltagen 

glasveranda. Bredvid finns gäststugor 

och förråd. 

– Kaptensvillan passar bra, eftersom 

jag själv är kapten i flottans reserv, 

konstaterar husets nya ägare. 

Från börsen till naturen 

Olof Stenhammar lärde sig till börsmäklare 

under några år i USA. Han blev med 

tiden tämligen lyckosam och väl hemma 

i Sverige igen startade han Optionsmäklarna 

som blev Sveriges första marknadsplats 

för aktieoptioner. 

Företaget växte till sig och blev till 

OMX som bland annat drev Stockholmsbörsen 

som senare blev uppköpt 

av amerikanska Nasdaq. 

Olof Stenhammar, som själv är 

mycket idrottsintresserad, ledde också 

kampanjen som skulle ge Stockholm 

OS 2004. Dock utan att nå ända fram. 

Det blev i stället Aten som fick spelen. 

År 2007 var han även ordförande i Åres 

alpina VM-organisation. 

Numera har han lämnat styrelserummen 

bakom sig, med undantag för 

ordförandeposten i investmentbolaget 

Ratos och Sjöräddningssällskapet där 

han är vice ordförande. 

I stället lägger den 70-årige Olof 

Stenhammar mycket tid på att utveckla 

Siggesta Gård på Värmdö. 

– Där har vi skapat ett upplevelsecenter 

med djur, natur, golf och restaurang, 

förklarar han. 

Bondson 

Och nu finns alltså även Åbordsön i 

Ådalen med på listan över hans engagemang. 

Sitt intresse för skog förklarar 

han med uppväxten som bondson på en 

gård Östergötland. 

När ekonomiska felsatsningar på 

70-talet gjorde att gården gled familjen 

ur händerna bestämde han sig för att, 

om han någon gång skulle få råd, se till 

att få fast mark under fötterna igen. 

Och det får man väl säga att han 

lyckats med. 

Långsiktig skogsvård 

För att den drygt 800 hektar stora 

skogsfastigheten på Åbordsön ska tas 

om hand på bästa sätt har Olof Stenhammar 

tecknat ett förvaltningsavtal 

med SCA Skog. 

– Vi har tillsammans gått igenom 

det skogliga beståndet på Åbordsön och 

diskuterat vilka åtgärder som behöver 

göras, säger Ingemar Thulin på SCA 

Skog i Kramfors. Vårt ansvar är framför 

allt den långsiktiga skogsvården, men vi 

hjälper till även med annat som behöver 

åtgärdas. 

Mest bråttom har det varit med 

återplanteringen efter tidigare avverkningar. 

Redan under fjolåret sattes 

därför 105 000 plant. Det finns också 

ett stort röjningsbehov, med vissa områden 

av ungskog där det är riktigt akut. 

Däremot är det inte aktuellt med 

någon gallring. Inte heller är någon slutavverkning 

planerad inom överskådlig 

framtid. Skogen ska skötas och växa till 

sig för kommande generationer. 

Naturbarn 

Från byggbestyren vid kaptensvillan ger 

vi oss ut på en smal skogväg som slingrar 

sig över den fem kilometer långa ön. 

Över grantopparna ser vi trafiken på 

Högakustenbron, längre bort avtecknar 

sig världsarvets taggiga siluett. 

”Visserligen var skogen eftersatt och huset 

på fastigheten nergången, men det var bra 

jaktmarker, utsikten är fantastisk och skogen 

har framtiden för sig.” 

Fakta PLUS Förvaltning 

+ 

– Här växer det bra, konstaterar 

Olof Stenhammar belåtet och ser sig 

omkring i ungskogen där nybyggda 

jakttorn bidar sin tid inför höstjakten. 

Och hustru Inger instämmer: 

– Vi är naturbarn så det här passar 

oss. Bättre än Rivieran. 

mats Wigardt 

fOtO: ingemar thUlin 

PLUS Förvaltning är ett erbjudande 

där SCA och skogsägaren gemensamt 

utformar en plan för skogsfastigheten. 

Skogsägaren avgör 

själv hur mycket eller hur lite han 

eller hon vill ha hjälp med. 

Erbjudandet kompletteras sedan 

med tjänster utifrån skogsägarens 

behov, till exempel en skogsbruksplan, 

myndighetskontakter, 

skogsbruk eller FSCcertifiering. 

17

18 

Nu leker livet i Pajala 

Efter 50 års nedgång råder optimism och framtidstro i 

Pajala. Orsaken är Northland Resources gruvbrytning i 

Kaunisvaara. 

– Nu känner man igen en Pajalabo på leendet som vi alla 

har på läpparna, säger kommunalrådet Kurt Wennberg. Bank som säljer vidare till Kina. Stemcor och det indiska 

bolaget Tata Steel, som kommer att använda järnmalmen 

Kaunisvaara betyder ”det vackra berget” på finska och 

för Pajalaborna är det verkligen ett vackert berg som förändrar 

kommunen i grunden. 

1954 bodde 15 400 invånare i Pajala. Sedan har flyttlassen 

gått söderut till Luleå och Stockholm där jobben har 

funnits. Nu bor bara 6 300 personer på ett område som är 

20 mil långt och tio mil brett. 

Men sedan det kanadensiska gruvbolaget Northland 

har etablerat sig blåser det nya vindar över Pajala. 

Bygge pågår 

Just nu pågår bygget av gruvan i Kaunisvaara. Under 18 

månader jobbar som mest 1 000 personer med att färdigställa 

dagbrottet och sista kvartalet 2012 kommer gruvbrytningen 

att komma i gång. Sedan är det dags att starta 

ett till dagbrott i Sahavaara tre och en halv kilometer bort. 

– Vi kommer att använda samma anrikningsverk till 

bägge gruvorna. Det håller på att installeras i Kaunisvaara. 

När vi är i full drift räknar vi med att producera cirka 12 

miljoner ton råmalm per år, säger Niclas Dahlström, informationschef 

på Northland. 

Kina driver på 

Och malmen är redan såld de närmaste sju åren till tre 

stora kunder. Den största delen, 60 procent, tar Standard 

Kurt Wennberg tycker att han har Sveriges roligaste 

kommunalrådsjobb. 

till att producera stål i Holland, köper vardera 20 procent 

av produktionen. 

Det är främst Kina som har drivit upp priserna på järnmalm 

de senaste åren med sina infrastruktursatsningar. I 

framtiden kan Northland även komma att bryta järnmalm 

i Pellivuoma och på den finska sidan i Hannukainen. 

Bostadsbrist 

För lilla Pajala innebär gruvprojektet en enorm utmaning. 

Redan nu är det bostadsbrist.Från att tidigare ha rivit 

tomma hyreshus måste kommunen bygga nytt. 

På Tallbacken kör traktorer för att förbereda tomter 

till villor och lägenheter. Totalt blir det 160 bostäder här. 

En privat entreprenör bygger nio bostadsrättslägenheter i 

den vackra gamla skolan. 

Kommunen planerar ytterligare ett flerbostadshus med 

mellan 20 och 40 lägenheter och har dessutom tagit tillbaka 

12 lägenheter som Statens bostadsnämnd hade tagit över. 

Kurt Wennberg ställer sig mitt bland rallarrosor och 

tistlar vid Torneälvens strand och pekar ut över älven. 

– Vi skulle vilja bygga strandnära bostäder på andra sidan 

och hoppas att vi får dispens för det. Vi har fem orörda älvar i 

kommunen, så varje Pajalabo har 623 meter strand, då tycker 

jag vi kan använda en del av det för att locka människor till 

kommunen.

Gruvan lockar. För första gången på 50 år är inflyttningen till Pajala kommun större än 

utflyttningen. 50 nya företag har startas i år, bland annat Miners Bar och Miner Sko. 

Mångmiljoninvesteringar 

Bara Northland kommer att ha cirka 450 anställda och i 

hela gruvprojektet behövs det cirka 70 olika yrkesgrupper. 

Kurt Wennberg räknar med att Pajala kommer att 

växa från dagens 6 300 till 10 000 invånare på tio år. 

Totalt skulle kommunen behöva investera 340 miljoner 

kronor i bostäder, ett nytt reningsverk, upprustning 

av skolan och att få ny kompetens till kommunen. 

– Det är förstås omöjligt för en sådan här liten kommun, 

så jag hoppas att vi får hjälp av staten. För att bygga 

ut bredband satsas nu 14 miljoner kronor och en del av 

de pengarna kommer från Post- och Telestyrelsen och 

från länsstyrelsen, berättar Kurt Wennberg. 

Trots utmaningarna tycker han att han har Sveriges 

roligaste kommunalrådsjobb. 

För första gången på 50 år flyttar det in mer folk än 

det flyttar ut från kommunen. 

Under 2011 har 50 nya företag startats. När vi kör 

ut genom staden ser vi Miners Bar och Miners Sko, två 

nya ställen som visar att det är en ny tid i Pajala. 

ann-Katrin öhman 

fOtO: tOmas Bergman 

”För första gången på 50 år flyttar 

det in mer folk än det flyttar ut 

från kommunen. 

Transporten en utmaning 

En av de stora utmaningarna 

för gruvprojektet i Pajala har 

varit hur järnkoncentratet ska 

transporteras till hamnen i 

Narvik. 

Northland har ansökt om 

dispens hos Trafikverket att få köra lastbilar på 120-130 ton 

i stället för 60 ton till Svappavaara. 

Om det byggs en ny väg mot Anttis slipper flera byar genomfartstrafik. 

Men Junosuando, Masugnsbyn, Merasjärvi och 

eventuellt Vittangi drabbas av genomfartstrafik av ”superlastbilarna” 

var tionde minut. 

På sikt hoppas Northland att det byggs en järnväg från 

gruvområdet i Kaunisvaara till Malmbanan i Svappavaara. 

Källa: Niclas Dahlström, informationschef Northland Resources, 

Pajala 

b 

19

Skogsköpet blev Johnys lyckokast 

När Johny Lantto köpte skogen utanför Kaunisvaara 1994 tyckte alla att han 

var galen. Vad skulle han med värdelös myrmark till? 

Nu kan han få två miljoner kronor om året för järnmalmen som döljer sig 

under torven. 

Johny Lantto, 51 år, arbetar som byggnadsinspektör 

på Pajala kommun. Men hans stora 

intresse är skog. Han äger 700 hektar och är 

delägare i ytterligare 500 hektar. När han fick 

chansen att köpa ett skifte utanför sin hemby 

Kaunisvaara 1994 tvekade han inte. 

LKAB undersökte järnmalmsfyndigheten 

på 70-talet men tyckte att den var för liten för 

att utvinna. Sedan dess har marken förvaltats 

av statliga Fastighetsverket som i sin tur förde 

över den till Sveaskog som sålde den till Johny 

Lantto. 

– Folk tyckte att jag var tokig, men det var 

mest för att kunna jaga älg som jag var intresserad 

av skogen. 

Det var ett lyckokast. När Northland 

bestämde sig för att utvinna järnmalm på området 

visade det sig att 82 procent av malmkroppen 

ligger under Johny Lanttos mark. Nu har 

bolaget ett nyttjanderättsavtal som löper i 25 år. 

Enligt minerallagen har markägarna inom 

koncessionsområdet rätt till en ersättning på 

20 

1,5 promille av värdet på den malm som tas 

varje år. 

– Om man kalkylerar med ett utfall på en 

krona per ton så skulle det ge cirka två miljoner 

kronor om året, säger Johny Lantto. 

Myren dräneras 

Han slutavverkade skogen på området 2010 

innan gruvan skulle börja byggas. Det var klena 

träd som bara gick att använda till energived. 

Nu dräneras myren via ett elva kilometer 

långt system av nygrävda diken. Vattnet pumpas 

till en sedimentbassäng och sedan vidare till 

en bäck. Dagbrottet kommer att bli 2,5 kilometer 

långt, 800 meter brett och 360 meter djupt. 

Pajalas räddning 

Vi sätter oss på en utsiktsplats och tittar ut över 

myren. Det enda som hörs är vattnet som porlar 

i dikena. Det är svårt att tänka sig att ett av Sveriges 

största industriprojekt kommer att sättas 

i gång här nästa år. 

– Visst ser det tråkigt ut när en myr dräneras 

på vatten, men det här är bara ett knappnålshuvud 

av all myrmark vi har här. Det här 

lilla området kan rädda hela Pajala, säger Johny 

Lantto. 

När han var barn gick han omkring med en 

t-shirt där det stod ”Bryt Kaunisvaara innan vi 

bryter ihop”. 

– Det är konstigt att tänka sig att det blir 

verklighet så här långt efteråt. 

ann-Katrin öhman 

fOtO: tOmas Bergman 

– Visst ser det tråkigt ut när en myr dräneras på 

vatten, men det här är bara ett knappnålshuvud 

av all myrmark vi har här, säger Johny Lantto.

– Myndigheter och storsamhälle 

lyssnar inte till oss i renskötseln. 

Exempelvis har ingen trott på oss 

när vi hävdat att björnen tar hälften 

av ren kalvarna. SCAs inbjudan 

till åter kommande dialog- och 

utbildningsdagar är därför bra. Vi 

har mycket att lära varandra. 

Det sade renskötarna Jessica Läntha, 

Jåhkågasska sameby och Lars-Evert 

Nutti, Sirges sameby när SCA bjöd in 

cirka 30 samebyar till dialog och utbildning, 

dels i Jokkmokk, dels i Åsele. 

I Åsele, i södra Lappland, var det första 

gången som SCA ordnade sammankomsten 

med samebyarna, medan mötet 

i Jokkmokk nu hölls för tredje gången. 

Liknande möten ska hållas med samebyar 

längre söderut. 

Hälften av kalvarna togs 

I Jokkmokk presenterades resultat från 

en unik björnforskning. I Udtja och Gällivare 

samebyar har man försett 18 björnar 

och 1 850 renvajor med sändare. 95 

procent av renvajorna var dräktiga. 

Undersökningen visar sammantaget 

att hälften av renkalvarna i de två 

skogssamebyarna dödades av björn i 

kalvningslandet under 1,5 månaders tid. 

Fjällsamebyarna drabbas något mindre. 

– Ingen har trott på oss när vi hävdat 

att björnen tar ungefär hälften av 

renkalvarna, säger Jessica Läntha. Nu 

finns bevisen. I Udtja sameby förorsakade 

björnen skador på en miljon 

kronor och schablonersättningen från 

staten är 12 000 kronor. 

Skogsfolk lär om renskötsel 

SCAs fältservicechef Mats-Åke Lantz 

berättade om SCAs handlingsprogram 

för samverkan mellan skogsbruk och 

rennäring. Där ingår bland annat att 

skogsfolket hos SCA ska lära sig mer 

om renskötsel. 

I både Åsele och Jokkmokk har SCA 

lagt ut försöksytor där man tillsammans 

med samebyarna vill lära mer om hur 

renbetet påverkas av contorta, gödsling 

och markberedning. 

Renskötarna Jessica Läntha och LarsEvert Nutti uppskattar SCAs återkommande möten med samebyarna. 

– Vi kan göra vår stämma hörd, den här gången även när det gäller våra problem med rovdjuren. 

SCAs dialog med 

renskötseln 

en förebild 

Debatten kring olika skogsskötselmetoder 

var stundtals hård och rak. Så 

här säger Lars-Anders Ågren, stridbar 

ordförande i Vapstens sameby i Västerbotten. 

– Jag försöker vara rak i min dialog 

och tror att SCA tar till sig våra synpunkter. 

Hög skogsproduktion går att 

kombinera med bra renskötsel, bara vi 

lyssnar på varandra. 

Förebild för regeringen 

SCAs samarbete med samebyarna har 

blivit en föregångare på regeringsnivå. 

Regeringen har gett Skogsstyrelsen 

och Svenska samernas rikförbund i uppdrag 

att utarbeta riktlinjer för en rikstäckande 

samverkan mellan skogsbruk 

och renskötsel. 

– Skogsbruk och renskötsel nyttjar 

samma marker. Dialog och samverkan 

är den enda vägen till ett fungerande 

samarbete, säger Robert Jonsson, 

distriktschef vid SCA i Jokkmokk och 

den stora föregångaren på lokal nivå för 

samverkan med samebyarna. 

text Och fOtO: lars PeKKa 

Skogsbrukare och 

renskötare i samverkan. 

Bakre raden fr.v. 

Tomas Nejne, Vilhelmina 

södra sameby, 

Henrik Omma Påggats, 

Vilhelmina norra 

Sameby, Robin Ranneryd, 

Malå sameby, 

Karin Valinger, SCA, 

Främre raden fr.v. 

MatsÅke Lantz, SCA, 

Jenny Stenberg, SCA 

och LarsAnders 

Ågren, Vapstens 

sameby. 

21

I sommar har SCA 

Skog tillsammans med 

Holmen Skog, Stora Enso 

Skog och Sveaskog lanserat 

en första version 

av en webbaserad 

utbildning 

om skog och klövvilt. 

Målsättningen är att öka kompetensen 

hos jägarna och skogsbolagens egen personal 

rörande de stora skadorna på tallungskogar, som leder 

till betydande tillväxtförluster samt försämrad virkeskvalitet. 

Dessutom innebär det negativa effekter på den 

biologiska mångfalden genom att lövträdslag som rönn, 

asp och sälg inte växa sig stora. 

Sedan tidigare finns det en webbaserad Skötselskola 

inom markberedning, plantering, röjning och gallring 

som har fått bra respons. Dessa goda erfarenheter har 

tagits med när webbskolan om skog och klövvilt lanseras. 

För mer information, kontakta någon 

i arbetsgruppen: 

Joachim Söderberg, Jaktansvarig, SCA Skog, 

tel. 070660 73 94 

Caroline rothpfeffer, Holmen Skog, 

tel. 070207 55 20 

Michael Larsson, Jaktansvarig, 

Stora Enso Skog, 

tel. 070370 00 41 

ronny Löfstrand, Skog och klövviltansvarig, 

Sveaskog, 

tel. 070615 31 55 

SCa köper 

hybridskotare 

SCA Skog har köpt ett exemplar av den nya versionen 

av hybridskotare, El-Forest B12, från El-Forest AB. 

Den nya versionen visades för första gången på 

Skogsnolia 16-18 juni. Den nya maskinplattformen 

ger enligt tillverkaren stora möjligheter till intelligent 

styrning, sensorer och smidighet i världsklass. 

– Vi ligger i framkanten när det gäller att utveckla 

teknik och arbetssätt i skogsbruket. Nu ser vi att 

El-Forest tagit fram en maskin som har möjlighet 

att möta de krav vi ställer. Hybridtekniken kan vara 

ett steg på vägen att nå vårt miljömål för minskade 

koldioxidutsläpp, säger Magnus Bergman, teknisk 

chef vid SCA Skog. 

Maskinen kommer efter leverans att placeras i 

normal produktion hos en av SCA Skogs avverkningsentreprenörer. 

Dess kapacitet och prestanda 

kommer att utvärderas i samverkan med El-Forest 

och Skogforsk. 

22 

automatisk krökmätning 

till Tunadal och Bollsta 

Skogstokiga vinnare! 

I vår utlottning av boken ”Skogstokig” var det följande 

tre personer som hade tur i dragningen: 

anna Persson, Häggevägen, Umeå 

Bengt andersson, Norrgården, Oviken 

Barbro Forsberg, Antilopvägen, Boden 

I höst börjar den första etappen för 

SCAs sågverk på väg mot en automatiserad 

virkesmätning. Tunadal 

och Bollsta blir först ut när de tar 

sina automatiska krökmätningsmaskiner 

i drift. 

– Detta är del i utvecklingen för 

en modern och en mer effektiv 

virkesmätning, säger Torbjörn Näslund, 

kontrollchef på VMF Nord, den 

organisation som ytterst ansvarar 

för att all virkesmätning blir korrekt. 

Automatisk krökmätning handlar 

om att en maskin tar hand om själva 

krökmätningen av stocken, det vill säga 

mätning av hur stor kröken är och hur 

stor utbytesförlusten kommer att bli på 

stocken. 

– Kröken är en mycket viktig kvalitetsparameter. 

Idag sker mätningen 

samt hanteringen manuellt. Att alltid 

göra en korrekt och rättvis bedömning 

av en stock så snabbt som möjligt är 

oerhört svårt, säger Torbjörn och fortsätter: 

– Stora sågverk måste ha höga och 

exakta flöden och vill man ligga i fram 

kant är detta ett naturlig steg att ta. 

För att få ta maskinen i bruk krävs 

det två sorters godkännande. Maskinen 

ska dels typgodkännas, dels installationsgodkännas. 

– Förutom typ- och installationsgodkännandet 

ska sågverken även göra 

en periodisk kontroll, funktionskontroll 

samt veckovis tillsyn för att alltid ha koll 

på att maskinerna fungerar till 100 procent, 

säger Torbjörn. 

Ingen skillnad för skogsägarna 

Införandet av automatiska krökmätningsmaskiner 

kommer inte att påverka 

någon av de externa aktörerna. 

– Varken åkarna, skogsägarna eller 

någon annan inblandad kommer att 

märka av någon skillnad av övergången. 

Vi kommer i och med detta att 

kunna erbjuda en mer rättvis och exakt 

bedömning av stockarna vilket jag tror 

skogsägarna kommer att uppskatta, 

säger Torbjörn. 

– Eftersom de personer som arbetar 

med krökmätningen idag har spjutkompetens 

inom området kommer de 

att finnas kvar och assistera, underhålla 

och komplettera maskinerna för att ge 

våra intressenter maximal avkastning. 

JOaKim WitteK

Gammalt möbelhantverk 

får nytt liv 

I Kramfors står möbelhantverket högt i kurs. Träakademin, som 

är en del av Mittuniversitetet, utbildar sina elever i traditionellt 

möbelsnickeri, från 1700-talet och framåt. Talang och idogt 

arbete är nödvändigt för att lyckas. Och god handledning. 

När avgångseleverna vid Träakademin 

i Kramfors visar upp sig vid sin examensutställning 

är det lapp på luckan. 

Konsthallen är fullsatt – släktingar, vänner 

och andra som bara vill beskåda 

det utsökta hantverket fyller lokalen. 

Emma Anderssons visar en smäcker 

sekretär i lönn med lucka, inredning 

och gröna dekorationsmålerier. Uppgiften 

var att tillverka en möbel i fanér på 

en benställning med exempel på olika 

sammanfogningar, men formgivningen 

är helt hennes egen. Och, naturligtvis, 

utförandet. 

Emma är från södra Skåne, har tidigare 

arbetat som konstnär och har provat 

på flera olika hantverk. Nu går hon 

vidare till Konstfack där hon ska studera 

inredningsarkitektur och möbeldesign. 

– Snickeri var något helt nytt för 

mig, säger hon i ett försök att överrösta 

sorlet på utställningen. Trä är roligt att 

arbeta i, men mycket krävande. Det är 

ett levande material där minsta misstag 

märks. 

Material med möjligheter 

En annan utställare är Lars-Olof 

Westerlund från Sollefteå. Han har tillbringat 

totalt fem år med olika möbelrelaterade 

kurser i Kramfors. 

Nu har han avlagt sitt gesällprov, ett 

sideboard i lönn och valnöt, som gran 

23

24 

skats och betygsatts innan gesällbrevet 

utfärdades. 397 arbetstimmar har gått 

åt. Sista finputsningen av möbeln gjordes 

dagen innan utställningen skulle 

öppna. 

Nu vill han fortsätta med möbelhantverket, 

helst med produkter av egen 

design. Han säger sig inte sakna idéer 

och har kontakt med flera olika företag. 

– Varför trä, frågar han retoriskt. 

För att det är ett trevligt och samtidigt 

svårt material, med stora möjligheter. 

Tidstrogna kopior 

Träakademin har sin upprinnelse i 

Centrum Träkultur. Det var förre intendenten 

på Nationalmuseum, Lars Sjöberg, 

som drog i handbromsen när 

utländska köpare hotade att dränera 

landet på gustavianska möbler. 

– Bättre att tillverka och sälja välgjorda 

kopior än att bli utan den äkta 

varan, resonerade han. 

Resultatet blev en AMU-kurs, 

sedermera en KY-utbildning, där en 

handfull snickarelever fick lära sig hur 

deras kollegor på 1700-talet gick till 

väga. Med en originalmöbel som förebild 

kopierades varje liten detalj för att 

den nya möbeln skulle bli så tidstrogen 

som möjligt. 

Allt var genuint hantverk, in i 

minsta tapphål och profil. Och är så än 

idag. Gammal teknik återerövras för att 

den nya möbeln ska få samma hållbarhet 

som sin föregångare, det vill säga 

300 år. Minst. 

Kandidatexamen 

För att ytterligare manifestera det 

genuina 1700-talshantverket startades 

i anslutning till Centrum Träkultur 

även utbildningar i smide, byggnadsvård 

och möbeltapetsering. 

Idag utgör alltså Träakademin en 

del av Mittuniversitetet. Programmet är 

en två-treårig yrkesförberedande utbildning 

på grundnivå som leder till en högskoleexamen 

eller kandidatexamen. För 

studenter på möbellinjen kan en kandidatexamen 

även fungera som gesällprov. 

– Vi arbetar idag med såväl historiska 

möbler som med modernt hantverk, 

säger Björn Strömberg som är 

adjunkt på möbellinjen. Vad jag vet 

är vi ensamma om att nischa oss mot 

epoken 1700 till 1850, det vill säga 

barock, rokoko, gustavianskt. 

Kvalitetsmöbler 

Att man fortfarande ägnar ett år av 

utbildningen åt historiska möbler för-

klarar Björn Strömberg med att hantverket 

under 1700-talet når sin kulmen. 

Alla sammanfogningar var uttänkta, 

möblerna byggdes av massivt trä för att 

hålla lång tid. Och var dessutom både 

funktionella och vackra. 

– När industrialismen sedan kom 

förslappades tekniken och sammansättningarna 

höll inte alls samma kvalitet, 

säger han. Vi vill därför lära ut hur man 

gör möbler av hög kvalitet som håller 

länge. 

Egna företagare 

Totalt går ett 20-tal elever i de tre årskurserna. 

För flertalet av dessa är slutdestinationen 

att bli egna företagare. 

Ett moment som ingår i utbildningen 

är därför företagsekonomi och entreprenörskap. 

80 procent av de elever 

som har examen från Träakademins 

möbellinje är också verksamma i branschen. 

En av dessa är Karin Jacobsson 

som har en verkstad, KarinZnickeri i 

Älandsbro, norr om Härnösand. Hon 

försörjer sig idag på sitt hantverk och 

arbetar framför allt med att göra fönster 

och dörrar till gamla herrgårdar i Mellansverige. 

– Det blir faktiskt bara mer och mer 

uppdrag, konstaterar hon. Jag längtar 

absolut inte tillbaka till mitt gamla 

arbete inom omsorgen. 

Ljus framtid 

Björn Strömberg tror att efterfrågan 

på kunniga möbelsnickare kommer att 

öka ytterligare. Kvalitet blir ett försäljningsargument. 

Och med en universitetsexamen 

i bagaget ökar möjligheterna 

för Träakademins elever att föra 

det svenska kulturarvet vidare. 

– Branschen ser ljus ut, sammanfattar 

han. Vi befinner oss mitt i en generationsväxling 

och det kommer att behövas 

uppemot tiotusen kvalificerade 

hantverkare med inriktning på möbler 

och inredning. 

Se även www.traakademin.se 

Mats Wigardt 

Foto: Michael engMan 

”vi befinner oss mitt i en generationsväxling 

och det kommer att behövas uppemot 

tiotusen kvalificerade hantverkare med 

inriktning på möbler och inredning.” 

Emma Andersson och Lars-Olof Westerlund visade sina gesällprov vid Träakademins examensutställning. 

– Trä är ett roligt material att arbeta i, men mycket krävande, sammanfattar de. 

25

Det första som möter besökaren är två gråhundar 

som vill bli hälsade på. Den faluröda 

gården blickar ut över den södersluttning som 

utgör byn Skylnäs i östra Jämtland. Eva Jönssons 

vägbeskrivning är enkel och koncis: 

– Sväng vänster i Pilgrimstad och kör sju 

kilometer rakt ut i skogen. 

Levande landskap 

En bit nedanför, på andra sidan den smala grusvägen, 

ligger den stora ladugården med sina 45 

KRAV-märkta mjölkkor och på gårdsplanen 

finns den gamla ombyggda ladugården som 

nu fungerar som konferensanläggning och bed 

& breakfast. Korna går och betar på ängarna 

runt om i byn. Under sommaren går även en 

del av djuren på skogsbete på traditionellt vis. 

För Eva Jönsson och maken Lars är det viktigt 

att hålla landskapet levande. 

26 

oas i skogen 

Hon bjuder på konferenser med utblick över skog och hagar. Hon serverar 

lokalproducerad mat i dess rätta bemärkelse, kryddad med delikatesser ur 

skogens skafferi. För Eva Jönsson på Framgården är jorden och skogen både 

en affärsidé och ett sätt att leva. 

– Och inte bara här i byn. I takt med att 

andra bönder lagt ner har vi tagit över och sköter 

markerna så att de inte ska växa igen. Vi 

odlar ekologiskt, vall och spannmål, och ser i 

dag till att hålla sju byar öppna, berättar hon. 

Flera ben att stå på 

Framgården är en gammal släktgård. På övervåningen 

hänger porträtten av tidigare generationer 

som brukat ägorna. Gården byggdes 

på 1840-talet av Lars Jönssons farfars morfar. 

Och arvet verkar gå vidare. Den äldsta av parets 

döttrar arbetar delvis på gården och flyttar nu 

in i ett eget hus i byn. 

Mjölkkorna är den ekonomiska stommen 

i verksamheten, med de 330 hektaren skog som 

en trygg bas. 

– Det funkar inte att leva enbart på mjölken, 

vi måste ha flera ben att stå på. Skogen och kon- 

Lars och Eva Jönsson på Framgården. 

Ringblommor lyser upp i trädgårdslandet där 

bland annat blomkål, broccoli och savoykål 

frodas. Eva Jönsson tar upp ett par rejäla 

kålrötter till middagen

Delikatess ur skogens skafferi. 

Granskottsgravad laxstubbe 

med älgörtssås. 

”Hit kommer ledningsgrupper, företag och organisationer 

som uppskattar lugnet. Här får de vara ostörda.” 

ferenserna är viktiga komplement, berättar Lars 

Jönsson som har en anställd vid sin sida. 

– Vi gör mycket själva i skogen, särskilt på 

vintern när det är lite lugnare med jordbruket. 

Planterar, röjer och även en del gallring där vi 

inte kommer åt med maskiner. 

En stjärnkrog i stallet 

Eva Jönsson har lämnat det tunga jobbet med 

korna. Ett diskbråck för några år sedan fick 

livet att ta nya vägar. 

– Jag har alltid varit intresserad av matlagning 

och hade jobbat en del med catering. 

Tanken växte fram att göra något här hemma 

och bygga om den gamla ladugården. 

2009 stod anläggningen färdig, en investering 

på cirka 1,5 miljoner kronor. 

– Vi fick avverka en del skog för att finansiera 

ombyggnationerna men fick också landsbygdsstöd 

från länsstyrelsen, berättar Eva Jönsson. 

Det är svårt att föreställa sig att det som nu 

är en modern konferensanläggning med storbilds-TV 

och restaurangkök i bottenvåningen 

och fyra dubbelrum på övervåningen en gång 

huserade kor, grisar och höns. En del av det 

gamla finns ändå bevarat. Den gamla stalldörren 

har behållits och fungerar som utsmyckning 

på en vägg och döljer hyllor med glas. Virket 

till de gedigna buffébänkarna i asp och furu 

har Lars själv huggit och sågat till. 

Och gästerna hittar hit. Turister bokar in 

sig såväl som konferenser och seminarier. 

– Hit kommer ledningsgrupper, företag och 

organisationer som uppskattar lugnet. Här får 

de vara ostörda. Utsikten över korna i hagen 

fungerar avstressande och vi kan bjuda fina 

vandringar i skogen. 

Gästboken är full av superlativ om den 

fantastiska maten och den underbara miljön. 

Några gäster skriver: ”En oas i skogen. En 

stjärnkrog i stallet.” 

Tar tillvara det lokala 

Eva Jönsson har en enkel filosofi kring maten 

och åker inte gärna till affären i onödan. 

– Man tar vad man har och tar tillvara det 

som finns här. Så har jag alltid gjort. 

Nästan allt som serveras produceras på 

gården. Brödet bakas på den spannmål som 

odlas, ost görs av mjölken, grönsaker och rotfrukter 

kommer från det egna trädgårdslandet, 

korv görs av kött från gården, fisk tas från sjöarna 

runt om. Älg och skogsfågel från jakten. 

Och skogen blir ett skafferi. 

– Det är kul att kunna lära sig allt om de 

växter som går att använda. Jag tar tillvara 

svamp och bär förstås, men också björksav, 

granskott, älgört, ängssyra. Nu vill jag lära 

mig mer om lavar och mossor och hur de kan 

användas på olika sätt. 

Skogen ska fungera för både produktion och 

rekreation, tycker Eva Jönsson. 

Än så länge går allt som produceras åt till 

konferens- och matgästerna, men allt fler frågar 

efter bland annat älgörtsdrickan, salamikorven 

och färskosten. 

– Det finns så många möjligheter. Tiden räcker 

inte riktigt till, men jag har funderingar på att 

öppna café på sommaren, ha en butik som kan 

sälja en del av det vi producerar tillsammans 

med produkter från andra gårdar i närheten. 

Produktion och rekreation 

Ett nyligen genomfört projekt är att paret 

Jönsson har återskapat och röjt upp den fem 

kilometer långa skogsstigen till den gamla stormansgården 

Forsa och vintertid håller de även 

skidspåret öppet. 

– Skogen är vår rekreation och det är klart 

att vi gärna ser att andra kan uppleva vår fantastiska 

natur. Från höjderna runt Forsa har man 

en fantastisk utsikt över fjällvärlden. 

Eva Jönsson ger inte mycket för dem som 

förespråkar att skogen ska lämnas orörd. 

– Skogen ska brukas. Det är viktigt för oss 

som bor här att skogen både fungerar för produktion 

och för rekreation, säger hon innan 

hon går iväg för att förbereda morgondagens 

lunch för en grupp gäster. 

– Allt lagas från grunden, det är tidskrävande 

och kräver god planering, men jag kan 

inte tänka mig att göra det på något annat sätt. 

thOmas eKenBerg 

fOtO: michael engman 

27

Skogsägare på långdistans 

Efter en långresa med svenska flottans skolfartyg HMS Älvsnabben blev 

Börje Kristoffersson 1970 snickare i västra Australien. Kvar i Vilhelmina har 

han ett skogsskifte som han delar med sina syskon. 

– Det är väl det som i skogskretsar kallas att vara utbo, säger han. 

Den svenska sommaren är som vackrast när 

Börje Kristoffersson och hans hustru Robyn 

gör ett av sina återkommande besök i Sverige. 

Björkarna lyser gröna, sjöarna glittrar och ängarnas 

alla blommor prunkar ikapp. 

Efter 41 år i Australien måste Börje ibland 

leta efter de svenska orden. Men när han visar 

nytagna bilder från det ärvda skogsskiftet i 

Strömnäs, med utsikt över Malgomaj i södra 

Lappland, lyser han som sommarsolen utanför 

fönstret. 

– Det här kommer mina vänner hemma i 

Australien bli avundsjuka på när de ser, säger 

han. 

Bästa semestern 

Börje Kristoffersson växte upp på ett litet jordbruk 

utanför Vilhelmina. Där fanns en häst 

som hjälp i skogsbruket, och en handfull kor 

som hans mamma handmjölkade. Men när 

Börje skulle göra lumpen valde han att göra 

den till sjöss. 

28 

– Som ung var jag lite vild, jag ville alltid 

vara lite annorlunda och flottan tog mig så 

långt bort det gick att komma, berättar han. 

Tiden i det militära avslutades med en 

långresa ombord på HMS Älvsnabben. Under 

den sex månader långa resan besöktes tolv 

olika länder. En av Börjes uppgifter ombord 

var att polera kaptenens bord. För besväret fick 

han varje gång en flaska vin. 

– Det var den bästa semester jag någonsin 

haft, minns han med ett lyckligt skimmer i 

ögonen. 

Möbelsnickare 

Långresan födde ett sug efter att se mer av världen. 

Några år efter muck såg han en annons 

om att emigrera till Australien. ”Varför inte” 

tänkte han och packade sina väskor – utan att 

kunna ett ord engelska och utan att veta mer 

om Australien än att det låg långt borta. 

Däremot hade han en fyraårig utbildning 

till möbelsnickare i bagaget, något som skulle 

visa sig vara avgörande för hans framtid i det 

nya landet. 

I Australien hamnade Börje Kristoffersson i 

delstaten Western Australia, stort nog att rymma 

tre länder av Sveriges storlek. Först bodde han i 

huvudorten Perth, sedan i den lilla staden Manjimup 

där han även träffade sin blivande hustru 

Robyn. Och där han fortfarande är bosatt. 

Pensionsförsäkring i trä 

I Western Australia produceras avsevärda 

mängder aluminium och järnmalm. Här finns 

också stora guld- och diamantfyndigheter. Samt 

nickel, kol, olja och naturgas. Och stora mängder 

tryffel, som är en jätteindustri. 

Dessutom finns i delstatens sydvästra delar 

stora skogar med gigantiska jarrahträd. Det är 

ett mörkt träslag som är betydligt hårdare än 

ek. Träden kan bli 50 meter höga och ha en 

omkrets på nio meter. 

Andra träslag som förekommer i skogarna 

runt Manjimup är karri och blackbutt. De är 

minst lika höga och hårda som jarrahträdet. Och 

de avverkas vanligtvis för hand med motorsågar 

försedda med två meter långa klingor. 

Virket måste sedan torka i tre till fyra år 

innan det sågas till bräder som kan vara fyra 

meter långa och en och halv meter breda.

Dessutom är det träslag som är mycket 

värdefulla. Särskilt jarrahträdet, som bara 

finns i västra Australien och som numera är 

kringgärdat av hårda restriktioner för avverkning. 

Det kan kosta uppemot 28 000 kronor 

kubikmetern. 

– Jag har tre hundra kubikmeter jarrah 

i ett lager, säger Börje. Det är min pensionsförsäkring. 

Startade eget 

När Börje Kristoffersson kom till västra Au - 

stralien togs han emot med öppna armar och 

fick snabbt jobb som snickare. Han trivdes från 

första dagen och fick smeknamnet Swede. Han 

uppskattade att det var större frihet än i Sverige 

och att man fick lära sig att ta vara på de 

möjligheter som gavs. 

Efter några år i det nya landet startade han 

tillsammans med sin hustru ett eget möbelsnickeri, 

Kristoffersson Furniture, som tillverkar 

och säljer exklusiva och handgjorda möbler 

i massivt trä till kunder i Australien, Japan 

och Europa. Särskild hänsyn tas till virkets 

speciella karaktär. Spånplattor och byrålådor 

i plast är bannlysta. 

Lönnfack i lönndom 

Börje gör allt själv, även om hans son numera 

också finns med i verkstaden. Han designar, 

tillverkar och säljer. Ofta blir det vackra 

inläggningar i valnöt och jakaranda. Eller lägger 

in ett lönnfack i en byrå eller ett skrivbord, 

ibland utan att berätta för kunden var det finns. 

Och eftersom han tycker att arbetet är så 

roligt och kunderna gärna uttrycker sin förtjusning 

över sina inköp ryggar han inte för 

att jobba sju dagar i veckan, med avbrott bara 

för en runda på golfbanan. 

– Det händer ofta att kunder kommer 

fram till mig på gatan och tackar, säger Börje 

förtjust. 

Investering för livet 

All tillverkning sker manuellt och hantverksmässigt. 

Och allt är sålt innan den långa processen 

från sågad bräda till färdig möbel 

inleds. På ett år hinner han med fyra stora 

bord, ett tiotal TV-bänkar, några sovrumsmöbler 

och ytterligare ett antal kaffebord 

och skåp. 

Ett matsalsbord med fyra stolar säljer han 

för omkring 50 000 kronor. 

– Då är det också en investering för livet, 

försäkrar Börje. Men Robyn tycker nog att 

jag är för billig. 

Ett antagande som hon nickar bekräftande 

till. Det har hon tyckt i 20 år, avslöjar 

hon. 

Alltid Vilhelmina 

Börjes gamla hemland besöker de med ojämna 

mellanrum. Men då finns också regelmässigt 

en avstickare till skogsskiftet utanför Vilhelmina 

inlagd i agendan. Det omkring hundra 

hektar stora skiftet äger Börje tillsammans 

med sin bror och sina två systrar. För skötseln 

svarar numera brorsan. 

– Det ska röjas, gallras och avverkas och 

det kan ju inte göras från Manjimup, konstaterar 

han. Så man kan med fog säga att jag är 

en utbo med långt till den skog jag äger med 

mina syskon. 

mats Wigardt 

fOtO: mats Wigardt, Privat 

” Robyn tycker nog att jag är 

för billig. Ett antagande som 

hon nickar bekräftande till.” 

Jarrah (Eucalyptus marginata) 

Jarrah växer i sydvästra Australien och blir 

upp till 50 m hög och kan få en stamdiameter 

på upp till 3 m. Jarrahträdet är ovanligt så tillvida 

att det har långa underjordiska knölar för 

lagring av kolhydrater som gör det möjligt för 

trädet att växa upp igen efter en skogsbrand. 

Rötterna går mycket djupt och klarar 

därför långa torrperioder. 

Virket 

Träslaget är mycket hårt. I färskt tillstånd är 

Jarrah ganska lätt att bearbeta, men i torkat 

tillstånd sliter det hårt på verktygen. 

användning 

Jarrah är mycket väderbeständigt och används 

därför till broar, järnvägsslipers, skeppsbyggnad 

och telefonstolpar samt paneler, golv och 

trädgårdsmöbler. Jarrahblommorna utnyttjas 

av biodlare för framställning av honung. I 

Storbritannien användes tidigare asfalttäckta 

klossar av Jarrah till vägbeläggning. 

(Källa: Kährs) 

29

Din skogs lilla 

skogsekonomiska skola. 

Del 6 av 7: 

Ägande på 

distans 

30 

Aktiv skogsägare på distans 

Att äga skog på distans är redan i dag verklighet 

för mer än var tredje skogsägare och 

antalet ökar för varje år. Är det praktiskt möjligt 

att klara ett aktivt skogsbruk när du har ett 

annat jobb att sköta och inte bor i närheten av 

fastigheten? Vi tipsar om hur du lyckas! 

För att kunna vara en aktiv skogsägare på distans krävs 

några grundläggande saker. Det viktigaste är att du sätter tydliga 

mål för ditt skogsbruk, både skogligt och ekonomiskt. Du 

behöver också tänka efter hur mycket du själv kan göra och 

vad du behöver hjälp med. 

Nyckeln är sedan att anlita hjälp att utföra det som du inte 

själv kan, hinner eller vill göra. Ett nätverk av rådgivare med 

lokal kännedom, sakkunskap inom skogsskötsel och skogsekonomi 

kan sedan säkerställa att du når de mål du har satt 

upp. 

Skogsbruksplan som grund 

För att sätta mål med ditt skogsbruk krävs en bra beskrivning 

av din skog – alltså en aktuell skogsbruksplan. För dig som 

inte alltid kan vara närvarande i skogen är planen ännu viktigare, 

eftersom kommunikationen med dem du har valt till 

samarbetspartners blir både enklare och tydligare. 

Skogsbruksplanen brukar levereras i en pärm men kan 

också levereras i digital form. Planen kan hållas aktuell med 

utförda åtgärder och räknas upp med tillväxt etc. Du kan 

alltså vara fullständigt uppdaterad på distans! 

Kostnaden för att upprätta en plan är högst rimlig i förhållande 

till skogens värde och de flesta tjänar in kostnaden 

på några års sikt, eftersom skogsbruket blir mer aktivt och 

mer effektivt när man har en plan. Kostnaden för planen är 

dessutom avdragsgill. 

– Så LyCkaS du 

Viktig dokumentation 

Som skogsägare på distans bör du säkerställa att åtgärder 

och tjänster utförs på önskat sätt. Det är viktigt att 

allt man har kommit överens om blir dokumenterat. Vad 

är det som ska göras, när och hur ska det göras och vilken 

ekonomisk ersättning ska utgå? Kontrollera med dina 

samarbetspartners hur de dokumenterar och redovisar. 

Beroende på din kunskap och tillgänglig tid kan du välja 

allt från att låta en aktör sköta allt i en full förvaltning, till 

att du själv är spindeln i nätet och beställer de tjänster du vill 

ha hjälp med. Vilken typ av behov man har kan variera över 

tiden beroende på fastighetens förutsättningar och de resurser 

du som skogsägare har. Se därför till att du får en tjänst 

som är anpassad för dina behov och som är flexibel. 

Det är bättre nu! 

En tydlig målbild, beslut om vad du vill göra själv och vilka 

tjänster du vill ha hjälp med samt en aktuell skogsbruksplan 

är alltså dina viktigaste verktyg om du bor långt ifrån din 

skog. Då kan du beställa allt annat som krävs för att vara en 

aktiv skogsägare. 

Med den snabba teknikutvecklingen kommer det att bli 

ännu lättare framöver. Allt var inte bättre förr och allt behöver 

inte skötas som det alltid gjort! 

åsa Willén 

Åsa 

Willén, 

HandelsBanken 

skOg & lantBruk

MInIMäSSa MED MERSMAK 

I Mälardalen bor ett stort antal 

skogsägare som har sin skog någon 

annanstans i landet. För dem känns 

det ofta väl långt att besöka någon av 

de stora skogsmässorna, Skogs- 

Nolia eller SkogsElmia. För att råda 

bot på problemet anordnade därför 

Handelsbanken, SCA, Södra Skogsägarna 

och Mellanskog i juni en 

skogsmässa på Lidingö. 

De tillströmmande skogsägarna 

kunde möta skogsproffs från hela 

landet. Hos SCA kunde man bland 

annat ta del av utvecklingen inom 

områden som plantsystem och plantering, 

skogsbruksplaner och GPSmottagare 

för skogsbruk. Besökarna 

kunde även träffa utställare av allt 

från jaktkläder till fyrhjulingar. 

Proffs på plats 

Som extra dragplåster medverkade 

tre riktiga proffs: skidskyttedrottningen 

Helena Ekholm, trickskytten 

Jocke Smålänning och Erik Norman, 

maskinförare i ett av SCAs 

avverkningslag. Erik visade vad man 

kan göra med rätt handlag och en 

skotare. I hans publikfriande uppvisning 

ingick stapling av kubbar och 

försiktigt plockande med frukter och 

okokta ägg. 

Ett välfyllt program och strålande 

väder gav nöjda besökare 

och till nästa år är det bestämt 

att en skogsmässa för Mälardalens 

skogsägare ska ordnas den 12 maj. 

Två proffs från samma by i Ångermanland, skidskytten Helena Ekholm 

och skotarässet Erik Norman. 

Nya virkesköpare… 

… i Skellefteå 

Fredrik Lundkvist är ny virkesköpare 

i Skellefteå. Han kommer närmast 

från en tjänst som inspektor vid 

Norra Skogsägarna. Nu letar han tillsammans 

med sin sambo hus i lantligt 

läge utanför Skellefteå. På fritiden 

delar han intressen med många 

andra som är verksamma i skogsbruket. 

Fiske, jakt och friluftsliv med 

viss dragning åt fjällen är en inte helt 

ovanlig fritidsmix i dessa kretsar. Fredrik 

har tidigare spelat fotboll, men den egna idrotten har nu 

minskat i omfattning. Han har dock ett stort intresse och konstaterar 

att när man bor i Skellefteå måste man hålla sig noga 

uppdaterad kring AIK. 

... i Docksta 

Magnus Hamberg är nygammal 

virkesköpare i området söder om Örnsköldsvik. 

Närmast kommer han från 

en tjänst som virkesköpare för Nätraälvens 

virkesfångstförening. Dessförinnan 

var han virkesköpare för SCA 

och nu är han således tillbaka. Centrum 

i hans liv är Norrgällsta, en liten 

by vid foten av Skuleberget. Där 

bor han med hustrun och jämthunden 

Gordon. I familjen finns även två 

utflugna barn, en dotter i Canada och en son i Luleå. Vid sidan 

av jakten och fisket vistas Magnus gärna i den egna skogen, 

ofta med röjsågen, men svamp- och bärplockning av alla de 

slag passar även bra. 

… i Bollstabruk 

Henrik Sjölander är ny marknadschef 

inom Ångermanlands Skogsförvaltning. 

Han kommer närmast 

från en tjänst som utvecklingschef 

inom förvaltningen. Där har han 

bland annat arbetat mycket med frågor 

som rör timmervärde och samarbetet 

mellan skogsbruk och sågverk. 

Dessa frågor ligger honom varmt om 

hjärtat även i det nya jobbet och han 

menar att SCA skapar stora värden 

för skogsägarna genom att ta ut rätt stockar för rätt ändamål 

redan i skogen. Föga förvånande är Henriks intressen 

skog, jakt, fiske men även renovering av det egna huset tar 

sin tid. Under vintern åker han gärna skidor med sin drag- 

och jaktvilliga vorsteh. Centrala värden i livet är givetvis 

också frun och de två barnen. 

31

dIn SkoG 

SCA SKOG AB 

851 88 SUNDSVALL 

Sälj virke och vinn 

månadens tavla! 

32 

under sex månader framöver har du som 

säljer virke till SCa chansen att delta i utlottningen 

av månadens tavla. Vi lottar ut akvareller 

av SCa Skogs egen konstnär eeva-Liisa 

holappa Jonsson. du deltar i månadens utlottning 

om du har sålt minst 500 m 3 f till SCa Skog 

under månaden. 

Eeva-Liisa är jägmästare och jobbar med IT inom 

SCA Skog. På sin fritid målar hon gärna färgstarka 

akvareller där hon försöker fånga ögonblick och 

stämningar i den norrländska naturen. Första tavlan 

vi lottar ut gäller för oktober och heter ”April”. 

För att delta i utlottningen behöver du inte göra 

någonting – förutom att sälja virke till oss! Vi hämtar 

försäljningsuppgifterna från vårt datasystem, vilket 

innebär att du inte behöver anmäla dig till utlottningen 

på egen hand. 

Kommande månadstavlor kan du se på www. 

scaskog.com där vi också presenterar månadens 

vinnare. 

Lycka till!

Avverkning i svart pist - SCA

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Avverkning i svart pist - SCA

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?