Folket i Bild/Kulturfront

More documents

Recommendations

Info

fiblevandehistoria ekim caglar text REPUBLIKEN. Den moderna turkiska staten utropades 1923 av landsfadern Mustafa Kemal Atatürk när det Ottomanska riket avvecklats. Han blev snabbt väldigt populär i Väst med sin moderniseringsvilja, där man sekulariserade staten. Fram till sin död 1938 styrdes landet av hans parti CHP (Republikanska folkpartiet). Fler partier tilläts inte förrän 1946, under ledning av efterträdaren Ismet Inön. Efter några år eta- blerades DP, Demokratiska Partiet, som tog över 1950 med Adnan Menderes som premiärminister. Deras valslogan är klassisk; ”Vi ska göra Turkiet till ett mini-USA”. Menderes skulle bli den som gjorde praktisk politik av den västliga entusiasmen. Redan 1952 gick Turkiet med i NATO efter amerikanska rekommendationer och man skickade trupper till Korea-kriget. 1960 hade Menderes avsatts och avrättats av landets första juntaledning på grund av missskötsel av republiken. I slutet av årtiondet hade en kraftig vänsterrörelse växt fram. Den klassiska vågen med ”68-vänstern” var handlingskraftig även i Turkiet. Strejker, universitetsockupationer och andra aktioner avlöste varandra. De eskalerande motsättningarna mellan höger- och vänsteraktivister, men även mellan stat och vänsterfolk gjorde att man snart tog till vapen och in på 70-talet fanns en rad framträdande vänsteraktivister som sågs som ett direkt hot mot ordningen, däribland Deniz Gezmis som tillsammans med två vänner skulle avrättas 1972. Gezmis ses än idag som en symbol för hela den turkiska 68-vänstern. En militärkupp ägde rum 1971 för att återigen få ordning på landet innan man övergick till civila regeringar efter en kort tid igen. I de nästkommande valen rös- tades den socialdemokratiske Bülent Ecevit till premiärminister. Att Ecevit vann berodde till stor del på att han under valrörelsen lovade att åtgärda den utländska inblandningen och ”den djupa staten” som stod militären nära. Här skulle snart ”Operation Gladio” bli ett känt begrepp som man från vänster försökte motverka. OPERATION GLADIO. Under efterkrigstiden skapades ett nätverk med antikommunistiska gerillagrupper under NATO-ledning i projektet Operation Gladio. Syftet var att beväpna och träna Turkiet berör. Ett okänt kapitel i Turkiets historia är de nära förbindelserna med Väst under hela efterkrigstiden. Hur har detta inflytande påverkat landet? antikommunister för att i krissituationer ha specialstyrkor redo för att bekämpa fiender både inrikes och utrikes. Väldokumenterade beväpningar av gamla SS-män i Västtyskland och Österrike, samt nyfascister i Italien följdes upp av liknande arbete i Turkiet, som gått med i NATO 1952. Gladio-ingrepp i Turkiet kännetecknas av en generös beväpning av den fascistiska rörelsen MHP (Nationalistiska aktionspartiet) och dess militanta undergrupp Bozkurtlar (Gråvargarna). Denna vapenhjälp, men också militär utbildning finansierades ofta med amerikanska pengar. I de så kallade terrorkrigen mellan höger- och vänstergrupper spelade detta stöd en betydande roll och den kaotiska situationen skapade ”behovet” av kuppen 1971. Snart fortsatte dock de våldsamma sammanstötningarna mellan de polariserade grupperna på båda kanterna. Ett av de värsta brott som NATO och Gladio under sin långa historia gjorde sig skyldiga till ägde rum den 1 maj 1977 på Taksim-torget i Istanbul. Dryga en halv miljon människor hade samlats för olika manifestationer. Folkmassan besköts av gärningsmän som sköt hejdlöst rakt in bland demonstranterna. Antalet döda beräknas vara över trettio och skadade uppgick till över tvåhundra personer. Premiärminister Bülent Ecevit har själv uppgett att beskjutningen ägde rum i över tjugo minuter, mitt framför ögonen på tusentals för dagen apatiska polismän.
»De turkiska lagarna innehåller fortfarande den ökända paragrafen 301 där man värnar om den turkiska identiteten. « Gladios turkiska fraktion genomförde under 1970- och 1980-talet oftast operationer under den ökände narkotikasmugglaren och högerextremisten Abdullah Catli, medlem i Gråvargarna. På sitt samvete har han bland annat massakern i Bahcelievler 1978 där sju studenter och tillika medlemmar i Turkiska arbetarpartiet slaktades. Den här typen av attentat var inte sällsynta och bombningar av upp till hundratalet vänsterungdomar kunde äga rum, samtidigt som motsatta grupper försökte svara med liknande medel. Catli ses av många som en av de mest framträdande terroristerna i den turkiska historien, samtidigt som högerextrema fortfarande hyllar honom. KENAN EVRENS 1980-JUNTA OCH SUSURLUK. Likt den föregående juntan ingrep militären den 12 september 1980 för att förhindra eskalerande våld mellan höger- och vänstergrupper för att först och främst förhindra att de senare skulle få ett ökat inflytande. Denna gång skulle USA:s inblandning i juntans förehavanden bli tydligare än förr. General Kenan Evrens installation av juntan firades i Pentagon med att ”grabbarna hade klarat det”, precis som i till exempel Argentina och Chile, mer kända exempel på militärkupper dirigerade av USA. De dramaturgiska likheterna är slående. Dåvarande amerikanska presidenten Jimmy Carters uttalande talar knappast emot detta scenario; ”Efter Afghanistaninvasionen [1979] och monarkins fall i Iran [1979] drog vi en lättnadens suck efter att Evren tagit makten.” Evren skulle hålla makten i tre år som kan räknas som en av blodigaste perioderna i den turkiska historien med tusentals torterade, mördade och försvunna, mestadels med offer från vänstergrupper. På sin meritlista har Evren bland annat avrättningar av minderåriga, som den 17-årige socialisten Erdal Eren. Under den här tiden kunde den tidigare nämnda Abdullah Catli fortfarande operera under falskt namn. Abdullah Catli är en intressant profil i den moderna turkiska historien. Han nöjde sig inte med att utföra attentat i hemlandet utan var verksam även i till exempel Frankrike. Förutom sina kontakter med italienska nyfascister rörande Gladio-arbete, var han även en person som figurerade med den politiska eliten i Turkiet. I samband med sin död i en bilolycka i den så kallade susurlukskandalen 1996, döpt efter olycksplatsen, kastades ljus över turkisk politiks mörkaste sida. Förutom Catli dog en högt uppsatt polischef och en viktig medlem i det dåvarande regeringspartiet, det konservativa DYP som leddes av premiärminister Tansu Ciller. Förutom de döda i bilen fann man falska id-handlingar, vapenlicenser godkända av regeringen och en betydande mängd narkotika. Pinsamma bevis för maffians och terrorns maskopi med den politiska makten var ett faktum. Att avslöjandet kring samarbete mellan stat och paramilitära grupper skulle komma på det här sättet var en ren slump. Även om inrikesministern avgick efter skandalen försvarade bland annat Demokratiska Partiets (ombildning av DYP till DP ägde rum i maj 2007) nuvarande partiledare Mehmet Agar alla parter. Samme Agar var polischef och utövare av tortyr i stor omfattning under Evren-juntan. OCH IDAG? De tecken vi ser idag påminner om en stat som agerar med mäktiga vänner i ryggen, trots att man inte har det väntade understödet längre. Ett turkiskt nej till att låta USA passera fib 27 landet för en irakinva- sion har ansträngt relatio- nerna mellan länderna och nu hotar den turkiska militären med att gå in i Irak för att förinta den kurdiska PKK-gerillan. Detta mottas inte positivt av Washington som till varje pris vill behålla lugnet i de enda provinserna i Irak som kan klassas som relativt stabila. Turkiets roll som amerikansk satellitstat suddas undan för undan ut. Förutom att militären aktivt avsatte en regering 1997 tror många att Turkiet går en väldigt ljus framtid till mötes. De turkiska lagarna innehåller dock fortfarande den ökända paragrafen 301 där man värnar om ”den turkiska identiteten”, som används för att rikta godtyckliga domar mot regeringskritiker, inte sällan mot den progressiva kurdiska minoriteten. Förutom detta finns det högt uppsatta personer under 1980juntan som fortfarande innehar makt. Att Amnesty i en färsk rapport riktar skarp kritik mot fortsatt användning av tortyr ger knappast bilden av ett land som utvecklas åt rätt håll. Vad behöver då Turkiet? En fortsatt kritisk granskning av landet av externa krafter som tar till vara på den progressiva potential som finns i oppositionen. EU har tagit på sig den rollen med sina förhandlingar, men en union som bygger på ekonomiska intressen snarare än mänskliga rättigheter och ett rättvist statsskick riskerar att även dom att skapa en pseudomodernisering. Se på motsättningar man underskattat och förmodligen förstärkt mellan balter och ryssar i Baltikum och romer i Ungern och Rumänien till exempel. Förra gången turkarna litade på Väst skapade man ett ”mini-USA” och ett blodigt förtryck av oppositionella. Förhoppningsvis blir nästa våg av västligt inflytande mer positivt. Tvivlarna är många. ekim caglar studerar statsvetenskap i uppsala.
Page 1 and 2: FOLKET I BILD KULTURFRONT • NUMME
Page 3 and 4: ett verkligt bloody meal Pengar luk
Page 5 and 6: fibjordenrunt gunnar olofsson globa
Page 7 and 8: fibkrönika Försvara Public servic
Page 9 and 10: Börja läs tidigt och läs mycket
Page 11 and 12: »Jag lever med boken, drömmer om
Page 13 and 14: knut lindelöf text Bosse Eriksson
Page 15 and 16: Holm hävdar att Västboda har giga
Page 17 and 18: statskupp i palestina gunnar olofss
Page 19 and 20: Vi har jävligt roligt Jan Myrdal o
Page 21 and 22: I Folket i Bild/Kulturfront har han
Page 23 and 24: NEN ylva marsh text eric hale bild
Page 25: Det dröjde inte många månader in
Page 29 and 30: fibrätt&rådligt förra året lade
Page 31 and 32: ndra städer vatörer. Konkret hand
Page 33 and 34: Prao. Gatukonsten är ett medel att
Page 35 and 36: kontroll över informationsflödena
Page 37 and 38: i Afrikas stjärnströdda natt! Dä
Page 39 and 40: många kärleksbrev. Deras kärleks
Page 41 and 42: fibnovell STADSFISKALEN I LÅNGHOLM
Page 43 and 44: » Men är jag inte sjuk? Jajamensa
Page 45 and 46: »Att tala för att man skall skick
Page 47 and 48: fibförenar KULTURFRONT Afghanistan

Folket i Bild/Kulturfront

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?