Folket i Bild/Kulturfront

fibmat
hans johansson text
mare toomingas bild
Elfte maj skrev ledarskribenterna
i Sverige ärebetygelser till
Tony Blair; ”FN:s sändebud till
Mellanöstern” nu för tiden.
’Der Blair ist ein grosser Führer
gewesen,’ skrev dom om man
översätter till min skoltyska. SvD
till exempel: ”Blair har varit en
förebild för varje modern europeisk
politiker,” skrev Linder eller
nån. Så sant han var; men för brittisk
underklass en streber med väloljat
munläder men utan mustasch. För resten
av världen utom ”moderna” politiker och
deras taltrattar är han krigsförbrytare med
tusentals liv på samvetet. Där har brittiska
polisen ett fall att ta tag i.
I Sverige imiterar regeringen vad Blair
misslyckades med; ängsliga trendnissar
på global efterkälke. Bush log fryntligt när
Rheinfeldt var på visit. Det gör han än, ty
i deras värld är det ”modernt” att börja
krig i länder med olja eller pipelineläge.
Odenberg vill slopa värnplikten, ty anfall
är bästa försvar. Svenskt Näringsliv utreder
nyttan med yttrandefrihet. Tala om
miljöpolitik! Det är politiken som är mest
förgiftad!
– Odenberg ska få sparken i höst, sade
Fondägarn tvärsäkert en kväll när vi satt på
klipporna på båtklubbens holme och han
hörde mig örja om världsläget. Dä skrev di
i Svenskan för flere måner sen.
”HANS SKOR Ä FÖR STORA
Å HANS MÖSSA FÖR TRÅNG”
– Vafför dä? Han ha’nte gjort
nôt inte Rheinfeldt va mä på, sade
Sjöfararn som av dagstidningar på
sin höjd läste Metro. Inte va’rä han
sôm låne ubåten te amrikanera å
börje samarbete mä NATO... å ja
minns en sång ôm en försvarsminister:
”för fet för min ubåt”, sjöng
dom i ’Helt Apropå’ på åttitale.
Vi försökte komma på hur låten
gick. Vi var överens om att den lät
som cajunmusik. Apotekarn reste sig
och hans ena arm rörde sig som hade han
pirken i vattnet och storgösar på kö:
– ”Jag ingenting gjorde, men hade ej ro,
för att hjälpa var hjälplös gäck.
Till mur vill man ha mig kring bondens
bo och lås för tiggarens säck.
På sakören, edgång och tjuvar och rån
jag hörde mig mätt... vor’ jag långt därifrån
uppå havet.”
– Dä där ä inte ’Helt apropå’, sade jag.
– Dä’ä ur ’Vikingen’ av Geijer, sade
Apotekarn som läste Folkbladet och det
syntes och hördes att han hade ätit kvällsmål
och inte tog allvarligt på säkerhetspoltik.
Dä vet fäll du sôm använde’t själv!
Ni vet... Oden Berg. Passande namn på en
smällfet försvarsminister i Norden... å på
tyska hetter’dä Wotan G. Birge... hi, hi...
krigsguden. Dä blir svårt för åppositionen
å få tag på nôn bättre... Len I. Björklund, dä
låter sôm snusk i sammanhange!
Han drev med mig. Jag var hungrig. Det
började bli kyligt. Men min beredskap är
god när den dagen kommer och jag måste
skaka malkulorna ur långkalsongerna. Inte
än. Här är sommarens sista suck på grillgallret.
GRILLAD KANTARELLFYLLD FISK.
En nyfångad gös eller stor abborre fjällas.
Rensa fisken genom att lägga ett snitt på
vardera sidan om ryggfenan och förläng
snitten fram till huvudet och halvvägs till
stjärten. Fördjupa snitten tills ryggbenet är
frilagt. Klipp bort ryggbenet och rensa bukhålan
utan att skinnet går sönder. Klipp
bort fenor och gälar. Skölj fisken, torka
den torr; salta och peppra invändigt. Tänd
grillen. Fräs kantareller i smör med lök
på elden i en panna; salta lätt. Fyll fisken
med så mycket fräst svamp som får plats.
Grilla fisken på lägsta möjliga värme när
glödbädden är som jämnast. Duscha den
med citron och servera med nykokt mandelpotatis,
skirat smör, lättgrillad tomat
och basilika.
Jag tänker dricka en österrikisk Grüner
Veltliner.
hans johansson är kock och bor i
karlstad. mare toomingas är lärare
och illustratör.