Kroniskt obstruktiv lungsjukdom KOL - Landstinget i Uppsala län

1
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom – KOL
Vårdprogram V u
tarbetat i samarbete mellan verksamhetsområde
lung och allergi vid Akademiska sjukhuset och primärvården
Kontaktpersoner
Överläkare Christer Jansson, verksamhetsområde lung och allergi,
Akademiska sjukhuset, 018-611 41 15
Distriktsläkare Gunnar Johansson, Nyby vårdcentral, Uppsala
018-611 75 01
Fastställt i oktober 2005
Revideras senast i januari 2008

Innehåll
Defi nition, klinik, prognos 3
Diagnostik 4
Fakta 1. Klassifi kation av svårighetsgrad vid kol 4
Fakta 2. Viktiga skillnader mellan astma och kol 5
Icke farmakologisk behandling 5
Fakta 3. Indikationer för nutritionsbehandling 6
Farmakologisk behandling 6
Fakta 4. Läkemedel vid kol 7
Medicinering vid behov 7
Regelbunden behandling 7
Fakta 5. Utvärdering av farmakologisk behandling 8
Ekonomiska aspekter 8
Infektionsprofylax vid kol, osteoporosprofylax 9
Fakta 6. Värdering av svårighetsgrad vid akut
2
försämring av kol 10
Behandling av lindrig till medelsvår försämring av kol 11
Behandling av svår/livshotande försämring av kol 12
Behandling vid ambulanstransport 12
Fakta 7. Rekommenderad antibiotikabehandling
av infektionsutlöst exacerbation 13
Rehabilitering 13
Kirurgi 14
Resurser 14
Vårdnivåer 14
Fakta 8. Överväg remiss för lungmedicinsk bedömning 14
Innehåll i remissen 15
Länkar och adresser 15
Personer som granskat vårdprogrammet Baksidan

oniskt obstruktiv lungsjukdom (kol) är vanligt med en prevalens på 10–20
K procent hos personer över 45 år. Prevalensen stiger med ökad ålder och
antal cigaretter. Antalet vårdtillfällen och dödsfall på grund av kol har ökat
kraftigt under den senaste tioårsperioden. Rökning är den helt dominerande
orsaken till kol, men även andra miljöfaktorer kan ha betydelse.
Defi nition
kol är en sjukdom som kännetecknas av en obstruktiv luftfl ödesbegränsning
som ökar med tiden och till största delen är irreversibel.
Klinik
Lungfunktionsnedsättningen ger bland annat besvär med andnöd vid
ansträngning. I början märks detta främst vid försämringsepisoder, vilka oftast
är infektionsutlösta.
En ökad känslighet i luftvägarna är relativt vanlig varför patienter med
kol, precis som vid astma, kan uppleva andningsbesvär vid kontakter
med luftvägsirriterande ämnen såsom starka lukter, rök och damm. Ökat
andningsarbete gör att många patienter med kol utvecklar en negativ energibalans,
vilket resulterar i avmagring. Osteoporos är vanligt vid uttalad kol.
Kronisk andningssvikt: När sjukdomen progredierar utvecklar många kolpatienter
en kronisk andningssvikt, vilket föreligger när patienten trots
optimal behandling inte kan upprätthålla normala blodgaser i vila dagtid:
PaO2 < 8 kPa och/eller PaCO2 > 6,5 kPa. Ökat tryck i lungkretsloppet
medför högerkammarsvikt. Kronisk andningssvikt uppkommer i regel inte
innan den forcerade expiratoriska volymen (FEV 1 ) sjunkit ner mot 30 % av
det förväntade värdet.
Prognos
kol har en betydligt sämre prognos än till exempel astma. Vid fev < 1 liter
1
är den förväntade 5-års överlevnaden 50 %. Rökstopp och syrgasbehandling
är de enda behandlingar som visats påverka långtidsförloppet vid kol.
Förekomsten av kronisk andningssvikt, avmagring och andra samtidiga
sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar påverkar prognosen negativt.
3

Diagnostik
kol ska misstänkas vid långvariga eller upprepade episoder av hosta, upphost-
ning eller andnöd vid ansträngning hos rökare och fd rökare.
Utredning
Anamnes, fysikalisk undersökning och spirometri, lungröntgen för att utesluta
andra orsaker. Beräkna antalet paketår vilket defi nieras som antalet rökta
cigarettpaket/dag/år (ex. 20 cig/dag i 5 år = 5 paketår).
Vid medelsvår till svår kol kan det i vissa fall av utredningsskäl vara moti-
verat att ge prednisolon 30 mg/dygn i upp till två veckor för reversibilitetsbedömning
och som ett led i differentialdiagnostiken gentemot astma.
Diagnostik av kol förutsätter tillgång till spirometri. Luftvägsobstruktion
vid kol defi nieras som fev % < 70 % (fev 1 /vc eller fev 1 /fvc) som ej
normaliseras efter bronkdilaterande behandling eller efter ev. steroidbehandling.
Vid beräkning av kvoten (FEV %) används det högsta värdet av vc eller fvc.
Enligt nationella kol-vårdprogrammet klassifi ceras kol-patienterna i olika
svårighets grader, se Fakta 1. Vid svår och medelsvår kol bör även syrgas-
saturationen mätas med pulsoxymeter. Vid SaO ≤ 90 % bör artärblodgaser
2
bestämmas. Om pulsoxymeter saknas bör mätning av artärblodgaser övervägas
vid FEV < 40 % av förväntat värde.
1
Differentialdiagnoser
Astma, hjärtsvikt och lungcancer. Skillnader mellan astma och kol, se Fakta 2.
Fakta 1. Klassifi kation av svårighetsgrad vid KOL
4
FEV 1 /FVC eller FEV 1 /VC < 70 % efter bronkdilatation
Svå Sv righetsg righet rad Defi nition
Preklinis Preklinisk kol fev ≥ 80 % av fö
1
Li Lindrig kol fev 60-79 % av fö
1
Medel Medelsvår kol fev 40-59 % av fö
1
S
Svår kol fev < 40 0 % av fö
1
fev < 50 % av fö
1
f rväntat normalvärde.
% av f rväntat normalvärde.
40-59 % av f rväntat normalvärde
0 % av f rväntat värde, eller
< 50 % av f rväntat värde och samtidigt fö f re komst av
andra negativa prognos faktorer såsom svår kronisk
hypoxi, hyperkapni, ödem, tachycardi eller lågt bmi.

Fakta 2. Viktiga skillnader mellan astma och KOL
5
Astma KOL
ÅÅlder
Ofta, men inte alltid debut i unga år. Oftast debut efter 40 års ålder.
Anamnes Attackvisa symtom som utlöses av Smygande debut med
exponering eller vid infektion. tilltagande andnöd.
Rökare.
Rinit Ofta Ofta. Sällan.
Känslighet Känslighet1 Ty T dlig. Mindre tydlig.
Stat Status Ofta normalt. Beror på sjukdomens
svå svårighetsgrad.
Lung- Kan vara normal. Obstruktiva förändringar med
funktion Vid symtom ses obstruktiv bild
med ofta påv påvisbar reversibilitet.
liten eller ingen reversibilitet.
pef pef-kurva Ökad variabilitet. Små variationer.
pef ökar efter beta-2-agonist. Obetydlig pef-ökning efter
beta beta-2-agonist.
Effe Effekt av Oftast god. Dålig.
steroider
Prognos God. Kan leda till respiratorisk
insuffi ciens och för tidig död.
Icke farmakologisk behandling
Rökstopp ökstopp ö
Rökstopp är den enda behandligen som på ett avgörande sätt kan påverka
prognosen. Behandling med nikotinersättningsläkemedel och/eller bupropion
(Zyban) kan vara aktuell. Möjlighet till hjälp med rökavvänjning fi nns på de
fl esta håll inom primärvården, inom verksamhetsområde lung- och allergi vid
Akademiska sjukhuset och medicincentrum vid Lasarettet i Enköping.
1 för irritanter och kyla

Miljöåtgärder
Reduktion av exponeringen för irritanter i hem och arbetsmiljön, till exempel
passiv rökning, kning, vissa kemikalier och fä f rger, kan vara till nytta vid kol.
Fysisk träning
Fysisk träning har en dokumenterad effekt. Vid medelsvår till svår kol är det
viktigt att patienterna får kompetent handledning av sjukgymnast vid val av
träningsmetod. Utbildade sjukgymnaster fi nns både i primärvården och på
Akademiska sjukhuset.
Nutritionsbehandling
Ofrivillig viktförlust är vanligt vid kol och kan starta tidigt i sjukdomsförloppet.
Mal nutrition vid kol påverkar prognosen negativt. Kostråd och
dietistkontakt rekommenderas (Faktaruta 3).
Fakta 3. Indikationer fö f r nutritionsbehandling
6
Ingen viktnedgång 0 poäng
Viktnedgång Viktned
1 poäng
Oförändrad Oförä eller ökad aptit 0 poäng
Minskad aptit a
1 poäng
bmi > 22 kg/m 2 0 poäng
bmi 20-22 kg/m 2 1 poäng
bmi < 20 kg/m 2 2 poäng
Om summan sum
blir 2 poäng eller mer behöver patienten nutritionsbehandling.
ADL-åtgärder
Patienter med svår kol har ofta ett behov av hjälpmedel och adl-träning.
Kontakt med arbetsterapeut är ofta önskvärd i dessa fall.
Farmakologisk behandling
Målet med farmakologisk behandling är att reducera symtom och förbättra livskvalitet
vid symtomgivande kol. Vid kol är effekterna av läkemedel mindre
än vid astma. Effekten av varje enskilt läkemedel bör utvärderas var för sig.

Behandlingseffekt utvärderas med hjälp av frågor som kartlägger exacerbationer,
fysisk aktivitet, dyspné, sömnkvalitet, vitalitet och kontroll över sjukdomen.
Vid osäkerhet om behandlingseffekt bör utsättning prövas. Spirometri är av
begränsat värde för att bedöma behandlingseffekt, men kan vara av värde för
att bedöma progressen.
Fakta 4. Läkemedel vid KOL
7
Kortverkande Långverkande Antikolinergika Inhalations-
beta-2-agonister beta-2-agonister steroider
Lindrig kol med Kan prövas som Kan prövas Kan prövas Rek. ej
symtom
vb-behandling
Medelsvår kol Kan prövas som Kan prövas Kan prövas Kan prövas
vb-behandling
Svår
kol Kan prövas Kan prövas Kan prövas Kan prövas
Medicinering vid behov
Airomir, Bricanyl, Buventol, Ventoline
Många kol-patienter har ett inslag av reversibel luftvägsobstruktion som
svarar på behandlingen med bronkdilaterare (antikolinergikum och/eller
kortverkande beta-2-agonist). Även patienter med liten reversibilitet kan
känna akut symtomlindring med bronkdilaterare.
Regelbunden behandling
Antikolinergika ntikolinergika ntikol (Atrovent, Spiriva)
Ipratropium har gynnsam men begränsad effekt på symtom och livskvalitet vid
kol. Doseras tre–fyra gånger dagligen. Tiotropium är ett långtidsverkande
antikolinergikum som kan ges en gång per dag och som i vissa fall kan ge
något större effekt på symtom och livskvalité än ipratropium. Nackdelen är att
tiotropium är dyrare och bör förbehållas patienter som använder ipratropium
minst tre–fyra gånger dagligen. Muntorrhet är vanligt varför god tandhygien
är viktigt. Andra biverkningar är ovanliga.

Långverkande beta-2-agonister (Foradil, Oxis, Serevent)
Underhållsbehandling med långverkande beta-2-agonister har ibland gynnsam
men begränsad effekt på symtom och livskvalitet.
Långverkande beta-2 bet -agonister + antikolinergika
En kombination av långverkande beta-2-agonist och tiotropium kan övervägas
vid svår kol.
Inhalationsstero lationsstero l ider (Flutide, Pulmicort)
Ingen eller liten effekt vid lindrig kol. Vid svår kol färre exacerbationer
och bättre livskvalitet. Positiv reversibilitet kan medföra bättre effekt på
inhalationssteroid.
Behandlingstest: Rekommenderad dos är budenosid 800–1 600 µg/dag
eller fl utikason 500–1 000 µg/dagi 3–6 månader. Den högre dosen kan prövas
initialt, men vid fortsatt underhållsbehandling bör den lägre dosen väljas.
Se Fakta 4.
Kombinationspreparat onspreparat onsprepar (Seretide, Symbicort)
För patienter med svår kol med FEV 1 < 50 % som visar sig ha nytta
av inhalationssteroid och långvarkande beta-2-agonist kan övergång till
kombinationspreparat (Seretide, Symbicort) övervägas.
Fakta 5. Utvärdering av farmakologisk behandling vid KOL
8
Efter 3-6 3- månader bör behandlingen utvärdras med avseende på
• fysisk aktivitet • exacerbationer
• dyspné • kontroll över sjukdomen
• sömnkvalitet
• vitalitet vit
• förändring av lungfunktion (spirometri)
Sätt
ut l llä
lääkemedlet/l äkemedlet/l kemedlet/lä kemedlet/lääkemedlen äkemedlen
vid utebliven effekt!
Ekonomiska aspekter
Många patienter med kol klarar sig utan läkemedel eller enbart med vidbehovsbehandling.
Regelbunden behandling med ipratropium (inhalationspulver) kostar 8 kr/
dygn, långverkande beta-2-agonister 8–10 kr/dygn och tiotropium 15 kr/dygn.

Dygnskostnaden för behandling med kombinationspreparaten Symbicort
Forte och Seretide Forte är cirka 20 kr. Dyrast är regelbunden behandling
med nebuliserade läkemedel som till exempel kombinationen salbutamol och
ipratropium (Combivent) – 28 kr/dygn.
Behandling med nebulisator i hemmet
En liten andel patienter med svår kol kan ha nytta av att ha en nebulisator i
hemmet för behandling med kortverkande beta-2-agonister och ipratropium.
Nyttan är bristfälligt kartlagd. Utskrivning av nebulisator bör ske på lungklinik
eller hos kunnig primärvårdsläkare.
Infektionsprofylax vid KOL
Luftvägsinfektioner är den vanligaste orsaken till exacerbation av kol, varför
infektionsprofylax är viktig. Följande preparat är aktuella:
Acetylcystein lcystein l
Prövas som långtidsprofylax till patienter med samtidig kronisk bronkit och
täta återkommande exacerbationer.
Infl uensavaccination ccination cc och infl uensabehandling
Insjuknande i infl uensa är förenat med ökad morbiditet och mortalitet vid kol.
Årlig infl uensavaccination rekommenderas till patienter med medelsvår till
svår kol. Tidig behandling med zanamir kan övervägas vid misstänkt infl uensa.
Vaccination mot pneumokocksjukdom
Vaccination rekommenderas till patienter med medelsvår och svår sjukdom och
till alla över 65 år. Revaccination rekommenderas efter fem år.
Osteoporosprofylax
Osteoporos är ett påtagligt kliniskt problem vid kol. Uppmärksamma
riskfaktorer och utred högriskpatienter med röntgen och bentäthetsmätning.
Livsstilsråd om tobaksabstinens, kost och motion bör ges till alla.
Profylax bör övervägas och ges till patienter med peroral steroidbehandling
(regelbundet eller upprepade kurer) och till patienter med uttalad obstruktivitet
och påtagligt nedsatt fysisk aktivitet. Profylax kan också övervägas för kvinnor
> 50 år och män > 65 år.
9

Oxygenbehandling
För att hitta patienter med svår kol som utvecklar kronisk hypoxi utan
exacerbation krävs screening med pulsoximetri i vila före spirometri.
På patienter med SaO 2 < 90 % eller med klinisk misstanke på andnings-
svikt bör artärgas tas och remiss till lungkliniken övervägas.
Långtidsoxygenterapi, LTOT, fördubblar överlevnaden vid kol med kronisk
hypoxi i vila. För att välja rätt patient till LTOT fordras en lungmedicinsk
bedömning. Fortsatt rökning utgör en kontraindikation, bland annat på grund
av brandfaran.
Bedö Bedömning ö mning vid akut f ffö
föörs örs ämring ä av KOL
Akuta exacerbationer av kol karakteriseras av ökad dyspné, ökad mängd
purulenta upphostningar och upphostningssvårigheter.
Akuta exacerbationer av kol är oftast utlösta av infektioner, virus och
bakterier till lika stora delar.
Överväg alternativa orsaker som lungemboli, pneumothorax och hjärtsvikt.
Fakta 6. Vä V rdering av svårighetsgrad righetsgrad vid akut fö f rsämring av KOL
10
Lindrig till medel- Svå Sv r Livshotande
svår fö förs örs ämring ä mring fö förs örs ämring ä fö förs örs ämring ä
Allmän Obetydlig– lindrig Påverkad, Konfusion, koma
påverkan cyanos, ödem
Dyspné Obetydlig – besvärande Vilodysné Uttalad vilodyspné
vid ansträngning
Andningsfrekvens < 25/min > 25/min
Hjärtfrekvens < 110/min ≥ 110/min
Oxygensaturation > 90 % > 90 % < 90 %
(SaO 2 )
Blodgas Behöver vanligtvis PO 2 < 8,0kPa PO 2 < 6,5kPa
ej mätas PCO 2 ≥ 6,5kPa PCO 2 > 9,0kPa

Behandling av lindrig till medelsvår försämring av KOL
Egenbehandling
I fö f rsta hand ordinerade bronkvidgande läkemedel (kortverkande beta-2agonister
och ipratropium) tätare, till exempel 8 gånger dagligen.
Efter läkarkonsultation eller, hos utvalda patienter på eget initiativ, kan
antibiotikabehandling vara aktuell vid symtom talande fö f r bakteriell infek-
tion (se Fakta 7). Vid fö f rsämring bör patienten söka sjukvårdsinrättning ttning fö f r
behandling enligt nedan.
Behandli Behandl ng på vå v rdcentral/akutmottagning
• Inhalationsbehandling via nebulisator
Salbutamol 5–10 mg eller terbutalin 10 mg blandat med ipratropium 0,5 mg.
Vid behov kan behandlingen upprepas efter 30–45 minuter.
• Peroral steroid
Indicerat vid bristande förbättring av bronkdilaterare. I första hand ges pred-
nisolon 30 mg/dag i 7–14 dagar beroende på hur länge försämringen varat.
• Antibiotika
Se Fakta 7 nedan.
• Uppfö Uppf ljning
Överväg upprepning av inhalation påföljande dagar på mottagningen.
Behandlingsresultatet bör kontrolleras inom några dagar beroende på
svårighetsgraden av besvären och resultatet av behandlingen. Överväganden:
Är diagnosen tillräckligt underbyggd? Är underhållsbehandlingen optimal?
Rökstatus? Har patienten adekvat behandlingsplan för egenvård? Avisera
ordinarie läkare.
11

Behandling av svår/livshotande försämring av KOL
Inhalationsbehandling lationsbehandling l
via nebulisator
Salbutamol 5–10 mg eller terbutalin 10 mg blandat med ipratropium 0,5 mg.
Vid behov kan behandlingen upprepas efter 30–45 minuter.
Oxygen
Ofta mer uttalad hypoxi (SaO < 90 %). Börja med 1 liter oxygen/minut
2
i näsgrimma. Mål: saturation strax över 90 % eller PaO > 8 kPa.
2
Obs! risk för koldioxid retention vid högre värden: håll uppsikt på patientens
medvetandenivå och andningsmönster.
Systemisk steroidbehandling
Vid ankomsten ges peroral steroid t.ex. betametason 4 mg eller prednisolon
30 mg. Om det bedöms nödvändigt ges motsvarande dos intravenöst. Därefter
prednisolon 30 mg en gång per dygn i 7–14 dygn.
Antibiotika
Se Fakta 7 nedan.
Teofyllin
Vid bristfälligt svar på bronkvidgande nebuliseringsbehandling, eller om
patienten inte orkar inhalera, kan försöksvis intravenös injektion av
teofyllinläkemedel ges. Doseras efter kroppsvikt och får inte ges i central ven.
Till patient som inte står på teofyllinläkemedel ges teofyllin 5–6 mg per kg
kroppsvikt. Halvera dosen till patienter som står på oral teofyllinbehandling.
Risk för allvarliga biverkningar och interaktion med andra läkemedel.
Beta-2-stimulerare parenteralt
Om patienten inte orkar inhalera kan 0,25–0,5 mg terbutalin ges subkutant.
Behandling vid ambulanstransport
Under ambulanstransport behandlas patienten enligt delegation med till
exempel salbutamol 5 mg eller 10 mg terbutalin och ipratropium 0,5 mg
i nebulisator. Koppla pulsoximeter. Oxygentillförsel 1–2 liter/minut och
eftersträva SaO 2 strax över 90 %. Ge akt på vakenhetsgrad, puls och andning.
12

Antibiotikabehandling
Minskar symtomen och förkortar exacerbationen. Minst 2 av 3 av de i Fakta 7
beskrivna symtomen vid en akut kol-försämring bör föreligga. Indikationen
ökar vid svår kol eller samtidig annan kronisk sjukdom, särskilt hjärtsjukdom.
crp ger ofta dålig vägledning.
Fakta 7. Rekommenderad antibiotikabehandling vid infektionsutlöst
exacerbation
13
Förekoms örekoms ö t av minst t tv två av symtomen
• ökad sputumproduktion • purulent sputum • ökad dyspné
Rekommenderade nderade nd preparat
• amoxicillin (750 mg x 2)
• doxycyklin (200 mg x 1 dag ett, sedan 100 mg dagligen)
• trimetoprim-sulfa (160/800 mg x 2)
Rekommenderad behandlingstid 7–10 dagar. PcV, makrolider eller cefadroxil
rekommenderas inte på grund av dålig effekt mot H. infl uenzae.
Vid utebliven fö f rbättring 3–5 dagar efter insatt behandling ny värdering
och eventuellt sputumodling. Alternativa preparat i avvaktan på odlingsresultat
i första hand amoxicillin/klavulansyra (875 mg x 2) eller de perorala cefalosporinerna
loracarbef (400 mg x 2) och cefpodoxim proxetil (200 mg x 2).
Rehabilitering
Rehabilitering bör erbjudas patienter med kol för att minska andfåddhet
samt öka livskvaliteten, den fysiska förmågan och sjukdomskontrollen.
Rehabiliteringen bör vara multidisciplinär och pågå under en period.
Följande moment kan ingå: undervisning, fysisk träning, andningsteknikträning,
kostrådgivning, farmakologisk optimering, ergonomisk rådgivning
och psykosocial intervention.

Kirurgi
Kirurgi är aktuellt hos en liten grupp patienter med svår kol (fev < 35 %
av förväntat). Volymsreducerande kirurgi innebär att de mest emfysemomvandlade
delarna av lungan tas bort. På rätt indikation ger ingreppet en
ökad fysisk prestationsförmåga och förbättrad livskvalité.
Resurser
De fl esta vårdcentraler har spirometer och kan utreda och diagnostisera
patienter med misstänkt kol. Ofta fi nns också astma/kol-sköterskor.
kol-mottagning och möjlighet till multidiciplinär kol-rehabilitering
fi nns vid lung- och allergikliniken vid Akademiska sjukhuset. Astma-kol
mottagning fi nns också vid Lasarettet i Enköping.
Vårdnivåer
De fl esta patienter med kol bör kontrolleras inom primärvården, medan
patienter med kronisk andningssvikt i regel kontrolleras på lungkliniken.
Remiss för lungmedicinsk bedömning bör övervägas i nedanstående
situationer (se Fakta 8).
Flertalet patienter som genomgått en lungmedicinsk bedömning kan sedan
kontrolleras inom primärvården.
Fakta 8. Överväg remiss för lungmedicinsk bedömning
14
Oklarhet om diagnos och behandling, misstanke om respiratorisk insuffi ciens.
SaO < 90 % i vila.
2
Blodgasprovtagning och analys.
Ställningstagande till nebuliseringsbehandling i hemmet.
Ställningstagande till oxygenbehandling i hemmet.
Uttalad funktionspåverkan.
Malnutrition.
Om Omfattande rehabiliteringsbehov.
Patient under 45 år – sparsam rökning.
Remissindikation i relation till lungfunktionen:
FE FEV < 30 % av förväntat värde – klar remissindikation.
1
FEV 30–50 % av förväntat värde – remiss kan övervägas.
1

Innehåll i remissen
Kort anamnes inklusive symtom, grad av fysisk begränsning.
Rökanamnes.
Yrke, sysselsättning.
bmi, viktutveckling.
Aktuell medicinering.
Spirometrisvar, pef-värden, saturation (kopior på listor), blodprovsvar.
Kopia på röntgensvar (lungröntgen senaste året, ange var och när).
Om röntgen beställs samtidigt, begär kopia på svar till lungkliniken.
Frågeställning.
Länkar och adresser
Nationella vårdprogammet för kroniskt obstruktiv lungsjukdom
www.slmf.se/kol
Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för behandling av kroniskt
obstruktiv lungsjukdom – kol
www.mpa.se/workshops/reko/kol.shtml
Socialstyrelsens riktlinjer för förebyggande, diagnostik, behandling och
rehabilitering av astma och kol
www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/8575/2004-102-6.htm
Global Initiative for Chronic Obstructive Lung Disease (gold)
www.goldcopd.com
fyss – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling
www.fyss.se
15

Personer som granskat vårdprogrammet
Akademiska sjukhuset
Överläkare Eva Lindberg, chef verksamhetsområde lung- och allergi
Sjuksköterska Signe Svedberg Brandt, kol-mottagningen
Undersköterska Gunilla Hägg, rökavvänjningsenheten
Dietist Birgitta Thyselius Lundkvist, kol-teamet
Landstingets läkemedelskommitté
Ordförande Kerstin Hulter Åsberg
Primärvården
Distriktsläkare Ove Andersson, Eriksbergs vårdcentral
Chefsläkare Ulf Théen
Dietist Åsa Andersson, primärvårdens resursenhet
Astmasjuksköterska Eva Manell, Sävja vårdcentral
Astmasjuksköterska Yvonne Greén, Nyby vårdcentral
Lasarettet i Enköping
Överläkare Mikael Göransson, chef medicinskt centrum
Hjärtlungsjukas Hjärtl ungsjukas riksförbund i Uppsala län
Tommy Lantz
Detta vårdprogram fi nns på Akademiska sjukhusets intranät Navet/Stöd i arbetet och på
www.akademiska.se/Sjukvård på nätet. Häften beställs från blarummet@akademiska.se, 018-611 30 07.
16
Landstingstryckeriet, oktober 2005