Svensk Linje Nr 2, 2005

Nr 2 

2005 

SVENSKLINJE 

Tema: Europavision 

ORGAN FÖR FRIA MODERATA STUDENTFÖRBUNDET

Fi har landat. Medievänstern var 

så entusiastisk att den inte kunde 

hålla sig, och en strid ström av förväntansfulla 

artiklar fick Schyman 

att lansera sitt partiinitiativ flera 

månader tidigare än tänkt. Men 

när Schyman visade upp sina 

följeslagare försvann mystiken. 

Det kolossala medieintresset 

blev Fis förbannelse. Det visade sig 

vara svårare att dölja sin politiska 

oförmåga och bristen på både 

förändringsförslag och verklighetskontakt 

inför landets samlade 

medieuppbåd. När okunnighetens 

slöja lyftes sprack Fiorna som 

troll i solljus. 

Susanne Linde, Fis borgerliga 

alibi som senast röstade på vänsterpartiet, 

har fått personifiera 

landets enskilt största problem. 

Hon har blivit riksfuskaren. Det 

är omöjligt att diskutera sjukskrivningar 

utan att se Linde 

framför sig. Det är ingen odelat 

positiv mediabild. 

Det ska bli spännande att från 

bekväm läktarplats se på när de 

vänsterfeministiska spjutspetsarna 

kompromissar fram ett program 

med faktiska förslag. Ännu 

har ju inga förslag materialiserats. 

Ingen som såg Susanne Linde 

intervjuas i TV4 kan någonsin 

Svensk Linje • årgång 63 

Box Box 2294, 2294, 103 103 17 17 Stockholm 

Stockholm 

www www.svensklinje.com 

www .svensklinje.com 

Redaktör: 

Kristian Karlsson 

0739 - 80 63 56 

kristian@svensklinje.com 

Redaktionssekreterare: 

Oscar Hållén 

Peter O Sellgren 

Redaktion: 

Svend Dahl 

Ulrik Franke 

Klas Hjort 

Karolin A Johansson 

Karin Svanborg 

Kristin Östlund 

Ansvarig utgivare: 

Jens Eriksson 

glömma hur, eh, vag hon var i 

förhållande till politiska reformer. 

”Du ställer så svåra frågor, tihi” 

Mest spännande blir huruvida 

Schyman kan få könskrigaren 

Schönfeldts Gränd 2, Box 2294, 103 17 

Stockholm, tel: 08-791 50 05, fax: 08-791 50 02 

www.fmsf.nu 

Förbundsordförande: 

Jens Eriksson 

070 - 542 23 26 

Viceordförande: 

Erik N Andersson 

0706 - 41 07 78 

Anna Hård af Segerstad 

0705 - 18 17 49 

Danjell Elgebrandt 

070 - 458 40 67 

Christian Sandström 

073 - 705 01 37 

Tiina Rosenberg att lägga band på 

sin revolutionära glöd och nöja sig 

med demokratiska metoder. 

Även högklackade skor kan 

marschera i takt. 

Förbundssekreterare: 

David Stenergard 

0739 - 41 07 94 

Ekonomisekreterare: 

Thomas Norén 

0707 - 37 41 23 

Internationell sekreterare: 

Jens P Ahl 

0709 - 85 52 49 

Texter: 

Författarna svarar själva för sina bidrag. För 

ledaravdelningen samt för osignerat material 

svarar redaktionen. Svensk Linjes texter publiceras 

även digitalt. Skribenter som motsätter sig detta 

kommer ej att publiceras. Vi förbehåller oss rätten 

att redigera inkommet material. 

Globalt företagstryck AB 

ISSN 0346-2161 

2 Svensk Linje 2 • 2005 

Innehåll 

Ledare 4 

Förbundsordföranden 6 

Bomber 8 

Tema Inledning • Av Peter O Sellgren 10 

Ju större, desto friare? • Av Johnny Munkhammar 12 

Solidariskt framåt marsch? • Av Lars Wedin 16 

Hellre konkurrens än harmoni • Av Evelina Lorentzon 20 

Ett Europa som kan möta världen • Av Gunnar Hökmark 24 

Fred i vår tid • Av Einar du Rietz 28 

Fritt land med ryska band • Av Petrus Boström 32 

Europa behöver en återställare • Av Margit Gennser 37 

Mitt i linjen Braaaaains – food for thought • Av Rigmor Mortis 40 

Nästan mitt i linjen Mer Riesling åt folket • Av Anders J Wikman 42 

Tema Ifrågasatt stat på väg mot EU • Av Andreas Giallourakis 44 

Inblick Inledning • Av Kristian Karlsson 47 

Intervju med Maud Olofsson • Av Kristian Karlsson & Klas Hjort 48 

Centerpartiet hittar hem • Av Fredrick Federley 58 

Belysande om centerns svek • Av Dick Erixon 61 

Debatt Bakåt, inte framåt, Howard! • Av Adam Nelvin 65 

Staten, det är Lee Kuan Yew • Av Anders Borg 68 

På plats Direkt från undersidan • Av Petter Andersson 72 

Recension Hälften Mises, hälften Marx • Av Per Bylund 74 

om Kevin A Carson: Studies in mutualist political economy 

Ingen spik i kistan • Av Carl Grufman 75 

om Mats Ögren (red): Makten framför allt 

”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild • Av Ulrik Franke 77 

om Anderberg et al (red): Irakkriget : perspektiv på politik och krigföring 

Föreningar 79 

Svensk Linje 2 • 2005 

3

Ledare 

Ställ krav på Kroatien 

Förra årets utvidgning av EU var ett viktigt stycke 

historia. Stater som för mindre än två decennier sedan 

var fastkilade under Moskvas stövelklack är nu 

demokratiska länder med öppna gränser till Västeuropa. 

I Sverige slapp vi till och med övergångsregler, 

eftersom de partier som ville ha särlagstiftning för 

medborgare från de nya EU-länderna – socialdemokraterna, 

folkpartiet och moderaterna – inte lyckades 

kompromissa om detaljerna för segregationen. 

Utvidgningen har redan haft viss effekt. Flera av 

staterna i det nya Europa har väsentligt längre skatter 

än sina västeuropeiska grannar. Dessutom är skatten 

ofta platt. I april ägnade The Economist ett helt temanummer 

åt de öst- och centraleuropeiska staternas 

framgångsrika och eftersträvansvärda skattesystem. 

I Estland är den platta inkomstskatten 26 procent, i 

Lettland 25 och i Slovakien 19, bara för att nämna 

några exempel. Skattekonkurrensen inom den Europeiska 

Unionen sätter hård press på den västeuropeiska 

socialismen, och det kommer att bli mycket 

dyrt att hålla fast vid ett progressivt högskattesystem. 

Nyligen stod det klart att också Rumänien och 

Bulgarien får bli medlemmar, förmodligen redan 

2007. Ett EU-medlemskap kunde ha legat i korten 

ganska snart också för Kroatien. 17 mars skulle 

landet ha börjat förhandla om medlemskap, men 

förhandlingarna har skjutits upp på obestämd tid. 

Anledningen heter general Ante Gotovina. 

Kroatien styrs av nationalistpartiet HDZ, vars 

auktoritära regim under kriget 1991-95 bedrev 

omfattande etnisk rensning på serber och muslimer. 

1999 dog ledaren och krigsherren, general Franjo 

Tudjman. Partirodret övertogs av Ivo Sanander som 

gjorde sig av med några av de mer hårdföra nationalisterna 

och hävdade att partiet snabbt förvandlats 

till ett helt vanligt högerparti av västeuropeiskt snitt. 

I januari 2000, strax efter Tudjmans död, åkte partiet 

ändå ur regeringskansliet med huvudet före. 

Oppositionen fick 70 procent av rösterna. ”HDZ 

ses som partiet som visserligen gav Kroatien dess 

självständighet, men som sedan dess utvecklats till 

en maktfullkomlig elit utan framtidsvisioner för 

landet”, förklarade Carl Bildt, Svensk Linje-redaktör 

på sextio- och sjuttiotalet och sedermera både svensk 

statsminister och EU-medlare på Balkan. 

2003 vann HDZ tillbaka makten och gick genast i 

koalition med några av de hardliners som lämnade 

partiet efter Tudjmans död. Förre USA-ambassa- 

dören Miomir •u•ul blev utrikesminister och 

Tudjmanveteranerna Andrija Hebrang och Jadranka 

Kosor vice premiärministrar. •u•ul avgick i februari 

i år efter en korruptionsskandal. Premiärminister Sanander, 

som Carl Bildt ”minns som en trogen löjtnant 

till Tudjman” säger sig fast besluten att föra in 

landet i EU. Men Tudjmans ande vilar ännu tung 

över Zagreb och hotar omintetgöra den ambitionen. 

Ante Gotovina, som konflikten handlar om, var 

under kriget kroatisk general och ansvarig för stormoffensiven 

mot Krajinaområdet. 150 civila serber 

mördades och omkring 150 000 fördrevs. 2001 

åtalades Gotovina vid krigsförbrytartribunalen i 

Haag. Han är tribunalens tredje mest eftersökta 

person, efter de bosnienserbiska bödlarna Radovan 

Karad•iæ och Ratko Mladiæ. 

Kroatien vägrar emellertid att lämna ut honom. 

Ingen vet var han finns, hävdar regeringen. Ändå 

betalar den kroatiska staten ut en militärpension till 

honom varje månad och det var inte länge sedan han 

sågs spatsera utmed den adriatiska kusten i all 

välmåga. EU och tribunalens chefsåklagare Carla del 

Ponte är övertygade om att generalen håller sig gömd 

med HDZ-regeringens goda minne, förmodligen i den 

kroatiska delen av Bosnien. 

Att Tudjmans parti vägrar utlämna en misstänkt 

krigsförbrytare till tribunalen i Haag är inte förvånande. 

Det är ett tydligt tecken på att partiet ännu 

inte gjort upp med sitt mörka förflutna. Bland medborgarna 

är försvaret för nationalismen fortfarande 

stark och uppslutningen bakom Gotovina likaså. Den 

misstänkte krigsförbrytaren är något av en folkhjälte. 

Det är bra att EU ställer krav. Om Unionen i stället 

valt att blunda för folkmordet som rasade för mindre 

än tio år sedan, hade det haft avsevärd effekt på dess 

trovärdighet i frågor som rör mänskliga rättigheter. 

Genom att kräva att Kroatien griper Gotovina innan 

dess EU-förhandlingar kan börja, ges dessutom 

incitament till Serbien-Montenegro. Om Kroatien 

släppts in i EU utan att ställa general Gotovina till 

svars för folkmordet i Krajina, hade det blivit svårare 

att kräva att Serbien-Montenegro griper Karad•iæ 

och Mladiæ, två av krigets allra värsta bödlar, innan 

förhandlingarna kan börja. 

Om det är viktigare för HDZ att skydda en mördare 

från rättvisan än att föra in Kroatien i den Europeiska 

unionen, måste Unionens svar vara tydligt. Gärna 

utvidgning, men först ska mördarna i fängelse. 


Mattias Svensson 

Visste du att det är farligare att vara något kilo för smal 

än tiotals kilo för tjock? Visste du att vi lever allt längre 

och att dödsfallen i hjärt- och kärlsjukdomar halverats 

sedan 1980? Visste du att fl er och fl er motionerar och 

äter frukt och grönsaker? 

Förmodligen inte – eftersom överviktsexperter och 

läkemedelsföretag som vill behandla dig, amerikanska 

advokater som vill stämma restauranger och stat och 

myndigheter som vill ta hand om dig, vill inte tala om 

det. De tjänar alla på bilden av fetma och övervikt som 

ett stort och växande samhällsproblem. Ett problem 

som vanliga människor inte kan hantera. 

Peta inte i maten! befriar debatten om mat, 

vikt och hälsa från hotbilder och överdrifter. 

Den försvarar din rätt att själv välja vad du ska 

äta och hur du vill leva. 

Mattias Svensson är skribent och debattör. Efter att ha vägt 

över 100 kilo var han, enligt vissa experter, att betrakta som 

kroniskt sjuk och ett hjälplöst offer för en förgiftad mat- och 

inaktivitetsmiljö. Han siktar nu, 20 kilo lättare, på att springa 

sitt första maraton. 


Ny pocket 

från Timbro 

PETA INTE I MATEN! 

184 S, POCKET, UTK MAJ 2005 

CA-PRIS 59 KR, ISBN 91-7566-576-X 

Utkommer den 12 maj! 

www.timbro.se/bokhandel 

Tel: 08-587 898 26 Fax: 08-587 898 55 Mail: info@timbro.se 

5

Förbundsordföranden 

Fi ute ur skuggorna 

”Alla män drar nytta av att det finns…ehhh….att 

det här våldet mot kvinnor… alla män drar nytta…av 

det…liksom” säger feministspjutspetsen Monika 

Amante, utan att framstå som helt tvärsäker. Det är 

dagen efter, klockan är sex på morgonen och hon 

försöker förklara för P1:s lyssnare huruvida hon 

anser att alla män har en kollektiv skuld för att 

kvinnor utsätts för manligt våld. Svaret är alltså – 

det torde i alla fall vara den mest korrekta tolkningen 

– att det faktiskt är så. Reporterns vassa följdfråga 

”hur då?” blir dock för mycket för Amante. Hon 

tvingas stryka flagg efter sju utdragna sekunders 

tystnad och antar ett erbjudande som går ut på att 

hon skall ”tänka vidare på saken istället”. Frågan 

går istället över till föreningskamraten Susanne Linde, 

långtidssjukskriven före detta folkpartist, som dock 

inte heller gör ett vidare vasst intryck utan försöker 

fnittra bort saken. Så fortsätter lyteskomiken i en 

kvart. 

Det lågintensiva könskriget hade tagit ny fart redan 

på den internationella kvinnodagen den åttonde 

mars. I ett sista tappert försök att kväsa planerna på 

ett feministiskt parti lanserade ledande personer från 

socialdemokraterna och LO nätverket Feministas. 

Under partisekreterare Ulvskogs fasta ledning 

krävdes förändring. Det går nämligen inte längre att 

acceptera att kvinnor saknar samma rättigheter och 

möjligheter som män, ansåg några av de främsta 

företrädarna för det statsbärande partiet. Ansträngningarna 

visade sig dock vara förgäves. Den fjärde 

april sjösatte landets mer obundna elitfeminister, 

tillsammans med en inte våldsamt imponerande skara 

folkliga alibin, föreningen Feministiskt initiativ (Fi). 

Kursen sattes mot riksdagen, och splittringen av den 

feministiska rörelsen var ett faktum. Morgonen efter 

presenterades Amante och Linde således för de 

svenska konsumenterna av statsradio som två av 

det blivande feministiska partiets ”frontfigurer”. 

Historiskt sett har kvinnor behandlats illa, inte 

minst av staten. Även i Sverige rådde tidigare helt 

andra spelregler för kvinnor än för män. När 

akademiledamoten och mångkonstnären Albert 

Engström i början av seklet motvilligt och aningen 

kärvt röt att ”gärna för mig må sterila mör och gamla 

och fula ävlas att med politik fylla sitt minus med 

kärlek”, säger det kanske något om den inställning 

som fanns i vissa kretsar. Då fanns det skäl för att 

just kvinnans brist på individuella negativa rättigheter 

skulle lyftas fram. Möjligen var personer av kvinnligt 

kön för hundra år sedan som grupp särskilt 

förtryckta och förtjänade sina egna kampanjer, 

nätverk och politiska fälttåg. 

I dag är det betydligt svårare att hävda att så är 

fallet. Lagstiftningsmässigt finns det 2005 mycket få 

skillnader kvar mellan kvinnor och män i Sverige. 

Det stora undantaget är den lag som årligen tvingar 

tusentals män till tvångsarbete i kronans tjänst. För 

värnplikten är – när allt kommer till kritan – den 

enda större på kön grundade legala skillnaden mellan 

män och kvinnor. Det finns naturligtvis mindre 

undantag, men inte sällan rör det sig om ordlekar 

som när viss misshandel utan att det gör någon 

praktisk skillnad kallas kvinnomisshandel om den 

begås av en man och riktas mot en kvinna. Tanken 

är väl att det skall manifestera politisk handlingskraft, 

men det praktiska resultatet torde vara begränsat. 

Men hur är det då – frågar sig kanske välorienterad 

vän av ordning– med den statistiska snedfördelningen 

mellan män och kvinnor som är uppenbar 

vad gäller representation i de folkvalda församlingarna, 

lönenivåerna, föredelningen av det obetalda 

arbetet i hemmet, representationen i de större 

bolagsstyrelserna och så vidare? Talar inte dessa 

siffror sitt tydliga språk? Säger inte dessa siffror att 

den politiska kvinnokampen måste gå vidare? Ur ett 

liberalt perspektiv – där statligt tvång ses som det 

stora hotet mot individens frihet – måste svaret bli 

nekande. 

Om vi med jämställdhet menar ett visst statistiskt 

utfall i fördelningen mellan kvinnor och män är detta 

faktiskt i grunden oviktigt så länge som varje individ 

tillerkänns samma grundläggande rättigheter och så 

länge som utfallet är baserat på fria individers egna 

val. Om dessa val leder till en ojämn fördelning är det 

inte en politisk uppgift att korrigera detta. Det är 

naturligtvis var och ens rätt att med fredliga medel 


försöka påverka sakernas förhållanden – med 

kampanjer, nätverk, fredliga bojkotter, information, 

namlistor och vad det månde vara – men det ska 

göras med just fredliga medel, inte med hjälp av 

politiskt tvång. Det viktiga är kampen för individens 

rättigheter. 

Den feministiska ideologin sägs ofta bygga på en 

insikt om att kvinnor är systematiskt underordnade 

män och på en vilja att göra något åt detta. I 

verkligheten är det dock i regel helt andra adelsmärken 

som glittrar på de röda sköldarna när de drar ut på 

slagfältet: arvsynden och den kollektiva svagheten. 

Arvsynden är själva grundfundamentet som den 

verklighetsbild och problemformulering som Fi nu 

hjälpligt presenterat vilar på. Utgångspunkten är att 

varje man är skyldig tills dessa att motsatsen är 

bevisad. I undantagsfall skyldiga till vissa mer 

konkreta företeelser som våld och löneskillnader, 

oftare rent allmänt och mer vagt skyldiga lite sådär i 

största allmänhet. Denna arvsynd bygger i sin tur på 

att varje man är medskyldig till de oförrätter som 

andra män begår i dag (som att slå sin fru eller ta upp 

plats i en bolagsstyrelse) och på att samtliga män har 

ett delansvar för de historiska oförrätter som män 

begått (som att grekiska kvinnor inte hade rösträtt 

under antiken och att husaga var tillåtet under 1800talet). 

1700-talsliberalen Mary Wollstonecraft stack 

redan några hundra år innan Fi uppenbarade sig på 

scenen hål på det mesta av arvsyndsdiskussionen. 

”Den stora massan har alltid varit förslavad av ett 

fåtal” slog hon fast, vilket borde vare en mycket viktig 

insikt. Även om de historiska tyrannerna i regel varit 

män så har de förtryckta männen alltid varit i stor 

majoritet. Varför är män som grupp medansvariga 

för oförrätter som begåtts mot kvinnor men inte för 

oförrätter begångna mot män? Och varför är kvinnor 

i sådana fall inte kollektivt ansvariga för de oförrätter 

som historiskt begåtts av kvinnor? Det säger sig självt 

att resonemanget lätt blir absurt, och i grunden finns 

hela tiden frågan: hur kan en individ hållas ansvarig 

för en annan individs handlingar? ”Jag vill dock 

påminna om”, sade Wollstonecraft, ”att jag […] inte 

kräver någon särskild plats”. Hon menade att det 

bara kunde finnas en norm för vad som var rätt och 

fel. Denna norm var att förnuftet betingar rättigheter 

och att dessa rättigheter skulle vara de samma för 

män såväl som för kvinnor. Svårare än så behöver 

det faktiskt inte vara. 

Den andra grundpelaren i den feministiska 

ideologin tycks vara den kollektiva svagheten. Dick 

Erixon har i sin bok Svaghetens moral beskrivit hur 

svagheten på olika sätt belönas i det svenska 

samhället och hur detta leder till att folk tenderar att 


försöka definiera sig som tillhörande en svag grupp 

eller som besittande svaghetens egenskaper för att 

kunna dra fördelar av detta. På motsvarande sätt 

agerar många feminister. Oavsett om de är välbetalda 

riksdagsledamöter med en tillsynes fri tillgång till 

media eller om de är livstidsanställda professorer med 

högt anseende och samma fria tillgång till media så 

hävdar de sig på grund av sin könstillhörighet 

tillhöra en svag grupp. Det är ungefär lika fånigt som 

om Bruce Springsteen skulle hävda att han var utsatt 

och svag eftersom han tillhörde gruppen 

”rockmusiker” som i regel har det ganska knapert 

och som historiskt sett behandlats mycket illa av 

diverse moralister. I fallet med feministerna tycks det 

dock fungera. Gudrun Schyman och Ebba Witt- 

Brattström kommer av någon outgrundlig anledning 

undan med sin positionering som utsatta och 

undertryckta. Med hjälp av alibiskapande personer 

som Amante och Linde och alla de andra från 

Fältbiologerna, Medicinsk Feministisk Front, Grupp 

8, ”fredsrörelsen”, ”homorörelsen”, Elevorganisationen, 

Sveriges kvinnojourers Riksförbund, Sveriges 

Förenade Studentkårer, och allt vad det nu heter, så 

lyckas elitisterna låna legitimitet genom att definiera 

sig själva som politiskt svaga. 

I de mediala efterdyningarna som följt efter 

lanserandet av Feministiskt initiativ lär det ha sagts 

att Sverige behöver föreningen lika mycket som en 

gädda behöver en cykel. Det är möjligt att det stämmer 

vid en bedömning av huruvida föreningen skulle fylla 

någon funktion i riksdagen och givet vad de faktiskt 

tycks stå för. I ett ideologiskt klimat där feminismen 

lagt sig som en våt filt över Sverige och utvecklats till 

en svårdefinierad men ändå hela tiden närvarande 

metaideologi kan det dock vara nyttigt att den för en 

gångs skull tvingas upp i ringen. Det är svårt att slå 

mot en ideologi som aldrig vågar sig fram, som rör 

sig i skuggorna, som kräver förändring och uppslutning 

utan att definiera eller förklara vad de egentligen 

vill. Med Fi på banan kanske vi kan få se hur det 

rådande samförståndslarvet kring feminismen 

slutligen bryts. En pappamånad är en pappamånad 

för mycket, det vore trist om borgerligheten gjorde 

fel den här gången också. 

7

Bomber 

Kardinalsynd 

Konklaven kunde inte välja en 

amerikan till påve. Amerikanska 

katoliker suger. 

Svår fråga, tihi 

Att Susanne Linde är bränd råder 

ingen tvekan om, men är hon 

utbränd? 

Skänningemachiavelli 

Ingen att hålla i handen när det 

blåser. 

Svensk Näringsliv 

From ”no balls” to ”new balls”. 

Två flugor i en 

smäll 

SvL föreslår att de anställda på 

AMS tar ett friår. 

www.skrivisär.nu 

Feministas 

www.planka.nu 

Saxat ur Östra Småland: ”I 

måndags kallade Gudrun Schyman 

till presskonferans för att 

presentera pattformen för sitt nya 

parti Feministiskt Initiativ.” 

Borg back to basics 

Nu väntar vi på en omvärdering 

av narkotikapolitiken. 

Ideologisk resa 

Från Unckel till Gunther Guillaume. 

Kvinnlig 

härskarteknik 

Tihi. 

Val av ny påve 

Reinfeldt är glad att han saknar 

rösträtt. 

Petri Primat 

Nästa påve väntas bli apkonservativ. 

Modern 

decamerone 

Arbetarrörelsens ledning berättar 

porrklubbsanekdoter på Perssons 

herrgård. 

Nyvänsterpapister 

Think orbi, act urbi. 

Porrklubb Paradiso 

Baylan-do! Baylan-do! 

Avklätt 

Hallengren har inga medlemmar, 

och Baylan inga byxor. 

Nytt från (m) 

Det viktiga är inte huruvida SJ är 

privat eller offentligt ägt. Det 

viktiga är att tågen går i tid. 

Tankefel 

Det viktigaste är inte vem som 

regerar. Det viktigaste är att 

politiken har bra kvalitet. 

M.a.o. 

Det viktiga är inte vilken färg 

katten har utan att den fångar 

råttor. 

Anakronistisk 

dialog 

Deng: Det spelar ingen roll om 

katten är svart eller vit, bara den 

fångar råttor. 

Raj-raj: Håller med. Dessutom var 

din företrädare dum i huvudet. 


Bomber 

Hotel SSU 

You can check out any time you 

like, but... 

Walk the talk 

Skolministern arbetade tidigare 

konkret för att höja statusen på 

typiska kvinnoyrken. 

Kårpolitik 

Studentinflytande, utbildningskvalitet 

och rakade brudar. 

Show some kårleg 

Lite sång, lite dans, lite naket. 

Politik med klös 

”Vi behöver ta krafttag mot 

objektifieringen i samhället”, 

meddelar Ibrahim Baylan från 

Chat Noir i Göteborg. 

Have mercy 

Ge grabben ett brejk. Hur lätt är 

det för en kårpolitiker från Umeå 

att få brudar gratis? 

Prisa Gud, här 

kommer... 

Bo Lundgren gör vad han kan för 

att föra över pengar från staten till 

medborgarna. 


129 miljarder kvar 

De gamla moderaterna har inte 

gett upp. 

Hälften kvar 

SSU 

Strid inom 

socialdemokratin 

SVT-falangen kritiserar moderpartiet. 

Arbetets hjältar 

”De var visserligen utkommenderade, 

men man kunde se på dem 

att det fanns en glädje i att vara 

utkommenderad.” 

Gesunkenes 

kulturschlecht 

Korruptionen har nu nått ända 

ner till ungdomsförbundet. 

Pub-lik Service 

Lars Engqvist blir ny ordförande 

för SVT. 

SSU 

Att verka utan att finnas. 

”Go home” 

S-soldat SS-soldat 

Marita 

En ulv i vargakläder. 

”I politiken är vi 

alla bröder” 

Den kristna s-tidningen Broderskap 

önskar borgerlig valseger. 

Korporativism 

Det viktiga är inte att våra medlemmar 

får jobb, utan att tågen går 

i tid. 

Kommissarie 

Engqvist 

SVT – Svart-Vit-Television, fast i 

färg. 

Lyckliga horan 

...å vars enda amibitioner, är en 

Baylan och en lön. 

9

Tema: Europavision 



11

Tema 

Utsträckande Utsträckande Utsträckande Utsträckande Utsträckande av av av av av 

frihet frihet frihet frihet frihet och och och och och 

rörlighet rörlighet rörlighet rörlighet rörlighet skapar skapar skapar skapar skapar 

motkrafter; motkrafter; motkrafter; motkrafter; motkrafter; de de de de de 

som som som som som vill vill vill vill vill stoppa stoppa stoppa stoppa stoppa 

och och och och och begränsa, begränsa, begränsa, begränsa, begränsa, de de de de de 

som som som som som vill vill vill vill vill 

kontrollera kontrollera kontrollera kontrollera kontrollera och och och och och 

styra. styra. styra. 

styra. styra. 

Ju större, desto friare? 

Av Johnny Munkhammar 

I I I ett ett ett utvidgat utvidgat EU EU kommer kommer protektionism 

protektionism 

protektionism 

och och regleringar regleringar att att få få svårare svårare svårare att att slå slå rot. rot. 

rot. 

Kulturella Kulturella och och historiska historiska skillnader 

skillnader 

förhindrar förhindrar konsensus konsensus i i annat annat än än de de mest 

mest 

grundläggande grundläggande frågorna. frågorna. En En union union med 

med 

trettio trettio medlemmar medlemmar måste måste inskränka inskränka sig 

sig 

till till att att upprätthålla upprätthålla upprätthålla den den fria fria marknaden, 

marknaden, 

menar menar Johnny Johnny Johnny Munkhammar 

Munkhammar, Munkhammar , idéprodu- idéproduidéproducent cent cent på på Timbro. Timbro. Timbro. Han Han tecknar tecknar en en ljus ljus bild 

bild 

av av EU:s EU:s framtid, framtid, men men pekar pekar också också på 

på 

idéstrider idéstrider som som måste måste vinnas. 

vinnas. 

Utvidgningen av EU med tio stater den 

första maj 2004 medförde dramatiska 

förändringar av Europa. Flertalet ledande 

politiker föreföll omedvetna om effekterna 

och svängde snabbt från helhjärtat 

stöd för utvidgningen till krav på 

övergångsregler och minimiskatter. 

EU har ännu inte någon gemensam 

marknad med fri rörlighet för varor, 

tjänster, kapital och människor. Mycket 

återstår innan målet som sattes 1992 är 

uppnått. På varu- och kapitalmarknaderna 

har utvecklingen gått långt. Mer 

återstår för tjänster och människor. 

Den oavslutade utvecklingen mot 

gemensam marknad till trots var det dock 

ett väldigt utsträckande av marknadens 

principer som skedde med utvidgningen. 

Tio nya länder med 75 miljoner medborgare 

trädde in, med vitt skilda förutsättningar. 

Den relativa öppenheten och 

rörligheten ökar konkurrensen mellan 

företag och politiska system. 

Fortsatt Fortsatt utvidgning 

utvidgning 

En delvis väl fungerande gemensam 

marknad med 450 miljoner invånare ger 

i sig goda möjligheter till de skapande 

krafterna. Alla de fyra produktionsfaktorerna 

kan finna förutsättningar för att 

verka som passar just dem. När marknaden 

är heterogen skapas dessutom stort 

tryck på omvandling och förnyelse. 

Till detta kommer att EU avses fortsätta 

utvidgas. Först med Rumänien och 

Bulgarien om ett par år, sedan sannolikt 

med ytterligare ett par länder ur det forna 

Jugoslavien. Turkiet har fått löfte om att 

inleda förhandlingar – även om vägen blir 

lång och kurvig. Men riktningen är klar; 

den utveckling som har skapat betydande 

turbulens i Europa ska fortsätta. 

Utsträckande av frihet och rörlighet 

skapar motkrafter; de som vill stoppa och 

begränsa, de som vill kontrollera och 

styra. Protektionister av alla färger återuppstår 

och en klassisk strid intar scenen. 

Det senaste exemplet var Frankrikes nej 

till EU-kommissionens direktiv för att 

skapa en gemensam tjänstemarknad, då 


detta ansågs hota den europeiska sociala 

modellen. 

Kommande år kommer detta att vara 

huvudfokus i Europa. Denna strid 

kommer att avspeglas i en lång rad 

sakfrågor. Formellt kan det handla om 

skatter, bidrag, immigration, arbetsmarknad 

eller annat – men i realiteten är det 

samma idékamp. Det är avgörande för 

Europas framtid att frihetens krafter 

vinner. 

Hellre Hellre Hellre de de nya nya än än de de de gamla 

gamla 

De tio nya EU-länderna skiljer sig från de 

femton gamla på en rad sätt. I genomsnitt 

är de fattigare – efter att åtta av dem 

härjades av kommunismen – och BNP per 

capita i EU sjönk följaktligen från USD 

26 000 till 23 800. BNP för de tio nya 

utgjorde blott sex procent av de gamlas 

sammantagna. I topp bland de nya låg 

Cypern och Slovenien och längst ned låg 

de baltiska staterna. 

Kostnaden för arbetskraft i de tio nya 

länderna ligger på ca 20-40 procent av 

snittet i EU-15. Deras skatter är lägre; 

således sjönk det genomsnittliga 

skattetrycket i EU från 42 procent till 39 

procent den första maj 2004. Den 

ekonomiska tillväxten hos de tio nya är i 


snitt mer än dubbelt så hög per år som i 

EU-15. 

Skatterna är lägre – och det blir allt 

vanligare med platt skatt. I flera länder är 

det dessutom en och samma platta skatt 

– samma procentsats i skatt för alla – för 

såväl privatpersoner som företag. Enkelt, 

ekonomiskt effektivt och, kan tyckas, 

rättvist. Estland var först 1994 – och 

skatteintäkterna har ökat varje år sedan 

dess. Fyra av de tio nya länderna har platt 

skatt och fler överväger det. 

Skatterna är platta och ofta låga. I 

Ungern utgjorde staten 70 procent av 

ekonomin 1992, nu utgör den 14 procent. 

Det påverkar förstås förutsättningarna 

för produktion i dessa länder i positiv 

riktning och företag flyttar dit. Slovakien 

har blivit världens största bilproducent i 

förhållande till landets storlek. 

I EU-15 var länderna relativt lika 

varandra, även om protektionisterna var 

oroliga för inflyttning av arbetskraft från 

Sydeuropa. Men de tio nya gör den 

gemensamma marknaden mycket mer 

heterogen. Skillnaderna blir mycket 

större. Olika länders och regioners 

komparativa fördelar blir tydligare. 

Det påverkar det gamla Europa. 

Österrike har sänkt sin bolagsskatt från 

Fyra Fyra Fyra Fyra Fyra av av av av av de de de de de tio tio tio tio tio nya nya nya nya nya 

länderna länderna länderna länderna länderna har har har har har 

platt platt platt platt platt skatt skatt skatt skatt skatt och och och och och 

fler fler fler fler fler överväger överväger överväger överväger överväger det. det. det. det. det. 

13

Byggnads Byggnads Byggnads Byggnads Byggnads försatte försatte försatte försatte försatte 

arbetsplatsen arbetsplatsen arbetsplatsen arbetsplatsen arbetsplatsen ii 

iii 

blockad blockad blockad blockad blockad och och och och och skrek skrek skrek skrek skrek 

”go ”go ”go ”go ”go home” home” home” home” home” till till till till till 

letterna. letterna. letterna. letterna. letterna. Nu Nu Nu Nu Nu har har har har har det det det det det 

lettiska lettiska lettiska lettiska lettiska företaget företaget företaget företaget företaget 

gått gått gått gått gått i i i i i konkurs. konkurs. konkurs. 

konkurs. konkurs. 

34 till 25 procent och Tyskland planerar 

en sänkning från 25 till 19 procent. 

Eftersom låg skatt ger goda villkor för 

produktion blir det ett ”race to the 

bottom” vad gäller skatter – och ett ”race 

to the top” när det gäller tillväxt. Hade 

hög skatt varit en konkurrensfördel, som 

vissa hävdar, hade naturligtvis inte denna 

utveckling pågått och ingen hade heller 

försökt stoppa den. 

Platt skatt sprider sig i de nya länderna; 

senast infördes en sådan i Rumänien. Den 

holländske finansministern har resonerat 

om fördelarna med platt skatt. Faktum 

är att även Sverige med skattereformen 

1990 kom nära platt skatt; tanken var 

att nästan alla bara skulle betala kommunalskatt. 

Sedan har det förvanskats med 

ändrade brytpunkter, värnskatt och 

annat, men tanken är inte ny här. 

Fackets Fackets kartellmakt kartellmakt utmanas 

utmanas 

Både Gerhard Schröder och Göran 

Persson har kritiserat dessa länders låga 

skatter och goda konkurrenskraft. På 

olika sätt har de önskat tvinga upp deras 

skatter. Tack och lov är detta inte möjligt 

eftersom sådana beslut förutsätter 

enhällighet. Men blotta önskan är 

horribel; att vilja försämra dessa länders 

möjligheter till ökat välstånd. Därmed 

skulle också hela EU:s tillväxt sänkas. 

Det är dock den fria rörligheten för 

människor som skapar de största utmaningarna. 

Det har i Sverige kommit att 

manifesteras i Vaxholm. Kommunen 

upphandlade ett lettiskt företag, som kom 

med det bästa budet, för att bygga en 

skola. Byggnads försatte arbetsplatsen i 

blockad och skrek ”go home” till letterna. 

Nu har det lettiska företaget gått i 

konkurs. Facket är en utbudskartell vars 

makt utmanas av den fria rörligheten. 

Varför ska inte kommunen få spara 

pengar på att bygga billigare? Vad är det 

för skillnad på att köpa en billig DVDspelare 

från Kina och att köpa billiga byggtjänster 

från Lettland? Ska en fackförening 

sätta löner för dem som inte är medlemmar? 

Många frågor ställs på sin spets. 

Detta är bara början. I takt med att 

exemplen blir fler kommer fler krav på 

att begränsa rörligheten att resas. Ju 

närmare ett turkiskt inträde kommer, 

desto mer intensiv lär debatten bli. 

De bästa effekterna av EU kommer inte 

av några beslut som fattas inom institutionerna 

eller någon särskild politik som 

bedrivs på EU-nivå. Och de kommer 

framför allt inte av det som större delen 

av EU-budgeten ägnas åt; jordbruks- och 

regionalstöd. Nej, de bästa effekterna 

kommer av att så många murar, hinder 

och gränser mellan länderna har rivits. 

Rörligheten och friheten skapar väldig 

förnyelse och konkurrens. 


Risken är då att EU börjar motverka 

denna effekt genom att protektionisterna 

får ökat inflytande. Man kan tänka sig en 

situation då interventionism från Bryssel 

blir en stark negativ kraft som motverkar 

den goda effekten som fri rörlighet skapar. 

Sociala program, minimiskatter, regleringar 

på arbetsmarknaden – sådant 

skulle störa ut det positiva. 

Hur stor är den risken? Mycket påverkas 

förstås av vilken konstitution som till 

sist kommer att ligga till grund för EU. 

Det nuvarande förslaget har brister på 

den punkten, gränsen för vad EU får ägna 

sig åt är oklar, men förslaget förbättrades 

på slutet av Storbritannien som satte 

tydliga gränser vid skatterna, till exempel. 

Men än mer handlar troligen om hur 

Europas ledare väljer att tolka reglerna, 

vilken riktning de vill gå i. 

Storleken Storleken har har betydelse 

betydelse 

Om det ekonomiska hoppet kommer från 

öst och den konkurrens de nya länderna 

erbjuder så kommer det starkaste löftet 

om gränser för vad EU ska göra från 

samma håll. I dag är tjugofem länder med 

i EU, om något år är de tjugosju. Efter 

ytterligare något år troligen trettio – och 

därefter heter EU:s folkrikaste stat 

Turkiet. I en sådan europeisk union är 


den gemensamma nämnaren begränsad. 

Det kan vara lätt för Beneluxländerna att 

samverka i allehanda frågor – sociala, 

ekonomiska, kulturella. Den gemensamma 

nämnaren är stor, en union dem 

emellan skulle kunna ägna sig åt mycket 

och ha en stor gemensam statsmakt. I EU- 

30 är det inte så. Olikheterna i politik, 

kultur, tradition och sociala frågor är 

stora. Det betyder att dessa länder saknar 

intresse av att bygga stora gemensamma 

system. Det Frankrike vill ha kanske 

Estland är emot. 

Därför är ett stort EU också det närmaste 

man kan komma en garant för att 

EU som helhet inte kommer att börja ägna 

sig åt att bygga en stor gemensam statsmakt. 

Grupper av länder som så önskar 

kan alltid ägna sig åt det, men det kommer 

inte att vara hela EU. Kärnan i samarbetet 

kommer därmed att kunna förbli öppna 

gränser och gemensam marknad. 

Utvidgning av EU är utvidgning av 

friheten. Det skapar ett bättre Europa – 

med konkurrens och begränsad gemensam 

statsmakt. Men vi måste inse att 

denna utveckling väcker upp motkrafter. 

Mellan dessa kommer många slag att stå 

i den europeiska debatten. Och frihetens 

vänner måste vinna. 

Utvidgning Utvidgning Utvidgning Utvidgning Utvidgning av av av av av 

EU EU EU EU EU är är är är är utvidgning utvidgning utvidgning utvidgning utvidgning 

av av av av av friheten. friheten. friheten. friheten. friheten. Det Det Det Det Det 

skapar skapar skapar skapar skapar ett ett ett ett ett bättre bättre bättre bättre bättre 

Europa Europa Europa Europa Europa – – – – – med med med med med 

konkurrens konkurrens konkurrens konkurrens konkurrens och och och och och 

begränsad begränsad begränsad begränsad begränsad 

gemensam gemensam gemensam gemensam gemensam 

statsmakt. statsmakt. statsmakt. statsmakt. statsmakt. 

15

Tema 

EU, EU, EU, EU, EU, med med med med med 450 450 450 450 450 

miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner invånare invånare invånare invånare invånare 

och och och och och mer mer mer mer mer än än än än än en en en en en 

fjärdedel fjärdedel fjärdedel fjärdedel fjärdedel av av av av av 

världens världens världens världens världens BNP BNP BNP,,,,, BNP BNP 

måste måste måste måste måste ta ta ta ta ta sin sin sin sin sin del del del del del av av av av av 

ansvaret ansvaret ansvaret ansvaret ansvaret för för för för för 

skapandet skapandet skapandet skapandet skapandet av av av av av en en en en en 

säker säker säker säker säker värld. värld. värld. 

värld. värld. 

Solidariskt 

framåt marsch? 

Av Lars Wedin 

Den Den europeiska europeiska säkerhets- säkerhets- och och försvars- försvarsförsvars- politiken politiken (ESFP) (ESFP) har har sedan sedan starten starten 1999 1999 

1999 

gått gått från från ord ord och och och drömmar drömmar till till handling 

handling 

och och verklighet. verklighet. Utvecklingen Utvecklingen är är fortfar fortfar- 

fortfar 

ande ande snabb. snabb. snabb. Samtidigt Samtidigt finns finns det det det ett ett flertal 

flertal 

grundläggande grundläggande frågor frågor som som inte inte är är lösta. lösta. 

lösta. 

Mest Mest brännande brännande brännande är är är relationen relationen mellan mellan mellan EU 

EU 

och och Nato, Nato, eller eller i i förlängningen förlängningen förlängningen hela hela hela frågan 

frågan 

om om relationen relationen mellan mellan Europa Europa och och och USA. USA. 

USA. 

Lars Lars W WWedin, 

W edin, pensionerad pensionerad kommendör 

kommendör, kommendör , nu nu 

nu 

forskningsledare forskningsledare i i militärstrategi militärstrategi vid vid 

vid 

Försvarshögskolan Försvarshögskolan och och och Senior Senior Advisor 

Advisor 

till till Institut Institut Français Français d’Analyse d’Analyse Stratégique Stratégique 

Stratégique 

i i Paris, Paris, stakar stakar ut ut kursen kursen kursen för för EU EU och och mär- 

mär 

kerker ut ut några några några av av de de punkter punkter där där där man man riskeriske- 

rar rar att att gå gå gå på på grund. 

grund. 

ESFP är en del av den gemensamma 

utrikesoch säkerhetspolitiken (GUSP). 

Det är ESFP som gör att GUSP inte bara 

utmynnar i ord utan också i handling med 

militära och civila resurser vid internationella 

kriser. En förutsättning är förstås 

att alla medlemsstater solidariskt arbetar 

mot gemensamma mål och försöker tygla 

sina nationella käpphästar; GUSP är 

mellanstatligt och beslut fattas i princip 

med konsensus. 

Den europeiska säkerhetsstrategin 

(ESS), som antogs av Europeiska rådet i 

december 2003, ger den övergripande 

inriktningen. De viktigaste hoten utgörs 

enligt ESS av internationell terrorism, 

spridning av massförstörelsevapen, organiserad 

brottslighet samt konsekvenserna 

av stater i upplösning och regionala 

konflikter. EU:s viktigaste strategiska mål 

är därför att möta hoten genom insatser 

av olika slag, varvid unionens alla resurser 

skall kunna utnyttjas på ett samlat sätt 

för att skapa dels säkerhet i EU:s när- 

maste grannskap, dels effektiva multilaterala 

organisationer (FN, WTO med 

flera). EU måste kunna agera aktivt, 

koordinerat samt få större resurser; här 

ställs bland annat krav på att medlemsstaternas 

försvarsmakter förnyas så att 

de blir mer flexibla och rörliga samt att 

resurserna används på ett mer effektivt 

sätt. 

Europas Europas ansvar ansvar och och verktyg 

verktyg 

EU, med 450 miljoner invånare och mer 

än en fjärdedel av världens BNP, måste ta 

sin del av ansvaret för skapandet av en 

säker värld och för att den första försvarslinjen 

mot dagens hot ofta ligger långt 

utanför Europas gränser. Sverige, som 

försvarsbeslutet gör klart, delar denna 

uppfattning och har förklarat sig berett 

att ta sin del av det europeiska ansvaret: 

”Europeiska unionen är central för 

Sveriges säkerhet.” 

I dag gäller fortfarande Nice-fördraget 

och här finns en strikt uppdelning mellan 

de tre så kallade pelarna (Europeiska 

gemenskaperna, gemensamma utrikesoch 

säkerhetspolitiken respektive polis 

och rättsväsende). Eftersom dessa 

problem hanteras av olika institutioner 

uppstår svåra gränsdragningsproblem 

mellan inre och yttre, militär och civil 

säkerhet. Sådana gränsdragningar är 

också oförenliga med dagens krav på ett 

brett grepp på säkerheten. Fram till dess 

att konstitutionen träder i kraft förblir 

EU emellertid en månghövdad hydra. 

EU är en civil organisation som 

emellertid, liksom stater, har behov av att 

kunna använda militär styrka när så är 

nödvändigt. Det militära instrumentet kan 

inte allena förhindra eller lösa konflikter, 


men det kan skapa de nödvändiga 

politiska förutsättningarna. Olika 

instrument har olika möjligheter under 

konflikthanteringens olika stadier. Civila 

och militära komponenter måste därför 

samordnas i en övergripande strategi. 

Detta är rent principiellt svårt att göra och 

kräver såväl lämpliga strukturer och 

doktriner som övning. I detta syfte skapas 

nu en särskild civil-militär planeringscell. 

Men för att EU:s potential ska 

kunna användas fullt ut måste Nicefördraget 

ersättas av den nya konstitutionen. 

Växande Växande antal antal ansvarsområden 

ansvarsområden 

EU har ett stort antal instrument till sitt 

förfogande. Inom den första pelaren 

återfinns humanitärt bistånd och utvecklingsbidrag; 

EU och dess medlemmar är 

världens i särklass största biståndsgivare. 

Här finns också en särskild mekanism för 

räddningstjänst. 

Den så kallade solidaritetsklausulen 

avseende terrorism ingår i konstitutionen. 

När denna träder i kraft blir alla 

medlemsstaterna skyldiga att med alla 

medel, inklusive militära, förhindra 

terrorattacker samt att lämna bistånd i 

syfte att mildra konsekvenserna vid en 

attack. Ett politiskt dokument med 

ungefär motsvarande innehåll antogs efter 

terrordådet i Madrid den 11 mars 2004. 

Härmed har Europas ledare ömsesidigt 

deklarerat : ”din säkerhet är min säkerhet”. 

Inom ESFP har EU under senare år 

byggt upp en rad resurser. På det civila 

området finns möjlighet att sätta in upp 

till 5 000 polismän inom 60 dagar varav 

1 000 inom 30 dagar. Härtill kommer 

några hundra andra specialister inom 

områden som rättsväsende och offentlig 

förvaltning. EU har därigenom resurser 

att starta återuppbyggnaden av rättsväsendet 

i en konfliktdrabbad stat, vilket 

är en av de viktigaste åtgärderna för att 

skapa ett stabilt samhälle. 

På det militära området innebär 

genomförandet av det ursprungliga 

Headline Goal 2003 att EU nu kan sätta 

in och leda upp till 60 000 man inom 60 

dagar och att en sådan operation skall 

kunna pågå i upp till ett år. Det finns 


emellertid en rad viktiga brister som skall 

åtgärdas inom ramen för det nya Headline 

Goal 2010 men detta är en fråga som vi 

återkommer till nedan. 

Härtill kommer att medlemsstaterna 

har angett såväl militära som civila 

resurser för räddningstjänst som kan 

användas exempelvis vid terrordåd. 

En nyhet är European Gendarmerie 

Force (EGF). Gendarmer är en lycklig 

kombination av militär och polis. Styrkan 

ska kunna användas för uppgifter som 

fredsbevarande, stabilisering och polisverksamhet 

inklusive såväl utbildning som 

exekutiva uppdrag. 

Ett område som behöver mer 

uppmärksamhet är maritim säkerhet. 

Europa är beroende av säkra globala 

sjötransporter samtidigt som dessa i ökad 

grad är hotade av såväl terrorister som 

pirater. EU behöver därför utveckla en 

maritime strategy innebärande bland 

annat ett nära samarbete mellan EUmedlemmarnas 

sjöstridskrafter, kustbevakningar 

med flera organisationer. 

Den Den militära militära kapaciteten 

kapaciteten 

EU behöver ha förmåga till såväl 

stridsinsatser med kort reaktionstid som 

långsiktiga insatser för stabilisering. Det 

senare kan i huvudsak anses vara klart 

genom de ovan nämnda 60 000 soldaterna 

men får inte glömmas bort i den 

fortsatta utvecklingen. Det nya är en 

starkt ökad tyngd på snabba och korta 

insatser. Det mest uppmärksammade här 

är de så kallade stridsgrupperna. Dessa 

ska bestå av en förstärkt bataljon (800- 

1 000 man) med mycket hög beredskap. 

Sverige ska tillsammans med Finland, 

Norge och Estland sätta upp en sådan 

stridsgrupp, som under vissa tider 

kommer att stå i beredskap till EU:s 

förfogande. Ett antal andra länder och 

grupper av länder har gjort motsvarande 

åtaganden. En stridsgrupp kräver, vilket 

ibland glöms bort, understöd av en 

mängd andra funktioner som strategiska 

transporter, underrättelsetjänst, ledning, 

flygunderstöd, minröjning med mera. 

I det sommaren 2004 antagna Headline 

Goal 2010 har medlemsstaterna också 

gjort ett antal andra åtaganden som kan 

sammanfattas med högre beredskap, bät- 

EU EU EU EU EU behöver behöver behöver behöver behöver ha ha ha ha ha 

förmåga förmåga förmåga förmåga förmåga till till till till till såväl såväl såväl såväl såväl 

stridsinsatser stridsinsatser stridsinsatser stridsinsatser stridsinsatser med med med med med 

kort kort kort kort kort reaktionstid 

reaktionstid 

reaktionstid 

reaktionstid 

reaktionstid 

som som som som som långsiktiga långsiktiga långsiktiga långsiktiga långsiktiga 

insatser insatser insatser insatser insatser för för för för för 

stabilisering. 





17

tre strategisk rörlighet, ökad uthållighet, operation Althea i Bosnien) eller använda 

ökad flexibilitet och interoperabilitet. nationella högkvarter, som multinationa- 

Vidare skall givetvis bristerna från det liseras för uppgiften (som vid operation 

ursprungliga Headline Goal avhjälpas; Artemis i Kongo då det franska högkvar- 

exempelvis lufttankningsförmåga, underteret användes). Nu byggs emellertid en 

rättelsetjänst/spaning/målangivning och civil-militär cell upp inom EU:s militära 

strategiska transporter. 

stab innehållande ett embryo till ett 

Utvecklingen måste ske i samarbete med operationscentrum. Ska denna bara vara 

Endast Endast Endast Endast Endast tre tre tre tre tre till till till till till fem fem fem fem fem 

procentprocentprocentprocent procent av av av av av EuroEuroEuroEuroEuropaspaspaspaspas militära militära militära militära militära styrstyrstyrstyrstyr- kor kor kor kor kor kan kan kan kan kan sättas sättas sättas sättas sättas in in in in in 

utanför utanför utanför utanför utanför ländernas ländernas ländernas ländernas ländernas 

gränser gränser gränser, gränser gränser, 

, , , det det det det det vill vill vill vill vill 

sägasägasägasäga säga är är är är är användanvändanvändanvändanvänd- bara bara bara bara bara i i i i i dagens dagens dagens dagens dagens 

hotbild hotbild hotbild hotbild hotbild 

Nato eftersom det är här som interoperabilitet 

och taktiska doktriner 

utvecklas – EU avser inte dubblera denna 

roll. Det får inte glömmas bort att flertalet 

europeiska stater är med i både EU och 

Nato. Det är alltså i grunden samma 

resurser som används av båda organisationerna. 

Särskilt viktigt är det att se 

EU:s stridsgrupper i sammanhang med 

Nato Response Force (NRF), som är 

en ledningsorganisation för koordinering 

av EU:s civil-militära funktioner eller ska 

den också bli ett högkvarter med operativ 

ledningsförmåga? 

Utan en riktig militär ledningsorganisation 

blir det svårt för EU att snabbt 

genomföra militära resurser och det 

kommer att finnas en klyfta mellan den 

politisk-strategiska och den militärstrategiska 

ledningen. Men om en sådan 

alliansens huvudinstrument för transfor- organisation skapas anser många att 

mering av sina militära kapaciteter. Det är Natos roll som Europas viktigaste militära 

sannolikt inom ramen för NRF som även organisation kommer att hotas, med svår- 

EU:s styrkor kommer att övas – vad detta överskådliga konsekvenser som följd. 

kommer att innebära för icke Nato- Bortom denna diskussion ligger en än 

medlemmar som Sverige är ännu oklart. större fråga – vilken ambition ska EU 

EU:s kapacitetsarbete bygger på insikten egentligen ha på lång sikt? Ska EU nöja 

om att medlemsstaterna har alldeles för sig med att kunna genomföra freds- 

låg militär kapacitet. Allt för länge har man främjande insatser, när så behövs med 

skurit i försvarsbudgetarna. Än värre är korta stridsinsatser eller ska EU kunna 

att effekten är alltför låg på grund av att genomföra långvariga stridsinsatser med 

man behållit det kalla krigets tunga, hög intensitet? 

orörliga strukturer. Endast tre till fem En annan ambitionsfråga rör var och 

procent av Europas militära styrkor kan under vilka förhållanden EU skall ingripa. 

sättas in utanför ländernas gränser, det Många efterlyser en tydlig strategi som 

vill säga är användbara i dagens hotbild, ger svaret på dessa frågor. Detta är 

vilket innebär ett stort slöseri. 

emellertid orealistiskt av flera skäl. För 

En politiskt och militärt viktig fråga är det första har EU:s medlemsstater olika 

hur autonom EU:s ledningsförmåga ska strategiska ambitioner. För det andra 

(Vi (Vi (Vi (Vi (Vi vågar vågar vågar vågar vågar inte inte inte inte inte skriva skriva skriva skriva skriva ut ut ut ut ut 

sidnumret,sidnumret,sidnumret,sidnumret, sidnumret, med med med med med anledanledanledanledanled- vara. Till skillnad från Nato har EU i dag 

ingen stående kommandokedja utan man 

skulle en sådan diskussion lätt leda till 

bindningar, som kan visa sig mycket 

ningningningningning av av av av av AntidiskrimiAntidiskrimiAntidiskrimiAntidiskrimiAntidiskrimi- 

neringsbyråns neringsbyråns neringsbyråns neringsbyråns neringsbyråns fantasi.) fantasi.) fantasi.) 

fantasi.) fantasi.) 

ska antingen luta sig mot Nato (som vid olyckliga när verkligheten inte visar sig 


stämma med kartan. För det tredje skulle 

den skapa förväntningar och oro i 

omvärlden bland dem som skulle befinna 

sig inne i respektive utanför en ”EUintressesfär”. 

EU, EU, Nato Nato och och USA 

USA 

Den mest omfattande debatten i samband 

med ESFP och Natos framtid rör de 

transatlantiska relationerna. 

Irak och andra problem mellan den 

nuvarande amerikanska administrationen 

och EU ser i skrivande stund ut att 

vara någorlunda lösta. Ett mer strukturellt 

problem är européernas bristande militära 

kapacitet. Klyftan i militär förmåga blir 

bara större med fortsatt amerikansk 

upprustning och europeisk kräftgång. I 

dag är det möjligen Storbritannien som 

har förmåga att strida på samma villkor 

som USA. I längden är detta ohållbart för 

Nato som transatlantisk militär organisation. 

USA:s syn på europeisk förmåga är 

emellertid kluven. Man vill att Europa blir 

starkare, men är samtidigt rädd för ett 

Europa som kan agera autonomt. 

I debatten talas det ibland om huruvida 

EU ska vara en motvikt eller en partner 

till USA. Vare sig det ena eller det andra är 

emellertid möjligt utan ett starkt Europa 

med, bland annat, trovärdig militär 

handlingskraft. 

Det bör emellertid kommas ihåg att 

USA och Europa inte har riktigt likadana 

värderingar. USA värderar militär styrka 

mer än européerna medan dessa värderar 

diplomati, bistånd och andra ”mjuka” 

åtgärder mer än USA. EU:s militära 

doktriner är annorlunda – USA:s tro, 

som nu börjar vackla, på high-tech och 

precisionsanfall delas inte helt av 

européerna. Ett starkt EU kan härigenom 

komplettera USA på ett bra sätt; ett svagt 

EU får spela en andraplansroll. 

I detta sammanhang är ”EU 6” ett 

bekymmer – det vill säga de sex medlemsstater 

som inte är med i Nato. Kan en 

försvarspolitik vara trovärdig, när sex 

medlemmar vägrar att solidariskt ge och 

ta säkerhetsgarantier? 

Nato svarar för det kollektiva försvaret 

av sina medlemsstater, alltså huvuddelen 

av Europa. Samtidigt tar EU ett allt större 


ansvar för medborgarnas säkerhet. Här 

kan finnas en grund för ett utmärkt 

samarbete men också för konkurrens. 

Vid krishantering utanför Europa är 

Natos komparativa fördel dess rent 

militära förmåga medan EU:s är förmågan 

att ta ett bredare grepp med samordnade 

civila, inte minst ekonomiska, och militära 

insatser. 

Det finns en risk, anser vissa, att Nato 

förvandlas till en militär verktygslåda och 

att dess politiska kraft övergår till EU. 

Detta skulle kunna leda till att Nato på 

sikt försvinner varvid EU skulle behöva 

ta över alliansens roll när det gäller militär 

utbildning, standardisering etcetera, samt 

det kollektiva försvaret av Europa. EU 

skulle då också behöva bli en militär allians. 

Det finns också en motsatt risk. Det 

finns de, såväl i Europa som mer förståeligt 

i USA, vilka talar för att EU ska begränsa 

sig till att vara en mellanstatlig handelsorganisation. 

I så fall skulle initiativet i 

säkerhets- och försvarspolitiken övergå 

till Nato och, i förlängningen, sannolikt 

till USA. Länder som Sverige skulle bli 

ytterligare marginaliserade. Med en 

fortsatt europeisk kräftgång på det 

militära området skulle Europa i detta 

scenario övergå till att vara leverantör av 

hjälptrupper till USA, som Germanien i 

förhållande till det romerska imperiet. 

Det Det dåliga dåliga exemplet exemplet Sverige 

Sverige 

ESFP går snabbt framåt och EU:s militära 

såväl som civila kapacitet att främja sina 

och medborgarnas intressen ökar. 

Samtidigt finns det många svåra framtidsfrågor, 

inte minst gentemot USA och 

Nato. Det finns tre nyckelfrågor. Den första 

är medlemsstaternas politiska vilja att 

dra åt samma håll. Utan denna blir ingenting 

gjort. Den andra är konstitutionen. 

Utan denna blir det svårt för EU att förverkliga 

sin potential, alltför mycket kraft 

kommer att spillas på institutionella 

problem. Den tredje är den militära kapaciteten. 

Om inte medlemsstaterna lojalt 

och solidariskt uppfyller sina åtaganden 

att förbättra förmågan kan inte EU bli en 

trovärdig aktör. Det svenska försvarsbeslutet 

är, vad avser resurserna, här ett 

mycket negativt exempel. 

Klyftan Klyftan Klyftan Klyftan Klyftan i i i i i militär militär militär militär militär 

förmåga förmåga förmåga förmåga förmåga blir blir blir blir blir bara bara bara bara bara 

större större större större större med med med med med fortsatt fortsatt fortsatt fortsatt fortsatt 

amerikansk amerikansk amerikansk amerikansk amerikansk 

upprustning upprustning upprustning upprustning upprustning och och och och och 

europeisk europeisk europeisk europeisk europeisk 

kräftgång. kräftgång. kräftgång. kräftgång. kräftgång. 

19

Tema 

Harmonisering 

Harmonisering 

Harmonisering 

Harmonisering 

Harmonisering 

är är är är är ett ett ett ett ett fint fint fint fint fint ord ord ord ord ord 

på på på på på nyspråk. nyspråk. nyspråk. 

nyspråk. nyspråk. 

Hellre konkurrens 

än harmoni 

Av Evelina Lorentzon 

Boten Boten Boten bör bör bör inte inte vara vara värre värre än än soten soten om om vi 

vi 

skaska förmås förmås förmås svälja svälja medicinen. medicinen. CentraliCentrali- 

sering sering av av EU EU tillhör tillhör de de saker saker som som som inte inte inte bör 

bör 

accepteras accepteras ens ens om om om en en rejäl rejäl skattesänkning 

skattesänkning 

kommer kommer med med på på köpet. köpet. Det Det menar menar Evelina 

Evelina 

Lorentzon, Lorentzon, ordförande ordförande i i Handelshögern, 

Handelshögern, 

Handelshögern, 

somsom argumenterar argumenterar för för att att skattesänkskattesänk- 

ningar ningar via via EU EU vore vore en en pyrrhusseger pyrrhusseger som 

som 

riskerar riskerar att att spela spela makthungriga makthungriga politiker 

politiker 

i i händerna. händerna. Snarare Snarare än än att att ge ge de de svenska 

svenska 

sossarnasossarna foten foten till till förmån förmån förmån för för deras deras euroeuro- 

peiska peiska kolleger kolleger kolleger bör bör vi vi vi slå slå vakt vakt om om den 

den 

institutionella institutionella konkurrensen konkurrensen och och om om de 

de 

möjligheter möjligheter att att rösta rösta med med fötterna fötterna som som 

som 

den den den skapar skapar. skapar 

Det är kanske inte så vanligt att läsa 

artiklar i Svensk Linje om varför skatten 

inte ska sänkas, men ibland kan det vara 

en god idé att stanna upp och fundera. 

Inte bara över vilka reformer som ska 

genomföras, utan också på vilket sätt. 

Debatten om EU:s framtid tenderar ibland 

att fokuseras på ja eller nej till föreslagna 

reformer. I stället bör det föras en mer 

grundläggande diskussion om vilka 

frågor EU överhuvudtaget bör besluta 

om. Är det en bra idé att ge EU möjligheten 

att avgöra hur medlemsländernas 

skattepolitik skall se ut, även om det 

innebär en skattebörda som är lägre för 

europeiska länder i allmänhet och i 

synnerhet för Sverige? Vad bör EU i så 

fall inte lägga sig i? 

I avdelning II, artikel 3 i förslaget till ny 

EU-grundlag står att läsa följande: 

Medlemsstaterna Medlemsstaterna Medlemsstaterna Medlemsstaterna Medlemsstaterna skall skall skall skall skall samordna samordna samordna samordna samordna sin sin sin sin sin 

ekonomiskaekonomiskaekonomiskaekonomiska ekonomiska politik politik politik politik politik och och och och och sysselsättningssysselsättningssysselsättningssysselsättningssysselsättningspolitikpolitikpolitikpolitikpolitik 

i i i i i enlighet enlighet enlighet enlighet enlighet med med med med med de de de de de närmare närmare närmare närmare närmare föreföreföreföreföre- skrifter skrifter skrifter skrifter skrifter som som som som som anges anges anges anges anges i i i i i del del del del del III, III, III, III, III, vilka vilka vilka vilka vilka unionen unionen unionen unionen unionen 

skall skall skall skall skall ha ha ha ha ha befogenheter befogenheter befogenheter befogenheter befogenheter att att att att att meddela. meddela. meddela. meddela. meddela. 

Del tre innehåller vidare ett flertal 

uppmaningar på alla områden från socialpolitik 

till försvarspolitik. Om konstitutionen 

godkänns kan vi alltså, givet att 

medlemsstaterna verkligen följer den, se 

fram emot en rad harmoniseringar på EUnivå. 

En En sossa sossa är är en en sosse sosse är är en en sosse 

sosse 

Harmonisering är ett fint ord på nyspråk. 

Det antyder att människor ska leva i 

harmoni och respektera varandra. 

Verklighetens harmoniseringar innebär 

snarare att radera skillnader. Detta brukar 

inte vara trevligt av den enkla anledningen 

att människor har olika preferenser. Just 

detta borde vara tämligen självklart för 

var god liberal, åtminstone så länge vi 

befinner oss på individnivå. Värre blir det 

när det gäller statsnivå. Det är betydligt 

svårare att gå med på att olika stater ska 

kunna vara olika och att det är upp till 

medborgare att välja stat. När det gäller 

bortaplan (det vill säga USA) verkar det 

dock inte vara något större problem att 

se vinsterna med institutionell konkurrens. 

Problemen uppkommer i stället när 

vi börjar närma oss Sveriges gränser, 

närmare bestämt på EU-nivå. 

Ett vanligt, möjligen det vanligaste, 

argumentet för ökade maktbefogenheter 

för EU som brukar höras från högerhåll 

är att europeiska sossar i alla fall är bättre 

än de svenska sossarna och att det därför 

är bra om de förstnämnda får mer att 

säga till om på de sistnämndas bekostnad. 

Det är ett argument som är fullt förståeligt. 

För en person som lever i en högskattestat 

kan det vara frestande att överlämna så 

mycket som möjligt av makten till några 

vars skattepolitik troligen är väsentligt 


bättre än den som bedrivs av den 

inhemska oppositionen. 

Det bör dock betänkas att något som 

är bra på kort sikt inte behöver vara det 

på lång sikt. I fallet harmoniseringar på 

EU-nivå kan det visserligen gå att få bort 

vissa av det svenska systemets skavanker, 

men det finns ett pris för dessa förbättringar. 

Harmoniseringar innebär nämligen 

inte bara att det är de som är sämst 

som inordnas efter mallen utan även de 

som är bäst. På lång sikt innebär det att 

våra förebilder försvinner, något som är 

ytterst problematiskt och som jag skall 

återkomma till senare. 

Det Det är är EU:s EU:s fel fel 

fel 

Alla regimer behöver sina syndabockar 

och ett exempel på en populär syndabock 

är EU eller andra EU-länder. I euroländerna 

skyller man på de andra – Frankrike 

och Tyskland – för att de inte håller sig till 

planen, medan Frankrike och Tyskland 

skyller på stelbenta regler. I Sverige skyller 

man på liknande sätt impopulära beslut 

på EU-direktiv (som man naturligtvis inte 

godkänt men ”tyvärr” måste genomföra). 

Fördelen med detta är att det kan drivas 

igenom bra reformer på kort sikt men på 

lång sikt innebär det att debattutrymme 

förloras. 

Det är inte så konstigt att människor 


som hela tiden matas med argumentet 

”tyvärr har vi inte stått emot liberaliseringarna 

den här gången, men vi kämpar 

verkligen på EU-nivå för att bekämpa 

dessa hemskheter” kommer att se liberaliseringar 

som ett nödvändigt ont. Inte 

nödvändigt för att ekonomin ska förbättras 

utan nödvändigt för att någon annan 

har fattat ett beslut om det. 

Även om detta kan kännas väldigt 

bekvämt kan det i längden bli farligt. När 

man väljer att skolka från liberaliseringsdebatten 

för att istället gå bakvägen 

kan visserligen kortsiktiga reformer 

drivas igenom, men på lång sikt kommer 

debatten att snedvridas. Om i stället den 

svårare vägen väljs, att förklara varför 

liberaliseringar inte är något nödvändigt 

ont utan tvärtom någonting som förbättrar 

för medborgarna, kommer det att ta 

längre tid att få igenom sina reformer men 

å andra sidan kommer de inte att tas bort 

första taget. 

Man kan naturligtvis peka på flera 

liberaliseringar som genomförts mot 

människors vilja och som sedan uppskattats. 

Införandet av tevekanaler i privat regi 

är ett sådant exempel. Där finns det dock 

dels tydliga vinster för enskilda individer 

och dels ett tydligt samband mellan 

avreglering och konsekvens av avregleringen. 

I de fall där orsakssambanden 

Harmoniseringar 





innebär innebär innebär innebär innebär nämligen nämligen nämligen nämligen nämligen 

inte inte inte inte inte bara bara bara bara bara att att att att att det det det det det är är är är är 

de de de de de som som som som som är är är är är sämst sämst sämst sämst sämst 

som som som som som inordnas inordnas inordnas inordnas inordnas efter efter efter efter efter 

mallen mallen mallen mallen mallen utan utan utan utan utan även även även även även 

de de de de de som som som som som är är är är är bäst. bäst. bäst. bäst. bäst. 

21

Viljan Viljan Viljan Viljan Viljan att att att att att tvinga tvinga tvinga tvinga tvinga 

igenom igenom igenom igenom igenom reformer reformer reformer reformer reformer 

med med med med med hjälp hjälp hjälp hjälp hjälp av av av av av EU EU EU EU EU 

grundar grundar grundar grundar grundar sig sig sig sig sig i i i i i en en en en en tro tro tro tro tro 

att att att att att människor människor människor människor människor är är är är är 

idioter idioter idioter idioter idioter och och och och och inte inte inte inte inte kan kan kan kan kan 

övertygas övertygas övertygas övertygas övertygas 

ideologiskt. ideologiskt. ideologiskt. 

ideologiskt. ideologiskt. 

är mindre synliga torde det dock vara 

enklare att bibehålla ilskan över att ha 

blivit påtvingad någonting, trots att dess 

konsekvenser uppskattas. 

Viljan att tvinga igenom reformer med 

hjälp av EU grundar sig i en tro att 

människor är idioter och inte kan 

övertygas ideologiskt. Detta förefaller 

tämligen osannolikt. Varför skulle svensk 

arbetar- och medelklass vara predestinerad 

att vara socialdemokrater när detta 

inte gäller i andra länder som exempelvis 

USA? Skillnaden är inte att svenskar är 

dummare, utan att den svenska högern 

har gett upp debatten. 

Institutionell Institutionell konkurrens 

konkurrens 

Dessutom är det långt ifrån säkert att EU 

väljer att harmonisera åt det liberaliserande 

hållet. Mer sannolikt är att de 

kommer att försöka sig på någon sorts 

medelväg som förvisso kommer att innebära 

reformer i vissa länder men å andra 

sidan innebär bakslag för de länder som 

gör rätt. Möjligen kan detta försvaras 

med något sorts rättviseargument om att 

det är orättvist att andra länder är mer 

liberaliserad än vi, men det är ett argument 

som snarare hör hemma hos barn i förskoleåldern 

än i en sansad politisk debatt. 

Dessutom är det bra att länder ser olika 

ut och har olika system. Det synliggör vilka 

system som fungerar bra och vilka system 

som inte fungerar bra och det möjliggör 

för människor att rösta med hjälp av sina 

fötter. Det är i dag inte ovanligt att 

högutbildade människor beger sig till de 

ställen där de välbetalda roliga arbetena 

finns, vilket sällan brukar vara i Sverige. 

Dessutom ska inte exemplets makt 

överskattas. Att länder som liberaliserar 

överlag klarar sig bättre än de länder som 

inte gör det är ett av de bästa argumenten 

för frihet. 

Dessutom finns en annan detalj som 

spelar in; har politikerna någon gång givits 

ett finger kommer de att försöka ta hela 

handen. Fördelen med ett harmoniserat 

system är visserligen att det krävs mer 

enighet för att överhuvudtaget genomföra 

någonting, men sannolikheten att politiker 

kommer att rösta nej till förslag som 

ger dem själva mer makt är ändå rätt låg. 

Det är mer sannolikt att de enda förslag 

som kommer att stranda i EU-byråkratin 

är de som syftar till att begränsa makten. 

Vad ska göras om EU kommer att vilja 

införa ännu högre skatter (för att bekosta 

den politik som den enligt den nya 

konstitutionen ska bedriva)? Har 

politikerna en gång givits makt kan den 

inte tas tillbaka igen om saker inte skulle 

gå som man ville. 

Med fler system blir det visserligen 

enklare att genomföra idiotiska saker, 

men de regimer som genomför dem 

kommer också att få ta konsekvenserna 

av sina handlingar och förlorar 

möjligheten att skylla dem på andra. 

Harmoniseringen Harmoniseringen skadar skadar EU 

EU 

Men harmoniseringar försämrar inte 

bara förutsättningarna för ett frihetligt 

paradigmskifte, de är också ett hot mot 

EU-samarbetet. Den fria marknaden och 

den fria rörligheten är viktiga 

frihetsreformer som bör värnas. Om 

liberaliserande (eller för den delen andra 

politiska) krafter fortsätter att skylla på 

EU, i stället för att strida för sina idéer, 

kommer människors ovilja gentemot EU 

att öka. Varje gång som EU lägger sig i 


något nytt område som de inte har med 

att göra vänder unionen, och kommer att 

fortsätta vända, människor mot sig. Har 

vi tur innebär det att människor börjar 

kritisera byråkratiseringen och utökningen 

av EU:s maktbefogenheter. Det är 

dock tyvärr mer sannolikt att de flesta 

väljer att rikta sin kritik mot EU i stort, 

det vill säga även de delar som innebär fri 

rörlighet och frihandel. 

EU:s fria marknad har även förbättrat 

möjligheterna för människor att rösta med 

fötterna och att plocka russinen ur den 

stora EU-kakan, något som gör det 

svårare för politiker att besluta alltför 

vansinniga saker. Det har de naturligtvis 

insett. Det finns en anledning till att 

politikerna talar sig varma om samarbete 

på alla möjliga och omöjliga områden och 

att de vill skriva in harmonisering på det 

ekonomiska området i den nya EUgrundlagen. 

De kan bara bestämma över 

oss så länge vi inte har tydliga exempel på 

att deras politik fungerar sämre än vår. 

En En konstitutionell konstitutionell konstitutionell debatt 

debatt 

Finns det då någonting som kan göras 

för att förhindra harmoniseringen inom 

EU? Tja, det mest uppenbara är ju att göra 

precis det man redan gjort, att införa fri 


rörlighet inom unionens gränser och att 

se till att försvara denna rörlighet. 

För det andra bör allvar göras av den 

konstitutionella debatten som efterlysts 

men aldrig genomförts. Frågan om åt 

vilket håll EU ska gå borde vara högaktuell 

nu när den nya grundlagen ratificeras 

i land efter land och flera folkomröstningar 

väntar. Ändå är det tämligen tyst. 

Det diskuteras på vilket sätt det bör 

beslutas om grundlagen, men innehållet i 

densamma talas det tystare om. Oavsett 

om man anser att grundlagen bara är en 

förenkling av det som tidigare skrivits eller 

om man anser att den faktiskt innebär en 

förändring, bör det vara en idé att 

diskutera vad den egentligen säger om 

EU:s framtida väg och hur detta kan 

förändras. 

En harmonisering, även miniminivåer 

för skattetryck, innebär på lång sikt att 

frihetsreformer försvåras och att det blir 

enklare för politiker att öka sitt eget 

handlingsutrymme utan att riskera att 

röstas bort. Harmoniseringsvägen kan 

möjligen vara en ursäkt för den som är 

ute efter kortsiktiga reformer och inte 

vågar, vill eller orkar försvara dem. För 

den som verkligen vill öka friheten finns 

det betydligt bättre vägar. 

Harmoniseringsvägen 





kan kan kan kan kan möjligen möjligen möjligen möjligen möjligen vara vara vara vara vara en en en en en 

ursäkt ursäkt ursäkt ursäkt ursäkt för för för för för den den den den den som som som som som 

är är är är är ute ute ute ute ute efter efter efter efter efter 

kortsiktiga kortsiktiga kortsiktiga kortsiktiga kortsiktiga reformer reformer reformer reformer reformer 

och och och och och inte inte inte inte inte vågar vågar vågar, vågar vågar, 

, , , vill vill vill vill vill 

eller eller eller eller eller orkar orkar orkar orkar orkar försvara försvara försvara försvara försvara 

dem. dem. dem. dem. dem. 

23

Tema 

Den Den Den Den Den nya nya nya nya nya europe- europe- europe- europe- europeiska 

iska iska iska iska visionen visionen visionen visionen visionen 

måste måste måste måste måste ta ta ta ta ta sin sin sin sin sin 

utgångspunkt utgångspunkt utgångspunkt utgångspunkt utgångspunkt i i i i i det det det det det 

fel fel fel fel fel som som som som som rädslans rädslans rädslans rädslans rädslans 

politiker politiker politiker politiker politiker gör gör gör gör gör sig sig sig sig sig 

skyldiga skyldiga skyldiga skyldiga skyldiga till. till. till. till. till. 

Ett Europa som 

kan möta världen 

Av Gunnar Hökmark 

Det Det europeiska europeiska samarbetet samarbetet är är vår vår vår tids 

tids 

storastora frihetsprojekt. frihetsprojekt. Det Det menar menar europaeuropa- 

parlamentarikern parlamentarikern Gunnar Gunnar Hökmark Hökmark (m). 

(m). 

Han Han tycker tycker tycker att att förslaget förslaget till till EU-konstitu- 

EU-konstituEU-konstitu- 

tion tion är är är ytterligare ytterligare ett ett steg steg i i rätt rätt riktning. 

riktning. 

För För att att forma forma forma en en mer mer perfekt perfekt perfekt union 

union 

behöverbehöverbehöver vi vi fortsätta fortsätta öppna öppna upp upp medlemsmedlems- 

ländernas ländernas marknader marknader, marknader , bland bland annat annat för 

för 

tjänster tjänster tjänster. tjänster tjänster 

Rädsla präglar just nu Europa och det 

europeiska samarbetet. Det är rädsla för 

förändring av det slag som alltid växer 

fram i frånvaron av ledarskap och vision. 

Denna rädsla är mer än något annat 

Europas stora utmaning. Den skapar nya 

motsättningar och en uppgivenhet som 

reducerar politikens uppgifter till att inom 

det gamla samhällets föreställningar 

försöka hindra konsekvenserna av allt det 

nya som möter oss. 

Politiker av alla slag verkar vara så 

fokuserade på rädslan att de hellre rider 

på konstlade motsättningar som social 

turism och social dumping än att våga se 

bortom gårdagens begränsningar för 

ekonomi och politik. 

De är så paralyserade av rädslans retorik 

att de glömmer att våra nya konkurrenter 

också är våra nya kunder. Det gäller 

i hela EU och det gäller i Sverige. Utan en 

ekonomisk utveckling i Kina skulle vare 

sig Ericsson eller Scania kunna sälja sina 

produkter där. LKAB skulle inte gå för 

fullt om inte den kinesiska importen av 

järnmalm varje år ökar med mer än hela 

LKAB´s årsproduktion. 

Upprörda talar man om hur den nya 

tidens konkurrens riskerar att förändra 

vårt samhälle med billigare och bättre 

tjänster och produkter utan att inse att 

det är billigare och bättre tjänster och 

varor som lägger grunden för växande 

välfärd. Vi hade i Sverige inte haft råd att 

betala en större andel av vår välfärd till 

våra barns skolgång än något annat land 

om inte Volvo, ABB, Ericsson, IKEA, 

Tetrapak, Skanska och en armada av 

ingenjörer, konstruktörer, designers, 

producenter, låtskrivare och artister hade 

kunnat exportera sina tjänster och varor. 

Och vi hade inte kunnat göra detta om 

inte Tyskland, Norge, Danmark och USA, 

för att nämna några av våra viktigaste 

kundländer också hade varit så bra på 

att konkurrera med oss att deras industri 

och näringsliv som byggde välstånd. Det 

tyska undret var aldrig ett hot mot 

Europas ekonomiska utveckling, trots att 

det födde fler och fler konkurrenskraftiga 

och konkurrensfarliga företag på de 

marknader där svenska företag verkade. 

De som i dag räds globaliseringen och 

som försöker skydda sig från ny konkurrens 

genom att stämpla den som social 

dumping hävdar i praktiken att Sverige 

hade varit ett rikare och mer dynamiskt 

samhälle om Norge, Danmark, Finland 

och Tyskland hade varit fattiga länder 

med lite industri och dålig konkurrenskraft. 

Deras rädsla bygger nämligen på 

den föreställningen. 

Välkomna Välkomna konkurrensen 

konkurrensen 

konkurrensen 

Den nya europeiska visionen måste ta sin 

utgångspunkt i det fel som rädslans 

politiker gör sig skyldiga till. Det är inte 

framväxten av nya marknader utanför 

och innanför EU som är hotet mot den 

europeiska eller svenska välfärden. Det är 

istället vår oförmåga att på den 

internationella marknaden hävda oss med 


de av dagens och morgondagens produkter 

och tjänster som snabbt växande 

marknader ställer krav på och vill betala 

så att vi har råd med vår välfärd, pensioner 

och sjukvård. Den konkurrenskraft och 

handel som vi behöver för att på detta vis 

möta den nya tidens utmaningar får vi 

bara genom att bejaka konkurrens inom 

och utom EU. 

Det är också mycket tydligt att där 

Europa, liksom Sverige, har lyckats som 

bäst är där avreglering och konkurrens 

har lett till fler och växande företag. Inom 

IT, Internet och mobiltelefoni står Europa 

i täten. Det kan man däremot inte säga 

om de områden där vi skyddar oss mot 

konkurrens och handel. 

Sanningen är att vi i Europa klarar oss 

sämst inom de områden som är 

undantagna från ett fritt utbyte av idéer 

och innovationer, där gamla marknadsstrukturer 

är viktigare att försvara än 

möjligheterna för nya produkter och 

tjänster att växa fram liksom för medborgarnas 

frihet att välja. Sverige är att tydligt 

exempel på detta. Det gäller allt från 

sjukvårdens utveckling och den medicinska 

industrins möjlighet att växa med 

sjukvården och en vital grundforskning 

som förutsättningar över apoteksväsendet 

till design-, post, energi-, konsult-, 

renhållnings-, bygg- och bostadsmarknaderna. 

Inom tjänstesektorn präglas Europa 

av privilegier och politiska monopol 

som utgör den moderna tidens skråväsende. 

Och inom flertalet av dessa områden 

skulle svenska företag kunna vara 

vinnarna på en öppen marknad. 

Vår Vår tids tids frihetsprojekt 

frihetsprojekt 

Framgångarna med den inre marknaden 

och de avregleringar som har gjorts visar 

på lösningen på Europas tillväxtproblem. 

Medborgarna har fått fler och bättre 

varor samt bättre service. Regleringsförespråkarna 

har inte kunnat förklara vilka 

värden monopol och konkurrensbegränsningar 

har som motiverar tjänster 

av lägre kvalitet och till högre kostnader. 

En ökad konkurrens och mer nytänkande 

påverkar nämligen inte förutsättningarna 

för den enskildes trygghet och 

den finansiering av tjänster som varje 

medlemsland önskar. Det förändrar inte 


förutsättningarna för stadigvarande 

verksamhet i något land, där gäller 

värdlandets lagar och regler, men öppnar 

upp möjligheterna för en vitalare 

tjänstemarknad med fler verksamheter 

som når över gränserna om företag som 

är verksamma i ett land också får 

konkurrera i ett annat utan att starta 

dotterföretag och skapa nya löneavtal för 

varje uppdrag man utför i ett annat land. 

Europa är i dag bättre än någonsin 

samtidigt som EU är ett svårare projekt 

än tidigare. Dels därför att visionerna efter 

murens fall och återföreningen är 

otydligare, dels därför att länderna är fler 

och mer olika samtidigt som tendensen 

att följa med strömmen präglar det 

politiska ledarskapet mer än att formulera 

den nya tidens svar på våra utmaningar. 

Visionen om det nya Europa som nu 

måste formuleras handlar enligt min 

mening om att stå stadigt förankrad i det 

som är det europeiska samarbetets väldiga 

framgångar och samtidigt förstå att den 

nya tidens förutsättningar skiljer sig åt från 

det som präglade Europa under årtionden. 

Vår framtid är förenad med varandra 

precis som vår historia var. Under 1900talet 

var det delningen som överallt behärskade 

våra liv och den politiska agendan. 

Nu är det möjligheterna att över gränserna 

utvidga grundläggande fri- och rättigheter, 

rättstaten och marknadsekonomin 

utan att någon diskrimineras på grund av 

sin nationalitet och bakgrund som förenar. 

Det är vår tids största frihetsprojekt. 

De som i detta samarbete ser risker för 

”social dumping” glömmer att det inte är 

de rika länderna som skall frukta 

dumping, det är de fattiga som under 

årtionden inte som vi kunnat utveckla 

kvalificerat kunskapsföretagande, management, 

teknologi och framförallt kunnat 

göra detta inom ramen för en mer eller 

mindre fri marknadsekonomi. Dessa 

fördelar använder vi oss av när vi 

konkurrerar. Det är inte mer än rätt att 

de nya medlemsländerna också får 

utnyttja sina fördelar. De som vill undanta 

stora områden från konkurrens och 

handel vill i själva verket undanta det 

europeiska arbetet från integration av 

idéer, handel och människor. 

De bortser ifrån att det just nu är 

Sanningen Sanningen Sanningen Sanningen Sanningen är är är är är att att att att att 

vi vi vi vi vi i i i i i Europa Europa Europa Europa Europa klarar klarar klarar klarar klarar 

oss oss oss oss oss sämst sämst sämst sämst sämst inom inom inom inom inom de de de de de 

områden områden områden områden områden som som som som som är är är är är 

undantagna undantagna undantagna undantagna undantagna från från från från från 

ett ett ett ett ett fritt fritt fritt fritt fritt utbyte utbyte utbyte utbyte utbyte av av av av av 

idéer idéer idéer idéer idéer och och och och och 

innovationer 

innovationer 

innovationer 

innovationer 

innovationer 

25

konkurrensen som utvecklar samarbetet 

över gränserna och den europeiska 

konkurrenskraften, inte statsministrarna. 

De som i Europasamarbetet främst ser 

byråkrati och centralstyre bortser från 

effekterna av frihet och marknadsekonomi 

och bortser från vad Europasamarbetet 

har inneburit för utvecklingen av 

frihet och rättstat i medlemsländer som 

för bara femton år sedan tillhörde 

världens mest förtryckta folk. 

Jag vill ha ett europeiskt samarbete som 

bygger på frihetens grunder. Det 

förutsätter att vi slår fast att det är 

medlemsländerna som äger samarbetet 

och den kompetens som EU utövar, att 

den gemensamma makten skall utövas 

under respekt för medlemsländernas 

konstitutionella traditioner samtidigt som 

unionen får den kompetens och 

beslutsmakt som krävs för att genomföra 

det som är det gemensamma uppdraget. 

Därför är jag för förslaget till nytt 

konstitutionellt fördrag. Det ger de 

förutsättningar som krävs för att hävda 

det fria och öppna samhället. Ingen 

svensk grundlag och inget europeiskt 

fördrag kan ge mer än så. Men det är 

utifrån våra erfarenheter och dessa 

förutsättningar som visionen om 

framtidens Europa måste formas. 

Samarbete Samarbete för för för fred 

fred 

Utvidgningen har inte bara gett fler 

medlemmar utan också inneburit en 

utveckling och utvidgning av frihet, 

demokrati, rättstat och marknadsekonomi. 

Den utvecklingen har inte bara 

gett vår tids européer bättre förutsättningar 

än någonsin för sina egna liv utan också 

för att få leva ett liv i fred och säkerhet. 

Det är mot den bakgrunden som jag 

vill se ett EU växa fram som spänner över 

hela den europeiska kontinenten. När 

länder som Ukraina, Turkiet och länderna 

på Balkan är medlemmar kommer den 

europeiska kontinenten att vara stabilt 

förankrad i demokrati och frihet med 

öppna ekonomier. En större och bättre 

förutsättning för Europa och dess 

människor finns inte. 

Gärna Gärna tjänstekonkurrens 

tjänstekonkurrens 

Utvecklingen av den inre marknaden är 

inte bara en fråga om handel och 

ekonomi. Det är konkurrensen och 

öppenheten för företagande samt fri 

rörlighet över gränserna som är det 

europeiska samarbetets kärna. Den idén 

stannar inte vid att länder och ekonomier 

binds samman med varandra i fredligt 

samarbete utan innebär något mycket 

mer. Det är genom konkurrensen och den 

fria rörligheten som idéer, tankar, 

förhoppningar och människor möts. Den 

inre marknaden för tjänster och varor är 

inte bara en väg för framgång som vi har 

sett där den genomförts inom olika 


områden utan också för framväxten av 

ett Europa som balanserar mångfaldens 

dynamik med integrationens kraft. 

Det är därför som jag vill att den inre 

marknaden skall omfatta det som 

fördragen redan i dag säger men som 

många motarbetar, nämligen tjänster. 

Gamla politiska monopolföretag kan 

gärna få leva kvar som symboler för 

gångna tiders politik och nationell stolthet 

men under samma konkurrensvillkor 

som den lille småföretagaren eller nya 

företag som verkar över hela den 

europiska kontinenten. Då får vi 

nytänkandet, konkurrenskraften och 

dynamiken som vår del av världen har 

saknat under i stort sett hela det förra 

århundradet. Då kommer vi att ta till vara 

på det bästa i de nya industriländernas 

utveckling samtidigt som vi kommer att 

kunna erbjuda det bästa av europeisk 

kultur, kompetens och förmåga med 

dynamiken från varje lands skilda 

förutsättningar förenat i ett Europa som 

är integrerat i mer än politiska strukturer. 

Värderingar Värderingar som som vägvisare 

vägvisare 

Förhoppningarna om att få vara med i 

detta samarbete har förändrat länder och 

samhällen. Den snabba och fredliga 

utvecklingen av Östeuropa skedde tack 

vare att människor där ville vara delaktiga 

i ett samhälle som byggde på värden och 

ideal som de förnekats genom decennier. 

EU har genom att samarbetet präglas av 

så många dimensioner större förutsättningar 

än många andra att genom sin 

politik bidra till utvecklingen av ekonomi, 

fred och säkerhet även i vårt grannskap. 

Det är detta som bör prägla EU som en 

global aktör. 

Europa måste föra en utrikespolitik som 

vilar på grundläggande gemensamma 

värden och ideal. Det är en förutsättning 

för att 25 olika länder skall kunna stå 

bakom en utrikespolitik som kanske 

ibland strider med det enskilda 

medlemslandets egna intressen. Men det 

är också en förutsättning för att den 

europeiska utrikespolitiken långsiktigt 

skall vinna en respekt och trovärdighet 

som kortsiktig politisk opportunism eller 

nationella särintressen aldrig kan uppnå. 

Ett exempel på det förändrade synsätt 


som krävs är den europeiska politiken 

gentemot Mellersta Östern. Under mycket 

lång tid präglades den av en vilja av att 

hålla sig väl med dem som man uppfattade 

som företrädarna för fattiga och 

missgynnade folk, hårt drabbade av sitt 

förtryck. Men man glömde att de som 

gjorde dessa folk fattiga och missgynnade, 

och som förtryckte dem, var inga andra 

än de förtryckare som stod i fokus för 

europeisk sympati och solidaritet. 

Kommentarerna till Yasser Arafats 

bortgång var belysande för detta 

förhållningssätt. Trots hyllningarna till 

Arafat stod det snart klart för alla att hans 

död öppnade möjligheter för fred och för 

en utveckling mot en palestinsk stat som 

han själv hade varit ett hinder för. 

Var ar ar hård hård mot mot de de hårda 

hårda 

Förhållningssättet till Iran i dag innehåller 

samma systemfel. Den iranska regimen ses 

inte som den brutala förtryckarregim den 

är, som systematiskt propagerar för 

antisemitism, stödjer terror, finansierar 

självmordsbombare och utvecklar både 

kärnvapenteknologi och missiler i syfte 

att göra det möjligt att uppfylla det 

överordnade målet att utplåna Israel. 

Motsvarande måste gälla i förhållande 

till diktaturregimer som Kina eller Kuba. 

Det är inget självändamål att Europa 

spelar en stor internationell roll om det 

inte är för att hävda värden som har en 

global betydelse, som stärker fred och 

frihet och som kan förändra världen i 

enlighet med de ideal som Europa 

berömmer sig av som europeiska. Det är 

idealen och politiken som skall ge 

allianserna, inte tvärtom. Det är först med 

den utgångspunkten som den 

gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken 

kan förändra och förbättra 

världen och den vägen ge Europa och EU 

en internationell roll som väcker respekt. 

Frihet och öppenhet kan förändra 

världen. Det är övertygelsen om detta som 

är det bästa vapnet mot en rädsla som är 

på väg att skapa nya gränser i Europa. 

Ett fritt och öppet Europa där ansvaret 

mellan medlemsländer och unionen är 

tydligt och klart samtidigt som gränserna 

är öppna för den enskilde ger mer 

trygghet och välfärd än något annat. 

27

Tema 

En En En En En vanlig vanlig vanlig vanlig vanlig onsdag onsdag onsdag onsdag onsdag 

är är är är är vi vi vi vi vi utlänningar utlänningar utlänningar utlänningar utlänningar ii 

iii 

klar klar klar klar klar majoritet majoritet majoritet majoritet majoritet ii 

iii 

Bryssel. Bryssel. Bryssel. Bryssel. Bryssel. Inte Inte Inte Inte Inte under under under under under 

helgenhelgenhelgenhelgen helgen dock, dock, dock, dock, dock, eftereftereftereftereftersomsomsomsomsomparlamentariparlamentariparlamentariparlamentariparlamentari- kerna kerna kerna kerna kerna måste måste måste måste måste åka åka åka åka åka 

hem hem hem hem hem för för för för för att att att att att få få få få få sina sina sina sina sina 

ersättningar 

ersättningar 

ersättningar..... 

ersättningar 

ersättningar 

Fred i vår tid? 

Av Einar du Rietz 

Europa Europa har har en en blodig blodig historia. historia. Här Här finns 

finns 

alltallt från från långvariga långvariga krig krig och och imperieimperie- 

strävanden strävanden till till öppna öppna gränser gränser gränser och och tolerans 

tolerans 

mot mot avvikelser avvikelser. avvikelser avvikelser . Dessutom Dessutom vimlar vimlar vimlar vår vår 

vår 

världsdelvärldsdel av av gamla gamla oförrätter oförrätter som som fortfafortfafortfa- rande rande rande kan kan segla segla upp upp och och sätta sätta sin sin sin prägel 

prägel 

på på dagspolitiken. dagspolitiken. Einar Einar du du Rietz, Rietz, tidigare 

tidigare 

såvälsåväl viceordförande viceordförande viceordförande som som förbundssekreförbundssekreterareterare 

i i Studentförbundet, Studentförbundet, nu nu BrysselBryssel- 

baserad baserad skribent, skribent, betraktar betraktar några några några av 

av 

Europas Europas oroliga oroliga hörn hörn och och frågar frågar sig sig sig om 

om 

freden freden verkligen verkligen har har kommit kommit för för att att 

att 

stanna. 

stanna. 

Den belgiska huvudstaden är faktiskt ett 

underbart ställe. Att kalla den för Europas 

huvudstad är något som många snörper 

på munnen åt, men det finns ett flertal 

poänger med benämningen. En god vän 

kallade en gång Belgien för ett ”historiskt, 

politiskt, religiöst och språkligt misstag”. 

Detta var i samband med fotbolls-VM, så 

man får väl förlåta vissa överdrifter. Å 

andra sidan hade han ju rätt – och samtidigt, 

om man funderar över vad som alls 

är väsentligt för vanliga människor, helt fel. 

Belgien har tre officiella språk; franska, 

flamländska och tyska. Bryssel har två; 

franska och flamländska. Den arabiska 

befolkningen är dock större än den tyska, 

varför många har börjat argumentera för 

att göra arabiska till officiellt språk. En 

vanlig onsdag är vi utlänningar i klar 

majoritet i Bryssel. Inte under helgen dock, 

eftersom parlamentarikerna måste åka 

hem för att få sina ersättningar. 

Fördomsfritt Fördomsfritt Fördomsfritt bigotteri bigotteri 

bigotteri 

Det som utmärker Bryssel, kanske 

framförallt utanför kommissions- och 

parlamentskvarteren, är en häpnads- 

väckande tolerans. Flera av oss som bor 

här har valt att inte alls lära sig franska, 

andra har, som jag, vid ytterst få tillfällen 

blivit åthutade för språkbehandlingen. I 

Paris hinner man inte stiga av tåget. Killen 

nere på gatan föredrar att snacka albanska, 

min svåger, som driver antikhandel, 

kränger moraklockor på löpande band 

med någon form av hemmagjord europeiska. 

Vi har tre kyrkor i kvarteret – samtliga 

var stängda när påven gick bort. Det 

är sekulariserat, tolerant och, kanske 

framförallt, hycklande. Ett hyckleri som 

ibland kan kännas befriande. Franskspråkiga 

tidningar berättade om vilken 

otrolig uppslutning det var vid kyrkorna 

när påven dog. Den uppslutningen bestod 

av mig, och jag är inte ens katolik. Det 

pågår ett ständigt gräl mellan flamländare 

och valloner, vilket omkring en gång i 

veckan förutspås leda till att hela landet 

går i bitar. Skämtteckningarna behöver 

man en doktorsgrad för att begripa sig 

på. Kronprinsen kliar sig på magen och 

hans hustru ser bra ut. Men ingen bryr 

sig! Och det spelar ingen roll. 

För vanliga människor betyder det mer 

att kunna arbeta, äta och – framförallt – 

kommunicera, än vilket modersmål eller 

religion borgmästaren har. Med detta sagt 

om Europas huvudstad, låt oss istället 

studera några andra smältdeglar i Europa. 

Nedgrävd Nedgrävd stridsyxa 

stridsyxa 

En av mina favoritstäder är Trieste. Inte 

endast för den vackra strandpromenaden 

och de goda fiskarna, faktiskt inte heller 

för det ledande rockbandet, Die Gränsländer, 

vilka ser ut som Hootenany 

Singers med tyrolerhatt. Dock, kanske just 

för att bandet heter Die Gränsländer. 


Trieste är, som Bryssel om ni vill, också en 

historisk anomali. Italiensk; ja visst, med 

kejsarinnan Elizabeth på torget. Slovenien 

finns ett stenkast bort. Snacka vilket språk 

du vill! 

Istrien, som halvön heter, var dock det 

sista krigsområdet i Europa. Slovenien 

och Italien var i krig ända sedan slutet av 

första världskriget över en liten del av 

halvön. Nu är båda medlemmar av EU. 

Söderut har vi Kroatien och Bosnien. 

Alla vet vad som hände, och händer, där. 

Alla har vi en uppgift att påtala att det 

inte var kommunismens fall, utan 

situationen efter kommunismens fall, 

kokande under diktaturens yta på Titos 

tid, som utlöste tragedierna. En minnesvärd 

sak i sammanhanget påpekas av 

författaren Ivo Andric, i den utmärkta 

boken Bron över Drina, nämligen att 

bybefolkningen i en vanlig by i Bosnien 

faktiskt levde rätt bra, och med ömsesidig 

tolerans, under det så kallade turkiska 

oket. Porten tillät språk och religioner, 

även judendomen, att leva sida vid sida. 

Problemen började egentligen när 

österrikarna dök upp. Vilket leder oss till 

Wien. 

Tyska yska går går inte inte hem hem 

hem 

Ett stående skämt i Wien är att ingen 

wienare talar tyska. Detta är delvis sant, 


och för den som med skoltyska försöker 

tränga igenom en cafédiskussion är det 

uppenbart. Vad det syftar på är dock det 

faktum att den kejserliga huvudstaden i 

huvudsak bestod, och i viss mån fortfarande 

består, av invandrare. Gå på folkoperan, 

Volksoper, och notera alla etniska 

skämt. 

Wien var Europas huvudstad. Det finns 

många förklaringsmodeller till varför det 

gick åt skogen, till exempel det faktum att 

kejsar Franz Joseph satt på tronen för 

många år, att hans hustru i allt väsentligt 

var knäpp, att delar av familjen tog sig 

själva och varandra av daga, att de sista 

pengarna lades på att bygga monument i 

huvudstaden samtidigt som nationalistiska 

krafter morrade. Allt detta korrekt. 

Den verklige boven i dramat, och nu 

får jag väl historikerna på mig, upplever 

jag dock att Kejsar Joseph II var. Joseph II 

brukar kallas ”liberal”, vilket för mig är 

ett totalt mysterium. Utöver att han inte 

fick regera så många år (då hans mor 

hängde fast vid tronen), var hans 

bestående insats att han införde tyska 

som förvaltningsspråk. Familjen Habsburg 

lärde sig, och lär sig, för all del alla 

språk i imperiet, men detta var naturligtvis 

en ohygglig förolämpning gentemot 

tjecker, ungrare, slovener och övriga. Så 

gick det som det gick i ett följande 

En En En En En av av av av av mina mina mina mina mina favorit- favorit- favorit- favorit- favoritstäder 

städer städer städer städer är är är är är TT 

Trieste. TT 

rieste. rieste. rieste. rieste. 

Inte Inte Inte Inte Inte endast endast endast endast endast för för för för för den den den den den 

vackravackravackravackra vackra strandprostrandprostrandprostrandprostrandpro- menaden menaden menaden menaden menaden och och och och och de de de de de 

goda goda goda goda goda fiskarna, fiskarna, fiskarna, fiskarna, fiskarna, 

faktiskt faktiskt faktiskt faktiskt faktiskt inte inte inte inte inte heller heller heller heller heller 

för för för för för det det det det det ledande ledande ledande ledande ledande 

rockbandet, 

rockbandet, 

rockbandet, rockbandet, 

rockbandet, Die Die 

Die 

Gränsländer 

Gränsländer 

29

Vi Vi Vi Vi Vi fick fick fick fick fick det det det det det 

första första första första första 

världskriget, 





följt följt följt följt följt av av av av av det det det det det 

andra. andra. andra. andra. andra. Inga Inga Inga Inga Inga 

roliga roliga roliga roliga roliga historier historier historier historier historier 

något något något något något av av av av av dem. dem. dem. dem. dem. 

århundrade av exploderande nationalism. 

Vi fick det första världskriget, följt av 

det andra. Inga roliga historier något av 

dem. Därefter fick vi Marshallplanen, en 

betydligt gladare historia. Konrad Adenauer, 

Ludwig Erhard och den västtyska 

grundlagen var ännu trevligare historier. 

de Gaulle och kol- och stålunionen var 

däremot båda i stor utsträckning 

socialistiskt influerade. Kulmen har vi nått 

i dag med de Gaulles efterföljare Chirac 

och hans besinningslösa försvar för 

socialiserad jordbrukspolitik samt skatt 

på valutatransaktioner. 

Men nog tusan är det väl ett fredsprojekt, 

EU? Trots allt svarar jag ja på 

den frågan, men med vissa, ytterst väsentliga, 

påpekanden. Låt oss ta ytterligare ett 

exempel och försöka lära av det. 

Ockupera Ockupera och och reglera reglera 

reglera 

Den centraleuropeiska, balkanska och 

franska historien må vara knepig, men få 

saker, möjligtvis Balkan undantaget, är så 

svårgenomträngligt som Nordirland. 

Det vore mig fullständigt främmande 

att försöka mig på någon form av lösning 

av det som lokalt kallas för the troubles, 

och förhoppningsvis är grabbarna själva 

på väg att åtminstone städa upp en smula 

just nu. Som utomstående betraktare har 

jag dock noterat ett par saker, och 

dessutom valt att använda en torr, tråkig, 

ekonomisk analysmodell. Det första en 

besökare i Belfast, kommande från den 

Irländska republiken, ser är rökförbudsskylten 

(för all del nu även införd på 

andra sidan). Det andra är förbudet mot 

att idka sex i rulltrappan. Så där håller 

det på. Snut i varje knut och – nej – de är 

inte där för att stoppa terrorister. De är 

där för att stoppa folk som vill fimpa på 

gatan. 

Hela arrangemanget, inklusive den 

brittiska flaggan över stadshuset (stadshuset, 

nota bene, inte en regeringsbyggnad!) 

är naturligtvis uppenbara 

provokationer. Delvis är de förståeliga 

sådana från en ockupationsmakt som fått 

helt oskyldiga barn sprängda i luften, och 

som tvingas se sig över axeln hela tiden. 

Men taggtråden, och den berömda 

gränsen till västra Belfast? 

Det visar sig vid närmare studium att 

britterna använt sig av två intressanta 

regleringar. För det första användes ett 

skråsystem under den tidiga ockupationen. 

Detta kan i stor utsträckning 

jämföras med behandlingen av den 

judiska minoriteten i Centraleuropa för 

tvåhundra år sedan. Resultatet blev 

naturligtvis att katolikerna – som var 

förbjudna att ta vissa yrken eller starta 

företag – gjorde det som de fick göra, det 

vill säga jobba i hamnen och starta pub. 

Att publikanskrået gick till katolikerna 


är delvis ett mysterium, men det passade 

naturligtvis Sinn Fein och senare IRA som 

hand i handske. Belfast är den enda stad 

jag besökt där vissa pubar fortfarande 

har dörrar till båsen. 

För det andra infördes en drakonisk 

bostadspolitik, närmast jämförbar med 

den i Sverige från andra världskriget, ett 

utmärkt sätt att skapa segregering. 

Bubblorna Bubblorna under under ytan 

ytan 

Ironiskt nog är alltså freden som längst 

bort längst västerut i den europeiska unionen, 

i en region där alla dessutom talar 

samma språk. Helt sant är det nog inte 

dock. Det fanns en period under slutet av 

1800-talet som går under namnet den 

väpnade freden; enkelt uttryckt regeringar 

som i och för sig gärna skulle ha styckat 

varandra, men som fann det mer lönsamt 

att låta bli. 

Den säkerhetspolitiskt intresserade kan 

alltså ge sig på en jämförelse med dagens 

fredsprojekt. I dagens EU har vi, och lägg 

gärna till eller korrigera: Väpnad fred i 

Nordirland. Stillestånd mellan Italien och 

Slovenien. Olösta territoriella, och 

framförallt arvsrättsliga konflikter mellan 

Tjeckien och Tyskland. Tilltänkta unionsmedlemmar 

som vägrar att lämna ut 

krigsförbrytare (Kroatien). Hälften av en 

delad, väpnad ö (Cypern). Frankrike, som 

bedriver krig i Afrika, men som samtidigt 

muckar gräl med sin Nato-partner USA 

om huruvida man bör kriga utanför sitt 

eget territorium. Olöst konflikt mellan 

Storbritannien och Spanien angående 


Gibraltar. Beväpnade separatiströrelser i 

Baskien. Ett Nato som i allt väsentligt är 

helt splittrat angående hur man bör bete 

sig i Mellanöstern. 

Situationen liknar i mångt och mycket 

1880-talet. Så frågan är huruvida EUprojektet 

bidrar till fred eller inte. 

Lärdomen vi möjligtvis kan dra från 

Joseph II, Oscar II, Napoleon (allihopa), 

kung George och till och med Karl XII – 

och visst, släng in romarna där också – är 

väl snarast att när man försöker toppstyra 

det europiska projektet leder det till 

krig och elände. Ett gemensamt Europa, 

med öppna gränser, vilket ju har varit 

fallet under stora delar av historien, tenderar 

dock att skapa välstånd och mindre 

bråk. Något som kanske dagens fredsarbetare 

borde reflektera över. 

En sista solskenshistoria: En vacker 

sommarkväll gick jag uppför gatan i den 

lilla byn Eppan, på Italienska Appiano, i 

vad som bara delvis på skämt kallas för 

den ockuperade delen av Österrike. Italien 

lade beslag på denna lilla enklav i slutfasen 

av första världskriget, men befolkningen 

fortsätter att tala tyska och leva sitt eget 

liv. Dessutom förefaller de rätt glada över 

ockupationen. Wien skulle förmodligen 

vara administrativt värre än Rom. 

Halvvägs uppför gatan hade en ny bar 

öppnats, så jag gick in och slog mig i slang 

med ägaren. Han visade sig vara irakisk 

kurd och kunde inte för sitt liv begripa 

varför tyskarna inte slog ihjäl italienarna. 

Så gjorde man ju hemma hos honom. 

Skål, sa jag, och tänk på saken! 

Belfast Belfast Belfast Belfast Belfast är är är är är den den den den den 

enda enda enda enda enda stad stad stad stad stad jag jag jag jag jag 

besökt besökt besökt besökt besökt där där där där där vissa vissa vissa vissa vissa 

pubarpubarpubarpubar pubar fortfafortfafortfafortfafortfa- rande rande rande rande rande har har har har har dörrar dörrar dörrar dörrar dörrar 

till till till till till båsen. båsen. båsen. 

båsen. båsen. 

31

Tema 

Inrikespolitisk 





ångest ångest ångest ångest ångest står står står står står för för för för för de de de de de 

tysta tysta tysta tysta tysta argumenten 

argumenten 

argumenten 

argumenten 

argumenten 

i i i i i länder länder länder länder länder som som som som som 

Sverige Sverige Sverige Sverige Sverige och och och och och 

Frankrike Frankrike Frankrike 

Frankrike Frankrike 

Fritt land 

med ryska band 

Av Petrus Boström 

I I Lettland Lettland är är är uppslutningen uppslutningen kring kring EU EU EU ljum, ljum, 

ljum, 

medan medan medan det det folkliga folkliga folkliga stödet stödet för för Nato Nato är är 

är 

grundmurat. grundmurat. Folk Folk minns minns vad vad vad det det innebär 

innebär 

att att leva leva i i förtryck, förtryck, och och prioriterar prioriterar säkerhet 

säkerhet 

högre högre än än än jordbrukssubventioner 

jordbrukssubventioner. jordbrukssubventioner . Men 

Men 

Lettland Lettland är är också också ett ett land land vars vars president 

president 

besöker besöker Moskva Moskva för för att att fira fira fira den den sovjetiska 

sovjetiska 

segern segern i i andra andra världskriget världskriget bara bara fjorton 

fjorton 

år år efter efter ockupationens ockupationens slut. slut. Petrus 

Petrus 

Boström, Boström, utbildad utbildad i i ryska ryska vid vid Arméns 

Arméns 

televapen televapen och och tidigare tidigare försvarssekreterare 

försvarssekreterare 

vid vid Sveriges Sveriges ambassad ambassad i i Riga, Riga, nu nu medicine 

medicine 

studerande studerande på på Karolinska Karolinska institutet institutet och och 

och 

medlem medlem medlem i i Handelshögern Handelshögern tecknar tecknar en en bild 

bild 

av av ett ett land land vars vars avstånd avstånd till till Sverige Sverige Sverige känns känns 

känns 

större större än än bara bara 160 160 sjömil. 

sjömil. 

President Vaira Vike-Freiberga är kvinna, 

pensionär, invandrare och före detta 

landsflykting, vilket inte direkt sammanfaller 

med normalbilden av en president i 

ett EU-land. Icke desto mindre åtnjuter 

hon en popularitet i sitt hemland som är 

få västledare förunnad och blev i senaste 

valet omvald av 88 parlamentariker mot 

6. Presidentämbetet i Lettland har relativt 

begränsade befogenheter, men tack vare 

sin popularitet har Vike-Freiberga utgjort 

en samlande kraft i ett land som sedan 

självständigheten 1991 redan är inne på 

sin tolfte regering. 

Lettland under Vike-Freiberga har varit 

frekvent förekommande i svensk media 

och presidenten drar sig inte heller för att 

argumentera i de för socialdemokraterna 

oerhört besvärliga frågor som bland 

annat uppmärksammades i fallet med 

byggföretaget Laval un Partneri. Ungefär 

elva månader efter att EU utökats till 25 

medlemsländer lyckades Chirac medvetet 

ta på sig ansvaret för att skjuta det så 

kallade tjänstedirektivet i sank och 

ledarna i övriga gammel-EU kunde pusta 

ut. Monopolismen och xenofobin vann 

tillfälligt mark och den positiva utveckling 

som utvidgningen oundvikligen för med 

sig vad gäller öppenhet och unifierandet av 

marknaden har skrinlagts på obestämd tid. 

Inrikespolitisk ångest står för de tysta 

argumenten i länder som Sverige och 

Frankrike när de nationella jobben ska 

säkras, men för länder som Lettland är 

behovet ett helt annat. Östra Lettland 

tillhör fortfarande Europas fattigaste 

regioner och för ett land som redan före 

EU-inträdet hade en tillväxt som på 15 år 

skulle ta dem upp i europeisk toppklass 

är det både en nödvändighet och en 

naturlig utveckling att med hjälp av mer 

liberal inställning och mindre byråkrati 

fortsätta marschen uppåt. En liberal 

polsk parlamentsledamot hävdade till 

exempel i november att ett land på låg 

nivå inte har råd att välja en ineffektiv väg 

för att höja sin levnadsstandard. Därav 

kommer måhända det faktum att de tolv 

regeringar som Lettland har haft i postkommunistisk 

tid samtliga har varit 

höger-center-inriktade och att ekonomisk 

kunskap ofta har lyckats vinna väljarnas 

förtroende. Förre premiärministern Repse 

var riksbankschef innan han blev politiker 

och hans vice premiärminister, Slesers, 

var en av Lettlands rikaste män. 

Dessa två män med fundamentalt olika 

bakgrund hade det gemensamt att de 

lyckats bli partiledare tack vare sin 

ekonomiska skolning. I jämförelse ter sig 

svensk utnämningspolitik smått parodisk. 

EU EU EU vs vs Nato 

Nato 

Den lettiska inställningen till EU handlar 


hos folket i grunden mest om marknaden, 

ett sätt att höja levnadsstandarden och 

garantera den individuella friheten som 

konsument. 

Samtliga regeringar sedan den 

sovjetiska ockupationen upphörde har 

som sagt varit höger-center-inriktade och 

den sorts socialistiska konservatism som 

återfinns i Sverige finns i Lettland nästan 

enbart hos den stora, etniskt ryska 

befolkningen. Däremot anses EU inte 

garantera freden i Europa, vilket det stora 

Nato-intresset avslöjar. Hösten 2002, när 

Lettland gavs klartecken om tillträde i såväl 

EU som Nato var stämningen på gatan 

gentemot de två organisatoriska jättarna 

rejält olika. Det fanns ett visst stöd bland 

majoriteten för EU men detta tedde sig 

obetydligt i jämförelse med stödet för 

Nato som i flertalet opinionsmätningar 

låg klart över sjuttio procent. 

Orsakerna till detta är egentligen 

multipla. Efter att ha varit ockuperat av 

det nazistiska Tyskland och genom 

Molotov-Ribbentrop-pakten behandlats 

som handelsvara för att slutligen hamna 

under Stalins förtryck ansåg och anser 

gemene man fortfarande att frihet är det 

enda som räknas. Och Lettland som 

aldrig varit en stormakt själv, även om ön 

Tobago i Västindien är en gammal lettisk 

koloni, dras inte med den handikappande 

ögonbindel som de före detta imperierna 

i gammel-EU har. 

Letterna har nyktert insett att det bara 

finns en supermakt kvar i världen och att 

det USA som hjälpt till att befria dem även 

i fortsättningen kan garantera samtliga 

baltiska länders frihet. Således var Natostödet 

massivt medan EU inte ansågs 

kunna fylla denna funktion. Mycket 

riktigt dröjde det inte länge innan Chirac, 

som så tydligt får ge röst åt de dåliga 

förlorarnas inställning, tyckte att de nya 

medlemsländerna missat ett utmärkt 

tillfälle att hålla tyst. Då handlade det om 

Irak-kriget, och amerikanernas stöd i 

Europa återfanns nästan enbart öster om 

den gamla järnridån. 

Fri Fri rörlighet rörlighet eller eller eller rörig rörig rörig frihet? frihet? 

frihet? 

I stället sågs EU i viss utsträckning som ett 

hot mot friheten eftersom EU är för vagt 

formulerat. Det upplevs inte som att det 


finns några skarpa konturer som säger 

var unionens mandat börjar och upphör. 

Unionens grundtankar har för länge 

sedan kommit att utvidgas till att omfatta 

även definitioner av rotfrukter och för ett 

land som inte varit med i den gradvisa 

utökning av befogenheter som unionen 

har gjort blir läget betydligt klarare. 

Under sitt besök beklagade Vaira Vike- 

Freiberga dessutom att regler inte nödvändigtvis 

alltid förblir regler beroende 

på vem som bryter mot dem. Unionen är 

inte direkt uppbyggd kring rule of law 

och särskilt tydligt blir det för ett land 

som nyligen gått igenom hårda förhandlingar 

för sitt medlemskap. ”Vi sade ja till 

fri rörlighet för arbetskraft, tjänster och 

varor. Men när vi nu blivit medlemmar 

upptäcker vi att i praktiken fungerar inte 

reglerna på samma vis för alla. Det var 

något av en överraskning och besvikelse”, 

säger hon. 

De famösa övergångsreglerna som 

Göran Persson i retoriken länge förkastade, 

men sedan med sedvanlig ryggradslöshet 

omfamnade och höll som 

självklara, såg Vike-Freiberga inte enbart 

som ett problem. Själv förespråkade hon 

till exempel dem i vissa yrkesgrupper, 

främst inom sjukvården, eftersom välutbildade 

lettiska läkare och sjuksköterskor 

ansågs vara bland dem som 

tjänade mest på att byta arbetsgivare. 

Men, vilket fastighetsskattens logik 

exploaterar, även om människan i dag 

gärna flyttar pengar och varor långväga 

är hon själv betydligt mindre benägen att 

röra på sig trots påtagliga fördelar. Göran 

Persson och hans parti var helt fel ute när 

de försökte måla upp Sverige som 

paradiset på jorden och ett himmelrike 

för den vaga grupp av sociala turister som 

genom östutvidgningen bjöds på gratis 

charter till rikedomen. 

Oväntat nog beter sig polacker och 

balter i stort sett som svenskar och flyttar 

ogärna sig själva trots att gräset målats 

grönare på andra sidan Östersjön. Denna 

parasitfanatism som medborgarna i det 

forna östblocket men aldrig en god och 

hederlig svensk tydligen skulle odla har vi 

inte alls sett av men nog har detta mantras 

innötande satt sina spår i det kollektiva 

medvetandet och kunnat utnyttjas för att 

Oväntat Oväntat Oväntat Oväntat Oväntat nog nog nog nog nog beter beter beter beter beter 

sig sig sig sig sig polacker polacker polacker polacker polacker och och och och och 

balter balter balter balter balter i i i i i stort stort stort stort stort sett sett sett sett sett 

som som som som som svenskar svenskar svenskar svenskar svenskar och och och och och 

flyttar flyttar flyttar flyttar flyttar ogärna ogärna ogärna ogärna ogärna sig sig sig sig sig 

själva själva själva själva själva trots trots trots trots trots att att att att att 

gräset gräset gräset gräset gräset målats målats målats målats målats 

grönare grönare grönare grönare grönare på på på på på andra andra andra andra andra 

sidan sidan sidan sidan sidan Östersjön. Östersjön. Östersjön. Östersjön. Östersjön. 

33

Största Största Största Största Största delen delen delen delen delen av av av av av 

dagen dagen dagen dagen dagen ägnade ägnade ägnade ägnade ägnade den den den den den 

forneforneforneforne forne sovjetmedsovjetmedsovjetmedsovjetmedsovjetmed- borgaren borgaren borgaren borgaren borgaren åt åt åt åt åt att att att att att 

fundera fundera fundera fundera fundera ut ut ut ut ut hur hur hur hur hur 

han han han han han eller eller eller eller eller hon hon hon hon hon 

skulle skulle skulle skulle skulle kunna kunna kunna kunna kunna 

kringgå kringgå kringgå kringgå kringgå systemet systemet systemet 

systemet systemet 

underlätta opinionsbildningen mot 

frivilliga lettiska byggarbetare som inte vill 

annat än göra rätt för sig. 

Corruptissima Corruptissima republica republica plurimæ plurimæ leges leges 

leges 

Alla länder är korrupta, i den mening att 

det i samtliga länder förekommer någon 

form av korruption. Länderna i det forna 

östblocket har efter decennier av moraliskt 

förfall självfallet spår än i dag av det förakt 

för mänskliga rättigheter som kommunismen 

förde med sig och hela generationer 

hade fram till nittiotalets inledning inte 

sett något annat av världen än det Moskva 

tillåtit och fabricerat. Största delen av 

dagen ägnade den forne sovjetmedborgaren 

åt att fundera ut hur han eller 

hon skulle kunna kringgå systemet. Inte 

på ett sätt som var etiskt försvarbart, en 

ram som för länge sedan suddats ut, utan 

enbart individuellt möjligt. Privatiseringen 

av de före detta statliga företagen i framför 

allt Ryssland har även gjorts på ett sätt 

som fått medierna att använda ord som 

barbarliberalism och rövarkapitalism, en 

i vissa avseenden korrekt kritik. I Ryssland 

gjordes tysta överenskommelser om att 

de som lyckats skaffa sig ordentlig 

ekonomisk makt skulle hålla sig borta 

från politiken och det var först när 

Rysslands förmodat rikaste man, Michail 

Chodorkovskij, bröt mot tabut och började 

intressera sig för inrikespolitik som 

hans bygge slogs i spillror. I Lettland däremot 

är det relativt vanligt att de politiskt 

starkaste även är de med mest ekonomiska 

resurser. Exempel därpå är förutom 

tidigare nämnde Slesers även Lembergs, 

borgmästare i Ventspils och nyligen i ropet 

för att han ansåg att det var dags att 

hämta hem museiföremål från Sverige, 

vilka beslagtagits under svenskarnas 

härjningar under 1600-talet. Till Ventspils 

leder också oljepipelines från Ryssland 

och där omlastas oljan till fartyg för 

export västerut. 

EU-inträdet kommer onekligen att 

innebära ytterligare korruption, när 

byråkratin, antalet lagar och bidragsmöjligheterna 

ökar. Hur Lettland och 

övriga forna östblocksländer kommer att 

reda ut den väntade stormökningen i det 

avseendet är givetvis svårt att spekulera i. 

Faktum kvarstår dock att en form av 


korruption läggs på en annan och 

produktiviteten hämmas ytterligare när 

val grundade på rationalitet kohandlas 

bort mot minskad insyn i de maktstrukturer 

som sätter dagordningen. Hittills 

har korruptionen styrts framför allt från 

Moskva som ligger på bekvämligt avstånd 

för den som inte vill visa upp sin byk, 

men faktum är att avståndet till Bryssel 

nog kommer att visa sig vara lika behändigt. 

Minoriteten Minoriteten – – Moskvas Moskvas trumfkort 

trumfkort 

Respekten för mänskliga rättigheter 

innebär även ett minoritetsskydd, vilket 

tolkas olika i olika kulturer och kommer 

till uttryck i allt från Oddasat i SVT till 

ryskspråkiga skolor i Riga. Den etniskt 

ryska andelen av populationen i Riga är 

något över fyrtio procent och i landet som 

helhet ungefär en tredjedel. Minoriteter 

utan någon stat i bakgrunden som kan 

backa upp dem har alltid behandlats 

sämre än de med regeringar annorstädes 

som talar för deras sak. Ur den synvinkeln 

borde etniska ryssar i Lettland vara en av 

världens bäst behandlade minoriteter 

eftersom Lettlands sammanlagda folkmängd, 

ryssarna inkluderade, är två och 

en halv miljon mot det enorma Rysslands 

180 miljoner. Verkligheten är inte alltid 

så statistiskt tillförlitlig och visst finns det 

problem för Lettlands etniska ryssar, men 

bilden Moskva målar upp rimmar illa med 

det reella läget och det av en enkel 

anledning som Putin gärna medvetet 

missar. Ryssland självt är nämligen ytterst 

obenäget att låta de i Lettland residerande 

ryssarna återvända hem till Ryssland. 

Samhällshierarkiskt befinner sig de 

etniska ryssarna i två olika läger, högst 

upp på toppen och längst ner i botten. 

Att bli stationerad i Riga var högsta 

drömmen för sovjetmedborgaren. Sandstranden 

som börjar vid Estlands 

västkust slickar Lettland på vägen ner 

förbi Litauen och avbryts först av det 

genomindustrialiserade Kaliningrad – 

kurorten Jurmala strax utanför Riga var 

semesterparadis för utbrända kommunister. 

När muren föll och även det stora 

bygget i övrigt krackelerade gjorde 

människor i toppositioner i Riga vad de 

gjorde överallt annars och tillförskansade 


sig fördelar som skulle kunna hålla i den 

värld de höll på att slungas ut i. Därav 

den stora mängden ryssägda lyxvillor vid 

Rigabuktens strand. Lettland vill helst 

naturalisera de etniska ryssar som 

fortfarande är icke-medborgare, ungefär 

en femtedel av befolkningen. Därför vill 

lettiska regeringar ofta och gärna minska 

andelen ryskspråkig undervisning och 

införa fler lettiska moment i skolan. 

Detta skulle kunna ses som en form av 

minoritetsdiskriminering, men att 

kritisera förslaget blir lätt paradoxalt. I 

Lettland krävs nämligen, vilket Lars 

Leijonborg och hans gelikar måhända 

tagit fasta på, ett språktest för att bli 

medborgare och i detta misslyckas ofta 

ryssarna. Detta använder letterna som 

anledning till att öka ryssarnas kunskaper 

i lettiska, men de ryssar som misslyckas i 

språktestet gör det ofta med vilje. Falskspel 

från båda sidor, med andra ord, och det 

enda som är tydligt är att minoritetsförtrycket 

inte alls är i paritet med vad 

propagandaspecialisterna i Kreml påstår. 

Inga Inga siamesiska siamesiska trillingar trillingar 

trillingar 

Mest brännande i nuläget är den inbjudan 

som Putin skickat till de tre baltiska 

ländernas statschefer för att fira Sovjetunionens 

seger i kriget mot Nazityskland. 

Segerdagen, den nionde maj, firas 

fortfarande med oerhörd pompa och ståt 

i Moskva, segern i ett krig som för 

ryssarnas del började först 1941 då 

pakten med tyskarna sprack. 

Problemet ur baltisk synvinkel är 

således inte avslutandet av kriget utan 

inledningen. 1939 inleddes den sovjetiska 

ockupationen av de baltiska länderna, 

något som i det ryska, post-sovjetiska 

minnet fortfarande inte på något vis 

sammankopplas med det krig som började 

två år senare. 

Vaira Vike-Freiberga var den enda av 

de baltiska ländernas statschefer som 

accepterade inbjudan. Estlands president 

Arnold Rüütel avböjde med motiveringen: 

”Som statschef är jag ansvarig för att följa 

mitt folks övertygelser. Det gör jag bäst 

genom att vara med mitt folk den dagen”. 

Den litauiske presidenten Adamkus valde 

även han att tacka nej. 

Men å andra sidan, vilket Vaira Vike- 

Ryssland Ryssland Ryssland Ryssland Ryssland självt självt självt självt självt 

är är är är är nämligen nämligen nämligen nämligen nämligen 

ytterst ytterst ytterst ytterst ytterst obenäget obenäget obenäget obenäget obenäget 

att att att att att låta låta låta låta låta de de de de de ii 

iii 

Lettland Lettland Lettland Lettland Lettland 

residerande 

residerande 

residerande 

residerande 

residerande 

ryssarna ryssarna ryssarna ryssarna ryssarna 

återvända återvända återvända återvända återvända hem hem hem hem hem 

till till till till till Ryssland. Ryssland. Ryssland. Ryssland. Ryssland. 

35

Vike-Freiberga 





har har har har har nämligen nämligen nämligen nämligen nämligen 

tydligare tydligare tydligare tydligare tydligare än än än än än sina sina sina sina sina 

baltiska baltiska baltiska baltiska baltiska kollegor kollegor kollegor kollegor kollegor 

på på på på på sistone sistone sistone sistone sistone 

kritiserat kritiserat kritiserat kritiserat kritiserat Putin Putin Putin Putin Putin 

för för för för för hans hans hans hans hans vaga vaga vaga vaga vaga 

inställning inställning inställning inställning inställning till till till till till 

Stalin Stalin Stalin Stalin Stalin och och och och och hans hans hans hans hans 

era. era. era. 

era. era. 

Freiberga konstaterade, är de baltiska 

länderna inga siamesiska tvillingar och det 

borde inte vara alltför underligt att deras 

politik skiljer sig. 

Svensk och dansk inställning till 

Irakkriget var inte direkt uppritad efter 

samma mönster så varför ska Estland, 

Lettland och Litauen ständigt kopplas 

ihop till det aldrig existerande riket 

Baltikum. Estniska är ett finsk-ugriskt 

språk till skillnad från de baltiska språken 

lettiska och litauiska. Litauen är katolskt 

till skillnad från sina protestantiska 

grannar i norr och har starka band till 

Polen medan Estland ligger Finland och 

delvis Sverige varmare om hjärtat. 

Lettland slutligen har mer ryskt inflytande. 

Skillnaderna är med andra ord 

påtagliga och det enda de direkt har 

fullständigt gemensamt är att alla tre 

länderna har varit ockuperade av Sovjetunionen. 

Det vore minst sagt underligt att 

denna gemensamma nämnare, tillskriven 

en gammal diktatur, skulle vara så pass 

utslagsgivande även i dagens europeiska 

medvetande. Det är detta Vaira Vike- 

Freiberga ber oss se bortom när hon 

konstaterar att de baltiska länderna inte 

är några siamesiska tvillingar. 

Ockupationens Ockupationens långa långa skugga 

skugga 

Inställningen till ockupationen är 

dessutom annorlunda. I Litauen är 

andelen etniskt ryska i befolkningen ynka 

åtta procent inklusive vitryssarna, en 

substantiellt lägre del än i Lettland. I 

Litauen upphörde heller aldrig partisanverksamheten 

utan de nationellt självsäkra 

litauerna slutade aldrig med motståndet. 

I Vilnius kan man även besöka 

”museum of genocide”, det gamla KGBhögkvarteret 

med sina tortyrkammare 

och få en inblick i det terrorvälde som 

Sovjet innebar. 

I Riga, däremot, får turisterna aldrig se 

något liknande. Huset där KGB residerade 

och ett antal lettiska quislingar angivit 

sina landsfränder, är inte markerat på 

något vis förutom att det fortfarande står 

tomt och övergivet. I Lettland upphörde 

kampen och Lettland har alltid haft för 

starka band österut för att kunna uppleva 

den nationalism som är så tydlig i Litauen. 

Det gamla litauiska storfurstendömet på 

1300-talet valde, för att undvika ett 

tvåfrontskrig med moskoviterna i öst och 

tyska ordnar i väst, att knyta starka band 

till Polen. När riket var som störst nådde 

det från Östersjön till Svarta Havet. 

Behov Behov av av bearbetning 

bearbetning 

Att Litauens president därför skulle tacka 

nej är inte svårt att förstå, men det 

förstärks säkerligen av det faktum att 

förre presidenten Paksas missbrukat sin 

makt och av konstitutionsdomstolen och 

riksdagen avsatts. Paksas hade många, 

otydliga band till Ryssland medan 

Adamkus, som även var president före 

Paksas, anses representera en betydligt 

mer litauisk inriktning. 

Vaira Vike-Freiberga däremot flydde 

som barn sovjetregimen 1945 och har 

aldrig tvingats leva under kommunism. 

Efter att ha varit flykting i bland annat 

Tyskland och Marocko kom hon till 

Kanada där hon gjorde akademisk karriär 

inom psykologi vid universitetet i Montreal 

för att återvända till Lettland först 

som pensionär. Hon kan därför anses 

representera det nya Lettland, som 

utbildats i fria länder och stått upp mot 

Sovjet. 

Men Lettland i övrigt har ännu inte valt 

att bearbeta sin otydliga inställning till det 

forna Sovjet. Alltför många familjer 

önskar inte leta i sin släkthistoria av 

rädsla för vad som skulle kunna komma 

fram. Men om nu Lettland ska ta steget in 

i Europa måste landet göra det i egenskap 

av ett land som vågar ta ställning och inte 

glömmer det förflutnas roll i framtiden. 

På det viset är det ytterst symptomatiskt 

att Vike-Freiberga motiverar sitt ja med 

att resan kan underlätta ett gränsavtal 

med Ryssland, vilket ännu inte existerar. 

Vike-Freiberga har nämligen tydligare än 

sina baltiska kollegor på sistone kritiserat 

Putin för hans vaga inställning till Stalin 

och hans era. På mer än ett sätt handlar 

det alltså om att en gång för alla, utan att 

hamna i diplomatiskt blåsväder, visa var 

gränsen går. 


Tema 

Europa behöver 

en återställare 

Av Margit Gennser 

Europaprojektet Europaprojektet rullar rullar på på och och samarbetet 

samarbetet 

tar tar sig sig sig an an an ständigt ständigt nya nya former former. former . Margit 

Margit 

Gennser Gennser, Gennser Gennser, 

, ordförande ordförande för för Medborgare Medborgare Medborgare för 

för 

folkomröstning folkomröstning folkomröstning och och tidigare tidigare moderat moderat 

moderat 

riksdagsledamot, riksdagsledamot, är är skeptisk. skeptisk. Hon Hon ser 

ser 

Europaprojektet Europaprojektet som som ett ett i i grunden 

grunden 

socialistiskt socialistiskt projekt projekt som som med med sedvanlig 

sedvanlig 

hänvisning hänvisning hänvisning till till tidens tidens ofrånkomliga 

ofrånkomliga 

ofrånkomliga 

ordning ordning blir blir blir allt allt värre. värre. Hennes Hennes förslag förslag är är 

är 

att att skrota skrota nästan nästan allt allt av av det det EU EU kommit 

kommit 

att att att bli bli bli – – rädda rädda de de fyra fyra friheterna friheterna och och släng 

släng 

resten resten resten överbord. överbord. 

överbord. 

Ur politik föds mycket ont – maktsträvanden, 

konflikter, dogmer och onödiga 

regler som hindrar nytänkande, mångfald 

och valfrihet. Att en minskande politisk 

sektor skapar mer ”lycka” åt fler människor 

finns det talande exempel på. Det är 

bara att studera våra guldåldrar, till exempel 

de två första decennierna efter andra 

världskriget här i väst. När krigets gamla 

regleringar och planekonomiska ideal 

skrotades och ransoneringar, prisregleringar, 

import- och exportrestriktioner 

och andra begränsningar i människors 

frihet började avskaffas, blomstrade de 

välfärdsskapande krafterna. De planekonomiska 

idéerna var dock mer seglivade 

än vi, som trodde på en fri, dynamisk 

marknad, föreställde oss. 

Att Sovjetunionen var en koloss på 

lerfötter ville inte den politiska eliten se 

och i väst fanns det starka och sluga 

förespråkare för planeringsideologin. 

Jean Monnet var en av dem. Han misstrodde 

”vanligt folks” sunda instinkter 

och arbetade envist och målmedvetet för 

styrning uppifrån, alltså för en stor 

politisk marknad. Hans och sedermera 

Jacques Delors planideologi vann succes- 


sivt över idéerna om en fri marknad, som 

bland annat burit västtysken Erhards 

signum. Successivt försvagades den 

ekonomiska tillväxten och framtidstron 

för sjuttiotalets unga generation som 

krävde mer stat för att få mer fri service. 

Höjda skatter skulle betalas av andra och 

näringslivet sattes allt oftare i den politiska 

skamvrån. De lönsamma yrkeskarriärerna 

fanns inom politiken. 

Motkrafterna Motkrafterna vinner vinner delsegrar 

delsegrar 

Men motkrafter växte fram. Reagan, 

Thatcher och Sveriges Gösta Bohman blev 

effektiva kritiker av planekonomi och 

engagerade förespråkare av marknaden. 

De lyckades återställa frihet genom 

avregleringar – här hemma och internationellt. 

Själv har jag med jordnära förslag 

visat hur politikerna kan få mindre och 

valfriheten större svängrum. 

Mina visioner har varit oglamorösa men 

praktiska – en mer begränsad kommunal 

sektor, färre statliga monopol, ett förändrat 

pensionssystem med mer av valfrihet 

och marknadstänkande. En del av idéerna 

har fått genomslag men den politiska 

marknadens förespråkare ligger alltid 

minst ett steg före. Återvunnen frihet på 

ett område motverkas direkt av nya större 

ingrepp på andra. EU:s gemensamma 

marknad, som skulle ge större frihet, har 

lett till motsatsen. Starkare centralism och 

90 000 sidor nya regleringar är resultatet. 

Kommissionen och några stora länder 

inom EG (EU) har fått allt starkare 

maktställning. 

Margaret Thatchers frihetliga idé om 

en gemensam marknad bidrog till att 

underminera hennes frihetspolitik. Varför 

blev det så? 

EU:s EU:s EU:s EU:s EU:s 

gemensamma 

gemensamma 

gemensamma 

gemensamma 

gemensamma 

marknad, marknad, marknad, marknad, marknad, som som som som som 

skulle skulle skulle skulle skulle ge ge ge ge ge större större större större större 

frihet, frihet, frihet, frihet, frihet, har har har har har lett lett lett lett lett 

till till till till till motsatsen. motsatsen. motsatsen. motsatsen. motsatsen. 

37

Precis Precis Precis Precis Precis som som som som som 

tidigaretidigaretidigaretidigare tidigare imperieimperieimperieimperieimperie- byggare byggare byggare byggare byggare och och och och och 

deras deras deras deras deras ideologiska ideologiska ideologiska ideologiska ideologiska 

vapendragare 

vapendragare 

vapendragare 

vapendragare 

vapendragare 

menarmenarmenarmenar menar förespråförespråförespråförespråföresprå- karna karna karna karna karna att att att att att EU:s EU:s EU:s EU:s EU:s 

utveckling utveckling utveckling utveckling utveckling är är är är är 

”historisk ”historisk ”historisk ”historisk ”historisk 

bestämd”. bestämd”. bestämd”. 

bestämd”. bestämd”. 

Hon och hennes idéer utgjorde ett hot 

mot politikens och byråkratins särintressen. 

Tillsammans ställde politiker och 

byråkrater upp för att försvara sina 

fördelar och privilegier. En sådan allians 

är för de mesta oövervinnlig när det gäller 

maktstrider. Att eliminera Thatcher – 

marknadsekonomins försvarare – blev en 

lätt uppgift för Delors och hans 

stödtrupper från Foreign Office och bland 

torypolitiker med andra ideal än 

Thatcher. 

EU EU och och friheten 

friheten 

De tankar som styr utvecklingen av EU är 

egentligen lika deterministiska som 

någonsin fascimens och kommunismens. 

Ett land som står utanför EU eller euron 

sägs bli ”isolerat”, ”marginaliserat” och 

mister sin utvecklingskraft och sitt 

inflytande. Precis som tidigare imperiebyggare 

och deras ideologiska vapendragare 

menar förespråkarna att EU:s 

utveckling är ”historisk bestämd”. Den 

”enda vägen” bär mot en europeisk 

superstat. Några djupare resonemang och 

motive-ringar för EU:s överstatliga 

ambitioner finns inte. Borde detta inte 

bädda för optimism bland EU-skeptiker? 

Både ja och nej. 

EU-etablissemanget har inte vunnit den 

sakliga debatten. Verkligheten i form av 

eskalerande arbetslöshet i Frankrike och 

Tyskland tillsammans med ett stelt och 

reglerat näringsliv och en allt sämre 

demografi gör dessutom imperiebyggarnas 

ambitioner mindre trovärdiga. Men 

trots detta tycks de ändå få igenom sin 

agenda. 

Att bekämpa trossatser om ”Europas 

öde” och ”Europas enda väg” är alltid 

svårt. Att ställa känslomässiga och 

”ideologiskt korrekta” åsikter mot sakliga 

och kyliga argument fördöms lätt som 

kall isolationism, extremism och xenofobi. 

Förespråkare för nationalstaten och 

nationalstatens suveränitet beskrivs i 

bästa fall som ”gammalmodiga”, i sämsta 

som själviska särintressen som inte vill 

uppge sin självbestämmanderätt för att 

överlåta besluten till Europeiska rådet 

(ännu ett nytt namn för ministerrådet), 

kommissionen och ECB. Detta leder fram 

till den verkligt viktiga frågan. Är national- 

staten sämre än ett imperium – en superstat? 

Många Många länder länder och och lokalt lokalt styre 

styre 

Svaret är ganska självklart. Det är bättre 

att styras av sina egna landsmän än av 

politiker och byråkrater med ett helt annat 

språk och andra vanor. Chanserna för 

en bra regeringsmakt är större i nationalstaten 

än i en artificiell statsbildning utan 

en naturlig samhörighet, utan demos. 

Varför har då vårt etablissemang med 

sådan förtjusning omfattat EU:s mål ”an 

ever closer union”? Peter Shore har en 

trolig förklaring i sin bok Separate ways: 

”Den engelska intelligentian är europeiserad. 

Den tar sin matlagning från Paris, 

sina semestrar i Toscana och sina åsikter 

från Bryssel. Deras patriotism utgör en 

slags ö av avvikande meningar.” 

Kanske är det den gamla vanliga 

förklaringen att gräset verkar grönare på 

andra sidan gränsen? 

Det kan tyckas vara en väl enkel förklaring 

till skillnaden i synen på EU mellan 

de brittiska och svenska etablissemangen 

och majoriteten av britter och svenskar. 

Att den individuella friheten gynnas av 

förekomsten av många länder är en 

gammal sanning. Trivs man inte med en 

regering eller en viss livsstil kan man rösta 

med fötterna eller i värsta fall fly som 

exempelvis hugenotterna på sin tid. Frihet 

gynnas av fria marknader, men frihet 

kräver också möjligheter att flytta mellan 

olika länder. EU:s integration, vilket inte 

nämns så ofta, begränsar faktiskt vår 

frihet. En del finner detta påstående 

felaktigt, ja paradoxalt. Det är inte 

förvånande. EU:s paradnummer är ju de 

fyra friheterna – för varor, kapital, tjänster 

och människor. Men en bra sak kan alltid 

undermineras och det har skett via 

integrationspolitiken, alla lagar, finansoch 

valutapolitik, utrikespolitik med flera 

som kommer att likriktas. Friheterna att 

flytta finns, men de tillåter inte individen 

att undkomma en regering de ogillar. Min 

vision, min önskan, är att stoppa utvecklingen 

mot imperium och likriktning. 

Konsekvenserna Konsekvenserna av av ett ett ett nej 

nej 

Det missnöje som växer fram mot hela 

den byråkratiserade EU-idén är ingen 


isolerad företeelse i några få ”randstater”. 

Det börjar göra sig gällande även i EU:s 

kärnländer. Det är sunt. Ett nej exempelvis 

till EU:s grundlagsförslag i tidigare EUtrogna 

länder skulle hejda en utveckling 

som i allt högre grad gått ur kontroll. 

Men vad händer konkret om 

exempelvis Frankrike och Nederländerna 

röstar nej till EU:s grundlag? Kanske blir 

det nya, ännu konstigare förslag som med 

långsiktig envishet trumfas igenom i 

Bryssel. Byråkratin är bra på att betvinga 

oss och dess metoder går ut på att dölja 

avsikterna och producera en oändlig 

ström av papper. 

Ska min vision om mindre politik och 

mer marknadsfrihet kunna uppfyllas 

måste motkrafter sättas in mot EU. Det 

behövs ”en tyst, ärorik revolution” som 

innebär att mycket av den beslutsrätt som 

överlåtits till den nya politiska 

mångnationella makteliten återtas, att 

acquis communitaire avvecklas och ersätts 

med en allt effektivare institutionell 

konkurrens. Länderna i Europa, små som 

stora, vet att när de behöver samarbeta 

gör de det. Däremot behövs inte en 

toppstyrd integration. 

Europas kulturella framgångar har vilat 


på ett värdefullt arv, vår världsdels unika 

geografi som bidragit till att skapa 

olikheter och mångfald. Detta har i sin 

tur stimulerat nytänkande, dynamik och 

utveckling. Vår framtid bygger på att vi 

utnyttjar dessa våra historiska 

konkurrensfördelar som dessutom 

kommer att bli mer värdefulla med tanke 

på dagens tekniska utveckling, där storlek 

och stordrift inte längre bara betyder 

fördelar utan också tunga nackdelar. 

Euron finns och de som har ersatt Dmark, 

francs och andra med den nya 

valutan, fortsätter antagligen och hoppas 

på att det hela fungerar. 

EU-byråkratin blir i stort sett överflödig 

och EU-skatten kan avskaffas liksom det 

mesta av den adminstrativa apparaten i 

Bryssel. EU:s jordbruksstöd som utvecklats 

till ”en stor hjord av vita elefanter” 

måste avvecklas och ersättas med något 

bättre, antagligen olika i skilda länder. Det 

krävs säkerligen ett skickligt handlag för 

att en sådan förändring inte ska leda till 

olika former av obehagligheter. 

En En återställare, återställare, tack 

tack 

Vad som ska bevaras av EU-drömmen är 

de fyra friheterna. Den institutionella 

konkurrensen kommer att se till att de 

länder som har mest hindrande 

lagstiftning kommer att få sämre 

utveckling. Vad innebär det? Chirac 

värdesätter den franska sociala modellen 

högre än liberal marknadsekonomi och 

vill fransmännen ha det så, är det deras 

ensak. De bör kunna välja sämre materiellt 

välstånd och den större ”trygghet” 

de tror att deras modell ger. 

Min vision är enkel. Den bygger på väl 

beprövade liberala principer och syftet är 

att begränsa den politiska sektorns 

inflytande och storlek. Det otäckaste som 

kan sägas om den, är att det är en återställare. 

Fast en återställare som raderar 

ut dåliga beslut fattade efter en god middag 

under sena nattliga förhandlingar kan 

endast göra saker bättre, inte sämre. 

Fast förstås, för kommissionärerna blir 

det mindre makt och betydligt kärvare 

ekonomi. Miljoninkomster blir kanske ett 

minne blott, men lätt fånget är lätt 

förgånget. 

Det Det Det Det Det behövs behövs behövs behövs behövs ”en ”en ”en ”en ”en 

tyst, tyst, tyst, tyst, tyst, ärorik ärorik ärorik ärorik ärorik 

revolution” revolution” revolution” revolution” revolution” som som som som som 

innebär innebär innebär innebär innebär att att att att att mycket mycket mycket mycket mycket 

av av av av av den den den den den beslutsrätt beslutsrätt beslutsrätt beslutsrätt beslutsrätt 

som som som som som överlåtits överlåtits överlåtits överlåtits överlåtits till till till till till 

den den den den den nya nya nya nya nya politiska politiska politiska politiska politiska 

mångnationella 





makteliten makteliten makteliten makteliten makteliten återtas. återtas. återtas. återtas. återtas. 

39

MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN 

40 

Mitt i Linjen 

Braaaaains – 

food for thought 

För denna publikations läsekrets är 

det måhända en inte alldeles kontroversiell 

åsikt att politikens och 

skräckfilmens väsenden är intimt 

förknippade. Och vem är bättre 

skickad att skriva om onämnbara 

handlingar, ruttnande lik och intimitet 

än undertecknad? 

Under skräckfilmens glansdagar 

på 1970- och 80-talen diskuterade 

fantasterna ofta vilken typ av 

monster/protagonister som gav de 

allra härligaste rysningarna. Debatten 

har sedan dess somnat in. Jag är 

dock inte känd för att hålla griftefriden 

i nämnvärd aktning och ämnar 

således inleda den på nytt. 

Temat emat för för för vår vår 

vår lilla utflykt i det 

morbida är zombies mot vampyrer, 

där jag ämnar föra de förras talan. 

Det är ett glädjens bud jag förkunnar 

emedan de senaste årens revival, om 

ni ursäktar uttrycket, för zombiegenren 

förebådar en stundande 

högervåg. 

Zombies/vampyrers relativa popularitet 

är nämligen ett utmärkt 

estimat för hur vindarna blåser längs 

det politiska spektrat. Det tidigaste 

intresset för zombies väcktes när 

sjömän spred voodomyter från Haiti 

under det liberala och framstegsvänliga 

1800-talet. Dessa trängdes 

ut av Nosferatu- och Vlad Tepes- 

intresset som kom ihop med modernismen. 

Hitler, Stalin och Mussolini 

var dess logiska konsekvens. 

När När stridslarmet stridslarmet sedan hade lagt sig 

var det över en skön ny värld. 

Skatterna var relativt låga, industrin 

gick på högvarv och 60 miljoner 

heta singlar fanns plötsligt att tillgå. 

I denna miljö frodades också 

seriemagasin som skildrade en 

zombiefierad värld som metafor för 

det överhängande atombombshotet. 

Lugnet blev dock kortvarigt. Det 

sena 60-talet och tidiga 70-talet gav 

oss peace, love and ”Hai am 

Trakula! Hai will trink joor blaaaad, 

boo!” Fullkomligt värdelöst och 

tydliga tecken på en kultur i snabbt 

sönderfall. Lyckligtvis varade inte 

kulturskymningen längre än till 

Reaganåren då zombiefilmerna stod 

som spön i backen medan den enda 

vampyren som stod att finna var den 

löjliga Greven i Mupparna. 

Sedan kom den stora backlashen. 

Den stagnerade vampyrkulturen fick 

ett uppsving när Dracula spelades in 

för femtioelfte gången. Sedan fanns 

det ingen hejd på eländet. Kidsen 

läste Masquerades, sippade rättvisemärkt 

kaffe, vampyrlajvade och 

rekläjmade gatorna. 

Söker ni en förklaring till 

fenomenet postironi? Leta då inte 


bland Fukuyama eller Huntington, 

konsumtionssamhällets rotlöshet 

eller millennieskiftesspleen. Dvärgen 

och scientologen Tom Cruise och 

hans En vampyrs bekännelser bär 

långt mycket mer av skulden. 

Efter terrorattackerna den elfte 

september 2001 vände åter kampen 

mellan odöd och vandöd. Mästaren 

Romero har tagits till heder, 

Resident Evil har fört in zombiekulturen 

i helt nya kulturyttringar 

och i nya medier samtidigt som 

Shaun of the dead torpederat vivonormativiteten 

genom att leverera 

exakt vad som utlovats: en romantisk 

komedi – med zombies. 

Så Så långt långt långt har har har vi vi 

vi empirin på området. 

Låt oss nu granska orsakssambanden. 

För en högerman är 

zombien förkroppsligandet av vad 

han fruktar mest; ett själlöst 

kollektiv som okritiskt arbetar mot 


ett gemensamt mål och inte skyr 

några medel för att nå det. 

Socialisten skräms av helt andra 

saker. För henne är det långt mer 

skrämmande med en förfinad ädling 

än en själlös hord. Vampyrens nobla 

börd är ett sine qua non. Greve 

Dracula måste vara greve för att 

vara skrämmande. Föreställ er bara 

diversearbetare Dracula, vårdbiträde 

Dracula eller varvsarbetare 

Dracula. På samma sätt är det 

logiskt men knappast subtilt att 

vampyren dricker sina offers blod på 

klassiskt marxistiskt utsugarmanér. 

Så vänner, boka in en helkväll med 

mäster Romeros klassiska zombietriologi 

och våga vägra slängkappa 

och krystad, fånig överklassdialog. 

När helvetet är fullt kommer de döda 

att vandra på jorden. En utopisk och 

oerhört sensuell tanke, n’est-ce pas? 

Rigmor Mortis 

MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN 

40

NÄSTAN MITT I LINJEN NÄSTAN MITT I LINJEN NÄSTAN 

42 

Nästan mitt i Linjen 

Mer Riesling 

åt folket 

Käre bror, 

Jag förstår din ilska över skämten 

om att jag skulle ha skadats i 

Concordeolyckan, men det är också 

skämt som tydligt belyser den 

svenska mentaliteten. Svenskar 

förstår enbart små frågor och saknar 

helt förmågan att se de viktiga 

sammanhangen. 

Concorde var otvivelaktigt flygets 

Chablis. Det var snabbt, franskt och 

dyrt. Det skapade en tydlig skillnad 

mellan dussinflygaren och noblessen, 

och var värdigt endast den yttersta 

politiska eliten, de som smider det 

politiska ödet och lyckan åt miljarder 

människor. Det vore lika löjligt att 

försöka få Churchill att röka Blend 

som att få mig och eliten på ett 

vanligt charterflyg. 

Många svenskar säger att Europa 

saknar en gemensam idé, vision och 

identitet. Att vi skulle sakna något 

gemensamt. Återigen bevisar de sin 

påfallande svaghet att se Europa. 

För sanna européer som jag själv är 

det alldeles uppenbart att vi har 

mycket gemensamt, det främsta är 

givetvis vinet. Charles de Gaulle sägs 

ha talat om det omöjliga i att ena ett 

land med så många ostar, jag tror 


han har rätt, men jag tror också att 

Europa skulle kunna enas kring sina 

viner. Vilken underbar vision! 

Riesling måste vara Europas minsta 

gemensamma nämnare, eller hur? 

Hur kan man ens försöka ena 

europeiska stormakter kring något 

så konstlat som kol och stål när det 

finns Riesling i både Rhendalen och 

Alsace? Här ligger också fundamentet 

för demokratin och freden i 

Europa. Hur skulle man kunna kriga 

med ett folk som dricker samma vin? 

Inte kan väl någon vilja vara despot 

över ett folk som dricker samma 

viner som en själv. För Guds skull, 

make wine, not war. 

Jag har faktiskt många gånger 

funderat på att kontakta den utmärkte 

historikern Herman Lindquist för 

en teori jag har om att den franska 

revolutionens drivkraft var vinet. 

När folket första gångerna fick 

smaka de finare vinerna, och de 

intellektuella blev varse att folket 

kunde uppskatta samma saker som 

de gjorde pöbeln gemensam sak och 

kastade ut sina herrar. Broderskapet, 

jämlikheten och friheten fann de i 

vinet. Så underbart, och så franskt. 

Det tycks vara mitt öde att vara 

missförstådd. Oavsett om jag varit i 

moderaterna, folkpartiet eller 

kristdemokraterna har min storhet 

inte blivit uppmärksammad. Sent har 

jag tvingats inse att det inte går att 

bli profet i sitt hemland. Det var 

svårt för mig när biljettförsäljarna 

till Concorde förstod min storhet 

bättre än vad politikerna hemma gör. 

Jag har som du vet arbetat hårt 

med demokratiseringen i Kenya. Det 

är inte bara ett slitsamt arbete utan 

frestar också hårt på själen, det har 


nära nog varit omöjligt att lära 

urinvånarna att få fram ett bra vin. 

Dessutom är champagnen många 

gånger närmast rumstemperad. Hur 

ska man kunna arbeta i en sådan 

misär? Men jag biter ihop, vissa 

saker är för stora för att ens få störas 

av bristen på anständiga drycker. 

Det som driver mig är tron på en 

mer balanserad global utveckling, 

där människovärdet, miljön och 

vinernas mångfald garanteras 

liksom att fler människor får del av 

vinernas ljuva frukter. Men 

globaliseringen måste också handla 

om personliga relationer mellan 

människor. Där måste vinet vara det 

självklara smörjmedlet! 

Det är ett bittert öde att vara 

svensk, ett land befolkat av barbarer 

och intellektuella dvärgar som inte 

förstår tjusningen i en Wiltinger 

Braunfels utan dricker surt lådvin. 

Inte konstigt att de är kritiska mot 

Europa i så fall. Hade de sett en 

solnedgång i Bretagne med ett glas 

Cuvée Ste Catherine hade de förstått 

kontinenten och dess storhet bättre. 

Europa kan inte förstås, eller älskas 

utan sina viner. Det är Europa som 

bygger vinerna, och vinerna som 

bygger Europa. 

Ta hand om dig, broder. 

Anders J Wikman 

PS. Jag har funderat på att ställa upp 

som talare på Pride. Jag tänkte att 

min breda politiska bakgrund är så 

regnbågsfärgad att jag kunde bli 

huvudtalare. 

NÄSTAN MITT I LINJEN NÄSTAN MITT I LINJEN NÄSTAN MITT I LINJEN 

43

Tema 

Beslutsvägar Beslutsvägar Beslutsvägar Beslutsvägar Beslutsvägar är är är är är 

omständliga omständliga omständliga omständliga omständliga och och och och och 

svårutredda, 

svårutredda, 

svårutredda, 

svårutredda, 

svårutredda, 

vilket vilket vilket vilket vilket utnyttjas utnyttjas utnyttjas utnyttjas utnyttjas 

överallt överallt överallt överallt överallt inom inom inom inom inom 

administraadministraadministraadministraadministra- 

tionen tionen tionen tionen tionen – – – – – allt allt allt allt allt som som som som som 

oftast oftast oftast oftast oftast till till till till till gagn gagn gagn gagn gagn för för för för för 

personliga personliga personliga personliga personliga syften. syften. syften. 

syften. syften. 

Ifrågasatt stat 

på väg mot EU 

Av Andreas Giallourakis 

Under Under Under ett ett blodigt blodigt och och för för många många svår svår- 

svår 

begripligt begripligt inbördeskrig inbördeskrig inbördeskrig hamnade hamnade Bosnien 

Bosnien 

och och Hercegovina Hercegovina Hercegovina på på svenskarnas svenskarnas svenskarnas mentala 

mentala 

karta karta i i början början av av 1990-talet. 1990-talet. Snart Snart tio tio tio år 

år 

efter efter fredsavtalet fredsavtalet återstår återstår fortfarande 

fortfarande 

mycketmycket att att göra. göra. Samtidigt Samtidigt som som korrupkorrup- 

tion tion tion och och och byråkrati byråkrati sätter sätter krokben krokben krokben för 

för 

tillväxten tillväxten drömmer drömmer människor människor om om en 

en 

framtid framtid i i EU:s EU:s hägn. hägn. Den Den egna egna staten staten är 

är 

det det däremot däremot inte inte många många som som applåderar applåderar, applåderar applåderar 

skriverskriver Andreas Andreas Giallourakis, Giallourakis, försvarsförsvars- 

sekreterare sekreterare vid vid Sveriges Sveriges ambassad ambassad i 

i 

Sarajevo. 

Sarajevo. 

Bosnien och Hercegovina, ett av länderna 

på Balkan. Ett av länderna på en 

krympande ö av icke-integration med 

Europeiska unionen. I norr har Ungern 

och Slovenien nyligen anslutit sig till 

unionen. I öster står Rumänien och 

Bulgarien redo att ta klivet. Kroatiens 

raska steg mot Europa har tillfälligtvis 

skjutits en aning framåt men få tvivlar på 

att även de snart kommer att vara redo 

för anslutning. Var ligger Bosniens 

framtid på ett förändrat Balkan? Hur nära 

den Europeiska unionen ligger Bosnien? 

I och med krigsslutet och Daytonavtalets 

undertecknande i november 1995 

påbörjades det gigantiska projektet att 

bygga staten Bosnien och Hercegovina. 

Ett område som inte tidigare existerat som 

självständig stat, ett område med tre 

inbördes stridande folkgrupper varav två 

inte identifierade sig med den nyskapade 

staten. Ett stort internationellt engagemang 

etablerades på alla fronter från 

humanitär hjälp och minröjning till 

institutionsbyggande och reformprocesser. 

Bilaterala såväl som multilaterala 

och icke-statliga program har avlöst 

varandra med olika mål, utföranden och 

resultat. För att fredsavtalet skulle kunna 

accepteras infördes en komplicerad 

politisk ledning med en mycket svåröverblickbar 

struktur. En övergripande 

statlig nivå leds av ett presidentråd 

bestående av en president från var och en 

av de tre konstitutionella folkgrupperna 

och har roterande ordförandeskap. Nästa 

nivå delas upp i två i hög grad självständiga 

entiteter: Republika Srpska samt 

Federationen Bosnien och Hercegovina. 

Federationen är i sin tur uppdelad i tio 

kantoner med egna ministerier, parlament 

och konstitutioner. Till detta kommer det 

fristående distriktet Brèko som ligger 

direkt under statsnivån utan att tillhöra 

någon av entiteterna. Detta ger totalt 14 

olika parlament, premiärministrar och 

konstitutioner, ett oräkneligt antal 

ministerier och ministrar samt parallellstrukturer 

och överlappande politiska 

intressesfärer som är i det närmaste omöjliga 

att tränga in i och överblicka. Detta i 

ett land med cirka 4,5 miljoner invånare. 

Korruptionens Korruptionens svarta svarta hål 

hål 

Den stora mörka massan av administration 

och politisk ledning hänger 

samman i vänskapsband, personlig påverkan 

och ekonomiska intressen. Beslutsvägar 

är omständliga och svårutredda, 

vilket utnyttjas överallt inom administrationen 

– allt som oftast till gagn för personliga 

syften. På alla nivåer utnyttjas systemet 

och trögheten i detsamma av den enskilde 

för att sko sig. Det handlar om allt från 

att behöva lägga några konvertibla mark 

extra på bordet för att få rätt stämpel på 

rätt plats, till att höga politiker gör sig 

enorma ekonomiska vinster på sina 


beslut. Den kroatiska medlemmen i 

Bosniens trio av presidenter på statsnivån 

åtalades i mars 2005 för ekonomisk 

brottslighet och missbruk av sin maktposition 

efter att ha gjort sig en förmögenhet 

på att ordna specialprivilegier för ett 

företag i vilket han har stort ekonomiskt 

intresse. Nedåt i strukturerna bildar 

exemplen på korruption, nepotism och 

strävan att sko sig själv ett destruktivt 

mönster. Alla kontakter med myndigheterna 

blir kostsamma och tidskrävande. 

Papper, intyg, bevittnande av namnteckningar, 

stämplar och åter papper kostar 

pengar och tid att frambringa och 

effektiviteten är minimal. Proceduren för 

att starta ett företag är ett projekt som 

drar ut på tiden i månader, kostar stora 

pengar och innebär ett jagande efter 

tillstånd och certifikat som får svenska 

avkastningsfonder och momsredovisning 

att framstå som ett semesternöje. När 

företaget väl finns på plats dyker diverse 

inspektörer upp med jämna mellanrum 

och bötfäller godtyckligt med kontant 

betalning på plats som krav och stängning 

av verksamheten som alternativ. 

Den enorma hämsko som ineffektiviteten 

lägger på det bosniska samhället 

kväver utan pardon all kreativitet och all 

företagsamhet som så bittert behövs för 

att bygga upp det krigshärjade landet. 

Ekonomin ser hopplös ut med en officiell 

arbetslöshet på 45 procent och stats- och 

entitetsbudgetar med konsekventa 

underskott. Detta i kombination med den 

kraftigt överdimensionerade byråkratiska 

ledningsapparaten ger givetvis staten små 

finansiella resurser att finansiera det den 

ålagts att göra. Pensioner och investeringar 

i infrastruktur ligger kvar på en 


mycket låg nivå, återuppbyggnad och 

minröjning efter kriget går långsamt. 

Man bör ha i åtanke att de officiella 

siffrorna ska tas med stora nypor salt; 

mellan en fjärdedel och en tredjedel av 

ekonomin i Bosnien syns aldrig i 

statistiken, de svarta och gråa sektorerna 

är omfattande och fler har inkomst än 

jobb enligt statistiken. Faktum kvarstår 

dock att staten inte har utrymme att klara 

sina åtaganden. 

Aspiration Aspiration på på integration 

integration 

Många ser en snabb integration i de euroatlantiska 

strukturerna, alltså medlemskap 

i Partnership for Peace/Nato och EU, som 

en garant för en höjning av levnadsstandarden 

och tecken på framsteg och modernisering. 

Kan medlemskapet bara säkras 

och därtill tillgången till de stora utländska 

kassakistorna så är landet tryggat och den 

något diffusa europeiska standarden kan 

uppnås. 

Under åren som har gått sedan 

krigsslutet har omvärlden genom olika 

organisationer såsom EU, OSSE och flera 

FN-organ drivit en lång rad processer och 

reformer för Bosniens utveckling. Likaså 

ställs en rad krav på Bosnien, liksom 

andra länder med samma aspirationer, 

för att medlemskap i de eftertraktade 

institutionerna skall kunna bli aktuellt. 

Samarbete med krigsförbrytartribunalen 

i Haag är ett av dem, reformering av 

ekonomin och statliga institutioner är ett 

annat. Många av samhällets sektorer 

reformeras med stöd, hjälp och tvång från 

omvärlden. Utbildningsväsendet, polisen 

och militären är några av de stora 

områden som nu genomgår reformprocesser 

med stöd utifrån. Det som slår en 

Nedåt Nedåt Nedåt Nedåt Nedåt ii 

ii 

i 

strukturerna 

strukturerna 

strukturerna 

strukturerna 

strukturerna 

bildar bildar bildar bildar bildar exemplen exemplen exemplen exemplen exemplen 

på på på på på korruption, 

korruption, 

korruption, 

korruption, 

korruption, 

nepotism nepotism nepotism nepotism nepotism och och och och och 

strävan strävan strävan strävan strävan att att att att att sko sko sko sko sko 

sig sig sig sig sig själv själv själv själv själv ett ett ett ett ett 

destruktivt destruktivt destruktivt destruktivt destruktivt 

mönster mönster mönster..... mönster mönster 

45

Så Så Så Så Så länge länge länge länge länge 

partiprogrammen 





fokuserar fokuserar fokuserar fokuserar fokuserar på på på på på att att att att att 

fördela fördela fördela fördela fördela resurser resurser resurser resurser resurser 

till till till till till sina sina sina sina sina egna egna egna egna egna 

väljare väljare väljare väljare väljare och och och och och att att att att att 

bevakabevakabevakabevaka bevaka sin sin sin sin sin etnietnietnietnietni- citets citets citets citets citets intressen intressen intressen intressen intressen 

mot mot mot mot mot de de de de de övrigas övrigas övrigas övrigas övrigas 

blir blir blir blir blir en en en en en stark stark stark stark stark 

politik politik politik politik politik med med med med med stor stor stor stor stor 

reformkapacitet 





omöjlig. omöjlig. omöjlig. omöjlig. omöjlig. 

betraktare är det knappa resultatet som 

kommer ut av de enorma insatser som 

görs. Trots att utbildningsväsendet under 

många år har fått betydande stöd till 

utveckling och reformering och det nu är 

länge sedan Bolognadeklarationen skrevs 

under, får studenterna vid Sarajevos 

universitet fortfarande betala betydande 

summor under bordet för att bli 

godkända vid tentamina. Utbildningen är 

fortfarande inte gångbar i utlandet och 

till Bologna är det lika långt som någonsin. 

Administrationens väl tilltagna 

dimensioner och det inbyggda systemfelet 

att byråkrati och formalia har ett 

egenvärde vari alla ingående ser sin chans 

att berika sig själva är givetvis ett stort 

hinder för reformviljan. Incitamenten att 

reformera bort sin egen inkomstbas är 

små vare sig det handlar om en handläggare 

på låg nivå, en tjänsteman på högre 

nivå eller folkvalda i högsta styrande 

instans. Den kroatiske medlemmen i 

presidentrådet avsattes under de sista 

dagarna i mars 2005 efter ovan nämnda 

anklagelser om korruption och ekonomisk 

brottslighet. De konsekvenser som 

den ineffektiva och godtyckliga administrationen 

får på samhället bidrar till att 

hämma de kreativa och företagsamma 

krafter som finns här liksom överallt 

annars. Denna företagsamhet måste ges 

utrymme att komma fram och utvecklas 

för att föra Bosnien framåt från den 

gamla ekonomin med rötter i Jugoslavien 

till en modern dynamisk ekonomi som 

kan leda till verkliga framsteg i Bosnien, 

på Balkan och ge en positiv influens på 

hela Europa. Först då kan det talas om 

verkliga framsteg för regionen; fram till 

dess är det vi ser föga mer än ett krigsslut 

och återuppbyggandet i bästa fall ett steg 

på vägen. 

Vem em vill vill ha ha staten? 

staten? 

Det stora bakomliggande dilemmat i 

dagens Bosnien är den brist på stöd som 

statsbildningen har. Det finns få krafter 

som kämpar för enighet och för ett 

sammanhållet Bosnien och Hercegovina 

som omfattar alla de tre stora folkgrupperna. 

De stora politiska partierna 

profilerar sig fortfarande med en tydlig 

nationalistisk agenda, partiernas valkam- 

panjer riktar sig så gott som uteslutande 

till väljarskaror inom de egna etniska leden. 

Inför kommunalvalen hösten 2004 var 

plakaten längs med vägarna fulla med 

nationalistiska symboler och uppmaningar. 

Partiernas mål är snarare att säkra 

sin nations intressen gentemot de andra 

två än att arbeta mot strategiska mål och 

driva en utvecklande politik. I de senaste 

valen har alternativa partier, utan tydliga 

nationella agendor, fått ett visst ökat stöd; 

störst är socialdemokraterna, resterna av 

det gamla kommunistpartiet. Trots 

bristen på nationella slagord är dock såväl 

ledningarna som väljarbaserna för dessa 

partier mycket homogena vad gäller 

etnicitet och utgör mest alternativparti för 

de mindre radikala inom folkgrupperna. 

Något stort parti med stöd inom flera 

folkgrupper finns fortfarande inte i 

Bosnien och Hercegovina år 2005. 

I denna kärnfråga kan man säkerligen 

spåra det stora motståndet till reformer 

och framåtskridande utveckling. Så länge 

partiprogrammen fokuserar på att 

fördela resurser till sina egna väljare och 

att bevaka sin etnicitets intressen mot de 

övrigas blir en stark politik med stor 

reformkapacitet omöjlig. 

Av v EU:s EU:s EU:s kraft? 

kraft? 

Bosnien och Hercegovinas framtid ligger 

givetvis inom ramen för ett utvecklat 

europeiskt samarbete, på sikt inom 

Europeiska unionens gränser. Dock ska 

detta inte ske för att omvärlden ska 

skänka lycka och välgång till Bosnien eller 

något annat land. Först måste positiva 

signaler och en reell vilja till reformer och 

effektivisering komma inifrån så att 

landet står på egna ben utan att bli buret. 

Först efter att dylika processer har 

kommit igång och det inifrån Bosnien 

visas en tydlig vilja och förmåga att vilja 

driva utvecklingen framåt i linje med något 

slags europeiska idéer och ideal kan man 

börja ta strävandena efter medlemskap 

på allvar. Fram till dess kan unionen och 

andra internationella aktörer fortsätta att 

stödja och hjälpa Bosnien på dess väg. 

Men att bära och tvinga in landet i en 

fålla det självt inte strävar mot är vare sig 

önskvärt eller möjligt. 



Inblick - 

Nya centerpartiet 

Svensk Linje har de senaste åren ägnat hela temanummer åt nya folkpartiet och 

nya moderaterna. Det är i sig inte särskilt uppseendeväckande. Båda partierna 

genomgår ordentliga förändringar, och det är fortfarande oklart varthän de är 

på väg. 

Under tiden har centerpartiet på sätt och vis susat förbi under radarn. Olof 

Johanssons underliga gamla agrarparti gör nu anspråk på att vara ett liberalt 

parti; kanske rentav riksdagens mest liberala. Många liberaler som är besvikna 

på moderaternas tydliga vänstervridning, folkpartiets bitvis besynnerliga hårdaretag-retorik 

och skattestopp, och inte minst att båda partierna förespråkade 

övergångsregler, ser nu Maud Olofssons centerparti som ett alternativ. 

Centerpartiet har mauderniserats. Vi har intervjuat Maud Maud Olofsson Olofsson för att ta 

reda på vad det egentligen betyder. I intervjun förklarar hon att centerns liberalism 

skiljer sig från folkpartiets eftersom centern har ett underifrånperspektiv. Hon 

berättar om sina grundläggande drivkrafter och varför hon blev så besviken på 

dem som talade om social turism och försökte driva fram övergångsregler. Hon 

förklarar att skatterna måste sänkas, men att CUF-styrelsens förslag om en platt 

skatt på tjugo procent inte är bra. Det är för centralistiskt. 

Centerpartiets ungdomsförbund blir också allt mer liberalt. CUF-ordföranden 

Fredrick Fredrick Fredrick Federley Federley Federley beskriver sin syn på partiet och dess förändring. Det nya 

centerpartiet är ingenting annat än det gamla centerpartiet, menar han. Problemet 

var att partiet däremellan, under Olof Johanssons år, upplevt en period av 

principlös pragmatism. Nyorienteringen är en sund återgång. 

En av Olof Johanssons mest uppseendeväckande upptåg var då han räddade 

Göran Persson och det socialdemokratiska partiet kvar vid makten. I tre års tid, 

1995-98, såg Johansson till att socialdemokraterna kunde klamra sig fast i 

Rosenbad. Dick Dick Erixon Erixon, Erixon själv riksdagskandidat för centerpartiet 1998, recenserar 

en ny bok om det blocköverskridande samarbetet. 

47

Inblick 

”Vi tror ju på den enskilde 

individen” 

Svensk Linje har träffat Maud Olofsson 

Text och bild: 

Kristian Karlsson & Klas Hjort 

Allt oftare hörs liberaler tala om centerpartiet 

på ett sätt som var otänkbart för några år 

sedan. Är det kanske centern som är det 

bästa alternativet för det lilla klassiskt liberala 

väljarsegmentet i dag? 

Länge var det en omedelbart skrattretande 

tanke. Olof Johansson satt tryggt i socialdemokratins 

knä och Lennart Daléus gjorde 

ingen större ansträngning för att resa sig och 

ta sig därifrån. Men sedan Maud Olofsson 

tagit över har centern blivit allt tydligare 

borgerligt och liberalt. Partiet har mauderniserats. 

I vissa avseenden framstår centerpartiet 

numera som mer systemkritiskt än moderaterna 

och mer intresserade av fri rörlighet 

än folkpartiet, hävade Sofia Nerbrand nyligen 

i Axess. Det är visserligen en allt tommare 

jämförelse; moderaterna och folkpartiet blir allt 

mindre intressanta för var dag. Men faktum 

är att centern till skillnad från de andra 

partierna faktiskt rör sig åt rätt håll. 

Svensk Linje stämde träff med Maud 

Olofsson för att ta pulsen på centerliberalismen 

och tala om bondeuppror, individualism 

och jordbrukssubventioner. 

SvL: SvL: Är Är centerpartiet centerpartiet Sveriges Sveriges mest mest liberala liberala 

liberala 

parti parti i i dag? 

dag? 

”Det är svårt att tävla, men jag tycker att vi 

fått en allt mer tydlig socialliberal profil. Vi 

har förtydligat den profilen. Om sedan andra 

partier vill lämna den positionen så står det 

dem fritt.” 

SvL: SvL: Hur Hur gick gick gick det det till till när när ni ni blev blev blev den den den här 

här 

socialliberala socialliberala socialliberala kraften? 

kraften? 

”Historiskt har vi ju alltid varit det. Om 

man läser de gamla dokumenten, Gunnar 

Hedlund till exempel, så kan man se att han 

verkligen var en socialliberal kraft både i 

politiken, i synen på marknadsekonomin, 

men också i synen på att vi måste ha ett socialt 

välfärdssamhälle. Att värna dem som har det 

besvärligt, men samtidigt ha tydliga 

begränsningar i vad samhället skulle ta på 

sig. Det var ju väldigt, väldigt tydligt. Så vi har 

en sådan historia.” 

SvL: SvL: Så Så det det handlar handlar om om att att återgå återgå till till partiets 

partiets 

rötter? 

rötter? 

”Ja. När jag tillträdde så började vi ett 

förnyelsearbete i vårt parti, där vi ställde 

frågan så här: vad är det som förenar 

centerpartister? Och så genomförde vi något 

som vi kallade ”visionsbygge inifrån”, där vi 

fick många i vår rörelse att fundera på vilka 

deras drivkrafter är. Vi gjorde det därför att 

vi tyckte att vi på något sätt tappat bort oss 

ideologiskt på vägen – vi hade blivit sådana 

pragmatiker att vi tappat bort den ideologiska 

kärnan. Och när vi gick tillbaka och kände 

efter så var företagsamhet ett sådant här ord 

som kom fram. Respekt för individen, var en 

sådan värdering. Solidaritet med människor 

som har det besvärligt. Frihet. Hållbar 

utveckling. Självbestämmande.” 

”När vi tog de här orden och värderingarna 

så såg vi att det går tillbaka till våra rötter. 

För vad gjorde våra bondeförbundare? Jo, 

de slogs för böndernas barns rätt till 

utbildning och var med och byggde utbildningssystemet 

i Sverige. De slogs för bönder- 


nas äganderätt. De slogs för böndernas rätt 

att kunna sälja på en marknad och inte vara 

i händerna på karteller. De slogs mot storsamhället. 

Så mycket av de här grundläggande 

värderingarna som partiet en gång kom till 

på har burit hela vägen, men de har naturligtvis 

förändrats varefter.” 

”Det här ideologiska omtaget tror jag 

gjorde att vi orkade gå tillbaka och bli mycket 

tydligare i politiken i dag. ” 

SvL: SvL: Individ- Individ- och och och underifrånperspektivet 

underifrånperspektivet 

underifrånperspektivet 

låter låter tydligt tydligt liberalt. liberalt. Ändå Ändå skulle skulle många många många hävda hävda 

hävda 

att att att centern centern traditionellt traditionellt stått stått vid vid vid sidan sidan av av de 

de 

tre tre stora stora ideologierna ideologierna och och varit varit mer mer av av ett 

ett 

intresseparti. intresseparti. intresseparti. Är Är det det en en felaktig felaktig beskrivning? 

beskrivning? 

”Ja, jag tycker faktiskt det. Det är 

omvärlden som velat göra det här. För går 

man tillbaka till bonden som startade det här 

partiet så var det ett väldigt tydligt ideologiskt 

ställningstagande – för äganderätt, för den 

frie bonden, för grundtryggheten. Det var 

värden man slogs för, men det var bönder 

som tog kampen. Det är därför jag tror att 

man hela tiden velat lägga det i knäet på oss. ” 

”Jag skäms inte ett dugg för vår historia. 

Jag är jättestolt över den här frie bonden och 

hans kamp, men jag tror att man velat förminska 

vår roll genom att avfärda oss som 

ett intresseparti för bönder. De här bönderna 


var sanna ideologer som slogs för värderingar, 

men de gjorde det ju utifrån gemensamma 

erfarenheter. Det var det som gjorde 

att de förenades i bondeförbundet.” 

SvL: SvL: SvL: När När du du du talar talar talar om om om den den frie frie bonden bonden bonden kan 

kan 

vi vi inte inte inte låta låta bli bli bli att att tänka tänka tänka på på Nils Nils Dacke. Dacke. Är Är det 

det 

en en person person ni ni ni kan kan kan identifiera identifiera er er med med med som 

som 

centerpartister? 

centerpartister? 

”Jo, i vår historia finns mycket uppror. När 

partiet en gång bildade så hade bönderna 

precis som arbetarna inte rätt att finnas till 

med respekt. Det var inte bara det politiska 

samhället som tryckte ner bönderna, utan 

också stora företag och karteller. Det var ju 

egentligen det där uppifrånperspektivet som 

bönderna slogs mot och gjorde uppror mot. 

Man slogs ju för rätten att försörja sig själv, 

rätt för barnen att kunna skaffa sig 

utbildning, rätt till ägande och respekten för 

sig som skapande individ. Och det där tror 

jag att man kan se i historien, hur många 

modiga ledare som funnits i historien i vårt 

parti som just gjort uppror mot systemet. Vi 

har aldrig varit systemkramare. Aldrig.” 

SvL: SvL: Vilken Vilken är är den den största största skillnaden skillnaden på 

på 

ditt ditt centerparti centerparti och och och Olof Olof Johanssons? 

Johanssons? 

”Jag kan uttrycka det så här; varje partiledare 

får sin stafettpinne. Man finns och lever 

i olika tidsepoker. Min stafettpinne är väldigt 

49

tydlig – den är ideologisk förnyelse och 

praktiska utfall i den ideologiska förnyel-sen. 

Det är det som är mitt stora uppdrag i 

centerpartiet. Att ge tillbaka självförtroende 

till partiet men också våga tänka nytt i politiken 

utifrån de här ideologiska grundtankarna 

– det är mitt uppdrag.” 

”På det sättet kan man säga att jag har ett 

tydligt ideologiska förnyelseuppdrag, medan 

Olle måste ses i mer av ett utförarperspektiv. 

Han fick ta saneringen av svensk ekonomi, 

till exempel, och gjorde det på ett väldigt bra 

sätt. Men han fick också betala ett högt pris 

för den saneringen. Och tyvärr har ju de som 

sitter vid makten i dag förstört hela resultatet. 

Men man kan se att vi har olika roller, och jag 

kan se varför Olle inte kunde avstå från den 

saneringen. Han såg bekymren för Sverige. 

Om man tittar på vår historia så har vi ju gått 

in i kristider med jämna mellanrum och sällan 

fått särskilt mycket betalt för det. Men vi är 

rätt mycket pragmatiker också i centerpartiet. 

Det är förklaringen.” 

Å andra sidan har inte den ideologiska 

nytändningen heller givit frukt. Väljarna har 

visserligen stort förtroende för Maud 

Olofssons person – större förtroende än för 

statsministern, rentav. Men partiet kretsar 

fortfarande kring sex procent i opinionsundersökningarna. 

Kanske beror det på att den socialliberala 

nischen redan är intecknad. Alla partier, utom 

möjligen det allt mer perifera vänsterpartiet, 

har sökt sig allt närmare socialliberalismen. 

Men Maud Olofsson tycker att centerpartiet 

skiljer ut sig på ett signifikant sätt. 

SvL: SvL: Om Om Om ni ni vill vill vara vara ett ett idéburet idéburet socialliberalt 

socialliberalt 

parti, parti, vad vad skiljer skiljer er er då då från från folkpartiet? 

folkpartiet? 

”Jag tror att man kan se perspektivet 

uppifrån eller underifrån. Där kan jag se den 

stora skillnaden. Vi har ett så tydligt 

underifrånperspektiv i vårt synsätt. Vi är inte 

alls lika mycket sociala ingenjörer, utan vi tror 

ju på den enskilde individen.” 

”Det räcker ju inte att jag själv har möjlighet 

att fatta beslut om var mina barn ska gå i 

skola och vad mina föräldrar ska ha i äldreomsorgen 

och så vidare. Det handlar ju också 

om att den politiska makten finns lokalt. Där 

kan man ju säga att centerpartiet skiljer sig från 

nästan alla andra politiska partier.” 

”Decentralisering har ju varit ett begrepp 

vi använt. Nu går vi vidare. Det handlar 

egentligen inte om decentralisering. Vi får inte 

makten på nåder från någon annan, utan vi 

börjar med makten vid köksbordet. Vi börjar 

hos individen. Sedan flyttar vi makten uppåt. 

Där skiljer vi oss från folkpartiet på ett mycket 

tydligt sätt.” 

”Det andra är den gröna dimensionen, som 

ju också kommer av vår historia. Där 

kommer ju också det mer holistiska 

tänkandet. Jag brukar prata om människa, 

marknad och miljö, att vi är ju inte bara 

människa och marknad, som den gamla 

socialliberala berättelsen handlar om. Utan 

det som också finns är att vi befinner oss i en 

miljö. Miljön sätter gränser för vad 

människan kan göra, och miljön sätter 

gränser för vad marknaden kan göra. Vi kan 

ju inte exploatera människan hur mycket som 

helst. De här tre måste ta hänsyn till varandra. 

Och det tror jag är en annan stor skillnad 

mellan folkpartiets och centerpartiets syn på 

hur vi löser saker och ting.”” 

SvL: SvL: SvL: Kan Kan man man säga säga att att det det råder råder ett 

ett 

socialliberalt socialliberalt paradigm paradigm i i svensk svensk politik, politik, att 

att 

alla alla alla partier partier utom utom möjligen möjligen vänsterpartiet vänsterpartiet är 

är 

överens överens om om det det mesta? 

mesta? 

”Nej, det tycker inte jag. Ibland vill man ge 

en bild av att vi är så förfärligt lika. Men det 

är ju för att vi förvandlat politik till praktiskt 

utförande, om ni förstår vad jag menar. Det 

är klart att om vi inte pratar om vad det är 

för nytt samhälle vi vill ha, utan bara diskuterar 

nivåer i socialförsäkringar eller i akassan, 

så då blir ju allting likadant. Det är 

därför som jag säger att jag vill gärna ha en 

ideologisk valrörelse där jag utmanar hela det 

röda laget utifrån ett maktperspektiv. Det är 

därför vi pratar om det federalistiska 

samhället.” 

”Jag tror att det kommer att bli ännu mer 

tydligt framöver att vi har två synsätt på hur 

vi ska skapa framtidens Sverige. Börjar vi 

uppifrån eller börjar vi underifrån? Var börjar 

utvecklingen? Börjar den med makten och 

härligheten här eller börjar den med 

individen? Och börjar den med individen, då 

är det rätt mycket som vi måste ändra på.” 

”Här menar jag att det är en jätteideologisk 

skiljelinje. Det finns de som vill göra den 

oideologisk, men det vill inte jag. ” 

Förra årets stora vattendelare mellan idépolitiker 

och trendkänsliga dag-till-dag-taktiker 



51

var frågan om övergångsregler. Statsminister 

Göran Persson varnade för ”social turism” 

och både folkpartiet och moderaterna 

förespråkade olika former av särbehandling 

för medborgare från de nya EU-staterna. 

Centerpartiet vann stor respekt hos många 

liberaler då partiet vägrade spela med i 

främlingsrädslan. 

SvL: SvL: Du Du nämnde nämnde tidigare tidigare att att moderaterna 

moderaterna 

och och folkpartiet folkpartiet i i olika olika former former förespråkade 

förespråkade 

övergångsregler 

övergångsregler. övergångsregler . Blev Blev du du besviken besviken då? då? 

då? 

”Ja. Mycket. Jag förstod det inte. Det är 

sanningen.” 

SvL: SvL: Det Det Det visade visade visade sig sig ju ju dessutom dessutom vara 

vara 

nonsens. nonsens. Det Det kom kom verkligen verkligen ingen ingen invasion 

invasion 

av av arbetare arbetare från från de de nya nya EU-länderna EU-länderna trots trots att 

att 

vi vi inte inte hade hade några några övergångsregler 

övergångsregler. 

övergångsregler 

”Nej, snarare är det så att Finland, 

exempelvis, har problem just på grund av sina 

övergångsregler.” 

SvL: SvL: T TTror 

T Tror 

ror du du att att man man man i i folkpartiet folkpartiet och 

och 

moderaterna moderaterna förstod förstod att att det det inte inte var var något 

något 

verkligt verkligt verkligt problem, problem, problem, utan utan utan att att att övergångsreglerna 

övergångsreglerna 

övergångsreglerna 

i i stället stället föranleddes föranleddes föranleddes av av ett ett tryck tryck från från folket? 

folket? 

Eller Eller tror tror du du att att de de verkligen verkligen befarade 

befarade 

problem? 

problem? 

”Jag tror att det var en blandning. Det är 

det jag tror. Men man var mest rädd för en 

reaktion. Det som den debatten visar är att vi 

har ett ledarskap i Sverige, och där menar jag 

att statsministern var värst, som är rädd för 

omvärlden och rädd för framtiden. Det är väl 

det här man kände av lite grann; den här 

rädslan som finns hos svenska folket för 

omvärlden och framtiden. Det är så mycket 

som krackelerar. Pengarna räcker inte. 

Jobben försvinner utomlands. Vi har ingen 

välfärd. Vart ska vi ta vägen? Då blir den 

naturliga reaktionen att vilja stänga gränserna 

och stoppa världen.” 

SvL: SvL: Kan Kan det det inte inte också också bero bero på på en en sorts 

sorts 

välfärdsnationalism; välfärdsnationalism; att att svenskar svenskar tror tror att att vårt 

vårt 

samhälle samhälle är är världens världens bästa bästa och och utgår utgår ifrån ifrån att 

att 

alla alla lika lika gärna gärna vill vill bo bo här här som som vi vi vill, vill, samtidigt 

samtidigt 

som som andra andra människor människor känner känner så så om om sina 

sina 

hemländer? 

hemländer? 

”Jo. Jag tror också att det spelade in att det 

vore förfärligt för socialdemokraterna om 

folk började fara utomlands och se att andra 

har det lika bra. Hur ska det sluta? När de 

reser utomlands och ser att andra har lika 

bra sjukförsäkringar och lika bra vård men 

inte betalar lika mycket i skatt. Nej, stäng 

gränsen så får de i varje fall inte reda på det.” 

”För det andra tror jag är att framför allt 

socialdemokraterna var inställda på att 

eftersom svenska folket vill leva på bidrag så 

vill väl de som kommer utifrån också leva på 

bidrag. Som man känner sig själv känner man 

andra. Vi, å andra sidan, tror inte att svenskar 

vill leva på bidrag och alltså tror vi inte att de 

som kommer hit vill leva på bidrag heller.” 

”Vi hade i det stycket olika människosyn. 

Folkpartiet och moderaterna tappade bort 

idén och tänkte att ’folk i Sverige är nog så 

rädda för det här’. Man gick förlorade lite 

grand i taktiken, snarare än som vi gjorde. 

För vi satt också så. Vi satt och funderade 

över hur många som kan tänkas vilja komma 

hit. Vi började så en halvtimme. Sedan sade 

jag: ’men vad håller vi på med? Alla 

människors lika rätt och värde, är det ju.’ Så 

det var enkelt. Vi började med värderingen – 

lika rätt och värde. Då måste samma regler 

gälla de som bor i de nya länderna som de 

från de gamla. ” 

Hon är sammanbiten och lite uppbragt. 

Respekt för individen är ett kärnvärde för 

centerledaren, ett värde hon burit med sig 


sedan barndomen. Besvikelsen över att se 

människor behandlas olika är stor, och 

många gånger större när det är närstående 

partier som släpper sina värderingar. 

SvL: SvL: Hur Hur Hur ser ser din din din egen egen ideologiska ideologiska ideologiska resa resa ut? 

ut? 

”Jag är formad i myllan utanför Ö-vik. Min 

främsta drivkraft är respekten för den enskilde 

individen. Jag blir fullständigt vansinnig 

när någon inte respekterar mig som person. 

Men jag blir ju också lika vred när man inte 

respekterar, och ser, varje individ i ett samhälle.” 

”Jag är fostrad av min farmor, som i unga 

år blev gravid. Hon fick åka till Uppsala, bo 

hos Barbro Alvings mamma, föda det här 

barnet och adoptera bort det. Hon fostrade 

mig massor i den här respekten för individen, 

det var mycket tydligt. Min pappa och min 

mamma också. När jag tittar på min mormor, 

min farmor, min mamma och min pappa, 

som var närmast mig, så stod dem alla för 

just det här – respektera individen. Du är ingen 

på grund av din titel. Du är bara den du är. 

De var jättenoga med att fostra mig i det här 

och det är därför som jag, om vi går tillbaka 

till det här med övergångsregler, det var därför 

som jag blev så arg. Man respekterade inte de 

människor som kom från de nya medlemsländerna. 

Det är min historia, och det är 

därför jag har den här drivkraften som jag 

har i dag också. ” 

SvL: SvL: Finns Finns Finns det det det några några tänkare tänkare tänkare eller eller böcker 

böcker 

som som spelat spelat spelat stor stor stor roll roll roll i i detta? 

detta? 

”Ja, det har det ju under årens lopp. Men 

jag tror att min ideologiska resa varit mer 

utifrån mitt praktiska arbete. Jag är 

samhällsentreprenör och det som gett mig 

bränsle i den här ideologiska utvecklingen är 

att jag sett hur viktigt det är att aldrig räkna 

bort någon individ. Jag har jobbat mycket 

med utvecklingsarbete på alla håll och kanter, 

och det har slagit mig så mycket att det finns 

ett korn hos varje människa. Ser man bara 

det här kornet, det här fröet, så kan varje 

människa växa. Jag tror att jag är mycket 

mer praktiskt skolad i min ideologiska skolning 

än att jag suttit och läst teorier. ” 

Om socialdemokraterna alls försökt se varje 

människas utvecklingspotential så har de 

högaktningsfullt struntat i den. Vår 

ekonomiska situation blir allt mer spänd. Tre 

miljoner medborgare ska försörja sig själva 

och de sex miljoner som inte arbetar. Det 


nya centerpartiet vill sänka skatterna och få 

människor i arbete. 

SvL: SvL: SvL: Vilket Vilket är är Sveriges Sveriges främsta främsta ekonomiska 

ekonomiska 

problem? 

problem? 

”Arbetslösheten och sjukfrånvaron, att 1,4 

miljoner människor i arbetsför ålder står 

utanför arbetsmarknaden. Vi har en för liten 

privat sektor. 60 procent av svenska folket är 

beroende av offentlig sektor för sin försörjning, 

i form av bidrag eller offentlig anställning. 

Och det här innebär att det är för få 

människor som är i arbete och det är för 

många som förlorar på att gå från bidrag till 

arbete.” 

SvL: SvL: SvL: Vilka Vilka är är de de första första sakerna sakerna som som en 

en 

borgerlig borgerlig regering regering kommer kommer att att genomföra genomföra för 

för 

att att komma komma tillrätta tillrätta med med med det? 

det? 

”Sänka inkomstskatterna, sänka kostnaderna 

för företagande och snabba åtgärder 

och rehabilitering så att människor kan ta sig 

från bidragsförsörjning till arbete. Om drygt 

hundra miljarder går till socialförsäkringskostnader 

och annat gröper det ju ur resurser 

till välfärden hela tiden. Får vi inte bukt på 

det här kommer vi alla vara missnöjda med 

vården och med skolan framöver.” 

53

SvL: SvL: Skulle Skulle skattetrycket skattetrycket och och och de de offentliga 

offentliga 

utgifterna utgifterna minska minska efter efter fyra fyra år år med med borgerligt 

borgerligt 

styre? 

styre? 

”Ja. Ja, det måste de göra.” 

”Vi har behov av att sänka skattetrycket 

av flera skäl. Ett av dem är det konkurrensläge 

vi är i. När jobben flyttar utomlands och vi 

ser att arbetstillfällen försvinner är det klart 

att vi måste se över vårt konkurrensläge.” 

”Sedan tycker jag att samhället måste 

fundera över vad det egentligen är som vi ska 

göra gemensamt och vad vi ska sköta själva. 

Jag tycker att vårt samhälle har utvecklats åt 

fel håll. Det är allt mer som det gemensamma 

ska göra som vi faktiskt skulle kunna göra 

själva. Vi ska ha ett mycket tydligare fokus 

på de grundläggande välfärdsfrågorna och 

inte breda ut oss över allting.” 

SvL: SvL: En En enig enig förbundsstyrelse förbundsstyrelse förbundsstyrelse i i CUF 

CUF 

föreslog föreslog nyligen nyligen en en platt platt skatt skatt på på 20 20 procent. 

procent. 

Vad ad tycker tycker du du om om den den idén? 

idén? 

”Jag tror inte på så centralistiska lösningar. 

Jag är federalist.” 

Det är en ganska tydlig skattesänkaragenda. 

Maud Olofssons mål är visserligen inte mer 

ambitiöst än att komma ner till samma nivå 

som de andra EU-länderna, hon tycker att 

ett skattetryck på omkring 45 procent är 

lagom, men det är skönt att höra att skattesänkningar 

inte är en helt död idé i den 

borgerliga alliansen. När Svensk Linje intervjuade 

folkpartiledaren Lars Leijonborg för 

ett halvår sedan tyckte han att sänkta skatter 

var en naturlig målsättning för en liberal 

regering. Bara ett par veckor senare slängde 

han den idén överbord och började i stället 

tala om skattestopp. 

SvL: SvL: Centern Centern har har har av av tradition tradition stark stark 

stark 

förankring förankring i i civilsamhället civilsamhället och och i i folkrörelser 

folkrörelser. 

folkrörelser 

Gör Gör det det att att ni ni ni är är mer mer trovärdiga trovärdiga än än de de andra 

andra 

partierna partierna i i kritiken kritiken av av den den den stora stora staten? 

staten? 

”Ja, det kan det nog vara. Både trovärdig i 

kritiken av storsamhället men också i att hitta 

nya lösningar. För jag tror att väldigt mycket 

av nya välfärdslösningar står att finna i 

samverkan mellan privat, ideell och offentlig 

sektor.” 

”Jag skulle gärna se att det civila samhället 

fick ta över flera uppdrag i vårt samhälle. Det 

ena är flyktingmottagningen, som är inhuman. 

Som det är nu ska samma personer ta 

hand om myndighetsutövningen som själ och 

hjärta i mottagandet. Då skulle jag vilja att vi 

gjorde som i Danmark; låt frivilligsektorn ta 

hand om själva mottagningen så får myndigheterna 

ta hand om myndighetsutövningen.” 

”På landsbygden är det klart att ett starkt 

civilsamhälle har gjort att man har hittat 

smarta lösningar, där barnomsorg, bibliotek 

och post kan samverka på ett bra sätt. Och vi 

får jättebra service. Civilsamhället finns med 

där. Poängen med att ha ett starkt civilsamhälle 

är att det har en demokratisk dimension. 

Jag tycker att vi ska gå ifrån en servicedemokrati 

till en deltagardemokrati. Då måste man 

ha ett starkt civilsamhälle. Det passar jättebra 

i ett federalistiskt Sverige.” 

De två politikområden där mauderniseringen 

blivit allra tydligast är kärnkraft och Europa. 

Tidigare rådde stor tydlighet i kärnkraftsfrågan 

och lika stor otydlighet i Europafrågan. 

I dag är förhållandet omvänt. 

SvL: SvL: Sedan Sedan du du tillträdde tillträdde har har du du aldrig aldrig nämnt nämnt 

nämnt 

ordet ordet ”kärnkraft” ”kärnkraft” i i ett ett rikstingstal. rikstingstal. Är Är den 

den 

frågan frågan helt helt överspelad? 

överspelad? 

”Nej, inte alls. Men däremot så har jag bytt 

fokus. Jag har bytt fokus därför att jag redan 

förlorat avvecklingsfrågan. Vi har haft 

kärnkraft i 35 år och då kan det aldrig bli 

den snabbavveckling som jag ville. Jag har 

insett att det bästa sättet för mig att påverka 

för att få en hållbar energiförsörjning är att 

jobba med utveckling, inte fastna i årtalsexercis. 

Ju mer jag satsar på utveckling, desto 

mer inaktuell kommer en gammal teknik som 

kärnkraften att vara. Vi kommer att fasa in 

det jag vill ha och fasa ut det jag inte vill ha.” 

SvL: SvL: V VVad 

V ad vill vill du du med med Europasamarbetet? 

Europasamarbetet? 

”Jag vill ta bort gränser. Jag vill att Europa 

ska vara en fredlig del av världen, där vi 

utvecklar jobb och välfärd på ett bra och 

spännande sätt. Det är ju ett myller av länder 

som har olika bakgrund, olika erfarenhet, 

olika kultur som stimulerar varandra till nya 

tankar. Det är ju också därför som jag vill ha 

en federalistisk utveckling, där mångfalden 

verkligen är en tillgång.” 

”Jag vill att det ska vara ett öppet Europa, 

som inte är rädd för omvärlden utan med 

kompetens, med nya idéer och kreativt klimat 

kan konkurrera på världsmarknaden. Jag vill 

ha ett Europa som är med och tar ledningen i 

att lösa de globala miljöfrågorna, hitta nya 

energialternativ, hitta nya bränslealternativ, 


nya produkter som har den hållbara profilen. 

Jag vill att Europa ska ha en aktiv del av att 

bygga fred i världen, både med förebyggande 

verksamhet på vår egen kontinent men också 

finnas med och bygga fred i Afrika och på 

andra ställen där vi behöver vara med och 

hjälpa till. Vi är en aktiv part i det fredsarbetet, 

både i diplomati och annat, men också i rena 

insatser från insatsstyrkorna.” 

SvL: SvL: Hälften Hälften av av EU:s EU:s budget budget går går till till 

till 

jordbrukssubventioner 

jordbrukssubventioner 

jordbrukssubventioner. jordbrukssubventioner . V VVill 

V ill du du avskaffa avskaffa dem? 

dem? 

”Det kräver en längre utläggning. Vi ska 

komma ihåg att subventionerna kom till i en 

tid i Europa då vi inte hade mat. Då sade man 

så här; låt oss betala Europas bönder för att 

producera mat så att vi inte svälter. Nu har vi 

kommit till en nivå då vi klarar att producera 

mat så att vi inte svälter. Men nu står vi inför 

nya uppdrag. Miljöuppdraget är ett sådant 

uppdrag. Energi och bränsle är ett jättetydligt 

sådant uppdrag.” 

”Sedan är ju inte Europa en isolerad del av 

världen. Subventioner till jordbruksproduktion 

finns i USA, Kanada, Brasilien och många 

andra av våra konkurrenter. Skulle Europa 

från i dag säga att vi tar bort jordbrukssubventionerna, 

då kan ni vara alldeles säkra 

på att ni får argentinskt kött, brasilianskt kött, 

amerikanskt kött …” 


SvL: SvL: Är Är det det något något dåligt? 

dåligt? 

”Ja, vi kommer att slå ut det europeiska 

jordbruket. Det är inte jag beredd att göra. 

Där måste man börja med WTO. Man måste 

börja med frihandeln och se till att vi i så fall 

konkurrerar på lika villkor. På samma sätt 

som vi vill ha lika konkurrensvillkor när det 

gäller verkstadsföretag, när det gäller 

textilföretag, när det gäller andra, så ska vi 

också ha det när det gäller jordbruksföretag. 

Därför måste man klara ut frihandelsfrågorna 

först. Man måste bli överens med 

USA, med Brasilien, med Argentina, med 

Kanada och andra länder att vi inte jobbar 

med subventioner. Jag tror i grunden att det 

är rätt svårt att komma fram.” 

Så mycket för den ekonomiska liberalismen. 

Nog finns fortfarande ett inslag av särintresse 

kvar i det gamla bondeförbundet. Att 

skydda jordbrukarna är fortfarande prioriterat. 

Likaså att trygga omfördelningen till 

landsbygden. 

SvL: SvL: Ska Ska hela hela Sverige Sverige leva? 

leva? 

”Leva är fel uttryck, tycker jag. Utvecklas 

är ett mycket bättre ord. Ingen bygd kommer 

att överleva om inte människorna själva vill 

det. Däremot är det människorna som ska 

55

utvecklas. Vi vet inte var nästa Ingvar Kamprad 

kommer att födas.” 

SvL: SvL: V VVad 

VV 

ad är är det det som som säger säger att att den den som som som väljer väljer 

väljer 

att att bosätta bosätta sig sig på på landsbygden landsbygden har har rätt rätt att 

att 

kräva kräva kräva att att att andra andra människor människor människor ska ska ska vara vara vara med med med och och 

och 

betala, betala, betala, genom genom en en geografisk geografisk omfördelning omfördelning av 

av 

skattepengar? 

skattepengar? 

”Ja, vad är det som säger att de här människorna 

i så fall ska skicka ifrån sig skogen? 

Ska skog kunna vara en lokal resurs? Ska 

malmen vara en lokal resurs? Ska vattenkraften 

vara en lokal resurs?” 

SvL: SvL: Det Det är är väl väl en en ägarfråga? 

ägarfråga? 

”Ja, men man kan tänka likadant, tycker 

jag. Vi lever i ett Sverige där olika delar av 

landet har olika tillgångar. Jag tycker att det 

är viktigt att se att man kan använda de här 

olika tillgångarna på ett bra sätt. Staden 

erbjuder en viss livsmiljö medan landsbygden 

erbjuder en annan. Landsbygden kommer att 

bli jätteviktig framöver om vi tänker på att vi 

ska producera nya bränslen, ny energi, nya 

upplevelser. Alltså, det finns väldigt mycket 

tillgångar. Det bästa vi gör är att se att vi är 

mer beroende av varandra än vi tror. Att vi 

ser vad staden, både små och stora städer, är 

bra på. Vad är landsbygden bra på? I stället 

för att bygga motsättningar.” 

SvL: SvL: Men Men bygger bygger man man inte inte motsättningar 

motsättningar 

genom genom att att säga säga säga att att man man vill vill ha ha landsbygdens 

landsbygdens 

ensamhet ensamhet och och och frid, frid, men men samtidigt samtidigt kräva 

kräva 

samma samma samma form form form av av samhällsservice samhällsservice som som som erbjuds 

erbjuds 

inne inne i i en en stad? 

stad? 

”Men det är ju inte det man gör. Det är ju 

inte någon riktig beskrivning. Jag kräver ju 

inte samma service, om jag går till mig själv. 

Jag betalar min egen väg. Det gör ju ingen här 

i stan.” 

SvL: SvL: SvL: Du Du tycker tycker att att det det är är rätt rätt att att man man betalar 

betalar 

sin sin egen egen väg väg och och … 

… 

”Så ser det ut på landsbygden i dag. Man 

försöker säga att vi kräver samma, men det 

gör vi ju inte. Jag är ju faktiskt med och sköter 

min egen väg. Jag är med och köper min egen 

bygdegård och fixar samlingslokal. Jag ställer 

upp ideellt för olika föreningar på ett helt 

annat sätt än jag gör inne i stan. Jag har inte 

samma service. Jag har mycket längre till 

arbetsförmedling, till polis. Så ser det ut i dag.” 

”Människor på landsbygden kräver inte 

mer bidrag. Jag har aldrig hört någon som 

säger det. Men däremot tycker jag att ska man 

få bra tillväxt och företagande, då ska man 

skapa någorlunda bra förutsättningar. Kom- 

munikationer är A och O. Och en viss 

grundläggande service. Men service på 

landsbygden är inte detsamma som service 

inne i stan. Den är mycket mer specialiserad 

inne i stan medan man kan hitta samverkanslösningar 

ute på landsbygden.” 

”Det som varit bekymmersamt är att man 

inte sett att det krävs olika lösningar. Man 

har haft samma storskaliga lösningar i 

småorter och på landsbygden som inne i 

storstäderna. Och det är jättedyrt. Men ingen 

av medborgarna har efterfrågat det.” 

När vår intervju genomfördes (12/4) hade 

Gudrun Schyman just lanserat sitt feministinitiativ 

med en gigantisk mediebevakning, 

flummig agenda och spåniga företrädare. Det 

är inte omöjligt att initiativet redan har 

kraschat när denna tidning kommer från 

tryckeriet. 

SvL: SvL: Blir Blir det det något något feministparti? 

feministparti? 

feministparti? 

”Ja, det tror jag att det blir.” 

SvL: SvL: Kommer Kommer det det överleva överleva överleva ända ända till till valet 

valet 

eller eller implodera implodera innan innan dess? 

dess? 

”Ja, det vet man inte. De har inte fått ihop 

en styrelse än. Och inte något program heller. 

Det som är positivt är att svensk jämställdhetspolitik 

kommit in i ett nytt skede. Nu 

behöver inte alla kvinnor vara överens. Jag 

har alltid vuxit upp med att vi kvinnor är så 

lika att vi borde tycka lika.” 

SvL: SvL: V VVar 

V Var 

ar det det inte inte skamligt skamligt när när när alla alla de 

de 

etablerade etablerade etablerade partiernas partiernas kvinnoförbund kvinnoförbund gick 

gick 

samman samman i i ett ett slags slags etablissemangssvar etablissemangssvar på på det 

det 

här här, här här, 

, trots trots att att de de själva själva har har helt helt olika olika utgångs- utgångsutgångs- punkter? 

punkter? 

”Det jag fick förklarat var att kvinnoförbunden 

skulle diskutera inom vilka områden 

man är överens. Det finns ett antal områden 

där man är överens.” 

”Men jag tycker att det är jätteviktigt att 

visa att kvinnor också är individer. Det är det 

goda med det här. Det här är ett gäng 

vänsterfeminister som har vänsterlösningar. 

Då får de väl presentera sina vänsterlösningar 

så kan vi från alliansen beskriva hur vi tycker 

att ett jämställt samhälle ser ut utifrån 

individens rätt att bestämma över sitt eget liv 

och att öka friheten för den enskilde. Också 

att vi har en jämställdhetspolitik där vi 

förändrar världen tillsammans med männen.” 

SvL: SvL: SvL: Från Från det det vänsterfeministiska vänsterfeministiska hållet 

hållet 


talas talas det det ofta ofta om om att att en en kvinna kvinna för för att att lyckas 

lyckas 

måste måste måste vara vara en en social social social man. man. De De menar menar att 

att 

kvinnor kvinnor inte inte kan kan kan behålla behålla sin sin kvinnlighet kvinnlighet för 

för 

att att lyckas. lyckas. Är Är det det något något du du känner känner känner igen igen igen dig dig i 

i 

eller eller är är det det väldigt väldigt väldigt främmande främmande för för dig dig att att höra? 

höra? 

”Om jag pratar personligt utifrån mina 

erfarenheter som partiledare kan jag säga att 

vi inom politiken inte har någon retorik för 

kvinnliga ledare. Vi är så vana att se män som 

ledare. De ska tala långsamt, om rätt frågor 

och ha en viss sorts attityd. Fastän vi inte 

erkänner det är männen våra förebilder. Då 

kan man behöva bli något annat för att bli 

respekterad.” 

”Så kan det nog vara i många sammanhang 

där vi har förebilder som är män. Ska man 

klara av att utmana det är det många gånger 

inte möjligt att vara den du är som kvinna. 

Det kan jag bara beklaga. Samtidigt kan jag 

se att jag måste vara med i en tid då jag 

utvecklar den kvinnliga retoriken för svenska 

politiker, till exempel. Att jag visar på ett annat 

ledarskap. Att jag visar ett annat sätt att resonera, 

ett annat sätt att vara. För vi behöver 

båda de här delarna i svensk politik.” 

”Ibland önskar jag ju att jag fick vara man. 

Jag upplever att det är mer självklart att man 

får ta plats, att man kan saker, att man vet 

saker, alltså det finns väldigt mycket som är 

självklart. Samtidigt kan jag ju då känna att 

är jag man så ligger en jättestor press på att 

kunna, att veta, att ta plats. Men ibland kan 

jag känna att vad enkelt det hade varit om det 

var självklart. Som kvinna ska jag bevisa rätt 

mycket hela tiden för att det ska vara 

självklart.” 


SvL: SvL: A AAvslutningsvis, 

A vslutningsvis, vilka vilka är är dina dina tre 

tre 

favorittänkare? 

favorittänkare? 

”Jaaa…” Hon funderar länge. ”Ska det vara 

i världen, eller? Ja, man kan inte hoppa över 

en sådan som Nelson Mandela tycker jag. 

Han står för kampen för respekt för 

individen, men också för försoning trots att 

han varit med om så mycket. Varje politisk 

ledare har ju något att lära av Mandela, 

tycker jag.” 

SvL: SvL: Men Men du du har har ingen ingen favoritfilosof? 

favoritfilosof? 

”Nej, alltså jag har svårt för de här namnen 

på vad de heter. Jag gillar att läsa filosofi 

men det är inget som gett mig den där energin. 

Det är inte där jag hämtar min energi. Jag 

har hämtat den mer ifrån människor som 

jag har mött, människor av kött och blod. 

Där är där jag fått min energi och min 

politiska skolning.” 

Maud Olofsson ger ett uppriktigt intryck. 

Hon försöker inte slingra sig, utan svarar 

ärligt och eftertänksamt. Motståndet mot 

övergångsregler, skattesänkarviljan och den 

tydliga individualismen är annat som talar 

för det nya centerpartiet. Det gamla agrarpartiet 

släpar emellertid fortfarande på ett ok 

från fornstora dar; bland de 80 000 partimedlemmarna 

finns fortfarande en vilja att 

värna lantbrukarnas och landsbygdens intressen. 

Och för att leda en ideologisk nytändning 

är Olofsson påtagligt ointresserad av 

att placera in partiet i en idéhistorisk kontext. 

Men det är ändå lovande att något av partierna 

på den borgerliga kanten rör sig åt rätt 

håll. Alliansen kan behöva lite bondförnuft. 

57

Inblick 

TTTTTyvärr yvärr yvärr yvärr yvärr lockade lockade lockade lockade lockade 

makten makten makten makten makten det det det det det unga unga unga unga unga 

Bondeförbundet 





ochochochoch och man man man man man hamhamhamhamhamnadenadenadenadenade i i i i i det det det det det socialsocialsocialsocialsocial- demokratiska 

demokratiska 

demokratiska 

demokratiska 

demokratiska 

maktnätet. maktnätet. maktnätet. maktnätet. maktnätet. 

Centerpartiet 

hittar hem 

Av Fredrick Federley 

”Mer ”Mer Atlas Atlas Atlas Atlas Atlas Shrugged Shrugged Shrugged Shrugged Shrugged ochoch mindre mindre folkfolk- 

hem”, hem”, hem”, sammanfattar sammanfattar Fredrick Fredrick Federley Federley, Federley 

förbundsordförande förbundsordförande för för Centerpartiets 

Centerpartiets 

ungdomsförbund, ungdomsförbund, sin sin förhoppning förhoppning förhoppning om om 

om 

framtiden.framtiden. Han Han skildrar skildrar centerpartiets centerpartiets centerpartiets hishis- 

toriska toriska växlingar växlingar mellan mellan frihetstörstande 

frihetstörstande 

decentraliseringsförespråkaredecentraliseringsförespråkare och och statsstatsomfamnandeomfamnandeomfamnande 

regleringsivrare, regleringsivrare, och och och skisseskisse- 

rar rar hur hur partiet partiet skall skall undvika undvika blindskär blindskär i 

i 

sin sin fortsatta fortsatta färd färd mot mot de de egna egna rötterna. 

rötterna. 

Ursprunget till det gamla Bondeförbundets 

bildande var att några liberaler på 

landsbygden såg hur allt mer makt 

koncentrerades till allt färre, hur det som 

en gång var individuellt ansvar i städerna 

blev kollektivt ansvar medan landsbygden 

lämnades därhän. Den insikten tillsam- 

mans med ett agg gentemot överheten 

kom att bli grunden för det som i dag är 

centerpartiet. 

Tyvärr lockade makten det unga Bondeförbundet 

och man hamnade i det socialdemokratiska 

maktnätet. I stället för att 

fortsätta systemkritiken köpte man den 

socialdemokroatiska retoriken och en era 

av protektionism, regleringar och 

subsidier. Under 70-talet återupptogs 

systemkritiken. 

Maktkoncentrationen hade fortgått och 

det fanns en stor grogrund för att kritisera 

det allt mindre utrymmet för enskilda 

initiativ och individuell integritet. 

Fortfarande fanns en del av det tidigare 

tankegodset kvar i partiets retorik, men 

inriktningen var tydlig. 


I debatten mot en allt mer växande stat 

och mot storskalighet kom kärnkraften 

att bli symbolen. Sakfrågan i sig bedömer 

jag inte initialt vara helt avgörande. Det 

den kom att symbolisera för centerpartiet 

blev i stället desto större. I förlängningen 

övergick den ideologiska debatten i en 

cementering kring själva sakfrågan, som 

centerpartiet har dragits med alltför länge. 

Kärnkraftsfrågan har dessutom förblindat 

samhällsanalysen, men min 

bedömning är att det nu håller på att 

släppa. 

Slitet Slitet och och slutkört 

slutkört 

Efter de borgerliga regeringarna under 

1970-80 talen var centerpartiet trött. 

Motsättningar i regeringen och den börda 

regeringsmakten inneburit, den tunga 

kärnkraftsfrågan och det faktum att 

partiet tappat mandat i riksdag, kommun 

och landsting i flera val fick den interna 

utvecklingsdebatten att stanna av. Självklart 

fanns den kvar, men ett parti som 

inte mår bra klarar inte av att utvecklas. 

Samarbetet med den socialdemokratiska 

regeringen som efterträdde 

Bildtregeringen 1994 gav en ordentlig 

skjuts åt dem som återigen, precis som 

det gamla Bondeförbundet en gång 

gjorde, lockades av makt och pragmatik. 

Idédebatten i centerpartiet under denna 

tid var obefintlig. Sakpolitik, pragmatik 

och en övertro till att allt kan ställas 

tillrätta i statlig regi gav inget utrymme 

för vision och framtid. 

När Lennart Daléus övertog ledningen 

började han ett långsiktigt utvecklingsarbete. 

Ett parti som är vilset och har 

förlorat sin ideologiska kompass måste 

börja med värderingarna för att kunna 

återkomma. Det partiprogramsarbete 

som sjösattes involverade fler än 12 000 

personer och blev basen för det som kallas 

nyorientering. Själv skulle jag snarast säga 

att den ideologiska kärnan identifierades 

och partiet kunde därigenom bottna i sig 

självt. Efter den ideologiska analysen 

började konsekvenserna av idédebatten 

att synas. 

Den omtalade nyorientering är endast 

ny om man ser centerpartiet som det 

pragmatiska parti som det var under Olof 

Johansson. Om man ser till ideologi är 


det nya centerpartiet snarast det gamla 

centerpartiet. Fokuseringen på värdena 

visade att det finns en grön tråd från de 

tidigaste bondeförbundarna, över 

Fälldin, till i dag. 

Samtidigt som denna process pågått har 

partiet också kommit att öppna ögonen 

för omvärlden. Att använda det språk 

omvärlden gör är en stor del av politiken 

som först nu blivit en del av arbetet. Den 

allt tydligare orienteringen gentemot den 

akademiska världen har också öppnat nya 

perspektiv. Decentralisering är ett verktyg, 

inte ett mål. Målet är en kraftfullt 

decentraliserad federation. I den måste 

makten utgå från individen och bygga på 

en övertygelse om att människors val alltid 

måste värderas högre än kollektivt 

beslutande. 

Federalism Federalism och och liberalism 

liberalism 

Debatten kring federalismen är en tydlig 

fortsättning på debatten om decentralisering. 

Tyvärr har vi tappat 20 år av idédebatt 

som vi nu måste ta igen. På samma 

sätt har diskussionen om en ideologisk 

etikett kunna ta fart. Skrivbordsprodukten 

ekohumanism var ingen hit. Även 

om en kompromiss på förra årets CUFstämma 

ledde till att namnet finns kvar i 

rubriken på ungdomsförbundets idéprogram, 

finns det inte nämnt i program- 

Om Om Om Om Om man man man man man ser ser ser ser ser till till till till till 

ideologi ideologi ideologi ideologi ideologi är är är är är det det det det det nya nya nya nya nya 

centerpartiet 

centerpartiet 

centerpartiet 

centerpartiet 

centerpartiet 

snarast snarast snarast snarast snarast det det det det det gamla gamla gamla gamla gamla 






59

Den Den Den Den Den nyckel nyckel nyckel nyckel nyckel 

centerpartiet 

centerpartiet 

centerpartiet 

centerpartiet 

centerpartiet 

besitter besitter besitter besitter besitter är är är är är varma varma varma varma varma 

människohjärtan, 





en en en en en värme värme värme värme värme och och och och och en en en en en 

trovärdighet. 





met. Däremot är den naturliga rubricering, 

som återkommer ett femtontal 

gånger, liberalism. 

Diskussionen kring miljöpolitiken 

måste också den moderniseras och ideologiseras. 

Äganderättens betydelse för en 

god förvaltning av miljön och fungerande 

marknader måste ligga till grund 

för en modern och liberal miljöpolitik. 

Regleringsiver och skattehöjningar får 

inte vara den enda drivkraften eller den 

enda vägens politik, på det sätt som det 

utmålas i den politik som dagens maktkartell 

i regeringssamarbetet driver. Här 

är centerpartiets uppdrag tydligt och unikt. 

Min ambition som ledare för centerpartiets 

ungdomsförbund är att än mer 

fokusera på idédebatt och låta partiet bli 

tydligt. Jag är hellre ledare för ett litet 

ungdomsförbund med en levande ideologisk 

själ än en större pragmatisk rörelse 

utan livsande. För varje år vill jag att vi 

ska bli alltmer ideologiskt orienterade och 

låta det avspegla sig i den förda politiken. 

Det är allmänt bekant att det är lätt att 

kalla sig liberal, men svårt att vara det. 

Om jag efter valet 2006 får ta plats i 

Sveriges riksdag kommer den första 

motionen jag lägger inte att handla om 

nya regleringar, utan bli en början till att 

visa på vilka som måste bort. 

Ord Ord och och och handling 

handling 

Centerpartiet har också möjligheten att 

bli en nyckel i omläggningen av landets 

inriktning. Genom att fortsatt fokusera 

på den enskilda människan och visa på 

att staten inte alls är din vän, utan snarast 

den som fäller krokben på dig, och göra 

detta med hjärtat, kan centerpartiet bli 

farligt. Den nyckel centerpartiet besitter 

är varma människohjärtan, en värme och 

en trovärdighet. Med den inramningen 

går det inte att skrämma med ett systemfixerat 

högerspöke. 

Alltför många svär sig till idéer som man 

i den faktiska verkligheten sedan låter falla 

åt sidan. Den tuffa uppgiften som jag 

hoppas Cuf ska klara av – och framöver 

också centerpartiet – är att bli ett parti 

som inte bara säger att individen är 

överlägsen systemen, utan också visar det 

i praktiken. Vi ska inte endast tala om 

demokrati och marknadsekonomi som 

överlägsna system – vi ska agera därefter. 

Jag vill inte se att vi göder staten mer, när 

vi säger att staten måste krympa. Jag vill 

inte bara hylla friheten och tala om 

lösgörande av människans kraft. Jag vill 

göra det. 

Att det är en bra bit kvar är uppenbart 

för alla. Fortfarande finns mycket kvar 

att göra. Alltför ofta faller partiet tillbaka 

i gamla spår – men det går åt rätt håll. 

Med förnuft och insikt om att idédebatten 

inte heller får stanna vid en bok, kan man 

sammanfatta min syn på framtiden med 

orden: mer Atlas Shrugged och mindre 

folkhem. 


Inblick 

Belysande om 

centerns svek 

Av Dick Erixon 

Hade Hade centern centern centern något något något mandat mandat från från väljarna väljarna 

väljarna 

att att att göra göra upp upp med med med socialdemokraterna socialdemokraterna och 

och 

rädda rädda Göran Göran Perssons Perssons regering regering 1995? 

1995? 

Nej, Nej, svarar svarar Di Di Dick Di Di ck Erixon, Erixon, bloggare bloggare bloggare på 

på 

www www.erixon.com www www .erixon.com och och och tidigare tidigare centerpartist. 

centerpartist. 

Han Han har har läst läst läst Arvid Arvid Arvid Lagercrantz Lagercrantz nya nya bok 

bok 

Över Över Över Över Över blockgränsen 

blockgränsen 

blockgränsen blockgränsen 

blockgränsen (Gidlunds (Gidlunds 2005) 2005) om 

om 

samarbetetsamarbetetsamarbetet mellan mellan mellan centern centern och och och socialdesocialde- 

mokraterna mokraterna mokraterna 1995-98. 1995-98. Lagercrantz Lagercrantz har 

har 

intervjuat intervjuat många många av av de de inblandade inblandade och 

och 

ger ger ger en en initierad initierad bild bild av av vad vad som som skedde. 

skedde. 

Finanskrisen i början av 1990-talet var 

en ”chockartad upplevelse”, berättar 

förre centerledaren Olof Johansson för 

Arvid Lagercrantz i intervjuboken Över 

blockgränsen. När socialdemokraterna 

genast efter valsegern 1994 började höja 

skatter hamnade Sverige i en ny krissituation 

då räntorna steg snabbt och 

kronan föll. 

”Det här var en varningssignal som fick 


i varje fall mig att känna: inte en gång till – 

krisen måste stoppas”. Det var bakgrunden 

till samarbetet mellan centerpartiet 

och s-regeringen 1995-98. 

Journalisten Arvid Lagercrantz har 

fulländat intervjutekniken där han får 

intervjuobjekten att ”tala ut”. Det blir 

förfärligt långrandigt, men samtidigt 

förvånansvärt avslöjande. Personligheter 

och karaktärer träder fram i allt självförhärligande 

babbel. Läsaren får en 

ovanligt djup inblick i hur Göran Persson, 

Erik Åsbrink och ledande centerpartister 

tänkte. Boken ger ny information även 

för mig som på nära håll i ledningen för 

Stockholmscentern och i högskoleförbundet 

följde – och hårt kritiserade – 

samarbetet. 

Machiavelli Machiavelli – – inte inte inte Marx Marx och och Smith 

Smith 

Enligt Olof Johansson fanns inom 

moderaterna funderingar på att sträcka 

Personligheter Personligheter Personligheter Personligheter Personligheter och och och och och 

karaktärer karaktärer karaktärer karaktärer karaktärer träder träder träder träder träder 

framframframfram fram i i i i i allt allt allt allt allt självsjälvsjälvsjälvsjälv- förhärligande 

förhärligande 




babbel. babbel. babbel. babbel. babbel. 

61

VVVVVarför? arför? arför? arför? arför? Jag Jag Jag Jag Jag ser ser ser ser ser 

inget inget inget inget inget annat annat annat annat annat skäl skäl skäl skäl skäl 

änänänän än egen egen egen egen egen maktmaktmaktmaktmakt- hunger hunger hunger..... 

hunger hunger 

ut en hjälpande hand, men istället begärde 

Carl Bildt en extra riksdagsdebatt om den 

ekonomiska situationen i mars 1995. 

Detta fick fart på de försiktiga samtal som 

inletts några veckor tidigare mellan 

centern och socialdemokratin. ”Bildt 

hade ju satt allt på ett kort. Han borde 

själv ha begripit att hans begäran om en 

debatt var den ultimativa utmaningen mot 

regeringen”, säger Göran Persson. 

Centerns dåvarande gruppledare i 

riksdagen, Per-Ola Eriksson, berättar att 

”moderaterna stärkte vår förhandlingsposition 

genom att begära den debatten”. 

Så: natten innan riksdagsdebatten kom 

centern och socialdemokraterna överens. 

Göran Persson avslöjar: ”För mig var det 

nog det mest dramatiska ögonblicket i 

min politiska karriär. Hade det gått snett, 

hade regeringen fallit och landet drabbats 

av en väldig attack på de finansiella 

marknaderna”. Nu kunde han istället 

presentera ett stort ekonomiskt paket för 

att återskapa förtroendet för svensk 

ekonomi. 

Det är nu utgiftstaket införs i budgetprocessen. 

Ersättningsnivån i a-kassan 

sänktes till 75 procent och en lång rad 

andra besparingar genomfördes. Man 

återställde några återställare: riskkapitalavdraget 

och kvittningsrätten. Och 

traktorskatten avvecklades. 

I självgod ton säger Göran Persson att 

Carl Bildt inte klarade av att svara i 

debatten den femte mars 1995. ”Sedan den 

dagen var Bildt borta ur svensk politik 

och han kom aldrig igen.” Lars Leijonborg 

gjorde knappast heller någon stark 

insats när han kritiserade uppgörelsen 

från vänster: det var ett svek att spara 7,5 

miljarder på kommunerna, sa han. 

Åter illustreras hur väl socialdemokraterna 

och centern kan sin Machiavelli, 

medan moderaterna och folkpartiet blir 

grundlurade där de sitter och tror att det 

handlar om Karl Marx och Adam Smith. 

I sina detaljer finns inte så mycket att 

invända mot åtgärderna i uppgörelserna. 

Men intervjuerna väcker tre allvarliga 

frågeställningar om konstitution, ideologi 

och näringslivets roll. 

Upplyst Upplyst Upplyst despotism despotism 

despotism 

Något som inte berörs i intervjuerna är 

frågan om vilket demokratiskt mandat 

centerpartiet hade för att gå in och rädda 


en vänsterregering. Svaret är: inget alls. 

Vilket mandat från väljarna hade 

socialdemokratin att göra upp om 

borgerlig politik? Svar: inget alls. 

Socialdemokratin vann valet 1994 och 

svenska folket hade rätt att förvänta sig 

vänsterpolitik. Det är ju själva meningen 

med allmänna val – att folket avgör 

inriktningen. 

Men att samverkan saknade folkligt 

mandat bekymrar inte Persson och 

Johansson. Av samtalen i boken framgår 

att restriktionerna för vad man ansåg sig 

kunna göra var få. Man talar luddigt om 

”vad som är möjligt”, ”vad som ligger i 

korten”, men syftar då på vad riksdagsgrupper, 

partistämmor och närstående, 

typ LO, kan svälja. Medborgarna finns 

inte med i processen. 

Principlöshet Principlöshet som som statskonst 

statskonst 

Länken mellan väljarna och de valda är 

kapad. Makthavarna byter kurs, byter 

samarbetspartner, förändrar sin politik 

och suddar ut gränsen mellan regering och 

opposition. Principlöshet upphöjs till 

statskonst. Det är knappast förvånande 

att medborgare börjar tycka att det är 

meningslöst att rösta i val, när politiker – 

så fort de fått sina eftertraktade mandat – 

fullständigt struntar i vad de sagt till 

väljarna. 

På ett märkligt sätt verkar det som om 

åtgärdernas impopularitet stärker egot i 

båda partiledningarna. Att kunna trotsa 

opinionen, och lyckas, verkar göra dem 

höga. Visst, man motiverar sina handlingar 

med att ”det är för Sveriges bästa”. 

Låter bra. Men – är det inte just så den 

upplyste despoten försvarar sig? 

Om Olof Johansson under valrörelsen 

1994 menat allvar med sitt budskap om 

bred samverkan och ”rundabordssamtal” 

hade han naturligtvis krävt att 

de andra borgerliga partierna skulle vara 

med i uppgörelserna. Landets situation 

var extremt allvarlig. Ändå nöjer man sig 

med minsta möjliga majoritet, 53 procent 

av riksdagen. Varför? Jag ser inget annat 

skäl än egen makthunger. 

Ideologisk Ideologisk hållningslöshet 

hållningslöshet 

I intervjuerna talas det mycket – väldigt, 

väldigt mycket – om ”samhällsansvar”, 


”nationens intresse” och ”kontinuitet”, 

men inte om vilken inriktning politiken 

skulle ha på längre sikt. Är målet mer 

makt till politiken eller ska medborgarna 

få avgöra mer själva? Fler eller färre 

regleringar? Höjt eller sänkt skattetryck? 

Anders Ljunggren, centermannen i 

finansdepartementet, menar att de 

”ideologiska skillnaderna egentligen 

spelar en mycket mindre roll” nu än förr 

i tiden. Han menar att det råder konsensus 

om välfärdsstaten. Alltså handlar politik 

bara om att lappa och laga lite här och 

där. 

Ljunggren gör också kraftiga utfall mot 

blockpolitiken. Han vill se samarbete. Men 

han förbigår konsekvensen – i praktiken 

ett evigt regeringsinnehav för socialdemokraterna. 

Det finns inget verkligt 

alternativ över blockgränsen utan socialdemokraterna. 

Varför en del centerpartister 

talar för detta är obegripligt. 

Och Per-Ola Eriksson förstår över 

huvud taget inte att kritiken inom centern 

mot samarbetet kunde ha ideologiska 

rötter. Av intervjuerna framgår att han 

tror att kritiken handlade om nervositet 

inför svaga opinionssiffror, ”partiegoism” 

och dåligt självförtroende för den 

egna politiken. Eriksson framstår som en 

extrem pragmatiker för vilken ideologi är 

något fullständigt främmande. Politik är 

att slåss om vem som ska få ratta lite på 

spakarna i kontrollrummet som styr 

samhället. 

Näringslivets Näringslivets svek 

svek 

Per-Ola Eriksson försvarar också samarbetet 

genom att hänvisa till näringslivet: 

”när vi träffade företrädare för 

näringslivet i en liten krets, tyckte dom att 

det vi gjorde var bra”. Han nämner namn 

som Olof Stenhammar. Svenskt näringsliv 

har inget emot att de frihetliga krafterna i 

politiken marginaliseras och de som vill 

planstyrd ekonomi stärks. 

Det sista tycker jag är det mest 

nedslående med detta föga inspirerande, 

men ur historiskt och statsvetenskapligt 

perspektiv viktiga verk. Olof Johansson 

& Co är borta från politiken och centern 

finns åter på rätt sida, men näringslivets 

direktörer finns kvar som garanter för 

socialdemokratisk hegemoni. 

Eriksson Eriksson Eriksson Eriksson Eriksson framstår framstår framstår framstår framstår 

som som som som som en en en en en extrem extrem extrem extrem extrem 

pragmatiker pragmatiker pragmatiker pragmatiker pragmatiker för för för för för 

vilken vilken vilken vilken vilken ideologi ideologi ideologi ideologi ideologi är är är är är 

något något något något något fullständigt fullständigt fullständigt fullständigt fullständigt 

främmande. 

främmande. 

främmande. 

främmande. 

främmande. 

63

Här Här röstar röstar Lennart Lennart Hedquist Hedquist (m) (m) med med socialisterna 

socialisterna 

Den 4 mars 2004 röstade riksdagen om att avskaffa kårobligatoriet. 

Två borgerliga ledamöter, Lennart Hedquist (m) och Cecilia 

Wikström (fp) röstade med socialisterna och spräckte den borgerliga 

majoritetsuppgörelsen med miljöpartiet. De stödde systemet i stället 

för studenterna. 

På 1960-talet var Hedquist ordförande för studentkåren i 

Uppsala. 40 år senare värderar han fortfarande kårfifflarnas 

förmåner högre än studenternas frihet. 

Alla borgerliga ungdoms- och studentförbund vill att kårtvånget 

skall avskaffas. Hedquist svek studenterna. 


Debatt 

Bakåt, inte framåt, 

Howard! 

Av Adam Nelvin 

Labourpartiet Labourpartiet vinner vinner förmodligen 

förmodligen 

förmodligen 

ytterligare ytterligare ett ett val val i i Storbritannien. Storbritannien. Det 

Det 

kanske kanske vore vore bra; bra; kanske kanske kan kan ännu ännu en 

en 

valförlust valförlust få få torypartiet torypartiet att att överge överge överge sin 

sin 

populistiska populistiska populistiska invandringspolitik invandringspolitik och och och sitt sitt 

sitt 

stöd stöd för för för obligatoriska, obligatoriska, nationella nationella id-kort 

id-kort 

för för att att i i stället stället stället återgå återgå till till en en radikal 

radikal 

liberaliseringsagenda. liberaliseringsagenda. Adam Adam Nelvin, Nelvin, 

Nelvin, 

Cambridgestudent Cambridgestudent och och tidigare tidigare redaktör 

redaktör 

för för FMS FMS Göteborgs Göteborgs tidskrift tidskrift tidskrift Civitas Civitas Civitas Civitas Civitas 

Humana, Humana Humana Humana Humana, 

, resonerar resonerar om om torypartiets 

torypartiets 

sorgliga sorgliga utveckling. 

utveckling. 

Engelsmän har en fäbless för gamla 

opraktiskheter och föraktar sådant som 

är välanpassat, modernt och logiskt 

samanhängande. Den attityden ger 

upphov till mycket en upplyst svensk 

finner förunderligt och stötande. Som the 

House of Lords. 

Brittisk politik är roligare eftersom det 

här fortfarande finns människor som tror 

på gammalmodiga koncept som styre 

under lagen och privat egendom. Dessutom 

är engelsmän av naturen polemiska, 

speciellt så här i valtider när hela landet 

myllrar av småaktiga hatkampanjer och 

rävspel (i mer än en bemärkelse). 

Precis när 2005 års brittiska parlamentsval 

kommer att hållas vet ingen 

säkert i förväg. Praxis är dock att utlysa 

val med ganska exakt fyra års mellanrum. 

Tidningen The Sun:s politiska redaktör, 

Trevor Kavanagh, som har goda kontakter 

med Tony Blair och som framgångsrikt 

gissade datumet för valet 2001 har 

föreslagit femte maj som möjlig valdag. 

[Just som SvL gick till tryck bekräftades 

från London att val skulle hållas femte 

maj. Red.] 

Men huruvida valet hålls i maj eller juni 


torde inte ha spelat någon större roll för 

valutgången. Labour kommer vinna ännu 

en gång. 

Att Att följa följa T TTory 

T ory 

Men trots det är allt inte frid och fröjd för 

Tony Blair. Han är inte längre hela 

Storbritanniens guldgosse, och det vet 

han. Engelsmännen var aldrig särskillt 

förtjusta i kriget i Irak och utvecklingen 

där fortsätter att locka över väljare till 

Liberal Democrats (vars partiledare Och Och Och Och Och nu, nu, nu, nu, nu, till till till till till råga råga råga råga råga på på på på på 

Charles Kennedy förtjänade smeknamnet allt, allt, allt, allt, allt, efter efter efter efter efter år år år år år av av av av av 

”Charlie Chamberlain” i underhuset självförnekelse självförnekelse självförnekelse självförnekelse självförnekelse och och och och och 

under det inledande skedet av Operation misströstan, misströstan, misströstan, misströstan, misströstan, verkar verkar verkar verkar verkar 

Iraqi Freedom). 

Hennes Hennes Hennes Hennes Hennes Majestäts Majestäts Majestäts Majestäts Majestäts 

Trots att de offentligaställda, som torde opposition opposition opposition opposition opposition ha ha ha ha ha 

utgöra en god väljarbas för Labour, vaknat vaknat vaknat vaknat vaknat till till till till till liv liv liv..... liv liv 

numera utgör en fjärdedel av Storbritanniens 

arbetsstyrka (860 000 nyanställningar 

sedan 1997) tappar Labour i 

opinionsundersökningarna. 

Och nu, till råga på allt, efter år av 

självförnekelse och misströstan, verkar 

Hennes Majestäts opposition ha vaknat 

till liv. I fråga efter fråga (EU-konstitutionen, 

vård- och migrationsfrågor) 

vinner de konservativa folkligt gehör, och 

Labour, som i likhet med sitt svenska systerparti 

är mer intresserade av regeringsmakt 

än politiska ideal, gör så gott de kan 

för att hänga med i svängarna; de 

plagierar. Tories bestämmer nu den politiska 

agendan på ett sätt de inte gjort sedan 

Margaret Thatchers dagar. 

Allt Allt mer mer mer totalitära totalitära knökar 

knökar 

Så vad beror de konservativas framgångar 

på? Till viss del på en mer populistisk 

och gräsrotsorienterad agenda, 

speciellt vad gäller immigrationspolitiken. 

65

En En En En En del del del del del av av av av av 

framgångarna framgångarna framgångarna framgångarna framgångarna kan kan kan kan kan 

naturligtvis 

naturligtvis 

naturligtvis 

naturligtvis 

naturligtvis 

tillskrivas tillskrivas tillskrivas tillskrivas tillskrivas den den den den den 

elegante elegante elegante elegante elegante Michael Michael Michael Michael Michael 

Howard. Howard. Howard. 

Howard. Howard. 

En del av framgångarna kan naturligtvis 

tillskrivas den elegante Michael Howard 

(och givetvis hans förtjusande exmodell 

till hustru). Men än viktigare är att de 

konservativa har lyckats ta sig ur den 

identitetskris som följde Tony Blairs 

omvälvning av Labourpartiet i mitten av 

nittiotalet. De har upptäckt att ”there is 

no shame and much glory in a 

conservative message” (Peter Oborne i 

The Spectator, 26 februari 2005) och 

lyckats definiera vad ett sådant budskap 

består i. 

På de konservativas önskelista finns 

bland annat hårdare disciplin i skolorna, 

5 000 fler poliser varje år, fler fängelser, 

renare sjukhus (sic!), hårdare gränsövervakning, 

stramare migrationsregler 

efter australiensiskt exempel och en 

kontroversiell årlig maxgräns för antalet 

immigranter (kontroversiell inte minst 

eftersom den förutsätter tillbakadragande 

från 1951 års FN-konvention angående 

flyktingars rättsliga ställning). Vidare vill 

Conservatives rensa i byråkratijungeln 

och avskeda 235 000 offentliganställda. 

Skattesänkningar blir det dock rätt tunt 

med om skuggministern för ekonomiska 

frågor Oliver Letwin får bestämma. Fyra 

miljarder pund eller så vill han avstå. 

I stället skall mer pengar fördelas till 

polismakten och försvaret. Conservative 

Party, så som det ser ut i dag, är alltså 

knappast den goda liberalens idealparti. 

Vill man vara en smula cynisk skulle man 

kunna säga att det konservativa partiets 

nuvarande ståndpunkt bäst illustreras 

med Michael Howards gamla slagord från 

tiden som Home Secretary: ”Prison 

Works!”. Conservative Party är 

fortfarande partiet för dem som tror på 

lag och ordning, men kanske framförallt 

för dem som tror på ”Ordnung”. 

Debatten kring de nationella ID-korten 

är illustrativ: Ett auktoritärt förslag som 

Margaret Thatcher lär ha avvisat som ”a 

Germanic concept alien to the British 

people” försvaras nu av Michael 

Howards skuggkabinett ”in principle”. 

Inga Inga riktiga riktiga liberaler liberaler 

liberaler 

Ett lovande undantag är de konservativas 

motstånd emot Labours odiösa 

”Prevention of Terrorism Bill” (i dess 

orginalform) som bland annat skulle ge 

den politiskt tillsatta Home Secretary rätt 

att godtyckligt försätta så kallade 

misstänkta terrorister i husarrest. I utbyte 


mot Habeas Corpus, den 800 år gamla 

principen i engelsk lag (nedskriven sedan 

1679) att ingen må berövas sin frihet utan 

rättegång, erbjöds Tony Blairs uppriktiga 

försäkran att han bara har det brittiska 

folkets väl och ve för ögonen. 

Än tydligare än de konservativa i sitt 

motstånd mot lagen var dock Liberal 

Democrats, som dessutom markerat 

kraftigt emot de nationella ID-korten. 

Men även om Liberal Democrats antagit 

en mer seriös framtoning på sistone och, 

något magstarkt kanske, utsett sig självt 

till det enda verkliga oppositionspartiet, 

är partiet knappast ett gott alternativ för 

liberalt sinnade britter. I likhet med 

svenska folkpartiet företräder de 

respektabla ståndpunkter i vissa frågor 

men är i grund och botten ett socialliberalt 

tramsparti för The Guardian-prenumeranter, 

interventionistiska socialingenjörer 

och unga arga idealister. Typiskt för 

partiet är fjolårets förslag om obligatorisk 

fiskleverolja för alla barn. 

Liberal Democrats vill gärna framstå 

som ett lågskatteparti. Men i själva verket 

finns det anledning att tro att fler 

liberaldemokrater i the House of 

Commons betyder högre skatter. De vill 


höja den maximala inkomstskatten till 

femtio procent för dem som tjänar över 

100 000 pund per år och, viktigare är, 

ersätta den traditionella council-skatten 

med en ny lokal inkomstskatt, en reform 

som skulle betyda högre skatter för 

åtminstone trettio procent av hushållen. 

Till detta kommer givetvis dussintals 

extraskatter, så som extra parkeringsskatter 

under semesterperioder, hundskatt, 

skatt på stadsjeepar, skatt på 

plastpåsar och så vidare. 

Kanske är den väntade valutgången 

trots allt till det bästa. I storleksordning 

börjar Storbritanniens offentliga sektor 

närma sig den av år 1979, som britterna 

som bekant lät kasta åt järnladyn. En 

tredje period av ständigt expanderande 

offentlig sektor, växande statsskuld och 

höga skatter tillsammans med en väntad 

konjunkturnedgång kan kanske förflytta 

fokus från migrationsfrågor och ”rikets 

säkerhet” till liberaliseringspolitik och 

privatisering och tvinga de populistiska 

konservativa att återvända till vad som 

borde vara deras hjärtefråga; att försvara 

Storbritanniens stolta tradition av 

marknadsekonomi, rättsäkerhet och 

individuell frihet. 

I I I I I storleksordning 

storleksordning 




börjarbörjarbörjarbörjar börjar StorbriStorbriStorbriStorbriStorbri- tanniens tanniens tanniens tanniens tanniens offentliga offentliga offentliga offentliga offentliga 

sektor sektor sektor sektor sektor närma närma närma närma närma sig sig sig sig sig 

den den den den den av av av av av år år år år år 1979, 1979, 1979, 1979, 1979, 

som som som som som britterna britterna britterna britterna britterna som som som som som 

bekant bekant bekant bekant bekant lät lät lät lät lät kasta kasta kasta kasta kasta åt åt åt åt åt 

järnladyn. järnladyn. järnladyn. järnladyn. järnladyn. 

67

Debatt 

Förutom Förutom Förutom Förutom Förutom de de de de de mer mer mer mer mer 

harmlösa harmlösa harmlösa harmlösa harmlösa 

exemplen, exemplen, exemplen, exemplen, exemplen, som som som som som 

till till till till till exempel exempel exempel exempel exempel höga höga höga höga höga 

böter böter böter böter böter för för för för för 

nedskräpning, 





har har har har har landet landet landet landet landet 

nolltolerans nolltolerans nolltolerans nolltolerans nolltolerans mot mot mot mot mot 

narkotika-brott. 





Staten, det 

är Lee Kuan Yew 

Av Anders Borg 

Singapore Singapore är är är ett ett paradoxalt paradoxalt lilleputtrike. 

lilleputtrike. 

Trots rots avsevärt avsevärt förtryck förtryck av av medborgarna 

medborgarna 

medborgarna 

och och och trots trots trots att att oppositionspolitiker 

oppositionspolitiker 

oppositionspolitiker 

fängslas fängslas eller eller tvingas tvingas i i personlig personlig konkurs 

konkurs 

har har regimen regimen stort stort stöd. stöd. Anders Anders Borg, 

Borg, 

som som under under våren våren studerar studerar ekonomi ekonomi i 

i 

Singapore, Singapore, berättar berättar om om om ett ett möte möte med 

med 

regeringsnestorn regeringsnestorn Lee Lee Lee Kuan Kuan YY 

Yew YY 

ew vars vars 

vars 

ledarskap ledarskap är är är ett ett viktigt viktigt skäl skäl till till regimens 

regimens 

popularitet. popularitet. Singapore Singapore är är inte inte någon någon 

någon 

demokrati, demokrati, men men Lee Lee har har fört fört landet landet i i en 

en 

allt allt tydligare tydligare demokratisk demokratisk riktning. 

riktning. 

Efter att ha tillbringat några månader i 

Singapore är det lätt att börja fundera 

över många olika saker. Vikten av gott 

ledarskap till exempel. Singapore var för 

bara drygt fyrtio år sedan en relativt fattig 

före detta brittisk koloni som riskerade 

att hamna i bakvattnet i de enorma 

förändringar som kännetecknade 

decennierna efter andra världskriget. 

Landet hade vissa fördelar av sin historiska 

och geografiska position, men kommunisternas 

expansion i Sydostasien och 

ändringar i handelsflöden innebar stora 

hot för ett land som egentligen bara var 

en stad utan inre marknad att tala om. 

Singapore blev medlem av federationen 

Malaya 1959 men kastades ut 1964 på 

grund av samarbetssvårigheter. Då hade 

landet letts i fem år av People’s Action 

Party (PAP) och dess premiärminister Lee 

Kuan Yew. Lees PAP inledde en 

omfattande moderniseringskampanj. 

Singapores ekonomi hölls öppen för 

utländska investeringar, gjorde satsningar 

mot arbetskraftsintensiv industri och 

grundade en försvarsmakt. Singapore 

blev en av Asiens tigrar och växte 

ekonomiskt och politiskt till en regional 

stormakt. Trots att landet i dag har fyra 

miljoner invånare (mot Indonesiens 300 

och Malaysias 25) är det den dominerande 

kraften i Sydostasien, politiskt, ekonomiskt 

och militärt. Detta på en ö som är 

650 kvadratkilometer stor. BNP per 

capita är lika hög som Sveriges och 

växande. 

Hang Hang Hang ’em ’em high high 

high 

Det är lätt att bli imponerad av denna 

enorma framgångssaga. Men den har 

givetvis kommit till ett pris. Singapores 

utveckling är top-down och har hela tiden 

med kraft övervakats av PAP. Det har 

funnits offer på vägen. I början av 

sextiotalet hotades PAP av splittring 

mellan Lees socialdemokratiska falang och 

partiets kommunister. Genom olika 

manövreringar uteslöts kommunisterna 

ur partiet. Politiskt motiverade utvisningar 

och fängelsedomar förekom. Sedan 

dess har PAP tidvis använt domstolarna 

till att smutskasta och utesluta oppositionskandidater 

från den politiska debatten, 

oftast genom att stämma dem för 

förtal eller annat, men kraftiga skadestånd 

och personlig konkurs som följd. 

Invånare som dömts till hårdare straff 

eller gjort konkurs är inte valbara. På så 

sätt gör sig regeringspartiet av med 

oppositionskandidater för gott. 

Rättsystemet i övrigt är drakoniskt. 

Förutom de mer harmlösa exemplen, som 

till exempel höga böter för nedskräpning, 

har landet nolltolerans mot narkotikabrott. 

Detta är motiverat av de enorma 

drogproblem som plågat regionen under 

lång tid, men straffen är hårda. Innehav 

av över ett halvt kilo cannabis leder till 

exempel till obligatorisk hängning. 


Singapore avrättar varje år cirka fem 

gånger fler personer per capita än Kina, 

och hundra gånger fler per capita än USA, 

de flesta för narkotikabrott. Spöstraff 

förekommer också för de flesta grövre 

brott. Singapore är inte Amnestys favorit. 


mycket snabbt kunna hamna i en djup 

ekonomisk kris om felaktiga politiska 

beslut fattades. Det befinner sig dessutom 

geografiskt i en position där det under 

perioder varit hotad av sina grannländer. 

Fortfarande får Singapore det mesta av 

sitt dricksvatten från Malaysia, vilket ger 

det en stor förhandlingsnackdel i eventuella 

dispyter. Men givetvis finns det även 

en annan orsak till mentaliteten – den 

odlas av ledarskapet. 

Vikten Vikten Vikten av av vatten 

vatten 

Men landet är utländska investerares 

favorit. Landet är en utpost för 

internationella företag därför att det 

erbjuder minimal korruption, transparenta 

regleringar, liberala investerings- och 

vinstuttagningsregler och förmånliga 

regler för utlandsanställda. Singapore är 

så ekonomiskt välskött att det faktiskt 

lämnade Asienkrisen mer konkurrenskraftigt 

än det var innan, eftersom landet 

kunde utnyttja sjunkande valutor i 

regionen för att öka exportintäkter, 

En En person person som som gör gör intryck 

intryck 

Jag hade den stora förmånen att få lyssna 

på Lee Kuan Yew, numera en åldrad man, 

i en frågestund inför studenter från 

National University of Singapore. Lee 

avgick som premiärminister 1989 och 

övergick till rollen som Senior Minister 

utan portfölj i regeringen. I dag är han 

Singapore Singapore Singapore Singapore Singapore är är är är är så så så så så 

ekonomiskt ekonomiskt ekonomiskt ekonomiskt ekonomiskt 

välskött välskött välskött välskött välskött att att att att att det det det det det 

faktiskt faktiskt faktiskt faktiskt faktiskt lämnade lämnade lämnade lämnade lämnade 

Asienkrisen Asienkrisen Asienkrisen Asienkrisen Asienkrisen mer mer mer mer mer 

konkurrenskonkurrenskonkurrenskonkurrenskonkurrens- 

kraftigt kraftigt kraftigt kraftigt kraftigt än än än än än det det det det det var var var var var 

innan innan innan innan innan 

samtidigt som man inte hade några Minister Mentor och hans son Lee Hsien 

egentliga lån i utländska valutor som Loong blev nyligen premiärminister. 

kunde skapa budgetunderskott. 

Det första intrycket Lee ger är att han 

Trots denna enorma framgångssaga får är en politisk gigant. Han inledde med ett 

man intrycket av en viss belägringsmen- anförande som var ganska färglöst och 

talitet när man befinner sig i Singapore. oinspirerande, men blixtrade omedelbart 

Till viss del är detta naturligt. Landet är till när frågestunden inleddes. Han 

enormt öppet för världsmarknaden och utbildades i Cambridge och är på många 

har ingen egen ekonomisk bas att falla sätt en son av det brittiska imperiet. Till 

tillbaka på. Därför skulle Singapore skillnad från de flesta singaporianer talar 

69

På På På På På vissa vissa vissa vissa vissa sätt sätt sätt sätt sätt har har har har har 

jag jag jag jag jag fått fått fått fått fått en en en en en känsla känsla känsla känsla känsla 

av av av av av att att att att att PAP PAP PAP PAP PAP är är är är är vad vad vad vad vad 

den den den den den svenska svenska svenska svenska svenska 






hade hade hade hade hade velat velat velat velat velat vara, vara, vara, vara, vara, 

innan innan innan innan innan Palmes Palmes Palmes Palmes Palmes 

radikalisering radikalisering radikalisering radikalisering radikalisering av av av av av 

partiet partiet partiet partiet partiet på på på på på 

sjuttiotalet. sjuttiotalet. sjuttiotalet. 

sjuttiotalet. sjuttiotalet. 

han engelska utan brytning. Och det är i 

polemik han är som vassast. 

Det förvånade mig inledningsvis att de 

lokala studenterna vågade ställa så pass 

öppna och kritiska frågor. Men efter en 

stund insåg jag att Lee föredrog detta. 

Han vet att hans ledarskap är kontroversiellt 

på många plan. Men han vet 

också att han har folkets stöd. PAP har 

alltid haft solida majoriteter, och även om 

många oppositionspolitiker desarmerats 

på icke-demokratiskt vis och landet 

saknar verklig pressfrihet finns ett genuint 

stöd för det politiska ledarskapet som inte 

grundas på rädsla utan på vetskapen att 

landet varit framgångsrikt, mycket tack 

vare dess regering och premiärminister. 

Lees informella stil och öppna dialog 

skapade givetvis också avsedd effekt, och 

det var svårt att inte känna ett stort mått 

av respekt, om inte annat så för hans 

intellekt och självsäkerhet. Hade jag 

tillbringat tid i fängelse för protester mot 

hans ledarskap hade jag givetvis reagerat 

annorlunda, men förmodligen med 

passionerat hat snarare än förakt. Lee 

Kuan Yew är en person som gör intryck. 

Med en kraftfull politisk ledning och 

ledarstil är det dock inte konstigt att 

många av dagens unga singaporianer 

upplever att landet inte ger dem möjlighet 

att växa och utvecklas i sin egen takt. 

Bristen på lokalt entreprenörskap ses som 

ett stort problem, även om det finns 

framgångsrika internationella företag, 

som till exempel elektronikföretaget 

Creative. PAP:s retorik om att de är 

garanten för ett tryggt Singapore skapar 

givetvis som bieffekt en situation av 

underordning, där det i många fall är 

viktigare att vara reaktiv än kreativ. Detta 

är dock inget som sopas under mattan i 

en anda av politiskt korrekthet, utan 

något som diskuteras öppet och kritiskt, 

även i massmedia. 

Paternalism Paternalism och och pragmatism 

pragmatism 

pragmatism 

Som svensk är det givetvis svårt att inte 

börja göra jämförelser mellan Sverige och 

Singapore. Alla jämförelser blir givetvis 

svåra på grund av ländernas enormt olika 

förutsättningar, men vissa iakttagelser är 

ändå intressanta. 

På vissa sätt har jag fått en känsla av att 

PAP är vad den svenska socialdemokratin 

hade velat vara, innan Palmes radikalisering 

av partiet på sjuttiotalet. Båda 

partier delar liknande paternalistiska drag 

gentemot den egna befolkningen, och 

båda partier har under perioder haft 

mycket svårt att särskilja mellan parti och 

stat. Båda partier rekryterar sina funktionärer 

i tidiga år och har en särskild politisk 

karriär och en stängd politisk kultur. Båda 

partier är extremt toppstyrda och har 

styrt i länder som är mycket beroende av 

export. 

Men Singapores ledarskap har hela 

tiden kännetecknats av pragmatism. 

Medan socialdemokraterna övergav 

arbetslinjen på sjuttiotalet har PAP hela 

tiden satt låg arbetslöshet som ett av sitt 

viktigaste mål. Medan socialdemokraterna 

har nationaliserat lokalt ägda 

och kontrollerade trygghetssystem, som 

till exempel försäkringskassorna, har PAP 

strävat efter en hög grad av personligt 

ägande och individualiserade men 

obligatoriska trygghetssystem. Där socialdemokraterna 

försökt lösa de byråkratiska 

problem som skapats av storskaliga 

lösningar genom mer centralisering, har 

PAP försiktigt och gradvis decentraliserat 

beslutsfattandet. 

Personligt Personligt ledarskap 

ledarskap 

Jag tror att en av de viktigaste faktorerna 

bakom PAP:s pragmatiska ansats, i 

kontrast till socialdemokraternas gradvis 

allt mer verklighetsfrämmande politik, 

kan hittas i rekryteringen av nytt ledarskap. 

Det är uppenbart att det socialdemokratiska 

systemet framför allt 

gynnar blind lojalitet mot partiers toppskikt 

och goda relationer samt korsbefruktning 

med LO. Förankring i arbetarrörelsen 

har mycket länge varit viktigare 

än initiativförmåga, visioner och entreprenörsanda. 

Detta skapar över tid en alltmer 

inåtvänd och stagnerande politisk kultur 

och en politik som bygger på statisk optimering 

snarare än dynamisk utveckling. 

Singapore fick tidigt ett kraftfullt och 

visionärt ledarskap. PAP har hela tiden 

gjort en stor affär av att attrahera ”the 

best and the brightest”. Lees viktigaste 

budskap när jag hörde honom var att 

Singapore måste fortsätta ledas av de bäs- 


ta. Intressant att notera är att påfallande 

många av de studenter jag talat med som 

är mest kritiska till PAP fortfarande vill 

arbeta för regeringen. 

Trots detta finns det uppenbara risker 

för Singapore när Lee går bort. Många 

unga singaporianer väljer i dag att lämna 

landet då de upplever att det är för stelt 

och ofritt. Att Lee Hsien Loong tagit över 

skapar dessutom misstankar om 

nepotism, oberoende av hur kvalificerad 

han är. Trots detta vidhåller PAP att de 

framför allt strävar efter att fortsätta attrahera 

de bästa, och att deras approach är 

pragmatisk framför allt. De begränsningar 

som sätts av Singapores storlek och 

öppenhet kommer också att göra att de 

över tid kommer att tvingas i riktning mot 

större transparens och öppenhet, och 

detta var också något som Lee själv 

medgav. Man är helt enkelt för sårbara 

för att inte anpassa sig till en förändrande 

verklighet. 

Kompassens Kompassens riktning 

riktning 

Sverige är en demokrati, och Singapore 

är det inte. Det är viktigt att påpeka. I 

mina ögon är det emellertid tydligt att 

Singapore valt en väg vars logiska slut- 


punkt är ett demokratiskt samhälle. 

Ökad nepotism kommer snabbt att leda 

till politiskt och ekonomiskt förfall, och 

ett PAP som vill fortsätta behålla makten 

över ett något så när fungerande land har 

inte råd att bli mer diktatoriskt. Genom 

decentraliserat ekonomiskt beslutsfattande 

och lokala entreprenörer kommer 

över tid kraven växa på yttrandefrihet och 

fri debatt. Många av dessa förändringar 

är redan på gång. 

Samtidigt pekar utvecklingen i Sverige i 

en annan riktning. Den svenska 

socialdemokratins utveckling har nått ett 

stadium där det blir alltmer uppenbart 

att dess logiska slutpunkt är ofrihet och 

stagnation. Detta skapar en medveten eller 

omedveten oro, misstro och cynism hos 

Sveriges befolkning. Socialdemokraternas 

lösning är att genom ytterligare 

skattehöjningar göra befolkningen än 

mer hjälplös och bidragsberoende och på 

så sätt garantera fortsatt stöd. Förhoppningen 

går därför till oppositionen att 

skapa en alternativ vision för Sverige som 

skapar grogrund för framgångsanda och 

optimism, något som socialdemokraterna 

är oförmögna att göra. 

Sverige Sverige Sverige Sverige Sverige är är är är är en en en en en 

demokrati, demokrati, demokrati, demokrati, demokrati, och och och och och 

Singapore Singapore Singapore Singapore Singapore är är är är är det det det det det 

inte. inte. inte. inte. inte. Det Det Det Det Det är är är är är viktigt viktigt viktigt viktigt viktigt 

att att att att att påpeka. påpeka. påpeka. påpeka. påpeka. 

71

På plats 

Direkt från undersidan 

Australiensarna är lyckligt lottade. De lever i 

världens sjunde största land med en befolkning 

mindre än Skandinaviens, samtidigt som de har 

en fungerande rättstat, demokrati, och högkonjunktur 

sedan mer än femton år. Arbetslösheten 

är låg, räntorna är låga och byggkranarna 

trängs både i stan och längs kusterna. Big Mac 

Index ligger fyrtio procent under Sverige och 

ölen ligger på ungefär samma nivå. För dem 

som inte vill leva på Big Mac och öl finns gott 

om restauranger och affärer från världens alla 

hörn med genomsnittspriser en bra bit under 

Sveriges. Bostadsmarknaden fungerar, vilket 

betyder att det finns både dyrt och billigt, lyxigt 

och risigt. 

Politiskt lever australierna med en liberalkonservativ 

mysfarbror som heter John Howard. 

Han är en sån där udda typ som vi inte sett i 

Sverige på länge. Han säger vad han tycker, 

gör som han har lovat och får betalt i form av 

röster. Det har han och hans parti, Liberals, gjort 

sedan 1996. ”If it ain’t broken, don’t fix it” 

summerar ganska väl det politiska klimatet på 

riksnivå. Samtidigt har motståndarna, Labour, 

ledarskapsproblem och brottas med misslyckanden 

på regional nivå. 

Vad har då australierna för problem? För vissa 

är den kulturella och ekonomiska närheten till 

USA ett stort problem. ”Howard sold us to the 

Yanks” står klottrat på en och annan husfasad. 

Labour vill avsluta inblandningen i Irak medan 

Liberals skickar fler soldater. Detta är en fråga 

som delar befolkningen, och det verkar vara en 

minoritet som ser positivt på den nuvarande 

utrikespolitiken. Australiska styrkor har dock 

alltid varit med där det händer. En gentleman 

jag talade med ställde sig lite frågande till varför 

hans morfar varit med och befriat européerna 

från Hitler när inte svenskarna var med. Jag 

hade inget bra svar på den frågan. 

Myndigheterna är restriktiva med invandringen, 

något som kan tyckas konstigt för en så 

liten befolkning på en så stor landyta. En kvinna 

jag talade med visade förståelse för den 

restriktiva politiken och menade att australierna 

egentligen var trångbodda eftersom alla vill bo 

i Sydney. Hon lyckades inte riktigt ro hem den 

poängen. Själv var hon från Singapore. 


Australien har tydligen varit oförsiktigt med 

miljön, men har på senare år bättrat sig, säger 

de som vet. Tydligen renas numera avloppsvattnet 

innan det pumpas ut i havet. I ämnet 

”minoriteter” har Australien en inte helt smickrande 

historia. För att kompensera för detta har 

man sedan en tid tillbaka givit aboriginerna rösträtt, 

socialbidrag och ett museum i varje gathörn. 

Som grädde på moset har man döpt om (eller 

döpt tillbaka) den där stenen mitt i landet till 

det aboriginiska namnet Uluru efter att ha kallat 

den Ayers rock ett tag (Ayer var en engelsk 

kolonialfarbror). De har tydligen något eget parlament 

uppe i Darwin också. Aboriginerna alltså. 

I I dagspolitiken dagspolitiken finns finns vidare en blandning av 

frihetlig politik och klåfingrighet. Rökförbud 

införs både här och där, kontantkort till mobiltelefoner 

måste registreras med legitimation och 

adress. Å andra sidan kan man hyra fyrhjulsdriven 

bil och köra omkring på en sandö bland 

dingos, raviner, regnskog och kraftiga tidvattenskillnader. 

Man måste dock först ta del av en 

femtonminuters video där man får veta att 

hastighetsgränsen är åttio knyck på stranden och 

att man inte bör dricka mer än en stor stark i 

timmen för behålla skärpan. 

Inom näringslivspolitiken försöker politikerna 

(för att allt skall bli bra) lagstifta mot att 

flygbolag (läs: Quantas) anställer utländsk (läs: 

billigare) personal samt att medieföretag äger 

två sorters medier samtidigt. Det sistnämnda har 

sedan länge tvingat Rupert Murdoch utomlands 

för att bedriva sin business. Han får väl sägas 

ha lyckats ganska väl med detta. En amerikan 

jag träffade på en ”wilderness resort” (läs: hotell 

där man inte lyckas hålla ohyran borta från 

rummen) tyckte att australiensiska medier hade 

en otäck snedsida åt det konservativa hållet. 

Killen jobbade som PR-konsult i San Francisco 

och sysslar normalt sett med att hjälpa demokrater 

att förlora val. 

Australiensarna använder uttrycket ”No 

worries” ungefär hundrafemtio gånger per dag. 

Ibland har jag frågat mig vad de säger när de 

verkligen är oroliga för något. Råttor som 

springer i foajén på hotellet kallas ”mallami” 

vilket förflyttar ens associationer från hälsovårdsnämnd 

till exotiskt paradis. 


De flesta är avslappnade, glada, generösa och 

öppna, vilket gör att man snabbt lär känna 

grannen, busschauffören, kassören i kvartersbutiken 

eller killen på surfbrädan bredvid sig. 

Vill man ha sina värdesaker vaktade medan man 

går och badar ber man närmaste granne på 

stranden slänga ett getöga på sakerna. Ser man 

prydlig ut och frågar en främling om vägen till 

Ikea är risken rätt stor att man får skjuts dit. 

Naturen i Australien är, som de flesta vet, något 

av det mest fantastiska som går att finna inom 

ett lands gränser. Regnskog, barriärrev, paradisöar, 

delfiner, krokodiler, sköldpaddor och små 

söta fiskar trängs om de unga ryggsäcksbeklädda 

turisternas uppmärksamhet. Australien gillar 

tydligen ungdomar med ryggsäckar. Hela städer 

har vuxit upp för att serva dessa kapitalsvaga 

långtidsresenärer. De tillåts även jobba fritt i 

tre månader. Sedan måste de byta arbetsplats 

(läs: resturang). 

Kopplingen Kopplingen till till Storbritannen Storbritannen och samväldet är 

svag hos gemene man. Folk känner sig inte 

speciellt brittiska och känner ingen brinnande 

entusiasm för monarkin. Dock leder inte detta 

till någon större förändringsvilja. Det blev 

tydligt i folkomröstningen 1999 där folket 

bestämde sig för att behålla drottningen. 

Dessutom gillar de cricket vilket skapar vissa 

band till det gamla moderlandet. Det kanske 

också har betydelse att Australien alltid vinner 

i cricket. Andra idrotter man gillar är rugby och 

aussie football. I båda fallen handlar det om 

15-20 terminatorer som springer in i varandra i 

en och en halv timme. Utan skydd. De här 

killarna har relativt platta näsor och kraftiga lår. 

För den som vill bo på en plats där 

premiärministern liknar Anders Gustâv, där ett 

dopp i havet liknar ett avsnitt ur Discovery 

Channel och ölpriserna på de fina krogarna 

liknar dito på Crazy Horse, är Australien ett 

alternativ. Dessutom är det ganska långt till 

svensk socialdemokrati, vilket inte är dåligt. Inte 

dåligt alls. 

Petter Petter Petter Andersson 

Andersson 

Smålänning och medlem i FMS Växjö, i exil i 

Sydney 

73

Recensioner 

Hälften Mises, hälften Marx 

Studies Studies Studies Studies Studies in in in in in Mutualist Mutualist Mutualist Mutualist Mutualist Political Political Political Political Political Economy Economy Economy Economy Economy 

Kevin A Carson 

www.mutualist.org 

Vad får man om man blandar Karl 

Marx och Ludwig von Mises? 

Somliga skulle påtala att det är en 

omöjlighet, att teorierna är lika 

förenliga som eld och vatten – eller 

socialism och liberalism. Andra 

skulle hävda att det man får är just 

en syntes mellan tydligt socialistiska 

och liberala värdegrunder, 

att det förenar det bästa av två 

världar. 

En som skulle hävda det senare 

är skribenten och författaren 

Kevin A Carson, som på eget 

bevåg skrivit Studies in Mutualist 

Political Economy publicerat på 

webben. Boken, som tar sin 

utgångspunkt i den individualistanarkistiska 

traditionens ekonomiska 

teori, kan för den vanliga 

läsaren framstå som en förhållandevis 

torr teoretisk framställning. 

För den som är intresserad 

av, eller insatt i, ekonomi ter den 

sig dock snarare som en provocerande 

argumentation för en förhållandevis 

okänd teoribildning. 

Syftet med Carsons framställning 

är att på nytt blåsa liv i den 

nationalekonomiska teorin hos 

anarkismens urfader, fransmannen 

Pierre Joseph Proudhon, 

genom att beakta och inkorporera 

”useful developments” 

under det senaste århundradet. 

Proudhon förespråkade en teori 

som kommit att kallas mutualism, 

som vidareutvecklats och debatterats 

främst i 1800-talets USA, av 

bland andra Benjamin R Tucker 

och Lysander Spooner. 

Mutualismen Mutualismen står står står på två 

teoretiska ben: socialismen och 

den klassiska liberalismen. 

Liksom den förra anser den att 

arbete är grunden till att varor och 

tjänster har ett bytesvärde, och 

liksom den senare anser man att 

den naturliga förtjänsten av arbete 

på den fria marknaden är dess 

produkt. Den arbetande har 

således en principiell och naturlig 

rätt till produkten av sitt arbete, 

och skänker produkten ett värde 

genom nedlagd möda. 

Den slutsats mutualisterna drar 

av detta är att ekonomisk 

exploatering endast kan 

förekomma när kapitalister och 

markägare kontrollerar staten 

och använder dess makt i sina 

intressen. Endast genom att nyttja 

statens tvång kan arbetaren 

förmås avstå ifrån sin rättmätiga 

egendom genom exploaterande 

lönearbete, varför staten måste 

avskaffas. Av detta följer att man 

såväl moraliskt som politiskt 

förespråkar en helt fri marknad, 

men motsätter sig kapitalism (i 

betydelsen statskapitalism). 

Det kan tyckas motsägelsefullt 

att förespråka en minst sagt 

omdiskuterad, klassiskt hållen 

arbetsvärdeteori samtidigt som 

man förfäktar den fria marknaden 

som arena för frivilliga transaktioner 

och kontrakt. Men Carson 

gör i bokens första ett gott försök 

till att visa att det visst är möjligt – 

och till och med fördelaktigt. 

Nedlagt arbete kommer i Carsons 

version av mutualismen att 

fungera delvis som ett maximivärde, 

där en marknadsvärdering 

överstigande värdet av det egna 

arbetet för att tillverka likvärdig 

produkt eller tjänst knappast kan 

tänkas leda till genomförd 

köptransaktion. Arbetsvärdet blir 

därför en del, om än viktig, i en 

annars tydligt österrikiskt 

influerad värdeteori. 

Utifrån den av österrikisk 

teoribildning förfinade mutualistiska 

värdeteorin väljer Carson att 


i bokens tredje del analysera 

(stats)kapitalismen. Utifrån 

identifikationen att denna måste 

bygga på direkt statligt tvång och 

den tidigare utvecklade 

mutualistiska värdeteorin finner 

han att det kapitalistiska systemet 

har allvarliga inre slitningar som 

kommer att leda till dess slutliga 

kollaps. Det är knappast en 

orimlig slutsats utifrån förutsättningarna 

och det kommer inte 

som en överraskning att Carson 

ser staten som det stora problemet. 

Denna i vissa kretsar föga kontroversiella 

tes är dock i detta fall 

speciellt intressant tack vare 

Carsons systematiska tillvägagångssätt. 

Med hjälp av en 

imponerande mängd teorier, från 

både höger och vänster, som 

ömsom inkorporeras i den egna 

teorin och ömsom sakligt avfärdas 

växer slutresultatet fram. 

Slutligen Slutligen presenteras presenteras en mutualistisk 

vision, där Carson diskuterar 

hur (stats)kapitalismen steg 

för steg kan avvecklas till förmån 

för en fri marknad. På det hela 

Ingen spik i kistan 

När Kjell-Olof Feldt våren 1991 

publicerade sin bok Alla dessa 

dagar… om sin tid i regeringen 

gjordes den borgerliga valrörelsen 

betydligt lättare. Det är inte svårt 

att föreställa sig hur borgerliga 

företrädare inför debatterna 

tittade efter lite i Feldts bok för att 

hitta de sista smaskiga argumenten. 

Det fanns gott om dem. 

Boken klädde av tjugo år av 

socialdemokratiskt maktspel. 

I dag, liksom 1991, är social- 


taget gör Carson en intelligent och 

genomarbetad framställning, som 

har en klar struktur och är relativt 

övertygande. Dock bär språkbruket 

på ett tydligt arv från en 

socialistisk politisk tradition, 

vilket säkerligen får en och annan 

liberal att se rött. Men detta är 

också det största hindret för att 

tillgodogöra sig denna intressanta 

redogörelse. 

Makten Makten Makten Makten Makten framför framför framför framför framför allt allt allt allt allt – – – – – en en en en en antologi antologi antologi antologi antologi om om om om om statsminister statsminister statsminister statsminister statsminister Göran Göran Göran Göran Göran Persson Persson Persson Persson Persson 

Mats Ögren (red) 

Wahlström & Widstrand 2005 

demokratin ifrågasatt och vänstern 

splittrad. Inte mycket har gått 

Perssons väg sedan eurofiaskot 

för ett och ett halvt år sedan. Vissa 

talar återigen om ett ”rosornas 

krig”. Hittills är det stadsråden 

som fått ta emot smällarna, men 

kritiken har på senare tid riktats 

allt mer mot statsministern 

personligen. 

Bilden av Persson som mysfarbror 

försvann snabbt när Buffel- 

Persson satte munkavle på under- 

Vad får man om man blandar 

några delar Marx och några delar 

von Mises? Carsons svar är en 

balanserad mutualistisk ekonomisk 

teori, som åtminstone delvis 

bör attrahera klassiska liberaler 

och libertarianer. 

Per Per Bylund 

Bylund 

Lundastudent och tidigare redaktionssekreterare 

för Svensk Linje 

ordnade i valrörelsen. Det blev 

sedan inte bättre av att vårdkön 

var misstänkt kort när höften 

behövde lagas eller av att arbetarrörelsens 

ledare nu är godsherre. 

När fiffel och skandaler inom allt 

från LO och SSU till ABF och Byggnads 

avslöjades var det svårt att 

som tidigare låta kritiken glida av 

när det visade sig att Persson 

gynnat sig själv genom kreativ 

folkbokföring. 

I denna situation publiceras 

75

Recensioner 

antologin Makten framför allt, 

skriven av några av Sveriges mest 

etablerade journalister tillsammans 

med tidigare medarbetare 

och fristående debattörer. 

Timingen Timingen kan kan ingen ingen klaga på, men 

tyvärr blir inte antologin den spik 

i kistan som den hade kunnat 

vara. Därmed inte sagt att den 

saknar behållning. 

Historikern och vänsterdebattören 

Åsa Lindeborg sätter in 

Göran Persson i sitt sammanhang 

i den socialdemokratiska partihistorien 

och diskuterar vad som 

kan tänkas bli statsministerns 

eftermäle. Hon menar exempelvis 

att Perssons maktmetoder skiljer 

honom från föregångarna: 

”Statsråden sparkas eller omflyttas 

innan de hinner växa sig starka 

i sitt ämbete. Över huvud taget 

måste man säga att Persson satsar 

på anmärkningsvärt svaga namn 

i jämförelse med sina föregångare; 

Per Albins regering samlade namn 

som Ernst Wigforss, Gustav 

Möller och Per Edvin Sköld – 

statsråd som inte tvekade att säga 

sitt.” 

Björn Elmbrant, Sveriges Radios 

inrikespolitiske kommentator, 

frågar sig vad Persson egentligen 

vill. 

”Palme drev frågan om barnens 

rättigheter och det internationella 

engagemanget. Carlsson hade ett 

patos i bostadspolitiken och för 

frihetsfrågorna. Men vilka frågor 

driver Persson?”. 

Att Persson är emot förintelsen är 

det enda Elmbrant kommer på. 

Persson verkar inte vara mer än 

en snackare. ”När de eleganta 

formuleringarna förklingat, ser vi 

att det Persson sagt ofta är lika 

beständigt som en våt bussbiljett”. 

På det sättet fortsätter det. 

Persson beskrivs ur flera perspek- 

tiv som en pamp som inte bryr sig 

om mycket annat än det egna 

maktinnehavet. Han är visserligen 

en skicklig retoriker och taktiker, 

men utan större visioner eller mål 

tjänar fler än Persson personligen 

inte mycket på makten. Sådant har 

vi hört förut. Lite roligt blir det 

när läsaren får tillgång till 

anekdoter om hur Persson är som 

privatperson. 

TV4-reportern Lena Smedsaas 

berättar till exempel om hur 

Persson på en middag menat att 

det stundande europaparlamentsvalet 

var ”lika upphetsande som 

att kyssa sin syster” och hur han 

under sin tid som kommunalråd i 

Katrineholm gått och rotat i 

tidningens bildarkiv för att plocka 

bort bilder på sig själv som han 

ogillade. 

Det verkar också som om 

många av de medverkande inte 

bestämt sig för om de ska kritisera 

Persson eller inte. Följden blir en 

samling texter som visserligen 

kritiserar Persson från många 

olika håll, men som samtidigt 

stärker den myt som den verkar 

ha för avsikt att avslöja. En sådan 

bok blir ingen spik i kistan. Läs 

Alla dessa dagar… i stället. Den 

håller än. 

Carl Carl Grufman 

Grufman 

Politisk sekreterare åt moderaterna 

i Sundbyberg 


”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild” 

40 40 40 40 40 ”lyckliga” ”lyckliga” ”lyckliga” ”lyckliga” ”lyckliga” år år år år år – – – – – En En En En En kontrafaktisk kontrafaktisk kontrafaktisk kontrafaktisk kontrafaktisk berättelse berättelse berättelse berättelse berättelse om om om om om ett ett ett ett ett kommuniststyrt kommuniststyrt kommuniststyrt kommuniststyrt kommuniststyrt Sverige Sverige Sverige Sverige Sverige 

Gunnar Bernstrup & Jörgen Westerhov 

Hjalmarson & Högberg, 2005 

Karl Gustavsson arbetar oförtrutet 

i partiets och statens tjänst. 

Trots hustruns klassbakgrund 

har han lyckats få förtroendet att 

arbeta på Informationstjänsten, 

där han under ledning av folkkommissarie 

Lennart Hansson 

redigerar filmen 40 lyckliga år – 

ett jubileumsverk som skildrar den 

Svenska Demokratiska Folkrepubliken 

och dess utveckling sedan 

befrielsen 1949. Gustavsson är en 

trägen man som vill göra ett gott 

arbete. Då kan han säkra utbildningsmöjligheter 

för sina barn 

Lena och Hilding, få tillgång till 

säbuhöbe-butikernas (särskild 

butik för högre behov) sortiment 

och kanske få vård för sin eviga 

hosta. Jubileumsfilmen är hans 

stora chans. Han kan bara inte för 

sitt liv förstå varför folkkommissarien 

är så mån om att säkerhetstjänsten 

inte ska få veta något om 

projektet. 

Funktionen hos en kontrafaktisk 

roman är att agera spegelbild 

åt oss själva – en mindre smickrande 

spegelbild, allt som oftast. I 

grund och botten är det en fråga 

om perspektivbyte. Ibland är det 

lättare att se mönstren i det 

okända än i det hemtama. Men 

kontrafaktisk spekulation är 

samtidigt en balansakt på slak 

lina. Den författare som ger sig på 

den löper alltid risken att gå ner 

sig i sin egen spekulation och låta 

miljön bli handling, medan 

handlingen blir en bisak; en ursäkt 

för att visa upp den spektakulära 

miljö man konstruerat. 

Karls hustru Lena sliter på 


Folkägda Knappkombinatet, en 

ärorik fabrik som ständigt strävar 

mot att slå planmålen. Dottern 

Lena studerar på universitetet i 

Lärdomsstad två, dit hon dagligen 

pendlar från familjens bostad i 

Malmö. Trots att hon i det längsta 

försöker hålla sig ifrån politiken 

dras hon av sin pojkvän Peter in i 

medborgarrörelsen, som efter 

mönster från Ungern och Polen 

försöker så ett frö till demokratiskt 

motstånd även i Sverige, den 

frostigaste staten av dem alla. Peter 

får genom sitt arbete i baren på 

hotell Kosmos tillgång till 

västvaluta – oftast bara danska 

kronor, men ibland dollar – som 

illegalt ger honom tillgång till 

säbuhöbe-sortimentet. Karls son 

Hilding är däremot en mönstergosse. 

Han lär sig läxan i vetenskapliga 

kommunismens grunder 

utantill varje kväll, uppmanar sina 

föräldrar att aldrig missa televisionens 

obligatoriska informations- 

program Panorama och tvivlar 

inte en sekund på sådana självklarheter 

som att lojaliteten till partiet, 

farbror Lenin och den älskade 

ledaren kamrat Valter Jönsson 

står skyhögt över den till den egna 

familjen. 

Vore ore handlingen handlingen intressant om 

den var förlagd till DDR i stället 

för till Sverige? Berättelsen är 

förvisso inte dålig. Men hade den 

utspelat sig någon annanstans 

vore historien dussinvara; boken 

att betrakta som en billig thriller 

snarare än något annat. Blott 

Sverige svenska förtryckare 

saknar – blott i Sverige är Valter 

Jönsson ett bättre försäljningsargument 

än Erich Honecker. 

I fånglägret Sulitelma någonstans 

i Leninbergen sliter Lenas 

bror, folkfienden Bror Grimstedt, 

med att bygga ut befästningarna 

mot Norge. Det är en medveten 

taktik att låta republikflykting- 

77

Recensioner 

arna arbeta med att stärka den 

gräns de dömts för att försöka 

korsa. Bevakningstornen och 

taggtråden som de själva upprättar 

skiljer dem obönhörligt allt mer 

från den frihet som dagligen 

hägrar på andra sidan. Tills den 

dag ett flyktförsök förändrar allt. 

Spegeln är ett kraftfullt verktyg. 

Den förvränger, förtätar, förbättrar 

och förskräcker. Det välbekanta 

stöpt i främmande form 

tycks så mycket kusligare än det 

genuint främmande, det som kan 

skakas av med en axelryckning. 

Lunds domkyrka är ett 

Leninbibliotek. Limhamn är ett 

stängt sovjetiskt garnisonsområde. 

Mälaren är ett konstgödslat 

månlandskap, tömt på 

vatten men lika plågsamt tomt på 

gröda. Den på 1950- och 60-talen 

breddade stora fosterländska 

kanalen möjliggör Röda flottans 

passage från hamnarna i Baltikum 

och Kaliningrad, via Vättern och 

Vänern ut i Nordsjön. I Kalmarsund 

står två nakna bropelare – 

Europas längsta bro, en seger för 

socialismen, skulle varit klar 1972 

men ska enligt den senaste 

femårsplanen invigas 1991. 

Bernstrup och Westerhov 

kommer inte med några nyheter. 

Allt är känt, vad det än stod i hyllningstelegrammen. 

Från lägren 

och taggtråden, de krattade sandplanerna, 

de stinkande brunkolsavgaserna 

och de flagnande husen 

till missmodet i köerna, uppgivenheten 

på arbetet och den nakna, 

blinda skräcken i källarna långt 

under marken. Författarna har 

gjort en transplantation. De har 

tagit död vävnad och ympat den 

på en plats dit den aldrig nådde. 

Publiken drar efter andan och 

tanken svindlar när vi begrundar 

den olycka som aldrig blev vår. 

Inte Inte alla alla alla föremål föremål föremål ser annorlunda 

ut i spegeln. Det finns symmetrier 

som binder samman objekt och 

bild, röst och eko, verklighet och 

fiktion. ”Det är slående vad 

politisk stabilitet betyder för ett 

lands utveckling”, säger partiets 

andreman, ideologiske sekreteraren 

Ingvar Engman, ett par dagar 

innan han tvingas fly till 

Nordkorea undan folkets vrede. 

”Våld är en taktisk och strategisk 

fråga, inte en moralisk” anmärker 

Mats Olsson, stabsofficer i 

Folkkommissariatet för inre 

säkerhet. Spegelbilderna svävar 

inte på målet. 

En last i kontrafaktiska berättel- 

ser kan vara fascinationen för 

avgörande händelser; ett slags 

tidens ofrånkomliga brytpunkter 

som till varje pris måste pekas ut, 

ringas in och mikroskoperas. 

Bernstrup och Westerhov håller 

sig undan denna frestelse. 

Folkrepublikens historia skildras 

retrospektivt och fläckvis, samtidigt 

som världen utanför Sverige 

av allt att döma går sin gilla gång 

med närmast urverksmässig 

precision. Detta är inte berättelsen 

om den felande detalj som fick 

bägaren att rinna över – det är 

berättelsen om ett befintligt fel som 

bara blev en aning större. 

Ibland spelar spegeln oss ett 

spratt. Reflektionen tycks bekant, 

men ändå egendomligt främmande. 

Bilden av högerhanden 

visar sig vara en vänsterhand. 

Folköl kommer aldrig att bli 

detsamma igen; inte efter att ha 

avnjutits tillsammans med folkkaffe, 

ett surrogat där kaffebönorna 

drygats ut med rostad 

råg. 

1989 blev Europas revolutionsår. 

Två bilder brändes in på 

näthinnorna i den fria världen och 

kom att för alltid symbolisera 

kommunismens fall. Den ena är 

bilden av den rämnade Berlinmuren. 

Den andra föreställer en 

svensk man som återförenas med 

sin syster efter tolv års 

fångenskap. I handen håller han 

den svenska flaggan – den gamla, 

utan det förhatliga kommunistemblemet 

i mitten – i bakgrunden 

står en stridsvagn reducerad till 

passiv åskådare. Den som tittar 

noga kan också se en karikatyrbild 

av en sittande Lenin, uträttande 

sina behov, pryda en husvägg i 

bakgrunden. 

Ja, mannen vid stridsvagnen är 

en fiktion. Men han talar till oss 

likafullt. Lyssna. 

Ulrik Ulrik Franke Franke 

Franke 

Medlem av Svensk Linjes redaktion 

Föreningar 

FMS Malmö 

Anders Eriksson 

anders.eriksson@moderat.se 

0707 - 95 94 94 

Studentföreningen Ateneum 

www.ateneum.net 

Daniel Müller 

ordf@ateneum.net 

0706 - 866 99 

FMS Kalmar 

Fredrik Gerhardsson 

fg22aa@student.hik.se 

0706 - 05 67 22 

FMS Växjö 

Ulf Hedin 

ulf.hedin@moderat.se 

0708 - 62 38 21 

FMS Valhall 

fly.to/valhall 

Gustav Gellerbrant 

gustav.gellerbrant@moderat.se 

0736 - 29 93 77 

FMS Göteborg 

www.fmsg.org 

Marcus Åvall 

marcus.avall@fmsg.org 

0735 - 08 76 76 

Linköping FMS 

lkpg.blogspot.com 

Johan Lundberg 

johan.lundberg@moderat.se 

0706 - 69 93 09 

FMS Freja 

fmsfreja.tk 

Daniel Ernerot 

daniel.ernerot@moderat.se 

070 - 279 99 29 

FMS Engelbrekt 

Heidi Granqvist 

heidi.granqvist@moderat.se 

FMS Karlstad 

Ricard Nordberg 

ricard.nordberg@moderat.se 

0735 - 99 91 70 

FMS Stockholm 

www.fmss.org 

Caroline Wallensten 

caroline.wallensten@moderat.se 

0735 - 10 10 19 

Högerjuristerna 

www.hogerjuristerna.org 

Shashika Padmaperuma 

shashika@moderat.se 

0708 - 27 41 21 

Högerteknologerna 

www.hogerteknologerna.org 

Anna Tannenberg 

anna.tannenberg@moderat.se 

0739 - 68 71 25 

FMS Handelshögern 

Evelina Lorentzon 

evelina.lorentzon@moderat.se 

0706 - 18 52 25 

FMS Uppsala 

Maria Malmer 

maria.malmer@moderat.se 

0739 - 41 07 94 

FMS Ymer 

Robert Svedjetorp 

robert.svedjetorp@moderat.se 

FMS Luleå 

Måns Montell 

mans.montell@moderat.se 

78 Svensk Linje 2 • 2005 Svensk Linje 2 • 2005 

79

Kreab-annons här 

80 Svensk Linje 2 • 2005

Svensk Linje Nr 2, 2005

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?