Klungan / Se oss flyga över scenen i fruktansvärda ... - Dansens Hus

More documents

Recommendations

Info

Recensioner & artiklar Nummer, 4 feb 2011 Ombudsmaterial, senast uppdaterat 2011-03-04 Mattias Fransson och Sven Björklund upptagna med ”släktingforskning” för att ta reda på varför allt gått åt helvete. Foto: Andreas Nilsson Recension [2011-02-04] Klungan söker rötterna Länk: Klungans hemsida RECENSION/TEATER. I Klungans nya söker bekanta outsiderkaraktärer sina rötter. Katla hittar hem, Lacken "släktingforskar" och Lars Stenberg ger oss "en fullt fungerande fantasivärld". Nummers Malin Palmqvist jublar bitvis inombords, men skulle vilja ha lite mer vemod. Två scener lägger sig framför alla andra när jag tänker på premiären av Klungans nya Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Det är dels inledningsscenen som är helt underbar. Vi befinner oss på Lars Stenbergs (Sven Björklund) smultronställe, en "fullt fungerande fantasivärld" där Mattias Franssons Mikael Hjort äntligen har blivit ett djur. Eller åtminstone ett mellanting mellan ett djur och en trädgårdsprydnad. Här trippar Olof Wretlings och Carl Engléns bockbröder runt i Ulla Karlssons spejsade scenografi och gallrar högtidligt trädgården och varandra enligt principen varannan ska bort. Den andra scenen som står ut är när Mattias Franssons Lacken med hjälp av Sven Björklunds Tråden ska "släktingforska" och i soprumsmaterial söker fakta om historiska liggningar. Det går så där. Bilden av en desperat man som i smutsvita kläder omväxlande bläddrar i serietidningen Bobo och telefonkatalogen för att hitta anledningen till den "negativa spiralen" fastnar verkligen. Liksom Mattias Franssons spastiskt obekväma dans som avslutar numret. Birgitta Egerbladhs koreografiska avtryck är viktigt och bra. Mattias Franssons plastik går utöver det förväntade och imponerar genomgående. Ett tema i Se oss flyga (...) är familjer, scenografiskt tecknat med ett rullande, högt svajande kökspussel. Ensamma outsiderkaraktärer som Katla hittar hem och får en logisk bakgrund, morbror Sixten får ett svart får som arvinge och en farfar tvingas bli full för att underhålla barnbarnen. Jag skulle säga att den här scenuppsättningen något mer liknar förrförra Jag är en fågel nu än mer avskalade Det är vi som är hemgiften. Personligen föredrar jag "hemgiften", jag vill ha mer vemod och gillar Klungan på scen som bäst när de går bort från det mer konventionella (även om det ordet är svårt att använda om Klungan) och in i det mer korthugget absurda. Samtidigt är jag glad att gruppen väljer att gå åt olika håll och inte fastna på samma ställe. Betyget är snubblande nära en femma. 1 Malin Palmqvist
St Press 2011-02-09 av Elin Ekselius Humor med en doft av ensamhet Humorkollektivet Klungan rör sig i gränslandet mellan absurd humor och full galenskap. Nu är de aktuella med föreställningen Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Västerbottniskan är bred, den lufsiga mannen pratar snabbt – och är rasande arg. – Sätt dig ner på en stol, håll käft i stället, få nå gjort! Han stirrar, rakt in i kameran: berättar att han har jobbat på en högstadieskola hela livet, »rensat pappershanddukar som har gjort stopp«. Han fräser fram orden, pratar allt högre, allt snabbare: – Jag har fått bajsvatten över mig fler gånger än jag har spolat. Ungarna skrattar åt mig från att jag kliver upp på morgonen till att jag lägger mig på kvällen. Jag har inte haft en flicka på 35 år! Jag har inte sett nå roligt sen -73. Nu skriker han. – Jag har inte skrattat en gång! Jag bor i en koja, jag bajsar i en hink! Men så: bortvänd, mer mumlande: – Pojken min har glömt bort mig. Humorn är lika kolsvart som den skitiga kaffekoppen han håller i handen. Mannen är en av karaktärerna som humorkvartetten Klungan har förlöst. I tio års tid har de dragit fram genom Sverige tillsammans med sitt allt rikare persongalleri – de har fått en växande publik genom långköraren Mammas nya kille i P3, tv-serien Ingen bor i skogen, teaterföreställningarna Jag är en fågel nu och Det är vi som är hemgiften. Och nu är det dags igen, med föreställningen Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter, som de har arbetat fram tillsammans med koreografen Birgitta Egerbladh. Samtidigt visar SVT deras hemgift-föreställning. Grupp – på gott och ont När ST Press träffar Klungan sitter de med varsin kaffekopp i en ring och faller följsamt in i varandras prat. Tillsammans bildar de ett starkt kollektiv – därav namnet Klungan. – Vi är väldigt mycket en grupp. På gott och på ont. Det är både tryggt, irriterande och påfrestande. Det är som om vi åker en berg- och dalbana ihop, säger Mattias Fransson. – Precis, nickar Carl Englén. Vi håller sällan medelhastighet tillsammans. Ibland går det jättetrögt, men så är det som om alla börjar plussa i stället, och då går det plötsligt snabbt, fruktansvärt snabbt! Klungans värld befolkas av människor i utkanten – på gränsen till vansinne, och samtidigt med en alldeles naken mänsklighet. Där finns mannen som samlar på instruktionsböcker, och en annan som – bokstavligen – vägrar att lämna ifrån sig avlopp. Någon är besatt av sin längtan efter att få tappa minnet och därefter bli uppfostrad av djur. Nycirkusartisten Katla har en intensiv lust att provocera – och Livscoachen i cowboyhatt, flanellskjorta och Graningekängor delar gärna ut råd om åldersnoja, vabb-missbruk, impotens och feng shui. Pratar med breda dialekter Grundtonen går i moll. Karaktärerna – mest män – har en intensiv lukt av ensamhet. De pratar gärna och mycket – med dialekter som är breda och obönhörligt sätter personerna på kartan: geografiskt och klassmässigt. Ombudsmaterial, senast uppdaterat 2011-03-04
Page 1: Klungan / Se oss flyga över scenen
Page 5 and 6: En utskrift från Expressens nätup
Page 7 and 8: - De har hamnat i en annan värld m
Page 9 and 10: ska se mer, vi ska se kropparnas r

Klungan / Se oss flyga över scenen i fruktansvärda ... - Dansens Hus

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?