Handledning till Musik i konsten - Regionmuseet Kristianstad

likgiltighet, och nästan utan tvekan sa han: ”Jag beklagar,
men jag är oändligt mycket intelligentare än dessa tre professorer,
och därför vägrar jag att låta mig examineras av
dem. Det här ämnet behärskar jag alltför väl.”
Som ett resultat av detta ställdes han inför det disciplinära
rådet och relegerades från skolan. Detta var slutet på hans
studiebana. Han sa om sig själv: ”Jag tycks av ödet vara bestämd
att visa en vild och grym excentritet, vare sig jag vill
det eller inte.” Redan nu var han ryktbar i Katalonien, mindre
för hans målningars skull än på grund av vissa större
omvälvningar som han helt omedvetet givit upphov till.
Ett exempel: 1928 höll han en föreläsning över modern
konst i sin födelsestad Figueras, varvid borgmästaren satt
som ordförande och flera lokala nobaliteter var närvarande.
En ovanligt talrik publik hade samlats för att höra på
honom. När han hade kommit fram till slutet av sitt anförande
märkte han inga tecken på att hans åhörare hade fattat
den slutgiltiga avgörande innebörden i hans sista mening.
I ett plötsligt anfall av raseri skrek han så högt hans
lungor förmådde: ”Mina damer och herrar. Föreläsningen
är SLUT.” I samma ögonblick hände detta: borgmästaren
som var mycket omtyckt, ja, älskad av hela stadens befolkning,
föll död ned vid hans fötter. Uppståndelsen var obeskrivlig
och händelsen hade betydande följdverkningar. I
skämttidningar hävdades att de oerhörda saker han sagt i
sin föreläsning hade dödat honom.
Alltsedan 1929 har Salvador varit klart övertygad om sin
genialitet. Freud lär ha sagt efter att som hastigast mött
honom: ”Aldrig någonsin har jag sett ett mera perfekt exemplar
av en spanjor. Vilken fanatiker!”
Även om mycket i Dalis konst kan förefalla ytligt och utvecklat
efter givna mallar, är hans stora popularitet inte
enbart ett resultat av hans skickliga marknadsföring av
sig själv, utan i högsta grad också av en säregen och rik
bildmässig fantasi och en behärskning av gestaltning och
teknik, som placerar honom bland den moderna konstens
stora klassiker.
Dalis bilder befolkas av små associationsväckande blandväsen,
som både liknar och inte liknar någonting annat. De
låter sig inte tolkas utan måste upplevas. De är bärare av
olika känslor och attityder. På avstånd ser dessa verk glädjande
ut och ger fest åt ögat. Men de är stämmässigt tvetydiga.
Man tycker sig följa ett skeende, och man följer det,
men det bryts genast av en ny helhet. Det blir ett virvlande
karnevalståg med språng från en helhet till en annan. Så
dukar konstnären ett ögats äventyr åt oss.
Ur boken ”Salvador Dalis hemliga liv”