Arkeologiskt forskningsprogram för Regionmuseet i Skåne.

Omslagsbild: Helgeå vid Torsebro.Foto: Helén LiljaISSN 1401-0239

InnehållsförteckningInledningHistorikPersonal och vidareutbildningRegionmuseets roll och geograska verksamhetsområdeSamarbetspartners och externa tjänsterRapportsituationProjekt, förr och idagPubliceringLänets arkeologiFörutsättningarLänsbeskrivningFornlämningsbild i Skåne- Senpaleolitikum- Mesolitikum- Neolitikum- Bronsålder – äldre järnålder- Yngre järnålder- Det medeltida och efterreformatoriska kulturlandskapet- Den historiska arkeologins forskningsinriktning- Fyndmaterialets roll i forskningenHotbilder mot Skånes fornlämningar- Bortodling – odlingsskador- Skogsbruk- Övertäckning av fornlämningar- Hårdexploaterade områden- BevarandeaspekterFramtida forskning och kunskapsuppbyggnadUtgångslägeKunskapsläge, behov och valMål för kunskapsuppbyggnadVattenvägarEtt forskningsprojekt kring HelgeåFrågeställningBebyggelseResursutnyttjandeFörmedlingAvslutningReferenser1122344788991010111213151516161616161718181921232324283031

BilagorRapporter publicerade i Länsmuseets/Regionmuseets rapportserie 1992 – 98Publicerade artiklar/böcker m m 1988 - 99

Arkeologiskt forskningsprogram för Regionmuseet i Skåne.“Alla arkeologiska undersökningar är forskning och måste därför alltid planeras och utföras mot bakgrundav en strategi för vinnande av ny kunskap. Denna strategi bör formuleras utifrån förutsättningar,nationellt och internationellt, teoretiskt, metodiskt och materialmässigt. I detta ligger det totalabranschansvaret“ (Hyenstrand 1995 s. 18).Forskningsprogram för arkeologiInledningDetta är Regionmuseet i Skånes första uttaladeforskningsprogram för den arkeologiska verksamheten.På grund av att det är det första avsitt slag blir det också något omfattande, eftersomden utomstående måste få en viss bakgrundoch inblick i hur verksamheten har utvecklatsoch var den står idag. Detta låter siginte göras utan en ganska grundlig genomgångav diverse formalia. Den som är ute efter kärnanav innehållet kan med fördel börja läsningenmed stycket som handlar om ”Framtidakunskapsuppbyggnad och forskning”.Arbetet med detta program har utförts av TonyBjörk, Johan Dahlén, Anders Edring, PetterJansson, Karl-Magnus Lenntorp, Helén Lilja,Catherine Svensson och Ann-Christin Åkesson.En sakkunnig referensgrupp har bestått avKarin Bauman, Agne Furingsten, Lars Larsson(Arkeologiska institutionen, Lund) och AndersÖdman (Lunds Universitets Historiska museum).HistorikKristianstadFram till och med 1981 gjordes merparten avde arkeologiska undersökningarna i dåvarandeKristianstads län av UV- Syd i Lund. Från ochmed 1981 kom i stället merparten av undersökningarnaatt göras av personal vid Skånes hembygdsförbundslokalkontor i Kristianstad. Redani ett ganska tidigt skede var förmedling tillallmänheten, bl a i form av grävningar i samarbetemed studieförbund och hembygdsföreningar,en prioriterad uppgift. Det var underdessa inledande år stora svängningar i verksamhetensstorlek, o ch därmed också en storpersonalomsättning, i synnerhet fram till ochmed 1986/87.5Ungefär samtidigt med att verksamhetensstruktur började att stabiliseras pågick diskussionerkring bildandet av Kristianstads länsmuseum. Stiftelsen bildades 1987 och trädde ikraft från 1/1 1988. Grundarna var Kristianstadsläns landsting, Kristianstads kommunoch Skånes hembygdsförbund. I och med attstiftelsen bildades gick personalen vid Skåneshembygdsförbunds lokalkontor direkt över tillKulturmiljöavdelningen vid Länsmuseet, eftersom den förre arbetsgivaren var en av stiftelsegrundarna.Avdelningen hade endast en fast anställd arkeologfram t o m 1990 då ytterligare en arkeologanställdes. 1991 minskade emellertid verksamhetsområdet,genom en muntlig överenskommelsemellan Länsmuseichefen, Länsantikvarienoch chefen vid UV- Syd, från dåvarandeL-län till att i huvudsak omfatta Kristianstadskommun. Orsaken var att museet vid dettillfället inte ville utöka personalstyrkan ytterligare,vilket hade krävts för att upprätthållaverksamheten i hela länet. Följdverkningenblev i stället att en person fick sluta 1993.Från 1991 fokuserades arbetet kring den arkeologiskauppdragsverksamhetens på stabilitetoch att inarbeta fungerande administrativa ochekonomiska rutiner. Det sågs som de främstaförutsättningarna för att bygga upp en långsiktigtfungerande verksamhet. Från 1994, efteratt ha funnit en administrativt och ekonomisktfungerande form, har verksamheten allt mer inriktatspå metodiska förbättringar. Stora steghar varit övergången till en kontextuell grävningsmetodikoch införandet av inmätningarmed totalstation. Dessa båda landvinningar harmedfört tidsmässigt, vetenskapligt och teknisktsett bättre och snabbare grävningar. Även inom

Forskningsprogram för arkeologit ex fyndregistrering har det gjorts betydelsefullaförbättringar de senaste åren, vilket f ö kan sägasgälla för hela verksamheten. Den avgörande betydelsenför de senaste årens (94 - 99) framsteghar varit en ökning av den fast anställda personalen,från 1 till 4 personer, som gjordes 1996. År1998 fast anställdes ytterligare en arkeolog.LundHos Landsantikvarien i Lund har det bedrivits arkeologiskuppdragsverksamhet, med ursprung iHistoriska museet, sedan 1928 med Skånes hembygdsförbundsom huvudman. Arbetena har bedrivitsi större delen av gamla Malmöhus län (undantagetLunds stad och Malmö kommun) och dehar främst omfattat kyrkor och kyrkogårdar samtmindre arbeten i förhistoriska fornlämningar ochbytomter. Till stor del har arkeologin vid kontoretvarit inriktad på kyrkor och kyrkogårdar, vilketresulterat i en sedan lång tid uppbyggd kompetenspå detta område.Personal och vidareutbildningFör närvarande finns sex arkeologer (fem tillsvidareanställdaoch en visstidsanställd) vid Regionmuseeti Skåne. Dessutom tillkommer entillsvidareanställd kartritare som bland annat sköteradministrativt arbete, ekonomisk redovisning,layout och ritarbete. Övergripande ansvar förverksamheten har Landsantikvarien/Regionmuseichefenoch Kulturmiljöavdelningenschef.Vidareutbildning av personalen sker fortlöpandeinom data- och GIS-området. Den rentarkeologiska vidareutbildningen sker främst iform av deltagande i kortare kurser och seminarier.Flera av de anställda bedriver dock fortsattauniversitetsstudier i ämnet.Regionmuseets roll och geografiska verksamhetsområdeArkeologisk uppdragsverksamhet bedrivs idaggemensamt av de båda kontoren i Lund och iKristianstad. Kontoret i Kristianstad arbetar idag främst inom Kristianstads kommun, bortsettfrån undersökningar i kyrkor, på kyrkogårdaroch enstaka samarbetsprojekt med UV- Syd somgjorts i övriga delar av det forna Kristianstad län.Kontoret i Lunds arkeologiska verksamhetsområdeomfattar i stort hela gamla Malmöhus län(undantaget Lunds stad och Malmö kommun).Genom vår verksamhet har vi en god kännedomom länets kulturhistoria.Från 1 januari år 1999 är de två kontoren organisatorisktsammanslagna till en avdelninginom Regionmuseet i Skåne. Målet är att bibehållaoch utveckla den arkeologiska verksamhetsom under lång tid bedrivits på de bådakontoren. Den antikvariska kunskap som finnssamlad på kontoren i Kristianstad och i Lundger en värdefull helhetssyn på kulturmiljön iSkåne. Denna helhetssyn är en kombination avett aktivt kunskapsinhämtande inom arkeologi,byggnadsvård, kyrkor och landskapsanalys,samt det enkla faktum att personer med skildakompetenser delar arbetsplats. Inom organisationensram finns också kulturgeograf, etnolog,biologer, konstvetare m fl. Detta gör att Regionmuseetsamlat har en mycket bred kulturhistoriskkompetens.Genom bildandet av Regionmuseet i Skåne gavsbl. a. ett uttalat uppdrag från huvudmännen attmuseet skall arbeta med regional kunskapsuppbyggnadoch förmedling inom kulturmiljöområdet.Museets kombination av flera samverkandeverksamheter och kompetenser gör attäven den strikt arkeologiska rollen består avnågra olika komponenter. Dessa består grovt settav att bistå kommuner, länsstyrelse m fl i samhällsplanering,rådgivning till föreningar, företagoch privatpersoner, kontinuerlig antikvarisk tillsynav fornlämningsbeståndet, vetenskaplig kunskapsuppbyggnadoch förmedling. Tyngdpunkteni detta dokument ligger naturligtvis på kunskapsuppbyggnaden,men även några andra betydelsefullaaspekter som berör kunskapsuppbyggnadenkommer att belysas.Målsättningen för Regionmuseets arkeologiskaverksamhet är att bli en naturlig samarbetspartnernär det gäller undersökningar, kunskapsuppbyggnadoch kunskapsförmedling, i första hand iöstra Skåne. Inom kommunerna Simrishamn,Tomelilla, Kristianstad, Bromölla, Östra Göinge,Osby och Hässleholm är vi intresserade av och6

Forskningsprogram för arkeologiberedda att ta ett övergripande ansvar för den arkeologiskauppdragsverksamheten. Detta ses bådesom naturligt, med hänsyn till Kristianstadskontoretsgeografiska läge, och tvingande för attkunna utveckla och långsiktigt säkerställa en kvalitativtgod service åt länsstyrelse, kommuner,företag och invånare i denna del av länet. Vidupphandling av medelstora och större uppdraginom länet är det generellt sett av intresse förRegionmuseet att finnas med som anbudsgivare.Specifikt vad gäller kyrkor och kyrkoarkeologi ärvi självklart intresserade av att bibehålla den rollsom gamla Landsantikvariekontoret i Lund ochLänsmuseet i Kristianstad har haft. Tillsammanshade dessa institutioner ansvaret för alla kyrkor iSkåne, undantaget de i Malmö kommun. Dettaansvar har samlat övertagits av Regionmuseet iSkåne.Samarbetspartners och externa tjänsterVid flera tillfällen genom åren har Regionmuseetsamarbetat med andra grävande institutioner. När7Kvinna med radband. Grav påDominikanernas kyrkogård iÅhus. Foto: Helén Liljadet gäller specifika uppdrag har detta bl. a. skettmed UV-Syd vid vägutredningar och enstaka undersökningar.Detta har varit givande som ett sättatt utbyta erfarenheter och för viss metodutveckling.Regionmuseet är även fortsättningsvis intresseradeav att driva gränsöverskridande projekti vid bemärkelse, både för att utbyta erfarenheteroch för att ta del av större projekt.Regionmuseet har sedan ett tiotal år ett väl inarbetatsamarbete med LUHM kring fyndregistrering,-konservering och förvaring. Regionmuseet hardessutom haft ett gott, informellt, samarbete medKulturen kring t ex metodutveckling och personalutbyte.Under en längre tid har Regionmuseet köpt tjänsteri form av olika specialistkompetenser och analyser.Osteologisk kompetens har främst hämtatsfrån UV-Syd, men även i någon mån från UV-Väst. Här kan nämnas undersökningen av dominikanerkonventetskyrkogård i Åhus med ettstort skelettmaterial som för närvarande bearbe-

Forskningsprogram för arkeologitas osteologiskt av UV-Syd. C14-analyser harfrämst gjorts av kvartärgeologen i Lund ochSvedberg-laboratoriet i Uppsala. Enstaka proverhar gått över Riksantikvarieämbetets kvot påNaturhistoriska Riksmuseet. Dendrokronologi,keramikanalyser och andra kvartärgeologiskaanalyser har utförts av kvartärgeologiska institutioneni Lund. Makrofossilanalyser har utförts avkvartärbiologiska institutionen i Lund.Till detta kommer ett kontaktnät som omfattarsamtliga organisationer som bedriver arkeologiskuppdragsverksamhet i södra Sverige, ett flertalhembygdsföreningar och amatörarkeologer. Regionmuseetdeltar regelbundet med representanterpå de möten som hålls inom projektet ”Uppdragsarkeologi& forskning”, Riksantikvarieämbetetshöstmöte och Museiarkeologiska föreningensmöten.Förhoppningsvis kommer samarbete framöveratt utökas respektive påbörjas med flera olika aktöreri regionen, framför allt UV- Syd, Malmömuseer och Kulturen. Viktiga samarbetspartnersär eller kan också bli Länsmuseerna i Blekinge,Halland, Småland och museet på Bornholm.Slutligen finns etablerade kontakter med Arkeologiskaoch Medeltidsarkeologiska institutionernavid Lunds universitet samt enskilda personervid dessa. Det finns all anledning att utvecklaett närmare samarbete med dessa institutionerinom ramen för flera av de projekt som föreslås idetta program.RapportsituationI juni 1999 har Regionmuseet 101 oskrivna rapporter,varav 7 är stora arbeten och 94 är små (under20 rapportdagar). Merparten av de små rapporternaär på 1 – 3 rapportdagar vardera. Den isärklass största enskilda rapporten är kv Spritan,Åhus, 1994 – 96, där det återstår ca 100 rapportdagar.Sammanlagt är rapportskulden på 837 rapportdagar,vilket motsvarar 3,8 årsverken. Fördelat påde fem personer som är sysselsatta med verksamheteninnebär detta en skuld på vardera 9 månader,vilket inte är särdeles mycket.Den genomsnittliga åldern på de rapporter sominte är färdigställda än ligger på 4,6 år. Merpartenhärrör från tiden 94 – 99, men enstaka, betydligtäldre grävningar påverkar genomsnittsåldern väsentligt(äldsta orapporterade är några ärendenfrån -82 och -83).Projekt, förr och idagFör att ge läsaren en viss uppfattning av de insatsersom gjorts som en följd av, eller vid sidan av,den strikt uppdragsrelaterade och styrda verksamheten,görs i det följande en kort beskrivningav de typer av insatser som enskilda undersökningarhar genererat och därefter ett urval av projektav mer övergripande karaktär.Regionmuseets uppdragsverksamhet har mellan1989 –1999 bl. a. utmynnat i ett antal utställningar,framför allt på museerna i Kristianstad ochÅhus. Till de största och mest uppmärksammadehör utställningarna om den vikingatida handelsplatseni Transval (1989-91), undersökningen söderom kyrkan i Vä (1991) och Spritangrävningeni Åhus (1994 –96). Den sistnämnda ingicksom en del i två större utställningar om den medeltidastaden Åhus.Enskilda publikationer/monografier får representerasav de två häftena om undersökningsresultatenfrån det vikingatida gravfältet i Fjälkinge(1990). Mer akademiskt riktade artiklar har bl aproducerats om en kultplats från bronsåldern,Balsgård (1992), och ett järnåldersgravfält iFärlöv (1996-98).Ett viktigt redskap i arbetet kring urbana samhällenär de s k ”Generalkartorna”, som enkelt uttrycktär en kontinuerlig uppföljning av projektetmedeltidsstaden. För staden Åhus gjorde Regionmuseeten uppdaterad generalkarta 1994 ochdenna á jourhålls kontinuerligt. Regionmuseethar även påbörjat en sammanställning av Kristianstad(som inte ingick i ”medeltidsstaden”), ochgeneralkartor över Vä och Simrishamn planeras.Detta är en form av sammanställningar som ärovärderliga för att få en överblick av de medeltidastadslämningarna, dels ur en strikt antikvarisksynvinkel och dels ur forskningssynpunkt. Arbetetmed generalkartorna är en etablerad del av8

Forskningsprogram för arkeologiLänets arkeologiFörutsättningarI detta kapitel ges en kortfattad beskrivning avfornlämningsbeståndet och det arkeologiska lägeti länet. Inledningsvis kan det konstateras attdet gjordes en reviderad fornminnesinventeringför hela Skåne under åren 1985 – 87, huvudsakligeni gamla Malmöhus län, och 1992 – 96, huvudsakligeni gamla Kristianstads län (Jensen1997 s 53 - 59). Inventeringen är i ett nationellt,likväl som internationellt perspektiv, av myckethög klass. Här finns ett fantastiskt och till storadelar ännu outnyttjat material att ösa ur för densom arbetar med regionens arkeologi. Forskningspotentialengäller inte minst de lämningarsom är synliga ovan mark.Alltsedan exploateringsgrävningar i större omfattningbörjade att utföras under 1960-talet hartyngdpunkten legat i sydvästra och västligasteSkåne. Här har det utförts ett stort antal arkeologiskaundersökningar och detta har självfalletsamband med att exploateringstrycket är störst idenna del av länet. De forskningsprojekt som harutförts och utförs i länet har haft en likartad geografiskspridning, dock med tillägget att det dessutomfinns en tydlig spridning åt landskapetssödra och sydöstra delar (t ex Gårdlösaprojektet,Hagestadprojektet, Ystadprojektet). Utanför densödra och västra kustzonen har det därutöver endastgjort enstaka mindre projekt, respektive enskildaarbeten (t ex Anglert, Callmer, Carlie,Larsson, Wyszomirska). Flera avhandlingsarbetenoch andra sammanställningar har dock omfattathela landskapet (t ex av Althin, Hårdh, Karsten,Strömberg, Svanberg).Skånes bygder (efter Campbell 1928).LänsbeskrivningSkåne län har genom historien genomgående karakteriseratssom en gränsbygd. En gräns mellankontinenten i söder och den skandinaviska halvöni norr. En gränsbygd som innehåller elementfrån båda dessa områden. Skånes kulturmiljö kandelas in i tre olika bygder, nämligen slättbygd, risbygdoch skogsbygd i enlighet med Campbell1928 (som bl a noterades vid den reviderade fornminnesinventeringen,se Jensen 1997). Därefterhar det gjorts ett antal olika arkeologiska/kulturhistoriskaindelningar av Skåne, med betydligt rikareflora av bygder (t ex Hyenstrand 1979, 1984,Meijer- Klarin 1996). För den fortsatta beskrivningenav länets fornlämningar följs för enkelhetensskull Campbells klassiska indelning.Slättbygden utgörs i de sydvästra delarna av länetav en fullåkersbygd med exceptionellt god jordmån,i den nordöstra delen av Kristianstadsslättenoch i sydöst av Österlen. Länets inre delar ochgränszonen mellan slätt och skog består av envarierad miljö med en blandning av skogsmarkoch åkermark och kallas för ris- eller mellanbygd.Skogs- och risbygderna är mer kuperade, och genomkorsasav flera horstar bl.a. Söderåsen ochLinderödsåsen. Tillsammans utgör flera av destörre åsarna den s k ”skånska diagonalen” somskiljer kontinentaleuropeisk geologi och naturfrån den fenno/ skandinaviska.De korta avstånden mellan slätterna, åsarna, höglandet,kusterna och vattendragen gör den Skånskanaturen variations- och innehållsrik. Det ärtydligt att de olika bygderna har och har haft olikartadeförutsättningar och helt eller delvis olikartadetraditioner. Redan det faktum att de skiljersig åt vad gäller terräng, vegetation och fornlämningsbildtalar för detta.12

Fornlämningsbild i Skåne”I Skåne har det levt minst 400 förhistoriska, 15medeltida och 15 efterreformatoriska generationer”(Meijer-Klarin 1996 s. 29). Av detta citatframgår tydligt den tidsmässiga, rumsliga ochfunktionella komplexitet som de skånska fornlämningarnautgör. Skåne län täcker en yta pådrygt 11 000 kvadratkilometer och är ett av defornlämningsrikaste länen i Sverige sett till antaletfornlämningslokaler. Vid sammanslagningenav de båda länen kom antalet lokaler att uppgå tillsammanlagt 14 529 lokaler, med 24 580 fornlämningar.Detta innebär rent statistiskt att detfinns 1,3 fornlämningslokaler per kvadratkilometer,ett värde som i sig inte säger något om fördelningenöver Skåne. Ett känt faktum är att överochbortodling av fornlämningar klart har påverkatfornlämningsantalet i Skåne, framförallt i fullåkersbygder.Detta exempel på källkritisk aspektär viktig att ha i tankarna vid diskussioner omSkånes fornlämningar.Det kan konstateras att det överlag finns en fragmenteradfornlämningsbild i slättbygderna, medandet i skogs- och risbygderna finns ett mer varieratfornlämningsbestånd bevarat. Karaktärsfornlämningarnai slättbygden är megalitgravar,bronsåldershögar, boplatser, medeltida byar, kyrkoroch städer. I ris- och skogsbygden dominerarjärnåldersgravfälten och områden med röjningsrösen, och i anslutning till dessa gravar (rösen ochstensättningar), älvkvarnsförekomster och skärvstenshögarsamt medeltida byar, kyrkor och gårdar.En slutsats som vi kan dra av fornminnesinventeringenär att förhistoriska boplatser i storomfattning saknas i ris- och skogsbygden ochdetsamma gäller förhistoriska gravar i slättbygden(Jensen 1997 s. 53 - 59). Denna beskrivningav fornlämningsbilden i Skåne lämnar mycket iövrigt att önska och bilden är ännu mycket generell.Kunskapen om fornlämningarna i länet ärdessutom ojämn, vilket till stor del hänger sammanmed forskningsintensiteten, som varit särklassigtstörst i de södra och sydvästra delarna därdet dessutom är störst exploateringstryck (seovan). Nedan följer en kortfattad beskrivning avkunskapsläget och hoten mot fornlämningarnabaserat på en översiktlig kronologisk genomgång.13Senpaleolitisk pilspets från Fjälkinge. Teckning: AndersEdring.SenpaleolitikumEfter den senaste istiden vidtog en period avmänsklig aktivitet i landskapet som har lämnatmycket svåridentifierade spår. I Skåne finns det idag ett 25-tal kända platser med fynd av senpaleolitisktmaterial. Övervägande delen av dessautgörs av enstaka pilspetsar typ Bromme. Trestörre fyndplatser har påträffats i Skåne, Segebro,Mölleröd och Fjälkinge backe, varav de tvåförsta har varit föremål för undersökning(Salomonsson 1964, Larsson 1994, Edring 1997).Senpaleolitiska lämningar i Skåne består i dagslägetsåledes främst av lösfynd (Andersson &Knarrström 1999).Kunskap om senpaleolitiska lämningar är begränsadp g a det ringa antalet påträffade och undersöktalämningar. Det finns ett kompletteringsbehovnär det gäller att lokalisera lägerplatser/boplatserför att svara på frågor om lokal kronologioch typologi, då det har visat sig föreliggavissa skillnader gentemot danskt och kontinentaltmaterial. Kunskap om boplats strukturer och lägen,när det gäller basboplatser och mindre jaktstationer,är begränsad liksom frågor som berörlandskapet t.ex. havsnivåer och landskapets utseende.I nuläget är det svårt att belysa frågor avsocial karaktär och religion, när det rör sig om såhär gamla lämningar.Forskningsprogram för arkeologi

Forskningsprogram för arkeologiMesolitikumDet finns ett stort antal mesolitiska fynd och fyndlokaleri Skåne. Flertalet av dessa var lokaliseradeinvid sjöar, vattendrag och vid kusterna. Mesolitiskaboplatser indelas ibland efter inlandsboplatseroch kustboplatser. Flertalet kustboplatserligger idag under havsnivån och mesolitisktmaterial har framkommit t ex både iHanöbukten och i Öresund.En rad mesolitiska boplatser har undersökts iSkåne. Ett exempel på en inlandsboplats är Agerödvid Ringsjön (Larsson 1978) och exempel påundersökta kustboplatser är Yngsjö utanför Åhus(Carlie 1993) och Löddesborg vid Landskrona(Jennbert 1984). I dag utförs ett antal intressantaundersökningar av mesolitiska boplatser i sambandmed utbyggnaden av Västkustbanan. Blandannat har det påträffats en plats med välbevaratorganiskt material samt enstaka gravar i Tågerupvid Saxån.Gravfält från mesolitikum har påträffats vidSkateholm (Larsson 1988 m fl), som i dag utgörSveriges i särklass största undersökta gravfältmed mesolitiska begravningar. Ytterligare ett exempelpå en mesolitisk begravningsplats i Skåneär Barumsgraven (Hansen 1941 m fl), som förmodligeningår i ett större gravfält vid Oppmannasjönsstrand.Forskning kring mesolitiska lämningar har varitkoncentrerad till kronologiska, typologiska ochekologiska/ekonomiska frågeställningar. Frågorkring jägar-/samlar kulturernas utnyttjande avnaturen har diskuterats flitigt, likaså bosättningsstrukturermed säsongsbundna boplatser.Mesolitiska lämningar är i dag underrepresenteradevid studier av t.ex. fornminnesregistret. Enriktad nyinventering av mesolitiska fynd ochboplatser i Skåne, likt de inventeringsprojekt Kalmarläns museum har bedrivit på Öland, skullekunna öka kunskapen om t.ex det mesolitiskabosättningsmönstret. En ökad kunskap om periodenstransgressioner och regressioner hade kunnatbelysa frågeställningar kring boplatsernas lokalisering,men även kunnat fungera som etthjälpmedel vid datering.NeolitikumDe neolitiska lämningarna i Skåne varierar frånboplatslämningar, gravar, flintgruvor, palissadanläggningartill offer- och depåfynd. Det stora antaletneolitiska boplatslämningar som finns iSkåne, tillsammans med periodens föränderligastruktur och kulturella variation, gör det svårt attkort sammanfatta lämningarnas lägen. Klar är attde lättbrukade jordarterna kom att spela en merbetydande roll än de gränszoner med biologiskmångfald, som den mesolitiska befolkningen utnyttjat.Den neolitiska perioden var en mycket dynamiskoch expansiv period i Skåne. Nya områden befolkadesoch ny mark bereddes. Neolitiseringsprocessenoch den tidigneolitiska kulturen harstuderats och avhandlats ett flertal gånger av olikaforskare, men frågorna är fortfarande aktuella debattämneninom området.De mellanneolitiska kulturernas svårtolkade samspelframgår mycket tydligt i Skåne, och inomlänet har det påträffats lämningar från såväl trattbägarkultur,gropkeramisk kultur och stridsyxekultur.Ekonomiska, kulturella, religiösa och socialafrågor kring dessa kulturer framstår alltjämtsom viktiga att belysa, inte minst i ett regionaltperspektiv.Senneolitikum i Skåne är främst representerat iform av gravar och offer/depåfynd. Kunskap omboplatser från senneolitikum, och även äldrebronsålder, är utifrån ett geografiskt perspektivöverlag dålig. Detta gäller i synnerhet för norradelen av landskapet. Det är därför angeläget attidentifiera de vanligaste topografiska förhållandena,som troligen är den enklaste faktorn att urskiljanär det gäller lokaliseringen av bebyggelsen,men även spridningen av gravar och fossilåkermark är relevant. Frågeställningen går att utvecklavidare väsentligt, i denna form bottnar denprimärt i ett litet källmaterial.Upprättande av lokala kronologier över hela denneolitiska perioden bedöms också som en ytterstviktig uppgift inför framtiden.Skåne har det högsta antalet gravar i Sverige frånden neolitiska tidsperioden. Det finns ett 30-tal14

Forskningsprogram för arkeologiDen flacka kristianstadsslätten, sedd från Önnestad. Foto: Helén Lilja.dösar och näst Västergötland flest gånggrifter, ett40-tal. Stridsyxegravarna i länet uppgår till överett hundratal, däribland flera s k Linjegravfält.Gravplatsernas placering tenderar att ligga ilänets kustzoner.Unikt för Skåne är de flintgruvor som påträffats iMalmöområdet (Rudebeck 1994 m fl). Råvarutillgångenoch den handel av flinta som utgår frånsydvästra och nordöstra Skåne samt från de danskaområdena är en regionalt och nationellt viktigföreteelse. Flintanvändning är relevant även förandra tidsperioder än neolitikum.Palissadanläggningar är en annan företeelse iSkåne som blivit allt mer påtaglig för den neolitiskaforskningen. Den här typen av lämningarfinns hittills bara representerade i sydvästraSkåne (Stävie – Larsson 1982, Hyllie – Almqvist& Svensson 1990, och Dösjebro).Bronsålder - äldre järnålderTidsperioden kännetecknas i slättbygderna avunder mark dolda lämningar av boplatser och avdet stora antalet gravhögar - ett av de Skånskaslättbygdernas tydliga karaktärsdrag. I ris- ochskogsbygderna kännetecknas tidsperioden däremotav den fossila åkermarken i form av röjningsröseområden,ofta i direkt rumslig kontextmed rösen, stensättningar och skålgropsförekomster.Detta är den tidsperiod som i stora delar av landskapethar satt tydligast och ytmässigt mest storskaligaarkeologiska spår i landskapet i form avsynliga lämningar, och det är nu gården, och iförlängningen den vandrande landsbyn blir tydligaföreteelser. Det som gäller gården och byn ärdäremot relevant endast för slätten. Hur det harsett ut i ris- och skogsbygder är ännu dåligt undersökt.Detta gör det särskilt angeläget inför framtidaundersökningar att verkligen lägga särskildtyngd åt de undersökningar som kommer att utförasi Skånes ris- och skogsbygder.Under bronsålder skedde en gryende och växandehandel med brons. Många menar att bronsetanvänts primärt för att visa status och först i ettframskridet stadium som ett råmaterial för rent”praktiska” produkter. Framväxten av en statushandeloch ett gryende klassamhälle ses som enparallell företeelse under främst äldre bronsålderoch romersk järnålder. Under en tid då inflödet avvaror uppenbarligen var lågt (yngre bronsålder -förromersk järnålder), skedde ingen markant exponeringav hierarkin (som vi idag kan utläsa avdet arkeologiska materialet), men den kan likafulltha varit en realitet i det dagliga livet. Det politiskaoch religiösa landskapet är betydelsefullautgångspunkter för studier av den sociala förändringenunder tidsperioden.15

Forskningsprogram för arkeologiDet har gjorts, och görs, ett antal forskningsprojektsom rör tidsperioderna. Bland annat har debelysts vid de stora Fosiegrävningarna (långhusenetablerades som arkeologiskt begrepp iSverige – Björhem & Säfvestad 1993), Ystadsprojektet(bebyggelsemönster, landskap, förändringav hustypologi m m - Callmer, Larsson &Stjernquist 1992 m fl), det dolda kulturlandskapet(bortodlingen och var finns vad på slätten) ochUppåkraprojektet (samhällsstruktur i Sydsverigeunder järnåldern – Hårdh & Larsson 1998). Förutomdessa stora, ofta universitetsanknutna,forskningsprojekt, har det bedrivits en mängdexploateringsundersökningar på lämningar frånaktuell tidsperiod. Det material som har framtagitsvid dessa har dock som regel använts för attredogöra för den enskilda fornlämningen ochplatsen, sällan som en del i en mer syntetiserandeforskning. En forskare som har studerat bronsochjärnålderns fornlämningar i norra Skånes inlandmed avseende på bebyggelsemönster ärAnne Carlie (Carlie 1994). För detta områdefinns det därför en utomordentlig utgångspunktför vidare studier av bebyggelsearkeologi m m.Att koppla Carlies analyser till det sociala ochagrara landskapet vore en angelägen uppgift förframtiden.En stor förändring av synen på brons- och järnåldernslandskap var det uppvaknande som denreviderade fornminnesinventeringen ledde tillunder början av detta årtionde. Det finns betydanderester av det storskaliga, extensiva jordbruket(med långtidsträda och skottskogsbruksom förutsättningar) från den här tidsperioden iform av fossil åkermark, framför allt röjningsröseområden(Gren 1991 s. 10 – 19). Det måstepoängteras i sammanhanget att storskalighet i detdåtida jordbruket åsyftar ett jordbrukssystemsom helhet och hur stora arealer som användesgenom hela förloppet. Sannolikt låg dock försörjningsbaseni boskapsskötsel. Företeelsen röjningsröseområdenfinns över hela det sydsvenskahöglandet (aa s. 46 – 48), och den kulturhistoriskakopplingen till Smålandsområdet är intressantäven för kommande tidsperioder. Konstigt noghar det än så länge endast gjorts ganska begränsadeforskningsinsatser inom området (se dockOlsson & Wallin, Lagerås samt Connelid &Mascher i : Riddersporre,red, 1999).16Flera för perioderna angelägna problemområdenfinns klartänkt beskrivna i UV-Syds forskningsprogramför 1999 – 2003 (regional variation, försörjningsstrategier,struktur /hierarki/organisation,människan i landskapet och interregionalplacering) (Martens & Jacobsson 1999 s. 35 - 38).Det finns därför inte stor anledning att dröja vidatt beskriva dem ännu en gång i detta sammanhang.Yngre järnålderUnder yngre järnålder skedde många omvälvandeförändringar i samhället. I Skåne är tidsperiodenfrämst representerad av under markdolda boplatser och gravar. Synliga l ämningarfrån tidsperioden utgörs till stor del av gravfältmed resta stenar, kvadratiska stensättningar ochskeppssättningar, runstenar och fossil åkermark.Fossil åkermark finns främst i ris- och skogsbygd,medan runstenar främst finns i Skånessödra slättbygder.Perioden innebar traditionellt sett den vandrandegårdens eller byns slutskede och den stationärabyns födelse. Det intima sambandet mellanyngre järnålderns boplatser och medeltidahistoriskabytomter gör även i ett antikvariskthänseende att de är kopplade till varandra. Detmåste understrykas att ”närområdet” till de registreradebytomterna (inte minst de med tidigt skriftligtomnämnande och/eller ålderdomlig ortnamnsändelse)är av högt intresse att ha uppsiktöver inför exploateringar.Uppkomsten av stationära byar/gårdar skeddeinte samtidigt över hela landskapet, men generelltkan sägas att det hängde ihop med den successivaövergången till ett småskaligt, intensivt jordbruk,av in- och utmarkskaraktär. Förloppet kanantas se olika ut i de olika bygderna, med olikartadeförsörjningsmönster och resurstillgångar,men det kan tillsammans med topografiska - geografiskafaktorer tjäna som en hypotetisk ram föratt studera den kulturhistoriska utvecklingen iolika områden och framväxten av olika bygder ilandskapet.Det är också under äldre och yngre järnålder detsker en tydlig framväxt och konstituerande av

Forskningsprogram för arkeologi.Schaktningsövervakning vid Vätterydsgravfältet, Norra Mellby sn. Foto: Helén Liljamaktcentra och tidiga centralorter (t ex de aktuellaorterna Uppåkra och Vä) i Skåne. Det pågående”Uppåkraprojektet” kommer att ge många nyainfallsvinklar och näring åt debatten (Hårdh &Larsson 1998 ). En utgångspunkt kan vara”Skåne som ett geografiskt och kulturellt gränslandunder järnåldern och senare perioder”(Fabech 1993). Hur har makt i form av kontrollöver viktiga kommunikationsleder och resurstillgångari kombination med politiska allianserpåverkat utvecklingen i regionen?Järnframställningens utveckling och betydelseför norra Skåne och Danmark är ytterligare en aspektsom överbrygger mellan järnålder ochmedeltid, nord och syd (Ödman 1992 och 1993).Inte minst här finns det goda förutsättningar attbidra med viktig kunskap från exploateringsgrävningar.Yngre järnålder karaktäriseras också bl a av enförändrad religionsutövning, med en förskjutningav kulten från det allmänna och naturen till detprivata och kulturen. Tyngdpunktens förskjutningmanifesterades av att synbara spår av kultutövningarflyttas från gemensamma platser tillhövdingen/stormannens hall. (Hedeager 1992 mfl) Den snart därpå följande kristna missionen och17de kontinentala, kristna sedvänjor som anammas igravseden är också väsentliga att studera i dettaperspektiv.Framväxten av handelsplatser och den ökandehandeln under tidsperioden är ytterligare ett fenomensom pekar framåt mot en ökad specialisering,monetarisering och den medeltida urbaniseringen.Forskningen kring Skånes järnålder ochmedeltid är i de flesta fall intimt förbunden medförhållandena i Danmark och därmed också denforskning som bedrivs där idag.Det medeltida och efterreformatoriska kulturlandskapetDen samhällsstruktur som växte fram och organiseradesunder järnålder och medeltid finns i grundenfortfarande kvar idag, även om många funktioneroch näringar, och därmed landskapselement,förändrats eller försvunnit. I det medeltidakulturlandskapet kan två huvudmiljöer urskilja s, enagrar och en urban miljö. I den agrara miljön finns ettflertal företeelser som alla lämnat spår i landskapet:byar, ensamgårdar, fiskelägen, kloster ochborganläggningar. Knutna till dessa märks idagkanske främst kyrkor, men också olika typer avförsvarsanläggningar.

Forskningsprogram för arkeologiFörundersökning av Lillö Kungsgård, Norra Åsum sn. Foto: Johan DahlénEn fornlämningsgrupp som är mindre framträdandeidag är fragment av vattenanläggningar,odlingsspår och olika lämningar efter produktionscentraför exempelvis järn-, tegel-, tjär- ochkalkframställning. De senaste inventeringsinsatsersom gjorts beträffande medeltida fornlämningarhar främst varit att ge medeltida byar statussom fornlämningar. Insatser har också gjortsinom det agrara området med en översiktlig inventeringav medeltida odlingsspår i ris- ochskogsbygd, där man också funnit spår av olikaförädlingsprocesser som t ex järn-, träkol- ochtjärframställning.En fornlämningstyp som inte uppmärksammats,och som i det närmaste redan försvunnit, är olikakategorier av kommunikation, t ex vägnät, vattenlederoch hamnanläggningar. Viktiga vägarhar förstörts i samband med underhåll då de fortfarandeär i bruk. Likaså låg betydande medeltidahamnar i de städer som fortfarande spelar en domineranderoll i dagens infrastruktur. En oroväckandetrend som bör uppmärksammas är enökad exploatering i bykärnor. En översikt saknas,vilket hade varit ett värdefullt instrument i detantikvariska arbetet. Befintliga kyrkor på landsbygdenmåste betecknas som synnerligen välskyddade, eftersom de har ett skydd både ovanoch under jord.Medeltida stadsområden utgör också en hårt utsattfornlämningskategori. Även i den urbanamiljön finns spår av gårdar, kloster, borgar, stadsochsockenkyrkor. I våra skånska städer är gatunätetbevarat i stor utsträckning medan bebyggelsenförsvunnit eller endast bevarats i enstaka fall.I städer med lång arkeologisk tradition finns kunskapom städernas produktion och bebyggelsestruktur.Utschaktningsbilden i stadsmiljöerna ärdock i vissa fall oroväckande, t ex i Malmö, Lundoch Helsingborg, medan läget verkar vara bättre iövriga städer. Stadsområden som idag inte utgörbetydande centralorter som t ex Vä, Tommarpoch Luntertun har inget omfattande hot över sig.Ett viktigt instrument i det antikvariska arbetet istäder är de översiktkartor som upprättades i sambandmed projektet Medeltidsstaden. Projektetinnebar en kartläggning av utschaktningsytor,arkeologiskt undersökta ytor och befintliga byggnadermed medeltida ursprung. Dessa uppgiftersammanställdes i ett stadsarkeologiskt registeroch resultatet var utmärkt. Det finns därmed ettsamlat material från samtliga städer i Skåne, un-18

dantaget Tommarp. Projektets intentioner var attdet stadsarkeologiska registret fortlöpande skullehållas aktuellt. Tyvärr var det oklart vilken institutionsom ansvarade för registret och detta visadesig vara förödande. Projektets rapporterfungerade bra, men eftersom register och utschaktningskartorinte hållits aktuella är materialetinaktuellt då det inte omfattar den exploateringsvågsom drabbade många stadskärnor underandra halvan av 1980-talet och 1990-talets början.Forskningsprogram för arkeologiDen historiska arkeologins forskningsinriktningÄldre forskning har främst omfattat urbaniseringsproblematik,kyrkor, borganläggningar ochbybildningsprocess.Borgar undersöktes och beforskades tidigt i historien,t ex Åhus, Falsterbo, Lillö och Lindholmen.Men det är en seg trend och i dag finns det fleraforskningsprojekt knutna till universitet i Lundsom behandlar borganläggningar, t ex Borgen iBygden, Brunnby socken, och ett projekt i Borgebysom drivs som ett samarbetsprojekt med UVsyd.Ystadsprojektet inleddes som en exploateringsundersökning,med anledning av gasledningsnät.Projektet startade i början av 1980-talet och avslutadesmed en rapport 1989 med titeln ”By, huvudgårdoch kyrka”. Arbetet omfattade ett mindreområde i södra Skåne - Ystad med omnejd.Studien utgick från bebyggelse och kyrkor (Andersson& Anglert 1989). Ett exempel på en avhandlingsom fokuserat på Skåne är ”Kyrkor ochherravälde” av Mats Anglert. Anglert studeradesockenbildningen i Skåne och ett av de tre områdensom studerades var Gärds härad i nordöstraSkåne (Anglert 1995). Intressant är att endast tvåforskare just nu arbetar med Skånes norra ochnordöstra delar; Anders Ödman som arbetar mednorra Skånes medeltid och Johan Callmer somarbetar med området omkring Helgeå underövergångstiden mellan yngre järnålder och tidigmedeltid.Dagsläget för forskningssituationen i Skåne ärsvår att överblicka men i huvudsak ses en tendenstill att agrarhistoria är populärt inom universitetsvärlden.Det kan också ses en tydlig koppling ochSölja från vikingatida grav i Fjälkinge.Teckning: Jimmy Juhlinkoncentration mellan forskning och de storalinjeexploateringar som för närvarande pågår ochslutförs i Skåne (fr a Öresundsförbindelsen ochVästkustbanan). Påfallande är att nästan samtligaforskningsinsatser därmed koncentreras till utvecklingsområdenai Skåne, dvs de västra delarna.Universitet i Lund ansvarar för forskning inomämnet medeltidsarkeologi och en temperaturmätarepå aktuell forskning är publikationen ”Visionsof the past”. Av trettio artiklar skrivna av institutionensdoktorander och forskare är det sju artiklarsom behandlar Skånskt material (Andersson, Carelli& Ersgård 1997).Fyndmaterialets roll i forskningenEtt betydelsefullt element i varje undersökning ärtillvaratagandet, registreringen och konserveringenav fyndmaterialet. Det ska genast medgesatt fynden har prioriterats felaktigt, redovisats dåligteller på ett slentrianmässigt sätt många gångeri exploateringsgrävningar. Klara rutiner för tillvaratagandeoch registrering har därför utarbetats påRegionmuseet. Behovet av fördjupade studier ärstort för ett flertal olika föremålskategorier, föralla kronologiska perioder och inom hela länet.Här vore det önskvärt med gemensamma, mellaninstitutionella,satsningar för att det ska börjahända något.19

Forskningsprogram för arkeologiHotbilder mot Skånes fornlämningarFör att möta hoten mot de skånska fornlämningarnaoch verka för ett långsiktigt bevarande ochforskning är det nödvändigt att definiera varihoten består. Detta görs kort i det följande stycket,med kommentarer kring hur Regionmuseet självtoch i samarbete med andra kan motverka negativpåverkan på fornlämningar. Den del av hotbildensom består av byggande av hus, anläggande avvägar o s v berörs endast flyktigt, p g a att det ärjust det hotet och dess följdverkningar som föranlederresonemanget kring vad som kan och börbeforskas inom samlande projekt längre fram itexten. Rent allmänt kan det konstateras att deflesta fornlämningstyper är hotade av någon formav markbearbetning eller exploatering. Vissa områden har i huvudsak små, men många exploateringar,som t ex Bjärehalvön. Trots en unik fornlämningsbildsaknas t ex en övergripande plan förhur detta område ska säkerställas långsiktigt i förhållandetill fritidsbebyggelse, golfbanor, förändradmarkanvändning o s v.Bortodling - odlingsskadorDetta är ett välkänt faktum i fullåkerslandskapet.Just i denna typ av landskap har det försvunnit enhel del tidigare synliga fornlämningar. De generelltsett få kvarvarande lämningarna har därigenomett extra stort bevarandevärde, eftersom detillsammans med enstaka äldre hus, ägogränser,vägsträckningar mm ger landskapet ett historisktinnehåll och de är ofta de enda synliga länkarnatill ett förskifteslandskap. Det förmodligen bästasättet att verka för ett långsiktigt bevarande är attinformera markägare och vissa yrkeskategorierom de kulturvärden som finns i odlingsmarken.Här kommer det att bli viktigt att utnyttja kanalertill stora grupper som exempelvis LRF, hushållningssällskapo s v. Viktiga vinster skulle kunnagöras genom en samordning med naturvårdensintressen, eftersom natur och kultur kan gå hand ihand i strävan att bevara ”Markernas mångfald”.SkogsbrukDet moderna, rationella skogsbruket innebär enhård påfrestning på fornlämningar i skogsmark.Framför allt är det föryngringsavverkning ochhyggesplöjning som åstadkommer irreparablaskador på fornlämningar. Skogsvårdsstyrelsensstora projekt ”Kulturmiljövård i skogen” har variten framgångsrik kampanj som har höjt medvetandetom kulturvärdena i skogen. Trots detta hardet kunnat konstateras att denna typ av skadorfortsätter att ske (Wrang 1999, se nedan). Liksomför bortodlingen är det sannolikt effektivast medfortsatt riktad information till markägare ochvissa yrkesgrupper. Projektet ”Markernas mångfald”(EU:s miljöstöd) är ett utomordentligt settatt nå många olika markägare med specifik informationom vad den enskilde har för värdefullaobjekt och miljöer på sin mark.Övertäckning av fornlämningarÖvertäckning av fornlämningar i samband medexploateringar, framför allt medeltida kulturlager,har diskuterats i antikvariska kretsar sedan enlängre tid. Problemet innefattar en hel rad medtekniska faktorer, som det inte finns anledning attdröja vid i detta sammanhang. Frånsett att detfinns skilda åsikter i frågan så måste det understrykasatt problemet i allra högsta grad är aktuelltoch att forskning samt uppföljning kring övertäckningär ett angeläget antikvariskt forskningsfält.Det skulle behövas en uppföljning av denkonferens som Regionmuseet höll 1995, eftersomfrågan bör diskuteras vidare utifrån de nyafakta och fallstudier som har gjorts i ämnet.Hårdexploaterade områdenEn oroväckande tendens som blivit allt mer påtagligär de krav på hårda prioriteringar som bliviten följd av de stora linjeföretagen (i synnerhetÖresundsförbindelsen och Västkustbanan). Viddessa projekt har det prioriterats bort hela fornlämningar,främst boplatser, i samband med utredningaroch förundersökningar. Dessutomfinns det hela tiden ett tryck efter att motiverabättre, prioritera hårdare och att bli allt kostnadseffektivare.Detta har allt mer kommit i fokussom ett resultat av den nyligen införda tillämpningenav anbudsförfarande och uppfyllande avfärdiga ramar i form av kravspecifikationer, inomarkeologisk uppdragsverksamhet. Det nya systemetär i stort av godo, med krav på eftertanke föregrävning, men det lämnar litet utrymme för detoväntade, som ju ligger i själva ämnets natur. Detkrävs således att det hålls en levande debatt i äm-20

net, inte minst kring vilka kriterier som användsför att motivera insatser och hur de används närdet gäller prioriteringar. Värderingen av den enskildafornlämningen är härvid ett viktigt ställningstagande,liksom vad värderingen grundas på(se t ex Carlie & Kretz 1998 kap. ”Sätt att se påfornlämningar”).BevarandeaspektenLagens bokstav och lagstiftningens intention äratt fornlämningar så långt som möjligt skall bevarasoch att varje undantag från detta är att betraktasom en dispens där man löser det statliga R-servitutetp g a exempelvis det stora samhällsintresseti ett exploateringsföretag. I verkligheten är detdock något annorlunda. Den nuvarande praxisen itillämpningen av Kulturminneslagen är förenklatoch krasst att fornlämningar har en prislapp. Omnågon vill ta bort eller bygga på en fornlämningså ges det så gott som undantagslöst tillstånd tilldetta, om sökanden är villig att ta en undersökningskostnadeller de andra villkor som anges ilänsstyrelsens beslut.En avgörande faktor till varför det tas bort såmånga fornlämningar är den många gånger dåligaplaneringen hos kommuner, Vägverk, Banverkoch andra företag. De rådfrågar oftast interegionala kulturmiljöinstanser förrän i ett skededå de redan har bestämt sig för ett exploateringsområdeeller ett par alternativa vägsträckningar.För att komma in tidigare i lokaliseringsdiskussionerm m, krävs en tydlig marknadsföring avlandskapsanalyser och översiktliga arkeologiskautredningar som ett sätt att på sikt spara fornlämningaroch för uppdragsgivarna pengar. Regionmuseetär beprövat i dessa sammanhang och harett stort intresse för övergripande landskapsstudier.Forskningsprogram för arkeologi❄21

Forskningsprogram för arkeologiFramtida forskning och kunskapsuppbyggnadpå RegionmuseetUtgångslägeMycket arkeologisk faktainsamling sker spontant,genom en kumulativ tillväxt av material.Materialet i sig är självfallet inte kunskap, men enviktig förutsättning för forskning och därmedkunskapsuppbyggnad. Forskningssatsningar ”ersätterinte behovet av en stabil datagrund och àjourhållna databanker. De baseras på det” (Kyhlberg1995 s. 32). En grundförutsättning för kunskapsuppbyggnadär således ett väl inarbetat system föratt ta tillvara föremål och dokumentationsmaterial,samt att se till att materialet blir tillgängligtför andra än den undersökande arkeologengenom att det skrivs rapporter som strukturerardata så att den ”kan omformas till kunskap inya tillämpningar” (a.a. s. 32).I riksantikvarieämbetets rapport ”Att utvecklaoch synliggöra uppdragsarkeologins resultat”(1998) ges uttryck för en något annorlunda hållningdå synen på en förutsättningslös kumulativkunskapstillväxt kritiseras som en förlegad kunskapssyn(a.a. s. 7). Samtidigt sägs, i någon månmotsägelsefullt, att ”..ny kunskap kan vara faktasom kan sättas in i ett större sammanhang … lämningart ex inom ett stadsområde kan efterhandsom tomter exploateras tillsammans ge svar påfrågor av social, ekonomisk m m natur” (a.a. s.19). I vilket avseende som något är ”kumulativtillväxt” eller inte, och huruvida det är positivt ellerej, blir det ingen fördjupning i här. Att den sker,nu och framgent, torde dock vara troligt.Det kan konstateras att RAÄ flera gånger de senastetvå åren uppmanat och krävt att de undersökandeinstitutionerna ska ha framåtsyftandeforskningsprogram, som successivt uppdateras.Detta kan förhoppningsvis fungera som en vitamininjektionför den arkeologiska uppdragsverksamheteni landet och leda till en mer målinriktadkunskapsuppbyggnad i ämnet. Det måstedärför slås fast att det initialt är oerhört viktigt attdet görs sammanställningar av den fakta som harkommit fram genom den reviderade fornminnesinventeringenoch de arkeologiska undersökningarna,för att föra forskningen kring den härregionens arkeologi framåt.Inom uppdragsarkeologi bör det alltid framhållasatt vi inte styr var och vad som ska grävas – utanatt vi styrs utifrån. Kyhlberg uttryckte även dettavälformulerat, vid Riksantikvarieämbetets konferensom arkeologisk kunskapsuppbyggnad1993. ”I förutsättningarna ligger att valet av källmaterialinte är något fritt val inom sektorn samtatt varje kvalitetsbedömning måste baseras påmålet och måluppfyllelsen. Sektorns arkeologerfår sällan välja objekt, men däremot ideologi ochteori. Det är knappast lättare.” (Kyhlberg 1995 s.29). Denna styrning i kombination med momentetatt det oväntade ibland dyker upp, gör attmycket i verksamheten är oförutsägbart redan påkort sikt. Det är dock väsentligt att vi anger riktningenför verksamheten och tar det ansvar somHyenstrand syftar på i inledningscitatet. Det ärdet den följande texten går ut på.Kunskapsläge, behov och valVar finns de lokala, regionala, kronologiska o s vkunskapsluckorna om de skånska fornlämningarna?Frågan är till en del lätt att besvara generelltoch geografiskt, men specificerat till mindre områdenär den invecklad att besvara. Generellt settär de södra och västra delarna av länet mer undersöktaoch därmed bättre kända än de mellersta,norra och östra delarna. I gengäld är det i dessasistnämnda områden generellt sett ett större antalsynliga fornlämningar och äldre odlingselementkvar i landskapet.Trots att det finns ett stort antal registrerade boplatseri landskapet så är det endast för en mycketliten andel som det finns tillförlitliga indikationereller kännedom om en så grundläggande sak somungefärlig datering. De ytinventerade boplatsernahar till stor del registrerats utifrån förekomst avflinta och skörbränd sten i åkermark. Motsvarandekan på sitt sätt sägas om den fossila åkermarkensom spänner över tiden bronsålder - nyaretid. Det finns dock i många fall en rumsligkoppling till gravmonument eller annat, som geren antydan om områdenas ålder. När det gälleragrara lämningar av typen fossil åkermark är detangeläget att följa den vetenskapliga diskussio-22

nen och metodutvecklingen i ämnet. Länet har ivissa delar gott om den här typen av lämningar,men det är förhållandevis sällan som Regionmuseethar undersökt sådana än så länge. Här kanett nära samarbete med andra grävande institutionervara fruktbart för alla parter.Kompletteringar i form av riktade fornlämningsinventeringarär utifrån en synvinkel akutafrämst för boplatser i hotade och starkt exploaterademiljöer; t ex tätorterna Malmö, Lund ochHelsingborg. Motsägelsefullt nog så är det imånga avseenden redan för de områdena som detfinns den största kännedomen om de arkeologiskalämningarna, tack vare omfattande arkeologiskaundersökningar.Det medeltida kulturlandskapet i Skåne utgörs,som nämnts ovan, till stor del av lämningar efterstäder och byar och därtill hörande odlingsmarker.Dessa är i stor utsträckning bebyggda än idagoch är därmed utsatta för kontinuerlig exploatering.Problemen är i stort sett likartade för deneftermedeltida bebyggelsen och odlingsmarken.Odlingsmarkerna är ofta förändrade av senare tidersodling och bebyggelse. Det finns därför ettbehov utifrån både antikvarisk verksamhet ochforskning att fördjupa sig i medeltida bebyggelseochodlingslämningar. Vad representerar de? Hurkan de bevaras långsiktigt? Andra lämningar somfiskelägen, borgar, kloster m m är generellt settinte utsatta för exploateringar i motsvarande omfattningsom de förstnämnda.Forskningsprogram för arkeologiStora kompletteringsbehov föreligger också iskogs- och risbygd, områden som idag till stor delär skogsklädda och har ett lågt exploateringstryck(se ovan). Där finns flera viktiga fornlämningstypersom t ex olika sorters produktionsplatser,järn, träkol, tjära och möllor, men också odlingselement,som ännu inte alltid är registrerade somfornlämningar. I samband med de linjeexploateringarsom gjorts under de sista åren har fornlämningsbildenkunnat kompletteras avseendedetta, men enbart i de områden som varit aktuellaför exploatering.För närvarande pågår ett projekt på Regionmuseeti samarbete med Riksantikvarieämbetetsom går ut på att inventera skogsbrukets skadeverkningarpå enskilda fornlämningar och fornlämningsmiljöer.I detta sammanhang är det angelägetatt betona att Regionmuseet långsiktigtkommer att ha en uppföljning av vad som händermed fornlämningarna i de skånska skogsbygderna.Det är ett ansvar som i många avseende handlarom kontroll och information och som därmedtill större delen faller utanför den strikta uppdragsverksamheten.Det är en angelägen uppgiftför Regionmuseet att slå vakt om bevarandet avkulturlandskapet i vid bemärkelse. Resultatenfrån ovannämnda inventering visar entydigt att defornlämningar som ligger i skogsmark förstörs istor omfattning i dagsläget. Detta visar på hurstort behovet är för information, fortsatt inventeringoch därmed kontinuerlig tillsyn av fornlämningsbeståndet(Wrang 1999).23Den arkeologi som bedrivits i Skåne har traditionelltsett haft en markant tyngdpunkt i de södraoch västra delarna av länet. Det är därför hög tidatt skifta fokus och att i större utsträckning än tidigareanvända hela landskapet som utgångspunktför att göra arkeologiska - kulturhistoriska synteser.En ökad prioritering av vetenskapliga undersökningaroch en relativt sett ambitiösare inställningtill exploateringsundersökningar i mellersta,norra och östra delarna av länet efterlyses därförsom en huvudprincip.Mål för kunskapsuppbyggnadKunskapsuppbyggnaden inom den arkeologiskaforskningen kan grovt dela s upp i kvantitativaoch kvalitativa insatser. Insatserna kan i sin turindelas i flera sinsemellan olika, men ofta sammanflätade,metoder som i sin tur är kopplade tillskilda mål. De kvantitativa insatserna är ofta avkumulativ karaktär, medan de kvalitativa ofta ärav projektkaraktär.Som en strategi för Regionmuseets kunskapsuppbyggnadanvänds tre skilda nivåer för att nå olikaslags mål. Dessa är ”övergripande mål”, ”antikvariskamål” och ”detaljerade mål”, och är främst avseddasom redskap för att underlätta planering, arbetsfördelningoch uppföljning. De viktigaste målenpresenteras nedan i punktform.Under de detaljerademålen skulle det kunna lyftas fram många angelägnaprojekt för den arkeologiska kunskapsuppbyggnadenvid Regionmuseet, med inriktning på t ex

Forskningsprogram för arkeologienskilda fornlämnings- eller fyndkategorier, kronologiskafrågor o s v som belyser aspekter avverksamhetsområdets specifika utveckling. Härgörs detta i stället i form av ett övergripande,tvärvetenskapligt landskapsprojekt, som presenterasutförligare i nästa stycke.Övergripande, kvantitativa mål för kunskapsuppbyggnad- Fornlämningsregister digitalt- Fornlämningsöversikter, olika typer- Kronologiska sammanställningar- Tematiska sammanställningarHuvudsakligen antikvariska mål- Fortsätta arbetet med ett system för kvalitetskontroll- Arbeta av rapportskuld enligt fastställd planDetaljerade, kvalitativa mål- Fortsätta GIS-satsningen och utvecklingenav den digital dokumentationen- Upprätta publiceringsplan- Initiera ett huvudprojekt med inriktning pålandskapsarkeologi, med flera delprojekt föratt studera viktiga företeelser inom skånskarkeologi (se nedan)- Uppföljning och fortsättning på landskapsprojektet,inom ramen för”huvudprojektet”.❄24

Forskningsprogram för arkeologiHelgeåns och Rönneåns huvudfåror i Skåne och SmålandVattenvägar. Ett forskningsprojektkring HelgeåDet är viktigt att Regionmuseets arkeologiskaforskningsverksamhet i huvudsak samlas i ettövergripande projekt. Det är av stor betydelse attprojektet är tämligen övergripande och att det skakunna rymma flera vetenskapliga aspekter. Dettaär viktigt för att kunna bearbeta och förmedla resultatfrån t ex både fornlämningsinventeringaroch exploateringsarkeologi.Projektet skall fungera som en ram för en stor delav Regionmuseets arkeologiska verksamhet underde kommande fem åren. Projektet kallas”Vattenvägar” och skall vara ett tvärvetenskapligtprojekt som sträcker sig över en lång tidsperiod.Projektet utgår ifrån vattensystemen som sammanhållandefaktorer för större geografiska områden.Projektet bör i grunden ha ett brett kulturhistorisktoch i synnerhet ett kulturgeografisktsynsätt i likhet med det landskapsprojekt sommuseet driver sedan en tid. Landskapets förändringoch förändringen av landskapets innehåll ärviktiga dimensioner i projektet. Det behövs studierav förändringar och utnyttjande i ett långtidsperspektiv,från nutid till stenålder, med en tydligkoppling till sjö- och åsystemens funktioner som25ekonomiska resurser, kommunikationsleder ochgränser. Hur människor under olika tidsåldrar haruppfattat och förhållit sig till vattendelaren kanstuderas bl. a. utifrån de kända fornlämningarna iområdet. En mycket stor del av museets arkeologiskaverksamhet kommer på ett naturligt sätt attkunna kopplas till projektet. En naturlig och viktigarbetspartner blir Vattenriket i Kristianstad,inte minst med tanke på de förändringar som ånoch landskapet där omkring varit utsatt för underde senaste 400 åren (Magnusson 1981). Men enförutsättning är också att andra vetenskaper knytstill projektet som t.ex. kulturgeografi, osteologi,paleobotanik m.m. Dessa kommer dock i huvudsakatt knytas till projektet inom basen för uppdragsfinansieradeprojekt. Samarbete med olikainstitutioner kommer att vara en nyckel för ettframgångsrikt genomförande av projektet.Centralt för projektet kommer att vara Helgeånsvattensystem, som knyter samman norra ochnordöstra Skåne med Småland. Linné uttrycktesig på följande sätt om Skånes floder när han nedtecknadesin Skånska resa år 1749 : ”Floder äro fåutom Helig-å. Helig-å är en stor flod som rinnerfrån Helga-sjö wid Wexjö genom Möcklen iSmåland och går genom Gyinge härad i mångabukter för än hon wid Christianstad och Åhus fallerut i Östersjön” (Linné 1749 s. IV). Helgeå har

Forskningsprogram för arkeologiHelgeå och Kristianstad vid Lillö. Foto: Helén Liljanaturligtvis också ett rikt förgrenat nät av biflöden,varav Vramsån och Almaån tillhör de större.Projektet ”Vattenvägar” är egentligen tänkt att beståav flera mindre delprojekt som tillsammansbildar en stomme. Fördelen med mindre projektär att de kan avslutas inom rimliga tider och att detdå går att nå ut med konkreta resultat fortare.Detta med att snabbt kunna nå ut med resultat ärviktigt och kan t ex gynnas genom användandetav Internet. Regionmuseet har redan en grund föratt förmedla kunskap från studiet av vattenvägarvia en hemsida på Internet. Arbete pågår för närvarandemed en klickbar karta med informationom just Helgeåns nedre lopp. Denna kommer attfinnas på Internet med början under vintern 1999/2000.Projektet bör också innehålla ett komparativt områdeoch vattenleden Rönneå med dess omlandkommer att fungera som en motpol till Helgeå.Rönneå har sitt avvattningsområde i Skånes centraladel, sjölandskapet vid Ringsjön. Ån har sinmynning i trakten av Ängelholm i nordvästraSkåne. Ett j ämförelseområde som detta kan belysafaktorer bakom olikartad utveckling, t ex iform av urbaniseringen representerad av Luntertunoch Ängelholm som skiljer sig på flera punkterfrån den parallella företeelsen i nordöstraSkåne. Parallellfallet ger en viktig plattform föratt göra jämförelser och diskutera begrepp somlandskapstyper, kommunikationer, regioner, bygderoch varierande orsaker till olika förändringar iolika områden.Det geografiska område som ses som primärt förRegionmuseet att fokusera på är dock vattenvägenHelgeå och dess omland. Helgeå rinnergenom både slätt-, ris- och skogsbygd, och avvattnaren stor del av norra och nordöstra Skåne,samt en del av Småland. Ån och dess biflöden harfungerat som gränser men är kanske mera intressantaatt studera i egenskaper som förbindelselänkar/kommunikationsledermellan olika områden.Forskare som hittills arbetat med områdetkring Helgeå är som nämnts t ex Johan Callmeroch Anders Ödman. Callmer fokuserar på yngrejärnålder och tidig medeltid på Kristianstads slätten,medan Anders Ödman studerar medeltidaborganläggningar längs Helgeå, med ett fokus påjärnhantering.Ett första moment för Regionmuseet att arbetamed är att sammanställa fornlämningsöversikter,26

som ett led i att fördjupa kunskap om fornlämningsbeståndoch olika bygders särdrag i densödra delen av Helgeå. Dagens kunskapsbas omdetta område i nordöstra Skåne kan ses som förhållandevismager jämfört med det forskningstrycksom sydvästra Skåne åtnjuter. Det handlaralltså i ett första skede om ett så enkelt behov somväldigt grundläggande statistik och geografiskasärdrag utifrån fornlämningsregister, men ävenav regelrätta synteser av den kunskap som framkommitvid arkeologiska undersökningar i området.Genom att sammanställa landskapets innehållav kända förhistoriska lämningar skapas engod bas för en fördjupad kunskap. En synnerligenviktig del i projektet är en fortlöpande rapportering,inkluderat förmedling till en bred allmänhet.Ett projekt som detta är helt i enlighet medRegionmuseets huvudmäns syn på museet sombas för kunskapsuppbyggnad och förmedling.Frågor som är viktiga att ställa i projektet är: Vadvar det som var lokalt respektive regionalt? Vilkabygder fanns det? Varför utvecklades just dessa?Vilka var/är de utmärkande faktorerna? Var regionenen eller flera? Nordöstra Skåne eller södraÖstersjön?FrågeställningProjektets frågeställning är tänkt att utgå från dagenskulturlandska för att därifrån söka sig bakåt,istället för att följa ett traditionellt, kronologisktsynsätt. Med en utgångspunkt i dagens landskapär fornlämningar en synnerligen viktig faktorvid studier av och förståelse för hur landskapethar utvecklats och formats under förfluten tid.Och kanske viktigast av allt, vilka fragment avförändringsprocessen som fortfarande finns kvaröver respektive under mark i ett nutida kulturlandskap– i skog eller åker.Projektet ”Vattenvägar” fungerar som en ram ochinnefattar flera delmål/projekt. Dessa kan i sin turges en grov skepnad redan i detta inledningsskede.Arbetet kommer i huvudsak att inriktas påtvå ledmotiv : Bebyggelse och Resurser.BebyggelseInom detta delprojekt studeras bebyggelsens utvecklingfrån ett landnamnsskede till ett urbaniseratsamhälle. Viktiga faktorer som speglar enbebyggelse utveckling kan t ex vara hur olikabyggnader använts och hur konstruktionstyperhar förändrats under långa tidsperioder. Det är idetta delprojektet viktigt att arbeta med långatidsperioder för att kunna förstå utvecklingen ochkunna förklara vad som styrt den. Förändring i tidoch rum, expansions-, stagnations- och regressionsperioderkan tjäna som hållpunkter för attbeskriva de förändringar som en bygd genomgåri ett långt tidsperspektiv.Bebyggelseutvecklingen skall alltså belysas genomatt bebyggelsemönster och olika huskonstruktionerstuderas med ett utgångsläge i moderntid och tillbaka till stenålder. Vilka lokala och regionalasärdrag finns t ex i byggnadsskick ochplanlösning? Vad speglar variationer? Regionmuseethar här en värdefull resurs i sina byggnadsantikvariersom kan länets historiska bebyggelseutveckling.En framträdande roll i kulturlandskapet ä r desamhällen som har eller har haft centrala funktioner.I nutid och med anor i medeltid har stadsbildningaren viktig funktion för centralmakter attknyta landsbygdens resurser till ett regionalt ekonomisktperspektiv. Detta är en problematik somockså kan ses i det förhistoriska landskapet. Justkopplingen mellan städer och förhistoriska centralplatserär viktiga att belysa ur synvinklar somt ex kontinuitet eller flexibilitet. Inom det centralaforskningsområdet finns det två medeltida städermed olika bakgrund. Vä, som administrerats avkungamakten, och förefaller ha kontinuitet bakåti förhistorien, till skillnad mot Åhus som administreradesav Ärkebiskopsstolen och av alltatt döma var ett exempel på diskontinuitet. I detsistnämnda fallet finns en intressant problematikjust med tanke utpekade föregångare och brott ikontinuitetsfrågan. En relevant fråga är också ivilket sammanhang köpingeorterna kommer in idenna problematik. Städernas interna organisationoch utveckling är således viktig att belysa bl aför att förstå i vilket ekonomiskt och socialt sammanhangde fungerat. Ett viktigt redskap somForskningsprogram för arkeologi27

Forskningsprogram för arkeologikommer in i arbetet kring urbana samhällen är des k ”Generalkartorna”, som enkelt uttryckt är enkontinuerlig uppföljning av projektet Medeltidsstaden(se ”Projekt, förr och idag”).Frågan hur slätt-, ris- och skogsbygdernas bebyggelsemönstersåg ut i respektive bygder underövergångsperioden mellan medeltid och förhistorienger nästa tidsdjup i projektet. Är de traditionellabygderna t ex relevanta i ett förhistorisktresonemang? Den yngre järnålderns bebyggelsei nordöstra Skåne har tidigare berörts avnågra forskare. Här finns flera olika nivåer av organiseradelandskap att arbeta med. Från en övergripandehärads- och sockenindelning och ner påett mikroplan där enskilda byar kan fokuseras (set ex Callmer 1994, Anglert 1995).Den yngre järnålderns bebyggelse är ofta starktförknippad med det efterföljande medeltida kultur-landskapet,och kommer naturligt in som endel i problematiken kring de medeltida byarna.Inom den agrara miljön kan en infallsvinkel varaatt studera byarnas tofter, d v s den plats i bynsmarker som bebyggts kontinuerligt. När etablerasoch hur organiseras byn? Finns det t ex lokala särdragbeträffande bebyggelsens rumsliga grupperingi förhållande till inägomarkens och det övrigaomlandets nyttjande?På grund av det generellt sett låga kunskapslägetom i princip alla förhistoriska fornlämningskategorieri norra och östra Skåne, så är också kunskapenom de förhistoriska husen ojämn. Ett relativtstort antal förhistoriska och medeltida hus haremellertid undersökts de senaste fem åren, och ettlångsiktigt husprojekt som granskar typologiska,kronologiska, funktionella/ekonomiska, regionalam fl aspekter av ämnet, känns därför angeläget.Här skulle det vara en stor fördel om Regionmuseetkunde samverka med andra institutioner, tex Lunds Universitetet. Ett samarbete skulle påsikt kunna berika projektet med olika jämförandematerial och då skulle inte minst regionala aspekterbli betydligt bättre belysta.I nordöstra Skåne är kunskapen om boplatser frånsenneolitikum och bronsålder i det närmaste obefintlig.Det knappa tiotal boplatser som delvis harundersökts eller är säkert kända utifrån ytfynd, ärså gott som undantagslöst från yngre bronsålder.Det är därför angeläget att identifiera de topografiskaförhållandena, som är den enklaste faktornatt urskilja när det gäller den lokaliserade bronsåldersbebyggelsen,men även spridningen av gravaroch fossil åkermark är relevant i detta sammanhang.Utmed Helgeåns vattensystem ochHanöbuktens kustlinje finns det däremot ett stortantal stenåldersboplatser registrerade. Det finnsdock fortfarande en bristfällig kunskap omgrundläggande förhållanden som haft stor betydelseför lokaliseringen av boplatserna understenåldern. I första hand gäller det variationer ihavsytan och ett ojämnt inventeringsläge. Variationernai havsnivån är centrala för den här tidsperioden.För att kunna studera landskapsutnyttjande,bosättningsmönster och förändringar övertiden vore det värdefullt att genomföra en sammanställningav material kombinerat med kompletterandeinventering.Resursutnyttjande.Det är förmodligen tanken på landskapet som enresurs som ofta varit avgörande när nya områdentagits i bruk och att andra områden minskat i betydelse.I norra Skånes skogsmarker finns det enförhållandevis unik fornlämningsbild. Den kange bidrag till hur landskapet under ett långt tidsperspektivhar omvandlats för att tillgodose enväxande befolknings resursbehov, från råvarortill ett ökat behov av odlad mark. I den kuperadeterrängen finns det rikliga lämningar från agrarmiljöermen också en del framställningsplatser avolika kategorier. Förmodligen kan också olikaregressionsperioder i utvecklingen belysas idessa områden, t ex den medeltida agrarkriseneller den äldre järnålderns klimatförändring.Regressionsperioder kan med fördel spåras imarginalområden eftersom dessa påverkats mest.När det gäller frågor om resursutnyttjande är ekologiskasammanhang och människans påverkanpå landskapet sammanflätade till en viktig enhet.Ett exempel kan vara den sandflykt som drabbadeKristianstadslätten under historisk tid. Sanddriftenvar ett resultat av ett för stort resursuttag påerosionskänsliga marker.28

Nedre Helgeå. Utdrag ur karta över Skåne från början av 1700-talet. (Cornelis Danckerts).29Forskningsprogram för arkeologi

Forskningsprogram för arkeologiEtt viktigt område att studera är alltså de naturresursereller råvaror som finns och har funnits ivattenvägarnas område och som på olika sätt utnyttjatsunder årens lopp. Utnyttjande av råvarorär en viktig faktor i ett områdes utveckling. Råvarorhar alltid spelat en stor roll och kan i kombinationmed den agrara ekonomin ses som en måttstockför ett områdes ekonomiska bärkraft. Fråndagens betydande skogsarealer till stenåldernstillgång på flinta. Det är således viktigt att förståvilka tillgångar som använts under skilda tideroch i vilket led i en förädlingsprocess de hörthemma. Frågan om vem/vilka som har kontrolleratförädling och spridning, d v s ekonomi/politik,är också betydelsefull i sammanhanget.Skogen förefaller ha varit en betydande tillgångsom dels används idag, men dels också har enkontinuitet långt tillbaka i tiden. Skogshushållningensbetydelse är en viktig utgångspunkt förstudier av resursutnyttjande. Det finns uppgifter imedeltida material om en ekonomisk potential iskogen som utnyttjades direkt som råvaruexportmen också att trä använts i olika förädlingsprocesser,som vid framställning av järn, tjära,pottaska, kalk och tegel. Det finns åtskilligt attgöra i att kartlägga resursernas spridning, framställningsplatsernasframväxt och utveckling,kontroll över framställning, kontroll över distributiono s v.Helgeå passerar genom det som under medeltidenkunde betecknas som Danmarks bergslag.Här framställdes en väsentlig del av det danskarikets järn. Tillgång till skog var en förutsättningför en mer omfattande lågteknologisk järnframställning.Den nordskånska järnframställningensbetydelse har under senare år framför allt belysts iett borgprojekt, knutet till Helgeå (Ödman 1992,1993). Järnframställningens framväxt, distributionenav järnet, organisationen bakom produktionensamt den ekonomiska och politiska kontrollenav produktion/distribution kommer attvara viktiga frågor att belysa inom ramen för”Vattenvägar”.Kalkförekomster och tillvaratagandet av dessastår också i relation till god förekomst av skog.För att framställa kalk under medeltid och senaretid har kombinationen av dessa båda tillgångarvarit en nödvändig förutsättning. Genom att studerakalkproduktionen kan också skogens historiabelysas. Kalkanvändningen vid de åtskilligakyrkobyggnationerna i länet kan ge ytterligare enviktig aspekt på resursutnyttjandet ur t ex merkantilsynvinkel.En direkt koppling till skogen som resurs ärockså framställningen av tjära och pottaskasom haft en lång tradition i norra Skåne. Dessaprodukter, och distributionen av dem, kanockså knytas till vattenleden Helgeå - den viktigatransportleden genom landskapet.En annan råvara som kan bidra till att speglautvecklingen i undersökningsområdet är lera.Lera har flera olika användningsområdet, frånkline via keramik till tegel. Längs Helgeå, medbiflöden, finns flera stora tegelframställningsplatser.Dessa var ofta knutna till godsmiljöer. Iområdet finns också det äldsta skriftligt belagdabruket av tegel som byggnadsmaterial i Skandinavien,Gumlösa kyrka. Vilka sociala tendenserspeglas i bruket av tegel som byggnadsmaterialoch hur har bilden förändrats? Teglet skilde sigmarkant från traditionella byggnadsmaterial,även om råvaran var lokal. Leran var egentligendensamma som användes i ett äldre byggnadskickpå slätterna, präglat av lerkline. Det finnsockså tecken på att traditionella uppfattningar ombyggnadsskick i Skånes olika bygder inte motsvarasav t ex medeltida förhållanden.Genom studier av keramik kan flera intressantakommunikationer speglas. Keramik har ocksåden fördelen att det varit i bruk under en lång menockså föränderlig tidsperiod, från 1600-talets lokalapottemakare i Kristianstad via medeltida ochvikingatida importkeramik till en särprägladneolitisk keramik och med en ände i ertebøllekulturensnybörjarkeramik. Det är därmedangeläget att vid framtida arkeologiska undersökningararbeta med regionala och lokala variationer/särdragi den keramiska utvecklingen. Dettakan också göras genom återblickar på äldre arkeologiskafyndmaterial.30

Forskningsprogram för arkeologiJärnåldersgravfältet Stainabjär i Vinslövs sn. I bakgrunden syns Nävlingeåsen.Hur landskapet utnyttjades ur ett agrart synsättunder tiden före in- och utmarkssystemet är enannan väsentlig del inom projektet. Vad har denfossila åkermarken och de arkeobotaniska lämningarnaatt säga om ett det äldre agrara landskapet?Vilka förändringar har skett under tiden? Huravspeglar sig klimatvariationer, ägoförhållanden,ekonomiska skillnader, regionala och lokala variationeri ett arkeologiska material? Den agraranäringen, betraktat som en del av resursutnyttjandeti området, är väsentlig för att förklara ekonomiskaförutsättningar m m. Likartade aspekterför landskapsutnyttjandet och människors kulturellaidentitet i norra Skåne är relevanta för bronsålder,järnålder och medeltid, även om det skerstora förändringar under denna långa tidsperiod.Tillgång på flinta kan ses som en viktig länk i studierav resursutnyttjande under sten- och bronsålder.Den naturliga tillgången till flinta i Kristianstadsområdetoch hur den spridits, som handelsprodukteller som gåva, bedöms som ett viktigtämne för att belysa områdets ekonomi, kontaktvägarm m under sten- och bronsålder. Kristianstadsflintanhar i tidigare forskning sällan värderatssom ett användbart material för flintbearbetning.Så är dock inte fallet, utan Kristianstadsflintanhar varit en viktig lokal resurs. Ur ett regionaltperspektiv har den sannolikt varit viktig förett större område, med säkerhet åt nord och nordostfrån det naturliga utbredningsområdet räknat..I ett första skede av studier av Kristianstadsflintanär det viktigt att kartlägga grundläggande informationsom berggrund och jordarter för att studeraden naturliga utbredningen. Goda möjligheterfinns därefter att analysera spridningen avflintan inom och utom det naturliga utbredningsområdet,att analysera vilka slags föremål somden har använts till, att analysera vilka förändringarsom sker i användningen över tiden ochvilka orsaker som kan ha legat bakom. Delprojektethar flera intressanta infallsvinklar ochhar specifik betydelse för kunskapen om stenåldernsoch bronsålderns samhällen i nordöstraSkåne.Med ett projekt som ”Vattenvägar” hoppas Regionmuseetkunna samla en stor del av sitt antikvariskaarbete och förena det med en fördjupadforskningsinsats, men också att ge en intressantoch spännande kunskapsförmedling till en bredallmänhet.31

Forskningsprogram för arkeologiFörmedlingI de mål och uppgifter som anges för landsantikvarienunderstryks ansvaret för att spridakunskap om kulturarvet och kulturmiljöns innehålli regionen. Detta är en fråga som Regionmuseethar arbetat aktivt med under de senaste årenoch avdelningen eftersträvar ett ännu bättre utnyttjandeav museets resurser för att föra ut informationom länets arkeologi. Denna gren av denarkeologiska verksamheten är kanhända inte detsom i första hand förknippas med ett forskningsprogram,men utan en uttalat aktiv förmedling avresultat kan syftet med hela verksamheten ifrågasättas.Den arkeologiska verksamheten ingår som en deli Regionmuseets verksamhet och det finns uppenbaraoch stora fördelar att vinna genom kopplingentill museets utställnings- och förmedlingsarbete.På museet finns en stab av personalmed erfarenhet av utställningsarbete, föreläsningsserier,formgivning, publicering och mycket annanutåtriktad verksamhet.En ledstjärna för det arkeologiska förmedlingsarbetetär bred information av god kvalitet. I dettakoncept ligger underförstått ett synsätt på förmedlingsom en dialog mellan museet och avnämarna.Frågor som måste ställas är därför : -Vad ska förmedlas? - Till vilka? och - Vad efterfrågas?I stället för en enkel förmedling eftersträvasdärför en komplex förmedling som kräverbåde lyhördhet och fantasi. Detta kan uppnås ommålgrupperna ges en möjlighet att tycka till genomdirekt kontakt, t ex via e-post, eller genomenkätundersökningar. Direkt medverkan i förmedlingär också möjlig, t ex med skolklasser ellerhembygdsföreningar som deltar med attskriva och att ställa ut. I förlängningen bör förmedlingsarbetetockså ses som en av fleraforskningsinsatser som problematiseras och gesuttalade frågeställningar och mål.Den arkeologiska uppdragsverksamheten har,som redan visats, genom åren resulterat i flera utställningarbl a om undersökningar i Vä ochÅhus (se kap. ”Projekt, förr och idag”). Vidarehar kulturmiljöavdelningen ständigt en litenmonter i Regionmuseets kafé där aktuell verksamhetvisas – alltifrån en enskild utgrävning till32hus, kyrkor och årets höjdpunkter. I reception/café säljs också ett urval av de rapporter som produceras,till självkostnadspris, samt en del annanarkeologisk och kulturhistorisk litteratur som ärrelevant för länet. Ett sätt att utveckla och breddadenna verksamhet pågår, bl a med att öka utbudetav litteratur och tillfälliga utställningar (såväl påmuseet som ute i länet). Presentationer av litteraturoch mindre utställningar kommer också påsikt att läggas ut på nätet, vilket bl a innebär att detkommer att gå att beställa litteratur direkt via e-post.Kulturmiljöavdelningen fortsätter också att ge utinformationsbroschyrer till allmänheten om intressantaundersökningar, med spridning i förstahand direkt i den aktuella grävningens närmasteomgivning och på museet. Det finns även en förhoppningom att på sikt kunna publicera omarbetaderapporter i populärvetenskaplig form. Parallelltmed detta visas sedan en tid resultat och analyserav arkeologiska undersökningar i populärform på museets hemsida. Geografisk och kulturhistoriskpresentation på Internet av länets sevärdheter,som t ex fornlämningar, miljöer ochlandskap, står dessutom i startgroparna just nu.Detta medium kommer att få en ökad betydelse ikulturmiljöavdelningens utåtriktade arbete underkommande år (se även kap. ”Vattenvägar”).En viktig aspekt att ha med i en långsiktig strävanär att ha en genomtänkt planering för hur, var ochnär de enskilda projekten ska förmedlas. När detgäller ett projekt som ”Vattenvägar” måste detsökas kanaler till förmedling både visavi allmänhetoch kollegor. Information kring detta projektoch de resultat som det genererar kommer att görasbåde i form av utställningar och Internet (i förstahand gentemot allmänheten) och i form av artiklar/publicering (i första hand gentemot kollegor).Visningar, exkursioner, pressvisningar och föredraghålls fortlöpande av avdelningens personal,samt av externt anlitad expertis. Allt förmedlingsarbetesker i nära samarbete med museets utåtriktadeavdelning. Ett mål är att även utveckladessa sidor av förmedlingsarbetet genom ett ännustörre antal evenemang och en ännu bättre geografiskspridning än i dagsläget.

För alla former av förmedlingsarbete är det angelägetför Regionmuseet att söka samarbete medandra intressenter, som Länsstyrelsen, andra grävandeinstitutioner, skolor, studieförbund, hembygdsföreningaroch företag. Det senaste exempletpå detta är en utställning om E4-grävningarna som görs i samarbete med UV-Syd ochinformationsskyltar som bl. a. görs i samarbetemed Länsstyrelsen och Bromölla kommun. Samordningav information planeras dessutom isamarbete med UV- Syd, om olika delar av verksamheten.Forskningsprogram för arkeologi33

Forskningsprogram för arkeologiAvslutningDetta dokument är en redovisning av de visioneroch riktlinjer som Regionmuseet i dagsläget anserviktiga att fortlöpande arbeta med inom ramenför den arkeologiska verksamheten. Regionmuseetsforskningsprogram skall dock inte ses somett statiskt, bindande ställningstagande för tid ochevighet. Det ligger i sakens natur att programmetmåste hållas levande, som en inspirationskällaoch något att pröva under inledningen av 2000-talet.Det viktigaste enskilda projekt, som för förstagången presenteras i detta program, kallas ”Vattenvägar”och är geografiskt knutet till framför allt destora vattendragen Helgeå i nordost och Rönneå imellersta och nordvästra Skåne. Projektet sessom en ram för de forskningsinsatser, av olikadignitet, som förhoppningsvis kommer att resulterai en fördjupning av såväl Regionmuseets arkeologiskaverksamhet, som för övrig arkeologisk verksamhet i länet. Ledstjärnan för det nyaseklet blir förhoppningsvis utveckling och samarbete,trots de ekonomiska förhållanden som tillsyvende og sidst sätter sina egna gränser.Personalens kompetens och engagemang är Aoch O för att driva en bra verksamhet, och möjligheternaatt kunna påverka och förverkligaidéer i en medelstor verksamhet är goda. Detstora engagemang som präglat arbetet bakåt, imed- och motgångar, är ett bevis för personalensintresse för arbete med aktiv kunskapsinhämtningoch förmedling, i flera olika avseenden.Regionmuseets andra stora styrka är att det haruppdragsverksamhet, arkiv och förmedling integrerati ett och samma hus. Detta är ett väsentligtskäl till såväl bredd, djup som effektivitet. Det görockså verksamheten flexibel och följsam, utannågra långa beslutskedjor och onödig administration.Vägen är därmed kort från ord till handlingtill resultat.❄34

ReferenserAlmqvist, U & Svensson, M 1990 : Palissaderna från Annetorpsleden. En märklig fyndplats frånstridsyxekulturen. Limhamniana 1990.Andersson, H & Anglert, M, 1989 : By, huvudgård och kyrka. Studier i Ystadsområdets medeltid. StockholmAndersson, H, Carelli, P & Ersgård, L (red) 1997 : Visions of the past. Trends and Traditions in Swedish MedievalArchaeology. Lund Studies in Medieval Archaeology. Stockholm.Forskningsprogram för arkeologiAndersson, M & Knarrström, B 1999 : Senpaleolitikum i Skåne. RAÄ.Anglert, M 1995 : Kyrkor och herravälde. Lund Studies in Medieval Archeology 16. Lund.Björhem, N & Säfvestad, U 1993 : Fosie IV. Bebyggelsen under brons- och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö.Callmer, J 1991 : Territory and Dominion in the Late Iron Age in Southern Scandinavia. I Jennbert et al (red)Regions and Reflections. In honour of Märta Strömberg. Acta Archaeologica Lundensia, series in 8¤ Nr 20.Callmer, J 1994 : Mot ett studium av bebyggelsens inre samband. Fältarbeten i ett skånskt bebyggelselandskap. IJensen (red) Odlingslandskap och fångstmark. En vänbok till Klas-Göran Selinge. RAÄ. Stockholm.Callmer, J, Larsson, L & Stjernquist, B (red) 1992 : The archaeology of the cultural landscape. Field work in asouth Swedish rural region. Acta Archaeologica Lundensia, series in 4 o N o 19. Lund.Campbell, Å 1928 : Skånska bygder under förra hälften av 1700-talet. Etnografiska studier av den skånskaallmogens äldre odlingar, hägnader och byggnader.Carlie, A 1994 : På arkeologins bakgård. En bebyggelsearkeologisk undersökning i norra Skånes inland baseradpå synliga gravar. Acta Archaeologica Lundensia, series in 8¤ Nr 22.Carlie, A (red) 1997 : Arkeologisk kulturmiljövård och samhällsplanering. RAÄ, Rapport FoU-projekt 1997 1:1.Bromma.Carlie, A & Kretz, E 1998 : Sätt att se på fornlämningar. En teoretisk och metodisk grund för värdebedömninginom kulturmiljövården. University of Lund. Institute of Archaeology. Report Series No. 60. Lund.Carlie, L 1993 : Rapport arkeologisk undersökning 1992, Yngsjö 5:31, Åhus socken, Skåne. Länsmuseet i Kristianstad,rapport 1993:13. Kristianstad.Edring, A 1996 : Kontexter och objekt. Begrepp från kontextuellt utförda landsbygdsundersökningar i Kristianstadskommun. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige nr 4 1996. Lund.Edring, A 1997 : Senpaleolitiska fynd i nordöstra Skåne. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige nr 21997. Lund.Edring, A 1998 : Händelser och handlingar. Ett kontextuellt synsätt och en kontextuell fältmetod. D-uppsats,Lunds universitet. Lund.Fabech, C 1993 : Skåne – et kulturelt og geografisk graenseland i yngre jernalder og i nutiden. TOR, vol. 25,1993.Gren, L 1991 : Fossil åkermark. Fornlämningar i Sverige 1. RAÄ. Stockholm.Hansen, F 1941 : Fiskaren från Barum från äldre stenåldern. Handlingar angående Villands härad III.Hedeager, L 1992 : Iron Age Societies. From Tribe to State in Northern Europe, 500 BC to AD 700.Hyenstrand, Å 1979 : Arkeologisk regionindelning av Sverige. RAÄ. Stockholm.35

Forskningsprogram för arkeologiHyenstrand, Å 1984 : Fasta fornlämningar och arkeologiska regioner. Rapport RAÄ och SHMM 1984:7. Stockholm.Hyenstrand, Å 1995 : Arkeologi som samhälleligt fenomen. I : Strategier för arkeologisk kunskapsuppbyggnad.Rapport RAÄ och SHMM 1995:3. Stockholm.Hårdh, B & Larsson, L (red) 1998 : Centrala platser, centrala frågor. Samhällsstrukturen under järnåldern. ActaArchaeologica Lundensia, series in 8 o N o 28.Jacobsson, B & Martens, J 1999 : Bronzealder – aeldre jernalder. I Hansson (red): Vetenskapligt program förUV-Syd 1999 – 2002. Rapport UV-Syd 1999:35. Lund.Jennbert, K 1984 : Den produktiva gåvan. Tradition och innovation i Sydskandinavien för omkring 5 300 årsedan. Acta Archaeologica Lundensia, series in 4 o N o 16. Lund.Jensen, R (red) 1997 : Fornminnesinventeringen – nuläge och kompletteringsbehov. Riksantikvarieämbetet 19971:1. Stockholm.Johansen, B 1998 : Att utveckla och synliggöra uppdragsarkeologins resultat. Förslag till arkeologiskt stöd frånRiksantikvarieämbetet. RAÄ, rapport. Stockholm.Kyhlberg, O 1995 : Arkeologisk kunskapsdualism, kulturmiljövård – universitetsforskning. I : Strategier för arkeologiskkunskapsuppbyggnad. Rapport RAÄ och SHMM 1995:3. Stockholm.Larsson, L 1978 : Ageröd I:B – Ageröd I:D. A study of early atlantic settlement in Scania. Acta ArchaeologicaLundensia, series in 4 o N o 12. Lund.Larsson, L 1982 : A Causewayed Enclosure and a Site with Valby Pottery at Stävie Western Scania. Meddelandenfrån Lunds Universitets Historiska Museum 1981–82.Larsson, L 1988 : The Skateholm Project I. Man and environment. Acta Regiae Societatis Humaniorum LitterarumLundensis, LXXIX. Lund.Larsson, L 1994 : The Earliest Settlement in Southern Sweden. Late Paleolithic Settlement Remains at Finjasjön,in the North of Scania. Current Swedish Archaeology 2.Magnusson, S-E 1981 : Helgeåns nedre sjösystem – något om människornas ingrepp under närmare 400 år. Skånesnatur 1981.Meijer-Klarin, I (red) 1996 : Från Bjäre till Österlen. Skånska natur- och kulturmiljöer. Länsstyrelsen i Kristianstadslän.Riddersporre, M (red) 1999 : Att gräva agrarhistoriska lämningar. Rapport från ett seminarium i Lund, 27 – 28januari 1998. University of Lund. Institute of Archaeology. Report series 64. Lund.Rudebeck, E 1994 : Rapport över arkeologisk undersökning och plandokumentation, Ängdala område C, 1982 –83. Del I. Rapport Stadsantikvariska avdelningen, Malmö museer. Malmö.Stjernquist, B 1951 : Vä under järnåldern. Acta Reg Societatis Humaniorum Litterarum Lundensis, XLVII.Stjernquist, B 1981 – 1994 : Gårdlösa I – III. Regiae Societatis Humaniorum Litterarum Lundensis. Lund.Strömberg, M 1961 : Untersuchungen zur Jungeren Eisenzeit in Schonen, I - II. Acta Archaeologica Lundensia,series in 4, No 4. Lund.Wrang, S 1999 : Fornlämningar och skogsbruk. Om det moderna skogsbrukets effekter på fornlämningar ochfornlämningsområden i Skåne. Regionmuseet i Skåne, rapport 1999:24. Kristianstad.Ödman, A 1992 : Järnskatt och borglän I. Ale 1992:4.Ödman, A 1993 : Järnskatt och borglän II. Ale 1993:1.36

Regionmuseets rapportserieKulturmiljöavdelningen19921 Krokiga gatan, Åhus, Bertil Helgesson, 19862 Prästliden, Båstad, Bertil Helgesson, 19873 Kv Kvarnhejdan 1, Simrishamn, Bertil Helgesson, 19874 Kv Rasmus Clausen 2 o 4, Kristianstad, Bertil Helgesson,19875 Kv S:t Nicolai, Simrishamn, Bertil Helgesson, 19876 Gasledning Ljungbyhed-Klippan, Bertil Helgesson, 19897 Kv Vesslan 2,3 och 25, Åhus, Bertil Helgesson, 19878 Äspet 1:12, Åhus, Tyra Ericson, 19889 Fjälkestad 24:1, Bertil Helgesson, 198910 Åhus 55:69 m fl, Åhus, Tyra Ericson, 198811 Tobisborg 1:1, Gladsaxs sn, Tyra Ericson, 198912 Österlöv 25:1, Österlövs sn, Sofia Andersson, 198913 Malseröd 1:22, Verum, Helén Lilja, 199214 Ivetofta Kyrka och kyrkogård, Helén Lilja, 199115 Balsgård 1:1, Fjälkestad sn, Lennart Carlie, 1992Forskningsprogram för arkeologi19931 Kv Spritan 9, Åhus, Dan Pettersson, 19922 Hallandsåstunneln Förslöv/Ö Karup, Tony Björk, 19913 Kv Västerport 2 mfl, Åhus, Claes Pettersson, 19924 Kv Riksens ständer, Kristianstad, Helén Lilja,19925 Färlövs kyrka, Färlöv, Eva Arvidsson, 19896 Stg 808, 819 m fl, Ängelholm, Bertil Helgesson, 19887 Ö Sönnarslövs kyrka, Helén Lilja, 19938 Ö Nöbbelövs kyrka, Helén Lilja, 19939 Träne Kyrka, Tyra Ericson-Borggren,198810 Köpinge kyrka, Tyra Ericson-Borggren,198811 Gladsax kyrka. Helén Lilja,199312 Åhus 42:84, Transval, Tyra Ericson-Borggren,89-9113 Yngsjö 5:31, Åhus sn, Lennart Carlie, 199214 Sörby kyrka, Helén Lilja, 199315 Härlöv 50:27, N. Åsum, Tony Björk 199116 Kv General Ulfeldt 14, Kristianstad, Karl-Magnus Lenntorp,92-9317 Kv Skagen m fl, Båstad, Gunilla Roos, 89-9018 Ripa 23:3, Åhus, Tony Björk,199319 Skepparslöv/Önnestad, Hans Persson, 199320 Benestads kyrka, Helén Lilja,199321 Gryts kyrka, Helén Lilja,199322 Gualövs kyrka, Helén Lilja,199323 Vä 72:1, Vä sn, Helén Lilja,199324 Kiaby 27:2, Kiaby, Tony Björk, 199237

Forskningsprogram för arkeologi19941 Kv Sten 7, Åhus, Karl-Magnus Lenntorp, 19922 Åhus 555:47, Åhus, Karl-Magnus Lenntorp, 19943 Kv Slottet 5, Åhus, Bertil Helgesson, Happy Hök, Maria Nordell 19914 Heliga Tref. kyrka Kristianstad, Helén Lilja 1993/945 Luntertun 1:116, del av, Barkåkra sn, Tyra Ericson-Borggren, 19876 Körslätt 3:1, Kvidinge sn, Tyra Ericson-Borggren, 19887 Rya 4:3 o Åkarp 7:5, Rya sn, Tyra Ericson-Borggren, 19898 Del av stg 358 m fl, Ivetofta sn, Sofia Andersson, 19899 Västra Ljungby 10:2, Trolle Ljungby sn, Helén Lilja 199310 Vemmerlöv 88:1, Ö Vemmerlövs sn, Karin Gustavsson, 199011 Hör 2:33, V Sönnarslövs sn, Tyra Ericson-Borggren,199012. Fjälkinge 2:3, Fjälkinge sn, Helén Lilja 199313 Åhus museum -Torget, Åhus sn, Bo Bondesson Hvid, 199414 Råbelövs kyrka, Fjälkestads sn, Helén Lilja, 199415 Kv Carl XI 10, Åhus, Tony Björk, 199216 Väg 118/Krokiga gatan, Åhus, Tony Björk, 199317 kv Oelrich 5, N Åsum, Tony Björk, 199118 S Mellby 73:1, S Mellby, Tony Björk, 199019 Kv Spritan 5, Åhus, Bo Bondesson Hvid, 199420 kv Slottet 7, Åhus, Bo Bondesson Hvid, 199421 Rinkaby 7:21 o 20:9, Rinkaby, Bo Bondesson Hvid, 199022 kv Munken 6, Åhus, Bo Bondesson Hvid, 199423 kv Kopparslagaren 10, Åhus, Bo Bondesson Hvid, 199424 Hör 2:33, V Sönnarslöv, Tyra Ericson-Borggren,198825 Väg 22 delen förbi Vä m m, Vä o N Åsum sn, Hans Ekerow, 199426 Vä 27:17, Vä, Tony Björk, 199027 kv. Gärdet 20, Åhus. Helén Lilja 199328 Vallgatan, Åhus, Bo Bondesson Hvid, 199429 kv Munken 9 m.fl, Åhus, Helén Lilja, 199330 kv Hovrätten 20, 22 o 24, Kristianstad, Bo Bondesson Hvid, 199419951 Vä 2:107 m fl, Vä sn, Maria Nordell,19912 Kv Månen 8, Åhus,Tony Björk, 19933 Kv Spritan 5, Åhus sn, Bo Bondesson Hvid, 19944 Kv Stinsen 10, Åhus, Tony Björk, 19935 Fjälkinge 37:8 m fl, Fjälkinge sn, Bo Bondesson Hvid, 19946 Kiaby 58:1, Kiaby sn, Anders Edring, 19957 Färgerigatan, Åhus sn, Tony Björk, 19928 Översiktl. ark. utredning, väg 19, Kristianstad-Broby, Tony Björk,Lasse Wallin, 19959 Araslövs Farmer och väg 19, Kristianstad-Broby, Paul Hansson, Hampus Trellid,199510 Hovdala slott, Arrendatorsbostaden, undersökning och dokumentation, Helén Lilja 199511 Örkelljunga kyrka, Tony Björk, 199112 Delrapport Medeltida kalkmålningar, Aina Mandahl, Herman Andersson, 199538

13 Vånga kyrka och kyrkogård, Tony Björk 199414 Kv Klostret 3, Åhus sn, B BondessonHvid 1994-9515 Kiaby 15:1, Kiaby sn, Bertil Helgesson 198816 Hammar 8:61-63, Nosaby sn, Bertil Helgesson 198717 Simris kyrka, Golvlager i medeltida kor, Helén Lilja 1995Forskningsprogram för arkeologi19961. kv Vesslan 253, Åhus sn, UN, Tony Björk 19912. Maglö 1:2, N. Mellby sn,MD, Helén Lilja 19953. Busstorget, Kristianstad, FU, Helén Lilja 19964. Köpinge 46:25, Gärds Köpinge sn, FU, Helén Lilja 19965. Fjälkinge 35:60, Fjälkinge sn, UN, Bertil Helgesson 19906. Sjögatan, Åhus sn, FU, Bo Bondesson Hvid/Helén Lilja 19947. Kärringalängan, Sörby sn, BD, Helén Lilja 19948. Södra Björstorps gård, Brösarps sn, MD, Helén Lilja 19959. Hovdala slott, Brönnestads sn, MD, Helén Lilja 199510. Vä 157:5, Vä sn, FU, Sebastian Goksör 199511. Kiaby 24:3, Kiaby sn, UN, Anders Edring o Happy Hök 199513. Stora torg, Kristianstad, FU, Tony Björk, 199514. Rinkaby 110:1, Rinkaby sn, FU, Conny Johansson Hervén, 199615. Åhus hamn, AU, Marcus Nilsson 199516. Fjälkinge 6:5, Fjälkinge, FU, Johan Dahlén 199617. kv Carl XI, Åhus, FU, Tony Björk, 1995-9618. kv Vesslan 28, Åhus, UN, Conny Johansson Hervén 199619. Färingtofta kyrka, Färingtofta sn, MD, Kristina Johnsson, 199620. Vinslövs kyrka, Vinslövs sn, MD, Kristina Johnsson, 199619971. kv Slottet 1, Åhus, FU och UN, Anders Edring, 19952. Salutorget, Kristianstad, FU, Karl-Magnus Lenntorp, 19963. Gyllebo slott, Ö Vemmerlöv, DK, Kristina Johnsson ,19974. Bjärlöv 13:24, Färlövs sn, FU, Helén Lilja 19965. kv Vesslan 35, Åhus, FU/UN, Tony Björk, 19956. kv Munken 3, Åhus, AK, Helén Lilja, 19967. Kiaby 16:6, Kiaby sn, FU AK, Helén Lilja, 19968. Skärsnäs 9:37, Vånga sn, BD,Paul Hansson, 19969. Fjälkinge 48:15, Fjälkinge sn UN, Anders Edring, 199510. Håslöv 80:1, Gustav Adolf sn, FU, Helén Lilja, 199611. Degeberga 15:12, Degeberga sn, UN, Tony Björk, 199312. Yngsjö 5:31, Åhus sn, OU, Leif Jonsson, 199213. Torsebro Krutbruk, Färlöv sn, BD, Kristina Johnsson ,199714. Nosaby 21:19, Nosaby sn, FU, Helén Lilja, 199615. Medeltida kalkmålningar i Krstd län, PJ, Aina Mandahl, Herman Andersson, 199616. Kulturmiljöer i Osby kommun, KA, Erika Wass, 199739

Bilaga 2.Publicerade artiklar/uppsatser/böcker 1988 - 1999 av personal vid Länsmuseet i Kristianstad/Regionmuseet iSkåne.1988Helgesson, B : Ett Simrishamnkvarter berättar. Österlen 1988.1989Arvidsson, E : Grävningar på Herrevadskloster. I: Skånska kloster. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1987/88.Forskningsprogram för arkeologiHelgesson, B : Kiaby 15:1 - Spår efter storstensbyggare? Handlingar angående Villands härad XXXV.1990Helgesson, B : The Gold Necklet from Kyhl. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1989 - 90.Lilja, H : Byggnader och miljöer i Göingebygd. Glimåkra socken. Ö. Göinge kommun.1991Arcini, Helgesson & Jacobsson : Vikingatida hantverkare med slitspår på tänderna. Populär arkeologi nr 3, 1991.Pettersson, C : Från kammakarens bod till apotekarens trädgård. Österlen 1991.1992Helgesson, B : En märklig fördelning - ett senvikingatida gravfält i Fjälkinge, Skåne. META 92:1-2.- : Gravarna berättar. Fjälkinge för 1000 år sedan. Kristianstads läns museum.- : 79 barngravar i Skåne. Populär arkeologi nr 4, 1992.1993Arcini, C : Vikingatida Fjälkingebor. Ståtliga vikingar i minoritet. Kristianstads läns museum.Björk, T : En arkeologisk räddningsutryckning i Fjälkinge. Handlingar ang. Villands härad XXXVIII.Lilja, H : Lyngsjö kyrka. Gärds härads hemb.för. årsbok 1993.- : Båstad - från flintyxor till takkupor. Båstads kommun.1994Björk, T : Järnframställning i Degeberga för 2000 år sedan. Gärds härads hemb.för. årsbok 1994.Lenntorp, K-M : Arkeologiska undersökningar i Åhus 1994. Ale nr 3 1994.Lilja, H : En grav vid Fjälkinge backe. Handlingar ang. Villands härad XXXIX.1995Björk, T : Sprit, vägar och skolor. Arkeologi vid Kristianstads läns museum 1995. Bulletinen nr 2 1995.Dahlén, Edring, Lenntorp & Olsson : Utlåtande om nedbrytning av kulturlager vid övertäckning och markingreppav medeltida kulturlager i Åhus. Länsmuseet i Kristianstad.Lilja, H : Bebyggelse och kulturmiljö i Örkelljunga kommun. Örkelljunga kommun.1996Björk, T : Gravar, bytomter och Christian den IV:s stad. Arkeologi vid Länsmuseet i Kristianstad 1996.Bulletinen nr 4 1996.- : recension av Anne Carlies “På arkeologins bakgård. En bebyggelsearkeologisk undersökning i norraSkånes inland baserad på synliga gravar.“ i Fornvännen nr 1 1996.41

Forskningsprogram för arkeologiEdring, A : En vikingatida/tidig medeltida gård i Fjälkinge. Handlingar ang. Villands härad XXXXII.- : Kontexter och objekt. Begrepp från kontextuellt utförda landsbygdsundersökningar i Kristianstadskommun. Bulletinen nr 4 1996.Edring, A & Lilja, H : En vikingatida/medeltida gård i Fjälkinge. Länsmuseets arkeologer informerar.Johansson-Hervén, C : Ytterligare ett “ansikte“ av det medeltida Åhus - undersökningsresultat från kv Vesslan28, Åhus. Bulletinen nr 1 1996.Lenntorp, K-M : Spritangrävningen i Åhus. Om utgrävningar i kv Spritan i Åhus 1994 - 96. Bulletinen nr 11996.Lilja, H : Byggnader och miljöer på Österlen - Gladsax. Simrishamns kommun1997Björk, T : Gravfältet i Färlöv och landskapet kring Gryt. Arkeologi vid Länsmuseet i Kristianstad 1997.Bulletinen nr 2 1997.- : Hallin - sevärd utställning på Hallands länsmuseer. Bulletinen nr 2 1997.- : Guldgubbar i hövdingens hall. Hallandsposten 7/8 1997.- : Vibydösarna - ovanliga rester av urgammal kultur. Kristianstadsjournalen, aug. -97.- : Nu är Yngsjöboplatsen analyserad. “Fiskeläge“ vid Helgeå från äldre stenålder. Kristianstadsjournalen,okt. -97.Björk, T & Edring, A : Krigarnas grav och ättlingarnas skepp. Populär arkeologi nr 3 1997.- : Storslagna fynd i Färlöv. Länsmuseets arkeologer informerar.Edring, A : Senpaleolitiska fynd i nordöstra Skåne. Bulletinen nr 2 1997.- : 11 000 år gamla fynd från renjägare visas på Länsmuseet. Kristianstadsjournalen, nov. -97.Lilja, H : Östan hav och västan berg - en färd genom Bromölla kommuns historia. Bromölla kommun.1998Björk, T : Härdar på rad. Om spåren efter en kultplats från bronsåldern. Fornvännen nr 2 1998.- : Färlövsstenen åter på plats. Populär arkeologi nr 3 1998.- : Bjärlövs bytomt och Kristianstads befästningar. Arkeologi vid Länsmuseet i Kristianstad 1998.Bulletinen nr 2 1998.Björk, T & Wrang, S : Åkerbruk och kult. En introduktion till fornlämningarna längs Linderödsåsen. Gärdshärads hemb.för. årsbok 1998.Edring, A : Händelser och handlingar. Ett kontextuellt synsätt och en kontextuell fältmetod. D-uppsats, Lundsuniversitet 1998.1999Björk, T : For Gods and Men to Behold. Excavations at an Iron Age Grave-Field in Färlöv 1996 - 1998. LundArchaeological Review 4, 1998.Björk, T & Lenntorp, K-M: I stadens jord finns spår av liv. Kristianstadsbladet 15/1 1999.42

Regionmuseets rapportserieKulturmiljöavdelningenRapporter 1999-200019991. Ö Boulevarden, Kristianstad, FU, Anders Håkansson, 19982. kv Axel Lillie, Kristianstad, FU, Helén Lilja, 1995-963. Kv Riksens Ständer nr 1 och 8, Kristianstad, FU, Karl-Magnus Lenntorp, 19964. Kv Södra Kasern 1 och Södra Kaserngatan, Kristianstad, FU, Johan Dahlén, 1996-975. Ljunggrens plan, Kristianstad, FU, Johan Dahlén, 19966. Hammarshus 9:20, Nosaby, Kristianstad, BD, Henrik Borg, 19997. Vapensmedens hus, Bäckaskogs slott, BD, Henrik Borg, 19998. Folkestorps bränneri, Folkestorp 6:5, BD, Henrik Borg, 19999. Västra o Östra Storgatan, Kristianstad, FU, Johan Dahlén, 199710. Näsby fält, Kristianstad, AU, Johan Dahlén, 199811. Hurva kyrkogård, Hurva sn, FU, Jessica Wennerlund, 199712. Kv Minerva, Helsingborg, FU, Jessica Wennerlund, 199713. Farhult, Farhults sn, FU, Jessica Wennerlund, 199814. I anslutn t fornlämning 175, Helsingborg, FU, Jessica Wennerlund, 199815. Skanör 38:8, Skanör, FU, Jessica Wennerlund, 199816. Kv Kråkvinkeln 65, Trelleborg, FU, Jessica Wennerlund, 199817. Stora Bjällerup, Bjällerup sn, FU, Jessica Wennerlund, 199818. Vallby, Kyrkheddinge sn, FU, Jessica Wennerlund, 199819. Alberta, Örups bytomt, Esarps sn, FU, Jessica Wennerlund, 199820. Emmislövs kyrka, Emmislövs sn, BAD, Aina Mandahl, 199921. Lillö kungsgård, Lillö 50:2, Norra Åsums sn, BD, Henrik Borg, 199922. Kv Spritan 8, Åhus, FU+UN, Johan Dahlén, 199923. Hovdala slott, Brönnestad sn. FU, Johan Dahlén 199724. Fornlämningar och skogsbruk, DK, Stefan Wrang, 199925. N. Åsum 2:2, N. Åsum sn, Kristianstad, AU+UN, Anders Edring, 1995/9626. N Strö kyrkogård, N Strö, FU, Tony Björk, 199527. Björkegrenska gården, Simrishamns sn, PJ, Aina Mandahl, 1992-199928. Bäckaskogs slott, Kiaby sn, DK, Henrik Borg, 199929. Bäckaskogs slott, Kiaby sn, MD, Henrik Borg, 199930. Arkeologiskt forskningsprogram 1999-200331. Färlöv 62:6, och 62:7, Henningsbergsvägen 2, Färlövs sn, BD, Henrik Borg, 199932. Sexton bönder i Skåne, PJ, Monica Berger, 1999Förkortningar:AF-antikvarisk förundersökningAK- antikvarisk kontrollAU-arkeologisk utredningDK- dokumentation, övrigtFU- arkelogisk förundersökningKA- kulturhistorisk analysMD-murverksdokumentationOU- osteologisk undersökningPJ- projektrapportUN- arkeologisk undersökningBD- byggnadsdokumentationBAD-byggn-ark-dokumentationKristianstadBox 134, Stora Torg291 22 KristianstadTel 044-13 50 00 vx, Fax 044-21 49 02www.regionmuseet.m.seISSN 1401-0239LundBox 153, St Larsomr. Byggnad 10221 00 LundTel 046-15 80 50, fax 046-15 80 39