l - SGC

3.1.2 Kälvesta
Stockholm Energi projekterade en konvertering av direktelvärmda hus i samband
med en NUTEK-tävling 1991 [6]. Någon konvertering genomfördes
aldrig. I det valda området, Kälvesta i nordvästra Stockholm, valdes 103
radhus. Husen byggdes 1972-7 4. Boytan är ca 150 m 2 , i två plan och källare.
Husen har platta tak. Elanvändningen beräknades till20000 kWh/år exklusive
hushållsel.
I konverteringsförslaget sökte man sänka kostnaden för rördragning genom
följande åtgärder:
• Gasledningen dras över hustaken på vissa sträckor.
• Pannan placeras på ovanvåningen eller taket för att erhålla en kort
avgaskan al.
• Radiatorkretsen dras runt källartaket och förbinder sedan vertikalt de
fönsterplacerade radiatorerna.
Några olika placeringar av pannan ansågs lämpliga. Om husägaren önskar
behålla varmvattenberedaren väljs en väggpanna som placeras i badrummet
eller i klädkammaren. Om varmvattenberedaren också byts vid konverteringen
väljs en enhet med panna och varmvattenberedare inbyggda med yttermått
som en garderob. Denna placeras på varmvattenberedarens plats,
alternativt i klädkammaren eller i en garderob.
I samband med konverteringsstudien sändes en enkät till de boende med
frågor om inställningen till konvertering och i vilken omfattning elutrustning
(elradiatorer, varmvattenberedare, spis m m) bytts sedan husets byggdes.
Svaren visade att 45% av de boende var intresserade att byta elvärmen
om det inte blev dyrare, 42% kunde inte ta ställning p g a att de ansåg sig ha
för litet information och resterande 13% ville inte byta ut direktelvärmen.
Sedan husen byggdes (1974) hade framför allt spis och tvättmaskin bytts,
64% respektive 95%. Varmvattenberedaren hade bytts i 25% av husen och 8%
av samtliga elradiatorer hade bytts. De boende ansåg att varmvattenberedare
och spis var i störst behov av förnyelse, 25% respektive 23%. Endast 5% ansåg
att elradiatorerna behövde förnyas.
23