Lars Gäfvert - Institutionen för lingvistik vid Göteborgs universitet

Behövs filosofi?
Bidrag till Filosofiska föreningens essätävling
Göteborgs universitet 2007
Lars Gäfvert
820709-6911
En inledande observation
Som en del av den intresserade allmänheten har jag de senaste åren följt den debatt som funnits i media om
filosofins plats i samhället. Vid närmare eftertanke skulle det nog vara riktigare att säga att jag för några år
sedan följde denna debatt, och att jag på senaste tiden inte kunnat undvika den. Skulle jag nu vilja vara lite
provocerande skulle jag till och med kunna ifrågasätta om det egentligen funnits någon debatt alls. Istället
tycker jag mig uteslutande ha hört olika försvarstal för filosofin. Skulle jag gå vidare i min provokation så
skulle jag säga att detta är ett tecken på osäkerhet från filosofernas sida. Kan det vara så illa att filosoferna
själva är de som mest tvivlar på filosofins berättigande i samhället? Att det egentligen inte finns något
större ifrågasättande från resten av samhället? Nu skulle det inte vara helt oväntat, då filosofer som bekant
ofta tvivlar på både det ena och det andra. Vid närmare eftertanke skulle det heller inte nödvändigtvis
vara dåligt. Men jag tycker ändå att det är lite oroväckande. Om inte annat så på grund av att jag själv just
påbörjat min bana inom den akademiska filosofin. Det vore lite snopet om de filosofiska institutionerna
just nu lade ner sin verksamhet eftersom de själva inte längre kunde berättiga sin existens.
Nu kanske någon lite surt tänker för sig själv att jag helt missuppfattat situationen. Det har i själva verket
fullkomligt haglat av hatiska angrepp på filosofin i debatten och de tappra filosofer som bemannat barrikaderna
och försvarat filosofins bastion förtjänar all heder och respekt. Att här komma och antyda tvivel i
deras heliga övertygelse är rent ut sagt skandalöst!
Jag tar därför genast tillbaka alla dessa påståenden och erkänner att jag inte tagit del av all media och
följaktligen med största sannolikhet gjort en grov och dessutom felaktig generalisering. Kanske.
En kritik av en vanligt argumentation
De argument som framförs för att berättiga filosofin handlar nu för tiden ofta om att den har tillämpningar
i konkreta problem i samhället. Som jag förstått det anförs att den tekniska utvecklingen i samhället nu gått
så långt att vi i princip kan göra vad som helst. Då tekniska hinder inte längre begränsar vårt handlingsutrymme
måste vi lägga större vikt vid normativa etiska frågeställningar för att kunna forma vår värld och vårt
samhälle som vi vill. Idag finns till exempel teknik i form av kärnvapen som gör att vi kan utplåna allt liv
på planeten. Vi har också med genteknik möjligheter att på helt nya sätt skapa och manipulera livsformer.
Båda dessa exempel skulle varit betydligt svårare att genomföra för bara 100 år sedan. Man skulle då kunna
dra slutsatsen att en ogenomtänkt syn på livet skulle kunna få större oönskade konsekvenser idag än för
100 år sedan, och att sådana frågor därför är viktigare att diskutera idag. Gör man sedan antagandet att den
tekniska utvecklingen genom historien ständigt gått framåt kan man säga att konsekvenserna för 100 år
sedan skulle varit värre än för 200 år sedan etc. Man kan då komma fram till den spektakulära slutsatsen:
Filosofi är alltså viktigare nu än någonsin tidigare!
Jag har egentligen inget att invända mot en sådan argumentation. Möjligen skulle jag invända att det inte
direkt följer att något är speciellt viktigt nu av att det var mindre viktigt för 100 år sedan. Sedan kanske jag
också kan tycka att ”Filosofi” i slutsatsen är lite väl brett eftersom man egentligen bara pratat om en liten
del av ämnet. Men båda invändningarna är lite petiga och jag tycker egentligen att argumentationen är
hållbar. Kanske är tillämpningar i samhället till och med tillräckligt för att berättiga hela filosofins existens.
1

Lars Gäfvert
820709-6911
Min kritik är egentligen snarare att en sådan argumentation ställer filosofin som en bland många likartade
vetenskaper och samhällsföreteelser. Efter att på detta sätt börjat jämföra den med andra vetenskaper kan
man bara använda liknande argument för att rättfärdiga filosofin som för att rättfärdiga någon annan vetenskap.
Jag menar att man då missar det som är speciellt med filosofi, och det som ger filosofin sitt verkliga
värde.
Till filosofins försvar
Istället för att söka ett värde för filosofin i kraft av tillämpningar i samhället vill jag istället söka ett värde
i filosofin i de egenskaper där den skiljer sig från andra vetenskaper. Till skillnad från många andra vetenskaper
har filosofin inte utvecklats på ett linjärt sätt. När nya teorier lanserats har de inte som ett nytt
trappsteg i utvecklingen ersatt äldre teorier. Istället för en trappa är en trädliknelse mer träffande, och en ny
lanserad teori bildar istället snarare en ny gren som kan växa vidare parallellt med andra grenar. Med tiden
visar det sig möjligen att vissa grenar brister alltför lätt för att överleva någon längre tid i den filosofiska
debatten. Många grenar lever dock vidare och resultatet blir en betydligt mer förgrenad krona än i andra
vetenskaper.
Men har denna förgrening något värde? Leder den inte bara till förvirring? Nja, kanske leder den till viss
förvirring, men jag skulle nog säga att en sådan ovisshet i så fall kan vara bättre än en allt för stark övertygelse
om vad som är rätt eller sant. Men det jag vill framhålla här är att förgreningen visar att filosofiska
teorier ofta kan överleva, och fortsätta vara djupt intressanta, flera tusen år efter att de formulerats. En teori
om vad som är ett gott liv kan fortfarande vara intressant även om den formulerats under antiken. Medan
teorier om exempelvis tallkottskörtelns funktion eller om vad som orsakar åskväder från samma tid allt
som oftast reducerats till historisk kuriosa. Mot denna bakgrund är det inte orimligt att tänka sig att om
ytterligare ett par tusen år så kommer vi ha bytt ut mycket av det vi nu håller för vetenskapligt sant, medan
vi fortfarande kan tycka att filosofiska teorier från antiken är intressanta.
De flesta kan nog hålla med om att en intressant tanke kan ha ett värde, om än kanske inte så stort.
Möjligen för att den vidgar våra vyer, utvecklar vårat sätt att tänka eller helt enkelt underhåller oss. Om en
sådan tanke förblir intressant över lång tid mångfaldigas detta värde genom att fler och fler kan ta del av
den genom tiderna. Denna egenskap hos filosofin, att kunna skapa tankegångar som är intressanta för oss
människor oberoende av vilken tid vi lever i, hävdar jag är nära på unik. Detta bestående värde är en av de
egenskaper vi bör grunda vår värdering av filosofin på. Denna egenskap menar jag är tillräcklig för att vi bör
studera historiska filosofiska teorier för att både utveckla och bevara dessa, men också formulera nya teorier
för framtiden. Detta oberoende av om det i dagens samhälle finns någon direkt tillämpning för dem. För
hur kan en samtida tillfällig tillämpning vägas emot ett evigt värde?
Mitt andra förslag till varför vi bör värdera filosofin högt vilar på något mer anspråksfulla antaganden
om människans natur, men kanske kommer några av er ändå att hålla med mig. Jag ser hos människan ett
ständigt strävande att uppnå mål och överskrida gränser. Hos dem som fått sina grundläggande behov
uppfyllda ser jag att strävandet ändå fortsätter mot nya mål och nya gränser. Utöver mer världsliga mål
såsom rikedom, makt eller trygghet har många genom historien ägnat sig åt att försöka öka sin förståelse
av världen och sig själva. Som förklaring till strävande efter förståelse tycker jag mig se en fascination av
sanning hos människan. Oberoende av vad det gäller ser vi ett värde i att ha hittat kunskap som vi anser vara
sann. Detta sökande efter sanning och ökad förståelse av världen har genom historien bidragit till stora
framsteg inom forskning och vetenskap, och denna utveckling kommer med största sannolikhet fortsätta i
framtiden. Med detta ständiga strävande efter sanningar är det inte underligt att vi också börjat intressera
oss för att hitta sanningar i frågor som inte enkelt kan besvaras med experiment eller observationer.
2

Vad är egentligen rätt? Vad är egentligen sant? Kan vi någonsing veta säkert?
Svaren på dessa frågor skulle jag vilja kalla eviga sanningar. Oberoende av om de i någon mening existerar
eller om vi någonsin kommer att kunna hitta dem har de alltid utgjort en stor lockelse för oss människor.
Mot den bakgrunden menar jag att vi kan se ett värde i filosofin för att den tillåter oss att sträva efter dessa
eviga sanningar. En invändning skulle kunna vara att detta strävande är bortkastat och snarare borde
undvikas om vi aldrig kommer att finna dessa sanningar, eller om de sanningar vi finner inte har någon
användning. Jag skulle då säga att det är i själva sökandet som värdet ligger. Det faktum att det är svaren vi
söker är inte det samma som att det enda värdefulla är att hitta svaren. Vi kan hitta annat på vägen som kan
vara av nytta, eller så kan vi helt enkelt bli lyckligare av att sysselsätta oss med dessa frågor eftersom vi är
intresserade av dem. Med bakgrund av min tidigare påståenden om människans natur kan man nästan säga
att vi kommer att försöka ägna oss åt dessa frågor. Frågan blir snarare huruvida samhället bör stödja eller
motarbeta dessa inklinationer. Om vi ser som en av samhällets funktioner att möjliggöra för sina innevånare
att uppfylla sina behov borde det också stödja detta behov och stödja filosofin.
Men är filosofin det enda sättet att söka dessa eviga sanningar? Någon kanske invänder att andlighet och
religion kan vara en annan väg. Jag svarar då att den som inom teologi i verklig mening sysselsätter sig
med dessa frågor i själva verket ägnar sig åt filosofi, och inte endast religion. Kallar man det något annat
misstänker jag snarare att man endast vill poängtera att man inte lämnat sin tro. Jag skulle alltså hävda att
filosofin inte endast är det bästa verktyget i denna strävan efter eviga sanningar, utan det enda. Filosofin är
följaktligen inte bara värdefull, utan direkt nödvändig för att vi skall kunna tillfredställa vårt behov av att
söka oss bortom vardagens sysslor och världsliga problem.
För att sammanföra dessa två försvar och slutligen besvara frågan om filosofin behövs: Ja, filosofin behövs,
för filosoferandet är den enda verksamhet där vi människor i verklig mening kan försöka frigöra oss från
samtiden och sträva mot det eviga.
3