29.07.2013 Views

Kan man bli sjuk av ord? - Bris

Kan man bli sjuk av ord? - Bris

Kan man bli sjuk av ord? - Bris

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

finns det anledning att ta i beaktande att det kan<br />

vara psykosociala faktorer som får vågskålen att<br />

väga över, så att de gränsvärden överskrids som<br />

gör att diagnoskriterierna för ad/hd uppfylls<br />

(enligt dsm iv). Ett barn med en fysiologiskt betingad<br />

sårbarhet kan i en psykosocialt välfungerande<br />

miljö undvika att utveckla ad/hd, medan<br />

ett mindre känsligt barn i en psykosocialt dålig<br />

miljö med exempelvis psykisk misshandel och<br />

emotionell omsorgssvikt, kan utveckla ad/hd.<br />

Det verkar vara många olika faktorer som samverkar<br />

för att ad/hd ska utvecklas, var<strong>av</strong> den psykosociala<br />

miljön är en viktig faktor. (ljungberg<br />

2008)<br />

d. mötet med hjälparen,<br />

åtgärder och resultat<br />

Hjälparens dilemma – definitionen<br />

Glaser (2002) reder ut några <strong>av</strong> anledningarna<br />

till att psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt<br />

uppmärksammas för lite och att åtgärder<br />

sätts in för sent. Förutom svårigheter till följd<br />

<strong>av</strong> att <strong>man</strong> inte har kunnat enas om en definition<br />

<strong>av</strong> begreppen, anses <strong>av</strong> en del även termerna övergrepp<br />

och misshandel vara onödigt nedsättande<br />

och problematiska när de används om psykisk<br />

misshandel och emotionell omsorgssvikt. I synnerhet<br />

i de fall där det inte föreligger en klar <strong>av</strong>sikt<br />

att skada barnet, även om förhållningssättet är<br />

tydligt skadligt för barnet. Det <strong>bli</strong>r ett språkligt<br />

och begreppsmässigt dilemma mellan hjälparens<br />

önskan att skydda barnet och motvilja mot att<br />

stämpla eller beskylla föräldrarna, som ju har det<br />

primära ansvaret för barnets välmående. Detta<br />

trots det faktum att det är föräldern som, möjligen<br />

o<strong>av</strong>siktligt, orsakar barnet skada. Detta<br />

motstånd mot att använda termerna övergrepp<br />

och misshandel leder till underrapportering och<br />

försening <strong>av</strong> åtgärder. För den professionella hjälparen<br />

påtvingar begreppen psykiska övergrepp,<br />

psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt,<br />

ett handlande för att skydda barnet och<br />

förbättra dess situation. Därför är det viktigt att<br />

använda rätt begrepp.<br />

I en familj med två vuxna är det antingen<br />

båda föräldrarna som deltar i misshandeln eller<br />

bara den ena, medan den andra inte förmår<br />

skydda barnet. Om <strong>man</strong> måste skilja barnet från<br />

förövaren kan detta innebära att <strong>man</strong> klipper <strong>av</strong><br />

barnets viktigaste anknytningsband, om än ett<br />

otryggt sådant. Om missförhållandena upptäcks<br />

tidigt finns emellertid möjlighet till terapeutiska<br />

åtgärder utan att flytta på barnet. En ytterligare<br />

svårighet med att försvara ett ingripande, är att<br />

den psykiska misshandeln inte orsakat någon<br />

fysisk skada på barnet.<br />

Vidare skriver Glaser (2002) att kvalitén på<br />

67<br />

föräldra- barnrelationen befinner sig någonstans<br />

på en skala från bra till allvarligt skadlig. Tröskelvärdet<br />

för när relationen anses kräva någon<br />

form <strong>av</strong> åtgärd, sätts godtyckligt. Konsekvenserna<br />

<strong>av</strong> att missförhållanden inte får tillräcklig<br />

uppmärksamhet och att åtgärder sätts in för sent,<br />

<strong>bli</strong>r att barnen exponeras för ytterligare misshandel<br />

och omsorgssvikt och att relationsmönster<br />

och familjens förhållningssätt befästs och <strong>bli</strong>r<br />

allt svårare att ändra.<br />

Kontakt med BRIS<br />

Barn och ungdomar förmedlar berättelser ur sina<br />

liv när de skriver eller ringer till BRIS. Dessa berättelser<br />

är ofta rika på bilder och beskrivningar<br />

<strong>av</strong> barnets situation. Barnen har ofta full insikt<br />

i sambanden mellan vad som händer i familjen<br />

och vilka konsekvenser deras utsatthet leder till.<br />

De kan till exempel se sambanden mellan en<br />

kedja <strong>av</strong> händelser som ägt rum i familjen och<br />

att det lett fram till att de börjat må dåligt och<br />

utvecklat olika psykiska och fysiska symtom. Att<br />

beskrivningarna ger så mycket information och<br />

är så detaljrika tror vi beror på att barnen vet<br />

att de är anonyma när de kontaktar BRIS. De<br />

beskriver själva att det dessutom är lättare att<br />

skriva till BRIS-mejlen, än att ringa om sådant<br />

som är svårt att berätta. När <strong>man</strong> inte ens hör<br />

rösten på den som <strong>man</strong> berättar för känner <strong>man</strong><br />

sig ännu mer anonym. Det verkar också vara så<br />

att själva formen underlättar berättandet. Man<br />

skriver ett mejl, vilket på många sätt är som att<br />

skriva dagbok, <strong>man</strong> kan sitta för sig själv, <strong>man</strong><br />

kan ta all tid på sig som <strong>man</strong> behöver och <strong>man</strong><br />

kan skriva vilken tid på dygnet <strong>man</strong> vill. Barnen<br />

berättar själva att mejlskrivandet fungerar som<br />

att sätt för dem att sortera sina tankar, som en<br />

dagbok där <strong>man</strong> dessutom får respons. Men redan<br />

innan de har fått ett svar har det hänt något<br />

positivt för barnet genom att de skrivit <strong>av</strong> sig det<br />

som cirkulerat i deras tankar och på så vis fått<br />

en viss distans eller perspektiv, vilket kan ha en<br />

lugnande effekt.<br />

Kontakt med hjälparen<br />

Av olika skäl är det svårt för barnet att förmedla<br />

samma bild <strong>av</strong> livssituationen i ett fysiskt möte<br />

med en professionell hjälpare, vare sig <strong>man</strong> går<br />

till skolsköterskan, kuratorn, socialtjänsten, ungdoms<br />

mottagningen eller bup. <strong>Bris</strong>ter i kunskap<br />

hos hjälparen bidrar också till att <strong>man</strong> kanske<br />

inte är öppen för att ta in det som barnet vill förmedla.<br />

Man har kanske svårt att tro att det kan<br />

vara så allvarligt, barnet ser ju helt normalt ut,<br />

har inga blåmärken, rapporterar inte om någon<br />

fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Det<br />

kan ofta finnas väldigt lite information att gå på<br />

när det gäller barnets fysiska uppenbarelse, ”hon<br />

ser inte ut som om hon far illa”.<br />

2008 • <strong>Kan</strong> <strong>man</strong> <strong>bli</strong> <strong>sjuk</strong> <strong>av</strong> <strong>ord</strong>?

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!