Den blodigaste dagen! - Pennan & Svärdet

tära framgångar beroende av att erhålla utrustning
till sina arméer från exempelvis Storbritannien.
Nordstatsflottan ställdes därmed inför den
inte alldeles enkla uppgiften att patrullera denna
långa, buktande och på sina ställen mycket inskurna
kuststräcka.
Den andra aspekten som kännetecknade sydstaternas
geografi var Appalacherna, en bergskedja
som löper i nord-sydlig riktning från den
kanadensiska gränsen i norr ända ned till djupaste
södern – en sträcka som är längre än hela Sverige.
Appalacherna med sin bredd på sina ställen på
upp till femtio mil och täckta av täta lönn- och
ekskogar reste sig som en nästan ogenomtränglig
mur och klöv konfederationen i två geografiska
delar, något som också fick kriget att utkämpas
på två från varandra skilda fronter – den västra
som kom att domineras av unionsgeneral Ulysses
S. Grants offensiver i Mississippidalen och den
östra som kännetecknades av kampen mellan den
federala Potomacarmén och rebellernas Army of
Northern Virginia under befäl av den namnkunnige
Robert E. Lee.
Ett tredje geografiskt särdrag var Mississippideltat,
som tog sin början i Louisianas våtmarker
och som efter Mississippi med dess bifloder för-
längdes i Cumberland- och Tennesseefloderna.
Sammantaget utgjorde dessa vattendrag i praktiken
ett slags vidsträckt insjö i USA:s inland, vilken
kom att dela rebellterritoriet och den västra fronten
i ytterligare två delar. Därmed kom konfederationen
att bestå av inte bara två, utan tre geografiskt
åtskilda områden.
Lincoln och unionsarméns militära ledning var
väl medvetna om den långa kustlinjen samt om
Appalachernas och Mississippideltats militära betydelse.
Därför försökte de få kontroll över dessa
geografiska fenomen för att klyva södern i separata
delar för att fördärva rebellernas logistik mellan
de olika områdena. Omringning, fragmentering
och isolering kom därmed att bli unionens
militära makrostrategi och själva nyckeln för att
ta hem segern.
södern kapades i två 1863
Blockaden blev under krigets gång allt mer effektiv,
eftersom rebellflottan stegvis besegrades och
unionen fick tillgång till allt fler krigsfartyg. Unionsarmén
tog dessutom med hjälp av sina flodflottor
kontroll över Mississippidalens flodsystem,
landtungor och näs, något som fullbordades sommaren
1863 med erövringen av staden och befäst-
Landskapets utseende fick stor betydelse för slagens utveckling. Under framryckning tenderade förbanden att hela tiden splittras:
det var svårt att behålla sambanden med närliggande enheter och ännu svårare för högre befäl att skaffa sig överblick. Under
slaget vid Chickamauga (se nästa nummer av PENNAN & SVäRDEt) drogs ett stort förband ur nordstaternas slaglinje för att
omgrupperas utan att varken närliggande trupper eller högre befäl upptäckte att det hade uppstått ett stort hål i slaglinjen – ett
hål som plötsligt fylldes av framryckande fiendesoldater.
12 www.smb.nu