Den blodigaste dagen! - Pennan & Svärdet

ers, brigaders och till och med regementens rörelser.
Strid fick därför ofta något slumpmässigt över
sig, vilket utmynnade i det vanliga förfarandet att
endast skicka enskilda brigader – och ofta till och
med ensamma regementen – åt gången mot fienden.
Denna avsaknad av kontroll över truppen
medförde också att de flesta strategiska och taktiska
finesser omöjliggjordes. Standardmanövern
var torftig och elementär: en artillerikanonad som
åtföljdes av ett frontalangrepp med infanteri. Besvärlig
terräng var också en av de faktorer som
försvårade bruket av kavalleri under fältslagen.
väderlek
Vädret i början av 1860-talet fluktuerade dramatiskt
mellan hetta och köld, mellan torka och ösregn.
Denna tid sägs vara slutfasen av det som
brukar kallas ”lilla istiden”. Militära operationer
under vintern var nästan en omöjlighet, vilket
innebar att arméerna i allmänhet var passiva och
gick i vinterläger mellan december och april månader.
Vad gäller vädret var det annars riklig nederbörd
som påverkade krigföringen i störst utsträckning.
Det finns otaliga exempel på hur regn
kunde hindra trupper att genomföra annars välplanerade
kampanjer. Mest känt är kanske George
B. McClellans offensiv mot Richmond 1862. Mc-
Clellan hade blivit överdrivet försiktig bland annat
till följd av dåligt underrättelseunderlag, men
Potomacarmén rörde sig dessutom alldeles för
långsamt beroende på gyttjiga vägar och översvämmade
floder. Denna långsamhet ledde till att
McClellan avsattes som befälhavare.
Ett exempel på hur nederbörd kunde få en positiv
inverkan på framryckande trupp är slaget vid
Chancellorsville 1863, då ”Stonewall” Jackson
oupptäckt lyckades marschera runt unionsarméns
flank. Detta berodde på två dagars föregående
regn, vilket innebar att landsbygdsvägarna var
blötlagda och inte rörde upp något damm som
kunde avslöja hans flankmarsch. Dammoln var
annars ett tydligt tecken på stora truppförflyttningar,
ett fenomen som i vanliga fall kunde ses på
flera mils avstånd. Jacksons överraskningsanfall
hade således antagligen gått om intet om det inte
hade varit för de föregående dygnens regn.
krig i gyttja
Soldaterna kom snabbt att härdas för väder och
vind, för värme och kyla, eftersom de tillbringade
större delen av sin krigstillvaro under bar himmel.
Tält fanns sällan att tillgå. Exempelvis skrev Carlton
McCarthy att en ”blanket to each man was
found to be as much as could be carried, and amply
sufficient for the severest weather”. McCarthy
berättade vidare om sina upplevelser som soldat
av vädret i Virginia under krigsåren. Nederbörd
påverkade särskilt den enskilde soldatens tillvaro.
Han skrev att regn ”was the greatest discomfort
a soldier could have; it was more uncomfortable
than the severest cold with clear weather. Wet
clothes, shoes, and blankets; wet meat and bread;
wet feet and wet ground; wet wood to burn, or
rather not to burn; wet arms and ammunition; wet
ground to sleep on, mud to wade through, swollen
creeks to ford, muddy springs, and a thousand
other discomforts attended the rain.”
Den rikliga nederbörden förvandlade vägar och
terräng till gyttjepölar i vilka soldater kunde fastna
och till och med förlora sina skor. McCarthy
berättade att det ibland var nödvändigt ”for one
man or more to extricate another from the mud
holes in the road”. q
Allt marscherande fick en del unionssoldater efter kriget att säga att de hade promenerat slavstaterna tillbaka till unionen. För
många av sydstatssoldaterna var det ännu värre, för det rådde en närmast kronisk brist på skor i södern.
14 www.smb.nu