Hntvrksknsk rappREV20100205.pdf - Knadriks Kulturbygg

Undertecknad har under flera år sökt efter någon som varit med vid skånsk bilning utan
resultat. Men för några år sedan visade byggnadsantikvarie Jimmy Juhlin bilder på en man
som högg på det skånska viset. Efterforskning visade att det var framlidne ”Rävakulla”
Gunnar Jonsson från Osby. Genom efterlysning i Göinge hembygdsförenings årsbok lyckades
foton och en videosekvens spåras som nu förvaras i Göinge hembygdsförenings arkiv. Det ska
påpekas att traditionsbärarna Thure Nilsson och Arne Persson inte varit med om att bila på det
skånska viset.
Handsmidda asymmetriskt slipade bilor
Bild t.v. Illustrationen visar från vänster räknat högerhänt grepp, vänsterhänt grepp och felaktigt grepp enligt
(Schadwinkel & Heine 1986:100). Lägg märke till att den illustrerade yxans holk är kraftigt svängd för att kunna
ha ett relativt rakt skaft. Bild mitt. De skånska bilorna har oftast ett rakt öga och det är istället skaftet som är
svängt. Bild t.h. Detalj av kopparstick från 1630-talet som visar slottet Makalösa i Stockholm. I vänstra hörnet
visas bredbila, kryssyxa och underst en såg. Mer mot mitten grovhuggs med bålyxor på relativt låga bockar.
Lägg även märke till den långa timmermansvinkeln som ligger på den färdigbilade stocken (Axel-Nilsson
1984:91, Werne 1993:301).
De flesta bevarade handsmidda bilor på hembygdsgårdar är troligtvis från 17- 1800-tal och de
fabrikstillverkade från andra halvan av 1800-talet – första halvan av 1900-talet. Eftersom det
bland nutida hantverkare ofta finns en önskan att använda bilor för vänsterhänta trots att de är
högerhänta fetmarkeras uppgiftslämnarnas beskrivningar av handlag av bilor. Vidare ska det
poängteras att undertecknad inte uteslutit någon äldre uppgift som avviker i åsikt. Avvikande
åsikter har endast kommit från nutida hantverkare som har allehanda förklaringar till varför
det borde vara tvärtom.
En beskrivning av redskapet som fortfarande är adekvat nedtecknades på 1700-talet:
”Bila. Et werktyg som egentligen brukas af timmermän, har fått namn af Bil eller Bila. Det
har ganska mycken likhet med Yxan; med bredare, och allenast på högra sidan slipadt; är af
åtskillig storlek. En god Bila bör vara tunn, lätt, förfärdigadd af godt järn, wäl stål-lagd och
skarp, samt försett med et kort skaft af något fast trädslag. Swenske timmermän kalla et
sådant werktyg tysk-bila, til åtskilnad ifrån Bond-bilor, som äro plumpare och på bägge sidor
slipade. Bredden af de förra är 13 eller 14 tum, och stundom mera; härmed blifwa Stockar,
Biälkar m.m. afflängde, bilade och tillhuggne.” (Fischerström 1781:7).
Antikvarie Nils Nilsson på Kulturen i Lund skrev 1972 en artikel om yxor. Bilor beskriver
han på detta vis ”Det är en vanligtvis stor yxa med mycket långt utdragen egg och kort
skaft…För att man skulle hugga obehindrat i timrets längdriktning och få en jämn yta, är
yxans ena sida – som regel vänstersidan från den huggande räknat - helt slät och redskapet
således asymmetriskt. … Eggen är också slipad endast från högersidan och yxbladet
påminner kan man säga, om ett jättelikt hyveljärn eller stämjärn.” (Nilsson 1972:44).
Nilssons jämförelse av saxslipade bilor och hyvlar är inte ny, i ett engelskt 1400-tals poem
9