Hntvrksknsk rappREV20100205.pdf - Knadriks Kulturbygg
Hntvrksknsk rappREV20100205.pdf - Knadriks Kulturbygg
Hntvrksknsk rappREV20100205.pdf - Knadriks Kulturbygg
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
1928:96). Benämningen sylhacka användes av Jöns Hansson från Everöd. Han beskriver<br />
redskapet som ca 25 cm långt med ett skaft som är ca 50 cm långt, en teckning visar att han<br />
avsett en yxa med svängt huvud som på yxan från Strönhult (Nm nr 12 E.U. 1071).<br />
Bockar: En sågbock finns bevarad på Ballingstorp i norra Skåne. Sågbockar av samma typ är<br />
dokumenterade i Usa, (Mercer 2000:34).<br />
Bun: Redskap som används för att avlägsna bark med dragande rörelse. Arne Persson har ett<br />
exemplar. Holmberg kallade ett snarlikt redskap kobbaskave. Redskapet är enligt undertecknads åsikt<br />
vida överlägsen de moderna skjutande barkspadarna. Observera att namnet bun inte är dokumenterat i<br />
Skåne utan är en benämning som är dokumenterad i norra Småland och södra Östergötland. I NM 10<br />
E.U. 1458 nämns bun andra sagesmän benämner redskapet skav (Carlsson skriftligt 2009).<br />
Bild t.v. överst till höger ”bun” av typ som troligtvis kan påträffas över hela Sverige. Nederst två ”kobbaskavar”<br />
av den typ August Holmberg beskriver. Kobbaskavar har undertecknad endast påträffat i Blekinge. Redskapen<br />
ägs av Asarums hembygdsförening. Bild t.h. Sågbock i Ballingstorp (jmf Mercer 2000:34).<br />
Hammare<br />
Bild t.v. ”Pikhammare” och bildtext enligt August Holmberg (Nm nr 33 E.U. 2578). Bild t.h. Hammaren till<br />
vänster från gården Norup i Bjärlöv, Färlövs sn. De två andra kommer från Ljungbyholm, Småland,<br />
Det är inte ovanligt att timrade hus i Skåne är reveterade med ler- och/eller kalkbruk. Ibland<br />
hålls bruket uppe av små tränaglar som är fästa i timret. Tränaglarna är av kvadratiskt tvärsnitt<br />
och spetsade med fyra sidor likt en pyramid i den ände som slås in i timret. Här följer en<br />
beskrivning av hur hålen för naglarna görs: ”Härtill behöfves en särskild hammare, hvars ena<br />
ände är försedd med en fyrkantig stålad spets, med hvilken ett hål hugges för pinnen, hvilket<br />
hål bör huggas så, att pinnens öfre ände kommer att blifva något uppåtstående, på det att<br />
pinnarne så mycket säkrare må qvarhålla bruket.” (Bong 1883:21). Bengt Håkansson från<br />
Örkened beskriver även redskapet: ”Och så hade man en hammare av särskild typ, försedd<br />
49