Anglo-Saxon Mission - iFokus

B: Okej, på vilket datum var detta möte? Låt oss sätta ett datum för det.
W: Okej. Vi talar om 2005. Det var efter det allmänna valet i maj - det när Blair
röstades in igen. Detta möte ägde definitivt rum någon gång i juni samma år.
B: Är det okej att föra in i protokollet att det var i juni?
W: Juni 2005 är bra. Ja.
B: Okej. Nu undrar jag då om du kan klargöra vad det var som diskuterades vid detta
möte.
W: Tja, som jag nämnde, var jag ganska förvånad över att se hur mycket folk som
var där. Mötet varierade från flera diskussioner som omfattar flera objekt eller saker
som hände i världen just då, så det var en ganska stor diskussion om säkerheten i
landet. Och en av dessa tre nyckelpersoner har nu tagit på sig rollen för detta ... gör
faktiskt det nu. Han är där nu. Han har den positionen just nu.
Den stora saken då var Irak. Det var på deras agenda, men också överraskande nog
fanns det massor av samtal om Iran. Och vad som förvånade mig och verkligen sköt
upp mina ögonbryn var att folk pratade lugnt med varandra, och argumenterade inte
eller skrek åt varandra utan pratade helt lugnt om Israels motvilja att anfalla och
provocera Iran till väpnad aktion. Det var något som verkligen reste nackhåret på
mig.
Och det verkade som om den israeliska regeringen var bunden av vad som händer
här och hade en roll att spela som styrdes utanför Israels gränser. Ett år senare
anföll Israel Iran-stödda Hizbollah-baser i Libanon.
Och sedan det andra som kom ut som jag tydligt minns var att de nämner japansk
motvilja att skapa kaos inom den kinesiska finansiella sektorn.
Jag kunde verkligen inte förstå varför de talade om det och varför det hade någon
betydelse. Vad jag snappade upp från det här verkade vara att den japanska
regeringen, eller de i Japan, blir tvingade eller beordrade till att göra något som skulle
fördärva eller fördröja den kinesiska ökningen av finansiell makt.
Det nämndes att Kina växte för snabbt och den största fördelen av den tillväxten fick
den kinesiska militären, som höll på att bli moderniserad, främst genom de pengar
som de fick från världsmarknaden.
Och sen började saker ... och det är där jag inte kan låta bli att vara subjektiv, Bill.
Därför att vid den tidpunkten kommer jag ihåg att jag började känna mig illamående
över vad man hade diskuterat och mycket orolig för vad som hade sagts.
Jag var med i utkanten av detta möte och jag kunde känna ångesten stiga inom mig
eftersom det var saker som få talat om. Det fick inte tillkännages till vem som helst.
Detta var saker som de redan visste om.