#08 hoten blev för månGa - V-Tab

More documents

Recommendations

Info

debatt Dags för stöd till hushållen? Tidningsbidrag ■ Nästan all läsning är bra för samhället. Tidningsläsning är ännu bättre! Frågan är om det därför inte vore klokt att införa ett riktat tidningsbidrag till varje enskilt hushåll. Historien talar sitt tydliga språk: ökad läsning medför ökat välstånd. Införandet av skolplikten i mitten av 1800-talet innebar att analfabetismen utrotades. Sedan dröjde det inte länge innan föreningslivet tog fart, demokratin slog igenom och den allmänna rösträtten infördes. Den allmänna läskunnigheten väckte även en slumrande begåvningsreserv, ledde till epokgörande uppfinningar och satte fart på nyföretagandet – med ökande välstånd som följd. Samtidigt lärde sig människor mer om nästan allt – från hälsofrågor till fritid, sport och miljö. Numera tappar dagspressen i upplaga. Fler och fler hushåll saknar tidningsprenumeration. Detta är naturligtvis inget som för samhället framåt. Det enda märkliga i sammanhanget är att varken Journalistförbundet, Tidningsutgivarna eller något av de politiska partierna väckt frågan! Jag tror dessutom att ett tidningsbidrag till alla svenska hushåll skulle vara en utmärkt investering i integration, leda till ökad förståelse för andra människor och omvärlden i stort. Kanske skulle bidraget betyda lika mycket för barnen i ekonomiskt svaga hushåll som det mera materiellt inriktade barnbidraget, ett stöd som många i första hand använder till mat, kläder och fickpengar. Jan anderS OlSSOn webbfrågan Använder du sociala medier i ditt arbete? Ja 75 % Nej 21 % Vet ej 4 % Antal röstande: 76 38 Journalisten 23 juni – 17 augusti 2011 25 lokala P4-stationer är utsatta för krypskytte enligt skribenterna. lokalradio ■ I sin iver att försvara den gestaltande och fördjupande journalistiken i Sveriges Radio föreslår förre chefen på Dokumentärredaktionen, Bosse Lindquist, nedläggning av en eller flera lokala P4-kanaler, som han ser som ”ett jämnt flöde av tal och musik på bekostnad av det fördjupande”. En föraktfull och okunnig beskrivning av hårt arbetande kolleger utanför huvudstaden. Sveriges Radios 25 lokala P4stationer är återigen utsatta för krypskytte, i den pågående debatten om framtiden för public service i Sverige. Vi som jobbar i den lokala P4-världen är vid det här laget ganska vana vid att Stockholmsbaserade tyckare rynkar på näsan åt det som Sveriges Radio producerar utanför huvudstaden, men den här gången kommer salvan inifrån. Tidigare chefen på Sveriges Radio P1s Dokumentärredaktion, Bosse Lindquist, skriver på DN Debatt (31 maj/2011) om sin oro för att den fördjupande och gestaltande radion är hotad, på grund av företagsledningens prioriteringar. Sveriges Radio profilerar sig ”genom att satsa på flödesradio – så många radiotimmar som möjligt på bekostnad av det fördjupande” enligt Bosse Lindquist, som bland annat skriver: ”Sveriges Radios ledning har dock [...] prioriterat en helt annan typ av programproduktion: flödesradio – ett jämnt flöde av tal och musik som ständigt strömmar ut i etern till ett så lågt pris som möjligt. En med- ■ Journalistens debattsidor är ett forum för yrkesdebatt. Mejla inlägg till redaktionen@journalisten.se eller skicka per post till Journalisten, Box 1116, 111 81 Stockholm. Vi publicerar inga anonyma inlägg. Alla inlägg kan inte beredas plats. Vi returnerar inte opublicerade bidrag. Maxlängd för inlägg är 2 500 tecken om annat ej överenskommits. Vi förbehåller oss rätten att stryka i insända texter, utan att meddela skribenten. Insända inlägg kan även publiceras på journalisten.se. Det lokala behövs Att Bosse Lindquist, [...] sänker sig till grovt felaktiga generaliseringar och slarvigt hoprafsad kritik kommer som en överraskning...” Håller du med? Kommentera texten på Journalisten.se veten politik som inleddes när Sveriges Radio, UR och SVT delades upp i olika bolag 1979. Medan SVT centraliserade sin verksamhet valde SRs ledning delvis av regionalpolitiska skäl att sända lokalradio från så många platser i landet som möjligt.” För oss som jobbar åt P4 lokalt är det vardag att leva med extremt små resurser jämfört med de riksprogramproducerande kollegerna i Radiohuset på Gärdet. Men Lindquists slutsats och undertext, att lokal P4-radio är ett ekonomiskt slukhål och tillverkare av löpandebandsmörja gjorde oss både förvånade och heligt förbannade. Att Bosse Lindquist, en av Sveriges Radios mest hyllade och upphöjda dokumentärmakare, sänker sig till grovt felaktiga generaliseringar och slarvigt hoprafsad kritik kommer som en överraskning och ett hån mot alla som sliter hårt för att göra fördjupande och spännande radio i landsorten. Angreppet stannar inte heller vid artikeln på DN Debatt. I Studio Ett i P1 dagen efter utvecklar han sin kritik och föreslår dessutom nedläggning av lokala P4-kanaler. Studio Ett: Ska de lägga ner lokalradion? Bosse Lindquist: Någonstans måste man ta pengarna ifrån. Vi har 25 lokala, regionala redaktioner, behövs verkligen det? Är det så stor skillnad på de här områdena i Sverige så att de verkligen behövs? Till att börja med verkar Bosse Lindquist ha lyssnat mycket lite eller möjligen inte alls på P4s lokala program när han påstår att utbu- foto: martin ruetschi / scanpix det består av ”ett jämnt flöde av tal och musik”. Vi ser varje dag hur en liten skara journalister i Borås genom stenhårt arbete lyckas fylla radion med de lokala nyheterna som berör, med debatterna, reportagen, granskningarna, de fördjupande samtalen. Det mesta har lokal prägel och lämnas därför därhän i Ekots rapportering. De senaste åren har P4 Sjuhärad dessutom producerat tre program för P4 Dokumentär, ambitiös barnradio och massor av spännande och angelägen kultur- och aktualitetsjournalistik. Vad Bosse Lindquist menar med att det är så liten skillnad mellan de 25 sändningsområdena i Sverige att det skulle motivera en nedläggning av lokala kanaler är en gåta. Vi finner ingen annan tolkning än att han ser Sverige utanför Stockholm som en och samma surdeg, utan konturer och med exakt samma ingredienser vart man än åker i landet. Han har i så fall missat alla områdesspecifika skillnader som förtjänar och vinner på lokal bevakning. Ett i tid närliggande exempel är turerna kring Saab i Trollhättan, där företagets öde efter flera år av turbulens fortfarande står skrivet i stjärnorna, och där P4 Västs redaktion i Uddevalla under tiden utvecklat ovärderlig expertis och kunskap, som skulle saknas om all bevakning av frågan sköttes från Stockholm. När det gäller anklagelsen att lokala P4-redaktioner stjäl resurser från riksredaktionerna och bara producerar tingeltangelradio konstaterar vi att Studio Ett i P1, med säte i Stockholm, har en redaktion på över 25 personer för att göra två timmar fördjupande aktualitetsradio varje dag. Ovanpå det fri tillgång till Sveriges Radios utrikeskorrespondenter. I Borås finns 2,8 tjänster för att göra tre timmar av samma typ av radio. Ibland behöver man inte tre månader, eller ens tre veckor, för att göra fördjupande, spännande, gestaltande radioprogram. I bland räcker det med sex timmar. Bosse Lindquist är välkommen att prya hos oss när som helst, för att testa att göra ambitiös nyhets- och reportagejournalistik för nålpengar. Men ignoransen och föraktet mot hårt arbetande kolleger utanför tullarna kan han lämna i Stockholm. nicklaS MalMBerg programledare och reporter, P4 Sjuhärad kennet Öhlund regional webbmaster, Sveriges Radio i Västsverige
Varför sociala medier? sociala medier ■ I Journalisten (7/11) behandlades sociala medier och journalistrollen. Kontentan tycks vara att sociala medier och traditionella medier samexisterar, men att de klassiska journalistiska arbetsmetoderna fortfarande står sig starkast. Oavsett vad man tycker om det så stämmer det bra överens med verkligheten. I vårt kandidatarbete Jättekliv eller tidsfördriv har vi undersökt hur sociala medier konkret är ett arbetsverktyg för svenska journalister. Under mars månad deltog 2 464 journalister från hela landet och i olika mediesektorer i en webbenkät om sitt användande av sociala medier. Av dem som använder sociala medier är det 59 procent som gör det dagligen. 15 procent av dessa är mer eller mindre ständigt uppkopplade. Om det är höga eller låga siffror är en bedömningsfråga, men att sociala medier är ett självklart och integrerat arbetsverktyg stämmer ännu inte helt. Det vanligaste som journalister använder sociala medier Grisskandal borde i stället kallas Ekoskandal ekots bevakning ■ Finns det en skillnad i hur SR Ekot behandlar olika yrkeskategorier? Frågan är motiverad med tanke på hur olika nyheterna om sextrakasserier bland skådespelare respektive den så kallade ”grisskandalen” har följts upp. Den 15 februari 2010 toppade Ekot sina sändningar med nyheten att varannan skådespelerska sextrakasserades på jobbet. Den debatt som följde ledde till att Ekots granskning började granskas. Till slut kvarstod av nyheten att visserligen sextrakasseras det inom skådespelarskrået, fast inte alls i den omfattning som Ekot påstått. Ekot kröp till korset och medgav att granskningen hade haft sina brister. Jämför med rapporteringen om och kring det som hände den 24 november 2009. Då gick Ekot ut med nyheten att det pågick ett omfattande djurplågeri i lan- till är för att göra research, hitta uppslag och intervjupersoner och för att få inspiration. Endast en fjärdedel använder sociala medier för att få feedback från publiken. Det är färre än de som gör det för att nätverka. Inget ont i det – det är utmärkt att journalister gör research, letar case och pratar med varandra på sociala medier. Men det är ännu inte en förändrad, transparent och interaktiv journalistroll vi ser. Det finns ett glapp mellan användande och resultat. Vi anser givetvis inte att man måste ha ett färdigt mål som ska generera i journalistik för varje stund man tillbringar på sociala medier. Egenvärdet i att journalister ägnar sig åt omvärldsbevakning och håller koll på vad folk pratar om är så självklart att det knappast behöver betonas. Men det finns skillnader som gör det här värt att nämna – de journalister som är duktiga på interaktivitet ser i avsevärt högre grad konkreta resultat av att använda sociala medier. Det verkar därför som att många andra journalister som använder sociala medi- I praktiken har en hel näring hängts ut. dets grisstallar. Rapporteringen byggde på bilder tagna av Djurrättsalliansen. Observera att detta fortfarande i medierna, och i folkmun, ofta kallas för ”grisskandalen”, trots att ingen grisbonde har fällts för brott mot djurskyddslagen. Av 92 polisanmälningar gick ett enda fall till åtal och där friades grisbonden. Den 21 maj kunde man i P1s program ”Medierna” ta del av en välkommen granskning av Ekots be- er inte riktigt vet hur de ska göra det för att få resultat. När något hamnar så i ropet som sociala medier gjort, är det lätt att haka på men glömma bort att vara konkret. Vi tycker därför att det vore bra om frågor kring strategier och konkreta syften med att använda sociala medier fick större utrymme. På JMG får vi höra att det är bra att använda sociala medier – men inte hur, inte varför. Då är det inte så konstigt om man inte förstår vad det ska vara bra till och inte lyckas när man väl försöker. De flesta är faktiskt inte crowdsourcare. De flesta använder sociala medier som komplement till andra metoder och för att göra journalistik enligt klassiska principer. Det är i den verkligheten, inte i drömscenarion och falska förespeglingar om hur bra allt är, som samtalen om framtidens arbetsmetoder och journalistroll borde ha sin utgångspunkt. HädanefterskriverviiställetEkoskandalen...” mer debatt på journalisten.se MADeLene SzABÓ MIRA HJoRT SIgne oSkARSSon journaliststudenter vid JMG, Göteborgs universitet vakning av ”grisskandalen”. Där framkom bland annat att rapporteringen av det faktum att samtliga polisanmälda grisbönder friats, varit minimal. Den har framförallt inte alls stått i proportion till det enorma pådraget om ”grisskandalen” i november 2009. Efter detta har Sveriges grisbönder under ett och ett halvt år i medierna framställts som simpla och giriga djurplågare. I praktiken har en hel näring hängts ut och misstänkliggjorts. Många enskilda grisbönder har farit väldigt illa och en del har inte orkat fortsätta. Det kan knappast heller anses oproblematiskt att Ekots samarbetspartner i detta fall, Djurrättsalliansen, uttryckligen stödjer brottslig verksamhet för att på så sätt komma åt näringsidkare som inte behagar organisationen. På Djurrättsalliansens hemsida kan man läsa följande: ”Djurrättsalliansen är en öppen djurrättsgrupp, men vi har även valt att ge vårt mo- nätkommentarer Läs fler läsarkommentarer på journalisten.se Journalisten.se ”Sveriges Radios personaldirektör Ingrid Wibom har häpnadsväckande lite att säga om löneskillnaderna mellan journalisterna på Sveriges Radio. I en intervju med Journalisten.se publicerad den 18 maj gissar hon sig fram. [...] Det individuella lönesystemet innebär att den individ som presterar bättre, som tar större ansvar, som kompetensutvecklar sig eller liknande också ska belönas för detta genom löneutveckling. Det tjänar både arbetsgivaren och den anställde på. De skillnader som därmed uppstår ska vara sakligt motiverade. Tyvärr måste man som journalist på Sveriges Radio konstatera att det inte finns något större samband mellan prestation och belöning. ” Anna Bubenko på Journalisten.se Clarence Hansson sek.ordf, Trafik/SÄL | 27 maj ■ Tack Anna för ett bra och viktigt inlägg! För oss på Sveriges Radios trafik- och serviceredaktioner är problemet mycket tydligt. Vår verksamhet framställs av företaget som allt viktigare och lyssnarundersökningar rankar våra rapporter som näst viktigast i SR:s utbud (nyheter anses viktigast). Men detta återspeglas definitivt inte i våra lönekuvert. Dessutom varierar lönerna kraftigt mellan medarbetare som utför samma uppgifter, beroende på var i landet man jobbar. raliska stöd till grupper som Djurens Befrielsefront som under icke-våldsprinciper bryter sig in i laboratiorier, hönserier och pälsdjursfarmer och befriar djur från grymheterna som pågår där.” Nog vore det klädsamt om Ekot även i detta fall kunde ödmjuka sig till att göra åtminstone en liten ”pudel”, så som man gjorde när det gällde sextrakasserigranskningen bland skådespelarna. Om inte, ja då kan jag inte frigöra mig från misstanken att Ekot gör skillnad, beroende på vilken yrkeskategori man granskar. Dessutom tycker jag att vi från och med nu byter namn på ”grisskandalen”, eftersom den benämningen saknar grund. Hädanefter skriver vi i stället Ekoskandalen, med stor bokstav och utan citationstecken. BJöRn LunDBeCk före detta frilansmedarbetare för tidningen Svensk Gris med knorr. Numera heter tidningen Grisföretagaren. 23 juni – 17 augusti 2011 2011 Journalisten 39
Page 1 and 2: #08 Journalistförbundets tidning 2
Page 3 and 4: nätkommentarer Helena Gierttas led
Page 5 and 6: Lotta Gröning är upprörd över R
Page 7 and 8: Han sover bara några timmar per na
Page 9 and 10: REPORTER SÖKES & Husvagn är en le
Page 11 and 12: ”Att jAg skulle bli mordhotAd fAn
Page 13 and 14: till livet på sitt jobb Moderatorn
Page 15 and 16: ”på vägen till preSSläkt Aren
Page 17 and 18: I 50 år har journalister kunnat nj
Page 19 and 20: DirektPress Stockholm ger ut inners
Page 21: Ena-Håbo Tidningen trycks i 30 500
Page 24 and 25: profilen i Sverige och sökte ung k
Page 26 and 27: fackligt YEn bör få tydligare rol
Page 28 and 29: ild Det oväntade, vardagliga, som
Page 30 and 31: Bild ”Niklas Ingmarsson hade sett
Page 32 and 33: metod&etik Så gjorde jag Per Wikst
Page 34 and 35: METOD & ETIk krönIka Lite konsekve
Page 36 and 37: på jobbet Hämmande kommentarer ä
Page 40 and 41: Foton tomas ohlsson kryss Sommaren
Page 42 and 43: folk prefekt och har ett förflutet
Page 44 and 45: folk en, Susanne Redebo, Eskilstuna
Page 46 and 47: presskontakten Industriarbetsgivarn
Page 48 and 49: presskontakten Sveriges geologiska
Page 50 and 51: presskontakten Svensk Biblioteksfö
Page 52 and 53: presskontakten Besöksadress: Stran
Page 54 and 55: utgång ny bok StatSminiStern Henri
Page 56: Posttidning B-post ■ Postadress B

#08 hoten blev för månGa - V-Tab

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?