B-delen - Ystads Allehanda

More documents

Recommendations

Info

• B4 ºNöje & Kultur KONSERT YY Helsingborgs Symfoniorkester <strong>Ystads</strong> teater 15 december ººDet är aldrig ett gott tecken när en dirigent ber om ursäkt för det stycke han just ska leda sin orkester i. Det var hur som helst just vad den vanligtvis spirituelle, men denna kväll närmast försagde, Andrew Manze gjorde inför Lars Erik Larssons Orkestervariationer genom att bedyra FILM Y Tron: Legacy. Amerikansk science fiction i regi av Joseph Kosinski. I rollerna: Garrett Hedlund, Olivia Wilde, Jeff Bridges med flera. Speltid: 2 tim 6 min. Censur: 11 år. Visas på Kosmorama, Kristianstad, Filmpalatset, Bromölla, Parkbiograferna, Hässleholm och BioBorgen, Osby. ºº”Vi byggde ett system som var alldeles fritt och underbart”, och ”Man kan att den inte ”är så illa som den låter”. Varken denne högklassige dirigent eller hans orkester, som ständigt överträffar sitt utmärkta renommé, borde genera sig själva eller sin publik med en sådan urskuldande, alternativt nedlåtande, inställning till modernistisk musik; i synnerhet inte som stycket i fråga var det enda fullständiga verket av konsertens tre där musikerna faktiskt gjorde ett genomgående utmärkt arbete. Larssons mjuka disharmonier tassar omkring lyssna- Fullkomligt datahaveri inte stjäla något som borde vara gratis”, säger rollfigurerna i början av ”Tron: legacy”. Och man tror att man ska få se en två timmar lång hyllning till Wikileaks. Det får man inte. Om den här uppföljaren hyllar något är det uselt manusskrivande och magsårsframkallande dialog. Sedan säger Jeff Bridges ”vi ses i morgon” till sin son tillräckligt många gånger för att man ska fatta att det gör vi absolut inte, och så är det igång: ren och lockar längre och längre in i en värld där logiken står på huvudet och där frånvarande gnol får magiska innebörder. Manze höll klokt nog igen orkesterns expressivitet så att de små nyanserna blev desto tydligare och så att publikens öron förblev spetsade genom en resa som i andra händer lätt skulle bli repetitiv. Den därpå följande konserten för oboe d’amore och orkester av Johann Sebastian Bach är musik som barockspecialisten Manze Sonen (Garrett Hedlund, karismatisk som en mjölkkartong) hamnar i samma datorvärld som slukade pappan för ett par decennier sedan och måste slå, flirta och mc-köra sig ut därifrån och samtidigt rädda hela världen, typ. Den första ”Tron” kom 1982, och för att uppskatta den här uppföljaren måste du vara så nostalgisk att det gränsar till sjukdom. ”Legacy” är en blandning av ”The last airbender” (dagistilltalet), ”Speed racer” (överutnyttjandet av biljakter i 3D och neon) och ”Matrix 2” eller ”3”, vilken av dem som nu var sämst. Efter trettio minuter börjar man titta på klockan. Efter ytterligare femton är det rakblad man letar efter. Ef- och hans mångfacetterade medmusikanter kan spela i sömnen. Med undantag för solisten Manuel Schmidt lät det också som om det var just vad de gjorde. Cembalisten och den övriga orkestern var ofta hörbart osynkroniserade och jag har sällan hört denna orkesters stråkar låta mindre inspirerade. Schmidt å sin sida balanserade instrumentets klang och sina utsmyckningar mellan renässansens och barockens ideal och var synnerligen uttrycksfull, särskilt i andra satsen. ter ytterligare tio funderar man på om man kan dö av att svälja sin recensionspenna. Då är halva filmen kvar. En timme av repliker som ”Styr mot ljuset, Quorra” och den svåröversatta ”You’re messing with my zen thing”. Det är Jeff Bridges som står för de värsta. Den mannen måste ha rökt en hel regnskog när han gick med på att spela rollfiguren ”Obi-Wan Kenobi efter att ha skrivit in sig på Berkeley-universitetet 1967 men fortfarande inte tagit examen i annat än hallucinogena ämnen”. Det enda som är sämre än ”Legacys” actionscener är de oändliga tidsintervallen däremellan. Filmen är, med FREDAG 17 DECEMBER 2010 · YSTADS ALLEHANDA Helsingborgs Symfoniorkester bjöd på konsert på <strong>Ystads</strong> teater i onsdags. YA:s recensent Fredrik Fischer blev inte övertygad. BILD: BASS NILSSON. Sömnigt, kort och grått Efter paus bjöd man på en åtminstone delvis detaljerad läsning av Brahms andra symfoni. Andra satsens psalmiska stämning togs vackert till vara och Manze byggde genom fin dynamisk kontroll en vacker orgelklang mellan cello, basar och bleckblås. I övrigt lät det som om helsingborgarna drömde sig bort till sin akustiskt generösare hemmascen. Det är svårt att spela på en plats där man inte är. Fredrik Fischer andra ord, för dum för att man ska hålla sig vaken och för högljudd för att tillåta en stunds sömn. Den är en sämre Tronföljare än Gustav IV Adolf. Den visar människans överlägsenhet över datorerna: Inte ens Pentagons, FRA:s och Wikileaks samlade serverkraft skulle kunna åstadkomma så här mycket idioti. Det positiva man kan säga om filmen är att den visade mig något jag aldrig sett förut, nämligen en tolvåring utbrista i en ironisk hipsterapplåd till eftertexterna. Det var samtidigt som jag själv – utan framgång – sökte efter ord som kunde beskriva slutets uselhet. Nu finns de. ”Tron: legacy”. (TT Spektra) Erik Helmerson Blott 22-årige regissören/skådisen Xavier Dolan är här för att stanna. BILD: FOLKETS BIO Kärlek omöjlig att uppnå FILM YYYY Hjärtslag. Genre: Romantisk dramakomedi. Premiär: 17 december 2010. Med: Xavier Dolan, Monia Chokri, Niels Schneider med flera. Regi: Xavier Dolan. Speltid: 1 tim 35 min. Censur: 7 år ººAlltså, de är ett otroligt vackert kompispar där tjejen är straight och killen bög och de dricker kaffe och röker i Montreal i sina perfekta vintagekläder, men så, ack och tyvärr, blir de huvudlöst förälskade i samma gudalika kille och... För att travestera Morrissey: ”Well... aren’t we all”. ”Hjärtslag”, känd från festivalerna i Cannes och Stockholm, sätter ordet bitter i bitterljuvt. Den sätter förresten ljuvt också. Den är ett fullständigt charmerande triangeldrama om ung, olycklig, hopplös kärlek och att regissören, kanadensaren Xavier Dolan, bara är 22 år är bara det ett litet mirakel. Triangelns tre hörn, Monia Chokri, Niels Schneider och Xavier Dolan själv (jodå, han kan förstås agera också) är som skapade av Andy Warhol, superstjärnor utan att ens vara kända, de har alla utstrålning nog att värma upp hela Kanada. Och så Dolans regi; lika delar Almodovar och ”Jules och Jim”, med ett sjätte och sjunde sinne för färger, detaljer och inte minst musik (The Knife, Dalida, Vive la fête...) Där går de i sitt Montreal, de tre unga älskande. De utbyter blickar, positionerar sig, vinner små delsegrar över varandra i kärleksmästerskapet, och förlorar dem. Som alla riktigt bra relationer måste väl även deras ménage à trois sluta i tragedi? Eller? Det är ju ändå mest sig själva de älskar, sig själva och möjligheten att få sin kärlek speglad i ögonen på något alldeles ouppnåeligt. (TT Spektra) Erik Helmerson
• FREDAG 17 DECEMBER 2010 · YSTADS ALLEHANDA B5 ºNöje & Kultur Europa i kulturkris ■ EKONOMI I krisens Europa ligger kulturen risigt till. Stora statliga nedskärningar väntar i Nederländerna, Storbritannien och Italien – för att bara nämna några exempel. Samtidigt växer motståndet mot bidragsslakten. Det finns många symboliska bilder av krisen för den statligt finansieradekulturen i Europa. STOCKHOLM Den 4 oktober använder The Guardian rubriken ”A Blietzkrieg on the arts” – ett blixtkrig mot kulturen – för att beskriva de planerade nedskärningarna på minst 25 procent av den brittiska kulturbudgeten. Kulturarbetaren Adam Jeanes tycker att beskrivningen är väl drastisk, men instämmer ändå i budskapet: – Vi har vaknat upp till en helt ny värld, säger han. Storbritannien är inte ensamt om att skära ned på kulturen. I Nederländerna planeras en minskning på 200 miljoner euro (1,9 miljarder kronor) av kulturbudgeten. Den 20 november samlades 100 000 människor runt om i landet i demonstrationen ”Holland screams for culture” för att visa sitt missnöje. FAKTA SÅ DRABBAR KULTURKRISEN EUROPA Italien ■ Vill skära ned med 2,5 miljarder kronor i kulturbudgeten de kommande tre åren. Samtidigt kommer lokala och regionala myndigheter att skära ned kraftigt på sina bidrag till kulturområdet. Den 22 november protesterade 250 000 kulturarbetare runt om i landet mot planerna. Storbritannien ■ Vill skära ned med minst 25 procent av kulturbudgeten. Det är den största nedskärningen sedan kulturen fick statliga bidrag 1940. En konsekvens kan bland annat bli att en fjärdedel av alla Personalen på La Scala i Milano demonstrerar mot den italienska regeringens beslut att minska anslagen till operahusen. BILD: SCANPIX – Det är ett underbart exempel på hur kultursektorn kan samarbeta och mobilisera sin publik. Det enda som hjälper i ett sådant här klimat är att visa att kulturen faktiskt har relevans, säger Annette Wolfsberger, kulturarbetare i Nederländerna. Starkast symbolisk laddning har ändå fotografierna av Gladiatorernas hus i den antika staden Pompeji i Italien. Den 6 november rasade den mer än 2 000 år gamla byggnaden efter ihärdigt regnande och dåligt underhåll. Regeringen Berlusconis kritiker använder nu raset som ett bevis för vad som händer när kulturbud- bibliotekarier förlorar sina jobb. Många museer och kulturorganisationer kommer att förlora sina bidrag eller få dem sänkta. Irland ■ Skär ned med 12 procent av kulturbudgeten. Institutioner och organisationer som drabbas är National Archives, National Museum of Ireland, National Library och Cultural Development. Den sistnämnda förlorar 50 procent av sin finansiering. Samtidigt minskas skattelättnaderna för kulturpersonligheter kraftigt. geten gång på gång drabbas av stora nedskärningar. – Raset i Pompeji fick verkligen människor att vakna upp, det är en världsskandal och en skam för Italien. Men det är bara toppen på isberget, problemet är mycket större än så, säger Lorenzo Canova, docent i konstvetenskap på universitetet i Molise. Italien, som lever högt på sin kulturturism, har de senaste sju åren skurit ned på de statliga bidragen till kultur med mer än 30 procent. Och kulturbidragen ska minskas ännu mer. Staten vill skära ned kulturbudgeten med ytterligare 2,5 miljarder kronor de närmaste tre åren. Holland ■ Vill skära ned kulturbudgeten med 200 miljoner euro (1,9 miljarder kronor). Det utgör en mer än 20-procentig minskning av utgifterna på kulturområdet. Bland annat kommer radiosymfonikerna att drabbas hårt av besparingarna. Samtidigt höjs skatten på biljetter inom kultur- och nöjesområdet från 6 till 19 procent. Spanien ■ Nedskärningar på gång. Sedan staten beslutat om neddragningar på 15 procent för Nationalbibliotekets budget har chefen för biblioteket sagt upp sig. Samtidigt drar Det har lett till omfattande demonstrationer, med bland andra filmarbetare, museianställda och prominenta kulturpersonligheter. Före premiären på Wagners ”Valkyrian” på La Scala protesterade den världsberömde dirigenten Daniel Barenboim mot planerna. – Genom att skära ned på kulturen skär man också ned på Italiens själ, sade han enligt nyhetsbyrån AFP. I Nederländerna och Italien är protesterna högljudda och välorganiserade. I Storbritannien beskrivs stämningsläget bland kulturarbetare ännu som ”ett chocktillstånd”. Där har protesterna hittills riktats mot den brittiska skolpolitiken och beslutet att höja avgifterna för universitetsstudier. Adam Jeanes konstaterar att kulturen knappast gynnas av att jämföras med vård och skola. – Man använder delasmärtan-lika-argumentet, vilket är löjligt. Det som folk verkligen behöver mitt i en lågkonjunktur är att muntras upp av kultur, säger han. Spanien, Litauen, Island. Listan på europeiska länder som på olika sätt minskar kulturbudgeten kan göras ännu längre. Senast i raden är krislandet Irland som beslutat att hyvla bort 12 procent från utgifterna på kulturområdet. Där har debatten varit störst kring en symbolfråga – de skattelättnader för kulturpersonligheter som infördes 1969. Oron var stor för att de skulle tas bort helt, men nu stannar förändringen vid en drastisk sänkning av maxtaket från 2,3 miljoner kronor till omkring 365 000 kronor. (TT Spektra) Sara Ullberg a det spanska filminstitutet ned med 25 procent på bidragen till spanska filmer. Litauen ■ Vilnius var Europas kulturhuvudstad 2009. Ett år senare har kulturdepartementets och de nationella institutens budgetar minskats med mellan 25 och 50 procent. Island ■ Departementet för utbildning, vetenskap och kultur har skurit ned utgifterna med ytterligare 7,5 procent efter förra årets nedskärningar. ■ JULKLAPPSTIPS Poesi om poesi Inom fysiken finns en osäkerhetsprincip som fastslår att en partikels position och momentum inte båda kan fastslås med säkerhet eftersom processen att mäta det ena påverkar det andras mått. Helena Granströms andra bok ”Osäkerhetsrelationen” applicerar denna princip på det mänskliga varat i poetiskt stram kortprosa. Världen dekonstrueras och det vi alla vet, att vi inget kan veta, får vi veta än en gång. Fyra forskare kastar förtvivlat kunskapen mellan sig. De söker den, slänger den i från sig, plockar upp den och slänger den vidare till den som står närmast. Deras saklighet slår över i närmast autistisk banalitet och spricker ut i torr frustration. Det blir humoristiskt, i stil med Magnus Florin, och mycket vackert. Människan som bekännelsedjur, där det basala behovet är att berätta allt för alla, har växt sig större än någonsin (tänk på de senaste årens horder av biografier, självbiografier och bloggar). Konstnärerna Anna Ådahl och Lina Selander går en annan väg med varsin bok. Vardera bok består av texter skrivna av utvalda kritiker, filosofer och författare. Texterna är fritt skrivna kring respektive konstnärskap vilket skapar en konstteoretisk antologi och modern konstnärsmonografi i ett. Vissa är essäer med endast tematisk relevans, andra är texter kring specifika konstverk, ytterligare är poesi. På så sätt synliggörs både konstverket och den teoretiska texten, samt att det finns en kontext runt konst som kan vara viktig och inte minst intressant att känna till när man närmar sig den. Det är dessutom befriande att läsa flera röster kring ett tema än en röst tala om sig själv. ”Osäkerhetsrelationen Knappt 80-sidor långa ”Parrot” är poesi om poesi. Den rör sig likt papegojan runt papegojan, som färgglad fågel och litterär symbol. Språket är behärskat och konsekvent men poesin tar små skutt, gungar stilla med huvudet vaksamt på sned, för att i nästan stund pocka på uppmärksamhet, skrikande sträcka på vingarna och visa upp sig i en tur runt i rummet. Papegojan härmar och repeterar, härmar glatt men härmar fel. Den samlar och bär andras ord och fungerar liksom en behållare för ett språk som inte är dess eget, liksom boken själv och poesin i stort utgör en plats för krossade röster. Samtidigt möjliggör det krossade och uppbrutna förening, och förening innebär laddning, ett slags laddning som inte kan uppstå i det redan hela. Parrot är poeten och konstnären Karl Larssons tredje bok, denna gång på engelska. Annika Aspegren ■ Helena Granström: ”Osäkerhetsrelationen” (Natur & Kultur) ■ Anna Ådahl: ”In Dependence”. Crowds, Gestures (OEI Editör)/ ■ Lina Selander: ”The Space of Memory” (Axl Books) ■ Karl Larsson: ”Parrot” (Paraguay Press) ”In Dependence” ”The Space of Memory” GRAFIK: MONA ROHLIN
Page 1 and 2: • BILD: ALBIN BRÖNMARK B Fredag
Page 3: • FREDAG 17 DECEMBER 2010 · YSTA
Page 7 and 8: FREDAG 17 DECEMBER 2010 · YSTADS A
Page 9 and 10: • B9 Det händer i dag YSTAD Kers
Page 11 and 12: • FREDAG 17 DECEMBER 2010 · YSTA

B-delen - Ystads Allehanda

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?