ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

01 

➤ BERG MED BETT 

ALLT ANNAT ÄN TANDLÖST I ÖSTERSUND 

➤ NEDSLAG I CHRISTIANIA 

MELLAN PUSHER STREET OCH UTOPIN 

➤ OFFENSIV FÖR PASSIVA HUS 

”BRANSCHEN FATTAR INTE HUR BRA DE ÄR” 

februari 2005 

ARKITEKTEN 

TOKFLYTT 

Den 20 maj ska Riksantikvarieämbetets 

nya lokaler i Stockholm invigas 

av kulturminister Leif Pagrotsky. Det 

blir säkert en festlig tillställning. Den 

1 januari 2006 ska, enligt utredningens 

förslag, Riksantikvarieämbetet 

utlokaliseras till Gotland. Denna sorts 

kvartalspolitik är många gånger sämre 

än den kvartalsekonomi näringslivet 

många gånger får klä skott för. 

LEDAREN SID 70 

OACCEPTABELT BULLER 

Man kan inte tala om hållbar stadsutveckling 

om det bullrar så att en hög 

andel av de boende är starkt störda! 

Det är faktiskt inte förenligt med målet 

god bebyggd miljö att planera och bygga 

bostäder som omgärdas av starkt 

störande trafikbuller på alla sidor. 

DEBATT SID 44

ARKITEKTEN 02/05 

Sugen på att resa? Följ då med på Arkitektens utflykter runt 

världen. 

Vi börjar i Östersund – den andra anhalten på vår resa längs 

riksväg 45. Staden som har ambitionen att bli ett svenskt Bilbao 

– hamna på världskartan med hjälp av arkitekturen. 

Följ också med forskaren Bo Larsson till kulturarvet i 

Ukraina och Moldavien. En del av världen som hamnat i Europas 

utkant, men som förr räknades till Centraleuropa. 

En annat av våra resmål, också i 

OMSLAGET: Rivningstomter i New 

York ockuperades i slutet av 1960-talet 

av medborgarna. 

Foto: Dan Hallemar. 

Läs mer på sidan 32 

ARKITEKTEN 

Medlemstidning för Sveriges Arkitekter 

ISSN 0347-058X Medlem i 

ADRESS 

Ansgariegatan 5 

Box 9225, 102 73 Stockholm 

Telefon 08-5055 7700 

Telefax 08-5055 7705 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

REDAKTION 

08-5055 7700, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare) per.lander@arkitekt.se 

Dan Hallemar dan.hallemar@arkitekt.se 

Nina Gunne nina.gunne@arkitekt.se 

Kerstin Persson kerstin.persson@arkitekt.se 

Tomas Lauri tomas.lauri@arkitekt.se 

Bengt Samuelsson bengt.samuelsson@arkitekt.se 

Ina Flygare (tjl) 

Annika Jensfelt (tjl) 

Några som inte vill ut 

och resa är personalen på 

Riksantikvarieämbetet. 

PUBLICERINGSPOLICY 

Åsikter som framförs i signerade artiklar står för 

författaren. Redaktionen tar inte ansvar för insänt ej 

beställt material. Allt redaktionellt material i Arkitekten 

publiceras på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Medarbetare som inte accepterar detta måste 

meddela förbehåll. I princip publiceras inget material 

med sådant förbehåll. 

ANNONSPRISER 2005 

Fullständig annonsprislista finns på www.arkitekten.se. 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida sv/v 17.000 kr, 4-färg 24.000 kr 

Platsannonser, exempel: 




Sättning/originalframställning debiteras extra. 

Moms och reklamskatt tillkommer ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt på 

Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. Annonsering 

enbart på webben kostar 3100 kr + moms. 

Europas utkant, är Island. I Reykjavik 

har det svenska arkitektföretaget 

Codesign svarat för den stora basutställningen 

i Islands nationalmuseum. 

Vi bjuder också på ett besök i 

Christiania, fristaden i Köpenhamn som den danska regeringen 

vill ”normalisera”, men där invånarna tror på en ny framtid 

– med arkitekters hjälp. 

Ockupation av mark är temat även för vårt besök i New York 

och dess ”community gardens”, små parker och trädgårdar på 

ockuperade rivningstomter. De flesta finns kvar trots att myndigheterna 

redan för sex år sedan vill få bort dem. (Är det månne 

dessa spontanparker som inspirerat årets MEM-stipendiat – se 

hennes teckning på omslagets baksida.) 

Vi fortsätter det gröna temat i ett reportage om passivhusen i 

Lindås utanför Göteborg. Läs vad Mona Sahlin, Varis Bokalders 

och andra säger om dessa ”hus utan värmesystem”. 

Några som inte vill göra en enkel resa är personalen på 

Riksantikvarieämbetet. Även Sveriges Arkitekter har kraftfullt 

protesterat mot den planerade flytten till Gotland. Läs mer på 

sid 6. 

ANNONSBOKNING 

Margareta Karlsson, 08-50 55 77 00 

margareta.karlsson@arkitekt.se 

Eller på www.arkitekt.se/arkitekten/annonsera 

PRENUMERATION 

Helår 450 kr + moms 

UPPLAGA 

TS-upplaga 2003: 9800 

TRYCK 

Intellecta Tryckindustri, Solna 2005. 

UTGIVNINGSPLAN 

Annons- och 

Nummer manusstopp Utgivningsdatum 

2/2005 4/2 24/2 

3/2005 4/3 24/3 

4/2005 1/4 21/4 

5/2005 6/5 26/5 

6-7/2005 3/6 23/6 

8/2005 5/8 25/8 

9/2005 2/9 22/9 

2 ARKITEKTEN februari 2005

”Att kalla dem hus utan värmesystem 

är lögn och bedrägeri” 

Christer Harrysson, professor i bygg- och 

energiteknik, om “passivhusen”. sid 38 

Polisen i Christiania. 

Men arkitekterna tror på 

turisterna. Sid 26 

Arkitekt i hetluften 

Arkitekt Lasse Johansson på AIX-arkitekter 

har tillsammans med NCC och ABB 

utvecklat tankar kring ett självförsörjande 

”koncepthus”. 

Vad har ni gjort för hus? 

– Det är ett hus med målsättningen att 

I Östersund lanseras arkitektur som 

motor för ortens tillväxt. Sid 11 

Fullt upp för Hans Eek: 

Nu byggs fler hus ”utan 

värmesystem”. Sid 36 

vara frikopplat från elnätet, man 

har som det heter ”kapat sladden”. 

Vad roll spelar arkitekturen? 

– Målsättningen var en 

integration av husets gestaltning, 

och det producerande elsystemet. 

Solcellerna skulle man teoretiskt 

kunnat lagt platt på marken en 

bit ifrån huset utan att bry sig 

om hur huset påverkades. Men 

det är i en vidare diskussion viktigt att man 

inte lägger solcellerna platt bredvid eftersom 

man då tar dubbla areorna i anspråk, det 

skulle bli svårt i en stadsplan. 

Har ni fått utveckla något nytt, gestaltningsmässigt, 

för att möta tekniken? 

MER I DETTA NUMMER 

4 Nyheter: Santiagoresidens 

måste bantas, KTH Arkitektur 

flyttar till Telefonplan? 

Protester mot flytt 

av RAÄ till Gotland. 

15 Militären försvinner. Nu 

satsar Östersund på arkitektur. 

18 Bo Larsson söker skärvorna 

av Ukrainas historia. 

22 Sett, läst, hört: Möbelmässan, 

ett annorlunda Lund 

och holländska tidskrifter. 

40 Svenskar på Island: 

Codesign ritade basutställning 

på nationalmuseum. 

43 Årets MEM-stipendiat. 

44 Debatt: Trafikbuller, tät 

stad populär, utbildningspolicyn 

och självdrag. 

62 Information från Sveriges 

Arkitekter. Tävlingar: 

Europan 8, 2 x Gävle och 

Kunskapens Hus. Andra 

halvåret 2004, miljöresor, 

fråga ombudsmannen. 

70 Ledare: Lokalisering, en 

fråga om planering och 

eftertanke. 

– Det ser inte ut som hus man brukar rita, 

framför allt med det stora dominerande yttertaket, 

det vi kallade ”spoilern” i projektet. 

Det är ett tillägg i form av ett solkraftverk. 

Under det är det en byggnad som är 

projekterad enligt passivhusprinciperna (se 

s 36). Det har också varit viktigt att det ska 

finnas alla bekvämligheter och all teknik i 

huset. Man ska inte sitta i filtar och rita på 

en whiteboard. 

Vad tar ni med er från projektet? 

– Nu har vi skisser på kontoret kring ett 

möjligt flerbostadshus med inslag av självförsörjande 

bostäder där ett antal lägenheter 

i ett flerbostadshus, till exempel ett penthouse, 

kan vara självförsörjande. Dan Hallemar 

ARKITEKTEN februari 2005 3

NYHETER 

Nyhetsredaktör: Tomas Lauri 

tomas.lauri@arkitekt.se 

➤ 20 procent fler bostäder 

Bostadsbyggandet har tagit rejäl fart under 2004 

med en ökning på 20 procent. Och byggandet väntas 

fortsätta, enligt Boverket. Under 2005 beräknas 

totalt 28500 nyproducerade bostäder att påbörjas och 

året därpå över 30000. Förutom nyproduktion byggs 

vindar och lokaler om, vilket under 2006 väntas ge ett 

tillskott på 3500 bostäder. 

➤ Nya jobb på gång 

Den senaste investeringssignalen från STD, Svensk 

Teknik och Design, vittnar om en stabil positiv 

marknad för teknikkonsult- och arkitektföretagen. De 

har under 2004 börjat anställa yngre medarbetare i 

huvudsak för att ersätta de äldre som går i pension. 

Om rådande ekonomiska tillväxtprognoser för 2006 

inte förändras nämnvärt kan vi under senare delen av 

innevarande år komma att få se en försiktig nettoanställning, 

anger STD. Den positiva utvecklingen drivs 

främst av uppdragen inom bostads- och infrastrukturområdet. 

➤ Stipendium för designfaktorer 

Inredningsarkitekten, ekonomen och industridoktoranden 

Alexandra Moore har tilldelats årets Jarl 

Andersson stipendium på 250000 kronor. Hon får det 

för sin forskning om designfaktorer som skapar välbefinnande 

i arbetsmiljön. 

➤ Prisbelönt stol 

Fredrik Mattson och Blå Station har erhållit Forsnäspriset 

på 30000 kronor för stol 69. Priset delas ut till 

bästa möbeln med skiktlimmat trä. 

➤ Asplunds lagerhus ”räddas” 

Gunnar Asplunds lagerhus i Eslöv från 1917 räddas 

och byggs om till lägenheter. Men förslaget väcker ont 

blod. Sammanslutningen Europa Nostra, som bland 

annat verkar för kulturhistoriska intressen, rasar mot 

det i ett brev till kommunledningen. 

– Förslaget leder till kraftiga förvanskningar av 

byggnadens yttre och av de inre industrihistoriska 

värdena, menar Europa Nostra. 

Drygt 30 lägenheter i nio plan ska stå färdiga 

under 2006. Den största förändringen blir de utanpåliggande 

balkongerna. Överbyggnaden, som är i dåligt 

skick, byggs om. Och en silo, som tillkom på 50-talet 

rivs, samtidigt som eternitfasaden från 30-talet byts ut. 

– Jag har jobbat med Asplunds byggnader tidigare. 

Jag vet vad som krävs. En tydlig gräns är dragen mellan 

nytt och gammalt. Hela konstruktionen bevaras. 

Och inga nya bjälklag eller håltagningar utförs, säger 

arkitekten Curt Salomon-Sörensen. 

Finansdepartementet kräver att Josefina Nordmarks Santiagoresidens bantas. 

Santiagoresidens 

måste bli billigare 

Regeringen har ännu inte sagt nej till 

att bygga ett svenskt ambassadresidens 

i Santiago. Men finansdepartementet 

har, som utredaren Monika 

Lundberg uttrycker det, ”sagt till 

fastighetsverket att de ska ta det 

lugnt ett slag”. För att rädda projektet 

försöker nu Statens fastighetsverk 

banta 22 miljonersprojektet. 

Tävlingen om ett nytt ambassadresidens 

i Santiago var en uttalad satsning 

på unga arkitekter. Genom en tävling 

öppen bara för arkitekter under fyrtio 

skulle ung svensk arkitektur få en 

möjlighet att synas också i stora sammanhang. 

Arkitekten Josefina Nordmark 

på MAF arkitekter i Luleå vann 

tävlingen. 

– Jag vet inget mer än att de ringde 

mig från Statens fastighetsverk och 

sa att projektet nu är lagt på is, säger 

Josefina Nordmark. 

Om Statens fastighetsverk själv ska 

besluta om genomförandet av ett projekt 

får det inte kosta mer än 20 miljoner. 

Santiagoresidenset beräknades 

kosta 22 miljoner. Därför skickade 

Statens fastighetsverk en skrivelse till 

regeringen för att få grönt ljus i projektet. 

4,5 miljoner hade redan lagts 

ner på projektet när de gjorde sin regeringsskrivelse. 

Då beslutade finansdepartementet 

att projektet måste bantas. Annars 

kommer regeringen att säga nej och 

projektet stoppas för lång tid i en byrålåda. 

Men det har inte specificerats 

vad det är som är för dyrt i projektet. 

Vad som ska skäras bort. 

– Om vi visste att det bara är frågan 

om att det är för dyrt eller för lyxigt 

skulle det vara en annan sak, men vi 

har inte fått något besked om vad det 

är som irriterar, säger Bengt Krantz 

chef för utrikes fastighetsdistrikt på 

Statens fastighetsverk. 

UD, residensets blivande hyresvärd, 

har gett fastighetsverket i uppdrag att 

pruta på projektet. 

– Finansdepartementet tycker att 

det blir för dyrt . Om vi ska ha några 

utsikter att få det genomfört måste 

kostnaderna pressas. Vi avvaktar fastighetsverkets 

svar, säger Rolf Lagell 

på utrikesdepartementet. 

– Regeringen kommer inte att godkänna 

det här om man inte skär i det. Vi 

får gilla det läget, säger Rolf Lagell. 

På finansdepartementet har man 

lagt locket på. Beskedet från ansvarige 

ministern Pär Nuder är att ”regeringen 

ännu inte har fattat beslutat i frågan. 

Ärendet är fortfarande under beredning 

i regeringskansliet och så länge 

den beredningen pågår, kommenterar 

vi inte frågan.” 

Dan Hallemar 


Nästa Telefonplan 

KTH:s arkitekturskola diskuterar flytt till nytt designcentrum 

Skapandet av ett designcentrum 

vid Telefonplan i Stockholm 

rycker allt närmare. Svensk 

Form, Svensk industridesign och 

Interaktiva institutet är på väg 

dit för att bli granne med nya 

Konstfack. Även KTH:s arkitekturskola 

har planer på att flytta 

till platsen. 

Att skolan 

behöver flytta 

beror primärt 

på att de nuvarandelokalerna 

på 

Östermalm är 

undermåliga. 

Underhållet 

för Telefonplan är är eftersatt 

goda, säger Leif och det mesta 

Brodersen. 

är format för 

en äldre arkitektursyn. 

– Vi har ingen direkt önskan 

att närma oss Konstfack och inta 

en mer självständig roll gentemot 

KTH. För oss handlar det inte om 

att välja mellan teknik och konst. 

Vi har letat länge efter nya lokaler. 

En rad förslag har passerat under 

åren. De flesta har fallit på att de 

blir för dyra. Här finns det lokaler 

tillgängliga som vi kan flytta in i 

Foto: Annika Jansson Selim – Förutsättningarna 

utan att göra något åt dem, säger 

Leif Brodersen programansvarig 

på KTH:s arkitekturskola. 

En tillfällig lokalisering i ett hus 

intill Konstfack har diskuterats. 

Ericsson har kontor där idag. 

– Tidigast nästa vår kan undervisningen 

starta där, säger Leif 

Brodersen. 

Men en flytt hänger på en rad 

saker. Inte minst på vad som 

beslutas om skolan på sikt. 

Det finns långt framskridna 

planer på en internationell tävling 

om ett nytt arkitekthus uppe på 

KTH campus. 

Att genomföra tävlingen, som 

Akademiska hus och KTH har 

initierat tillsammans, är emellertid 

ett risktagande. Den skulle 

medföra en flytt till Telefonplan 

på hela fem till sju år – en lång tid 

som kan leda till att lösningen blir 

permanent. Ekonomin för ett nytt 

hus är vidare olöst. 

– Vi har förmodligen ingen 

möjlighet att betala hyran i en 

sådan byggnad, säger Leif Brodersen. 

Jan Kron på Akademiska hus 

menar att ett nytt hus skulle kosta 

runt 300 miljoner kronor. Staten, 

Stockholms stad ser gärna att Konstfack vid Telefonplan får nya 

grannar. KTH:s arkitekturskola, Svensk Form, Svensk industridesign 

och Interaktiva institutet diskuterar en flytt till platsen. 

KTH eller någon annan måste 

tillskjuta pengar till ett sådant 

projekt. 

– Vi vill ha en kalkyl som går 

ihop innan vi startar något, säger 

han. 

Att underhållet har blivit så 

pass eftersatt i den nuvarande 

arkitekturskolan skyller hyresvärden, 

Akademiska hus, och hyresgästen, 

KTH Arkitekturskolan, 

på varandra. 

– De har inte skött det löpande 

underhållet, påstår Leif Brodersen. 

– Till stor del är väl ansvaret 

vårt. Men det har också varit 

svårt att genomföra åtgärder. Arkitekturskolan 

hade till exempel 

själva ansvaret för underhållet 

mellan 1993 och 1996. Då hände 

ingenting. Och deras förslag till 

förbättringar har många gånger 

rört sig om rena ombyggnader 

och inte begränsats till underhåll, 

säger Jan Kron. 

På KTH Arkitekturskolan 

bedömmmer de läget som alarmerande. 

Åtgärder måste till omgående, 

anser de. Runt 100 miljoner 

skulle det kosta att göra den 

nuvarande skolan uppdaterad och 

Stockholms stads näringslivskontor 

har bett Svensk Form att flytta till 

Telefonplan. Ett designcentrum är en 

viktig pusselbit i satsningen på de 

södra förorterna. 

Inga beslut är ännu fattade, men Svensk 

Forms VD Ewa Kumlin bekräftar att 

förhandlingar med staden, AP Fastigheter, 

som äger husen vid Telefonplan, 

Svensk industridesign och Interaktiva 

institutet pågår. 

Enligt vad Arkitekten erfar har 

Stockholms stad satt en flytt till Telefonplan 

som krav för att skaka fram 

pengar till Svensk Form, som länge 

ändamålsenlig. Ett bantat förslag, 

som gäller rent underhåll, landar 

på 10 miljoner kronor. 

– Det känns fel att dessa miljoner 

skulle läggas på hyran, påpekar 

Leif Brodersen. 

– Intaget till skolan har minskat. 

Det skulle inte vara något problem 

att sitta på färre kvadratmeter 

och hyra ut resten, replikerar Jan 

Kron. 

Från politiskt håll, särskilt 

från Stockholms stad, försöker 

man aktivt att få till stånd en 

designmotsvarighet vid Telefonplan 

till Kistas profilering som 

datacentrum. Till AP Fastigheter, 

hyresvärden på platsen, har man 

framfört sin förhoppning om 

att få dit arkitekturskolan. AP 

Fastigheter har varit i kontakt 

med KTH. 

– Vi vill göra området känt 

för design, säger Per-Olof Gustafsson, 

vice VD på Stockholms 

näringslivskontor. 

Diskuteras några alternativ till Telefonplan? 

– Vi tittar även på lokaler i 

Frihamnen för tillfället. Men förutsättningarna 

vid Telefonplan är 

goda, säger Leif Brodersen. 

Tomas Lauri 

Stockholms stad ger 

Svensk Form ultimatum 

dragits med ekonomiska problem. 

– Om det ekonomiska kan lösas så 

skulle vi vara beredda att vara med i 

ledningen för ett designcentrum, säger 

Ewa Kumlin. 

Men för ett designcentrum krävs fler 

aktörer än Stockholms stad och mer 

pengar. Huvudmannen staten såklart, 

men också något eller några företag: 

– Vill man ha ett designcentrum av 

världsklass måste man investera i det, 

det vi har idag räcker inte, det måste 

också in fler aktörer i det, säger Ewa 

Kumlin. 

Dan Hallemar 


NYHETER 

Nyhetsredaktör: Tomas Lauri 

tomas.lauri@arkitekt.se 

Foto: Tomas Lauri 

Bra med trappor i arkitekturen. 

Trappor rena 

hälsokuren 

En handlingsplan för goda matvanor 

och ökad fysisk aktivitet i befolkningen 

har presenterats för regeringen 

av socialdepartementet och jordbruksdepartementet. 

Där framhålls 

att arkitekter och stadsplanerare 

kan förbättra hälsan hos den svenska 

befolkningen. 

– Myndigheterna har tittat på vikten av 

att bostadsområden är utformade så 

att de uppmuntrar till fysisk aktivitet. 

Här kan arkitekter och stadsplanerare 

spela en viktig roll att hjälpa människor 

att vara aktiva, säger Anna Hallén, 

på enheten för folkhälsa på socialdepartementet. 

En fråga som handlingsplanen särskilt 

vill ha belyst gäller trappor. Utredarna 

skriver: ”färre dödsfall har rapporterats 

hos individer som regelbundet 

tar trappan jämfört med regelbundna 

användare av rulltrappa/hiss”. 

Anna Hallén tar hotell som exempel 

där hissen närmast är en statuspryl: 

– Trapporna fungerar bara som nödutgångar. 

I nybyggda hotell skulle man 

kunna göra jättevackra trappor. 

Utredarna föreslår också att det 

nyinrättade rådet för arkitektur, form 

och design tar upp frågan: 

”Rådet har goda förutsättningar att 

utveckla idéer för hur tillgänglighet till, 

utformning och användande av trappor 

kan uppmuntras. T ex skulle Rådet 

för arkitektur, form och design kunna 

utlysa en tävling om ’bästa trappan’.” 

Dan Hallemar 

En statlig utredning föreslog 

den 25 januari att Riksantikvarieämbetet, 

RAÄ, ska flytta 

från Stockholm till Gotland, 

en av fyra regioner dit nya 

statliga arbeten lokaliseras. 

Sveriges Arkitekter kritiserar 

förslaget. 

”Effekterna kan väntas bli förödande 

för verksamhetens effektivitet 

och står därmed i strid med 

regeringens direktiv till utredaren”, 

skriver Sveriges Arkitekter 

i ett brev till infrastrukturminsister 

Ulrika Messing. 

Att flytta RAÄ just till Gotland 

motiveras med att Gotland 

genom sin inriktning, bland annat 

genom högskolan på Gotland, 

satsar på kulturfrågor och 

kulturarvsfrågor i vid mening. 

”Det avgörande skälet är därmed 

inte att Gotland är rikt 

på kulturhistoriska lämningar”, 

skriver utredaren. 

– Det viktigaste är att vi tappar 

kompetens, vi räknar med 

att högst 20 procent kan flytta 

med. Jag kan bara förstå det 

som att det vi gör är så oviktigt 

enligt vår uppdragsgivare att 

vi ska klara det kompetenstappet, 

säger Per-Magnus Nilsson 

överantikvarie på RAÄ. 

Han tolkar flytten som en 

fråga enbart om regionalpolitik 

och inte om RAÄ:s roll 

i framtiden. Ska till exempel 

Högljudda protester mot flytt av RAÄ till Gotland: 

”Förödande effekter” 

mycket av den kompetens som 

idag finns på RAÄ återfinnas 

hos länsstyrelserna i framtiden, 

undrar han. Och har länsstyrelserna 

ekonomi och kompetens 

för det? 

På RAÄ arbetar ett tiotal 

arkitekter och landskapsarkitekter. 

– Det är en oerhörd markering 

av hur samhället ser på 

kulturarvsfrågor, säger Kersti 

Berggren, arkitekt på kulturmiljöavdelningen. 

– Vi är en samhällsplanerande 

myndighet, och att tala om ett 

långsiktigt hållbart samhälle 

och samtidigt 

rusta 

ner RAÄ 

går inte 

ihop, säger 

hon. 

Kersti 

Berggren 

hänvisar 

–Det blir svårt att 

sköta alla uppgifter 

från Gotland, säger 

Staffan Göthe, chef 

för verksekreteriatet 

på RAÄ. 

I våras fick gratistidningen Metro Hus&Hem 

påhälsning av Sveriges Arkitekters förbundsjurist 

Ulrik Östling. I ett flersidigt reportage 

om Hammarby Sjöstad hade man inte angivit 

arkitekt. De drabbade arkitekterna fick ekonomisk 

ersättning från tidningen. Nu har samma 

redaktion gjort om misstaget att inte ange 

arkitektens namn i samband med ett flersidigt 

reportage om en villa i magasinet Hus&Hem 

(nr2/2005). 

Katrin Alström är chefredaktör för de båda 

tidningarna. 

Varför namnger ni inte alltid arkitekten? 

också till utredningens 

uttalande 

om ett lägre 

löneläge på 

landsorten 

och en mindre benägenhet att 

flytta på sig. 

– De kan få fler anställda som 

inte kräver högre lön och som 

inte vill eller kan flytta på sig, 

säger hon. 

Villaarkitekt glömdes bort 

Själv kan hon tänka sig att 

flytta med under protest. 

Sven Göthe är arkitekt och 

chef för verkssekretariatet på 

RAÄ. Han skulle kunna tänka 

sig att pendla till Gotland, men 

ser det som en dyr och trist 

lösning. 

– Det arkitektspecifika på 

RAÄ är kopplat till resten av 

arkitektkåren. En stor del av 

verksamheten rör dem som håller 

på med kommunal planering. 

Dessa uppgifter blir svåra att 

sköta på Gotland, säger Sven 

Göthe. 

Utredningen är mer hoppfull: 

”vi inser att utlokaliseringen får 

som konsekvens att nuvarande 

former för samverkan med externa 

aktörer inte kan upprätthållas, 

men att vi utgår från att 

myndigheten kan bygga upp nya 

rutiner som innebär att samverkan 

kan genomföras på ett 

ändamålsenligt sätt”. 

Sveriges Arkitekter konstaterar 

i sitt brev till infrastrukturminister 

Messing att ”Förslaget 

kommer att undergräva förutsättningarna 

för att bedriva 

en effektiv arkitekturpolitik i 

Sverige så som riksdagen beslutat 

i Framtidsformer – Sveriges 

handlingsprogram för arkitektur, 

formgivning och design.” 

Dan Hallemar 

– Det gör vi. I 99 fall av 100. Så de här två 

fallen är undantag snarare än regel. Det flesta 

andra publikationer är avsevärt mycket sämre 

på det här. Det är oklart om vi har begått ett fel 

den här gången. Vi namngav ju hustillverkaren. 

Lagen är heller inte glasklar. 

– Det är arkitekten som är upphovsman, 

inte hustillverkaren, säger Sveriges Arkitekters 

förbundsjurist Ulrika Paulsson. Lagen är glasklar 

när det gäller rätten att bli namngiven när 

verket publiceras. Om ingen uppgörelse träffas 

kan arkitekten med stöd av Sveriges Arkitekter 

komma att stämma tidningen. 

Tomas Lauri 



Tidskrifter strider 

om nordiska läsare 

Sverige tycks för litet. Samtidigt 

görs nu två svenska 

tidskriftssatsningar för att 

sprida nordisk arkitektur i 

hela världen. 

Tidskriften Forum har tidigare 

breddat sin bevakning 

från svensk inredning till 

arkitektur i allmänhet. Nu 

publicerar man en parallellupplaga 

på engelska. Den 

betalda upplagan är idag på 

3300 exemplar. 2000 engelska 

exemplar ska ut i de 

nordiska länderna. Om ett år 

ska Forum finnas tillgänglig 

i övriga arkitektvärlden. 

Rasmus Wærn, till nyligen 

på tidskriften Arkitektur, har 

samlat en redaktion av etablerade 

medarbetare från alla 

nordiska länder. Satsningen 

sponsras av arkitekten Gert 

Wingårdh i väntan på ett 

startskott från schweiziska 

förlaget Birkhäuser, som har 

visat intresse för att gå in som 

ägare till tidskriften. 

Att det kommer fram två 

liknande tidskriftssatsningar 

just nu är inte konstigt, anser 

Rasmus Wærn. Sedan en tid 

pågår en tydlig internationalisering 

av arkitekturen. Ett 

första steg har varit att den 

nordiska arkitektmarknaden 

har vuxit samman. De nya 

tidskrifterna speglar det. 

– Det är möjligt att Norden 

kommer i fokus på allvar 

de närmsta åren. Att danska 

Plot har prisats utomlands är 

ett tecken på det. 

I jämförelse med upplagesiffor 

i övriga Europa finns 

det ett stort ett intresse för 

arkitekturtidskrifter i Norden. 

Rasmus Wærn räknar 

med att nå en fjärdedel av 

den sammanlagda nordiska 

upplagan på 22ooo. 

– Det stora problemet är att 

dra igång en satsning. Mycket 

pengar ska skjutas till. I det 

läget är det givetvis jobbigt 

att vara två om en bra idé. 

Är marknaden för liten för 

båda satsningarna? 

– Vi avser att skapa en 

tidskrift för professionella: 

mycket ritningar och information, 

förutom djupanalyser 

och fotografi. Kanske 

inte den tidskrift Forum är, 

säger Rasmus Wærn. 

– Det känns inte journalistiskt 

trovärdigt att låta 

Sveriges mest framgångsrika 

arkitekt vara med och betala. 

Vad ger en sådan tidskrift 

kritisk legitimitet? En av oss 

måste bort, säger Forums 

chefredaktör Mark Isitt. 

Tomas Lauri 

Svårt att få Washingtonjobb 

5o miljoner i årsomsättning. Så mycket krävs 

för att få en möjlighet att ta sig an delar av 

inredningen i det nya ambassadkomplexet 

i Washington. Många ledande svenska 

arkitekter och inredningsarkitekter har inte 

en chans att kriga om det prestigefyllda 

kontraktet. 

Ambassadkomplexet i Washington, House of 

Sweden, har ritats och projekteras av Wingårdhs 

arkitekter till övervägande del. Den 

upphandling som nu är ute gäller delar av mer 

privat karaktär, som mötesrum i konferensdelen 

och bostäder . 

Tanken är att jobbet ska gå till ett större 

företag som kan klara av såväl projektering, 

leverans som montering. 

– Vi vill försäkra oss om att det går till någon 

Abelardo Gonzalez Gamer’s Paradise fick årets gulddiplom för bästa inredning. 

Spelparadis Sverigebäst 

Abelardo Gonzalez har med Gamer’s 

Paradise i Malmö ritat årets bästa 

svenska inredning. Det har en internationell 

jury kommit fram till i konkurrens 

med hela den svenska inredningseliten. 

Sammanlagt lämnades 46 bidrag in 

till tävlingen som utses av tidskriften 

Forum. Med Gamer´s Paradise menade 

juryn att Abelardo Gonzalez har åstadkommit 

ett verk som ”viskar högre än 

något han tidigare skapat i sin 25-åriga 

karriär”. Gamer´s Paradise översätter 

känslan av dataspel avskalat och 

brutalistiskt: mycket betong och stål, 

ett väldefinierat ljus och en distinkt 

färgsättning som ger de källardunkla 

som kan genomföra projektet, förklarar Janis 

Zalitis på Statens fastighetsverk. 

I annonsen till upphandlingen står det att 

arbetet ska ske i nära samverkan med byggnadens 

arkitekt. Men arbetet beskrivs också 

som ett självständigt designarbete. 

För att många av Sveriges främsta arkitekter 

och inredningsarkitekter ska komma på fråga 

innebär omsättningskravet på 50 miljoner att 

de måste gå samman med större producenter, 

byggare eller liknande för att få tillträde. 

– Det här riktar sig till företag som vill och 

behöver marknadsföra sig på en amerikansk 

marknad, påpekar Janis Zalitis. 

Är det inte riskabelt att överlåta på ett företag 

att välja designer? 

– Riktigt så ska man nog inte tolka det, ef- 

rummen karaktär. 

– Om det är det bästa jag har gjort 

vet jag inte. Jag är förtjust i allt jag gör. 

Men det är ett speciellt jobb, särskilt 

funktionellt. Vi har försökt bryta ner 

allt till några få beståndsdelar, vilket 

har gett resultat, menar Abelardo 

Gonzalez. 

Andra pris i tävlingen om årets inredning 

gick till Sandellsandberg för 

OMX:s huvudkontor. BSK arkitekter i 

samarbete med Dudley Böhm arkitekter 

knep tredje pris med inredningen till 

Postens nya huvudkontor. 

Priset, som bara består av ära och ett 

diplom, ska nästa år växa för att delas 

ut till bästa nordiska inredning. 

Tomas Lauri 

Wingårdhs House of Sweden. 

tersom den som blir ansvarig måste ta hänsyn 

till husets arkitekt och samarbeta med den, 

förtydligar Janis Zalitis. 

Per Reinholtz, som är ordförande i Sveriges 

Arkitekters akademi för inredningsarkitektur, 

är kritisk till förfarandet: 

– Det borde inte få gå till på det här sättet. 

Olika roller blandas samman. Att producera, 

leverera och designa är inte samma sak. 

Tomas Lauri 

ARKITEKTEN februari 2005 9 

Foto: Johan Fowelin

Termosen. Fylld 

med varmvatten 

står Jämtkrafts 

ackumulatortank 

mitt i 

skidstadion. En 

allvarlig satsning 

på arkitektur 

med tävling, som 

vanns av Hans 

Aldefelt på FFNS. 

Östersunds 

nya landmärke, 

i väntan på 

Björntanden, får 

dramatisk ljussättning. 


Hans Aldefelt, arkitekt på 

FFNS Sweco, har ritat ackumulatortanken 

Termosen på 

skidstadion. Ante Åkerström 

är ingenjör och projektledare 

för jättesatsningen Björntanden 

på Östberget, och har 

stor tilltro till arkitektur som 

motorn i Östersunds överlevnad 

och tillväxt. Förebilden 

är Bilbao. 

Allt ljus på Östersund 

Det är glest mellan satsningarna på arkitektur längs riksväg 45. Undantaget 

är Östersund, där lanserar man arkitektur som motorn för 

ortens tillväxt. Inte mycket syns än, men näringslivet och kommunen 

hoppas på Bilbaoeffekt. Jätteprojektet Björntanden, Landmärke Norra Europa, 

invigs 2007 men har hunnit ta Östersund till Biennalen i Venedig. 

Text: Kristiina Kyander. Foto: Kasper Dudzik 

Den har redan fått namnet Termosen. En lite 

slirig och brant väg leder fram till värmeverkets 

nya ackumulatortank. Och fast den inte är riktigt 

färdig än syns den på långt håll. Starka lampor är 

installerade mitt i barrskogsbacken på Östersunds 

skidstadion och belyser tornet dramatiskt. Det är 

klätt i rostfritt nät runt de utvändiga trapporna 

och krönt av en glorialiknande ring. 

Det talas mycket om landmärken i Östersund. 

Hela staden kan kännas som ett enda stort landmärke, 

från riksväg 45 på kvällen. Plötsligt dyker 

den upp som en glittrande matta av ljus mellan 

fjällen. 

Man vill synas. Och arkitektur räknas in i 

utvecklingspotentialen, vid sidan av det aldrig 

slocknande hoppet om att få ordna ett vinter-OS. 

– Frågan om arkitekturens betydelse för 

tillväxten är ny. Men näringslivet börjar inse 

effekterna. Man har förstått att den kan fungera 

som dragare, som en sockerbit. Och man ser 

ringar på vattnet, de olika projekten ska hjälpa 

varandra. 

Ante Åkerström på FFNS är projektledare 

för jättesatsningen Landmärke Norra Europa, 

resultatet av tävlingen som lockade bland andra 

Zaha Hadid, Vandkunsten, och vanns av Gert 

Wingårdh. En satsning med kaxiga ambitioner, 

tillägger han och beskriver sig själv som motorn i 

projektet. 

– Men att sticka ut när det gäller arkitektur är 

inte någon särskilt gammal företeelse här. Om ni 

åker runt på stan kommer ni också att märka det. 

Att man satsar medvetet beror på de personer som 

varit inblandade i projektet. Har man fel personer 

blir fokus på något helt annat. 

– Här uppe tillhör det ovanligheterna att projektledare 

vill skapa bra arkitektur, tillägger kollegan 

Hans Aldefelt, upphovsmannen till Termosen 

i skidbacken. 

Även om de byggda resultaten inte är så påtag- 


liga än, har Östersund lyckats sprida ryktet om 

sig som arkitekturstad. Den planerade Vinterbo 

03-mässan blev omskriven för sina ambitioner 

kring temat arktiskt byggande, men stupade på 

målsnöret i brist på villiga byggherrar. De projekt 

som pågår nu verkar ha betydligt gynnsammare 

utsikter. Förutom Landmärke Norra Europa, vill 

Länsmuseet tillsammans med Landsarkivet och 

Föreningsarkivet bygga ett gemensamt ”Kunskapens 

hus”. Den inbjudna tävlingen är nyss 

avgjord. Publiken ska på ett unikt sätt kunna ta 

del av det sammanlagda utbudet i ett utåtriktat 

totalarkiv, museum och liten konsthall. Ett annat 

mindre kostsamt projekt, men desto mer synligt, 

är ljusdesignen av Vesa Honkonen från Finland 

på Östersunds lutande problemtorg. Tanken är att 

folk framöver ska vilja vistas mer på torget än de 

gör idag. 

Åttiofem arkitekter från hela Europa anmälde 

sitt intresse att rita landmärket på Östberget, med 

konceptnamnet Breath of Life. Sex av dem plockades 

ut till tävlingen, och ett inledande studiebesök 

på plats. 

– Det var intressant att de överhuvudtaget ville 

vara med. Alla kom hit. Och vi visade oss från 

vår bästa sida; med köld, is, hundspann och hela 

konkarongen. 

Projektledaren Ante Åkerström är förvånad 

över intresset bland världsstjärnorna för Östersund. 

Ändå fanns inget uttalat nordiskt tema för 

tävlingen, även om beställarna gärna ser framför 

sig lokala material. Konceptet i tävlingsprogrammet 

gav vissa ledtrådar, men också stor frihet att 

omforma idéinnehållet inom en volym på den 

utvalda platsen. 

– Ska man vara ärlig så insåg vi inte riktigt vilken 

fart det skulle bli, vi hade nog tänkt oss något 

lite enklare. Men valet av Gert Wingårdh var ett 

lyckosamt drag. 

Det vinnande förslaget Biesse Baenie (Björntand); 

200 hotellrum, visdomsakademi och arena 

för 3.000 personer, introducerade Östersund i 

Venedig och Biennalen. Samma utställning reste 

vidare och visas nu i Kina. Och finansiärerna 

börjar inse att Östersund nämns i samma rubriker 

som Washington, tror Ante Åkerström: 

– På invigningen i Venedig sträckte vi på oss till 

Termosen blir klar sommaren 

2005. Överst finns restaurang, 

utställning och liten 

mediastudio för skidtävlingar. 

Man hoppas att locka teknikintresserade 

besökare till 

värmekraftverket från Japan 

och Korea. 


två och en halv meter. Och Biennalen gav ringar 

på vattnet. Den är bra att kunna hänvisa till när 

man ska argumentera med finansiärer. Hyser 

någon tvivel finns referenser. 

Också i Östersund är det ständiga exemplet 

Bilbao gångbart när man vill övertyga om arkitekturens 

förträfflighet. På ett tidigt stadium åkte 

finansiärerna, en grupp av representanter för det 

lokala näringslivet och kommunen, på studieresa 

till Guggenheimmuseet. För att med egna ögon se 

att arkitektur kan vara en inkomstbringande satsning. 

Initiativtagaren vitvaruhandlaren Bert Sjölin 

på Frösön har rest runt i världen, tagit intryck och 

vill genomföra något liknande hemma, berättar 

Ante Åkerström. 

– Arkitekturens dragningskraft går inte att 

sätta siffror på, i motsats till allt annat. Det är 

ett jätteproblem för mig som projektledare, och 

för finansiärerna som ska dra projektet för sina 

styrelser som vill se klara papper. Därför är det 

viktigt att man vågar sig iväg och tittar på saker 

ute i världen. Och ser att det faktiskt fungerar. 

– Det är bra att utbilda sina beställare. Då kan 

man slippa en stor del av problemen, för att man 

har samma bild av vad som är viktigt, säger Hans 

Aldefelt. 

Att Östersund precis fått det definitiva beskedet 

om nedläggningen av regementet gör inte tillfället 

mindre lämpligt att prata om tillväxten, tycker 

Ante Åkerström. Tvärtom, projektet Björntanden 

lyser som en stjärna i dysterheten över 1.200 

förlorade jobb. En proportionell omräkning till 

Stockholmsförhållanden, för jämförelsens skull, 

ger siffran 20.000. Men det är tur att projektet 

hunnit långt, tillägger han, det hade varit svårt att 

dra igång i nuläget. Det gäller att snabbt hitta en 

ny inriktning, och mycket tyngd ligger på projektet. 

Entusiasmen är stor, bortsett från de som 

drabbas av gondolbanan. 

– Kanske oroväckande stor. I jämförelse var 99 

procent emot satsningen på Frank Gehry i Bilbao, 

men det uppvägdes av en järnvilja hos den ledande 

politikern. Och idag kan de ju tacka sin lyckliga 

stjärna. Ante Åkerströms svenska förebild på 

driftighet i fråga om storslagna arkitekturprojekt 

är Malmö. 

– Handlingskraften är imponerande, med huvet 

Big Moose Hotel vid riksväg 

45. Åre och Östersund hör 

oskiljaktigt ihop. Idrotten 

är kvar som stöttepelare, 

efter nedläggningen av 

regementet, med Alpint 

VM 2007, VM i skidskytte 

2008 och ny ansökan om 

vinter-OS. Arkitektursatsningarna 

är dragplåster och 

ska bidra till att äntligen ge 

Östersund värdskapet för 

olympiaden 2014. 


Bild från Wingårdhs vinnande tävlingsförslag. 

i väggen hela tiden. Men det fria tänket började i 

Jukkasjärvi. Där hade de ingenting, bara is. 

På bordet i FFNS kontor högst upp på Bangårdsgatan 

står en dator där Gert Wingårdhs ansikte 

plötsligt dyker upp. I bakgrunden svävar hans 

senaste hotellprojekt Dalsland Lodge med 50 rum 

på en bro över en vik, i verkligheten i byggskedet. 

I motsats till Östersund och Björntanden, är det 

turistnäringen som driver på, medan kommunen 

och näringslivet är ganska kallsinniga. I Östersund 

står kommunen för Arenan, gondolbanan 

och runt 300 miljoner av miljardbudgeten, en 

förutsättning för annat offentligt stöd. Dessutom 

har kommunen fått fram en detaljplan för Östberget 

med ovanlig hastighet. Men initiativtagare är 

näringslivsgruppen ”Investera i Jämtland”, där för 

övrigt FFNS Sweco ingår. 

Björntanden, Biesse Baenie, tar över på 

skärmen efter Dalsland Lodge. Fem lanterniner 

formade som rovdjurständer på Östbergets topp 

lyser över vintermörkret. Och de för ner ljuset på 

sommaren till ”visdomens centrum”, upplyser det 

påkostade reklammaterialet. Här ska humankapitalet 

stå i fokus och livsanden regera. Komplexet 

innehåller en visdomsakademi och ett samecentrum. 

Ante Åkerström funderar en stund över 

projektets motto ”visdom”. 

– Byggbranschen är den bransch som kommit 

längst bort från visdomen, om man ska vara ärlig. 

I begreppet visdom ligger; att för att komma till 

rätta med framtiden måste man titta tillbaka lite. 

Att förstå de grundläggande principer som finns i 

naturen. Egentligen är det en sorts utbildningsdel 

i den här anläggningen, med utgångspunkten i ett 

företag som heter Naturakademin. Visdom var 

med som en punkt i programmet. 

– Den svenska OS-kommittén har med Björntanden 

som dragplåster i ansökningen för 2014. Vi 

har kunnat visa att arkitektur är en god satsning 

för oss. Det här är ett djärvt projekt som ska 

synas över hela världen. 

Miljardsatsningen på 

Landmark Northern Europe, 

turistanläggningen under 

konceptet Breath of Life, 

lockade europeisk arkitektelit 

att tävla. Antalet intresseanmälningar 

genom annons i 

EUs Official Journal, överraskade 

FFNS. Gert Wingårdhs 

vinnande förslag Björntanden, 

Biesse Baenie på sydsamiska, 

är i projekteringsstadiet med 

målet att vara färdigbyggt 

2007. 45.000m 2 innehåller 

arena för 3.000 personer, 

200 hotellrum, hälsoföretag, 

visdomsakademi, samekulturcentrum. 


Ett steg 

bakåt, 

två steg 

fram 

Militären försvinner från Östersund. 

Men staden kastar inte in handduken. 

Stadsarkitekten Siw Reuterswärd 

är försiktigt optimistisk. 

Text: Kristiina Kyander Foto: Kasper Dudzik 

Det finns gott om lediga lokaler i Östersund 

framöver. Militärbyggnadernas återanvändning 

efter garnisonernas förestående uttåg, är en tung 

punkt på kommunens dagordning. De har präglat 

Östersund, med en grön kil av övningsområden. 

Mitthögskolan och dess campus, tog över när A4 

lämnade, och är ett bra exempel på hur ett före 

detta kasernområde kan komma till nytta. Centralt 

läge lockar och studenter vitaliserar stadsbilden, 

tycker Siw Reuterswärd. 

Stadsarkitektkontoret finns i en sträng mörkröd 

tegelbyggnad från tidigt 1900-tal. Inuti känns 

den informell, men stämningen är smådyster och 

försvarsbeslutet omöjligt att undvika som samtalsämne. 

– Det känns lite svårt att prata utvecklingsoptimistiskt 

idag. Många frågetecken svävar i luften. 

Siw Reuterswärd är stadsarkitekt i Östersund 

sedan femton år, och försöker sammanfatta arki- 

tekturklimatet. Att bortse från regementsnedläggningen 

i sammanhanget är omöjligt, anser hon. 

– Det är en jättesmäll. Med all service runt 

omkring handlar det kanske om 6.000 jobb. Med 

pessimistiska glasögon kan det innebära att 

byggandet går ner. Vi har märkt en rädsla, det 

ska man inte sticka under stol med, framför allt 

från de stora aktörerna. Däremot har en mindre 

annonserat om att bygga lägenheter på tomten 

där Vinterbo 03 planerades. Men om man får 

hit ersättningsverksamhet kan det bli en positiv 

utveckling på sikt. 

Översiktsplanen för Östberget och Björntanden 

har varit på remiss. Den ställs ut och även 

om projektet skulle ändras är markanvändningen 

fastslagen för besöksnäring. 

– Förslaget tar vara på förutsättningarna, med 

organisk arkitektur som tar upp associationerna 

till fjället. Det skulle kunna bli riktigt spännande, 

Kommunen i Östersund 

ställer helhjärtat upp tillsammans 

med näringslivet på 

Björntanden, Gert Wingårdhs 

turistanläggning med visdomstema 

på Östberget. Siw 

Reuterswärd är stadsarkitekt 

och trivs i Östersund, och 

önskar att fler uppfattade 

det positiva i att bo i en 

stadsmiljö med naturen inpå 

knuten. 


Utsiktstorn 

med café på på 

samma plats 

som Björntanden 

ska byggas. 

I nästa nummer fortsätter resan 

längs väg 45. 

förutsatt att det inte bantas för 

mycket. Det får inte bli en kommunal 

sporthall på berget. 

Självbilden har stor betydelse för 

folk i Östersund, tror Siw Reuterswärd. 

Och det finns en medvetenhet 

om staden. Just självkänslan parad 

med politisk ledning som varit starkt 

engagerad i samhälls- och planeringsfrågor 

har betydelse för att man nu 

satsar på arkitektur. 

– Kommunen har figurerat i 

ärenden där man betalat för att 

behålla en kulturhistoriskt värdefull 

byggnad. Det är sidor av samma 

mynt; att vara öppen för ny arkitektur 

och se kvaliteter i den bebyggelse 

som finns. 

Men idén om europeiskt 

landmärke är näringslivets. Och 

folk är tilltalade av att man skapar 

något som syns, tror Siw Reuterswärd. 

Ackumulatortanken Termosens 

extraordinära utformning syns 

långt bort mot Årehållet med sin 

gloria. Den är populär trots krocken 

i skalan med skidstadion. Och översiktsplanen 

för Östberget med Gert 

Wingårdhs Björntand har inte fått 

särskilt många negativa remissvar. 

– Folk är medvetna om att arkitektur 

kan vara ett dragplåster i sig. 

Man bestämde sig för att inte göra 

som i många andra projekt, utan 

spänna bågen och få fram ett riktigt 

bra förslag. Och sedan söka finansiering 

till det. 

– Det finns en stor förståelse för 

att vi är ett turistlän. Det behövs 

något nytt att se på. Och vi kan visa 

ny och spännande arkitektur; att vi 

inte bara är Petterson-Berger och 

fäbodar. Det nya tas emot positivt av 

den anledningen. ■ 



I ett förskingrat 

Centraleuropa 

Text: Dan Hallemar 

På en karta över vår tids Europa ser Ukraina ut att ligga i utkanten. 

Namn som Lviv, Chisinau, Tjernivtsi klingar exotiskt. Men före de två stora 

krigen var det här lika mycket Centraleuropa som Wien och Prag. Bo 

Larsson, docent i stadsbyggnad, söker nu skärvorna av Ukrainas historia. 

18 ARKITEKTEN februari 2005 

Foto: Göran Skoog

Foto: Göran Skoog 

Bo Larsson, docent i stadsbyggnad i Lund, 

vecklar ut en trettio år gammal karta över Centraleuropa 

så att den täcker halva skrivbordet och 

hela hans lilla vita iBook. Fingret far över kartan 

medan han berättar om Polens gräns mot tidigare 

Sovjetunionen, idag ukrainska områden, som 

tidigare har tillhört Polen och Österrike-Ungern, 

och där nedanför Moldavien, en gång en del av 

Turkiet, och sydväst därom Bukovina som var 

rumänskt. Och det tar bara några minuter innan 

jag är vilse i tillhörigheter och folkgrupper. Då 

säger Bo Larsson: 

– Allt det här är en del av Centraleuropa, fram 

till andra världskriget vände sig den här delen av 

Europa inåt, mot Warszawa, Wien, Budapest och 

Prag. 

Lviv i nuvarande Ukraina var ett litet Wien 

fram till 1918 men tömdes närmast på invånare 

senare i andra världskriget. Här bodde polacker, 

rumäner, ukrainare, tyskar, österrikare och inte 

minst judar. I staden Tjernivtsi var 40 procent av 

invånarna judar. Staden bars upp av deras byggande 

och handel. Allt försvann i och med kriget. 

– När kriget slutat, stod kulturarvet kvar men 

de som hade byggt upp det var borta, berättar Bo 

Larsson. 

Den urbana befolkningen var försvunnen. 

Ukrainarna som kom in till de tomma kulisstäderna 

var bönder. Och Sovjetunionen som tog över 

styret tyckte att detta centrala Europa var en del 

av en hopplös periferi och kallade befolkningen 

som byggt städerna för ”utländska herrar och 

främmande element”. 

Bo Larssons forskningsprojekt som han nu 

genomför tillsammans med arkitekten och doktoranden 

Göran Skoog är att kartlägga och värdera 

det bebyggelsearv som under nästan femtio år av 

sovjetiskt styre till större delen negligerades. 

– Egentligen började det som en ren nyfikenhet. 

Nu hoppas vi att vårt arbete kan vara till nytta 

Motstående sida: I galiziska småstäder 

finner man gamla judiska miljöer 

i förfall, här synagogan och gamla 

köpmanshus vid torget i Tjatjiv. 

Ovan: I Tjernivtsi finns några av 

Europas bäst bevarade stadsmiljöer 

från tiden kring 1900. Huset med 

statyerna på taket är Sparkassehuset, 

ritat av Otto Wagners elev Hubert 

Gensser. 



Ovan: 1500-talsbebyggelse vid torget i Lviv, ritad av italienska renässansarkitekter. 

Finns med på UNESCO:s världskulturarvslista. 

Sextio år efter att Jaltakonferensen delade upp Europa i ett öst och ett väst 

står nu en av de sista resterna av överenskommelsen Ukraina på randen att lämna 

lokalt, att visa att det finns en hel del att 

rädda, säger Bo Larsson. 

I vissa städer finns fortfarande stadsplaner 

kvar från den sovjetiska tiden som föreslår 

en utplåning av den äldre bebyggelsen. 

– En ensam kyrka som göms bakom stora 

bostadslimpor, det är den typiska sovjetiska 

planeringen, säger han och pekar på en 

karta över Moldaviens huvudstad Chisinau. 

Men ibland har pengar saknats och 

planerna har förblivit ogenomförda. Ibland 

har delar av dem genomförts. Som på torget 

i Chotyn: 

– Det är en gammal moldavisk stad, 

som nu ligger i Ukraina som tidigare var 

rumänskt styrd. Och ännu tidigare turkisk. 

Första dagen när tyskarna kom hit i juli 

1941 sköts 2.000 judar ihjäl på torget. 

Det gamla marknadstorget i Chotyn, låga 

hus i liten skala, judarna bodde kring torget. 

Bo Larsson visar en gammal bild. Det ser 

ut som den där typiska lantliga staden med 

sina krumma byggnader och sin torghandel, 

ett stilla lantligt liv, ljudet från höns, pastoralt 

och urbant i skön förening. Idag finns 

bara enstaka av husen kvar vid torget. Men, 

säger Bo Larsson, kanske går torgmiljön, 

med utgångspunkt i de kvarvarande husen 

att återskapa. 

Men vår tid har också sina preferenser. I 

Tjernivtsi har man till exempel en fantastisk 

del med österrikisk 1800-talsarkitektur. 

Den är sedan länge upptäckt, uppskattad 

efter förtjänst och tänkt att bevaras. Staden 

ansöker nu om att komma med på UNES- 

CO:s världskulturarvslista. Bo Larssons 

forskning har gett stöd för denna ansökan. 

Lviv kom med på listan år 1998. 

– Men här finns andra delar av staden 

som är minst lika intressanta, men inte 

alltid lika iögonenfallande sköna, som tidig 

det östra Europa för det centrala. De centraleuropeiska delarna av Ukraina har varit 

kärnan i den demokratiska rörelsen i landet. Här fick den nyvalde presidenten 

Jusjtjenko 80–90 procent av rösterna och härifrån initierades Ukrainas självständighetsrörelse 

i slutet av 1980-talet. 

rumänsk funkis och fattig judisk bebyggelse, 

berättar Bo Larsson. 

När den polskjudiske författaren, och teckningsläraren, 

Bruno Schultz 1942 gick ut på 

en gata i Drohobycz sköts han till döds av 

en tysk SS-man. I en intervju i Dagens Nyheter 

nyligen sa Leonard Neuger, professor 

i polska språk vid Stockholms universitet, 

att ”Bruno gör den grå och leriga vardagen i 

Drohobycz till en fantastisk magisk plats”. 

Bo Larsson har såklart varit i Drohobycz. 

Och träffat en av Schultz elever Alfred 

Schreyer, den enda kvarvarande överlevande 

juden från mellankrigstiden i Drohobycz. 

Bo Larsson påpekar flera gånger hur viktigt 

det är att knyta beskrivningen av dessa 

platser till städerna och deras historia. Myterna, 

berättelserna är viktiga, som Bruno 

Schultzs beskrivning i ”Kanelbutikerna”. 

Han nämner till exempel också författaren 


BO LARSSON OM PROJEKTET OCH METODEN 

Med hjälp av kamera, kartor och pennor inventeras 

kulturarvet som samlade ortsanalyser. Inventeringen 

omfattar sammanlagt 13 städer. Arbetet 

sker tillsammans med arkitekter och forskare 

från Ukraina och Moldavien, som framhåller det 

unika multietniska kulturarvet. De har inget till 

övers för sådana snäva nationalistiska skygglappar, 

som man annars finner i postkommunistiska 

länder. Mycket av det de arbetar med var tabu 

under sovjetåren. I september 2004 samlades alla 

forskarna, tillsammans med experter även från 

Polen, Österrike, Tjeckien, Tyskland och Sverige 

till ett gemensamt seminarium i Lund. 

Ovan höger: En karavanseralj i Chisinau, Moldavien. 

Den ligger i ett område, där i princip all äldre bebyggelse 

enligt sovjetiska planer skulle ersättas med 

höghus, och där ännu ingen bevarandeplan gjorts. 

Mitten och nederst höger: I galiziska småstäder finner 

man gamla judiska miljöer i förfall, här synagogan och 

gamla köpmanshus vid torget i Olesko. 

Karl-Emil Franzos från Czortków, Galizien, liksom 

den israeliske nobelpristagaren Samuel Agnon 

som föddes i Buczacz. De här författarskapen är 

liksom de kvarvarande husen spår av en annan tid 

i en glömd del av Europa. Centrala Europa. 

– Det jag kände först när jag kom hit var att 

det här är ett område som varit förträngt från det 

europeiska medvetandet. 

Kulturarvet är kanske inte mer välbevarat här 

än på många andra platser men unikt med tanke 

på dess speciella etniska historia. Och förändringarna 

har gått långsamt, det var en perifer del av 

det sovjetiska imperiet. Det gör att det finns en hel 

del bevarat ändå. Det står och väger nu. Antingen 

slås det sönder eller så bevaras det. 

– De här städerna kan inte konkurrera med 

annat än god miljö. Om de tar fram det som varit 

förträngt så kan de återta sin plats i Europa igen, 

säger Bo Larsson. ■ 


Foto: Bo Larsson 

Foto: Bo Larsson 

Stora bilden: Italiensk parlamentariker 

med barn, söndag, framför 

parlamentet. En udda syn. Ovan 

vänster: EU 4. Leopoldparken. 

Västra hörnet. Ovan höger: European 

council. Schumannplatsen. 

Brandlarm. Vänster: Schumannplatsen. 

Kinesiska turister på besök 

framför Barlaymont byggnaden, 

”The Barlaymonster” i folkmun, som 

stått tom sedan 1991 på grund av 

asbestproblem. Nyligen återöppnad. 


SETT, LÄST, HÖRT 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

KALENDERN 

3 mars. Vad hände sen? Arkitektstudenterna vid 

Sveriges Arkitekter bjuder in före detta studenter vid 

Konstfack att visa upp sina arbeten. Plats: Mandelgrenssalen, 

Konstfack, Telefonplan, Stockholm. 

15–17 mars. Växjösamtalet. Boendets samband, 

Välle Broar – en modern trästad och stadsplanering på 

undantag, diskuteras. För mer information: se 

www.vaxjosamtalet.se 

1–3 juni. Vadstena Forum. ”Den omvända ålderspyramiden 

– hur fungerar samhället när åldersgruppen 

55+ dominerar?” Information och anmälningsblankett: 

www.vadstenaforum.com, eller telefon Gösta 

Blücher: 0455-52242. 

INTERNATIONELLT 

28–30 mars. ”Intelligent and Green Building 

Technologies”. Konferens i Peking Kina. Svenska 

föredragshållare, utställare och besökare välkomnas. 

För mer information: se: www.sigbac.com. Kontakt: 

Gloria Zhang, the Preparing Office of the Conference 

and Expo, Tel: 010-68394771. 

27 april. Byparken Anno 2005. Konferens om stadsparkens 

aktuella funktionella och formmässiga status. 

Have- och Landskabsrådet arrangerar. Se program på: 

www.hlr.dk 

UTSTÄLLNINGAR 

Till 6 mars. Please Disturb! Designforum Svensk 

Form, Skeppsholmen, Stockholm. Visas på Gävle 

Konstcentrum 19 mars – 7 april. Turnén fortsätter 

därefter under 2005–2006. 

Till 6 mars. Masonit. Material i utveckling – tävlingsförslag 

i urval. Tävlingsbidrag om bästa design 

och byggnadsapplikation i masonit. Arkitekturmuseet, 

Stockholm. 

Till 6 mars. Se:Södertälje – staden, arkitekturen och 

boendet. Luna kulturhus, Storgatan/S:ta Ragnhildsgatan 

2–4, Södertälje. 

Färgstark återanvändning 

på årets möbelmässa 

Lampor av Lisa 

Sander som går textillinjen 

på Konstfack. 

Kristiina Kyander gick på upptäcktsfärd mellan 

montrarna på möbelmässan och hittade offentliga 

möbler på frammarsch, flygplatser från 1960-talet 

och återvunnet gods från en sopcontainer i Skärholmen. 

Men allra mest ett ständigt återvändande hem, 

som i mässans logotyp: ”Good Living Starts Inside”. 

På möbelcatwalken är det stolarna 

som badar i ljuset. Bara i Källemos 

monter stjäl den golvnära armaturen 

uppmärksamhet. Alla är eniga om 

att offentliga möbler är på frammarsch 

igen, som Lammhults stol 

Imprint i pressad cellulosa. Här syns 

”effektfibrerna” i ytan, och ger olika 

nyanser av brunt allt efter träslag. 

Folk lockas att provsitta i Blå Stations 

materialövning Peekaboo, med 

ett nedfällt visir kan man sjunka in i 

kontemplation. 

Återanvändning är ordet på materialsidan. 

Mer än en gång sänder 

formerna en till en flygplats från 

60-talet. Anna von Schewens extrabreda 

stol är klädd med tyg i optiskt 

mönster. Sitsen är tunn och lätt i 

trä. Plasten har blivit mer frekvent: 

finska Durat gjuter alla former och 

färger i sin återvunna plastblandning, 

demonstrerat i badkar och handfat. 

Däremot är minimalismen långt 

borta, med undantaget Skulpturfabrikens 

betongbänkar. 


Foto: Ann-Sofi Rosenkvist

Foto: Blå Station 

Foto: Ann-Sofi Rosenkvist 

Stolen Peekaboo från Blå Station. Det 

inbyggda visiret lockar till en stunds kontemplation 

i mässvimlet. 

I sin pergolaliknande lounge mitt i 

entréhallen står mässans hedersgäster 

Ronan och Erwan Bouroullecs och 

svarar artigt på frågor. Den lekfulla 

scenografin byggs upp av färgglada 

plastdelar. Bröderna förklarar sig 

tveksamma till ett designår i samhällets 

tjänst, där designen initieras 

uppifrån. Men kombinationen 

möbelmässa och designår gör inget 

större väsen av sig. Mässans nya 

logga har budskapet ”Good Living 

Starts Inside”, och den 50.000 

kvadratmeter stora utställningen 

domineras av hemmet. 

Är det något som dominerar är 

det kontrastfulla färger: Knallrosa 

och gröna tygsjok i tydliga mönster 

mot det grafiska. I Väveriets monter 

kan man spåra Mårtenstorget i Lund 

i Claesson Koivisto Runes mönster 

med tolv städer. Sven Markelius 

Mopp av Synnöve Mork och Anna Sörenson. 

Verket är en del av installationen Soft Walls, 

som består av rum med rörliga tyger. 

Foto: Ann-Sofi Rosenkvist 

populära 60-tals tyg nyproduceras, 

liksom hans EPAstol, som tagits 

upp av Källemo. Installationen Soft 

Walls väggar i rörliga tyger sticker ut 

med sitt renodlat svart-vita. Under 

ledning av Synnöve Mörk består Soft 

Walls av drömska rum mitt bland 

”spjutspetsdesignen” för hemmets 

måsten. 

En liten skinnklädd gungstol i 

aluminium och ett stol- och bordsmöblemang 

tillhör de mer begåvade 

inslagen i avdelningen Greenhouse, 

där designen står på tillväxt. Danska 

Thau_Trampedach förklarar att 

gungstolen är bra för gamla, men är 

egentligen gjord för storstadsmänniskor 

i ständig rörelse. Aluminium 

är intressant i kombination med trä, 

tycker de och återvinningsbart till 

hundra procent. 

Mässans andra stora tema är 

belysning, och lika lite som på möbelsidan 

är den röda tråden självklar. 

Nyutexaminerade Formduo stoppar 

in handblåsta lampor med diod i 

nät, som i en kulpåse. Också Yuriko 

Takahashis lampor lyser i påsar, av 

stickat nylon. 

”Den förlorade sonen” Samir Alj 

Fält tillkännager sin återkomst till 

Skärholmen. Han har hämtat saker 

från sopcontainrar. Det blir en 

bekväm plats med golvnära divan i 

orange och blå presenning med en 

matchande sittpuff. Samir Alj Fält tar 

itu med förortsidentiteten, och går 

till botten med begreppet återvinning. 

Kristiina Kyander 

Mässans hedersgäster Ronan och Erwan 

Bouroullecs har skapat en lounge av färgglada 

plastdelar. 


SETT, LÄST, HÖRT 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

UTSTÄLLNINGAR FORTS 

Till 20 mars. Liljevalchs. Formbart. Vårsalongen 

vill i år vidga synen på föremålen i vår omvärld. Liljevalchs, 

Djurgården, Stockholm. 

Till 23 april. Accidentism. Svenskt Tenn visar Josef 

Franks fantasihus. Svenskt Tenn, Strandvägen 5, 

Stockholm. 

Till 22 maj. Visat i Venedig. Nordisk samtida arkitektur 

presenterad vid Arkitekturbiennalen i Venedig 

2004. Utställningen från den nordiska paviljongen 

som samproducerades av de fi nska, svenska och 

norska arkitekturmuseerna presenterar åtta byggnader 

av nordiska arkitekter uppförda 1999–2003, samt de 

svenska arkitekturprojekt som ingick i Biennalens 

huvudpresentation i Arsenalen. 

Till 28 mars. Made in China. Östasiatiska museet, 

Stockholm. Kinas nya roll, det globala politiska och 

ekonomiska spelet, påverkar allt från svensk bilindustri 

till hur våra barn kommer att leva i framtiden. 

Under 2004 har kursen Made in China på Kungliga 

Konsthögskolan undersökt hur denna utveckling påverkar 

konsten och arkitekturens roll i samtiden. 

FÖRELÄSNINGAR 

22 mars. Jan-Olav Jensen, arkitekt och professor 

vid Arkitekthögskolan i Oslo samt delägare i Jensen & 

Skodvin arkitektkontor, berättar om sin verksamhet. 

Kontorets projekt Mortensrud Kyrka i Oslo ingår i 

utställningen Visat i Venedig. Kl 18 i Hörsalen, Arkitekturmuseet, 

Stockholm. 

30 mars. ”Möte med Palladio”. Bo Sylvan föreläser 

på Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm, Hörsalen, 

kl 18. Fri entré. 

31 mars. Rituella rum. En ny byggnadsuppgift för 

fastighetsägarna. En paneldiskussion i anslutning 

till Designåret 2005 om vårt behov av ritualer och 

vad som är arkitektoniskt möjligt i det postmoderna 

samhället. Kl. 18.00 i Barocksalen, Historiska museet, 

Stockholm. Arkitekturmuseet i samarbete med Statens 

Konstråd och Historiska Museet. Fri entré. 

Det som aldrig blev av 

Annorlunda Lund är en annorlunda 

bok. Den berättar om de planer och 

projekt som av olika anledningar 

aldrig blev av. Som bordlades redan 

på idéstadiet eller föll just på målsnöret. 

Hade saker och ting tagit en 

annan vändning hade delar av 

Lundagård blivit en ridbana i mitten 

av 1700-talet. Och söder om 

Klostergården hade det, om Yngve 

Lindqvists ritningar från 1964 blivit 

Annorlunda Lund 

En vandring i tid och rum 

Bengt Karlsson 

Kultursmedjan Lundensis 2004 

ISBN 91-972885-9-4 

verklighet, funnits en storslagen friluftsanläggning 

med badbassänger, 

en konstgjord sjö med kanot- och 

roddarbana, motionsanläggning och 

camping. 

Sådant kan man läsa om och fundera 

”tänk om…”. 

Hjälp på traven får man av de 

många ritningarna från olika tidsepoker. 

Och från Andrzej Ploskis 

roliga akvareller. 

Annika Jensfelt 

”Jag skulle inte ha något emot att få lyssna 

på Mozarts 21:a pianokoncert i Skärholmens 

parkeringsgarage. Det vore toppen!, 

tillägger hon.” 

Anita Habel (v), ledamot i CentrumKompaniet. 

”Jag tror mina vänner tar mig för gratissamarit, 

jag gjorde ett test en gång och det 

kom fram att jag skulle passa som landskapsarkitekt 

eller faktiskt abedissa, lite väl 

kategoriskt men ändå intressant.” 

Signaturen H i Aftonbladet hälsa 050207 

”Dessutom fi nns tidningen Arkitekten, medlemstidning 

för SA (Sveriges Arkitekter), som bara 

blir piggare för varje nummer.” 

Peder Alton i Dagens Nyheter 050213 


Exploring Central and Eastern Europe 

The Netherlands’ Foundation for Visual Arts, Design and Architecture, BKVB, 

Amsterdam 

NAi Publishers, Rotterdam 

A10 

new European architecture 

Chefredaktör: Hans Ibelings 

ISSN 1573-3815 

”Vilda Östern” genererar 

nya publikationer 

Det holländska arkitekturinstitutet 

ordnade under perioden 

20 oktober 2004 till 2 januari 

2005 en utställning med seminarier 

om arkitektur och planering 

i förändringens östeuropeiska 

städer. ”Hur förändrar 

den fria marknadens kapitalism 

arkitekturen och planeringen 

i de östeuropeiska städerna nu 

när Nokiareklamen har ersatt 

bilderna av Lenin?” lyder den 

något tillspetsade frågan som 

varit ingång till projektet. 

I samband med utställningen 

har arkitekturinstitutet givit 

ut bland annat boken Ideals in 

Concrete, där de olika författarna 

studerar hur politiska, 

ekonomiska och sociala ideal 

har tagit form i bebyggelsen i 

ett antal östeuropeiska städer 

årtiondena efter 1945 och vilka 

konsekvenser systemskiftet 

runt 1990 har inneburit. 

I bokens förord talar Cor 

Wagenaar om en enorm energi 

som befriats och att städer och 

landsbygd förändras i en takt 

som Västeuropa inte sett maken 

till på årtionden (Jämför 

artikeln om Ljubljana i förra 

numret av Arkitekten). 

I samband med utställningen 

var det också premiär för den 

nya tidskriften A10. Enligt 

chefredaktören har tidningen 

kommit till på grund av avsaknaden 

av en tidskrift som ger en 

samlad bild av den europeiska 

arkitekturens rikedom. Premiärnumret 

visar projekt från 

bland annat Berlin, Tallinn, 

Köpenhamn och Luxemburg. 

Sverige är också med på ett 

hörn. Redan på andra uppslaget 

är det bild och en textnotis 

om byggarbröderna Berggrens 

nybyggda medeltidsstad på den 

skånska slätten, Jakriborg. ”Jag 

vet att det är fel, men det känns 

så rätt”, viskar arkitekterna för 

sig själva när de besöker området, 

enligt skribenten. 

Annika Jensfelt 


Mellan Pusher 

Street och utopin 

Text: Leo Gullbring 

1971. ”Slumstormare” bryter igenom planket till Bådmansstradædebarackerna 

och etablerar Christiania. 

Ur boken ”Christianias lære”. 

Jag frågar runt i det inre Christiania. 

Känner någon Mette Prag? Stannar utanför 

återvinningscentralen Grønne Hal, cyklar 

utmed de gamla befästningsanläggningarna 

som kantar vattnet. Inget hus liknar 

det andra. Tolvkanten. Keramikhuset. 

Starka färger, solfångare, grästak, snirklande 

former. Uppe i ett träd har någon 

förfärdigat en koja som ser ut att vara 

hämtad från Mumindalen. Och här 

myllrar ett gäng barn fram ur ett dagis. 

På andra sidan vattnet Fakirskolan. När 

jag lämnar den numera övergivna och av 

polisen bevakade Pusher Street bakom mig, 

öppnar sig ett Christiania som tycks taget 

Polisen fi nns numera 

på plats i fristaden, 

och haschbodarna 

runt Pusher street 

har försvunnit 

ur trädgårds- och inredningstidningarnas 

gör-det-själv-bilagor. Detta är den småborgerligt 

gemytliga fristaden, ett andrum 

bortom kommersialismen, ett unikt socialt 

experiment som den borgerliga regeringen 

föresatt sig att utradera. 

När jag hittat fram till arkitekterna Mette 

Prags och Søren Blichers Pagodhuse är 

det inte något undantag. Rejält brädgolv. 

Braskamin. Stora glaspartier. Mette sätter 

på kaffe. Hon har bott här i 17 år, och 

tillsammans med sju andra christianiter 

och två advokater förhandlar hon sedan i 

somras med Slots- og Ejendomsstyrelsen 


Foto: Leo Gullbring

Sjunger Christiania på sista 

versen? Danmarks borgerliga 

regering har föresatt sig att 

”normalisera” fristaden genom 

att införa lag och ordning. Men 

utgången är oviss. Danska arkitekter 

tror på en ny framtid 

för Christiania som ett unikt 

europeiskt exempel på stadsförnyelse, 

och inte minst som 

turistattraktion. 

(motsvarande Statens Fastighetsverk) om 

de olika framtidsalternativ som är upptagna 

i den nya Christianialagen som i ett 

slag annullerat alla tidigare avtal. 

– Vi slåss för vår fondmodell, som går 

ut på att vi gemensamt köper upp och äger 

alla fastigheter och omgivande mark. Utan 

våra kollektiva rättigheter splittras vi. Vi 

vill finna en gemensam lösning som tillvaratar, 

och samtidigt vidareutvecklar våra 

ideal. Vi skulle kunna etablera en högskola 

med inriktningen ”Lær av Christiania”, vi 

skulle kunna bli en experimentverkstad 

när det gäller byggnadsteknik, ekologiskt 

boende, biobränsle... 

Foto: Leo Gullbring 

Mettes yngsta dotter Rose kommer 

inspringande. Hon bankar ner en Barbiedocka 

i bordet så att kaffet skvätter, 

och säger att hon är fyra och ett halvt. 

Varken mer eller mindre. Mette ser ut i 

vinterskymningen, tar fram ett kartblad 

och pekar ut vilka områden som får vara 

kvar och vilka som ska rensas ut. De flesta 

av husen längs med vattnet ska bort, den 

gamla vallgraven ska återställas, trots 

att den med Christiania fått ett nytt liv. 

Och många med henne pekar på att det 

gamla militärområdet, som grundlades av 

Christian VI på 1600-talet, stod övergivet 

och fallfärdigt när det ockuperades år 1971. 

Det gemensamma arbetet med att rädda 

kaserner och gamla ammunitionsfabriker, 

med att återställa avlopps- och elförsörjning, 

har inneburit att 90 procent av de 

historiska byggnaderna bevarats. Och så 

mycket fristad man än har varit så har den 

tidigare lagen, från tidigt nittiotal, gett det 

34 hektar stora området och dess tusentalet 

invånare legalitet. Man har betalat skatt 

och moms till staten, bidragit till den kollektiva 

driften, och betalat en symbolisk 

hyra. 

Mette förklarar att fondmodellen också 

är en förutsättning för att klara de sociala 

plikter fristaden tagit på sig. En stor del 


En av Christianias 

mest 

berömda byggnader 

– ”Den 

Grå Hallen”. Ur 

boken ”Christianias 

Lære”. 

av Köpenhamns hemlösa och andra som fallit utanför 

de sociala nätverken har funnit ett hem här. 

Kommunala bostadsbolag kommer på studiebesök 

för att lära av fristadens kollektiva lösningar och 

varsamma renoveringar. 

– De sociala frågorna, och äganderättsformerna, 

är något som inte debatterats i arkitektfacket 

under tjugo år. Men de blir allt viktigare, de går 

inte att bortse från. 

I början av åttiotalet bodde jag själv nere på 

Nørrebro. Någon gång begav jag mig till Christiania 

av ren nyfikenhet. Åt vegokäk på Spiseloppen, 

tog en bajer, lyssnade på något band. Ljuskäglor 

i rött, grönt, blått färgade cigarettröken, en och 

annan joint gick runt. För mig var staden utanför 

Christiania mer levande, den gamla fristaden en 

tidsficka, charmig förvisso i sin självvalt fria isolering, 

men hopplöst passé. Men det var en alltför 

snäv dom. Nere på Nørrebro fortgick en tabula 

rasa-liknande stadsomvandling med rivningar och 

anonyma nybyggnationer, just det som Christianias 

grundare, slumstormerne, den danska motsva- 

Foto: Karina Tengberg 

righeten till almstridens aktivister, protesterade 

emot. Idag framstår fristaden som ett föredöme 

vad gäller varsam och ekologisk stadsförnyelse. 

I ett utkast till Maria Hellströms kommande 

doktorsavhandling ”Steal this place!” beskrivs 

hur Christiania vänder ryggen mot upplysningsmodernismen 

och dess framstegsideal, och hur 

den alternativa stadsbildningen istället reflekterar 

en modernism präglad av ständig förändring, just 

denna mångfald som blivit vår samtida kulturs 

hallstämpel. Här ger den alternativa urbanitetens 

framväxt och reproduktion en inblick i och ett 

ifrågasättande av den traditionella stadsmiljön. 

Avhandlingen lovar att bli en djuplodande inkörsport 

för arkitektstudenter som vill fly nymodernismens 

konforma och inrutade stadsplaneideal. Från 

turistorganisationen Wonderful Copenhagen hörs 

liknande tongångar: Christiania är en bild av det 

frisinnade och toleranta Danmark, och dessutom 

Köpenhamns andra största turistattraktion efter 

Tivoli. 


”Vi har haft möten om Christianias framtid 

varje vecka i sju månader nu. Tidigare 

kunde vi stå utanför den danska lagen, 

men nu har alla tidigare avtal upphört och 

vi förhandlar om restaurering av de histo- 

Gullbring 

riska byggnaderna, ny detaljplan och fram- 

Leo 

förallt om den kollektiva bruksrätten.” Foto: 

Den danska borgerliga regeringens huvudargument 

är att Christiania måste normaliseras på 

grund av kriminaliteten. Haschhandeln i Christiania 

har enligt polisen omsatt runt en halv miljard 

per år. Och christianiterna ger inte något direkt 

svar på varför fristadens huvudgata Pusher Street 

har fått en så dominerande ställning. Här skönjs 

både en kvarvarande drogromantik från sextiotalet 

och en oförmåga att hantera en haschhandel 

som över åren förpassats till fristaden i takt med 

att övriga Köpenhamn har rensats upp. 

– Det har varit en del av vår historia, säger Mette 

Prag bestämt. Vi har under många år diskuterat 

en legalisering av hasch, Christiania skulle kunnat 

bli Danmarks svar på Amsterdam. Men det har 

inte skett, och illegaliteten har inneburit kriminalitet 

och svarta pengar. Personligen anser jag att 

dessa fått mer makt än vi har kunnat styra. 

Inte desto mindre har upprepade polisrazzior 

rensat Pusher Street. Idag är det ingen som stoppar 

mig och undrar om jag vill köpa röd afghan, svart 

nepal eller annat. Innan jag söker upp Mette Prag 

i hennes pagodhus stannar jag till vid Arkitektens 

Forlags vita hus i andra änden av Christianshavn. 

Kim Dirckinck-Holmfeld och Martin Keiding har 

just givit ut en bok om fristaden: ”Christianias 

lære”, där också Mette Prag intervjuas. Och Kim 

pekar på den borgerliga regeringens verkliga skäl. 

Alltsedan de första ockupanterna flyttade in har 

man kritiserat socialdemokratin för släpphänthet. 

– Christiania har varit en stötesten för de 

borgerliga i trettio år. Att det endast en kilometer 

från Amalienborg och i ett före detta militärt 

område finns en anarkistisk fristad anses som ett 

helgerån. Samtidigt argumenterar statsminister 

Anders Fogh Rasmussen för en stat som spelar en 

minimal roll och som inte lägger sig i medborgarnas 

liv. Där möts de ju... 

Jag tillägger att en sant konservativ regering 

borde bekänna sig till ett demokratibegrepp som 

respekterar, inte kör över minoriteter, något som 

istället vänstern anklagats för. Och vi är ense om 

att Christiania är en förebild när 

det gäller varsam restaurering, 

självförsörjning, framgångsrik 

stadsförnyelse och social gemenskap. 

De understryker också att 

fristaden är en turistattraktion 

av samma klass som Greenwich 

Village, och som därmed 

representerar ett stort ekonomiskt 

värde i termer av placemarketing. 

Men de svarar något 

uppgivet att det är skillnad på 

konservativa och konservativa, 

regeringen kan inte tillåta att det 

finns något undantag från dansk lag och ordning, 

och framförallt från den privata äganderätten. 

– Christiania inkarnerar romantikens borgerliga 

ideal, inte minst utopin om att återvända 

till naturen. Just därför framstår fristaden som 

ett alternativ i vår materialistiska tid. 

– Samtidigt representerar området en annan 

arkitektursyn, som frigör krafter. Den traditionella 

arkitekturen låser ju in folk i nya och dyra, 

kalla och fjärran belägna områden. Den moderna 

arkitekturen har inte kunnat famna människan 

och hennes romantiska drömmar. 

Danska arkitektkåren har inte samlat sig till 

något försvar av Christiania, men när en arkitekttävling 

för områdets normalisering utlystes för ett 

år sedan, var det få arkitekter som deltog. Av 17 

förslag var fler än hälften en protest mot planerna 

på tvångsnormalisering, och de förslag som kvarstod 

ansågs av arkitekterna i juryn som arkitektoniskt 

undermåliga. 

Mette Prag plockar bort kaffekopparna från 

bordet. Hon låter inte lika optimistisk som de 

christianiter som tidigare hävdade att fristaden 

aldrig kommer att gå under, köpenhamnarna kommer 

att gå man ur huse. Snarare låter hon pragmatisk. 

Förhandlingarna är avgörande. Och ute på de 

leriga promenadvägarna flanerar både turister och 

Istället för den borgerliga 

regeringens planer 

på en privaterisng av 

det gamla kasernområdet, 

hoppas Christiania 

på att kunna orgniseras 

i en allmännyttig fond 

som bibehåller de kollektiva 

rättigheterna. 

– Vi slåss för vår fondmodell, 

som går ut på 

att vi gemensamt köper 

upp och äger alla fastigheter 

och omgivande 

mark, säger Mette Prag. 


Christiania med 

omgivningar. 

Ur boken ”Christianias 

Lære”. 

danskar, och diskuterar detaljrikedomen i husen, 

de olika färgsättningarna. Och själv undrar jag om 

Christiania verkligen är så annorlunda. Är det inte 

som Knutby, fast tvärtom? Istället för normalitetens 

typhus med sektlivets skabrösa abnormalitet, 

utgör Christianias iögonfallande utmanande yttre 

ett alibi för köpenhamnarna att vara just lika normala 

som christianiterna själva. 

Innan vi skiljs åt, och Mette cyklar iväg med 

Rose i framvagnen på sin Christianiahoj, berättar 

hon att de anlitat arkitektkontoret Vandkunsten 

som rådgivare. Och när jag får tag i Jens Arnfred 

har han just kommit tillbaka från ett möte med 

christianiterna. Och direktdemokrati är krävande, 

det hoppas och det skriks, men Jens Arnfred är 

helsåld, detta är något av det professionellt mest 

utmanande han varit med om. Från början fick 

Vandkunsten och ett annat kontor i uppgift att 

göra detaljplanestudier över de nybyggnationer 

som ska finansiera renoveringen av Christianias 

gamla kasernområde. Men när det visade sig att 

Fristaden inte fick delta på lika villkor med Slots- 

og Ejedomsstyrelsen, valde Vandkunsten den 

andra sidan av förhandlingsbordet. 

– Jag lämnade mötet, tog cykeln och stack ut 

till Christiania och sa att vi gärna hjälper till. Vi 

blev deras konsulter. Jag förstår att de är trötta 

på situationen, efter alla dessa år med upprepade 

hot mot deras existens, men samtidigt behöver 

de hjälp att se utöver sin egen horisont. Om man 

vänder på frågan så måste ju Christiania kunna 

motivera sin existens, de måste förtjäna rätten att 

vara alternativa! Det är en utmaning. 

Precis som Mette Prag pekar Jens Arnfred på 

att Christiania har en brokig historia. Vart tog 

exempelvis teatergruppen Solvagnens aktivistiska 

iscensättningar vägen? Det intressanta med Vandkunstens 

engagemang är att man till skillnad från 

kollegorna går bortom arkitektur som objekt, och 

ger sig på urbanistiska och sociala frågor. Det är 

en diskussion som under de senaste decennierna 

varit alltför sällsynt i ett Danmark dominerat av 

en perfektionistisk nymodernism. Jens Arnfred är 

övertygad om att fristaden kan pånyttfödas, men 

då måste den ha den så kallade fondmodellen som 

juridisk utgångspunkt. Den kollektiva äganderätten 

är grundfrågan, spekulationsbyggerier måste 

undvikas, annars blir Christiania endast ett romantiskt 

minne av en annan tid. Och han nöjer sig 

inte med att bevara, istället skissar han på planer 

som bygger ut fristaden. 

– Vi talar om estetiska, arkitektoniska och 

sociala målsättningar. Vi försöker skapa en 

Christiania-typologi som kan innehålla beståndsdelar 

som smala sjöbodar, alternativ energi, och 

samtidigt högteknologiska element som bryter in 

i det byromantiska. Christiania har varit allt för 

mycket stockrosor och lantlig idyll. Vi funderar 

på att addera nya funktioner som ett badhus och 

ny marknadsplats med second hand och återvinningscentraler. 

■ 

Läs mer om Christiania i boken ”Christianias Lære – Learning 

from Christiania”, utgiven på Arkitektens Forlag, och i 

Maria Hellströms kommande avhandling ”Steal this Place!” 


Foto: Forsvarets Bygningstjeneste

Edge city 

För fyrtio år sedan började medborgarna i New York göra trädgårdar på rivningstomter. 

För sex år sedan ville borgmästare Giuliani bygga bort dem. Men de flesta är 

kvar. Och socialekologen Lenny Librizzy tror att de kommer att fortsätta förändra 

staden, där de ligger i gränsen mellan det planerade och det oplanerade. 

Text: Dan Hallemar 

För snart fyrtio år sedan började medborgarna 

i New York ockupera rivningstomter 

och skapa ”community gardens”, små parker 

eller trädgårdar i nergångna stadsdelar. Det 

fanns gott om rivningstomter, kanske upp 

emot 10.000. New York genomgick en depression 

efter den stora expansionen under 

bland andra Robert Moses på 1950- och 

början på 1960-talet. 

Det var en solskenshistoria. Stadsdelar 

städades upp av medborgarna, som bestämt 

sig för att bo kvar. ”Nos quedamos” ropade 

puertoricanerna i Bronx i en urban variant 

av ”vi flytt int”. De sådde frön, byggde små 

puertoricanska casitas. En rörelse startade: 

the green guerillas. De fick staden New 

York att gå med på att hyra ut tomterna 

för en dollar om året. Det prunkade nästan 

idylliskt i storstadsdjungeln. 

Varför gav sig folk ut och byggde trädgårdar 

på rivningstomterna? 

– Det enkla svaret är: därför att de låg 

där, berättar Lenny Librizzy, som arbetar på 

Open Space Greening Program i New York. 

– Men jag tror också att det utgick från 

känslan att ”det här är mitt kvarter, jag flyttar 

inte, jag vill att det ska vara den bästa 

platsen det kan vara”. De där ödetomterna 

låg bara där och gjorde ingenting. 

Hans uppdrag är att arbeta med bland 

annat ”community gardens”, de gör det med 

hjälp av frivilliga bidrag och är inte direkt 

knutna till borgmästaren, men har stöd 

också därifrån. 

Någon tog tag i en ödetomt, någon annan 

kom förbi och frågade vad hon gjorde, 

och började hugga i själv. De flesta i New 

York och andra städer, menar Lenny Librizzy, 

lever i en liten del av staden. Det kan bli 

ganska trångt. Allt gör man i sin stadsdel: 

doktorn, tandläkaren, dagis, skolor. Om 

man då dessutom kan få en trädgård två 

kvarter bort så blir de egna kvarteren mer 

kompletta. 

– Det är hit man går varje dag. Till Central 

Park åker man kanske någon gång per 

år, på utflykt. 

En solskenshistoria alltså. Men när den 


Foto: Dan Hallemar

Vänster: ”Städer 

är föränderliga, 

och i den 

förändringen 

måste det finnas 

en öppenhet 

gentemot det 

som uppstått 

spontant”, Lenny 

Librizzy, socialekolog 

på Open 

Space Greening 

Program i New 

York. Närmast 

vänster: 1100 

Block Bergen 

Street Garden i 

Brooklyn. I bakgrunden 

syns 

NYC skyline. 

Höger: En ”community 

garden” i 

hörnet Aveny B 

och sjätte gatan, 

East Village. 

Foto: Dan Hallemar

I en ”community 

garden” på hörnet 

av sjätte gatan och 

aveny B bygger Edward 

Boros sitt torn, 

högre och högre, av 

material han hittar 

på gatorna omkring. 

Foto: Dan Hallemar 

förre borgmästaren i 

New York Rudolph 

Giuliani för sex år 

sedan fick syn på 

800 ”community 

gardens” fattade han 

ett nolltoleransbeslut: 

Riv allihop! Vi måste 

bygga bostäder. Men 

det fanns omkring 

10.000 rivningstomter 

i New York, så 

argumentet var genomskinligt. 

Gatorna 

fylldes med ”green 

guerillas” och andra. 

Parkerna kunde till 

viss del räddas. Bette 

Midler och andra 

välgörare gick in med pengar. 

De allra flesta ”community gardens” 

uppstod i gränsen mellan olika områden. 

Som i East Village, Bronx eller delar av 

Brooklyn. En park, anlagd på en gammal 

kyrkogård och rivningstomt, heter ”Mi 

Sinda Kalunga”, ”the garden at the edge 

of the world”, på swahili. Inte sällan är 

parkerna mosaiker av en mängd kulturer, 

säger Lenny Librizzy. 

Vad kan exemplet ”community gardens” 

lära stadsbyggare? 

– Tanken att städer är föränderliga, 

och att det i den förändringen måste 

finnas en öppenhet gentemot det som 

uppstått spontant. En ”community garden” 

är en mångfunktionell plats, den är 

inte formellt strukturerad efter ett syfte, 

den är formad av sina användare. Det 

står ingenstans att ”här ska man spela 

basket”, säger Lenny Librizzi. 

Kan man planera för det oplanerade? 

– Vissa städer, som Seattle, har policyplaner 

där man skriver att det ska 

tillskapas en ”community garden” varje 

gång man bygger ett nytt grannskap. 

En tom plats någonstans i kvarteren 

som de framtida invånarna får ta i anspråk 

och göra till sin. 

– Tanken bakom den här policyn är 

att möjligheten ska finnas där. Sedan 

kan staden hjälpa till med material och 

kanske arbete. Men det ska börja hos de 

boende. 

Vad är det hos ”community gardens” 

som tilltalar dig? 

– Jag tror det är att det är människor 

som tar saken i egna händer, och som 

skrattar åt tanken att staden bara är stål 

och betong. 

Nu har ”community gardens”-rörelsen 

stabiliserats. Blivit en del av staden, med 

borgmästarens goda minne. Finns risken 

att det nu också blir för organiserat, för 

mycket att hävda ett arv istället för att gå 

enligt drivkrafterna som byggde platserna, 

förändringen? 

– Faran finns, medger Lenny Librizzi, 

men han är inte så orolig: 

– En del av trädgårdarna är inne på 

tredje generationen. Trädgårdar är föränderliga, 

saker händer. Om man ser varje 

trädgård för sig så tror jag det kommer 

att fortsätta att växa och förändras. Men 

ser man på rörelsen så kanske energin 

kan ta slut. Men jag tror inte det kommer 

att hända, det finns en gnista i rörelsen, 

och en känsla av att det fortfarande är en 

nerifrån och upp-rörelse. 

Trädgårdarna ligger ”on the edge”, i 

gränslandet mellan det byggda och det 

obyggda, mellan det planerade och det 

slumpartade. 

– I hope it will always be that edge to 

keep it going, säger Lenny Librizzy. ■ 

Lenny Librizzy var i Sverige inbjuden av Movium, 

centrum för stadens utemiljö, på SLU Alnarp. I 

deras skrift Gröna Fakta 8/2004 och 5/2001 kan 

man läsa mer om ”community gardens”. 



Passivhus 

på offensiven 

Hans Eek är initiativtagaren 

till 

lågenergiradhusen 

i Lindås. År 

2003 fick han 

Göteborgs stads 

stora energipris. 

Nu ska han på 

uppdrag av 

energimyndigheten 

initiera fler 

projekt enligt 

Lindåsprincipen. 

”Det finns ingen 

konflikt mellan 

god estetik och 

bra energihushållning”, 

säger 

han. 

”Husen utan värmesystem” i Lindås utanför Göteborg visar sig efter tre års bruk 

fungera bra och uppvisar en halvering av energianvändningen. Initiativtagaren, 

arkitekt Hans Eek, har nu fått i uppdrag att se till att det byggs fler hus utifrån 

samma princip. Om fem år byggs alla hus så här, förutspår han. 

Text: Annika Jensfelt 

EFEM arkitektkontors 

lågenergiradhus 

i Lindås utanför 

Göteborg, de så 

kallade ”husen utan 

värmesystem” eller 

”passivhusen”, har 

varit i drift i tre år. 

Sveriges Provnings- 

och Forskningsinstitut, SP, har nyligen 

avlagt rapport med goda omdömen 

och husen får, enligt en undersökning 

av Energisystem vid Linköpings universitet, 

klart godkänt av de boende. 

Nu har Hans Eek fått i uppdrag av 

Energimyndigheten att initiera nya 

projekt med samma system runt om i 

landet. 

– Det finns ingen anledning att inte 

bygga så här, säger Hans Eek. 

Systemet för att spara energi är helt 

enkelt mer isolering, fönster med lågt 

värmegenomgångstal, lufttäthet och 

värmeväxlare för ventlilation. Värmen 

kommer från människorna som vistas 

i bostäderna och från hushållsmaskiner, 

belysning och andra apparater. 

Dessutom finns ett värmebatteri på 

900 watt som kan hjälpa till att värma 

tilluften om man vill ha varmare än 

20 grader. Varmvattnet är till hälften 

uppvärmt med hjälp av solfångare. 

Enligt SP:s mätningar, som pågått 

i två år, klarar sig de 20 radhusen i 

Lindås i snitt på 68 kWh per år och 

kvadratmeter i köpt energi. Det är 

mindre än hälften av vad ett konventionellt, 

nybyggt småhus använder, enligt 

Svein H Ruud på SP. I en artikel i 

VVS-tidningen konstaterar han vidare 

att det redan idag borde vara lönsamt 

för fler att bygga enligt Lindåsmodellen, 

tack vare enkel, befintlig teknik 

och de sänkta driftskostnaderna. 

Att inte fler gör det tror Hans Eek 

enbart beror på att byggbranschen är 

konservativ. Och att husen kräver hög 

kvalitet i byggandet. I ett hus utan 

värmesystem blir det än viktigare att 

det inte förekommer fukt i konstruktionen 

och principen bygger på att 

husen görs helt täta. 

– Det är inte så lätt att åstadkomma 

om det slarvas. Det gäller att alla 

i projektet jobbar mot samma mål. 

Tätskiktet får till exempel inte bli som 

ett såll efter att elektrikern har dragit 

kablarna, säger Hans Eek. 

De boende kan dock spika upp sina 

tavlor utan att det blir katastrof. 

– Husen tål en total otäthet på en 

handflatas storlek. Det är ungefär 

tusen spikhål, säger Hans Eek. 

Även ventilationen måste vara 

välprojekterad. Lindåshusen har extra 

stora kanaler för att hålla låg ljudnivå, 

25 decibel. Annars betonar Hans 

Eek att systemet med värmeväxlare 

bygger på enkel teknik och de boende 

behöver inte vara några medvetna 

energientusiaster. Det räcker med att 

de byter pollenfilter för tilluften en 

gång per år och att de inte vädrar fullt 

korsdrag när det är iskallt ute. 

Enligt den boendeundersökning 

som gjorts vid Linköpings universitet 

framgår också att de flesta trivs och är 

nöjda med sitt boende. Särskilt med 

den friska inomhusluften. Alla hade 

noterat att det förekom temperaturförändringar 

i bostaden, men de flesta 

upplevde inte det som något problem. 

Många hade dock haft problem med 

ventilationsaggregatets styrautomatik 

och några klagade på den termiska 

komforten i badrummet på övervåningen 

och några över kalla golv på 

bottenvåningen. 

De som varit bortresta i ett par 

veckor kunde också konstatera att 

det är kallt det första dygnet när man 

kommer hem. 


– Generellt kan man säga att för en 

barnfamilj i en mittenlägenhet, eller 

en pensionär som är hemma mycket 

och använder hushållsapparaterna är 

det inga problem att hålla inomhustemperaturen 

på vintern. Bor man två 

stycken i en gavellägenhet och är borta 

mycket är det svårare, säger sociologen 

Charlotta Isaksson som deltagit i 

Energigruppens undersökning. 

Några boende har också införskaffat 

egna elradiatorer som de använt 

när det varit riktigt kallt eller för att 

hålla en generellt högre inomhustemperatur 

än 20 grader. Det är detta 

som, tillsammans med det faktum att 

alla vitvaror och maskiner inte håller 

lägsta möjliga energiåtgångsnivå, gör 

att målsättningen 5.400 kWh inköpt 

energi per lägenhet överskridits. 

Mitthusen köper in i genomsnitt 7.845 

kWh och gavelhusen 8.929 kWh per 

år. 

– Det går att få ner energiförbrukningen 

ytterligare, konstaterar Hans 

Eek. 

Han menar att Lindåssystemet går att 

använda i alla slags bostadshus och 

även i kontorshus. Han jämför med 

Tyskland, där det idag finns över 7.000 

bostäder som är byggda enligt samma 

princip som Lindåshusen. I Sverige 

finns bara, förutom Hans Eeks 20 radhus, 

ett trettiotal nyinflyttade bostäder 

i Glumslöv utanför Landskrona, ritade 

av arkitekt Werner Stroltz. 

Men Hans Eek, som jobbat med 

”passivhusen” sedan 1970-talet, börjar 

ana ett genomslag. Boverket ser bland 

annat över reglerna för att det inte 

ska straffa sig ekonomiskt att bygga 

hus med tjocka väggar på grund av att 

man förlorar uthyrbar yta. Och Hans 

Eeks egna uppdrag åt energimyndigheten 

har redan gett resultat. Nu är 

det på gång hus utan värmesystem på 

flera håll i landet. Tolv lägenheter i 

Kungsbacka, 30 i Viskafors, ett höghus 

i Karlstad och så kanske i Täby. 

– Man kan anpassa precis vilket hus 

som helst. Om fem–sex år tror jag att 

alla nya hus är byggda enligt passivhusprincipen, 

säger Hans Eek. 

RADHUSEN I LINDÅS 

20 radhus. Byggår 2001. 

Arkitekt: EFEM arkitektkontor, 

projektledare Hans Eek. 

Yttervägg: U-värde 0,10, regelvägg 

med 43 cm isolering. 

Yttertak: U-värde 0,08, masonitebalkar 

med 48 cm isolering. 

Golv: U-värde 0,85, betongplatta 

med 25 cm isolering under. 

Fönster: U-värde 0,85, treglasfönster 

med två metallskikt 

och kryptonfyllning. 

Energigenomsläpplighet 43 

procent, ljusgenomsläpplighet 

63 procent. 

Ytterdörr: U-värde 0,80. 

Värme: Tilluften värms av 

frånluften i en värmeväxlare. 

Resten av värmebehovet täcks 

av värmen från människor, 

apparater och belysning. 

Värmeväxlaren har dessutom 

ett integrerat värmebatteri på 

900 W för att vid behov värma 

tilluften. Om de boende varit 

bortresta på vintern är det 

kallt när de kommer hem, men 

enligt Hans Eek är den teoretiskt 

lägsta temperaturen 

med kyl och frys påslagna 14 

grader. Husen är projekterade 

för att hålla 20 grader året om. 

Varmvatten: Solfångare på 

fem kvadratmeter per lägenhet 

ska klara cirka hälften av 

varmvattensuppvärmningen. 

Ackumulatortanken på 500 

liter är utrustad med elpatron 

för att klara resten. 

Ventilation: Ventilationssystemet 

består av ett till- och 

frånluftsaggregat med en 

motströmsvärmeväxlare med 

85 procents värmeåtervinning. 

På sommaren kan vämeväxlaren 

stängas av och huset 

ventileras med endast frånluft 

och fönstervädring. 

Utvärderingar: S Ruud, L 

Lundin, Bostadshus utan traditionellt 

uppvärmningssystem 

– resultat från två års mätningar, 

SP Rapport 2004:31, 

SP Sveriges Provnings- och 

Forskningsinstitut. 

T Boström, W Glad, I Isaksson, 

F Karlsson, M-L Persson, A 

Werner (2003), Tvärvetenskaplig 

analys av lågenergihusen 

i Lindås Park, Göteborg, 

Arbetsnotat 25 Energisystem, 

Linköping. 

ARKITEKTEN februari 2005 37 

Illustration: Hans Grönlund, EFEM arkitektkontor

Christer Harrysson, professor i bygg- 

och energiteknik vid Örebro universitet: 

”Att kalla dem hus utan 

värmesystem är lögn 

och bedrägeri” 

Du är en av dem som kritiserar 

Hans Eek och hans Lindåshus. 

Vilka är dina invändningar? 

– Att kalla husen för hus 

utan värmesystem är lögn och 

bedrägeri. De har visst ett värmesystem. 

Ett elbatteri värmer 

tilluften – husen har ett luftvärmesystem. 

Det finns husfabrikanter 

som ligger på samma 

energiförbrukningsnivå, 70-80 

kWh per kvadratmeter och år, 

med vanlig frånluftsventilation 

och vattenradiatorer. Lindåshusen 

är inte unika. 

– Människors hälsa måste 

också gå före energibesparingarna. 

Jag är mest orolig för 

hälsoaspekterna. I ett hus med 

centraliserad uppvärmning som 

i Lindåshusen kan man inte 

få en differentiering av värmen. 

Man kan inte själv välja 

om man vill ha till exempel 

18 grader i sovrummet och 21 

i vardagsrummet. Att värma 

hus med luft är inte bra från 

hälsosynpunkt. I Lindåshusen 

använder de boende elvärmebatteriet 

för tilluft en stor del 

av tiden. Jag har forskat i 25 år 

och det finns ett klart samband: 

Ju mer man värmer luften med 

elbatteri, desto sämre mår man. 

Hans Eeks radhus i Lindås, ”husen utan värmesystem”, har 

fått väl godkänt i de utvärderingar som gjorts och sparar 

enligt rapport många kilowattimmar. Tekniken tycks dessutom 

löjligt enkel. Men finns det då verkligen ingen hake? 

Och om inte, varför bygger man inte alltid enligt Lindåsprincipen? 

Arkitekten frågade några som borde veta. 

Text: Annika Jensfelt 

Mona Sahlin, samhällsbyggnadsminister 

”Det är i den befintliga bebyggelsen 

det finns mest att göra” 

Du brukar påpeka att 40 procent av Sveriges 

förbrukade energi går till bostäder. 

Tror du att hus liksom de i Lindås i Göteborg, 

utan konventionell uppvärmning och 

med tjocka väggar och tak, är en modell 

för framtidens bostadsbyggande? 

– Husen i Lindås kan ses som riktmärken 

att sträva mot vad gäller nybyggnationen. 

Det handlar också om att få acceptans 

för tekniken och få den i kommersiell 

tillämpning i byggbranschen. Samtidigt 

är det i den befintliga bebyggelsen det 

finns mest att göra, i och med att omsättningshastigheten 

i byggnadsstocken är 

såpass låg som den är. Detta innebär att 

man också måste fokusera på åtgärder 

för energieffektivisering i den befintliga 

bebyggelsen. 

Tekniken för att bygga energieffektivt 

som i Lindås finns redan i dag. Vilka hinder 

ser du? 

– Det handlar bland annat om att få 

Varis Bokalders, arkitekt SAR/MSA specialiserad på ekologiskt byggande: 

”Byggbranschen fattar inte hur bra det är” 

Varför bygger man inte alltid hus som de i 

Lindås? 

– Det är en väldigt bra fråga. Vi borde bygga 

hus så. Men byggbranschen är konservativ och 

fattar inte hur bra det är. I Tyskland har man 

kommit mycket längre, där byggs hus utan 

värmesystem i mycket större skala. Systemet 

fungerar ju egentligen ännu bättre i större 

bostadshus. 

Men finns det ingen hake? 

– Framför allt finns det en mental hake. Men 

tekniken i kommersiell tillämpning, att 

byggbranschen tar till sig tekniken och 

den nya kunskap som finns. 

Vad gör du för att främja utvecklingen? 

– Inom det energipolitiska program 

som löper 2003-2007 satsas cirka 200 

miljoner kronor per år bland annat på 

informations-, utbildnings- och metodutvecklingsinsatser 

för en effektivare 

energianvändning. Den kommunala 

energirådgivningen och de regionala 

energikontoren är viktiga kanaler för 

information och ökad kunskap om energieffektivisering. 

Det satsas också på stöd 

till teknikupphandling och marknadsintroduktion 

av energieffektiv teknik, till 

exempel för sådant som energieffektivare 

tappvattenkranar, ventilationsutrustning 

och diskmaskiner. Energimyndigheten ger 

också stöd till forsknings-, utvecklings 

och demonstrationsprojekt på området. 

visst, man förlorar ett antal kvadratmeter. Ju 

tjockare isolering desto mindre uthyrbar yta. 

Och för att fungera måste husen vara välbyggda. 

Sedan finns det en skepsis mot värmeväxlare, 

gamla FTX-system. Men nu finns det lättskötta 

och tysta värmeväxlare, och de skulle gå att 

förbättra ytterligare om man satsade på det. 

Det finns också en skepsis mot fönster med 0,85 

i U-värde, att det blir frost på dem. Men det ser 

jag inte som ett problem. 


Arne Elmroth, professor emeritus i 

byggnadsfysik vid Lunds universitet. 

”Konceptet är rätt och torde kunna 

användas i betydligt större skala” 

Vilka möjligheter och begränsningar 

ser du med husen som byggs enligt 

principen ”hus utan värmesystem”? 

– Jag tycker att konceptet är rätt 

och torde kunna användas i betydligt 

större skala. För att systemet, som 

bygger på att husen är helt täta, ska 

fungera, krävs en mycket noggrann 

byggprocess, vilket är bra för hela 

branschen. 

– Det finns måhända vissa begränsningar 

med att använda 

systemet i vissa typer av friliggande 

hus, där omslutningsarean är stor i 

förhållande till boarean. Ett annat 

problem som behöver studeras 

Lennart Henriz, verksamhetsutvecklare på JM. 

bättre är hur övertemperaturer ska 

undvikas. Det är dags att tänka annorlunda, 

det behövs så lite värmetillskott 

i dessa hus att stora fönster mot 

söder snabbt blir ett övertemperaturproblem. 

Fönstren kanske ska vara 

mot norr i huvudsak. Detta behöver 

studeras bättre. 

– En akilleshäl som ju påvisats i 

utvärderingarna är att vissa installationskomponenter 

inte håller utlovad 

prestanda. Det gäller till exempel 

värmeväxlare eller värmepumpar i 

just lågenergihus. Där finns utrymme 

för förbättringar. 

”Det är ingen ekonomi för oss eller 

våra kunder att bygga på det sättet” 

Varför bygger inte ni lågenergihus såsom radhusen i 

Lindås? 

– Vi bygger gärna hus som behöver lite energi för 

uppvärmning och drift. Däremot så bygger vi inte 

hus som i Lindås som kallas för ”hus utan värmesystem”. 

Jag tycker det är tveksamt att kalla dem 

”hus utan värmesystem”, för det är de inte. Det 

är hus utan radiatorsystem, välisolerade hus som 

behöver mindre tillförd energi. 

– Med de förutsättningar som finns idag avseende 

bland annat energipriser, är det ingen ekonomi 

för oss eller våra kunder att bygga på det sättet. 

Investeringen blir större och det kan bli en payofftid 

på över 20 år. Vi bedömer att de flesta av våra 

kunder inte är intresserade av det idag. 

– Vidare kan det vara problem med temperaturen. 

Husen ”utan värmesystem” håller cirka 20 

grader med temperatursvängningar på upp till tre 

grader. Normalt vill våra kunder ha 21–23 grader 

inomhus. 


Immateriell 

historia i högkonjunktur 

Svenska Codesigns millimeterprecisa basutställning på Islands 

nationalmuseum ska konkurrera med Reykjaviks köpcentra. 

Text och foto: Annika Jensfelt 

Det är snart fem år sedan arkitekt Peter Ullstad 

och Codesign vann tävlingen om att utforma 

Islands nationalmuseums nya basutställning om 

landets utveckling under 1.200 år. Men nu står 

den klar, sedan i september 2004, då den fick en 

pampig invigning och besök av svenska kungahuset. 

Sedan invigningen har 36.000 personer besökt 

museet. Det är rekord. Innan museet stängde för 

totalrenovering för sex år sedan, var besökssiffran 

15.000 på ett helt år. 

– Nu ser vi mycket fram emot den första turistsäsongen, 

säger Brynhildur Ingvarsdóttir, vice 

museichef. 

Den stora turistsäsongen på Island är sommarmånaderna 

juni, juli och augusti. Men museet 

är öppet året om och Brynhildur Ingvarsdóttir 

tror att även islänningarna kommer att upptäcka 

nationalmuseet, som ett alternativt helgnöje. 

– Vi hoppas att islänningarna kommer att lära 

sig att det här är ett museum man kan besöka mer 

än en gång, att det är ett bra alternativ till butiksgalleriorna, 

säger hon. 

Dagens rekordartade högkonjunktur på Island, 

I början av utställningen 

finns i golvet konturen 

av ett skepp, ett sådant 

som de första bosättarna 

kom till ön i. Utställningen 

avslutas med ett rullband, 

likt ett sådant för bagaget 

på flygplatser. 

med full rusch i Reykjaviks gallerior, byggkranar 

överallt och islänningar som importerar nya 

gigantiska jeepar och nyinreder sina stora hem, 

står i stark kontrast till vad den nya basutställningen 

visar upp. Peter Ullstad och hans kolleger 

på Codesign har, i och med uppdraget att gestalta 

utställningen, fått en rejäl crash course i isländsk 

historia och Peter Ullstad beskriver den som påfallande 

immateriell. 

– Vi har hållit i, vägt och mätt alla 1500 viktiga 

föremål under två veckor. Det är mest bruksföremål, 

inga skatter, säger han. 

Peter Ullstad menar att det är Islands kraftfulla 

klimat och natur som ligger bakom den materiella 

påverheten. 

– Det finns inget man kan bygga som inte 

naturen kan förstöra. Därför har sagor och musik 

varit viktigare. Det immateriella överlever naturen, 

säger Peter Ullstad. 

Museiprojektet är dock både påkostat och noggrant 

genomfört. Samarbetet har sträckt sig inte 

bara mellan Island och Sverige utan över hela Europa. 

I princip allt material är importerat och alla 


delar nyproducerade speciellt för basutställningen. 

Den slutliga prislappen ligger på 28,9 miljoner 

kronor och Peter Ullstad beskriver en detaljeringsnivå 

som han aldrig tidigare upplevt. 

– Som arkitekter ritade vi mycket mer än vanligt 

och hade mycket mer att säga till om. Och de 

isländska snickarna är otroligt duktiga. Ritar man 

0,5 millimeter på ritningen så blir det 0,5 millimeter. 

Vi diskuterade om huruvida 0,6 millimetersfaneren 

från Tyskland var för tunn, om vi skulle ha 

0,8 millimeters från Sverige istället. Och huruvida 

det gick att gera eller om vi skulle såga vinkelrätt. 

På den nivån var det. Det var häftigt! Få svenska 

arkitekter får tillfälle att diskutera sådant, säger 

han. 

Naturens kraftfullhet förhindrar inte heller att 

arkitekturen på Island har ett starkt skydd mot 

mänsklig påverkan. I upphovsrättslagen finns inte 

som i Sverige några undantag för ändringar och 

tillägg i byggnadsverk. 

– Arkitektens arbete ses som ett konstverk. 

Museet får inte lägga till något eller ta bort något 

utan att fråga oss. Det är ju bra. Men nästan 

lite fånigt också. Verksamheten måste ju kunna 

utvecklas, säger Peter Ullstad. 

Trots arkitektens generellt sett starka ställning, 

fick Peter Ullstad och Codesign dock se sig överkörda 

av sin beställare på en punkt: Ljuset. 

– Vi studerade ljuset mycket och ville ha en 

ljus utställning, med mycket dagsljus. Eftersom 

historien präglats av naturen ville vi släppa in omgivningen, 

snöklädda vulkaner och Atlanten. Men 

det gick inte. Nu är det som en källarlokal, det är 

lite märkligt, säger Peter Ullstad. 

Den gamla nationalmuseibyggnaden från 

1940-talet har byggts till med en ny entré och ett 

uppglasat kafé. Men basutställningen får på första 

våningen nöja sig med ljuset från ett betongglasfönster 

i trapphuset. På den övre våningen kommer 

det in lite mer dagsljus, genom det uppglasade 

taket. 

– Det hade varit trevligt om solen hade fått 

flöda in de få dagar det är sol, konstaterar Peter 

Ullstad. 

Men problemet är just att det inte är så många 

soliga dagar i Reykjavik. Det omgivande landskapet 

är hur storslaget som helst. Men när det 

ligger dolt i ett grått töcken, stormen viner och det 

regnar eller snöar snett underifrån, vilket ofta är 

fallet nu på vintern, höjer man som Reykjaviksbo 

inte blicken. Man parkerar bilen, eller jeepen, så 

nära som möjligt och skyndar hukande in i varma 

och goda Kringlan, eller något annat köpcenter. 

Eller, om Brynhildur Ingvarsdóttirs förhoppningar 

slår in, in i det mörka och ombonade 

nationalmuseet. ■ 

Den 2.000 kvadratmeter stora basutställningen 

på Islands nationalmuseum 

invigdes i början av september 

förra året och visar Islands historia 

under 1.200 år. Utställningen presenterar 

information i flera lager. Man 

kan välja att bara läsa rubriker och 

ingresser och titta på föremålen eller 

att fördjupa sig genom dokument och 

multimediapresentationer. 

Ansvarig arkitekt: Peter Ullstad, 

Codesign. 

Alla montrar är specialproducerade 

och varje tidsepok i utställningen visar 

ett nyckelföremål. Tidsperioden som 

börjar på 800-talet symboliseras av 

en liten bronsfigur som kan föreställa 

antingen Thor med sin hammare eller 

Kristus med korset. 


i samarbete med 

SalusAnsvar 

Annons 

Dina medlemsförmåner 

hos SalusAnsvar 

Sveriges Arkitekter är mån om att du som medlem har nytta av 

ditt medlemskap både i ditt yrkesliv och privatliv. Genom samarbetet 

med SalusAnsvar erbjuds du en rad medlemsförmåner. Du 

kan spara och låna till bra räntor och teckna gruppförsäkringar 

för det du äger och ditt företag. 

Spara 

Välj mellan olika sparformer beroende på dina 

behov och din livssituation. Välj Medlemskonto 

för kortsiktigt sparande och Medlemskonto 

Kapital eller garanterade sparprodukter 

för sparande på längre sikt. 

Medlemskonto: Kontot har inga uttagsavgifter, 

uppsägningstider eller beloppsbegränsningar. 

Räntan är 

f.n. 1,80 % (feb 2005). 

Medlemskonto Kapital: Kontot 

har två fria uttag per år och två 

räntenivåer. Räntan är f.n. (feb 

2005): 

upp till 200 000 kr ...... 2,00 % 

över 200 000 kr ............................... 2,30 % 

Garanterade sparprodukter: Spara i garanterade 

sparprodukter, en sparform som kombinerar 

obligationens trygghet med aktiemarknadens 

större avkastningsmöjlighet. 

Låna 

Bolån: Låna till bostadsrätt, villa eller fritidshus 

till en av marknadens lägsta räntor 1) . Aktuella 

räntor, bolånekalkyl och ansökan hittar 

du på www.salusansvar.se 

1) SalusAnsvar Bolån i samarbete med SBAB 

Medlemslån: Låna till investering eller renovering 

genom att ansöka om Medlemslån upp 

till 200 000 kr. Räntan är f.n. 6,07 % 2) (feb 2005). 

Du betalar ingen aviseringsavgift om du öppnar 

konto i SalusAnsvar från vilket ränta och 

amortering dras via autogiro. Låneskydd vid 

dödsfall ingår utan extra kostnad när du tecknar 

nytt lån. 

2) Effektiv ränta vid 100 000 kr under 5 år, rak amortering, är 6,30 % 

Försäkra 

Du kan teckna gruppförsäkringar för hem, bil, 

villa och fritidshus. Med gruppförsäkringar får 

du bättre villkor än med privata försäkringar 

och oftast till lägre premier3) . 

Hem: I hemförsäkringen är ditt hem och dina 

ägodelar försäkrade till fullvärde för att du 

inte ska riskera att vara underförsäkrad. För 

student och ensamboende är lösöret försäkrat 

upp till 300 000 kr. 

Stora Hem: Förutom allt som ingår i Hem, ingår 

i Stora Hem även Allrisk, som är en otursförsäkring, 

och ResKlar, som är ett tilllägg till 

reseförsäkringen. 

Villa & Fritidshus: Villa- och fritidshusförsäkringen 

omfattar de flesta skador du som husägare 

kan råka ut för. Under första året ingår 

i villaförsäkringen Anticimex trygghetsavtal 

för skydd mot bl.a. hussvamp. 

Bil: Gruppförsäkringar för bil får du till samma 

villkor som den ordinarie bilförsäkringen, men 

till lägre premie. Du kan dessutom teckna flera 

fördelaktiga tilläggsförsäkringar som t.ex. 

Assistansförsäkring och BilAllrisk. 

Företag: ArkitektFörsäkring är anpassad för 

företag inom din yrkesgrupp. Försäkringen 

består av ett baspaket och en rad tilläggsförsäkringar 

som gör att du kan skräddarsy 

ditt försäkringsskydd efter din verksamhet. 

3) Försäkringsgivare: Svenska Konsumentförsäkringar AB, 

org.nr 516401-6700 

Om du vill veta mer 

Det här är en sammanfattning av dina medlemsförmåner 

hos SalusAnsvar. För mer information 

kontakta SalusAnsvar Kundcenter 

telefon: 0200–87 50 00, 

e-post: kundcenter@salusansvar.se 

webbplats: www.salusansvar.se 


Årets MEM-stipendiat 

Marita Wallhagen, arkitekturstuderande vid LTH, har fått 

MEMs resestipendium 2005. 

Juryn ansåg att Marita Wallhagens idéburna bilder av 

staden som landskap ”tränger sig långsamt under ytan på 

verkligheten.” 

Hedersomnämnanden gick till Kamila Swiezewska, 

KTH, för ”suveräna arkitekturstudier med lätthet och 

skärpa” och till Aron Aspenström, LTH för ”uttrycksfulla 

krokier med rytm och humor.” 

17 sökande hade lämnat in sina teckningar för bedömning. 

I juryarbetet deltog Eva Leven, Kati Mets, Frida 

Marklund, Torbjörn Orving och Per Ove Sporrong, 

ordförande. Sveriges Arkitekter har tre ledamöter i juryn, 

Svenska Tecknare två. 

MEM-stipendiet delas ut varje år till en teckningsbegåvad 

student eller arkitekt i början av sin bana. Stipendiet 

delas ut sedan 1973 för att hedra minnet av arkitekten och 

tecknaren Mats Erik Molander, som var ordförande i SAR 

1966-68. ■ 

Marita Wallhagens stadslandskap belönas med MEM-stipendiet 2005. Se även baksidan. 


DEBATT 

Debattredaktör: Dan Hallemar 

dan.hallemar@arkitekt.se 

Tel 08-5055 7732 

Pressgrannar 

”A-skolans höga ambitioner och otillräckliga tilldelning 

utgör en ekvation som inte går ihop. Norge 

och Danmark kan räknas in bland världens främsta 

arkitekturnationer, medan Sverige har en status i 

nivå med Rumänien. Det beror inte bara på den snåla 

behandlingen av de svenska arkitekturskolorna, utan 

på att de svenska statsmakterna är snåla mot svensk 

arkitektur och design över huvud taget” 

Jerker Lundequist, professor i Arkitektur, har stenkoll på den 

rumänska arkitekturens status. Byggindustrin 04/2005 

”Hörsalen, högst upp i nybygget, är en lekfull, visuell 

motsvarighet till pilgrimernas Kaba, klädd i mjölkvit 

kanalplast – ett billigt material som för det mesta används 

till växthus. Färgskalan är den förväntat blonda, 

med vita väggar och ljus ask på golven. Men det är 

detaljerna som ger liv och variation, som de skarpt 

gula och gröna accenter som återkommer i små och 

stora färgfält och i de informella mötesplatserna, som 

markeras och skärmas av med solgul traktorplast.” 

Bo Madestrand promenerar genom Uno Åhréns gamla Fordfabrik i 

Frihamnen i Stockholm, nu renoverad och omgestaltad av Sandell- 

Sandberg för att passa OM-gruppen. Dagens Nyheter 050130 

På Göteborgs-Postens kultursida sällade sig Claes 

Caldenby till hyllningskören med en upphetsad utsaga 

om sofistikerade rumssammanhang och djup kunskap 

i arkitekturens elementa. Inte ett ord om byggnadens 

problematiska estetiska, ideologiska eller politiska 

innehåll. Arkitektur som isolerad designprodukt utan 

samhällelig relevans. 

Pär Eliasson läser Claes Caldenbys kritik av Världskulturmuseet 

i Göteborg och efterlyser en arkitekturkritik mitt i 

samhällsdebatten. Expressen 050127 

Trygghet med engagemang. 

ARKITEKTERNAS PENSIONSKASSA 

Nybrogatan 7, 114 34 Stockholm 

Tel. 08-54 50 48 00, Fax 08-54 50 48 01 

www.arkpen.se 

Trafikbuller är inte 

förenligt med god 

byggd miljö 

Björn Hellström och Catharina Dyrssen negligerar 

att bullermålen är satta av hälsoskäl menar Tor 

Kihlman från projektprogrammet Ljudlandskap 

för bättre hälsa. 

I decembernumret 2004 av Arkitekten 

polemiserar Björn Hellström och 

Catharina Dyrssen mot de bullerriktvärden 

för trafikbuller som varit 

det långsiktiga – men svåruppnåeliga 

– målet i Sverige sedan drygt 30 år. 

De vänder sig även mot Boverkets 

bedömning i sin redovisning av ett 

regeringsuppdrag som kom hösten 

2004, ”Tillämpning av riktvärden 

för trafikbuller vid planering för och 

byggande av bostäder” liksom mot 

det EU-direktiv som kom 2002. De 

negligerar helt att målen är satta för 

människors hälsa och välbefinnandes 

skull. Man kan inte tala om hållbar 

stadsutveckling om det bullrar så att 

en hög andel av de boende är starkt 

störda! Det är faktiskt inte förenligt 

med målet god bebyggd miljö att 

planera och bygga bostäder som omgärdas 

av starkt störande trafikbuller 

på alla sidor, så som det blir om man 

till exempel bygger punkthus i starkt 

utsatta trafikmiljöer. 

Det långsiktiga målet om en högsta 

ekvivalentnivå om 55 dB vid bostäder 

formulerades ursprungligen på 

60-talet. Det var redan från början 

en kompromiss – 55 dB som medelnivå 

för dygn utanför alla bostadens 

fönster är ingen god miljö. En rätt 

hög andel av boende är starkt störda, 

samtal utomhus blir maskerade, 

många som skulle vilja sova med 

öppet fönster kan inte göra det. Vid 

55 dB trafikbuller och däröver är 

ljudmiljön i staden rätt ointressant. 

Det är inte sorlet från människor 

som märks. Inte heller rösterna från 

barn på lekplatser. Ännu mindre 

kuttrande stadsduvor. Det man hör 

är trafikbullret. 

Även EU-direktivet har tillkommit 

av hänsyn till människors hälsa. 

Det har som mål att ”förhindra, förebygga 

eller minska skadliga effekter, 

inbegripet störningar, på grund 

av exponering för omgivningsbuller”. 

Det är emellertid en missuppfattning 

att detta direktiv innehåller gränsvärden. 

Det gör det inte. Den frågan 

anförtros medlemsländerna. 

När 55dB-målet sattes räknade vi 

med att bilarna skulle bli betydligt 

tystare under pressen av rimliga miljökrav. 

Detta hade varit fullt möjligt, 

men tyvärr blev det inte så. Marknaden 

har prioriterat allt häftigare 

bilar med allt bredare och bullrigare 

däck i stället för mer miljöanpassade. 

Marknadskrafterna styr inte alltid 

mot bra lösningar i ett vidare perspektiv! 

Under de senaste tre decennierna 

har bilarna blivit bara någon 

enstaka dB tystare i vanlig trafik; den 

obetydliga bullerminskningen vid 

källan äts mer än väl upp av bullerökningen 

orsakad av trafikökningen 

och alla prognoser tyder på fortsatt 

trafiktillväxt. Det är bara invändigt 

som bilarna blivit klart tystare. 55 

dB-målet ter sig tyvärr mer avlägset 

idag än då det sattes. 

Nu är det bilarnas externbuller 

det är fel på och det är detta som ska 

44 ARKITEKTEN januari 2005

ekämpas, inte målet en god bebyggd 

miljö. Författarnas angreppssätt är 

defensivt och oförenligt med en långsiktigt 

hållbar utveckling. Genom 

att hålla hårt på bullermålet för en 

god bebyggd miljö sätter man press 

på många aktörer (politiker, byggare, 

bilindustri) att åstadkomma lösningar 

som möjliggör en kombination av 

effektiva kommunikationer, boende 

i storstadsmiljö och en hälsosam 

livsmiljö. 

Trafikbullret varierar kraftigt inom 

staden. Vi har ett ljudlandskap med 

alltför många och höga berg men en 

hel del behagliga dalar. Detta kan 

och bör utnyttjas och så sker i stor 

utsträckning. Boverkets redovisning 

av ovannämnda regeringsuppdrag 

syftar till att ge anvisningar om hur 

det kan göras utan att bullerstörningarna 

ska bli större än vad som 

accepterades när 55 dB-målet sattes. 

I motsats till vad Hellström och 

Dyrssen hävdar så innebär detta 

ingen skärpning av det gamla målet. 

Om bostäderna har tillgång till en 

”tyst sida”, med bullret från trafik 

och ventilation under 45 dB, kan 

man acceptera en högre nivå än 55 

dB på den bullerexponerade sidan. 

Tillämpningen begränsar förvisso de 

arkitektoniska möjligheterna, men 

omöjliggör inte spännande lösningar 

i en förtätad stadsbygd. 

Inom Mistraprogrammet Ljudlandskap 

för bättre hälsa www. 

soundscape.nu har det kommit fram 

Foto: Dan Hallemar 

Bullerdämpning, Gullmarsplans tunnelbanestation, Stockholm 

åtskillig ny kunskap för bedömning 

av det varierande ljudlandskapet. 

Denna kunskap har Boverket kunnat 

utnyttja. Dess rapport bygger på ett 

bra vetenskapligt underlag. Inom 

forskningsprogrammet arbetar, på 

något längre sikt, en av forskargrupperna 

under ledning av Birgitta Berglund 

med att med psykoakustiska 

metoder värdera olika ljudmiljöer i 

staden med andra mått än bara ljudnivån 

i dB; en forskning i en riktning 

som Hellström et al efterlyser. Men 

positivt upplevda ljudlandskap har 

hittills inte stått att finna i bostadsmiljön 

om trafikbullret är högre än 

dagens riktvärden. Det helhetsperspektiv 

på ljudproblematiken som 

Hellström et al efterlyser är viktigt, 

men för att de kvalitetshöjande 

ljuden i den urbana ljudmiljön som 

efterlyses ska bli hörbara krävs först 

att trafikbullret generellt hamnar 

på en betydligt lägre nivå än i dag. 

Ljudformgivning som efterlyses blir 

inte aktuell förrän man kommit ner 

en bra bit under 55 dB. 

Väghållare och kommuner har ett 

stort ansvar för att minska bullrets 

negativa effekter genom att använda 

tysta vägbeläggningar, ställa ambitiösa 

krav på kollektivtrafikens fordon, 

utforma trafiksystemet klokt och 

bebyggelsen så att ljudlandskapen 

blir tillfredsställande. 

Tor Kihlman, projektgruppen för forskningsprogrammet 

Ljudlandskap för bättre hälsa 

”Genom att hålla hårt på bullermålet 

för en god bebyggd 

miljö sätter man press på många 

aktörer (politiker, byggare, bilindustri) 

att åstadkomma lösningar 

som möjliggör en kombination 

av effektiva kommunikationer, 

boende i storstadsmiljö och en 

hälsosam livsmiljö.” 

ARKITEKTEN januari 2005 45

DEBATT 



Tel 08-5055 7732 

Den täta staden är 

eftertraktad 

Påståendena om att Nordvästra Kungsholmen, ett 

av Stockholms stora utbyggnadsprojekt, skulle vara 

barnfientlig är felaktig. Här finns gott om plats för 

barn men också för den täta stenstaden i modern 

tappning, skriver projektledaren Charlotte Holst. 

Det är bra med en debatt om 

Stockholms utformning i Arkitekten. 

Eftersom jag är arkitekt för 

stadsbyggnadskontorets planering av 

Nordvästra Kungsholmen deltar jag 

gärna. 

Men debatten måste vara svår att 

följa för de som inte bor i Stockholm 

och som inte läst Dagens Nyheter, 

där debatten om Nordvästra Kungsholmen 

började. Där anklagade 

man, med utgångspunkt från Maria 

Nordström med fleras utredning om 

barns uppväxtmiljöer, Nordvästra 

Kungsholmen för att det skulle bli 

barnfientligt. 

Jag håller med Ulla Berglund i Arkitektens 

januarinummer om att det 

är olyckligt när Dagens Nyheter tar 

lösryckta meningar från intervjuer 

till utgångspunkt för en polemik utan 

att vi som är ansvariga (forskare och 

planerare) med egna ord får möjlighet 

att beskriva och förklara. Diskussionen 

blir så snedvriden! 

Sen håller jag med Jerker Söderlind 

i Arkitektens novembernummer 

om att det bör vara rimligt att 

människor ska få välja mellan olika 

sorters boendemiljöer, som har sina 

för- respektive nackdelar. 

Vilken sorts stad ska vi då bygga? 

Några vill att vi ska bygga gles 

bebyggelse med mycket lekplatser 

och natur och med trafikseparering. 

Och som är barnvänlig. Men det 

finns redan många sådana områden 

i Stockholms ytterstad och på andra 

ställen i landet byggda framför allt 

1930–1960. Och det byggs också nya. 

Särskilt punkthusområden är numera 

vanliga. 

Men många människor föredrar den 

täta staden. Att det finns en blandning 

av arbetsplatser och bostäder, 

att ha nära till kommunikationer, 

affärer och social service. Som alla 

vet så är det mycket eftertraktat att 

bo i Stockholms innerstad. Och även 

barnfamiljer vill bo där. Men det är 

få förunnat, priserna är höga. Är det 

då fel att planera denna typ av klassisk 

stadsmiljö, som är så omtyckt, 

på andra håll? 

Nordvästra Kungsholmen har 

planerats med Stockholms innerstad 

som förebild. Byggnadskvarter 

i samma höjd (19,5 meters taklisthöjd, 

22,5 mot de större gatorna) 

omgivna av gator med blandtrafik, 

det vill säga bilar (hastighetsbegränsning 

30 km /tim), cyklar och 

gående i samma gaturum. En ny 

stenstad i modern tappning, det vill 

säga med 2000-talets arkitektur. 

Den höga exploateringen (som 

Vasastan) kompenseras av en stor 

satsning på den offentliga miljön, 

till exempel en bred strandpark, en 

stor stadsdelspark, en grön esplanad 

och ett kulturtorg, platser som ger 

utrymme för lek och rekreation. Alla 

lägenheter har tillgång till en grön, 

bilfri gård utrustad med lekplats. 

Miljön är planerad för alla åldrar: 

barn, unga, gamla och för dagens 

levnadsmönster, där föräldrarna ar- 

betar, barnen har dagisplats och man 

inte nödvändigtvis måste ha bil. 

Jag tror att Nordvästra Kungsholmen 

kommer att bli attraktivt även 

för barnfamiljer. Här kommer att finnas 

både arbetsplatser och bostäder 

och det kommer att kännas tryggt eftersom 

området blir befolkat dygnet 

runt. Många olika byggherrar och 

arkitekter medverkar i planeringen, 

vilket ger förutsättningar för mångfald 

och variation i arkitekturen, som 

vi vet att människor uppskattar. 

Charlotte Holst, Arkitekt SAR/MSA Stockholms 

Stadsbyggnadskontor 

Läs mer: www.stockholm.se/sbk/ Aktuella 

projekt/Kungsholmen och Större projekt 

”Men många människor 

föredrar den 

täta staden. Att 

det finns en blandning 

av arbetsplatser 

och bostäder, 

att ha nära till 

kommunikationer, 

affärer och social 

service.”, skriver 

Charlotte Holst i 

sitt debattinlägg 

om Nordvästra 

Kungsholmen. Ovan 

detalj av kvarteret 

Kojan. 


Osant och oroväckande 

om utbildningspolicyn 

Per Reinholtz reagerar på Leif Bernholdssons 

”oro” i förra numret av Arkitekten 

Vissa dumheter ska egentligen bara 

tigas ihjäl, men det kan och bör inte 

tigas om detta: 

Leif Bernholdsson är inte alls 

”orolig” då han på ett uppseendeväckande 

sätt ondgör sig över Sveriges 

Arkitekters nya utbildningspolicy i 

januarinumret av Arkitekten. Han är 

bara kortsynt konservativ. 

”Orolig” är valt av redaktionen 

i underrubrik på insändaren och det 

gör mig som läsare lite bekymrad 

för att det verkar saknas ett bredare 

perspektiv inte bara hos L.B. Ett perspektiv 

lika brett som vårt förbund. 

I de flestas vokabulär är ”oro” 

berättigat då en fara nalkar sig… 

men har L.B. en berättigad oro inför 

en tid som han inte vill höra till? I 

vilket fall som helst bör det bemötas 

starkare än hittills, ty... 

1. Påståendet att ”en stor del av 

arkitektkåren blev överkörda” då 

Sveriges Arkitekter bildades är ju 

osant!! 

2. Åsikten att ”I Sverige används 

beteckningen arkitekt vårdslöst” är 

ytterst subjektiv. Arkitekt, inredningsarkitekt 

och landskapsarkitekt 

är inte skyddade titlar och därför 

fria att användas på andra sätt än 

vi arkitekter må önska. Att försöka 

”sätta sig” på kollegor i samma förbund 

är beklämmande. 

3. Den osmakliga exemplifieringen 

som L.B. ägnar sig åt är något vi 

inte ska behöva höra i vårt eget 

förbund! Men varför använder han 

själv begreppet landskapsarkitekt 

om landskapsarkitekter och varför 

arbetar han alls med oss ”onödiga” 

yrkesgrupper? 

4. Ordet ”arkitekt” används inte 

alls generellt ”utomlands” för att 

skilja yrkesgrupper åt! I vissa länder 

är det så. I andra inte! Osant alltså. 

Det är mycket rörigt och grumligt i 

de tankar som L.B. för fram och jag 

hoppas att utbildningspolicyn kan 

debatteras på en högre nivå fortsättningsvis. 

Jag rekommenderar Leif 

Bernholdsson att ta del av hur de 

olika utbildningarna idag är utformade 

och vad de innehåller. 

För övrigt är skriften ”Sveriges 

Arkitekters utbildningspolicy” en 

analys och målbeskrivning och inte 

en detaljerad åtgärdsbeskrivning. 

Med sitt perspektiv kommer dock 

L.B. inte tillräckligt nära för att se 

skillnaden. 

Per Reinholtz, Arkitekt SIR/MSA, 

Designer SID, Växjö 

Leif 

Bernholdsson 

svarar: 

Jag uppskattar att en debatt om arkitektutbildningen 

börjar ta fart. Tyvärr har 

den startat med fel inriktning. Kärnfrågan 

är Sveriges Arkitekters rekommendationer 

om arkitektutbildningen. Jag har två 

huvudkrav som jag betonade i skrivelsen 

genom fetstil: 

Byggnad och plan är intimt sammankopplade 

och kan inte skiljas åt i utbildningen. 

Kreativiteten i stadsplaneringen 

måste få blomma ut i en helhetssyn som 

kräver kunskap i båda disciplinerna. 

och 

Kräv av högskolorna i storstadsregionerna 

Lund – Malmö, Göteborg och 

Stockholm en arkitektutbildning med 

möjlighet till specialisering och vidareutbildning. 

Ledstjärnor ska vara kunskap, 

helhetssyn och kreativitet! Alla som vill 

utbilda sig till planerare skall inte behöva 

flytta till Blekinge. 

Jag föreslår att vi i fortsättningen hjälps 

åt att föra en saklig debatt som för huvudfrågan 

framåt. Vi arkitekter behöver hela 

Sveriges Arkitekters stöd för detta. Nästa 

gång kan det finnas behov av att diskutera 

designutbildningen. Min avsikt har inte 

varit att vare sig sätta mej på någon eller 

att trampa någon på tårna. Jag håller med 

Per Reinholtz om att det bästa är att tiga 

ihjäl dumheter, så jag kommenterar inte 

resten av hans skrivelse. 

F-LÅT 

På grund av ett olyckligt misstag stavades 

Leif Bernholdssons namn fel i förra numret 

av Arkitekten. Han stavar som ovan inte på 

något annat sätt. Vi ber om ursäkt. 

Leif Bernholdsson. arkitekt SAR/MSA 


DEBATT 



Tel 08-5055 7732 

Bristande kunskaper i ny bok 

Anders Svensson läser boken ”Byggekologi – kunskaper för 

ett hållbart byggande” och tycker att författarna är mer 

intresserade av att hushålla med energi än att skapa hälsosamma 

miljöer för människor. 

Det är med blandade känslor som jag tagit 

del av boken ”Byggekologi – kunskaper för 

ett hållbart byggande”, av Varis Bokalders 

och Maria Block. 

Det är positivt att man försöker föra ut 

kunskap om en teknik som ska förbättra 

våra byggnader och deras inneklimat samtidigt 

som man hushållar med våra begränsade 

resurser. 

För att kunna göra detta krävs det 

emellertid att man själv besitter kunskaper 

som gör att utvecklingen verkligen tar ett 

steg framåt i stället för ett eller ett par steg 

bakåt. Det gör uppenbarligen inte författarna 

till denna bok. 

Jag har under hela mitt yrkesverksamma 

liv forskat inom ventilationsteknik och dess 

betydelse för inomhusklimat. Jag har därför 

här begränsat mig till kapitlet om inomhusklimatet. 

Ett grundläggande krav på personer som 

ska sprida kunskap om inneklimatteknik är 

att de förstår syftet med denna teknik, som 

är att skapa ett gott inneklimat vad gäller 

temperatur, luftkvalitet, luftfuktighet och 

fl era andra saker. 

Ventilationstekniken är en del av inneklimattekniken 

och ventilationens egentligen 

enda uppgift kan beskrivas som följer: att ta 

förorenad luft från rummet, samt att ersätta 

den borttagna luften med ren luft. Författarna 

till denna bok tycks tro att syftet med 

ventilationen är att styra luftfuktigheten. 

Man kan fråga sig var de fått det ifrån. 

Ventilationens uppgift får vi aldrig kompromissa 

med, gör vi det kan vi omöjligen 

skapa ett gott inomhusklimat. 

Bokens kapitel om inomhusklimat är 

alltför generaliserat, och dessutom i fl era 

delar felaktigt. Påståendet att vi ventilerar 

främst för att hålla den relativa fuktigheten 

inom vissa gränser är helt enkelt inte sant. 

De olika gränsvärden som boken uppger 

är dessutom satta på mycket lösa grunder. 

Det verkar för mig som om författarna inte 

velat skapa en bra inomhusluft utan haft 

ambitionen att få en lägre energianvänd- 

ning och utifrån denna ambition satt sina 

gränsvärden. Energihushållning är förvisso 

mycket viktigt, men kan åstadkommas med 

andra metoder. Ett bra ventilationssystem 

med luftfl öden som styrs efter behovet och 

som är försett med värmeåtervinning är ett 

exempel på en sådan metod. 

Vi får också i boken en schematisk 

genomgång av olika ventilationsprinciper 

och pilar visar de önskade luftrörelserna. 

Problemet med dessa schematiska bilder 

är dock att de är felaktiga. Luften tar helt 

enkelt mycket sällan dessa förutbestämda 

vägar. 

Det beror på att de ”självdragskrafter” 

som författarna skriver om mycket sällan 

fi nns tillgängliga i den omfattning som 

behövs. Det betyder i sin tur att det blir 

okontrollerade luftfl öden i systemet och 

ventilationen fungerar inte så bra som det är 

tänkt. Därför kan man i moderna byggnader 

mycket sällan lita på så kallad naturlig 

ventilation eller självdragsventilation eller 

det system som författarna förordar, nämligen 

hybridventilation. 

En sak som författarna helt tycks ha missat 

är en av de viktigaste aspekterna på inomhusklimat 

sett ur hälsoperspektiv – tillräckligt 

höga luftfl öden. Deras kommentar om 

just luftfl öden är att dessa ska gå att variera, 

vilket i och för sig är korrekt. Men luftfl ödet 

är enligt all tillgänglig forskning mycket 

centralt för hur bra vi mår när vi vistas i 

olika lokaler. Kraven på luftfl öden måste 

därför vara höga och mycket tydliga. 

Författarna tycks också här vara mer intresserade 

av att hushålla med energi än att 

skapa hälsosamma miljöer för människor. 

Att ha höga luftfl öden kräver energi, det 

man måste göra för att skapa en bra miljö är 

att variera luftfl ödena beroende på vad som 

pågår i lokalerna. Krävs det höga luftfl öden 

måste man tillåta en högre energianvändning, 

är det få människor i lokalen kan man 

dra ner på luftfl ödet och på så sätt få en 

lägre energianvändning. 

En undersökning från Massachusetts i 

USA visade att korttidssjukfrånvaron sjönk 

med 30 procent om man dubblar luftfl ödet 

från miniminivån. Den ökade energikostnaden 

som ju uppstår här är dock långt 

lägre än kostnaden för sjukfrånvaro, som är 

alternativet. För att inte tala om den personliga 

kostnaden för försämrad hälsa som de 

som vistas i lokalen får betala med ett lägre 

luftfl öde. 

När man ska besluta vilken systemlösning 

för inneklimatet man ska installera är 

det viktigt att man först bestämmer vilka 

krav man har på både funktion och effekt. 

Dessa krav ska kunna uppfyllas, inte bara 

när systemet installeras utan under många 

år framöver. Systemet ska i mina ögon alltid 

vara ändamålsenligt, alltså uppfylla de ställda 

kvalitetskraven för just denna lokal. Det 

ska vara driftsäkert, alltså fungera under 

många år. Och det ska vara resurssnålt både 

vad gäller energi och kostnader för drift. 

Idag säger forskningen oss att de system 

som uppfyller dessa krav är fl äktstyrda 

lösningar. Fläktstyrda lösningar har tyvärr 

tidigare innehållit många fel och brister. 

Men utvecklingen inom detta område har 

gått snabbt och skapat en helt ny situation. 

Man kan sammanfatta denna utveckling 

genom att säga att de tidigare vanliga 

problemen med höga ljud och dålig luftfördelning 

har eliminerats samtidigt som man 

har fått betydligt mera energiekonomiska 

system. 

Det är viktigt att vi alla hjälps åt att föra 

utvecklingen framåt. Vi måste därför stoppa 

all låt-gå-mentalitet och verkligen ta vara 

på forskarnas erfarenheter. Först då kan vi 

få system som fungerar. Först då får vi rum 

där vi inte riskerar vår hälsa när vi vistas i 

dem. 

Anders Svensson 

Tidigare adjungerad professor 

vid Lunds Tekniska Högskola. 

Författarna till boken svarar 


Ventilationsbranschen ogillar självdrag 

Att på ett diffust sätt påstå att en bok 

innehåller sakfel utan att hänvisa till ett enda 

av dem gör en förbryllad, att dessutom hänvisa 

till ”en undersökning i Massachusetts” 

utan att ange vare sig undersökningens författare 

eller titel är ett högst ovetenskapligt 

sätt att bedriva kritik eftersom det omöjliggör 

för den kritiserade att bemöta kritiken 

sakligt. Vi påstår inte i boken att syftet med 

ventilationen är att styra luftfuktigheten, vi 

säger att luftfuktigheten är en av de kvaliteter 

som påverkas av ventilationen och som bör 

beaktas samt att för hög ventilation vintertid 

leder till alltför torrt inomhusklimat. 

Vem är då den person som kritiserar? 

Anders Svensson är företrädare för ventilationsindustrin 

(han arbetade före sin 

pensionering på Stifab Farex AB, ett av de 

största företagen när det gäller tillverkning 

av ventilationsprodukter), och vi vet att det 

en längre tid har förts en hätsk debatt för 

och emot självdragsventilation, så kritiken 

var väntad. Visst finns det hus där inomhusklimatet 

förbättras om man ökar ventilationen, 

men det finns också hus där inomhusklimatet 

förbättras om man minskar 

ventilationen. Så var till exempel fallet i de 

hus för allergiker som byggdes dels av JM i 

Söderberga Gård 1992, dels av Uppsalahem 

1996. I dessa hus hade man från början 

högre ventilation eftersom man trodde att 

detta skulle förbättra inomhusklimatet. 

Angreppet känns lite otidsenligt eftersom 

polariseringen med tiden har minskat. 

Företrädarna för mekanisk ventilation håller 

numera med om att ventilation bör behovsanpassas 

och de som arbetar med ”naturlig 

ventilation” inser fördelarna med att kunna 

reglera självdraget med fläktar och spjäll. 

I boken har vi också påpekat att det idag 

finns flera typer av nya ventilationssystem 

som blandar självdrag och mekanisk ventilation 

på olika sätt för att få ett bra inomhusklimat. 

Det har i Sverige på senare år byggts 

ett hundratal så kallade ”självdragsskolor” 

och flera av dessa har i väl dokumenterade 

undersökningar visat att man uppnår ett 

gott inomhusklimat. (Till exempel i Byggforskningsrådets 

anslagsrapport A11:1997. 

”Skolor med ventilation där självdrag används” 

av Marie Hult.) Även internationellt 

har självdrag (natural ventilation) på senare 

tid tillämpats i flera uppmärksammade 

projekt och EU driver ett projekt som heter 

NatVent där sju länder deltar, bland andra 

Sverige. 

Målet med ventilationen är naturligtvis 

att skapa ett bra inomhusklimat, inte att 

byta luft i onödan eller att offra hälsan för 

att spara energi. Vad ger då ett bra inom- 

husklimat? Det är inte så enkelt som Anders 

Svensson påstår att det bara handlar om 

luftomsättning ”att ta förorenad luft från 

rummet, samt att ersätta den med ren luft”. 

Inomhusklimatets kvalitet påverkas 

även av temperatur, luftfuktighet, partiklar 

med mera. Vad vi hävdar i boken är att det 

gängse sättet inom ventilationsbranschen, 

att mäta koldioxid eller att schablonmässigt 

ventilera för att uppnå en viss luftomsättning, 

inte alltid ger det bästa resultatet. Om 

man däremot även tar hänsyn till temperatur 

och luftfuktighet och varierar ventilationen 

efter behovet har man bättre förutsättningar 

för att få ett bra inomhusklimat. 

Även rumsvolymer, byggnadsmaterial och 

arkitektur har en avgörande betydelse för inomhusklimatet. 

En medveten arkitektur kan 

minska behovet av installationer och därför 

är det viktigt att arkitekter och ventilationstekniker 

förstår varandras resonemang och 

kan samarbeta. 

Att förklara olika ventilationsprinciper 

med schematiska bilder tycker vi är en bra 

pedagogisk metod för att öka förståelsen för 

de olika principerna. Att verkligheten sedan 

alltid är mera komplicerad än schematiska 

bilder eller datamodeller gäller alla typer av 

ventilationssystem. 

Varis Bokalders och Maria Block 


SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR: 

TÄVLINGAR 

Nu startar Europan 8 

Den europeiska tävlingen för arkitekter under 40 år. 

Årets tema: Strategiska projekt och den europeiska staden. 

Nu startar den åttonde omgången 

av Europan, den europeiska 

tävlingen för arkitekter under 40 

år. Europan har under sin 16-åriga 

existens utvecklats till världens 

största återkommande arkitekttävling 

med ett 70-tal tävlingsområden 

i ca 20 deltagarländer och med 

över 3500 registrerade tävlande 

lag från hela världen i varje omgång. 

Tävlingen har också resulterat i det 

som varit organisationens mål från 

början – nya idéer kring boende och 

stadsbyggnad, samt inte minst uppdrag 

och uppmärksamhet åt unga 

arkitekter. Allt detta dokumenteras 

vid tävlingens återkommande möten 

och i en serie publikationer, vilket 

också gör det samlade tävlingsresultatet 

till en unik sammanställning 

av nutida stadsutveckling och 

arkitektur. Tävlingen, som i början 

fokuserade på bostäder, har med tiden 

utvecklats till att handla om den 

nutida europeiska stadens utveckling 

och mötet mellan arkitektur och 

stadsbyggnad. Det generella temat 

för Europan är nu därför European 

urbanity and strategic projects. 

Två tävlingsområden i Sverige 

är med i Europan 8 – Stationsområdet 

vid inre hamnen i Varberg och 

kvarteren kring Gamlestadstorg i 

Göteborg. Bägge är i första hand 

stadsbyggnadsuppgifter – belägna 

i strategiskt mycket betydelsefulla 

positioner. 

Gamlestadstorget ligger där 

Nya Lödöse en gång i tiden var 

placerat, vid Säveåns mynning i 

Göta älv. Platsen är också vaggan 

för Göteborgs industri och är 

omgiven av industribebyggelse som 

De svenska tävlingstomterna. 

Överst 

Varberg, därunder 

Göteborg. 

SKF, Gamlestadens fabriker och 

slakthusområdet. Tävlingsområdet 

utgör idag snarast en trafikplats, 

kringskuren av banvallar och motorleder. 

Men Gamlestadstorget utgör 

porten till Göteborg från nordost, 

har utmärkta kommunikationer och 

är mycket strategiskt beläget i förhållande 

till den utveckling som nu 

påbörjas på Göta älvs södra strand. 

Området ska omgestaltas och förtätas 

med kontor och bostäder. En 

pendeltågsstation ska uppföras vid 

platsen, och nya kopplingar skapas 

till omgivningarna. 

Även Varberg står inför stora 

förändringar. Järnvägen i den centrala 

staden ska grävas ned inom 

5-10 år, vilket innebär att ytor 

för ny bebyggelse frigörs och att 

innerstaden kan växa ner mot det 

inre hamnområdet, där högskolan, 

fästningen och det berömda 

kallbadhuset är belägna. Området 

planeras innehålla bostäder, 

kontor, handel och ett hotell. En 

ny stationsbyggnad ska uppföras i 

den norra delen av tävlingsområdet. 

Förändringarna kommer att kräva 

en väl genomtänkt strategi som kan 

förhöja kvaliteterna på platsen både 

på längre sikt och under genomförandeperioden. 

Den sjunde mars lanseras 

Europan 8 och informationen om 

tävlingen blir då tillgänglig på den 

europeiska hemsidan, www.europaneurope.com. 

Där får alla tillgång till 

översiktlig information om samtliga 

de tävlingsområden runt om i 

Europa som är aktuella denna gång. 

Här kan man också registrera sig för 

tävlingen, och då få tillgång till de 

fullständiga programhandlingarna. 

Inlämningsdatum är den 26 september 

2005. För mer information, se 

också www.arkitekt.se/europan. 

Per Kraft och Leif Brodersen, 

sekreterare Europan Sverige 


Vinnande förslag i Östersund 

Inbjuden arkitekttävling om Kunskapens Hus i Östersund. 

Landsarkivet i Östersund, Föreningsarkivet 

i Jämtlands län 

och Jämtlands läns museum inbjöd 

i oktober 2004 tre arkitektföretag 

– Arkitekt Rolf Bergsten, 

Östersund; GF Konsult AB, 

Göteborg; Nyréns arkitektkontor, 

Stockholm – till en 

tävling om utformningen av ett 

”Kunskapens Hus” – ett nytt forum 

för forskning, lärande och 

samtal om vårt samhälle och 

dess kulturarv som samtidigt 

ska lösa det utbyggnadsbehov 

Landsarkivet, Föreningsarkivet 

och Museet har. 

Den nya byggnaden ska 

placeras i Arkivparken, mellan 

Landsarkivhuset och Nya Museet 

vid Jamtli och koppla ihop 

dessa båda. Lokalprogrammet 

omfattar drygt 3000 kvm, varav 

ca 2/3-delar arkivlokaler. 

Tävlingen vanns av GF Konsult 

AB / Arkitekter, Göteborg, 

genom arkitekt SAR/MSA 

Vinnande förslag i Östersund, GF Konsult AB / Arkitekter, Göteborg. 

Christer Håkansson, ansvarig 

arkitekt Eva Sparrings, arkitekt 

SAR/MSA Viveka Larsson, 

presentation, byggnadsingenjör 

Mattias Dellmo, 3D-bilder och 

fotomontage, civ. ing. Peter 

Larsson, konstruktion. 

Ur juryns motivering: ”Förslaget 

bygger på ett plankoncept 

som med sin enkla uppbyggnad 

ger stor flexibilitet och stora 

möjligheter, både till vidareutveckling 

och till anpassning till 

framtida krav och förändringar. 

Det visar en vänlig och välvårdad 

arkitektur, som i material 

och färg anknyter till arkivhuset 

men som i övrigt förhåller sig 

fritt till de kringliggande byggnaderna.” 

Arkitekt SAR/MSA Tina 

Wik var Sveriges Arkitekters 

representant i juryn. ■ 

Läs mer på 

www.arkitekt.se/tavlingar 


SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR: 

TÄVLINGAR 

Två tävlingar om samma 

område. I botten ligger 

Temagruppens parkförslag. 

Ovanpå det har Arkitekten 

lagt in Södergruppens 

bostadsförslag. 

Vinnande förslag i Gävle 1 

Inbjuden arkitekttävling om Alderholmens park, kanal och kaj. 

Det blev Temagruppen Sverige 

AB, genom arkitekter LAR/ 

MSA Håkan Persson, Åsa 

Ehn, Kristina Ehrstedt, Tomas 

Eriksson och Karin Ölmestrand, 

som vann den inbjudna parktävlingen 

om Alderholmen, med 

förslaget Sol, vind och vatten. 

Juryns motivering: 

”Med en övertygande och 

enkel disposition formas ge- 

staltningskonceptet för Alderholmens 

offentliga rum. Den nymodernistiskt 

formade parken, 

den djärvt vinklade kanalen, 

årummet med inbjudande kaffetorg 

samt öppna promenadstråk 

bildar en attraktiv helhet. 

Gatustrukturen är enkel och 

funktionell – den ger god framkomlighet 

och förutsättningar 

för att utveckla trafi ksäkerheten. 

Tack vare säkra detaljlösningar, 

formstark markmodellering 

och ett rikt utbud av 

aktiviteter framträder bilden 

av framtida vackra offentliga 

rum och en stadsdel präglad av 

välkomnande hemkänsla med 

nyfi kna Gävle-bor på besök.” 

Arkitekt LAR/MSA Gunnar 

Ericson representerade Sveriges 

Arkitekter i juryn. 


Vinnande förslag i Gävle 2 

Inbjuden arkitekttävling om bostäder på Alderholmen. 

AB Gavlegårdarna inbjöd efter 

prekvalifi cering Brunnberg 

och Forshed Arkitekter AB, 

Södergruppen arkitekter AB, 

Wilhelmson Arktiekter AB samt 

SWECO/FFNS till en tävling om 

utformning av bostäder inom en 

del av Alderholmen inom vilken 

det är tänkt att AB Gavlegårdarna 

ska bygga 40–50 lägenheter. 

I ett av White arkitekter 

framtaget gestaltningsprogram 

föreskrivs bland annat: 

• Det är viktigt att mötet 

mellan park och bebyggelse 

i väster blir tydlig genom 

byggnader med höjd och 

volym. Det skapar bostäder 

med vackra utblickar mot den 

stora gemensamma parken. 

• Utemiljön bör utgöras av 

gröna gårdar med både 

privata och halvprivata zoner 

som känns inbjudande, trevliga 

och trygga. En gemensam 

utemiljö som domineras av 

parkering är inte acceptabel. 

• Bebyggelsen bör vara sammanhållen 

i kvarteret, men 

gärna variera i höjd och 

färgsättning. 

Tävlingen vanns av Södergruppen 

Arkitektkontor AB, 

Stockholm, genom arkitekter 

SAR/MSA Hans Bäckström, 

Cecilia Viklander och Jens 

Deurell samt arkitekt Måns 

Rydberg. 

Ur juryns omdöme: 

”Förslaget utstrålar en viss 

enkelhet med stram och tydlig 

gräns mellan publikt och privat. 

Förslagsställaren har behandlat 

tävlingsprogrammet omsorgsfullt 

och lagt stor vikt på landskapets 

möjligheter och kvalitet. 

… Platsbildningen vid kanalen är 

unik bland inlämnade förslag. 

Med anledning av den stadspark 

som planeras väster om Redargatan 

anser juryn att denna 

del bör bebyggas, både stadsbyggnadsmässigt/rumsligt 

och 

ekonomiskt. Platsbildningen 

har uppskattats och behandlats 

som ett mycket positivt inslag i 

förslaget. Förslaget visar relativt 

slutna fasader mot gatorna med 

bland annat portiker som rymmer 

parkering och gångvägar. 

De halvprivata gårdarna är täta, 

kvalitativa och innehållsrika, 

både funktionellt och estetiskt... 

Lägenheterna är välstuderade 

och effektiva, fl exibiliteten stor. 

Lägenheterna har en betydligt 

större öppenhet gentemot omgivningen 

än de övriga förslagen 

vilket skapar både säkerhet och 

närvaro av liv i stadsrummet. … 

Förslagets allmänna intryck är 

positivt men bebyggelsen känns 

lite monoton. Som fond till den 

nya stadsparken är förslaget lite 

svagt, i huvudsak beträffande 

skala och volym. Bidraget har 

god utvecklingspotential, både 

beträffande lägenhetslösningar, 

stadsplan och täthet.” 

Representant för Sveriges 

Arkitekter i juryn var arkitekt 

SAR/MSA Johannes Tovatt. 

Läs mer på 

www.arkitekt.se/tavlingar 


SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR 

Kan provanställningen 

avbrytas 

med två veckors 

varsel? 

Fråga: Jag har en provanställning 

på ett litet arkitektkontor och det 

var jättebråttom att jag skulle börja 

för dom hade så mycket att göra. 

Nu plötsligt säger chefen, efter en 

och en halv månad, att det inte 

finns jobb åt mig och att jag måste 

sluta vid månadsskiftet. Måste jag 

FRÅGA 

OMBUDSMANNEN 

Här inleder vi en ny serie i Arkitekten, där Sveriges 

Arkitekters jurister svarar på frågor från läsarna. 

ställa upp på det, det är bara två 

veckor och jag kan ju inte hitta ett 

nytt jobb så fort. Jag skulle vara 

provanställd sex månader innan det 

blev fast jobb. Får dom göra hur 

dom vill? 

Svar: En arbetsgivare har rätt att 

avbryta en provanställning i förtid, 

det vill säga innan prövotiden har 

gått ut, genom ett besked till den 

anställde. (Samma rätt gäller den 

som är anställd). Ett sådant besked 

ska enligt kollektivavtalet mellan 

Sveriges Arkitekter och Almega 

lämnas senast en månad innan anställningen 

upphör. Om anställningen 

på arkitektkontoret inte omfattas av 

kollektivavtal är däremot förvarningstiden 

bara 14 dagar enligt lag. 

Svaret på din fråga är alltså beroende 

av om det finns kollektivavtal 

på arbetsplatsen eller ej. 

Eftersom du är fackligt organiserad 

så måste din arbetsgivare 

samtidigt med underrättelsen till 

dig även varsla den lokala fackliga 

organisationen, det vill säga klubben 

eller förbundet om det inte finns en 

klubb. Om arbetsgivaren missar det 

gäller ”uppsägningen” ändå, men 

arbetsgivaren kan få betala ett 

skadestånd. 

Christer Fritzell 

chefsförhandlare på Sveriges Arkitekter 

Skaffa 

uppdrag 

via webben 

Sveriges Arkitekter har två webbtjänster 

där arkitektföretag kan 

ackvirera uppdrag. 

Den ena är arkitekt.nu, som är 

ett sökregister för arkitekttjänster. 

Där kan presumtiva kunder söka 

bland drygt 180 anslutna företag: 

Sökning kan göras utifrån olika kriterier, 

som exempelvis ort, inriktning, 

kompetens, typ av referensprojekt. 

Vill du ansluta ditt företag? Gå till 

www.arkitekt.nu och välj ”Anslut 

företag”, så får du mer information. 

Den andra webbtjänsten är ArkitektUpphandling, 

där alla offentliga 

upphandlingar som rör arkitekttjänster 

presenteras. Via e-post kan 

man få meddelande så snart det 

dyker upp nya annonser. Ofta finns 

hela förfrågningsunderlaget för nedladdning. 

Gå till www.arkitektupphandling.se 

och läs mer. 

Trädgårdsmässan 

Trädgårdsmässan 7-10 april 2005, 

Älvsjömässan i Stockholm. 

Sveriges Arkitekter kommer att 

finnas på Trädgårdsmässan i 

samarbete med FOR, Fritidsodlarnas 

Riksorganisation. Landskapsarkitekter 

kommer att ge råd till allmänheten 

under mässdagarna. 

Den 8 april kl 13-16 ordnas seminariet 

Det nya gröna folkhemmet 

– om aktuella landskapsprojekt. 

I seminariet presenteras aktuella 

svenska landskapsprojekt. Vidare 

diskuteras även vilken betydelse de 

gröna områdena har för att skapa 

en god bebyggd miljö. 

Regeringen har lanserat visionen 

om det nya gröna folkhemmet. 

Landskapsarkitekturen har en stor 

betydelse för många aspekter av 

det gröna folkhemmet. De gröna 

rummen är viktiga för en ort eller en 

stadsdels attraktivitet och kan fungera 

som motor för dess utveckling. 

De offentliga rummen kan skapa 

platser för människors möten och 

därmed öka känslan av tillhörighet. 

Landskapet kan också ge den 

lust och fägring som har en så stor 

betydelse för människors trivsel. 

Landskapsarkitekter, beställare 

och politiker från olika delar av 

landet kommer att visa konkreta 

exempel på projekt där landskapsarkitekturen 

varit en betydelsefull 

faktor. 

Seminariet leds av Bengt Persson, 

landskaparkitekt LAR/MSA, 

SLU Alnarp. 

Mer information om seminariet 

på www.arkitekt.se/kalendern. Se 

också FORs hemsida www.fritidsodling.org. 

Seminariet kostar 700 

kronor (inkl inträde till Nordiska 

Trädgårdar 2005) och anmälan sker 

direkt till FOR senast den 23/3. 

Sämre 

villkor för 

uppsagda 

Privatanställda arkitekter, vars 

arbetsgivare har kollektivavtal 

antingen genom tecknande av hängavtal 

med Sveriges Arkitekter eller 

genom medlemskap i arbetsgivarorganisationen 

ALMEGA, är anslutna 

till Trygghetsrådet (TRR). TRR är 

en stiftelse med Svenskt Näringsliv 

och Förhandlings- och samverkansrådet 

PTK som huvudmän och med 

omställningsavtalet mellan dessa 

organisationer som grund. TRR 

arbetar med outplacement, det vill 

säga rådgivning och stöd till tjänstemän 

som är uppsagda på grund 

av arbetsbrist. Den som har arbetat 

minst ett år hos ett företag som är 

anslutet till TRR och är uppsagd på 

grund av arbetsbrist kan få stöd. 

I vissa fall utbetalar TRR ett 

kompletterande inkomstskydd. För 

att få avgångsersättning (AGE) 

krävs följande. Arbetsgivarens 


företag måste vara anslutet till TRR, 

skälet till uppsägning är arbetsbrist, 

den dagen anställningen upphör ska 

arbetstagaren ha fyllt 40 år och varit 

anställd inom företaget minst fem 

år sammanhängande (eller hos en 

tidigare arbetsgivare blivit uppsagd 

från ett företag som varit anslutet 

till TRR) samt arbetssökande. 

På grund av att många tjänstemän 

under 2004 blev arbetslösa 

har TRR:s kostnader ökat i sådan 

grad att TRR:s styrelse fattat 

beslut om kraftiga försämringar när 

det gäller AGE. Före de beslutade 

försämringarna, som gäller för dem 

som sagts upp från och med den 21 

januari 2005, uppgick AGE tillsammans 

med a-kasseersättningen till 

ca 70 procent av lönen i sex till 24 

månader beroende på ålder. De nya 

reglerna innebär att både ersättningsnivåerna 

sänks och ersättningsperioderna 

förkortas. Ju högre ålder 

och inkomst desto större blir försämringen. 

TRR:s övriga verksamhet 

berörs inte av försämringarna av 

AGE. Mer information om TRR:s 

verksamhet och om ersättningsreglerna 

finns på www.trr.se. 

Rita Georgiadis 

Två studieresor 

HYBRIDVENTILATION 

Torsdag 17 mars kl. 10.00–15.00. 

Alsike nya skola och Sigtuna humanistiska 

läroverk. 

Ulf Segerlund och Torkel Andersson. 

Studiebesöket är gratis (men samåkare förväntas 

dela på transportkostnaden). 

Hybridventilation är det senaste inom den så 

kallade “självdragsskolan” och bygger på en 

kombination av självdrag och mekanisk ventilation. 

Torsdagen den 17 mars åker vi för att titta 

på två nybyggda skolbyggnader med spännande 

ventilationslösningar, Alsike Nya Skola i Knivsta 

och Sigtuna Humanistiska Läroverk i Sigtuna, 

ritade av arkitekt Ulf Segerlund. Torkel Andersson, 

ventilationskonsult från Göteborg berättar 

och förklarar. Vi åker från Stockholm 10.00 och 

är tillbaka ca 15.00. Vi tar några bilar och delar 

på bensinkostnaden. 

Anmälan på 

www.arkitekt.se/miljo 

Frågor besvaras av Rickard Wallgren på Sveriges 

Arkitekter 08-50557700. 

Miljögruppen genom Varis Bokalders 

Praktiklön 

Sveriges Arkitekter har uppdaterat 

rekommendationerna för lägsta 

praktik- och ingångslöner. Ökningarna 

av lönerekommendationerna är 

av samma storleksordning som den 

förväntade inflationen. 

Praktiklön 

1:a–3:e året 16.500 kr/mån 

Efter 3:e året 18.500 kr/mån 

Ingångslön 

Lägst 23.800 kr/mån 

Beloppen avser lägsta rekommenderade 

lön. Erfarenhet och ansvar är 

exempel på sådant som ska vägas in 

vid löneförhandling. För praktik med 

ett gediget handledningsrogram 

finns det utrymme att underskrida 

rekommendationerna med upp till 

15 procent. Se bilaga 4 i Arkitektavtalet. 

Mer om vad du ska tänka på 

vid anställning hittar du på www. 

arkitekt.se/anstalld. 

EKOLOGISK PLANERING I TYSKLAND 

“Sustainable Cities” eller “Eco Cities” kallas 

de nya stadsdelar som planeras och byggs i 

södra Tyskland. 

Torsdagen den 12 – söndagen den 15 maj. 

Freiburg, Stuttgart och Tübingen. 

Sveriges Arkitekters mässmonter. 

Varis Bokalders samt lokala arkitekter och 

guider. 

Pris: 6600 kr/person i dubbelrum (tillägg för 

enkelrum 700 kr). 

Sista anmälningsdag och betalningsdag är 

tisdagen den 5 april. 

Sveriges Arkitekter på 

Stockholm Furniture Fair 

Sveriges Arkitekter fanns på plats 

med egen monter på Stockholm 

Furniture Fair. 

Det blommiga mönstret i montern 

har Catharina Edlund och Eva 

Nu när diskussionen är så livlig om “New Urbanism” 

dvs. hur man planerar nya stadsdelar 

i USA och England kan det vara intressant 

att se hur man ser på stadens utveckling i 

Tyskland. Vi åker till Freiburg, Stuttgart och 

Tübingen. Vi flyger från Arlanda till Stuttgart 

torsdagen den 12 maj och är tillbaka söndagen 

den 15 maj. Resan kommer att kosta 

6600 kronor. Priset inkluderar flygresa från 

Arlanda, 3 hotellnätter inklusive frukost samt 

buss i Tyskland. Tillägg för enkelrum är 700 kr. 

Marmbrandt gjort. Arkitekt SIR Per 

Reinholtz ritade montern. Den helt 

färska Guide till Sveriges arkitektföretag 

var huvudattraktionen i 

montern. 

Självriskfri resegruppförsäkring kan tecknas 

för 255 kr/pers. Avbeställningsskydd kostar 

200 kr/pers. 

De områden vi ska besöka är följande: 

• Distrikt Vauban (Freiburg) 

• Französisch Virtel (Freiburg) 

• Schlierberg Solarsiedlung mit Plusenergihauses 

(Freiburg) 

• Riesenfeldt (Freiburg) 

• Solar Faktory (Freiburg) 

• Arkadien Aspberg (Stuttgart) 

• Scharnhauser Park (Stuttgart) 

• Scharfbrühl (Tübingen) 

• Südstadt (Tübingen) 

• Loretto (Tübingen) 

Vi kommer att anordna visningar med arkitekter 

och planerare som tar emot oss på plats. 

Anmälan på www.arkitekt.se/miljo 

Priset är beräknat på 20 deltagare. Vid för 

få deltagare kan resan komma att ställas in. 

Frågor besvaras av Rickard Wallgren på 

Sveriges Arkitekter 08-50557700. 

Miljögruppen genom Varis Bokalders 


SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR 

Marknaden 

Under 2004 bröts den sysselsättningsnedgång 

som fortgick under 

hela 2003. Såväl beläggning som 

framförhållning för arkitektföretagen 

blev bättre. Särskilt under 

andra halvåret 2004 blev marknadsuppgången 

tydlig. Samtidigt är 

det uppenbart att uppförsbacken 

är seg efter de tre senaste årens 

lågkonjunktur. Den enkät som 

ArkitektService gjorde under slutet 

av 2004 visade tydligt att det kommer 

att ta lång tid för branschen 

att återhämta vad som förlorats 

under 2000-talets inledande 

lågkonjunkturår. Även om vi, jämfört 

med år 2003, kan avläsa påtagliga 

marknadsförbättringar och ökad 

efterfrågan på arkitekttjänster, tar 

det tid innan beläggningsgrader och 

planeringshorisonter åter blir vad de 

var före lågkonjunkturen. 

Den öppna arbetslösheten 

bland arkitekterna fortsatte att 

minska under andra halvåret och vid 

slutet av året uppbar 5 %, ca 280 

personer, av de till kassan anslutna 

medlemmarna arbetslöshetsersättning. 

Det är en minskning med ca 

2 procentenheter under året. Samtidigt 

visar statistiken för helåret 

2004 att totala antalet ersättningsfall 

under året var 712, vilket svarar 

mot 13 % av de till AEA anslutna 

arkitekterna. 

Arvodesökningarna i branschen 

under 2004 stannade vid ca 2,5 

procent. Enligt den arvodesundersökning 

som gjordes av ArkitektService 

i slutet av 2004 var genomsnittsarvodet 

618 kr/timme i hela 

landet och 658 kr/tim i Stockholm 

Stämman 

Sveriges Arkitekters första ordinarie 

stämma efter den konstituerande 

stämman hösten 2002 hölls den 20- 

21 november 2004. Styrelsen presenterade 

sin verksamhetsöversyn, 

en samlad genomlysning av verksamheten, 

som man fått i uppdrag 

av den konstituerande stämman 

att genomföra. Stämman instämde 

helt och fullt i styrelsen slutsatser 

att verksamhet och organisation i 

Sveriges Arkitekter utvecklats så 

som stiftarorganisationerna avsett. 

Några förtydliganden i regelverk 

och stadga beslöts av stämman. 

Ett nytt tvåårigt verksamhetsprogram 

fastställdes och ny styrelse 

valdes. Johan Nyrén avgick som 

ordförande och Tiina Sarap lämnade 

uppdraget som vice ordförande. 

Klas Brunnberg valdes till ny ordförande 

för 2005-2006 och Laila 

Strunke valdes till vice ordförande. 

Nya ledamöter i styrelsen i övrigt 

blev Erik Kampmann, Jacob Sahlqvist, 

Göran Lindberg, Olle Forsgren, 

Anna Sohlberg, Ola Kjellander, Lotta 

Lehmann och Leif Brodersen. 

Arkitekturdag och 

Kaspergala 

Årets Arkitekturdag, med temat 

Arkitekturens chans, hölls på Tensta 

Träff i Tensta. Den nya samhällsbyggnadsministern 

Mona Sahlin 

medverkade. Dagen samlade ca 350 

deltagare. 

Kvällens Kaspergala hade 

förlagts till Telefonplan i Stockholm 

Arrangemanget, som totalt samlade 

över 500 deltagare, sponsrades 

generöst av AP Fastigheter och 

Skanska. 

Kasper Salin-priset delades mellan 

Världskulturmuseet i Göteborg 

och Högskolebiblioteket vid Södertörns 

Högskola. Siena-priset gick till 

Kalmar torg, planpriset till Lomma 

hamn och Guldstolen till restaurang 

Izakoya Koi i Malmö. Sven Thiberg 

och Björn Klarqvist fick kritikerpriset 

för sin bok Acceptera inte. 

Förhandlingsverksamhet 

Under våren träffades nytt löneavtal 

för ca 3500 privatanställda medlemmar. 

Lokala löneförhandlingar 

genomfördes under hösten. 

Förhandlingar om nya avtal för 

Andra 

Sveriges Arkitekters verksamhet summeras halvårsvis i Arkitekten. 

kommunalt anställda akademiker resulterade 

i att det nuvarande avtalet 

tecknat mellan AkademikerAlliansen, 

där Sveriges Arkitekter ingår, och 

Kommunförbundet, fortsätter att 

gälla. Lönesamtalet är den centrala 

ingrediensen i avtalet i det i övrigt 

sifferlösa avtalet. Analyser visar att 

akademiker som omfattas av detta 

avtal fått bättre utfall än grupper 

som haft avtal med garanterade 

miniminivåer. 

Lönerna för de privatanställda 

arkitekterna ökade med i genomsnitt 

2,8 % under 2004, medan 

lönerna för de offentliganställda 

arkitekterna ökade med ca 3 %. 

Kansliet hanterade under hösten 

en rad komplicerade personliga uppsägningsärenden. 

Däremot upphörde 

i det närmaste helt förhandlingar 

föranledda av uppsägningar p g a 

arbetsbrist. 

Svensk Teknik och Designs (STD) 

utspel i arbetstidsfrågan, som 

uppfattades som uppmaning till 

företagen att ensidigt förlänga arbetstiden, 

fick utstå mycket kraftig 

kritik från Sveriges Arkitekter. STD 

ändrade successivt sin kritiserade 

information, utan att dock frånträda 

sina principiella uppfattningar. 

ArkitektService 

Anslutningen till ArkitektService 

fortsatte att öka under hösten och 

vid årsskiftet var 1075 medlemmar 

i Sveriges Arkitekter anslutna till 

ArkitektService. ArkitektFörsäkringen 

omförhandlades under hösten, 

premien hölls oförändrad och 

anslutningen till försäkringen ökade 

till 850 arkitektföretag. 

Rådgivning och service till medlemmarna 

har haft samma inriktning 

och omfattning som tidigare. Dock 

har antalet ärenden ökat gällande 

problem i samband med offentlig 

upphandling, vilket givit anledning 

till skrivelser och diskussioner med 

en rad offentliga upphandlare. 

Utbildningsfrågor 

Arbete pågick under hela 2004 med 

den Utbildningspolicy för Sveriges 

Arkitekter som styrelsen kunde 

fastställa under hösten. Policyn 

skickades till samtliga medlemmar 

och till berörda skolor och 

myndigheter. I policyn tog Sveriges 

Arkitekter ställning för att alla arkitektutbildningar 

bör kunna samlas 

under en gemensam arkitektexamen 

med olika inriktningar. I policyn 

uttalade sig vidare förbundet för en 

förlängning av samtliga utbildningar 

till fem år samtidigt som behovet av 

ökade resurser till utbildningarna 

poängterades. 

Arkitektutbildningarnas resurstilldelning 

diskuterades intensivt 

under hösten och nytt material som 

belyste den successiva och sedan 

länge pågående nedskärningen av 

resurserna togs fram. 

Inom Sveriges Arkitekter 

fortsatte planeringen av steg 2 i 

förbundets professionaliseringsprogram 

med målsättning att kunna 

starta den första kursen i detta 

fördjupande utbildningssteg efter 

sommaren 2005. 

Mot slutet av året utarbetades 

en ansökan om projektmedel från 

EUs Växtkraft mål 3 för en kompetensutveckling 

omfattande närmare 

50 medverkande arkitektföretag 

med totalt ca 400 anställda. Projektet 

rymmer även en övergripande 

branschanalys. 

Tävlings- och 

Upphandlingsservice 

Under hösten utkom Sveriges Arkitekters 

nya informationsbroschyrer 

om tävlingar och parallella uppdrag. 

Broschyrerna skickades ut till alla 

medlemmar och distribuerades även 

till ca 500 nyckelpersoner på byggherre- 

och beställarsidan. Materialet 

har också presenterats genom 

artiklar i fackpressen. 

Nya allmänna tävlingar som 


halvåret 2004 

Olika verksamheter och aktiviteter presenteras kortfattat. För ytterligare bakgrund hänvisas till Arkitekten, Årsboken och www.arkitekt.se. 

startade under hösten var Fristadstorget 

i Eskilstuna, Taxinge- och 

Tisslingeplan i Tensta, Hamn- och 

strandområdet i Mariestad samt 

konstmuseum i Kalmar. Inbjudna 

tävlingar som pågick under andra 

halvåret var Kunskapens Hus i 

Östersund, bostäder på Alderholmen 

i Gävle, park- och kajmiljö på 

Alderholmen i Gävle, Bolanders 

bäck i Nybro samt Kristinebergs 

nya strandpark på Kungsholmen i 

Stockholm. 

ArkitektStudenterna 

ArkitektStudenterna har genom 

StudSyd arrangerat ett Mobiuslight, 

en workshop för 40 deltagare i 

samband med 40-års jubileet för 

LTHs arkitektutbildning. Lokalt har 

även studentavdelningen vid LTH 

bevakat den nya arbetsplatsförlagda 

utbildning, som nu kommer 

att genomföras vid LTH under en 

treårig försöksperiod. 

Studentavdelningen på Alnarp 

har ordnat diskussionskvällar för 

studenterna. Vid BTH, SLU Alnarp 

och SLU Ultuna har diskussioner 

förts om alternativa antagningsformer, 

t ex genom arbetsprover, i 

syfte att bredda rekryteringen till 

utbildningarna. På Chalmers har en 

mentorsverksamhet diskuterats och 

studentavdelningen på Konstfack 

har undersökt möjligheten att ställa 

ut studentprojekt från alla arkitektskolorna 

på Arkitekturmuseet. 

Konferenser, seminarier och 

mässor 

Vid fastighetsmässan Business 

Arena Real Estate i Stockholm den 

9 september arrangerade Sveriges 

Arkitekter ett välbesökt seminarium 

om värde- och tillväxtskapande 

arkitektur. Dåvarande samordningsminister 

Pär Nuder medverkade och 

Akademiska Hus, genom Joakim Ollén 

samt AP Fastigheter, genom Per- 

Håkan Westin, presenterade sina 

arkitekturpolicies. En rad projekt, 

med utgångspunkt från värde- och 

tillväxtaspekter, presenterades. 

Sveriges Arkitekter medverkade 

också vid Hem & Villa –mässan i 

Älvsjö i oktober med framförallt arkitektrådgivning 

till mässbesökarna. 

Det nybildade rådet för arkitektur, 

form och design höll under hösten 

en öppen hearing i Kulturhuset i 

Stockholm om offentlig upphandling 

av arkitektur- och designtjänster. 

Sveriges Arkitekter gav under 

hearingen sin syn på brister och 

problem i offentliga myndigheters 

upphandling av arkitekttjänster. 

PBL och LOU 

Två stora lagkomplex av vital betydelse 

för arkitektkåren har utretts 

under hösten. Plan- och bygglagen 

ses över av PBL-kommittén. Sveriges 

Arkitekter ordnade under hösten att 

seminarium tillsammans med kommittén 

om planprocessen. 

Lagen om offentlig upphandling 

ses över av Upphandlingsutredningen, 

som har till uppgift att 

implementera nya EU-direktiv i 

LOU. Sveriges Arkitekter, som är 

representerade i en referensgrupp 

till utredningen har följt arbetet och 

lämnat en rad synpunkter, främst 

gällande regelverket för offentlig 

upphandling under de sk. tröskelvärdena. 

Publikationer 

Arkitektens Årsbok 2004, med väsentligt 

samma upplägg som 2003 

års Årsbok, utkom i augusti. 

Nya informationsfoldrar om 

Arbetslöshet och Att söka jobb 

utarbetades. 

Arbetet med den nya guiden 

till Sveriges arkitektföretag pågick 

under hela hösten. I guiden, som utkom 

i januari 2005, presenterar sig 

300 arkitektföretag. Hela upplagan 

av guiden 2004, 8000 ex, förbrukades 

under hösten. Guiden skickades 

ut till beställare, byggherrar, 

upphandlare och beställdes i stor 

omfattning över webben. Härutöver 

delades guiden ut på mässor och 

seminarier. 

Webben 

Sveriges Arkitekters hemsida, www. 

arkitekt.se, utvecklades vidare under 

hösten. Internettjänsten arkitekt.nu 

samordnades med arkitekt.se. Under 

hösten fördubblades besökssiffrorna 

på arkitekt.nu och uppgår nu till ca 

11.000 besök per månad. Sveriges 

Arkitekters egen webbplatser har 

totalt ca 30.000 besök per månad. 

En ny avdelning öppnades på 

arkitekt.se. Under rubriken projekterings- 

och planeringsstöd kan man 

bl a söka direkt i ByggfaktaDocus 

och Byggtjänsts byggkataloger. Där 

finns också länkar till lagar, till konstruktionshandböcker 

i pdf-format 

och till olika webbaserade projekterings- 

och planeringshjälpmedel. 

Under rubriken Detta anser 

Sveriges Arkitekter hittar man 

numera förbundets ställningstaganden 

i olika frågor. Här finns 

program, policydokument, remissvar 

samt skrivelser i aktuella frågor av 

principiell räckvidd. 

Ett särskilt pressrum har också 

öppnats på hemsidan och Arkitekt- 

Studenternas sidor har fått en egen 

layout. 

Arkitekten 

Arkitekten utkom med fem nummer 

under andra halvåret. I augustinumret 

publicerades resultatet av 

den läsarundersökning som SKOP 

genomförde under första halvåret. 

Läsarna ger överlag ett mycket 

positivt omdöme om tidningen, 98 

procent tycker att tidningen är trovärdig, 

94 procent att den är aktuell, 

90 procent att den är lättläst och 

79 procent att den är intressant. Tre 

av fyra ger omdömet mycket eller 

ganska bra om tidningens layout. 

Till årsskiftet avslutades det 

hittillsvarande samarbetet med den 

externt anlitade annonsackvisitören, 

Informa AB. Arkitekten förstärktes 

från årsskiftet med en heltidsanställd 

annonssäljare, Margareta 

Karlsson. 

Internationellt 

Arbetet inom Architects Council 

of Europé, ACE, kom under hösten 

mycket att handla om de stora nya 

EU-direktiven, tjänstedirektivet 

respektive upphandlingsdirektivet. 

Sverige var i september värd för det 

nordiska styrelsemötet för arkitekternas 

organisationer. Utbildnings- 

och upphandlingsfrågor tillhörde de 

frågekomplex som diskuterades. 

Personal 

Bengt Samuelsson vikarierar på 

Arkitekten för Ina Flygare, som är 

föräldraledig. Mårten Korkman vikarier 

i vaktmästeriet för Luis Gruso, 

som är tjänstledighet för att prova 

på egen verksamhet. 

Ekonomi och medlemmar 

Sveriges Arkitekter hade vid årsskiftet 

9542 medlemmar. Av dessa var 

6578 yrkesverksamma, fördelade 

enligt följande: 

Privatanställda: 3256 

Kommunalt anställda: 945 

Statligt anställda: 502 

Företagare: 1875 

Antalet studerandemedlemmar 

uppgick till 2053 och pensionärerna 

var 887 till antalet. 

Sveriges Arkitekters ekonomi 

förbättrades under året. För år 

2003 redovisade förbundet och servicebolaget 

ett samlat nollresultat. 

För år 2004 redovisas i den samlade 

verksamheten, dvs förbundet 

Sveriges Arkitekter och servicebolaget 

ArkitektService, ett positivt 

resultat uppgående till 1,1 MSEK. 

Den totala ekonomiska omslutningen 

uppgick till 28,5 MSEK. 

Staffan Carenholm 


LEDARE 

Sveriges Arkitekter är 

intresseorganisation för Sveriges 

arkitekter, inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och fysiska 

planerare med 9.500 medlemmar. 

Sveriges Arkitekter 

Wirwachs Malmgård 

Ansgariegatan 5 

Box 9225,SE-102 73 

Stockholm,Sweden 

Te l +46(0)8 5055 7700 

Fax +46(0)8 5055 7705 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Klas Brunnberg, 

klas.brunnberg@fojab.se 

vice ordförande 

Laila Strunke, 

laila.strunke@temagruppen.se 

Förbundsdirektör: 

Staffan Carenholm, 

staffan.carenholm@arkitekt.se 

Lokalisering, en fråga om 

planering och eftertanke 

Sveriges Arkitekter har, liksom så 

många andra, protesterat mot förslaget 

att utlokalisera Riksantikvarieämbetet 

till Gotland. 

På ett allmänt plan måste man ha 

respekt för ambitionen att mildra de regionalekonomiska 

effekterna av försvarsbeslutet 

som innebär att många orter 

i landet drabbas hårt när regementen 

försvinner. Frågan är bara vilka metoder 

som bör användas för att uppnå önskade 

resultat. Tvångsmässig utlokalisering av 

statlig verksamhet framstår på många 

olika sätt som sämsta tänkbara lösning. 

Att försvarets organisation successivt 

måste krympas har stått klart i tio 

år. Ändå saknas helt beredskap för vad 

som ska ske den dag beslut är fattat och 

regementsnedläggningar ett faktum. 

Utredningar tillsätts då och kompensation 

kommenderas fram. Det som händer 

nu är exakt vad som också skett tidigare 

gånger. Ingen lärdom har dragits av tidigare 

beslut, ingen beredskap finns. 

Det finns naturligtvis en rad statliga 

verksamheter som mycket väl kan vara 

lokaliserade runt om i landet. Ändå har 

de 50-tal nya statliga myndigheter som 

tillkommit under senare år, i stort sett 

alla lokaliserats till Stockholm. Som om 

man inte visste att försvaret behövde 

krympas ytterligare. Istället för att planera 

långsiktigt föreslås nu, i hastigt mod, 

att väl etablerade verksamheter med 

gedigen kompetens och brett kontaktnät 

flyttas ut, d v s slås sönder för lång tid 

framöver. Samhällsekonomiskt är det naturligtvis 

inte försvarbart, men kan man 

med en dåres frenesi fortsätta att borra 

för miljardbelopp i Hallandsåsen så kan 

man naturligtvis också rycka på axlarna 

åt det faktum att utlokaliserade statliga 

myndigheter måste börja på ruta ett och 

bygga upp ny kompetens, i det närmaste 

från noll. 

Ett exempel på detta är just Riksantikvarieämbetet, 

med ansvar för kulturarvsfrågorna. 

Riksantikvarieämbetets alla viktiga 

samarbetspartners inom samhällsbyggnadsområdet 

finns i Stockholm. Vid en 

utflyttning kommer myndighetens uppdrag 

inte att kunna fullgöras under överskådlig 

tid. Kompetensförlusten kommer 

att bli så stor att det i princip blir fråga 

om en komplett nyrekrytering av drygt 

200 personer med akademisk utbildning. 

I spåren av en utflyttning följer inte bara 

direkta ökade samhällskostnader, utan 

också ökad miljöbelastning och säkert 

också i många fall personliga tragedier. 

Den 20 maj ska Riksantikvarieämbetets 

nya lokaler i Stockholm invigas av kulturminister 

Leif Pagrotsky. Det blir säkert 

en festlig tillställning. Den 1 januari 

2006 ska, enligt utredningens förslag, 

Riksantikvarieämbetet utlokaliseras till 

Gotland. Denna sorts kvartalspolitik är 

många gånger sämre än den kvartalsekonomi 

näringslivet många gånger får klä 

skott för. 

Det samhälle som annars vill vara 

både grönt och förebildligt vänder nu 

sina anställda ryggen. Låt Riksantikvarieämbetet 

få fortsätta sin väl fungerande 

verksamhet i Stockholm! 

Vart Arkitekturskolan i Stockholm ska 

ta vägen är en annan intressant lokaliseringsfråga. 

Skolan måste bort från sina 

nedgångna lokaler. Beslut finns i KTHs 

och Akademiska Hus styrelser att genomföra 

en internationell arkitekttävling 

om ny placering av Arkitekturskolan på 

KTHs Campus. Så långt är allt utmärkt. 

Frågan är bara vart skolan ska ta vägen 

under den tid det tar att planera och 

bygga en ny arkitekturskola, det vill säga 

5–7 år. 

Arkitekturskolan behöver finnas inom 


KTHs hank och stör. Organisatoriskt och 

resursmässigt är det en fördel. Kompetensmässigt 

är det en nödvändighet med tanke 

på det samarbete som finns och ytterligare 

bör förstärkas med andra utbildningsprogram 

vid KTH som har att göra med planering, 

byggande och fastigheter. Att ett 

sådant nära samarbete är utvecklingsbart 

visas i dagarna på Chalmers där Arkitektur 

tillsammans med övriga byggrelaterade 

program lanserar en masterutbildning i 

byggandets och fastighetsförvaltningens 

management. Rätt så. Ska arkitekterna 

överhuvudtaget ha några positioner i framtidens 

byggprocesser är det rätt väg att gå. 

Så när nu starka krafter försöker dra 

Arkitekturskolan i Stockholm till det 

designinriktade centrum man försöker 

skapa vid Telefonplan, och där Konstfack 

redan ligger, finns det anledning att vara 

reserverad. Naturligtvis måste Arkitekturskolan 

under en övergångsperiod satsa på 

de lokaler som har bäst kvalitet och utrustningsstandard 

till lägsta kostnad, men det 

finns all anledning att reflektera över hur 

lätt en tillfällig lösning kan bli permanentad. 

Dessutom finns det skäl att begrunda 

det faktum att en utbildning som arkitektutbildningen 

naturligtvis påverkas av den 

miljö den har runt omkring sig. Och det 

är inte en designinriktad kontext Arkitekturskolan 

i första hand behöver. Som det 

tekniska universitet KTH ändå är erbjuds 

där en polyteknisk miljö som långsiktigt 

bäst borde gagna arkitektutbildningen och 

därmed också arkitektprofessionen. Samtidigt 

måste sägas att villkoret för samspel 

med en teknisk omgivning är ömsesidighet. 

Det finns alltså starka skäl för att, i den 

dragkamp som nu pågår, också ställa krav 

på KTH. 

Staffan Carenholm 

förbundsdirektör 

Sveriges Arkitekter 

STUDENT- 

SPALTEN 

Nytt verksamhetsår 

för ArkitektStudenterna 

ArkitektStudenterna har dragit igång ett nytt verksamhetsår 

med ett årsmöte, i år förlagt till Hamburg. De 39 

deltagare som var på plats representerade samtliga skolor 

och discipliner. Helgen innehöll en heldags årsmöte, studiebesök 

på två arkitektkontor, massor med sightseeing 

och ett tidigt besök på Fischmarkt. 

Ett nytt presidium har bildats, där Erik Kampman, 

KTH, sitter kvar som vice ordförande, Jennie Waltilla, 

LTH, valdes till ny sekreterare, Julia Pütsep, Alnarp, blev 

ny kassör och jag, Edvin Bylander, LTH, efterträdde 

Emma Nilsson, BTH, som ordförande. 

Föregående år summerades och visade sig innehålla ett 

stort antal aktiviteter såsom diskussionsgrupper, föreläsningar, 

workshops och mentorskapsarbete, även om 

verksamheten kanske inte alltid varit så tydlig varken 

inom eller utanför organisationen. 

Under mötet lade vi även mycket stor vikt vid att skapa 

gemensamma konkreta mål att arbeta mot under kommande 

år. Efter långa diskussioner enades vi om att det 

vi framförallt vill fokusera på är att hitta platser där vi 

kan visa upp studentprojekt för allmänhet och yrkesverksamma, 

undersöka och utveckla mentorskap samt dra 

igång materialkurser i till exempel textil och trä. Vidare 

vill vi få in fler studenter och studentrelaterade artiklar i 

Arkitekten och få hemsidan att leva igen. Utifrån detta har 

konkreta planer formulerats som kan ses som en grund 

för att genomföra våra mål. För att ta mentorskapsarbetet 

som exempel ska en förebildsstudie göras före den 1 mars, 

vilket ska ligga till grund för att minst fem studenter ska 

ha en mentor innan sommaren. 

Mer information om verksamhetsplanen kommer att 

läggas ut löpande på hemsidan, www.arkitekt.se/student. 

Självklart arbetar vi utöver detta vidare med att uppmärksamma 

arkitektskolornas ohållbara ekonomiska situation. 

Verksamhetsåret har fått en riktigt bra start. Vi i det 

nya presidiet ska göra vårt bästa för att bygga vidare på 

det arbete som våra föregångare lagt grunden till, vilket i 

huvudsak handlar om att fånga upp de idéer och engagemang 

som finns på våra skolor. ArktiktStudenterna har 

som organisation stora möjligheter att stötta och driva 

frågor och projekt på och mellan skolorna. De många 

kontakter som den nära anknytningen till Sveriges Arkitekter 

innebär är också en oerhörd tillgång. Utnyttja detta 

som studentmedlem! 

Edvin Bylander 

Ordförande ArkitektStudenterna 

ARKITEKTEN september 2004 71

Mäklaren annonserade vid försäljningen bara lokalt i Solnatidningen och 

i ett hundratal brevlådor runt om i Vasastan, när väl radhuset i Solna skulle 

ut till försäljning. Men det räckte tydligen, för det var inget dussinradhus 

som var till salu utan ett så kallat engelskt radhus beläget i Solnas äldsta 

radhuslänga, fyra nära på identiska radhus byggda redan 1908, beläget på 

Stråkvägen 8 i Råsunda, ett stenkast från det som idag är Råsunda fotbollsstadion, 

men som då vid det seklets början bara bestod av en enkel fotbollsplan 

i grus. 

Arkitekten hette G H Sandberg. Andra engelska radhuslängor ritades 

vid samma tidpunkt ute på Lidingö, bland annat i kvarteret Canada, på 

Constantiavägen. Men till skillnad från radhusområdet ute på Lidingö, som 

byggdes för arbetare som var i färd med anläggningsarbeten i Lidingö villastad 

eller anställda vid Lidingöbanan, utformades inte bara radhusområdet 

utan hela Råsunda som ett flerfamiljshusområde för bättre situerade. 

Året innan Fyrväpplingen hade G H Sandberg ritat många av villorna i 

Storängen, Nacka, ett mer typiskt egnahemsområde för tjänstemän. 

Andra mer traditionellt, engelska radhusområden byggdes något senare, 

under åren 1913-22, längs Alviksvägen, och vid Alléparken, också i Äppelviken, 

Bromma. 

Det nya radhusområdet i Råsunda gav namn till kvarteret Fyrväpplingen 

efter radhuslängan och dess fyra radhus. Nytt för radhusen var att det introducerades 

en ny halltyp som ofta kallades storstugan, där den öppna spisen 

skulle bli hemmets medelpunkt och centrum för det sociala livet. 

Senast ett av de engelska radhusen i Råsunda var till salu var 1989. Utgångspriset 

var i år vid försäljningen 3.495.000 kronor, men efter budgivning 

hamnade priset slutligen på 4.050.000 kronor. 

Vad de engelska radhusen på Stråkvägen i Råsunda en gång kostade har 

inte gått att få fram uppgifter på. Men de snarlika radhusen på Constantiavägen 

på Lidingö höll sig kring ett pris på 6.000–8.000 kronor. De var de 

första åren så svårsålda att en del till att börja med hyrdes ut för runt 700 

kronor årligen. 

Cristina Aasa

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?