Paper i pdf - Blekinge Tekniska Högskola

More documents

Recommendations

Info

Frescati är den första externetableringen av den högre undervisningen i Sverige, men den hade sin motsvarighet runt om i Europa. Ett exempel är Odense universitet från 1970-talets början, som ser ut som ett stort hangarfartyg i Cortenstål som strandat på ängarna utanför stan. En av dess lärare kallade det ”Ett monument över det kongelige danske socialdemokrati”. Runt om i Europa, som t ex i Paris och Berlin protesterade studenter och lärare mot vad de ansåg vara ett brott mot det fria lärandet och den fria forskningen. 68orna såg byggandet av de externa undervisningsfabrikerna som ytterligare ett exempel på förtrycket av världens folk och demokratier. I Sverige skulle Frescati bli modell för de mindre högskoleorterna runt om i landet: Umeå, Örebro, Karlstad, Linköping och Växjö. Mer än i påståendet att detta hade sin grund i kommunstyrelsernas önskemål att få ut de bråkiga fyrtiotalisterna från stadens centrum, var det fråga om att snabbt och rationellt ta hand om utbildningsexplosionen på 60-talet. Fyrtiotalets babyboom blev en puckel av ungdomar som studerade vidare samtidigt som forskningsverksamheten expanderande, särskilt inom naturvetenskap och teknik. Nu gällde det att snabbt och billigt få fram lokaler i konkurrens med andra byggnadsuppgifter (t ex bostäder) och industrins behov av arbetskraft. Dessutom hade staten mark utanför städerna. Sällan blev det emellertid helhetsmiljöer som de amerikanska campusområdena, med studentbostäder och andra sociala funktioner. De var enfunktionella utlokaliserade enklaver, precis som de köpcentra, sjukhus och bostadsområden som också byggdes vid denna tid. Det finns emellertid exempel på såväl hela universitet som enskilda institutioner som lyckas bita sig fast i staden. I Danmark finns Köpenhamns universitet, som har sina institutioner spridda i hela stan. London, Cambridge och Oxford är brittiska exempel. I Frankrike har det kommit till uttryck i femårsplanen Université 2000, lanserat under 1990-talet. Bakgrunden är en fortsatt utbildningsexplosion och en ambition att öka den nationella konkurrenskraften genom höjning av utbildningsnivån, men därutöver också insikten att 60-talets externa campusuniversitet är synnerligen oattraktiva för såväl lärare som studenter, som nu kan röra sig fritt över hela Europa. Man talar om universitetet som ”stadens kristallisationspunkt”, där butiker, bibliotek, caféer, torg ska utgöra mötesplatser för lärare, studenter och besökare. Dels handlar det om att göra externuniversiteten mera stadslika, genom att tillföra kulturella och kommersiella lokaler, dels handlar det om att ”inlokalisera” universitetsinstitutioner i staden till centrala tomter, t ex gamla industriområden. Ett exempel är juridiska fakulteten i Lyon som inrättat sig i en gammal tobaksfabrik. Dess klosterligt slutna gårdar blir universitetsmiljöns inre mötesplatser, motsvarande ”the Quadrangle” i Cambridge och Oxford. Utåt vänder sig ett antal föreläsningssalar, caféer, bibliotek mot en stadsgata där det också finns butiker och McDonalds. Det påminner om Bolognas drygt 400 år äldre stadsuniversitet som också har en inåtvänd gård sammanbyggd med en butiksarkad mot gatan (Caldenby 94). I Sverige har vi sedan gammalt Uppsala och Lund, även om Esaias Tegnér kallade Lund en akademisk bondby och båda universiteten har många institutioner utanför BTH/Louise Nyström 2002-12-04 2
stadskärnan, t ex LTH i Lund och den medicinska fakulteten i Uppsala. Men de uppfattas som lärdomsstäder, där lärande och forskning lever i symbios med stadens liv och utbud. Ett något nyare exempel är Göteborgs Universitet. Det började 1891 med hjälp av donationsmedel och byggde på de liberala grundidéerna om dels den fria akademin, öppen för alla utan elitism och bildningshögfärd, dels den merkantila inriktningen på ”nyttiga” ämnen. Fram till 50-talet inrymdes hela högskolan i huvudbyggnaden och trängseln började bli katastrofal. Chalmers och medicinska fakulteten fick nya lokaler i halvcentrala lägen, men övriga institutioner hankade sig fram genom att hyra in sig i de stora villorna som göteborgssocieteten inte längre hade råd med. På 1970-talet hade universitetet ett 70-tal olika adresser. Denna oplanerade utspridning hade inte bara nackdelar utan också fördelar i form av en större självständighet för institutionerna och ett närmare förhållande mellan lärare och elever. Vid sidan fungerade de tvärvetenskapliga centrumbildningarna, som är så vanliga i Göteborg, som mötesplatser. På det här sättet överlevde Göteborgs universitet utbildningsexplosionens externlokalisering. Nu har medvetenheten om fördelarna med spridda institutioner lett till att man utvecklat en samling kluster som ”Humanisten” och ”Samvetet”, som ganska väl låtit sig infogas i stadsmönstret. Vasagatan som tidigare var en tom allé, har nu blivit ett vitalt stråk för cyklande, promenader och möten. Utmed gatan finns databutiker, bokhandlare och caféer i de tidigare övergivna källarlokalerna (Caldenby 94). Den nutida utvecklingen av förhållandet mellan stad och högskola präglas av vankelmod och brist på enhetlig riktning. Man bygger lite här och där och kallar allt för campus, t ex Linköpings universitets Campus Norrköping i det centrala industriområdet runt Motala ström, Mitthögskolans campus i Sundsvall, Härnösand, Östersund, <strong>Blekinge</strong> högskolas campus i Ronneby, Karlskrona och Karlshamn. Ordet campus har därmed förlorat sin ursprungliga betydelse, dvs. högskola avskilt från staden. Istället har det kommit att betyda ”del av högskola på visst avstånd från de andra delarna av högskolan”. Viktigare är då den trevande utvecklingen mot en större fysisk integration av högskolan och staden, på ungefär samma sätt och med samma argument som det franska programmet. De externa universiteten kompletteras med bibliotek och kårhus, halvcentrala kasernområden omvandlas till högskolor, i takt med att försvaret krymper. Ty även i Sverige har insikten spritt sig att stad och högskola har nytta av varandra, såväl när det gäller ömsesidigt lärande som när det gäller social utveckling och kommunal ekonomi. För båda handlar det dessutom om konkurrens: studenter såväl som skattebetalare. Några exempel: • När institutionen för samhällsbyggnad vid KTH frågade de många utländska studenterna varför de valt detta ämne, blev svaret: ”Jag vill gärna bo i Stockholm och samhällbyggnad är väl OK.” • Karlskrona-Ronneby högskola placerade institutionen för fysisk planering i Uddcombs tomma fabrikslokaler på perifera Verkö utanför Karlskrona. Studenterna tröt och man fick tänka om. Det blev istället kustartilleriets tomma kaserner på halvcentrala Gräsvik som togs i bruk, trots att den centrala gasverkstomten mitt på Trossö hade gett en bättre studiemiljö för de stadsbyggnadsstuderande. BTH/Louise Nyström 2002-12-04 3
Page 1: BTH/Louise Nyström 2002-12-04 HSS0
Page 5 and 6: delen inordnades under Uppsala univ
Page 7 and 8: På samma sätt förhåller det sig

Paper i pdf - Blekinge Tekniska Högskola

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?