sökandet - Doria

Torrkulla (2001) beskriver hur etiken föds ur mötet med den Andre i hans annanhet. Mötet med
detta andra annorlunda ansikte påverkar mig så att mina patientkategorier faller bort och jag
möter patienten helt oberoende av mitt initiativ och min makt. Så visar sig också vårdarens etiska
jag, det mänskliga ämbetet att förvalta liv. Levinás (1969, 1993) framhåller annanheten, som det
oändliga hos den Andre. Det oändliga kan inte kategoriseras, utan vi måste låta den Andre vara
sig själv. Generalisering av människor innebär att ta makt över dem eftersom det är resultatet av
ett tänkande som kan få allt det möter att falla på plats i kategorier vilket innebär en reduktion av
den Andre. Men frånvaro av reduktion av den Andre - det är etik. (Kemp, 1992)
Fullmakt anförtros vårdaren som har tålamod att stanna och invänta fullmakten
Vårdarens respekt för patientens annanhet gestaltas också i förmågan att tålmodigt invänta
fullmakten, som kan komma först efter lång tid, då vårdaren för en kamp med
barmhärtighetstanken för sina ögon eller då vårdaren satte sin egen sårbarhet och stolthet åt
sidan. 33 Vårdaren har kraft och förmåga att avstå från handlande för sin egen skull. Ofta är
kanske vårdaren ibland för ivrig att skapa en vårdrelation då hon ser patientens lidande, hon
kanske istället måste uthärda 34 att bli avvisad och istället invänta fullmakten. Helin (2001) menar
att vårda är att offra och att offrandet konstituerar vårdrelationen där både patient och vårdare
offrar. Vårdaren offrar av sig själv och patienten offrar sitt lidandes gestalt. När man får en gåva
vill man ge något tillbaka – offret är ett svar på kärleken som erfars.
Patientens rädsla, eller brist på tillit 35 och vanmakt kan ge vårdaren en känsla av misslyckande
vilket kräver hennes eftertanke. Att fullmakten dröjer kan även vara ett tecken på patientens
självständighet, han visar sin annanhet. När vårdaren inser annanheten och patientens vanmakt
kanske hon inte vågar invänta fullmakten, vårdaren drabbas själv av vanmakt. 36 Rädslan kan få
vårdaren att underlåta att handla, vilket leder till utebliven vård och ytterligare lidande. 37
33
Jfr de tidigare berättelserna. Råholm (2003) framhåller hur inbjudan till vårdgemenskap kan innebära att vårdaren
vågar bekänna sin egen sårbarhet.
34
Jfr Korintierbrevet 13:7. Om kärleken; Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
35
Lindström (1994, 63) belyser hur tilliten till sig själv och andra är grundläggande för människans möjlighet att
vara hälsa, liksom att både ta och ge av kärlekens kraft. Tilliten till sig själv och andra skapar beredskapen till
närhet och delande av upplevelse.
36
Apati är lösningen på vanmakten, att vi resignerar och godtar att världen är en förskräcklig plats, att vi upphör
att reagera eller känna. Eller blir fatalister som försonas med tron på människans inneboende ondska… (Isdal,
2000, 5).
37
Jfr seendet, att inte se kan innebära att döda, vilket då kan innebära vanmakt, apati och förstelning. Råholm (2003,
62) hävdar hur en viktig etisk princip är att inte skada. Hur kan man undgå att skada patienten om man inte ser,
eller förstår genom närvaro, patientens djupaste längtan i ontologisk mening?
109