Untitled - Doria

1 Belöningarna för föredömlig jordbrukargärning
1.1 Vad saken gäller
1.1.1 Vad var syftet med belöningarna och hurudana var de?
I sin strävan att få sina råd och rekommendationer omsatta i handling stödde
Finska Hushållningssällskapet i hög grad på exemplets makt. För att fästa
allmogens uppmärksamhet på efterföljansvärda exempel och uppmuntra till
efterföljd utdelade sällskapet offentligt belöningar för föredömliga gärningar.
Redan den 1.2.1798 inlämnade professor Jacob Tengström och kammarrådet
Arndt Winter ett memorial om belöningars utsättande till uppmuntran av flit och
idoghet. Ännu samma vår trycktes på svenska och på finska ett meddelande Till
finska allmänheten (D II 2 s.59). Där kungjordes att ibland de medel, som Kongl.
Finska Hushålls Sällskapet funnit tjänliga att vidtagas till befrämjande av
sällskapets föremål: lantbrukets uppkomst samt slöjders och näringars tillväxt, har
sällskapet ansett allmänhetens uppmuntran till idoghet och omtanke genom
tjänliga belöningar otvivelaktigt intaga ett rum. Efter ytterligare några inledande
förklaringar utfäste sig sällskapet i sin kungörelse att med äreskänker från fem till
femtio riksdaler, antingen kontant eller i arbetat silver, efter omständigheterna
belöna dem, som på följande sätt utmärkte sig ibland sina medbröder. Så följer en
detaljerad redogörelse för vilka slags arbeten sällskapet ämnade belöna. Till dem
hörde uppförandet av rationella byggnader, gärna av sten, uppresandet av
stengärden, sjöfällning, nyodling och dikning, gödselvård, vallodling och potatisodling
samt rationell skogshushållning. Åt kvinnokönet utlovades belöning för
spånad.
De första belöningarna utdelades redan år 1798 och utgjordes av förgyllda
silverbägare med tjänlig påskrift. Senare gavs också silverskedar som belöning (A
I 20 s. 46). Redan år 1799 beviljades de första belöningsmedaljerna. Samma år
hade sällskapet med konungens tillstånd låtit prägla en medalj, som på åtsidan bar
hans bild och på frånsidan sällskapets valspråk: kunskap och drift, senare ändrat
till kunskap och idoghet. Medaljen präglades också i en finskspråkig version med
valspråket: taito ja toimi. Konungen efterträddes av kejsare som sällskapets
beskyddare. Medaljen fick alltid bära regentens bild och förblev den främsta
belöningen.
På Porthans förslag beslöt sällskapet den 15.10.1800 (A I 2 s. 171) att gradera
medaljerna så, att de kunde ges med eller utan rätt att bäras. År 1844 infördes en
ytterligare gradering i det att sällskapet lät prägla en mindre silvermedalj för att
tilldelas lantmän, vilka berömligen utmärkt sig genom uppodlingar och andra,
mindre vanliga lantmannaarbeten, ehuru icke av den vidd och beskaffenhet att den
7