Untitled - Doria

tidningsnotis om belöningens beviljande eller utdelande. I sin hundraårs historik
över Hushållningssällskapet nämner Gustaf Cygnaeus (s. 138) att kyrkoherden i
Letala år 1802 lät trycka det tal som han hållit vid överlämnandet av en belöning:
”Puhe, koska talonisändä Mathias muistorahalla tuli palkituxi”. Några
motsvarande, åren 1806 och 1813–1817 hållna tal ingår i arkivets band D V 14 s.
122–, D VIII 10 s. 51– och D IV 1 s. 215.
1.1.3 Också andra organisationer har utdelat motsvarande belöning
När Finska Hushållningssällskapet började utdela belöningar för föredömlig
jordbrukargärning och för långvarig och trogen tjänst, följde det äldre sällskaps
exempel. Dess närmaste föredöme i detta som i annat var det Kungliga Patriotiska
Sällskapet. Aulis Oja har i Historiallinen Arkisto 58 (s. 317–325) publicerat en
förteckning över de belöningar som detta sällskap åren 1776–1800 tilldelade
finländare. I brev av den 25.4.1801 lät Patriotiska Sällskapet veta att det framgent
ämnade följa en naturlig gräns mellan de båda sällskapens verkningskrets i fråga
om belöningars utdelande och själv befatta sig endast med belöningar gällande
Svea och Göta riken samt Norrland (D II 2 s. 9). Hushållningssällskapet ställde sig
givetvis positivt i sitt den 1.8.1801 daterade svar (B I 1 s. 97).
Hushållningssällskapets medalj överglänstes naturligtvis av Vasaorden. I
Kongl. Vetenskaps-Academiens annaler (Band IV s. 34) ingår KMT:s 6.10.1806
daterade skrivelse till landshövding Wibelius med anmodan att till
nämndemannen Matts Huckain i Rantasalmi överlämna medaljen i guld för
dennes odlarmeriter.
Även efter det att andra lantbrukssällskap småningom bildats i Finland och i
var sitt distrikt övertagit de flesta av Hushållningssällskapets tidigare uppgifter
fortfor detta att i hela landet på därom gjord framställning utdela sina belöningar.
Lantbruksrådgivningens uppdelning på språklig grund ledde emellertid
småningom till att man i finskatalande trakter upphörde med att vända sig till
Hushållningssällskapet med framställningar om belöning, i synnerhet sedan
motsvarande belöningar börjat utdelas av de finskspråkiga lantbrukssällskapens
centralorganisation.
1.1.4 Varför uppdelas presentationen på två perioder
Finska Hushållningssällskapets redan på 1700-talet inledda verksamhet med att
utdela belöningar för lantmannaförtjänster har ingalunda avslutats, även om
belöningsgrunderna med tiden förskjutits så, att allmänna medborgerliga meriter
börjat tillmätas allt större vikt vid sidan av konkret jordbrukargärning. Den långa
tid verksamheten redan omspänner gör det emellertid önskvärt att i tidsperioder
indela en presentation av det arkivmaterial, som belyser de belönades förtjänster.
Att avsluta den första perioden med året 1850, ger den en avrundning vid en
tid, då en gräns på grund av arkivets beskaffenhet måste dras. Såsom tidigare
nämnts har ansökningshandlingarna efter år 1853 icke inbundits, utan uppbevaras
som lösa bilagor till protokollen. Dessa bilagor är ej numrerade och deras plats i
arkivet därför svår att precisera. Viktigast i sammanhanget är emellertid att de ej
heller förtecknats och att arbetet med att registrera protokollens innehåll ännu står
långt från sin fullbordan.
9