Europaparlamentets överläggningar

24-04-2008 

SV 

1. Öppnande av sammanträdet 

(Sammanträdet öppnades kl 10.00.) 

TORSDAGEN DEN 24 APRIL 2008 

2. Inkomna dokument: se protokollet 

Europaparlamentets överläggningar 

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA 

Vice talman 

3. Årlig politisk strategi 2009 (ingivna resolutionsförslag): se protokollet 

4. New Flames förlisning och dess konsekvenser i Algecirasbukten (ingivna 

resolutionsförslag): se protokollet 

5. Grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och närliggande 

politikområden (debatt) 

Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Anne Ferreira, för utskottet för miljö, 

folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om grönboken om marknadsbaserade styrmedel för 

miljöpolitiken och näraliggande politikområden (2007/2203(INI)) (A6-0040/2008). 

Anne Ferreira, föredragande . − (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer 

och herrar! Först vill jag särskilt tacka skuggföredragandena och föredragandena av 

yttrandena för deras värdefulla hjälp. 

Idag kan vi vara nöjda med det balanserade betänkande som antagits i utskottet för miljö, 

folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och som är ett resultat av våra samlade ansträngningar. 

Inom Europeiska unionen finns ett starkt engagemang för miljöfrågor, såväl interna som 

internationella. 

Efter att EU fastställt ett antal mål för att avhjälpa den brådskande och allvarliga 

miljösituation som vi står inför, måste vi anvisa olika vägar att uppnå dessa mål. För att 

göra det har Europeiska unionen genom åren antagit lagstiftning som regelbundet revideras 

och som tillämpas inom EU. EU investerar i forskning, informerar allmänheten och 

uppmuntrar god praxis mellan medlemsstaterna. 

Nu föreslår vi ytterligare en möjlighet, nämligen marknadsbaserade styrmedel. Betänkandet 

grundar sig på kommissionens dokument, som innehåller flera förslag och idéer som jag 

välkomnar. För det första försöker man förbättra en text som enligt min åsikt är alltför 

fokuserad på klimatförändringar. Klimatförändringarna är en central fråga, men vi får inte 

bortse från hela bilden, och från alla de områden där den mänskliga aktiviteten också 

påverkar miljön. 

Jag har tyvärr inte fått någon information från det samråd som kanske hade kunnat hjälpa 

oss i vårt arbete. I grönboken ger kommissionen förslag på hur miljömålen kan uppnås 

till relativt låga och rimliga kostnader. Det bör bli möjligt med ekonomiska styrmedel, 

vilket dessutom är ett flexibelt sätt att uppnå de uppställda målen. 

I betänkandet föreslås slutligen att kommissionen bör utarbeta en handlingsplan eller ett 

annat system för ett marknadsbaserat miljöpolitiskt styrmedel. Jag har en fråga till 

1

2 

SV 


kommissionen: kan kommissionen upplysa om vilket skede man har nått i diskussionerna 

och huruvida de samrådsresultat som nu finns tillgängliga kommer att skärpa eller ändra 

förslagen i grönboken? Jag anser att det är en mycket viktig fråga. 

Beträffande förverkligande av de marknadsbaserade styrmedlen måste vi följa vissa principer. 

Vi måste förstås tillämpa principen ”förorenaren betalar” och se till att de marknadsbaserade 

styrmedlen kompletterar varandra och även kompletterar andra styrmedel, och att de är 

konsekventa och lämpliga för de områden som omfattas. Det är syftet. Med andra ord får 

vi inte vara för systematiska, men vi ska vara öppna och uppfinningsrika. 

Beträffande specifika styrmedel, vilket jag inte hinner diskutera här, måste jag framhålla 

att man i parlamentet är skeptisk till förslaget om biologisk mångfald, av det enkla skälet 

att det verkar svårt, ja kanske omöjligt att betala ut ersättning för ett relativt ovanligt 

ekosystem i ett annat land. 

Beträffande internalisering av kostnaderna är det en princip som vi själva måste bygga upp 

och vidta åtgärder för. Miljökostnaderna för framförallt industriell och ekonomisk mänsklig 

verksamhet, eller för att använda en mer teknisk term, de externa kostnaderna, beaktas för 

närvarande i mycket liten utsträckning. Transportsektorn är ett typiskt exempel. 

Jag konstaterar att kommissionen i juni 2007 skulle lägga fram ett förslag för översyn av 

”Eurovinjettdirektivet”, i synnerhet genom att tillämpa rörliga vägtransportavgifter. 

Principen med rörliga avgifter måste tillämpas alltmera vid planering av marknadsbaserade 

miljöpolitiska styrmedel. Kommissionen föreslår ett liknande system för energiskatter, där 

styrmedlen ska bestå av två komponenter, en energikomponent och en miljökomponent. 

Om översynen av direktivet ska nå sitt syfte, bör direktivet också säkerställa att man 

återställer konkurrenssituationen med andra transportmedel och att man använder metoder 

som ger mindre koldioxidutsläpp. 

Slutligen finns en punkt som jag ber er uppmärksamma särskilt: den europeiska ekonomins 

konkurrenskraft. Vi är överens, men vi måste gå försiktigt fram. Den fråga jag ställer mig 

är om uteblivna åtgärder kan ha någon social, ekonomisk och miljömässig kostnad och/eller 

någon politisk kostnad. 

Androula Vassiliou, kommissionsledamot . − (EN) Herr talman! Jag tackar parlamentet 

och särskilt parlamentets föredragande för det mycket konstruktiva mottagandet av 

kommissionens grönbok om marknadsbaserade styrmedel. 

Grönboken presenterades förra året tillsammans med kommissionsledamot Stavros Dimas 

med syftet att få igång en bred allmän debatt om att främja användning av marknadsbaserade 

styrmedel för miljö- och energirelaterade politiska ändamål inom gemenskapen. Grönboken 

inleds med den brett delade uppfattningen att inte bara marknadsbaserade styrmedel, 

exempelvis skatter, avgifter och system för handel med utsläppsrätter, utan också 

målinriktade stödåtgärder, är en flexibel och kostnadseffektiv metod för att nå givna 

politiska målsättningar. 

Jag är glad att parlamentet stöder den strategin. Jag är också glad att se att parlamentet 

delar synpunkten att de marknadsbaserade instrumenten inte kan betraktas och användas 

isolerat och att de bör kombineras med tillsynsinstrument. 

Parlamentets betänkande är ett mycket användbart och omfattande bidrag till diskussionen 

om användning av marknadsbaserade styrmedel, både på gemenskapsnivå och på nationell 

nivå. Dess omfång är till och med bredare och omfattar sådana frågor som inriktning på 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


en miljövänligare bruttonationalprodukt och översyn av systemet för handel med 

utsläppsrätter. Även om dessa frågor helt tydligt är kopplade till grönbokens ämnesområde 

och i sig är mycket viktiga, har de inte tagits med i grönboken eftersom de behandlas i 

andra parallellt utarbetade kommissionsdokument. 

Kommissionen kommer att beakta de många kommentarer och önskemål som tas upp av 

parlamentet i samband med arbetet med de olika frågor som omnämns i grönboken och 

andra specifika initiativ. 

När det gäller de omedelbara åtgärder som planerats för innevarande år, kan jag berätta 

att kommissionen planerar att under hösten se över energiskattedirektivet i syfte att se till 

att det bidrar mer effektivt till att uppfylla EU:s uppsatta energi- och klimatförändringsmål. 

Viktigast, och i linje med parlamentets önskemål, är att en av huvudaspekterna är att uppnå 

bättre komplementaritet med systemet för handel med utsläppsrätter. Jag ser det som 

mycket viktigt att sörja för bästa möjliga synergier mellan det reviderade 

utsläppshandelssystemet och energibeskattningen så att EU kan uppfylla sina mål i fråga 

om klimatförändringarna och energi på det minst kostsamma sättet. 

Vårt syfte är att presentera förslaget för parlamentet i god tid, så att ledamöterna ska hinna 

avge ett yttrande innan mandatperioden är över. Det finns områden där effektiva åtgärder 

kan vidtas bara genom lagstiftning på EU-nivå. Det handlar om exempelvis skatt på 

energianvändning – som jag nyss nämnde – och om EU:s system för handel med utsläpp 

av växthusgaser. 

Men det finns också andra områden där medlemsstaterna själva kan vidta effektiva åtgärder 

och där de kan samarbeta och dra nytta av erfarenheter från andra medlemsstater. I detta 

syfte föreslås i grönboken att vi bör skapa ett forum för marknadsbaserade styrmedel, för 

att sprida kunskap över sektorsgränser och medlemsstater. 

Sammanfattningsvis vill jag tacka parlamentet för dess konstruktiva bidrag till debatten 

om ytterligare användning av marknadsbaserade styrmedel, som är till hjälp för alla som 

utformar politiken, här i Strasbourg, i Bryssel eller i de nationella huvudstäderna. 

John Purvis, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (EN) 

Herr talman! Anne Ferreira har producerat ett förträffligt och välavvägt svar på 

kommissionens grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöändamål. Som 

föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor under 

samarbetsprocessen är jag mycket glad över samarbetet med Anne Ferreira och över att vi 

fått tillfälle att bidra till betänkandet på ett signifikant sätt. 

Enligt vår synpunkt är systemet för handel med utsläppsrätter det mest kostnadseffektiva, 

efterfrågekänsliga och objektiva marknadsbaserade styrmedel som för närvarande finns 

tillgängligt för att nå EU:s mål med en 20-procentig minskning av växthusgasutsläppen 

år 2020. Systemet för handel med utsläppsrätter bör bli hörnstenen i mixen av 

marknadsbaserade styrmedel och jag välkomnar kommissionens förslag att förbättra och 

bredda systemet. Systemet bör ha en gradvis strängare övre gräns som är utformad för att 

nå 20-procentsmålet under 2020. Det bör också spridas så brett som möjligt bland företag 

med stora utsläpp. 

Utauktionering bör vara det viktigaste medlet för att fördela utsläppsmålen för att undvika 

konkurrensnackdelar med farfarsklausuler. Utauktionering är mer ekonomiskt effektivt. 

Det stimulerar nya deltagare och innovationer samt tekniska och driftsmässiga förbättringar. 

3

4 

SV 


Fru kommissionsledamot! Jag vill särskilt betona att vi anser att energibeskattning, ja 

faktiskt skatter och subventioner generellt, bör förbli ett mycket sekundärt och 

kompletterande verktyg för att minska växthusgaserna, när det gäller utsläpp som inte 

direkt eller indirekt omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter. Av den orsaken 

anser vi att betänkandets punkt 26 inte stämmer med det övergripande budskapet att 

prioritera systemet med handel med utsläppsrätter. 

Slutligen måste kommissionen snarast förhandla fram ömsesidiga avtal med andra 

jurisdiktioner. Ömsesidigt och jämställt internationellt engagemang som omfattar 

konkurrenskänsliga sektorer är att föredra framför skattejusteringar över landsgränserna 

för att neutralisera snedvridning av handeln. 

Neena Gill, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − 

(EN) Herr talman! Mycket har sagts om klimatförändring samtidigt som ganska få konkreta 

åtgärder genomförts. Jag anser att EU måste föregå med gott exempel. Bredare användning 

av marknadsbaserade styrmedel är därför en central fråga eftersom dessa medel är 

kostnadseffektiva sätt att minska koldioxidutsläppen och öka energieffektiviteten. 

Indirekta skatter, överlåtbara rättigheter och stödåtgärder kommer att hjälpa EU att nå 

utsläppsmålen, enligt min mening. Samtidigt som medlemsstaterna måste ha kvar sin 

flexibilitet i förhållande till det egna skattesystemet, välkomnar vi alla verktyg eller medel 

som hjälper industrierna och konsumenterna att välja miljövänliga alternativ. Vår politik 

måste uppmuntra till ett ändrat beteende. 

Det är därför av största vikt att marknadsmisslyckanden rättas till och att vi har en 

koldioxidbaserad prissättning för att avspegla skador på miljön som en del av principen 

”förorenaren betalar”. Minskad moms på miljövänliga produkter kan underlätta för 

samhällets sårbara grupper, i synnerhet de äldre, som nu mer än någonsin riskerar 

energifattigdom. 

Alla intäkter som genereras genom utauktionering bör återinvesteras för att motverka 

energifattigdom och kapitalisera andra miljöprogram. 

Anders Wijkman, för PPE-DE-gruppen . – (EN) Herr talman! Som redan sagts är det här 

ett viktigt betänkande och jag gratulerar Anne Ferreira. 

Vi vet att vi inte kan integrera miljökostnader i marknadspriserna med den ekonomiska 

modell som vi använder just nu. Redan vid miljökonferensen i Stockholm 1972 kom man 

överens om principen ”förorenaren betalar”. Men som vi vet har den inte tillämpats i särskilt 

många länder. 

Det här betänkandet är viktigt. Det bemöter de många marknadsmisslyckanden som vi ser 

på många områden, där klimatförändringarna förstås är det mest påtagliga problemet. I 

betänkandet föreslås en mängd initiativ inom flera viktiga områden. De allra flesta förslagen 

är väl genomtänkta. Jag anser dock att man borde ha försökt korta ner betänkandet och 

försökt slå ihop några enskilda stycken. Som det är nu läggs förslag fram som är ganska 

lika varandra. Jag anser att det skulle ha förbättrat betänkandet och gjort det tydligare. 

För min grupps räkning, och liksom John Purvis redan sagt, måste jag nämna att vi har 

problem med ett par avsnitt. Ett av dessa är punkt 26. Man kan inte favorisera ett system 

för handel med utsläppsrätter och samtidigt kräva en generell koldioxidskatt på europeisk 

nivå. Det är inkonsekvent. För det andra har vi vissa problem med punkt 24. Även om vi 

håller med om det mesta av innehållet är denna punkt enligt vår uppfattning alltför generellt 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


formulerad och ger på något sätt intryck av att inkomster från utauktionering kan eller 

bör bli en del av EU:s framtida budget. Det kan vi inte stödja. Bortsett från det stöder vi 

betänkandet generellt och jag gratulerar än en gång Anne Ferreira. 

Gyula Hegyi, för PSE-gruppen . – (HU) ”Låt oss ändra världen”, säger folk på vänsterkanten 

som anser att världen borde förändras. Vi kan inte förlika oss med en kasinokapitalism – 

en så kallad utvecklingsom dock leder till förstörda naturvärden. 1900-talet har visat oss 

att utopier är dömda att misslyckas om man inte använder lämpliga ekonomiska och 

sociala ramar. Den miljömässiga basen för ”miljöskatten” och hela skattepolitiken kan 

hjälpa till att skapa en värld som är bättre att leva i, genom att utveckla en marknadsekonomi 

och hållbara styrmedel. Vad beträffar ökade skatter på råvaror kan en enkel energiskatt 

tvinga oss alla till ett minskat beroende av energiimporter, till mindre användning av bilar 

och till investeringar i kollektiva färdmedel, spårvagnar och järnvägar. Om skattebalansen 

ändras från löner till konsumtion, skulle det leda till en helt ny typ av arbetsplats och en 

livsstil närmare naturen, och kulturen skulle få en större roll, istället för 

konsumtionsvansinnet. Skattepålagor på skadliga utsläpp och icke återvinningsbart avfall 

kommer att ge mindre miljöföroreningar och därmed minskat antal endemiska sjukdomsfall 

på grund av miljöföroreningar. Antalet för tidiga eller onödiga dödsfall kommer att minska. 

Omställning till miljöbeskattning kommer att godtas som en slags fredlig revolution. 

Skattenivån kommer givetvis inte att höjas eftersom Europa redan har för höga skatter. 

Minskad energiförbrukning skulle öka konkurrenskraften hos våra varor. Med 

miljöbeskattning kan vi ta steget från 1900-talets generellt materialistiska värld till en 

förnuftigare värld som är rikare på miljövärden och på mänskliga värden. Om det finns 

något som vi, företrädarna för Europas 27 länder, kan enas om, så är det miljöbeskattning. 

Låt oss ändra världen, med noggrant genomtänkta och djärva reformer. 

Frédérique Ries, för ALDE-gruppen . – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Även 

jag gratulerar föredraganden, Anne Ferreira, till hennes förträffliga arbete och hennes nära 

samarbete med skuggföredragandena i den här viktiga frågan. 

Jag vill här fokusera på resolutionens båda huvudpunkter, systemet med växling av 

koldioxidkvoter och miljöbeskattning. För att först ta upp frågan om utsläppskvoter är 

det skrämmande att konstatera, liksom upprepats om och om igen, att industrins 

koldioxidutsläpp ökade med 1 procent under 2007, när EU under vårens toppmöte hade 

satt upp ett ambitiöst mål om en 20-procentig minskning av växthusgaser fram till 2020. 

Kort sagt har maskineriet bromsats upp och vi måste – för att säga det lite inlindat – börja 

om från början, för det är dags att påbörja en god cirkel. 

Jag kan se två handlingsvägar. Den första är att stödja kommissionen, som förespråkar 

betalning av utsläppskvoter. Den andra utgår från idén att det aktuella systemet som bara 

rör koldioxid är för snävt och att andra luftföroreningar stegvis måste införlivas, och att 

man ska börja med kväveoxider och svaveldioxid. 

Jag ställer mig också frågande till de förmånliga bestämmelser som fortfarande tillämpas 

på sjöfartssektorn. Till skillnad från den situation som snart kommer att gälla flygsektorn, 

är den inte föremål för någon gemenskapslagstiftning eller internationell lagstiftning om 

minskning av koldioxidutsläpp, vilket innebär två olika måttstockar som vi inte längre har 

råd med. 

En annan hörnsten i resolutionen är miljöbeskattningen, miljöskatter, den revolution som 

Gyula Hegyi nämnde. Liberaler och demokrater har en klar inställning i den frågan. 

Styrmedel baserade på den gemensamma marknaden ska inte vara begränsade till systemet 

5

6 

SV 


med växling av utsläppsrätter. Vi måste överväga andra system och som författare är jag 

mycket positiv till punkt 27, där man återupplivar idén att införa en ”koldioxidskatt” för 

att kompensera det minskade stödet till fossila bränslen. 

Däremot – och på den punkten är jag överens med John Purvis och Anders Wijkman – vill 

ALDE-gruppen inte stödja den sista meningen i punkt 26, där kommissionen uppmanas 

att i slutet av 2008 lägga fram ett förslag om skatt på koldioxid inom gemenskapen. Vi 

anser att unionen bör fullfölja sitt ambitiösa paket med ”energi- och klimatlagstiftning”. 

Sammanfattningsvis måste vi sluta hyckla och bli medvetna om vad våra ambitioner kostar. 

Om vi ska skära ner koldioxidutsläppen med till exempel en tredjedel får varje invånare i 

Europa inte släppa ut mer än en åttondel jämfört med idag. Denna grova statistik visar att 

även om vi använder marknadsbaserade styrmedel för att skydda miljön kan vi inte avsäga 

oss vårt personliga ansvar, och EU måste arbeta hårt för att hålla rätt kurs så att hållbar 

utveckling inte bara blir ett populärt begrepp utan en modell för oss alla i framtiden. 

Alessandro Foglietta, för UEN-gruppen . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag 

vill tacka Anne Ferreira för hennes förträffliga arbete. 

Att ta globalt ansvar för att bekämpa klimatförändringarna är en avgörande uppgift som 

måste klaras på flera nivåer: inte bara på företags- och institutionsnivå, utan också på 

individnivå. Som EU-medborgare kan vi minska vårt ekologiska fotavtryck väsentligt och 

nå viktiga resultat genom små enkla åtgärder, bland annat våra köpval, som kan få global 

och betydelsefull effekt. Genom marknadsbaserade styrmedel kan medlemsstaterna 

uppmuntra eller underlätta för människor att välja ekologiska produkter. 

Lika väl som att främja forskning för att hitta ny teknik är det viktigt att denna teknik görs 

tillgänglig för konsumenterna och får tillräckligt stor spridning för att åstadkomma 

miljövinster för samhället. Det är synd att de 16 länder som representerar världens största 

ekonomier och som träffades i Paris den 16 och 18 april, inte kunde enas om en gemensam 

resolution som syftar till en 50-procentig nedskärning av de globala växthusgasutsläppen 

fram till 2050. 

Vi hoppas att de kommande förhandlingarna i Kobe och Hokkaido ska ge större framgångar 

inom området, särskilt som jag anser att klimatförändringarna måste bekämpas på global 

nivå; annars måste de europeiska företagen bära en tung börda som skulle göra dem mindre 

konkurrenskraftiga än deras konkurrenter utanför Europa, utan att vi uppnår målet med 

miljöförbättringar på global nivå. 

Vi måste använda marknadsbaserade styrmedel som ekonomiska hävstänger om vi ska 

kunna övergå till långsiktigt hållbara, miljövänliga produktionssystem. I det avseendet 

välkomnar jag kommissionens grönbok. EU måste underlätta spridning av 

marknadsbaserade styrmedel till medlemsstaterna och göra det möjligt att internalisera 

produkternas miljökostnader och gynna effektivt energiutnyttjande och effektiv isolering 

av byggnader. Jag anser att det är väsentligt för EU att nå målet att 20 procent av 

konsumtionen ska komma från förnybara källor år 2020. 

Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka Anne Ferreira 

för ett bra betänkande om ett viktigt ämne och för ett trevligt och förträffligt samarbete. 

Om EU verkligen ska leva upp till de många fina ord som sagts i samband med våra klimatoch 

miljömål, är det avgörande att vi politiker tar på oss ansvar och fattar svåra beslut på 

våra väljares vägnar. Ett av de effektiva verktyg som vi har till vårt förfogande är att begränsa 

de konsumtionsnivåer som skapar tryck på miljön genom att låta förorenaren betala. Det 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


är en förträfflig princip som alla är överens om, men den har hittills inte tagits på allvar i 

fall då det verkligen ska kosta för den som förorenar. Transportkostnaderna har till exempel 

aldrig avspeglat bilismens verkliga kostnad. Något av det första som vi bör göra är att 

internalisera det som populärt kallas ”externa kostnader”. Det skulle vara ett viktigt steg 

framåt. Vi kan förstås också gå ännu längre i regleringen av konsumtionen av förorenade 

substanser genom ännu hårdare finansiella metoder. Jag förstår faktiskt inte varför vi inte 

skulle kunna kombinera koldioxidavgifter med ett system för handel med utsläppsrätter. 

Jag begriper faktiskt inte det. 

En miljömässigt sund prispolitik är ett effektivt sätt att utnyttja marknaden inom 

miljöpolitiken, inte som ersättning för tvingande krav och förbud, utan parallellt med 

sådana, och det har också föreslagits av kommissionen. Man uttrycker ofta oro för att 

användning av sådana marknadsbaserade metoder kan få en skev social effekt. Här får vi 

nog passa oss för hyckleri. Skatter på konsumtion slår ofta rättvist, eftersom de som är 

rikast också är de som konsumerar mest och därför får betala mest. Om man vill göra något 

åt de problem som drabbar fattiga när de betalar för basförnödenheter, finns det många 

andra användbara metoder som inte involverar miljöskatter. Vanlig beskattning, 

socialpolitik och lönepolitik blir mycket rimligare om vi tar vårt ansvar för att verkligen 

ta hand om dem som har mindre resurser. 

En metod som inte fungerar grundar sig på att man fastställer en typ av baskonsumtion 

som görs billigare eller till och med gratis. För det första kommer konsumtionen alltid att 

vara relativt hög, men det sämsta med den här modellen är att den inte uppmuntrar till 

sparande. Progressiv beskattning med miljöbeskattning är trots allt bättre. Om de 

marknadsbaserade styrmedlen verkligen ska bli effektiva i kampen för att spara miljö, 

klimat och natur bör de hållas isär från andra överväganden. Det är bra att oron över social 

snedvridning är så stor, men i det här fallet är det en fråga om att spara vårt livsrum till 

våra efterkommande 

Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen . – Vi ska inom kort fatta beslut om miljöutskottet och 

Anne Ferreiras betänkande om marknadsbaserade styrmedel för miljön. Det är ett utmärkt 

betänkande och det har mitt fulla stöd. 

Låt mig först komma med en personlig kommentar. Vi talar ju om marknadsbaserade 

styrmedel. Personligen är jag trött på pratet om marknadsstyrning av miljöpolitiken. Vi 

behöver inte mer inflytande för företagen eller marknaden. Vi behöver mer politisk styrning. 

Vi behöver mer planering. Vi behöver till exempel hårdare utsläppskrav, vi behöver kunna 

använda den offentliga upphandlingen för miljöändamål och miljöstyrande skatter och 

avgifter. Det är faktiskt här vi har de marknadsanpassade styrmedlen, för det handlar ju 

just om att införa skatter och avgifter på det som förvärrar miljöproblemen, att internalisera 

miljöproblemen helt enkelt. Dessa styrmedel är snarare ett bra exempel på hur vi tar ett 

politiskt ansvar för miljöproblemen i stället för än att lägga ut det på marknaden. 

Låt mig ta upp några konkreta exempel på synnerligen viktiga aspekter i detta betänkande. 

Minimiskatt på koldioxid, en koldioxidskatt kombinerat med ett tydligt minskningskrav 

är sannolikt det mest effektiva sättet att få ner utsläppen. Mitt eget land var det första i 

världen att införa en CO 2-skatt. Det var i början på 1990-talet. Utan att påstå att Sverige 

är en föregångare på alla klimatområden har CO 2-skatten faktiskt varit en av de främsta 

orsakerna till att vi har fått ner våra utsläpp av koldioxid. Det är hög tid att fler länder nu 

hakar på. I punkt 26 i detta betänkande uppmanar vi till just en koldioxidskatt. 

7

8 

SV 


Överlag uppmanar vi till ökat stöd för medlemsländerna att införa miljöstyrande skatter. 

Jag tror i dag att det finns en helt unik möjlighet att driva på för en koldioxidskatt och andra 

miljöskatter. Bara de senaste åren har medvetenheten ökat enormt i världen. I betänkandet 

konstaterar vi också att medlemsstaterna själva bestämmer över detta område. Det är 

förstås helt rätt. Det är medlemsländernas kompetensområde. 

En annan sak är handelssystemet med utsläppsrätter. Det är bara att erkänna att den första 

handelsperioden 2005–2007 inte har varit något annat än en katastrof. Systemet har inte 

lyckats få ner utsläppen och många förorenare har till och med fått för generös tilldelning 

och gjort gigantiska vinster på detta system. 

I detta betänkande så kräver vi auktionering av utsläppsrätterna, vi kräver ett utsläppstak 

som överensstämmer med målet om minskningar på 30 procent och begränsningar och 

hårda krav för användningen av så kallade flexibla mekanismer. Genom att göra detta kan 

handelssystemet förhoppningsvis börja fungera. Om detta inte sker bör man överväga att 

helt och hållet ersätta handelssystemet med någonting annat, exempelvis skarpa skatter 

på utsläpp. 

I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att man nu när flyget ska inkluderas 

i utsläppshandeln inte kan begränsa åtgärderna mot flyget till endast handelssystemet. 

Parallella åtgärder som skatt på flygbensin och avgifter på kväveoxidutsläpp, NO x, det är 

ett måste, och det är precis vad vi efterfrågar i detta betänkande. Här vill jag passa på att 

fråga kommissionen: Ni har tidigare sagt att ni ska presentera åtgärder mot flygets 

kvävoxidutsläpp, mot NO x, och att det ska komma under det här året. Kan ni berätta vad 

som är på gång? Har ni ett datum när åtgärderna kommer? Med tanke på att flyget näst 

intill har fördubblat sina utsläpp de senaste tio åren så är vi många här inne som vill se 

konkreta åtgärder. Vi kan faktiskt inte vänta längre! 

Dessa styrmedel är alltså ett bra exempel på hur vi tar ett politiskt ansvar för 

klimatförändringarna. Med skatter och avgifter kan vi skynda på att göra de nödvändiga 

utsläppsminskningarna och förhoppningsvis lösa hela klimatproblemet. Låt oss göra det! 

Det är vår skyldighet gentemot våra barn och alla andra levande varelser på denna vackra 

planet. 

Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen . – (NL) Herr talman! Jag tackar Anne Ferreira 

för hennes betänkande om marknadsrelaterade styrmedel för att skydda miljön. En av 

pelarna i det förslag som ligger framför oss är principen ”förorenaren betalar”. Det är en 

viktig förutsättning genom att den möjliggör en rättvis fördelning av bördorna. Det är 

också ett skäl till att jag anser att alla externa kostnader, således även miljökostnader, ska 

överföras på dem som konsumerar tillverkade varor och konsumentvaror. Det leder till 

en realistisk bild och rättvis konkurrens 

I november förra året deltog jag i en konferens med titeln ”Bortom BNP”. Där hade man 

en bred diskussion om hur andra indikatorer än enbart bruttonationalprodukten kan 

användas för att mäta den sociala välfärden, eftersom sociala och miljömässiga faktorer 

liksom ekonomiska faktorer spelar en roll i praktiken. Man kan ha det väldigt bra 

ekonomiskt men om man bor i en tätbefolkad stad med stora luftföroreningar är 

livskvaliteten ändå inte särskilt hög. Jag uppskattar att Anne Ferreira tagit upp också den 

punkten i betänkandet. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Sist vill jag uttrycka mitt stöd för två speciella punkter i betänkandet, punkterna 58 och 

59, dels om internalisering av miljöfaktorer vid prissättning av vatten, och dels om en 

rättslig ram för att minska mängden avfall som genereras på medellång sikt. 

Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Hotet mot jordens miljöbalans kräver 

att vi tar steg som leder till förändringar av våra tillväxtmodeller och till en ny livsstil i våra 

samhällen. 

Ekonomisk verksamhet har ekologiska kostnader som sällan tas upp i den finansiella 

bokföringen. Trots att principen att förorenaren betalar, som är en av pelarna för EU:s 

miljöpolitik, har trätt kraft inom hela EU, har tillämpningen av principen i vissa länder 

lämnat mycket övrigt att önska. 

Europeiska unionen inför en serie rättsakter och regler för att förbättra miljöns tillstånd 

och det är mycket viktigt att införa nya marknadsbaserade styrmedel. Ekonomisk 

beskattning inom Europeiska unionen kan spela en mycket viktig roll när det gäller att 

uppnå miljöskyddsmålen inom EU. Det enda system som har införts hittills är systemet 

för handel med utsläppsrätter för koldioxid. Det är inte tillräckligt. 

Andra marknadsbaserade styrmedel bör övervägas. Det är mycket viktigt att 

miljöskatteintäkterna används till att hindra negativ påverkan på miljön och på människors 

hälsa. Det är viktigt att eftersträva en gradvis harmonisering av miljöskatter inom hela EU. 

Miljöbeskattningen är mycket olika i de olika medlemsstaterna. Om lösningen på dessa 

frågor lämnas i medlemsstaternas händer finns risk för snedvridning av konkurrensen 

mellan olika företag. 

När vi inför nya marknadsmässiga styrmedel måste vi följa några grundläggande riktlinjer: 

Skatterna måste accepteras av allmänheten, de får inte betraktas som ytterligare en pålaga 

från unionens sida och de måste införas stegvis. 

Vissa medlemsstater har redan sina egna marknadsbaserade styrmedel, exempelvis 

energisparcertifiering eller certifikatssystem för grön energi. Alla medlemsstater bör ge 

rejält stöd till energispartekniker som är baserade på förnybara energikällor och som ger 

låga koldioxidutsläpp. 

Slutligen vill jag säga att Europeiska unionen är ledande inom området miljöskydd och att 

jag anser att EU bör ta sitt ansvar och föregå med gott exempel för omvärlden. 

Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till 

en utmärkt strategi i frågan om miljöskydd. Jag vill också påminna er om att vi sedan 

FN-rapporten med titeln ”Vår gemensamma framtid” som utarbetades av Margot Wallström, 

har insett att det är vårt ansvar att lämna naturmiljön i bästa möjliga tillstånd för kommande 

generationer, för våra barn och barnbarn. 

EU:s engagemang inom området är redan mycket bra, men Europaparlamentet har också 

ett finger med i spelet. Vi har ett tillfälligt specialutskott om klimatförändringar, vi har bra 

lagstiftning och vi antar förordningar, direktiv och beslut. Tiden har nu kommit att stärka 

andra mekanismer, särskilt finansiella stimulansåtgärder, men också att intensifiera 

informationskampanjer och förebyggande åtgärder. 

För att åtgärderna ska bli effektiva krävs en strategi på EU-nivå. Medlemsstaterna måste 

övervinna sin motvilja och sitt motstånd mot skatteharmonisering, åtminstone när det 

gäller miljön. Även om miljöskatter används för förnuftiga ändamål är de inte alls populära. 

Man tycker lika illa om dem som om alla skatter. Därför måste vi göra allt vi kan både på 

9

10 

SV 


EU-nivå och på nationell nivå för att miljöavgifter och miljöskatter ska bli socialt 

accepterade. 

Vi behöver åtgärder som inspirerar till ett högt miljömedvetande. Vi behöver 

stimulansåtgärder som säkerställer att god praxis får bred användning och gynnar ett 

proekologiskt socialt beteende. När allt kommer om kring är det ingen som klagar i 

parlamentets butik över att få betala fem cent för en plastkasse. Det här har grundläggande 

betydelse – inte åtgärdens finansiella dimension, utan det ögonblick av eftertanke som 

åtföljer handlingen då kunden tänker efter om han ska ta emot plastkassen eller avstå och 

minska mängden sopor på jorden. Det är ett bra sätt att få folk att tänka efter. Folk accepterar 

avgifter, skatter och andra miljöpålagor om de uppfattar dem som kloka och kan se ett 

positivt resultat. 

Holger Krahmer (ALDE) . – (DE) Herr talman! Jag välkomnar marknadsbaserade 

styrmedel som ett medel för att genomföra politiska syften, bland annat miljöpolitik. Men 

jag vill framhålla att inga politiska styrmedel är effektiva bara för att de fått etiketten 

”marknadsbaserade”. 

Alla styrmedel som används för att nå politiska syften måste uppfylla vissa kriterier. Är 

styrmedlet till exempel lämpligt för det angivna målet? Om vi blandar ihop olika mål 

kommer vi inte att nå något av dem på rätt sätt. Om några av tankarna bakom en miljöåtgärd 

är att den ska bli ett sätt att tjäna pengar, befinner vi oss redan på osäker mark eftersom 

åtgärden riskerar att snedvridas, av flera skäl. Kan ett visst styrmedel verkligen hjälpa oss 

att nå ett mål? Frågan måste analyseras noga och regelbundet. Går ett visst styrmedel att 

kombinera med existerande styrmedel? Hur effektivt är det – vilket är förhållandet mellan 

kostnad och nytta? 

När jag läser betänkandet tvivlar jag i några fall på om de kriterier som jag hänvisar till är 

uppfyllda. System för utsläppshandel fungerar bra i teorin men i verkligheten är det lite 

annorlunda. EU:s system för handel med utsläppsrätter befinner sig i ett kaotiskt tillstånd. 

Det har kostat en förmögenhet och systemets verkliga syfte har inte uppnåtts. För all del, 

kanske ni säger, vi befinner oss i försöksfasen och har inte riktigt fått till det ännu och vi 

har säkert råd med ännu flera sådana dyra experiment. 

Principen med beskattning av energianvändning illustrerar också min synpunkt. Beskattning 

borde inte finnas med i en grönbok om marknadsbaserade styrmedel. Det enkla faktum 

att ett styrmedel påverkar delar av marknaden gör det inte marknadsbaserat. Jag har inga 

principiella invändningar mot att använda skatteåtgärder för att nå miljömål, men jag 

stöder deras införande bara under förutsättning att de uppfyller de kriterier som jag har 

nämnt. 

Min inställning är vi ska fastställa de mål som vi vill nå, och att valet av metoder för att nå 

dessa mål bör överlämnas till dem som verkar på marknaden. 

Wiesław Stefan Kuc (UEN). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! 

Marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiska mål, som beskrivs av föredraganden, 

inskränker sig i stort sett till skatter och avgifter. Som föredraganden så riktigt påpekar i 

punkt 28 kan det hända att de inte uppfyller de uppställda målen utan bara blir ett sätt att 

öka skatteintäkterna. 

De frågor som närmare diskuterats här syftar bara på framtiden. Frågan är: enligt principen 

om att förorenaren betalar, vem ska sanera den mark, det vatten och den luft som förorenats 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


genom tidigare industriavfall eller genom föråldrade pesticider, asbest, fosforpentaklorid 

och andra föreningar? 

Jag anser att de gröna obligationer som det hänvisas till i punkt 67 skulle vara mycket bra 

för detta ändamål. Företag som är engagerade i denna process skulle kunna tilldelas uppgifter 

som i annat fall inte skulle hanteras och utföra dem med hjälp av finansmarknaderna. Om 

vi inför sådana obligationer, som kanske kan kallas gröna obligationer, kan det bli möjligt 

att lösa många problem som är förenade med införandet av marknadsbaserade styrmedel 

inom miljöskyddsområdet. Det är en förträfflig idé och jag gratulerar Anne Ferreira. 

Caroline Lucas (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar Anne Ferreiras 

förträffliga arbete och samarbete. Tack vare detta har vi framför oss ett betänkande som 

ger en omfattande och uppriktig bedömning av de marknadsbaserade styrmedlens 

möjligheter och begränsningar. 

Marknadsbaserade styrmedel har helt klart en uppgift. Om den ekonomiska logiken bringas 

i linje med den miljömässiga och sociala verkligheten genom tillämpning av principen 

”förorenaren betalar” borde det bli ett effektivt sätt att styra produktions- och 

konsumtionsmönstren mot hållbarhet. Om godstransporternas verkliga miljömässiga och 

sociala kostnader vore integrerade i de priser som betalas inom leverantörskedjorna, skulle 

vi till exempel kanske få ett slut på det vansinne som gör att mer eller mindre identiska 

produkter fraktas fram och tillbaka mellan avlägsna platser. 

Om sådana principer tillämpas på individnivå via ett system med personliga utsläppsrätter 

för koldioxid skulle det bli ett mycket effektivt sätt att påverka konsumenternas beteende. 

Men som Anne Ferreira så riktigt klargör i sitt betänkande får marknadsbaserade styrmedel 

inte betraktas som en ersättning för andra former av miljöstandarder och miljölagstiftning. 

Deras användbarhet är också helt beroende av deras utformning. 

Systemet med handel med utsläppsrätter är ett typexempel. Jag vill uppmärksamma mina 

kollegor på att om vi lyssnar på en stor del av det som industrin gör gällande kommer vi 

att få ett system som inte är något annat än ett evigt fraktande fram och tillbaka för 

fraktandets egen skull, precis som vi har sett med de första två faserna, och vi kommer att 

helt förlora miljömålen ur sikte. För att bli effektivt måste systemet få en bestämd övre 

gräns som härrör från målet med en 30-procentig minskning av utsläppen, restriktioner 

för införande av externa anslag och full utauktionering av utsläppsrätter redan från början. 

Slutligen vill jag nämna en annan välkommen tråd som löper genom betänkandet – 

erkännandet av att traditionell ekonomisk tillväxt, mätt med BNP, inte längre är ett lämpligt 

eller noggrant mått på verklig välfärd. En konferens om det här ämnet hölls i parlamentet 

tidigare i år och jag ser fram emot kommissionens rapport under hösten. 

Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Miljöfrågorna har med all rätt blivit en av 

vår tids största politiska frågor och de har också, med all rätt, blivit ett av de viktigaste 

fälten för EU-samarbetet. 

För det första kan gränsöverskridande miljöförstöring i Europa inte hanteras på 

nationalstatsnivå och detta ger EU en självklar roll på sådana områden. För det andra är 

EU världens största ekonomi, med en enorm produktion och utrikeshandel, och 

medlemsländerna är eniga om att ta ansvar för miljökonsekvenserna av detta faktum. 

Denna kombination av storlek och enighet om grundläggande miljömål ger EU möjlighet 

att utöva ett globalt inflytande som kan bli av stor betydelse. 

11

12 

SV 


Men betänkandet inger inte förtroende. Här görs ingen distinktion mellan förbrukning av 

ändliga resurser och klimatpåverkan. Föredraganden använder också helt skamlöst 

klimatfrågan som argument för överstatlighet, för byråkrati och för protektionism. Här 

krävs hela vägen gemensam beskattning, omprövning av begreppet fri konkurrens och 

tullhöjningar. Här finns ingen insikt om att länderna i konkurrens med varandra måste 

söka lösningarna. Och som kronan på verket kommer det vanliga beskäftiga påståendet 

att vi måste inrätta en ny livsstil i våra västerländska samhällen. 

Erbarmligt! Vår uppgift är att se till att konsumtionens miljökostnader reflekteras i de priser 

konsumenterna betalar. Fria medborgare väljer själva sin livsstil. 

Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Igår i parlamentet fick jag en fråga 

av en 16 år gammal gymnasieelev som undrade: ”Är man inom EU beredd att göra stora 

uppoffringar för att rädda planeten?” Den unga skoleleven var mycket bekymrad över 

klimatförändringarna och frågade hur långt vi kan tänka oss att gå. Det var ett uttryck för 

den oro som upplevs av idealistiska unga människor som har stora förväntningar på oss. 

Nåväl, vi har vissa genomförda marknadsbaserade styrmedel: gemenskapens system för 

handel med utsläppsrätter för växthusgaser och ”Eurovinjettdirektivet” inom 

transportsektorn. Dessa styrmedel har vissa fördelar eftersom de fastställer ett värde för 

miljökostnader och hjälper oss att nå miljömålen till en lägre kostnad och de uppmuntrar 

företagen att göra mer långsiktiga åtaganden, vilket i slutändan stöder sysselsättningen. 

Styrmedlen kan hjälpa oss att minska de negativa effekter som miljöskatter kan ha på 

konkurrenskraften i vissa sektorer. 

Åtgärderna för att främja en hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringar bör 

inte bara verka avskräckande genom skatter och avgifter utan också verka som incitament 

genom att underlätta en snabbare övergång till positivt och miljövänligt beteende. Alla 

måste göra sitt, och det är därför miljökostnaderna måste internaliseras. 

Det måste också betonas att miljöskatter inte får betraktas som ett sätt att öka 

skatteintäkterna, utan som ett sätt att hindra skadliga miljöföroreningar till en rimlig 

kostnad. 

I framtida debatter om ”energi- och klimatpaketet” i Europaparlamentet måste vi allvarligt 

överväga att införa ett instrument för gränsskattejustering, som i synnerhet ska hjälpa oss 

att undvika eventuella koldioxidläckor. Vi måste fullfölja vårt åtagande att minska 

koldioxidutsläppen och samtidigt bevara den ekonomiska konkurrenskraften. I det 

sammanhanget vill jag betona ”koldioxidskattens” betydelse. Det är ofta ett förbjudet ämne, 

men jag anser ändå att det är värdefullt och att det borde övervägas. 

Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). – (BG) Vi borde komma med en kombination av 

lösningar, en generell modell och principer. Betänkandet klargör detta på ett förträffligt 

sätt. Att skydda miljön är billigare än att återställa den, men om vi inte lyckas hitta rättvisa 

marknadsverktyg betyder det att vi ger dolda stödåtgärder till förorenande verksamhet. 

Den gröna verktygslådan måste vara flexibel om vi ska kunna lita på den och vara säkra 

på att vi inte försummar andra indikatorer och ökar medborgarnas bördor. Vi måste 

kombinera handelsinstrument med stöd för investeringar i ny teknik, tillsammans med 

utjämnande instrument för att utjämna obalanser. 

Enskilda länder har betydelse. Bulgarien till exempel kommer att få problem i framtiden. 

Nedläggningen av vissa delar av kärnkraftverket i Kozloduy ledde till en ökning av 

energiproduktionen vid värmekraftverken och till att elpriserna gick upp. Det ökar 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


utsläppen, men de låga utsläppsrätterna för växthusgaser fungerar som straffavgifter och 

det är konsumenterna som får betala prishöjningen. Om utsläppsrätterna för koldioxid 

inte omfördelas, och utan tillräcklig kompensation för att uppväga de kraftverk som tas 

ur drift, kommer tillämpningen av övriga marknadsbaserade styrmedel att orsaka ännu 

fler problem. Miljöekonomin har sociala dimensioner och vi får inte vänta till 2010 eller 

2013 innan vi agerar. 

Magor Imre Csibi (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill betona att om vi ska ta itu med 

klimatförändringarna krävs det mer omfattande åtgärder än de som är inriktade på transport 

och energi. 

Att undvika skogsskövling bör också vara centralt i EU:s strategi för att minska 

klimatförändringarna som ett mycket kostnadseffektivt sätt att ganska snabbt minska 

växthusgasutsläppen. Skogsskövlingen kan minskas bara genom en blandning av 

lagstiftningsstrategier och marknadsbaserade styrmedel. 

Civilsamhället har upprepade gånger visat på hur EU bidrar till den globala skogsskövlingen 

genom att tillåta olagligt avverkat timmer att fritt komma in på marknaden. Det är väsentligt 

att EU inför en lagstiftning för att säkerställa att bara trävaror och träprodukter från lagliga 

källor marknadsförs inom EU. En sådan lagstiftningsstrategi bör kompletteras med en 

uppsättning marknadsbaserade styrmedel som är specifikt utformade för skogsbruket, till 

exempel avgifter för förtida avverkning av skog eller incitament till ett hållbart skogsbruk. 

För att marknadsbaserade styrmedel ska användas i högre utsträckning inom skogsbruket, 

måste vi klargöra vilka styrmedel som fungerar bäst, i vilken omfattning de kan användas 

och hur de kan korreleras med tillsynsrätten. 

Jag uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av de lämpligaste marknadsbaserade 

styrmedlen för skogsbrukssektorn och skissera upp ett lämpligt sammanhang för hur dessa 

styrmedel ska användas och kombineras med andra politiska verktyg. 

Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! 

I den här debatten vill jag rikta uppmärksamheten på två frågor. 

Först av allt är den börda som är förenad med att motverka klimatförändringarna mycket 

orättvist fördelad inom EU. Gränserna för koldioxidutsläpp har fördelats till de enskilda 

medlemsstaterna utan hänsyn till deras eftersläpande utveckling. Detta har lett till starkt 

ökade elkostnader, bland annat i Polen, vilket i sin tur lett till märkbart ökade 

produktionskostnader och levnadskostnader. 

För det andra kommer genomförandet av klimatpaketet att kosta ca 50 miljarder euro per 

år, enligt kommissionens egen beräkning. I en situation där majoriteten av världens snabbast 

växande nationer, exempelvis Kina, Indien och Brasilien, och ekonomiska stormakter som 

USA, inte är särskilt bekymrade över klimatförändringarna, kan det mycket väl hända att 

den europeiska ekonomin inte längre kan konkurrera på världsmarknaden, vilket innebär 

att det kan bli nödvändigt att införa styrmedel för att skydda Europas produktion, eftersom 

den måste bära sådana höga merkostnader. 

Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Vi borde framhålla att EU kommer att klara 

målsättningen att minska förorenande utsläpp endast genom samarbete med närsamhällen 

och fasta föresatser från deras sida. 

De bör känna till de marknadsbaserade styrmedel som används för ändamål som har att 

göra med miljöpolitik och annan relaterad politik. 

13

14 

SV 


Handeln med utsläppsrätter, direktivet om drivmedelskvalitet, Euro-standarder för 

komponenter och material i fordon, direktivet om främjande av rena och energieffektiva 

vägtransportfordon, Euro 6-standarden för komponenter och material i fordon, är bara 

några av kommissionens initiativ. 

I oktober kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om att se över 

Eurovinjettdirektivet baserat på internalisering av externa kostnader, bland annat 

miljörelaterade kostnader. 

Som föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism beträffande förslaget 

till direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon, anser jag det 

viktigt att beräkna kostnaden för ett fordon på dess hela livstid och därvid beakta inte bara 

det initiala inköpspriset utan också priset för det bränsle som används, koldioxidutsläppen 

och så vidare. 

Jag hoppas att många lokala myndigheter ska delta i dessa samråd. 

Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag gratulerar Anne Ferreira till ett mycket 

balanserat betänkande. Vår miljö lider av skador som vållats av jordens stadigt växande 

befolkning och människans okontrollerade aptit på materiell konsumtion. Klimatet 

förändras, den biologiska mångfalden krymper och naturresurserna minskar. 

Föredraganden, som till fullo förstått sin uppgift, stöder med rätta åsikten att de 

huvudsakliga marknadsbaserade styrmedel som krävs för att råda bot på situationen är 

ekonomiska incitament och skatter. 

Jag stöder således helt och hållet idén om ett miljöskattesystem inom EU, som oundvikligen 

måste vara enhetligt i medlemsstaterna. Jag är också säker på att ett reviderat, effektivt 

system för handel med utsläppsrätter för koldioxid kommer att bidra avsevärt till att 

förbättra situationen. 

Vi får givetvis inte glömma bort att om vi ska få medborgarna att anta miljövänliga livsstilar 

räcker det inte med bara marknadsbaserade styrmedel; att skapa miljömedvetenhet innebär 

också lämplig skolning och inlärning från tidig ålder och genom hela livet. 

Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Herr talman! Miljöskydd omfattar många 

områden och dess effektivitet beror på om vi lyckas synkronisera och använda de verktyg 

som står till buds, bland annat ekonomiska styrmedel, på ett omdömesgillt sätt . 

De styrmedel som är förknippade med grönboken omfattar en rad åtgärder utan att anvisa 

systematiska lösningar. Ett exempel på detta är stöd för besparing av bränsle som används 

för kommunala transporter och andra legitima ändamål. Den plötsliga prisökningen på 

miljövänlig el får dock vissa varningsklockor att ringa, liksom det faktum att denna el till 

största delen alstras med hjälp av kolväten. De föreslagna avgifterna på koldioxidutsläpp 

bestraffar följdverkningarna men tar inte itu med orsaken. Att främja rena energikällor, 

exempelvis vatten, vind, solenergi och atomenergi, tillsammans med prisstabilitet, skulle 

betyda mycket för samhället, ekonomin och miljöskyddet och borde vara ett område där 

vi vidtar systematiska åtgärder. Anne Ferreira tar upp denna fråga i sitt betänkande. 

Nina Škottová (PPE-DE). – (CS) Som vi har hört i många tidigare anföranden är koldioxid 

en viktig och kanske avgörande faktor för så kallad ekologisk prissättning, och anges som 

orsaken till klimatförändringarna. Jag vill fästa er uppmärksamhet på att enligt den 

vetenskapliga forskningen ökar koldioxiden i atmosfären inte innan jorden värmts upp 

utan efter att jorden värmts upp. Denna uppvärmningsprocess samverkar med solens 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


aktivitet och uppvärmningen är därför en effekt snarare än en orsak. Följaktligen är de 

huvudsakliga källorna till koldioxidutsläpp på grund av uppvärmning haven. Jag är givetvis 

inte emot att vi minskar de koldioxidutsläpp som orsakas av mänsklig verksamhet, men 

jag anser att vi ska måste på oss ansvaret för föroreningar som har hälsorelaterade och 

andra konsekvenser, i stället för att ta på oss ansvar för klimatförändringarna. Man ska 

kalla saker vid deras rätta namn. 

Mieczysław Edmund Janowski (UEN). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! 

Det här är ett bra betänkande. Jag vill inte upprepa de punkter som redan tagits upp, men 

jag vill uppmärksamma några särskilda frågor. 

För det första är människor inte den viktigaste delen av ”miljön”. Människorna äger inte 

vattnet, marken eller jorden. Vi får bruka dem, men vi är ingenting annat än hyresgäster. 

Det måste vi hålla i minnet. Frågor som påverkar miljön känner inga gränser – luften, 

vattnet och marken lyder inte under några gränser – därför måste våra åtgärder också gå 

över gränserna. Det gäller på EU-nivå men det gäller också över hela världen. I annat fall 

kommer våra åtgärder inte att nå sina mål. 

Jag vill framhålla en sak till. Bortsett från skattefrågor och ekonomiska påtryckningar är 

det av stor vikt att höja människors miljömedvetande och att börja med barnen. Annars 

kommer vi inte att få energisparande tekniska apparater, hus, bilar eller fordon. Fru 

kommissionsledamot, jag vill tacka för alla framsteg hittills och ber er gå vidare på den 

inslagna vägen. 

Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill tacka 

Anne Ferreira för det betänkande som hon har presenterat. I betänkandet tar Anne Ferreira 

upp frågor som kommer att bli allt viktigare i framtiden, vilket också denna debatt har 

visat. 

I dagens debatt har vi diskuterat att vi måste ha en ekologisk inställning. Jag är övertygad 

om att det finns en hel del miljömedvetande inom gemenskapen och i de enskilda 

medlemsstaterna. Människor vill leva ekologiskt, de vill ha en ekologisk livsstil och de är 

mycket miljömedvetna. 

Men låt oss komma ihåg att många EU-länder, som Bulgarien och Polen, har levt under ett 

annat system under många decennier. Våra ekonomier har varit baserade på andra metoder 

för att alstra energi. Föreskrifterna för systemet med miljöbeskattning skulle därför kunna 

minska dessa ekonomiers konkurrenskraft och leda till ett minskat miljömedvetande. 

Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Med vårt klara fokus på att bara gynna 

ekonomier med låga koldioxidutsläpp för att uppnå de globala målen med minskade 

koldioxidutsläpp när vi står inför vår mycket svåra utmaning med klimatförändringar, kan 

ett brett spektrum av marknadsbaserade instrument – däribland beskattning – ha stor 

betydelse, eftersom de är baserade på den brett accepterade principen att förorenaren 

betalar. 

Den alltför stora tyngdpunkten på beskattning – och de täta uppmaningarna i hela 

betänkandet till kommissionen att lägga fram lagstiftning om beskattning, exempelvis i 

punkt 26, där parlamentet ”uppmanar […] kommissionen att lägga fram ett 

lagstiftningsförslag om en minimiskatt i gemenskapen på koldioxid före utgången av 2008” 

– gör dock betänkandet som helhet oacceptabelt för mig, trots det utmärkta arbetet och 

de många rekommendationer som jag kan stödja. Jag är av den bestämda åsikten att sådan 

beskattning är varje medlemsstats ensak. 

15

16 

SV 


Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen . − (EN) Herr talman! Jag vill tacka 

parlamentsledamöterna för alla yttranden och synpunkter som framförts under debatten. 

Jag vill försöka kommentera några av dessa yttranden. 

Anne Ferreira har kommenterat bristen på information om svaren på vår debatt. Vi tagit 

emot 170 svar som just nu analyseras. Vi hoppas på en sammanfattning av dessa svar i 

slutet av sommaren och kommer givetvis då att se till att ni får denna sammanfattning. 

Anders Wijkman tog upp punkten om oförenligheten mellan systemet för handel med 

utsläppsrätter och koldioxidskatten. Jag skulle vilja säga att ett av syftena med översynen 

av direktivet om energibeskattning är just att ta upp och bearbeta eventuella oförenlighet. 

Två medlemmar har tagit upp frågan om eventuella gränsskattejusteringar för att förhindra 

koldioxidläckage om de internationella förhandlingarna skulle misslyckas. Jag vill framhålla 

att kommissionens viktigaste och mest prioriterade mål är att uppnå ett framgångsrikt 

internationellt post-Kyoto-avtal för att bekämpa klimatförändringarna. 

Beträffande frågan om skatt på flygfotogen har detta redan diskuterats med 

medlemsstaterna. Det visade sig vara ett mycket känsligt ämne och vi gjorde inga framsteg. 

Två medlemsstater tillämpar en skatt av den här typen, men jag vill betona att ämnet också 

väcker frågor om den internationella rätten. Kommissionen har inte för avsikt att lägga 

fram förslag om en sådan skatt. 

När det gäller användning av reducerade momssatser för att uppnå miljömål håller 

kommissionen just nu på att studera frågan. 

Slutligen vill jag säga att många av de yttranden som fällts av parlamentsledamöterna faller 

under helt andra kommissionsledamöters arbetsområde. Jag har noterat alla era yttranden 

och ska vidarebefordra dem till de berörda kommissionsledamöterna. De kommer att 

analyseras och övervägas under uppföljningen av grönboken. 

Anne Ferreira, föredragande . − (FR) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! 

Tack för era mycket grundliga och intressanta bidrag. Det är uppenbart att debatten om 

beskattning inte är avslutad och i detta läge i diskussionen vill jag ta upp tre punkter. 

För det första, energiskatternas andel. De representerar i genomsnitt 76 procent av 

miljöbeskattningen jämfört med 21 procent för transporter. 

För det andra, hushållen. De måste betala den utan jämförelse största andelen miljöskatter, 

samtidigt som andra ekonomisektorer är de största förbrukarna av energi, vatten och 

transporter. 

För det tredje har den andel av medlemsstaternas bruttonationalprodukt som utgörs av 

miljöskatter minskat under de senaste fem åren. Det ger oss någonting annat att tänka på 

under de kommande överläggningarna. 

Jag beklagar verkligen det som PPE-DE-gruppen begär angående punkt 26, där vi föreslog 

en minimiskatt inom EU på koldioxid. Det verkar som om vi måste fortsätta längs den 

vägen om vi vill förhindra dumpning inom Europeiska unionen. Idén är inte att ta över 

skattebefogenheter från medlemsstaterna, det är harmonisering av en lägsta skattenivå. 

Det är nödvändigt och har understrukits. 

Förutom det faktum att medlemsstaterna efterfrågar ytterligare framsteg i riktning mot 

skattesamordning vill jag fästa er uppmärksamhet på en annan punkt i betänkandet. Sänkta 

arbetsgivaravgifter kan inte bara kopplas till minskade miljöskatter, som kommissionen 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

föreslår. Som jag ser det bör detta ingå i en mer generell reform, med principer om solidaritet 

och social rättvisa. Jag är väl medveten om att det ännu inte ligger inom medlemsstaternas 

behörighetsområde, men låt oss fundera över det och ge medlemsstaterna lite information. 

Den sista viktiga punkten är aspekten med hushållen. De åtgärder som vi vidtar här får inte 

ha negativ inverkan på hushåll som redan har låga inkomster eller innebära att de andra 

hushållen får en osäkrare situation. 

Det är vad jag sammanfattningsvis ville framföra. Tack, fru kommissionsledamot! Vi 

kommer att stödja er i arbetet med en kommande lagstiftning om de här frågorna. 

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI 

Vice talman 

Talmannen. − Debatten är härmed avslutad. 

Omröstningen kommer att äga rum idag klockan 12.00. 

Skriftliga förklaringar (artikel 142) 


András Gyürk (PPE-DE), skriftlig . – (HU) För att nå sina miljömål ger medlemsstaterna 

numera nästan uteslutande företräde åt direkt reglering, även om många andra 

regleringsinstrument finns tillgängliga. Vi menar att man bör fokusera mer på 

marknadsbaserade stimulansåtgärder för att skydda miljön. Vi anser att begreppen marknad, 

konkurrens och miljöskydd inte utesluter varandra. 

Marknadsincitament kan innebära att syftet med miljökvalitet nås på ett billigare och mer 

effektivt sätt och att man samtidigt kan nå andra sociala mål. Tyvärr har EU inte gjort så 

mycket för att främja marknadsincitament, även om systemet för handel med utsläppsrätter 

kan ses som ett undantag. Därför är det en tröst att grönboken innehåller en översikt om 

dolda tillfällen för de aktuella incitamenten. Vi anser dock att översikten borde ha gått 

mycket längre. 

En vidare användning av marknadsbaserad reglering bör gå hand i hand med en minskning 

av ineffektiv direkt reglering. Eftersom ekonomiska incitament är inkomstgenererande 

måste vi noggrant analysera hur dessa styrmedel, som i första hand införs för arbete, kan 

generera skatter. Detta ämne förtjänar en intensiv debatt. Vi är också övertygade om att 

EU:s ambitiösa miljöpolitiska mål inte kan fullföljas om vi inte går längre när det gäller 

marknadsincitament. 

6. De internationella finansiella redovisningsstandarderna (IFRS) och styrningen 

av International Accounting Standards Board (IASB) (debatt) 

Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Alexander Radwan, för utskottet för 

ekonomi och valutafrågor, om internationella redovisningsstandarder (IFRS) och styrningen 

av (IASB) (2006/2248(INI)) (A6-0032/2008) 

Alexander Radwan, föredragande. − (DE) Fru talman! Ämnet för det betänkande vi har 

framför oss kan vid första anblicken verka mycket tekniskt. Det handlar om så kallade 

redovisningsstandarder inom Europeiska unionen och över hela världen, i synnerhet för 

små och medelstora företag. Det kan mycket väl vara en typ av ämne som just nu diskuteras 

i Europaparlamentet men som inte börjar påverka ekonomin eller vanliga människor 

förrän efter flera år. Vid det laget höjs röster om att ingen vet varifrån dessa standarder 

17

18 

SV 


kommer eller vem som bär ansvaret för dem. Inte heller kommer någon att veta varför de 

ska tillämpas. 

Ändamålet är att nå en enda uppsättning av globala redovisningsstandarder, i synnerhet 

för aktiebolag. Vi stöder det syftet. Det argument som framläggs för detta är att vi behöver 

”standarder av hög kvalitet”, och parlamentet anser sig vara det enda forum som är 

bemyndigat att fastställa dessa högkvalitativa standarder. Under dessa tider av turbulens 

på finansmarknaderna är det förvånande att höra att samma personer som tidigare 

argumenterat för principen om ”verkligt värde” nu ifrågasätter denna princip och dessutom 

frågar sig om en ”marknad till marknads-strategi" fortfarande är meningsfull om vi inte 

längre har någon marknad. Samma personer som släppte anden ur flaskan är de som nu 

frågar om vi är på rätt spår. 

De enda som ansvarar för dessa standarder är de som arbetar på den här privata 

organisationens kontor i London, som utan tvivel påverkas av önskan att behålla sitt arbete 

när de utarbetar sina standarder. Mitt betänkande, som vi ska rösta om idag, rör därför inte 

bara hur små och medelstora företag påverkas utan också den grundläggande frågan om 

vilka som gör upp regler för vem, och vem som övervakar reglernas tillämpning. 

Den första frågan vi ska ta itu med är styrningen: hur insynsvänlig är organisationen? Med 

andra ord hur insynsvänlig är dess finansiering? Här finns säkert dolda intressen. 

Ledamöterna i detta utskott, som kräver öppenhet och alltid försöker ge en bild av 

marknaden som insynsvänlig, bör anstränga sig åtminstone en smula för att följa de krav 

på öppenhet som de fastställer för marknaden! Mitt intryck så här långt är att denna 

organisation kämpar med alla tillgängliga medel för att undvika öppenhet i alla former. 

Vem fattar besluten om finansiering och väljer ut personal för specifika befattningar? Varför 

utnämns dessa personer? Handlar det om regional balans? Handlar det om balans mellan 

sektorerna? Det aktuella projektet gäller internationella redovisningsstandarder (IFRS) för 

små och medelstora företag, och det är därför rimligt att fråga vem som representerar de 

små och medelstora företagen. Vem vet något om små och medelstora företag? Och en 

sak till: varför har internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag 

kommit upp på dagordningen just nu? Vem fastställer dagordningen? 

Kommissionsledamot Charlie McCreevy and Sir David Tweedie har också många gånger 

under flera år fått svara på frågan om varför vi egentligen sysslar med detta. Flera år efteråt 

vet vi nu varför vi diskuterar internationella redovisningsstandarder för små och medelstora 

företag i Europa: det är på begäran av Sydafrika och Brasilien. Vilket underbart svar! Vi vet 

mycket väl att fokus här inte ligger på Sydafrika eller Brasilien, utan istället på den europeiska 

marknaden, där det finns mycket pengar att tjäna om de små och medelstora företagen 

åläggs att införa något sådant. Det här är alltså de viktigaste frågorna när det gäller styrning 

– och några inledande, positiva steg har tagits. 

Men alla de organ som ska inrättas i framtiden kommer att bedömas beroende på huruvida 

de personer som tillhör denna tillsynsorganisation och måste svara på frågor om den på 

politisk nivå – och det kan vara en kommissionsledamot – också kommer att få makt att 

utforma nya utvecklingar. Det är inte tillräckligt för dem att bara bli underrättade om 

förslag. 

Ett av våra syften är konvergens. Men vi måste se upp så att tolkningen av 

konvergensbegreppet inte går Europa ur händerna och ersätts av den tolkning som görs 

av den amerikanska finansinspektionen Securities and Exchange Commission. I Europa 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


är vi numera ganska väl införstådda med hur den amerikanska fondbörsen kontrolleras. 

Vi får inte vara så naiva att vi överlåter kontrollverksamheten till amerikanerna. Vad vi vill 

ha är därför det som vi redan har begärt: internationella redovisningsstandarder ur Europas 

synvinkel och inte så som denna styrelse föreskriver. 

Det är de små och medelstora företagen som påverkas här och, utan att skräda orden måste 

jag säga att de idéer som vi har framför oss idag är alltför komplicerade och svåra. Jag vill 

också varna för den frivilliga vägen. Idag har jag på mig den bayerska nationaldräkten och 

ett gammalt bayerskt uttryck dyker upp i mitt huvud: det är ”hinterfotzig” och det betyder 

nåt i stil med ”bakvägen”. Trots förnekanden och tysta medgivanden vet vi mycket väl att 

internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag kommer att införas 

på EU-marknaden bakvägen, via ett litet antal medlemsstater. Då kommer samma röster 

att efterlysa en enda uppsättning standarder och de kommer att fortsätta att smussla in 

sina standarder på marknaden – standarder som är alltför komplicerade, som ingen förstår 

och som ingen vill ha – bara för att det finns en marknadsmöjlighet. Det här är ett fall där 

en minoritet försöker tvinga sin vilja på en majoritet på global nivå, och det är oacceptabelt! 

Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen . − (EN) Fru talman! Jag vill tacka utskottet 

för ekonomi och valutafrågor, i synnerhet föredraganden Alexander Radwan, för det 

ansenliga arbete som lagts ner på detta innehållsrika betänkande. 

Betänkandet omfattar viktiga frågor som rör den framtida utvecklingen av de europeiska 

och framför allt de globala kapitalmarknaderna. I detta korta inlägg kan jag inte beröra alla 

de frågor som tas upp i betänkandet. Jag vill därför koncentrera mig på tre punkter. För 

det första, frågor om styrning, för det andra EU:s bidrag till International Accounting 

Standards Board, IASB, och för det tredje projektet att utveckla en redovisningsstandard 

för små och mellanstora företag. 

När det gäller styrningen av IASB belyser betänkandet mycket riktigt det faktum att vårt 

gemensamma mål är att utveckla högkvalitativa globala redovisningsstandarder. EU-beslutet 

att börsnoterade bolag måste använda internationella redovisningsstandarder var ett djärvt 

och visionärt steg mot det målet. En uppsättning globalt accepterade redovisningsstandarder 

skulle vara till stor nytta för våra företag, våra kapitalmarknader och vår ekonomi. 

Vi måste arbeta kontinuerligt med att se till att de internationella redovisningsstandarderna 

förblir relevanta gentemot de föränderliga ekonomiska omständigheterna och att de på 

ett balanserat sätt representerar alla aktörers intressen. För att säkerställa att dessa villkor 

uppfylls fortsättningsvis bör framsteg prioriteras på tre områden. 

För det första måste redovisningsskyldigheten hos International Accounting Standards 

Committee Foundation (IASC Foundation) förbättras, i synnerhet mot offentliga 

myndigheter. De senare bör spela en aktiv roll vid val och utnämning av styrelseledamöter. 

I detta avseende går det förslag som jag, tillsammans med mina motparter i USA:s Securities 

and Exchange Commission, den japanska finansinspektionen och den internationella 

organisationen av institutioner för reglering av värdepappersmarknader, IOSCO, lade fram 

i november, i samma riktning som förespråkas i betänkandet. 

För det andra måste vi se på hur processen för att fastställa IASB:s dagordning kan förbättras. 

Processem för att fastställa prioriteringar måste således bli öppnare och tydligare. 

För det tredje bör IASB:s samrådsförfarande (due process) förbättras, huvudsakligen genom 

att se till att standarderna genomgår en fullständig konsekvensanalys innan de antas. 

19

20 

SV 


I betänkandet finns konstruktiva förslag beträffande dessa och närbesläktade punkter. 

Under den kommande översynen av IASCF:s konstitution finns det tillfälle att genomföra 

de nödvändiga reformerna. Utskottet kommer att följa upp dem i samråd med parlamentet, 

medlemsstaterna och våra internationella partner. 

Nu till EU:s bidrag till IASB. I betänkandet hävdas att EU måste stärka sin förmåga att göra 

sina synpunkter på redovisningsfrågor hörda på internationell nivå. Jag instämmer. Vi bör 

närmare bestämt finna metoder för att se till att synpunkter från europeiska aktörer, särskilt 

proaktiva bidrag till IASB:s förfarande för att fastställa dagordningen IASB, kan framföras 

till IASB på ett mer lämpligt och enhetligt sätt. 

Jag ser det här som en utvecklingsprocess och inte som en revolutionär process. Vi bör 

utgå från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) och jag är beredd att 

ägna mig åt denna brådskande fråga, inklusive möjligheten att använda finansiering från 

gemenskapens budget för att stödja en sådan struktur. 

Jag måste dock komma med en klar och tydlig varning. Den här strukturen kommer under 

inga omständigheter att utvecklas till ett förstadium till europeisk normgivare, och det är 

inte heller fråga om att utveckla europeiska tolkningar av internationella 

redovisningsstandarder. Europa måste och kommer att förbli en del av den rörelse som 

verkar för en enda uppsättning med internationellt accepterade redovisningsstandarder. 

Allt annat skulle skada den internationella konkurrenskraften hos våra företag och vår 

kapitalmarknad. 

Jag går vidare till IASB:s förslag om att utarbeta en redovisningsstandard för små och 

medelstora företag, och vill börja med att konstatera att kommissionen för närvarande 

inte har någon rättslig grund för denna standard. Vi har heller aldrig gjort någon utfästelse 

om att ta över någon som helst standard som IASB utarbetar. Vi skulle göra det endast om 

vi var verkligt övertygade om att IASB utarbetar en standard som motsvarar de europeiska 

användarnas intressen. 

IASB har ännu inte slutfört sitt projekt. Kommissionens synpunkter i detta skede är 

emellertid tydliga. Det aktuella utkastet som publicerats av IASB är fortfarande för 

komplicerat för att bilda en nöjaktig redovisningsram för europeiska små och medelstora 

företag, särskilt de små företagen. Vårt fokus förblir att förenkl lagstiftningen för små och 

medelstora företag, också inom redovisningsområdet. 

Klaus-Heiner Lehne, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (DE) Fru 

talman, mina damer och herrar! Systemet med internationella redovisningsstandarder är 

meningsfullt för stora börsnoterade företag med världsomspännande verksamhet. Det var 

därför vi beslöt att anta IAS-förordningen under parlamentets senaste mandatperiod, på 

förslag av utskottet för rättsliga frågor. 

Det slutgiltiga målet – liksom Alexander Radwan redan sagt – var att uppnå konvergens, 

åtminstone med USA och om möjligt i hela världen. Systemet är meningslöst om det är 

fråga om små och medelstora företag, eftersom de för det mesta inte har behov av 

internationella finansmarknader, Wall Street och så vidare. Bara av den orsaken kan behovet 

av att utveckla internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag 

starkt ifrågasättas. 

Utöver det – och här tror jag att kommissionsledamot Charlie McCreevy har alldeles rätt 

– är det aktuella förslaget ingenting annat än en nerbantad version av, enligt alla sätt att 

se, extremt komplicerade internationella standarder, som är helt olämpliga för strukturerna 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


i europeiska små och medelstora företag. Särskilt olämpliga är de för familjeföretag, som 

drivits av ägarna under flera generationer och som redan har skrivit av sina tillgångar och 

där tillämpning av reglerna om korrekt värde skulle uppmuntra till girighet och i slutändan 

kanske mycket väl skulle kunna äventyra företagens möjligheter till överlevnad. 

Å andra sidan måste vi vara realistiska. Frågan om redovisningsstandarder för små och 

medelstora företag i Europa kommer slutligen inte att kunna undgå vissa påtryckningar 

om harmonisering. Vi kräver jämförbarhet, åtminstone inom den inre marknaden. Därför 

anser jag att det är viktigt att vi allvarligt tänker igenom hur vi kan utveckla europeiska 

alternativ till förslagen från London, för att nå större standardisering också inom detta 

område – men en standardisering som är förnuftig och lämplig för små och medelstora 

företag och som är inriktad på långsiktig, istället för på kortsiktig värdering. 

Jag har ytterligare en anmärkning om organen för internationella redovisningsstandarder 

(IAS). Här finns ett verkligt problem, liksom Alexander Radwan antydde. Det kan finnas 

en viss geografisk balans, men det finns ingen balans när det gäller ekonomisk betydelse. 

Europa är det ojämförligt största blocket och den största region där reglerna om 

internationella redovisningsstandarder gäller. Därför måste vi ha ett inflytande som står i 

proportion till detta, och vi kan helt enkelt inte jämföras med till exempel Australien. 

Australien har samma betydelse som ett medelstort EU-land, eller snarare en stor region 

som Nordrhein-Westfalen. I detta avseende måste balansen förbättras. 

Cornelis Visser, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag vill först framföra mina 

gratulationer till Alexander Radwan för att han har slutfört det här grundliga betänkandet. 

Det diskuterades ända in i det sista. I sin slutliga form är det ett betänkande som är klart 

och tydligt, men ibland också kritiskt. Föredraganden är övertygad om att IASB:s 

demokratiska redovisningsskyldighet måste förbättras och jag är glad att se att IASB tar 

till sig kritiken. 

Styrelseordförande Gerrit Zalm antydde nyligen i Europaparlamentet att han var öppen 

för förslag och redo att lägga fram förslag om att anta strukturen. IASB arbetar med 

internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Jag är överens med 

föredraganden om att de internationella redovisningsstandarderna är för komplicerade 

och för dyra för små och medelstora företag. Jag tror också att om små och medelstora 

företag uppmuntras till frivillig användning av internationella redovisningsstandarder 

finns det en risk för att de införs bakvägen i Europa. Som jag ser det måste det finnas en 

viss differentiering beroende på företagsstorlek. Det är bra om stora multinationella företag, 

banker och försäkringsbolag som har världsomspännande verksamhet använder samma 

standard i sina årsredovisningar. Små och medelstora företag i Europa bör dock ha sin 

egen standard. 

IASB har åstadkommit mycket i fråga om internationellt börsnoterade företag och deras 

redovisningsstandarder. Om små och medelstora företag nu säger att kostnader och insatser 

kan hanteras lika bra med mer än en standard, kan vi inte använda en enda standard som 

påförs uppifrån och ner. Det är också mycket viktigt att beakta investerarnas intressen 

liksom öppenheten. Handlingsreglerna har vi för att underlätta, för att se till att vi får 

pålitlig, tydlig och kostnadseffektiv information om företagens verksamhet. Jag tror att 

den bevisade nyttan av internationella redovisningsstandarder också kan gagna den 

europeiska aktiemarknaden, helt säkert om man i USA byter ut US GAAP-systemet mot 

internationella redovisningsstandarder. Jämförbarhet kan här bli till stor nytta för 

21

22 

SV 


internationella investerare och aktörer. Idén bakom de internationella 

redovisningsstandarderna bör således stödjas av Europaparlamentet. 

Pervenche Berès, PSE-gruppen . – (FR) Herr kommissionsledamot! Tack för att ni har 

tagit er tid att komma till Strasbourg. Jag vill också tacka föredraganden, i er bayerska 

folkdräkt. Jag anser att vi har samarbetat bra och ett bevis på det är det sätt på vilket olika 

personers ändringsförslag har kunnat införlivas i betänkandet. 

Först av allt vill jag göra tre påpekanden om redovisningsstandarder. Det tycks mig som 

om vi befinner oss i en ovanlig situation när det gäller styrningen av och funktionssättet 

hos det organ som ansvarar för att fastställa dessa redovisningsstandarder. Det finns många 

former av standardisering. Inte alla dessa har en så stark påverkan på den finansiella 

stabiliteten, eller på sådana frågor, när det gäller makt och styrning, som 

redovisningsstandarderna. Det som händer idag är en viktig händelse, en mognad. 

När redovisningsstandarderna utarbetades, kanske av revisorer som samarbetade inbördes, 

beredde de marken mycket väl. Numera är dessa redovisningsstandarder internationella. 

De används och tillämpas av var och en och frågan om styrning är därför avgörande. 

Hur är det organ som har ansvaret för att fastställa dessa redovisningsstandarder anpassat 

till internationella styrelseformer, i förhållande till demokratiska organ, organ som lagligen 

företräder statsmakten, och i synnerhet EU? 

Den andra punkt som vi måste titta på när det gäller styrning är givetvis balansen mellan 

dessa organ. Vilken är den geografiska balansen, vilken är balansen i fråga om 

representationen inte bara av dem som utarbetar standarderna, utan också av dem som 

måste använda dem? 

Den tredje punkten är finansieringen. Hur ska dessa organ finansieras? Kan idén om en 

skatt på näringsverksamhet, som skulle kunna samordnas av tillsynsorgan, vara givande? 

Skulle organen kunna finansieras av regeringen, av Europeiska gemenskapen? Vi hoppas 

att kommissionsledamot Charlie McCreevy ska komma med några väl underbyggda förslag 

på den punkten. 

Den fjärde frågan beträffande dessa organ är programmet. Är det rätt att de utvecklar 

begreppet korrekt värde när vi vet vilka effekter det kan ha på den finansiella stabiliteten? 

Är det rätt att detta organ utarbetar ett program för små och medelstora företag om Europa 

inte behöver ett sådant program? I denna fråga om standarder för små och medelstora 

företag – bara för att Sydafrika eller Australien kan behöva dem, liksom vår föredragande 

har sagt – är det riktigt att kommissionsledamot Charlie McCreevy inte kan garantera att 

Europa får någon talan i dessa organ. Som ett första steg är det är absolut väsentligt att 

Europa ser till att finnas med för att representera styrkan hos samtliga medlemsstater och 

föra fram samtliga EU-medborgares röst, i IASB, IASCF och IFRIC. Kommissionsledamot 

Charlie McCreevy, det är ert ansvar. På den punkten förväntar vi oss att ni ger oss väl 

underbyggda förslag. 

Sharon Bowles, för ALDE-gruppen . – (EN) Fru talman! Internationella 

redovisningsstandarder används av allt fler länder och växer i betydelse och värde. Det gör 

det nödvändigt att stärka IASB:s redovisningsskyldighet och öppenhet, vilket kanske inte 

framstod tydligt från första början. Jag välkomnar åtgärder i den riktningen, men jag 

beklagar att man i några delar av betänkandet framför negativ kritik, i stället för att bekräfta 

att förändringar är på gång och peka på vägen framåt. Flera av mina ändringsförslag syftar 

därför till att se framåt, och understryka fördelar och goda sidor parallellt med behovet av 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


ytterligare anpassning, både av själva standarderna och av IASB som övervakar dem. Onödig 

politisering av tekniska frågor måste dock undvikas. Internationella redovisningsstandarder 

är ett viktigt verktyg för att främja jämförbarhet över gränserna och minska betungande 

krav på att företag ska rapportera under olika system, men det vore bra om 

årsredovisningarna var lättare att använda för andra jämförande syften. Men det kan mycket 

väl vara så att verktyg som XBRL-tagging kan utveckla detta. Jag måste tacka Ieke van den 

Burg för att hon förra veckan organiserade en intressant presentation i det här ämnet. 

De förslag som gäller små och medelstora företag orsakar oro i många läger. Jag uppfattar 

dem mest som verktyg för medelstora enheter, som kanske är på väg mot full offentlig 

rapportering, och mot bakgrund av detta kan det finnas anledning att hantera dem separat 

eller göra dem frivilliga. Men som kommissionsledamot Charlie McCreevy framfört är de 

alldeles för komplicerade för de flesta vanliga mindre och medelstora företag. 

Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka min kollega Alexander Radwan 

för hans utmärkta betänkande. Jag hoppas att den bayerska folkdräkten han har på sig idag 

inte betyder att han har ändrat politiska inriktning. 

Antagandet av internationella redovisningsstandarder (IFRS) i januari 2005 har gynnat 

Europeiska unionen genom att förenkla redovisningskraven över gränserna, göra det lättare 

att jämföra ekonomiska redovisningar för olika länder, konkurrenter och företag samt 

förbättra arbetet med reglerad tillsyn, bankverksamhet och kapitalmarknader. 

Internationella redovisningsstandarder används nu eller antas i mer än hundra länder, 

inklusive Australien och Sydafrika. 

Jag stöder kravet på ökad insyn, effektivitet och redovisningsskyldighet när det gäller IASB. 

I betänkandet uppmärksammas att det hann gå 17 månader innan IASB utsåg en ny 

ordförande. Detta är oacceptabelt. IASB är ett privat, självreglerande organ som har fått 

rollen som regelmakare och det är inte mer än rätt att vi därför kräver ökad 

redovisningsskyldighet och tillsyn. Vi bör också vara försiktiga med att kräva extra 

EU-strukturer som ska hantera tolkningen och tillämpningen av internationella 

redovisningsstandarder. Varför då? Vilken nytta gör de? 

Det har gjorts stora framsteg på detta område i fråga om konvergensen mellan Europa och 

USA samt för den europeisk-amerikanska färdplanen för samordning och harmonisering 

av redovisningsstandarder. Förra året undertecknade Förenta staternas president, Europeiska 

rådets tjänstgörande ordförande och Europeiska kommissionens ordförande ett gemensamt 

uttalande om att främja och skapa förutsättningar för erkännande av GAAP, de amerikanska 

allmänt accepterade redovisningsprinciperna, och av internationella redovisningsstandarder 

i båda dessa jurisdiktioner. Detta är mycket välkommet. 

När det gäller att tillämpa internationella redovisningsstandarder för små och medelstora 

företag, kan små och medelstora företag vara små eller mindre. Jag anser att det kanske 

kan vara bättre att göra tillämpningen valfri för att garantera flexibilitet, snarare än att 

förhindra den helt och hållet. 

Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Fru talman! Jag vill upprepa de tidigare komplimangerna 

till Alexander Radwan, inte minst eftersom hans betänkande gett oss en väldigt intressant 

debatt om konflikten mellan lagstiftning och självreglering, särskilt på global nivå. 

Jag förstår att våra ambitioner lämnar oss i bryderi. Å ena sidan vill vi att dessa 

internationella standarder ska tillämpas över hela världen, å andra sidan insisterar vi på 

vår auktoritet som medlagstiftare för att kunna bestämma innehållet i standarderna och 

23

24 

SV 


uppfylla vår skyldighet som medlagstiftare på ett ansvarsfullt sätt. Jag anser att 

Europaparlamentet på senare tid har visat att det gör det. 

Nyckeln anser jag finns i lägliga samråd, ett balanserat beaktande av samtliga parters 

intressen, inklusive rättigheter för tredje part som t.ex. anställda, lokala myndigheter, 

leverantörer och så vidare (eftersom adekvat finansiell rapportering gynnar fler än bara 

finansieringsinstituten), samt en ordentlig konsekvensbedömning. Kommissionen har här 

ett tungt ansvar. Och i den omedelbara framtiden måste dessa funktioner utföras för små 

och medelstora företags räkning. Vi kan göra detta till ett verkligt givande projekt för 

Europeiska unionen. 

Till sist har jag två kommentarer som även är relevanta för ett annat betänkande som vi 

kommer att rösta om under vår nästa sammanträdesperiod, Klaus-Heiner Lehnes betänkande 

om ett förenklat företagsklimat. Här anser jag också att reglerna inte bara gäller företag, 

finansieringsinstitut och de revisorer som lever på dem, utan också anställda samt andra 

grupper. Så vi får inte blanda oss i reglernas kvalitet. Jag har förespråkat att reglerna 

hursomhelst bör tillämpas för avregistrerade företag och all extern verksamhet. Jag hoppas 

att ni håller med om att det även finns arbete för IASB inom det området. 

Slutligen vill jag upprepa mitt stöd till standarden eXtensible Business Reporting Language 

(XBRL). Som ni vet är Förenta staternas finansinspektion i färd med att besluta om att göra 

den obligatorisk. Jag vill uppmana er att tänka på hur EU ska reagera på detta och uppmuntra 

er att upprätta en färdplan för Europeiska unionen i enlighet därmed. 

John Purvis (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det finns problem med insynen och styrningen 

av IASB, International Accounting Standards Board, men organisationen har accepterat 

kritiken och erkänt att det behövs en förändring. Åtgärder har vidtagits och fler är planerade: 

publicering av återkopplingsrapporter, beslutsförklaringar, påtryckningar för kostnadsoch 

intäktsanalyser samt en utvidgad och aktivare delaktighet för styrelsen. Den gjorde 

sitt yttersta för att kommunicera med Europaparlamentet. 

Alexander Radwans betänkande har förbättrats avsevärt jämfört med de tidigare versionerna 

och jag tror att de positiva ändringsförslagen från PPE-DE-gruppen och ALDE-gruppen 

idag kommer att förbättra texten ytterligare. 

Jag vill tacka föredraganden, eftersom han trots våra meningsskiljaktigheter varit villig att 

kompromissa när det gäller vissa aspekter inom styrning. Tyvärr kan jag inte hålla med 

honom i frågan om internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. 

IASB ombads utarbeta en förenklad version för små och medelstora företag. Alexander 

Radwan vill i sitt betänkande inte erkänna att detta även kunde vara användbart i Europeiska 

unionen. Trots att förslaget fortfarande inte är klart tillkännages det redan i betänkandet 

att det definitivt inte kommer att främja europeiska företag. 

Ändå har vi fått veta flera gånger att standarderna kommer att bli valfria och är till för 

växande små och medelstora företag vars målsättning är att bli börsnoterade företag. Små 

företag utan ambitioner utanför de lokala marknaderna behöver inte tillämpa dem. I en 

opinionsundersökning som utfördes i september i fjol ansåg en tydlig majoritet bland de 

små och medelstora företagen i Europeiska unionen, inklusive tyska små och medelstora 

företag, att fördelarna vägde tyngre än nackdelarna och att de skulle komma att förbättra 

den finansiella rapporteringen. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


IASB:s ansträngningar för att utveckla globala redovisningsstandarder av hög kvalitet är 

ett viktigt och uppskattat bidrag till EU:s och världens ekonomi och vi bör därför välkomna 

detta. 

Antolín Sánchez Presedo (PSE). – (ES) Fru talman! Kravet sedan 2005 om att 

börsnoterade företag ska använda internationella redovisningsstandarder för sina 

konsoliderade finansiella rapporter har varit ett vittomfattande och mycket inflytelserikt 

politiskt initiativ. 

Cirka 100 länder använder standarderna och deras globalisering har gett förbättrad 

jämförbarhet och ökad insyn. Därmed har operatörernas förtroende ökat, vilket skapat 

mer lika villkor och en starkare marknadsdisciplin. 

Betänkandet innehåller två stora utmaningar i fråga om styrning. Å ena sidan har vi ett 

privat organ, som har upprättat valfria globala standarder sedan 1973 på företagsmässig 

och professionell grund och som nu befinner sig i en ansvarstyngd position. Det leder i sin 

tur till en förändring i dess organisation, förfaranden och sammansättning för att det ska 

kunna bli ett öppnare och mer kontrollerbart organ, med en behörighet som återspeglar 

den nya rollen. 

Det är nödvändigt att erkänna och samordna verksamheten för samtliga berörda offentliga 

och privata intressen och samtidigt säkra organisationens finansiering och självständighet 

när det gäller att fastställa standarder. Organisationen måste dessutom integreras i 

internationella ledningsstrukturer. 

Det är också nödvändigt att stärka den europeiska redovisningsstyrningen genom att anta 

en mer aktiv och integrerad strategi för upprättande, antagande, genomförande och 

bedömning av standarder. Det är avgörande att förbättra den begreppsmässiga ramen för 

standarder och man bör beakta att de varken är neutrala eller akademiska och kan skapa 

både vinnare och förlorare. Likaledes är det viktigt att bedöma deras effekter, garantera att 

de kan förenas med en europeisk strategi, lära från finansiella omvälvningar och reglera 

redovisningsstandarderna för administrativa koncessioner på ett balanserat sätt. 

De finansiella redovisningsarrangemangen för små och medelstora företag måste vara 

enkla och kopplas till den interna och globala marknaden. Dessa frågor tas upp i Alexander 

Radwans betänkande, som har samlat en bred enighet och som kommer väldigt lägligt 

med tanke på den kommande översynen i slutet av 2009. Enligt betänkandet ska det 

tillsättas ett tillsynsorgan och sammansättningen av Standards Advisory Council ska ändras 

före nästa år. 

Othmar Karas (PPE-DE) . – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr Radwan, 

mina damer och herrar! Jag välkomnar varmt detta betänkande och denna debatt, eftersom 

jag anser att vi tack vare den undersöker några mycket känsliga frågor grundligt och över 

partigränserna. 

Flera punkter avtecknar sig tydligt utifrån det som har sagts. För det första behöver vi en 

gemensam uppsättning standarder för börsnoterade aktiebolag, men vi vill inte klumpa 

ihop alla företag. För det andra, fastän vi inte förkastar särskilda regler som anpassats för 

små och medelstora företag, måste ramen för dessa regler fastställas av Europeiska unionen. 

För det tredje är de åtgärder som för närvarande föreslagits alltför komplexa och dyra. De 

gör ingen nytta för små och medelstora företag. Av dessa skäl måste vi avvisa dem. För det 

fjärde väntar vi fortfarande på tillfredsställande svar på frågorna om vem som gör reglerna 

och för vem, samt vem som övervakar processen. Det finns ingen demokratisk legitimitet. 

25

26 

SV 

Det finns ingen åtskiljande strategi. Små och medelstora företags berättigade önskningar 

har inte beaktats och systemet för demokratisk övervakning är otillräckligt. 

För det femte, genom att ta ställning i denna fråga eller försöka besvara dessa frågor, 

glömmer vi ofta bort att två tredjedelar av arbetskraften finns inom den privata sektorn i 

familjeägda företag och att majoriteten av dessa familjeägda företag är små och medelstora 

företag som inte söker finansiering från kapitalmarknaderna. Detta är en punkt som vi 

måste komma ihåg när vi ställs inför denna typ av förslag som behandlar alla företag lika. 

Tack för denna givande debatt! 


Richard Howitt (PSE). – (EN) Fru talman! I punkt 30 i vårt resolutionsförslag påpekas 

att resultatrapporter inte bara främjar investerarnas, utan också övriga berörda parters 

behov. 

Eftersom vi också uppmärksammar behovet av ändringar i EU-lagstiftningen i punkt 41 

vill jag påminna kommissionsledamoten om att parlamentet har röstat för att samtliga 

ändringar i det fjärde och sjunde direktivet om bolagsrätt ska omfatta ett krav på företagen 

om rapportering av sociala och miljömässiga resultat. 

Jag vill påpeka att sådana krav redan finns i Sydafrika, i Frankrikes lagstiftning om nya 

ekonomiska förordningar samt i rekommendationerna från projektet ”Prince of Wales’s 

Accounting for Sustainability” från mitt eget hemland, Storbritannien. 

Dessutom vill jag fråga kommissionsledamoten, med tanke på kommissionens 

rekommendation om miljöfrågor år 2001 i vår nya bokföring, om kommissionen skulle 

kunna utfärda en liknande rekommendation om sociala frågor i bokföringssammanhang. 

Kan kommissionsledamoten förmå IASB att inkludera sociala och miljömässiga aspekter 

i sin planerade publicering av ledningens kommentarer? Oavsett om kommissionen vill 

kalla detta för företagens sociala ansvar, kan vi idag kanske enas om att kalla det för 

redovisning av ansvarstagande företag. 

José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Den ekonomiska 

krisen nyligen har visat på betydelsen av högkvalitativa redovisningsstandarder för väl 

fungerande marknader. 

En annan viktig lärdom att dra av krisen är att det råder en viss asymmetri mellan den 

fastställda vikten av redovisningsstandarder och de privata organens karaktär och 

ledningsstrukturer, i fråga om deras ansvar för upprättande, fastställande och tolkning av 

dessa standarder. 

Alexander Radwan gör därför rätt i att påpeka att det första som bör hanteras är styrningen. 

Jag anser att han har lagt fram intelligenta och realistiska förslag om behoven hos de 

institutioner som representerar Europeiska unionen, som att vara mer aktiva i processen 

med att fastställa standarder som ska införlivas i gemenskapens lagstiftning samt engagera 

sig i hur dessa privata organ fungerar internt. Ökad insyn, skydd för att förhindra 

intressekonflikter och bredare geografisk representation är några av förslagen i Alexander 

Radwans betänkande. 

Den andra aspekten som hanteras i betänkandet handlar om små och medelstora företag. 

I denna kammare har vi betonat vikten av att förlika två målsättningar: förenkling och 

sänkta kostnader för små och medelstora företag i fråga om redovisningsförfaranden och 

tillhandahållandet av lämplig information för marknadsaktörer. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Den sista punkten i Alexander Radwans betänkande – som jag instämmer i – är behovet 

av globala standarder i en global miljö. Därför är det mycket viktigt att nå överenskommelser 

med de andra stora ekonomiska världsmarknaderna, i synnerhet Förenta staterna. 

Detta kräver ett större engagemang samt en utökad roll för EU:s institutioner, inklusive 

denna kammare och alla de som lyssnar idag. 

Reinhard Rack (PPE-DE) . – (DE) Fru talman! Jag kan helt och hållet instämma i vad vår 

kollega precis sagt. Den bakomliggande premissen här – och Alexander Radwan sätter 

fingret på detta i sitt betänkande – är att en institution utan ett politiskt mandat likväl bör 

vidta ett antal åtgärder som påverkar ekonomin, varav några är bindande. Det räcker inte 

att uppmana till bättre styrning eller bättre ramvillkor, de politiska organen måste också 

bli mer engagerade i denna fråga än tidigare. Vad vi gör här i Europaparlamentet är att ta 

ett steg i rätt riktning, men ytterligare steg måste tas. 

Det finns också en annan aspekt att beakta. Det som uträttas här på regional 

organisationsnivå – i detta fall Europeiska unionen – bör också återspeglas i den globala 

kontexten. Så det handlar inte bara om att försöka tillämpa dessa regler i vår egen del av 

världen. 

Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Fru talman! Som min kollega tidigare nämnde 

handlar detta betänkande om vem som ansvarar för vad i redovisningsprocessen. 

Europaparlamentets roll är mycket viktig och enligt mig berättigad. Jag vill dock uttrycka 

en viss tvekan när det gäller beaktandet av varje teknisk detalj och upprättandet av 

standarder. Jag anser inte att beskrivningen av bedömnings- och utvärderingsmetoden för 

säljbara och icke-säljbara tillgångar är helt tillfredsställande. Därför är jag tveksam till om 

vi verkligen ska försöka bedöma om det är en bra eller dålig metod. Vi bör vänta på att 

experterna har gjort sin bedömning. Samtidigt har översynen av standarden om icke-säljbara 

tillgångar och samråd i denna fråga påbörjats. Endast därefter bör vi fatta vårt beslut. Jag 

föreslår därför att vi inte ska stödja förslaget i artikel 30 e eller det i artikel 42. 

Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Kan kommissionsledamot McCreevy garantera 

att den gemensamma uppsättningen globala redovisningsstandarder – med en efterföljande 

satsning på en ökad standardisering av förfarandena – inte på något sätt kommer att 

rättfärdiga eller för den delen stärka kravet på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas 

i Europeiska unionen? 

Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen . − (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna 

för deras kommentarer. Det var verkligen en bred debatt med många åsikter i flera av 

frågorna och vi har noterat dem. 

Jag vill återigen betona att högkvalitativa internationella redovisningsstandarder är 

avgörande för att både EU:s och världens kapitalmarknader ska fungera väl. Processen med 

att utveckla dessa standarder bör därför styras handfast. Den bör karaktäriseras av en hög 

insynsnivå och den bör garantera en balanserad bedömning av de berörda parternas 

intressen. 

IASCF, Accounting Standards Committee Foundation, och IASB har under de senaste åren 

genomfört viktiga reformer av sina interna förfaranden men jag kan inte förneka att 

ytterligare förbättringar krävs. Dessutom är jag den förste att erkänna att Europeiska 

unionen behöver organisera sig bättre för att kunna vägleda och komma med förslag till 

IASB i dess process med att fastställa standarder. Kort sagt, även om IASB:s styrning och 

rutiner vore perfekta, skulle de internationella redovisningsstandarderna endast kunna 

27

28 

SV 


vara till hjälp för EU:s behöriga parter om de presenterades på ett sammanhängande, 

övertygande och lämpligt sätt. 

Nästan alla talare hänvisade till frågan om internationella redovisningsstandarder för små 

och medelstora företag och jag upprepar återigen att det för närvarande inte finns någon 

rättslig grund för att godkänna sådana i Europeiska unionen. Om den skulle ändras krävs 

det medbeslutande av Europaparlamentet. Låt mig bara upprepa, som jag redan sagt tidigare 

angående internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag: när IASB 

utförde detta arbete förklarade jag tydligt i ett antal anföranden att de inte skulle förutsätta 

ett automatiskt stöd för detta särskilda projekt från Europeiska unionen. Vi skulle endast 

rekommendera det om det var enkelt och effektivt och uppfyllde behoven hos små och 

medelstora företag. 

De fick reda på detta när de höll på med sitt arbete. Deras första samrådsdokument har 

lagts fram. Jag tog då tillfället i akt och berättade för dem att det inte uppfyllde kriterierna 

och att som det såg ut nu kunde jag överhuvudtaget inte ens överväga att rekommendera 

dem för små och medelstora företag, eftersom de varken var enkla eller effektiva. Det är 

fortfarande min ståndpunkt men med tanke på vad andra har sagt, i synnerhet John Purvis, 

skulle det säkert vara bra om det fanns en enkel och effektiv internationell 

redovisningsstandard för små och medelstora företag – men endast av det skälet. 

Idén är bra. Jag vill inte alls racka ner på idén, men jag kommer varken nu eller i framtiden 

att stödja något för små och medelstora företag som bara är mer komplext och som ingen 

förstår. Det behövs inte. Jag vill ta denna chans att återigen upprepa vad jag sagt tidigare 

om detta. 

Ieke van den Burg nämnde frågan om XBRL. Vi arbetar tillsammans med 

tillsynsmyndigheten för värdepappershandel för att få enighet kring de tekniska 

standarderna för affärsuppgifter och som ett resultat av denna dialog kan kommissionen 

vidta ytterligare åtgärder som syftar till kompatibilitet för system för regleringsinformation. 

XBRL kan tillåta investerare att utnyttja de internationella redovisningsstandarderna till 

fullo. Samtliga åtgärder som syftar till att kräva att XBRL ska användas i Europeiska unionen 

bör genomgå en grundlig konsekvensbedömning, inklusive en ekonomisk bedömning av 

kostnader och fördelar. 

Jag diskuterade också frågan med Chris Cox, ordföranden för den amerikanska 

finansinspektionen, under mitt senaste besök i USA och jag stöder att vi i framtiden behåller 

denna punkt på dagordningen i vår dialog om tillsyn med de amerikanska myndigheterna. 

Dessa standarder måste godkännas internationellt samt bli tekniskt oberoende och 

kompatibla. 

Utvecklingen är mycket spännande och jag vet att Ieke van den Burg nyligen har kommit 

i kontakt med detta. Jag tog samma chans för några månader sedan och lät experter visa 

mig hur det i själva verket fungerar. Jag anser att det verkligen är revolutionerande och 

samtidigt något att välkomna. Men vi kommer inte att göra någonting åt det riktigt ännu 

förrän vi har utfört andra saker. 

Gay Mitchell tog upp en viktig punkt. Vi vill inte att IASB ska komma och säga ”ett EU-organ 

eller något annat organ, vilket som helst”. Vi vill vara ett internationellt accepterat organ 

– eftersom detta mål är väl värt att eftersträva – och det måste vara ett oberoende organ. 

Jag anser att det ska antas men med ordentlig input från de berörda parterna. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Jag vill påminna alla om att det var Europeiska unionen som gav IASB denna betydelse. Vi 

var den största jurisdiktionen som sa att från och med 2005 skulle de internationella 

redovisningsstandarderna bli regel för börsnoterade företag. Det var för några år sedan 

som detta beslut togs, tillsammans med Europaparlamentet, och det i sig gjorde IASB och 

processen mer betydelsefull. 

Jag skulle säga – och jag har sagt detta tidigare även till IASB – att en provkörning – ni kan 

kalla det en konsekvensbedömning – bör utföras innan standarderna antas, särskilt av 

IASB, tillsammans med bidrag från Europeiska unionen och andra organ. Vi bör inte vänta 

tills standarderna har godkänts av IASB. Vår roll var att antingen stödja dem eller förkasta 

dem, inte att ändra dem. Jag anser att de ska testas ordentligt i förväg för att upptäcka 

eventuella problem, istället för att allvarliga problem upptäcks sedan man gått igenom 

hela IASB:s process. Vi upprepade detta flera gånger för IASB. Förhoppningsvis uppskattas 

de nya styrningsstrukturerna av de flesta av oss. 

Jag erkänner att det behövs mer arbete på detta särskilda område, men det i sin tur kan ge 

färre problem i framtiden. Förhoppningsvis kommer vi en dag att nå en situation där dessa 

saker mer eller mindre kommer att ske automatiskt och inte vålla för mycket bekymmer 

för någon, eftersom allt arbete redan kommer att ha gjorts i förväg. Då kommer vi inte att 

ha några problem. 

Alexander Radwan, föredragande. − (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina 

damer och herrar! Jag vill verkligen tacka för denna debatt, där målet med betänkandet har 

fått stöd och alternativ har presenterats på flera områden. 

Jag skulle vilja nämna två saker. Det finns en punkt som jag är säker på att vi alla är överens 

om, och som dessutom har nämnts upprepade gånger idag av flera talare som helt stöder 

denna allmänna utveckling, nämligen att organisationen bakom de internationella 

redovisningsstandarderna nu har vidtagit en del åtgärder, till exempel när det gäller frågor 

om styrning, som ett resultat av påtryckningar från Europaparlamentet och Europeiska 

unionen. Ibland måste vi vara tydliga – och jag vet att en del av mina kvinnliga kollegor 

har kritiserat mig på den punkten – eftersom vissa personer som har talat inför denna 

kammare under de senaste åren emellanåt har gett ett intryck av att Europaparlamentet 

inte betyder särskilt mycket för dem. Hur få framsteg som har gjorts framgår tydligt av 

betänkandet om styrning, där det föreslås att framtidens tillsynsmyndigheter endast ska 

följa råd från personer som de har utsett. Allt jag kan säga om detta är att alla som i 

framtiden måste redovisa för parlamentet hur han eller hon har röstat i en särskild fråga 

ska se till att en del av ansvaret och möjligheten att kunna påverka när det gäller politikens 

utformning är en del av paketet. Det var det första jag ville säga. 

Hur lite engagemang det finns i frågan om konsekvensbedömningar framgår tydligt av 

diskussionen. Organisationen bakom de internationella redovisningsstandarderna vägrar 

fortfarande att utföra dem. 

När det gäller frågan om standarder för små och medelstora företag vill jag säga något till 

er som anser att vi ska införa dem på frivillig basis. Inspirerad av John Purvis – John, detta 

riktar jag till dig – vill jag citera en oberoende kommentator. Peter Holgate, partner i 

PricewaterhouseCoopers, skrev följande i den tyska utgåvan av Financial Times: 

”Jag tar inte EU:s ståndpunkt på särskilt stort allvar. Även om det slutar med att de inte 

godkänner standarderna kan flera länder anta dem i sina nationella allmänt accepterade 

29

30 

SV 

redovisningsprinciper. Om några stora aktörer antar standarderna kommer deatt införas 

på ett annat sätt, fastän Europeiska kommissionen inte vill vara med och leka.” 

I slutändan innebär det att man måste anta att när väl några stater har antagit dessa 

standarder kommer de att införas obligatoriskt i hela Europeiska unionen. Sådan är denna 

organisations strategi. PricewaterhouseCoopers har redan sagt att de ser detta som en 

affärsmodell. Därför behöver vi vår egen uppsättning europeiska standarder för små och 

medelstora företag: vi kan bygga vidare på internationella redovisningsstandarder om det 

är lämpligt, men om det inte är det, då utvecklar vi våra egna standarder. Det är 

kommissionens skyldighet att se till att man inte prackar på oss standarder bakvägen, 

standarder som ingen vill ha men som ändå blir allmänt bindande. 

Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. 

Omröstningen kommer att äga rum idag kl. 12.00. 


(Sammanträdet avbröts kl. 11.55 och återupptogs kl. 12.00.) 

7. Omröstning 

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS 

Vice talman 

Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen. 

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.) 

Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Fru talman! Jag vill uppmärksamma er på att mitt 

kort inte fungerar. Jag använde ett kort som jag trodde att jag hade tappat bort på kontoret 

och det visar sig inte vara giltigt. Så jag är här, jag vill rösta, jag har mitt kort men det 

fungerar inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra men jag vill i alla fall att det tas till 

protokollet. 

Talmannen. − Vi skickar över en tekniker till er så att ni kan delta i omröstningen. 

Jag vill påpeka innan vi inleder omröstningen att jag inte kommer att läsa upp de 

siffermässiga resultaten av omröstningarna med namnupprop. Jag kommer endast att säga 

om de har antagits eller förkastats. 

7.1. Årlig politisk strategi 2009 (omröstning) 

− Före omröstningen om punkt 24: 

Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Fru talman! För två dagar sedan godkände vi politiska 

insatser på EU-nivå för organdonation och transplantationer. Jag ansåg att det var så viktigt 

att dessa insatser borde införlivas i detta resolutionsförslag med en lämplig kort hänvisning 

liksom den på röstsedlarna. 

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.) 

– Före omröstningen om punkt 37: 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE) . – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill föreslå 

att de båda orden ”oberoende konsekvensbedömning” ska läggas till efter ”bättre 

lagstiftning”. Så löd formuleringen i det ursprungliga utkastet, men av för mig okända skäl 

verkar den ha tagits bort. Såvitt jag kan se har det muntliga ändringsförslaget godtagits av 

de andra grupperna. 

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.) 

7.2. 2009 års budget - Avsnitt III kommissionen: budgetram och prioriteringar för 

2009 (A6-0084/2008, Jutta Haug) (omröstning) 

7.3. Förlisningen av New Flames last och föroreningen av Algecirasbukten 

(omröstning) 

– Före omröstningen: 

Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Med tanke på er kommentar om att 

meddela resultaten av omröstningarna med namnupprop, tillåt mig visa min tacksamhet 

mot alla dem som leder omröstningarna i denna kammare. Å allas vägnar vill jag tacka 

Alejo Vidal-Quadras för att han vidarebefordrade det förslage som jag lade fram i förrgår. 

Tack för att ni är överens om att förenkla förfarandet. 

– Före omröstningen om ändringsförslag 6: 

Gerardo Galeote (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Jag instämmer i ändringsförslaget och 

föreslår att där texten hänvisar till de regionala myndigheterna i Andalusien ska orden ”och 

lokala” läggas till så att det står ”de regionala och lokala myndigheterna i Andalusien”. 


7.4. Toppmöte Europeiska unionen - Latinamerika och Karibien (omröstning) 

– Före omröstningen om punkt 16: 

Emilio Menéndez del Valle (PSE). – (ES) Fru talman! I slutet av punkt 16, efter sista 

meningen, där det står ”växande antal utmaningar på global nivå”, föreslår jag att följande 

läggs till: ”men även karaktäriseras av framträdandet av allvarliga och långtgående 

ekonomiska kriser, som kan mildras eller lösas genom regional integration”. 


– Före omröstningen om punkt 22, första strecksatsen: 

Gabriela Creţu (PSE). – (RO) Jag skulle vilja att ni beaktade följande ändringsförslag till 

första strecksatsen i punkt 22, efter den första raden som handlar om att uppfylla 

millennieutvecklingsmålen (jag läser det på engelska): 

(EN) ”med ett jämställdhetsperspektiv för att öka kvinnors inflytande och försvara deras 

rättigheter.” 


7.5. Situationen i Burma (omröstning) 


31

32 

SV 

7.6. Biologisk mångfald och biosäkerhet (omröstning) 

7.7. Mot en reformerad Världshandelsorganisation (A6-0104/2008, Cristiana 

Muscardini) (omröstning) 

− Före omröstningen: 

Luigi Cocilovo (ALDE). – (IT) Fru talman! Jag vill på ALDE-gruppens vägnar fråga om 

det möjligtvis går att ha en separat omröstning om punkt 42. 

Harlem Désir (PSE). – (FR) Fru talman! Denna sena begäran från ALDE-gruppen förvånar 

mig, eftersom den inte ligger i linje med överenskommelsen som nåtts mellan grupperna 

i utskottet för internationell handel när den röstade om betänkandet. 

Vi kommer därför att invända mot begäran. Vi anser att förslaget i den punkten om att ge 

de minsta och fattigaste utvecklingsländerna en möjlighet att ta emot intäkterna från böter 

betalda av de stora utvecklingsländerna på uppdrag av WTO är en begäran som 

Europaparlamentet bör stödja. 

Talmannen. − Tack för det. Jag tänkte självfallet säga att begäran lämnades in efter 

tidsfristen och min nästa fråga var om kammaren kunde tänka sig att godta denna separata 

omröstning. 

Det är dock tydligt nu, så det kommer inte att ske. 

7.8. Frihandelsavtal med Gulf Cooperation Council (omröstning) 

7.9. Grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och närliggande 

politikområden (A6-0040/2008, Anne Ferreira) (omröstning) 

7.10. De internationella finansiella redovisningsstandarderna (IFRS) och styrningen 

av International Accounting Standards Board (IASB) (A6-0032/2008, Alexander 

Radwan) (omröstning) 

− Före omröstningen om ändringsförslag 8: 

Sharon Bowles (ALDE). – (EN) Fru talman! Detta är ett ganska enkelt ändringsförslag. 

Det gäller att ta bort ordet ”legitimitet” i meningen ”saknar insyn, legitimitet och ansvar”, 

vilket motsvarar en liknande strykning som föredraganden själv gjorde i ändringsförslag 

1. 

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades inte.) 

8. Röstförklaringar 

Röstförklaringar 


- Kommissionens årliga politiska strategi för 2009 (RC-B6-0144/2008) 

Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag avstod från att rösta i 

denna fråga eftersom jag anser att kommissionen har för mycket att göra och egentligen 

inte behöver ompröva vart den är på väg politiskt och strategimässigt. Den bör tala mer 

om avreglering än om hur vi kan förverkliga en gemensam invandringspolitik. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Många småföretag i regionen jag representerar skulle vilja se att färre bestämmelser infördes 

av kommissionen. Många människor skulle faktiskt vilja att den reglering som kommer 

härifrån genomfördes bättre över hela Europeiska unionen. 

Det finns många i min region som oroar sig över att kommissionen inte gör vad den ska 

göra. Till exempel kan kommissionen just nu skjuta upp överträdelseförfaranden mot flera 

medlemsstater när det gäller hasardspel för att dölja detta för allmänheten under några år. 

Det är någonting som kommissionen borde ta itu med nu. 

- Betänkande: Jutta Haug (A6-0084/2008) 

Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Fru talman! Kommissionens prioriteringar 

inför 2009 är ökad sysselsättning, klimatförändringarna och en hållbar utveckling i Europa. 

Speciellt sysselsättningen i EU är värd att notera. 

Amsterdamfördraget antogs i november 1997 under toppmötet i Luxemburg. Detta blev 

grunden för en europeisk sysselsättningsstrategi. På grund av problem med arbetslösheten 

i medlemsstaterna, där 17 miljoner vid den tidpunkten var arbetslösa, prioriterades denna 

fråga. 2006, nio år senare, hade 64,3 procent av invånarna i arbetsför ålder arbete i 

Europeiska unionen efter utvidgningen. Danmark hade den högsta sysselsättningen, Polen 

den lägsta. Totalt var 7,9 procent av invånarna i arbetsför ålder arbetslösa. I jämförelse var 

arbetslösheten i Förenta staterna 4,6 procent. Under det senaste året har 24 medlemsstater 

registrerat en sjunkande arbetslöshet medan tre rapporterat en ökning. De största 

nedgångarna skedde i Polen, Bulgarien och Lettland och den största ökningen av arbetslösa 

var i Estland. 

Jutta Haugs betänkande visar vilken viktig roll som medlemsstaterna spelar i Europeiska 

unionens sysselsättningspolitik. 

Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! I denna omröstning, liksom i 

omröstningen om Gulfstaternas olja, känner jag mig tvingad att lägga ned min röst eller 

rösta emot av den enkla anledningen att omröstningen föregriper Lissabonfördraget. 

Jag finner detta mycket arrogant och respektlöst mot de parlament som ännu inte har 

ratificerat Lissabonfördraget, i synnerhet det irländska folket som fortfarande ska hålla sin 

folkomröstning. 

Jag uppmanar Europaparlamentet och författarna till dessa resolutionsförslag att lägga 

band på sin iver och inte utnyttja ett fördrag som ännu inte ratificerats. För demokratins 

skull bör de avstå. 

- Toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien 

(RC-B6-0147/2008) 

Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag stöder den antagna 

resolutionen, utarbetad av José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra och andra. Det finns de 

som bara pratar och sedan finns det de som också gör något. 

Europeiska unionen bör stärka sitt förhållande till Latinamerika. Vi kan skörda frukterna 

från detta förhållande under flera generationer framåt, något vi inte kan säga om 

Galileo-projektet. 

33

34 

SV 


När allt kommer omkring – vilket påpekas i resolutionen – har parterna Europeiska unionen 

och Latinamerika tillsammans över en miljard invånare, utgör en tredjedel av FN:s 

medlemsstater och står för mer än en fjärdedel av världshandeln. 

- Betänkande: Cristiana Muscardini (A6-0104/2008) 

Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Fru talman! Syftet med 

Världshandelsorganisationen var att skapa en fri och multilateral handel. Det erkändes att 

en öppen marknad baserad på principerna vänskap och ärlighet är nyckeln till en stabil 

ekonomisk tillväxt och ett sätt att minska världsfattigdomen. 

För många personer framstår dock WTO fortfarande som något av en gåta. Detta på grund 

av bristen på insyn i deras verksamhet och att olämplig information offentliggörs. De 

nuvarande nedbantade arbetsgrupperna G4 och G6 ses ofta som möten mellan företrädare 

för de stora länderna som ska eller vill pracka på andra medlemmar sina åsikter. 

Ett annat problem är WTO:s brist på tekniskt och rättsligt stöd för mindre utvecklade 

länder som inte får några ekonomiska fördelar av en ökad marknadsliberalisering. 

Länder som till exempel Indien, Kina eller Brasilien behandlas som utvecklingsländer och 

kan därmed dra fördel av mer fördelaktiga villkor och olika skyldigheter. Jag anser att det 

är ett misstag i WTO:s politik. WTO beaktar inte den enorma potentialen hos dessa länder 

och deras resurser. Länderna utnyttjar detta och använder ofta prisdumpning i 

handelsförbindelserna, vilket är skadligt för andra länder. Det bör finnas en tydligare 

uppdelning av utvecklingsländer som beaktar faktorer som till exempel ekonomisk styrka 

och utveckling samt tillväxt av BNP och exporttillväxt. 

Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Vi håller med om behovet av en reform av 

WTO. Men den bästa reformen för Världshandelsorganisationen skulle vara att förändra 

förhandlingsparternas attityder, inklusive Europeiska unionens. 

Jag uppmanar därför mina kollegor att stödja den globala partiöverskridande kampanjen 

med krav på en fungerande handel, där jag delar ordförandeskapet med Abdi Abdirahim 

Haithar från den östafrikanska lagstiftande församlingen. Vi kräver fem saker. Låt oss 

avskaffa jordbrukssubventionerna. Låt oss avskaffa jordbrukstullarna. Låt oss liberalisera 

ursprungsreglerna. Låt oss betona ett ökat stöd till handeln, via bidrag till infrastrukturen 

istället för direkta budgetstöd till korrupta regeringar. Låt oss också ge låginkomstländer 

incitament att ta bort hindren mellan varandra så att de kan skapa välstånd – företagare 

kan skapa välstånd – så att de kan delta i det globala handelssystemet. 

- Betänkande: Anne Ferreira (A6-0040/2008) 

Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Fru talman! EU:s medborgare uppskattar 

miljön. Eurobarometer-undersökningar visar att över 70 procent av medborgarna vill att 

beslutsfattarna fäster lika stor vikt vid miljöpolitiken som de gör vid ekonomiska och 

sociala frågor. 

Klimatförändringar pågår. Under de senaste 100 åren har medeltemperaturen i Europa 

ökat med 0,095 grader Celsius och under nästa sekel skulle den kunna öka till 2 grader 

Celsius eller till och med 6 grader Celsius. OECD uppskattar att 6,4 procent av 

barnadödligheten och sjukdomarna i Europa orsakas av miljöförstöring. 

Europeiska unionen kan nå sina mål med att minska utsläppen som fastställts i 

Kyotoprotokollet (Talmannen avbröt talaren.) 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Talmannen. − Ursäkta, men ni talar alldeles för fort och tolkarna hänger inte med. 

Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) ... genom införandet av riktlinjer för handel 

med utsläppsrätter i EU-länder liksom andra instrument, inklusive ett europeiskt program 

för bekämpning av klimatförändringar. Jag tror att Anne Ferreiras betänkande kommer 

att uppmuntra medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder inom miljöskyddsområdet. 

Christofer Fjellner (PPE-DE). – Jag skulle vilja uttrycka mitt missnöje med att vi i dag 

inte har haft möjlighet att rösta mot förslaget om personliga koldioxidkort, dvs. personliga 

kort där vi förväntas mäta enskilda individers bidrag till växthuseffekten. Det är helt enkelt 

fel. Det är mot mänsklig verksamhet och utveckling och skickar jättekonstiga signaler: 

andas inte, träna inte, flåsa framför allt inte och, för guds skull, fis inte! 

Vilka skulle sanktionerna vara för dem som förbrukar för mycket koldioxid eller bidrar 

för mycket till växthuseffekten? Skulle vi förbjuda dem att andas helt? Nej, denna typ av 

idiotiska idéer undergräver vår trovärdighet och tar bort fokus från de riktiga, verksamma 

medlen, nämligen handeln med utsläppsrätter, pollutors pay-principer och andra metoder 

som faktiskt fungerar. 

Jag är förvånad över att det inte är fler som har protesterat mot det här förslaget och att 

det verkar passera igenom obemärkt. Jag är hemskt ledsen om jag med det här talet har 

bidragit till att förbruka mer koldioxid än jag egentligen har rätt till. Jag är ledsen för det. 

- Betänkande: Alexander Radwan (A6-0032/2008) 

Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Jag röstade för resolutionen om 

internationella redovisningsstandarder. IFRS gör det enklare att jämföra bokslut från företag 

som arbetar inom samma eller till och med olika sektorer. Jag anser att Europeiska unionen 

bör undersöka om det går att göra några vinster, och i så fall vilken typ av vinster, genom 

att införa internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. 

Skriftliga förklaringar 


- Kommissionens årliga politiska strategi för 2009 (RC-B6-0144/2008) 

Giles Chichester (PPE-DE), skriftlig. - (EN) De brittiska konservativa stöder betoningen 

i denna resolution av bättre lagstiftning, minskade administrativa bördor, förnyad betoning 

när det gäller att nå Lissabonstrategin om tillväxt och sysselsättning och om vidare framsteg 

för att stödja den inre marknaden. Vi gav också vårt stöd till hänvisningarna till oberoende 

konsekvensbedömningar av lagstiftningen, som är en politik som de konservativa 

Europaparlamentsledamöterna länge förespråkat. 

Vi kan dock inte stödja bland annat hänvisningarna till en gemensam invandringspolitik 

eller en gemensam asylpolitik, eventuella förslag om att minska medlemsstaternas frihet 

att agera på området för rättsliga och inrikes frågor, skapandet av en ”Europeisk avdelning 

för yttre åtgärder” eller eventuella förslag om en försvarskapacitet för EU. 

Av dessa skäl lade vi ner våra röster i den slutliga omröstningen. 

Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig . − Resolutionsförslaget 

innehåller en rad vaga punkter. Vi är för utvecklandet av en inre marknad. En formulering 

där EU-parlamentet beklagar bristen på konkret harmonisering på detta område kan dock 

tolkas i flera riktningar. En av dessa är att fler totalharmoniserande detaljregleringar bör 

införas, vilket vi inte stödjer. 

35

36 

SV 


Då förslaget dessutom förkastar alla försök att åternationalisera sammanhållningspolitiken 

och stödjer en gemensam invandringspolitik och utvecklandet av en enhetlig Natopolitik 

har vi valt att rösta nej till det gemensamma resolutionsförslaget. 

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I ett EU karaktäriserat av försämrade 

sociala och ekonomiska villkor för arbetstagarna och för befolkningen i sin helhet och där 

koncentrationen av rikedom, ojämlikhet och fattigdom fortsätter att öka, är det typiskt att 

varken kommissionen eller majoriteten i denna kammare anser att kampen mot denna 

oacceptabla situation är en prioritet. Dessutom skulle det inte kunna vara på något annat 

sätt med tanke på att det är just EU-politikens mål att främja denna situation. 

Syftet med prioriteringarna i fråga är att förstärka en nyliberal politik och fokusera på fler 

åtgärder för att främja ett totalt genomförande av den inre marknaden (det vill säga en 

liberalisering av marknaderna för tjänster, varor och arbetskraft genom flexicurity) och 

internationell handel i linje med en federalistisk och militaristisk agenda (som inkluderar 

en översyn av den egna strategin och av Natos strategi), och utifrån det ännu inte ratificerade 

(!) Lissabonfördraget. 

Under ett år när val till Europaparlamentet kommer att hållas, blir vi slutligen pressade och 

uppmanade att stärka EU-propagandan och mystifikationen kring dess politik. De som är 

för en sådan linje förkastade ändringsförslaget som lades fram av vår grupp om att fördöma 

EG-domstolens domar om legitimerad lönedumpning och inskränkta rättigheter för 

fackföreningarna. 

Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig . − (PL) I Europaparlamentets resolution om 

den årliga politiska strategin för 2009 hänvisade man positivt till flera punkter i Europeiska 

kommissionens dokument. Det är särskilt viktigt att betona det ömsesidiga beroendet 

mellan ekonomisk utveckling, social utveckling och miljöskydd. De är alla viktiga för att 

skapa hållbara ekonomier. Som ledamot i utskottet för den inre marknaden och 

konsumentskydd välkomnar jag särskilt stödet till initiativ som siktar till att ta till vara de 

små och medelstora företagens möjligheter. 

Vi bör inte bortse från frågan om korrekt genomförande av direktiv som är av central vikt 

för den inre marknaden, särskilt tjänstedirektivet och direktivet om konsumentkrediter. 

Bestämmelser måste införlivas ordentligt i samtliga medlemsstaters nationella lagstiftning 

om det ska finnas några verkliga fördelar med den europeiska integrationen. Vi bör dock 

inte glömma att Europeiska kommissionen spelar en central roll genom övervakning, 

rapportering och även som stöd till medlemsstaterna i deras ansträngningar för att nå detta 

mål. 

I resolutionen noterade Europaparlamentet konsekvenserna av EG-domstolens senaste 

domar i fallen Viking, Laval och Rüffert och behovet av ytterligare diskussioner i 

Europaparlamentet. Jag räknar med Europeiska kommissionens inblandning här och med 

konstruktiva diskussioner med dess företrädare. 

Jag håller med om att år 2009 blir en vattendelare för EU-institutionernas verksamhet. Jag 

är dock optimistisk och tror att detta inte hamnar i vägen för genomförandet av centrala 

mål under året. 

Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen 

(PSE), skriftlig. − (DA) Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har beslutat 

att rösta emot ändringsförslaget som lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


alliansen om ett ovillkorligt avskaffande av målet om en andel biodrivmedel på 10 procent 

år 2020. 

Vi kommer inte att kompromissa när det gäller hållbarhet, varken i sociala eller miljömässiga 

termer, och därför insisterar vi på att uppfyllandet av målet om 10 procent kvarstår som 

en skyldighet och att det kan utföras på ett hållbart sätt. 

Vi kan tänka oss att revidera målet om det blir tydligt att det inte kan uppnås på ett hållbart 

sätt. Vi anser ändå att kommissionens årliga politiska strategi är rätt kontext för att fatta 

detta beslut, genom förhandlingar om EU:s paket om klimatförändring, inklusive direktivet 

om förnybar energi. 

Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för ändringsförslagen 1, 2, 3 

och 4 som lades fram av den socialdemokratiska gruppen till det gemensamma förslaget 

till resolution om kommissionens årliga politiska strategi för 2009. De begärde att 

kommissionen skulle lösa det politiska dödläget för direktivet om arbetstider, direktivet 

om tillfällig personal och direktivet om överföring av pensionsrättigheter. Det är centrala 

aspekter i EU:s social- och sysselsättningspolitik. Dessa ändringsförslag innehåller krav på 

att kommissionen ska uppfylla sina åtaganden om att lägga fram ett lagförslag om 

minimistandarder för gränsöverskridande kollektivavtal som skulle tillåta medlemsstaterna 

att förbättra sina standarder, särskilt genom kollektivavtal. 

Jag beklagar att dessa ändringsförslag inte har lyckats samla den majoritet som krävs. 

Följaktligen röstade jag emot den text som följde, eftersom den inte beaktar de sociala 

behoven inom EU. 

- Betänkande: Jutta Haug (A6-0084/2008) 

Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig . − (PL) 2008 är året då 

Lissabonfördraget, som ska träda i kraft 2009, ska ratificeras. Det kommer att ge Europeiska 

unionen nya befogenheter och kommer att få en betydande inverkan på gemenskapens 

budget. 

Det nyligen tillsatta Europaparlamentet och kommissionen kommer att tillämpa ett helt 

nytt budgetförfarande inför budgetåret 2010. Av detta skäl är det otroligt viktigt att få en 

tydlig överenskommelse om förändringar i relevanta budgetinstrument och rättsakter i 

slutet av detta år för att garantera tydliga regler inför 2010. Dessutom behöver vi intensifiera 

förberedelserna för en omfattande översyn av samtliga aspekter av EU:s utgifter för att 

kommissionen ska kunna lägga fram en rapport i slutet av året. 

Solidaritetsprincipen måste prioriteras inför nästa år och finansieringen av dess 

genomförande måste garanteras. Med tanke på det tillgängliga manöverutrymmet inom 

ramarna för den fleråriga budgetramen oroar det mig att kommissionens redan existerande 

prioriteringar och de nya uppställda prioriteringarna i praktiken inte kan uppnås samtidigt 

utan att de förra får lida. 

Av detta skäl bör det första budgetförslaget ge en realistisk bild av samtliga krav inför nästa 

år med beaktande av Europaparlamentets krav på att samtliga belopp som avsatts till 

pilotprojekt som ligger i de europeiska medborgarnas intresse ska utnyttjas. 

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Låt oss komma ihåg att vid sidan om 

gemenskapens budget för 2009 förs det en annan debatt om att se över hela EU:s budget, 

37

38 

SV 


vilket fastställts i det interinstitutionella avtalet. Hur denna översyn ska utformas måste 

ännu fastställas, men vi oroar oss redan för några av målen som angivits. 

Dessutom har rådet redan meddelat sin avsikt att fastställa en realistisk och rigorös nivå 

för betalningar. Nivån på deras åtaganden och betalningsbemyndiganden måste analyseras 

noggrant i relation till gemenskapens kapacitet att absorbera dem. Detta talar för att 

ytterligare nedskärningar i struktur- och samordningspolitiken är mer sannolika, vilket vi 

motsätter oss. Vi har en annan uppfattning och anser att en detaljerad analys bör göras om 

hela beloppet som fördelats under dessa budgetrubriker inte används och att åtgärder bör 

vidtas för att garantera att de utnyttjas fullt ut. 

Under tiden insisterar man i förslaget på ökade anslag för externa åtgärder för att 

tillhandahålla resurser som är förenliga med EU:s ambitioner. Förkastandet av vårt 

ändringsförslag har bringat klarhet i vad det verkligen betyder. Vi motsätter oss kraftfullt 

rådets begäran om ytterligare anslag i gemenskapsbudgeten för militära utgifter som en 

del av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. 

Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig . − (PL) Fru talman! Budgeten för 2009 måste 

beakta de särskilda omständigheter som påverkar nästa år. 

Först och främst budgetkonsekvenserna om Lissabonfördraget träder i kraft, liksom EU-valet 

och utformningen av det nyvalda Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, 

vilket blir en utmaning för kontinuiteten i EU:s lagstiftande och budgetära verksamhet. 

Samtidigt är det året då budgetplanen 2007–2013 ska genomföras fullt ut, efter två år för 

att ”komma upp i varv”, något som påverkats av förseningar i lagstiftningen och, som ett 

resultat av det, en försenad start för de långsiktiga programmen. 

Betoningen av att finansiera innovativa strategier är förståelig, liksom EU:s utrikespolitiska 

ambitioner. Detta kan dock inte ske på bekostnad av sammanhållningspolitiken, som är 

enormt viktig just nu på grund av skillnader i utveckling mellan olika länder och regioner. 

I avsnitt 3 i betänkandet, som handlar om solidaritetsprincipen, beskrivs hur 

strukturfonderna kan användas på ett öppet och riktigt sätt. Detta får särskild betydelse 

med tanke på budgetöversynen som planeras för 2008-2009, vilket i sin tur får 

konsekvenser för EU:s budget efter 2013. Detta är ännu en viktig fråga för budgetpolitiken 

för 2009. 

David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Jag välkomnar innehållet i Jutta Haugs betänkande 

om budgetförfarandet 2009: avsnitt III – kommissionen: budgetramen och prioriteringarna 

för 2009. I betänkandet tillhandahålls riktlinjer som bidrar till att förenkla övergången 

från det nuvarande till det nya förfarandet som ett resultat av Lissabonfördraget. Jag röstade 

för detta betänkande. 

- New Flames förlisning (RC-B6-0180/2008) 

Brian Simpson (PSE), skriftlig . − (EN) Fastän jag röstar för detta gemensamma förslag 

till resolution måste jag säga att det är en typisk resolution från Europaparlamentet. Den 

har inte lagts fram på grund av oro för miljön eller sjösäkerheten, utan för att konservativa 

spanska politiker fortfarande desperat försöker kräva tillbaka Gibraltar och genera den 

egna regeringen. 

Det är en text där man försöker tillgodose allt och alla och där man pladdrar på om 

småsaker. Endast ett begränsat utrymme ägnas åt den viktiga frågan om sjösäkerheten. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Den engelska versionen verkar dåligt skriven och punkt 12 är helt obegriplig och en praktisk 

omöjlighet, vilket är anledningen till att denna punkt inte kan tas på allvar även om man 

förstår vad som står där. 

Det viktiga är att oljan har tagits bort från skeppet och att Europeiska sjösäkerhetsbyrån 

och Gibraltars regering och de spanska myndigheterna agerade snabbt och riktigt när 

olyckan väl var framme. Vi måste dessutom se till att hela frågan om sjösäkerheten tas upp. 

Allt det skulle ha kunnat rymmas på två sidor och hade varit mycket effektivare än de fyra 

sidor av pladder som vi nu har framför oss. 

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen) 

- Toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien 

(RC-B6-0147/2008) 

Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till 

resolution om det femte toppmötet i Lima mellan EU och länderna i Latinamerika och 

Västindien, eftersom jag anser att toppmötet i Lima kommer att ge en exceptionell möjlighet 

att konsolidera det strategiska partnerskapet mellan två regioner. Dessutom kommer det 

att öka ansträngningarna att nå millennieutvecklingsmålen 2015, inklusive att främja 

demokrati och rättsstatsprincipen, skydda och garantera de mänskliga rättigheterna, särskilt 

med tanke på kvinnornas situation, samt öka den sociala sammanhållningen och minska 

fattigdomen. 

Jag delar den växande övertygelsen om behovet av att skapa ett centrum för övervakning 

av migration som gör att vi kan få en ökad kunskap om migrationen mellan Latinamerika, 

Västindien och Europeiska unionen. 

Gemensamma initiativ är nödvändiga för att skydda miljön, den biologiska mångfalden 

och skogarna samt för kampen mot klimatförändringar, ökenutbredning och vattenbrist. 

Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig . − Vi sympatiserar med mycket 

i detta förslag till resolution, men delar av innehållet är sådant som detta parlament inte 

har med att göra utan är ärenden för medlemsstaterna och eventuellt utrikesministerrådet 

att ansvara för. 

Som alltid läggs det in ovidkommande ändringsförslag från olika grupper i olika stora 

principiella frågor som till exempel om att MRTA ska inkluderas i EU:s förteckning över 

terroristorganisationer och om försöken till en fredsprocess i Colombia. 

Det är viktiga frågor, men av sådan dignitet att de inte ska beslutas av EU-parlamentet, utan 

av medlemsstaternas behöriga beslutsfattare. 

Därför har vi röstat mot betänkandet. 


Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots den aktuella resolutionens försiktiga 

utformning är det svårt att dölja den underliggande önskan om ett globalt biregionalt 

partnerskap, och att inrättandet av ett område för övergripande interregionalt partnerskap 

mellan EU och Latinamerika är embryot till en framtida frihandelszon (med fri rörlighet 

för varor, tjänster och kapital). Det gör att EU i sin tur kan främja integrationen med 

Latinamerika efter eget tycke och besvara ambitionerna från de största finansiella och 

ekonomiska grupperna (se målsättningarna i associeringsavtalen mellan EU och länderna 

och regionerna i Latinamerika, som till exempel Mexico och Chile). 

39

40 

SV 

Vissa av oss anser att resolutionens omständligt upprepade förhoppningar om vad som 

ska bli gemensamma principer, värderingar och intressen endast är ett försök att främja 

nykoloniala anspråk och EU-institutionernas inblandning i Latinamerika. 

Vi är helt emot EU:s avsikt att underlätta för transnationella företag att beslagta regionens 

ackumulerade rikedomar, naturtillgångar och biologiska mångfald. Det leder till att 

arbetstagare utnyttjas, arbetslösheten ökar, miljoner småbönder ruineras, miljön förstörs, 

utvecklingen blockeras och folken nekas sina rättigheter och sin suveränitet. 

Jens Holm, Kartika Tamara Liotard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − 

(EN) Vi beklagar att texten om reproduktiv hälsa, som var en del av resolutionen från 

gruppen Europeiska enade vänstern, tagits bort i kompromissförslaget från samtliga 

politiska grupper. Den raderade texten var följande: 

”Europaparlamentet efterlyser en offentlig politik som tillhandahåller infrastruktur, 

utrustning och samhällsomfattande tjänster som garanterar allmän tillgång till utbildning 

om kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa, inbegripet kvinnors kontroll över sin egen 

fertilitet, och som stödjer moderskap och faderskap så att kvinnorna kan planera sin familj 

och resten av sina liv, varvid alla förutsättningar för ett ökat deltagande på lika villkor ges”. 

David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Samarbete inom detta område kräver en dialog 

som bland annat främjar social sammanhållning och samarbete för att förebygga den 

globala uppvärmningen. Behovet av en djupare dialog kring dessa frågor motiverar min 

röst. 

Brian Simpson (PSE), skriftlig . − (EN) Jag välkomnar denna möjlighet att få en diskussion 

om situationen i Latinamerika och EU:s faktiska förhållande till den delen av världen tack 

vare toppmötet mellan EU och Latinamerika. 

Jag stöder det gemensamma förslaget till resolution, men vill betona att vi måste hitta en 

politisk lösning för problemen i och runt Colombia i linje med FN:s ståndpunkt. 

Vi vet att det förekommer svårigheter i länderna i den regionen och Europeiska unionen 

måste aktivt hjälpa dem att lösa sina problem, särskilt i fråga om droger och kriminalitet, 

och att befästa de demokratiska principerna hos deras regeringar och institutioner. 

Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig . − (EN) Storbritanniens konservativa har idag röstat 

för denna resolution, men vill förtydliga att hänvisningen som de reserverar sig mot – fullt 

stöd till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen och hänvisningen till 

”bekämpning av dödsstraff” i punkt 11 i resolutionen – rör en fråga som är en samvetsfråga 

för varje enskild konservativ parlamentsledamot. 

- Situationen i Burma (B6-0186/2008) 


David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Situationen i Burma kräver en enad och tydlig 

ståndpunkt från EU. Bredare och mer målinriktade sanktioner är en viktig del i en sådan 

ståndpunkt och ett globalt vapenembargo samt frigivningen av politiska fångar inklusive 

Aung San Suu Kyi välkomnas. EU bör inte bara pressa på Burma utan även ASEAN-länderna 

så att de vidtar åtgärder för att utesluta Burma från de fördelaktiga handelsregler som 

ASEAN erbjuder. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


- Biologisk mångfald och biosäkerhet (B6-0143/2008) 

Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Den minskade biologiska mångfalden är en 

av de största utmaningarna i dagens samhälle och den blir alltmer oroande i samband med 

klimatförändringarna. 

Oron över klimatförändringarnas effekter på den minskade biologiska mångfalden handlar 

om mer än att bara skydda arter från utrotning. Den minskade biologiska mångfalden gör 

ekosystemen mindre produktiva och effektiva i sin roll för människans överlevnad. 

Marker utan biologisk mångfald är till exempel mycket sämre på att binda kol, vilket 

accelererar klimatförändringarnas effekter. 

Därför stöder jag denna resolution i förhoppningen om att EU ska fortsätta att inta en 

ambitiös ståndpunkt i FN:s konvention om biologisk mångfald. 

Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig . − Junilistan stödjer det 

internationella arbetet för bevarandet av biologisk mångfald och biosäkerhet. Naturen 

erbjuder rikedomar som människan endast har börjat att upptäcka och det är angeläget 

att denna skatt av framtida möjligheter finns kvar för kommande generationer. Därför 

stödjer vi resolutionen idag. 

Det är dock viktigt att EU:s arbete med att bevara den biologiska mångfalden tillåter 

flexibilitet och anpassning av EU-direktiv och lagstiftning till nationella olikheter. Våra 

medlemsstaters miljöer ser olika ut och behöver därför olika slags skydd. 

Luca Romagnoli (NI), skriftlig . − (IT) I Miroslav Ouzkýs betänkande om EU:s strategi 

för biologisk mångfald (COP9) och förhindrande av biotekniska risker (COP/MOP4) 

ifrågasätts skyddet av den biologiska mångfalden och den rättvisa fördelningen av stöd för 

att utnyttja dessa resurser. 

Jag vill särskilt fokusera på frågan om biologisk mångfald och betona att de olika moderna 

teknikerna för gentekniken måste utvecklas och användas i cisgena och inte transgena 

syften för att stimulera processer som är så naturliga som möjligt. 

Jag håller med om att det är viktigt att vidta effektiva åtgärder mot biologisk piratkopiering 

genom att förse några av dessa produkter med CE-märkning och därmed garantera att de 

följer de relevanta gemenskapsdirektiven. 

- Betänkande: Cristiana Muscardini (A6-0104/2008) 

Bruno Gollnisch (NI), skriftlig . – (FR) I detta betänkande föreslås helt enkelt att WTO 

omvandlas till ett centrum för världsstyrning, med en mer framträdande roll för sekretariatet 

och privilegier som utarbetats med Europeiska kommissionen som modell (personal, 

initiativrätt osv.), en parlamentarisk församling etc. Allt samordnat med andra organ som 

vill kontrollera världen. 

Paradoxalt nog görs ett försök att rättfärdiga enhällighet, det vill säga samförstånd som, 

jag citerar, ”till skillnad från omröstningar med kvalificerad majoritet (eller det viktade 

omröstningssystemet) garanterar jämlikhet för alla medlemmar”. Den jämställdheten 

föraktas i praktiken i Europeiska unionen. 

Lika paradoxalt är kravet på att handelsbestämmelserna och systemen för tvistlösning 

tydligt ska omfatta sociala, miljömässiga och ”humanistiska” överväganden, medan däremot 

anslutningsansökningar endast skulle beaktas utifrån en kommersiell ståndpunkt! Ett sorts 

41

42 

SV 

rättfärdigande i efterhand av detta parlaments breda stöd för Kinas anslutning till WTO, 

när det nu klagar över landets sociala dumpning, för att inte tala om Kinas upprepade 

kränkningar av de mänskliga rättigheterna. 

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att betänkandet innehåller flera 

positiva punkter, som till exempel en ökad samordning av arbetet inom WTO, ILO, FN:s 

miljöprogram, FN:s utvecklingsprogram, världshälsoorganisationen och FN:s handelsoch 

utvecklingskonferens, försöker föredraganden tona ned liberaliseringen av den 

internationella handeln, något som inte kritiseras överhuvudtaget. 

Avsikten med betänkandets försiktiga strategi är endast att neutralisera kritiken och dölja 

avsikterna hos dem som, i likhet med de socialdemokratiska ledamöterna, försöker hitta 

en väg ut ur den kris som det kapitalistiska systemet står inför. 

I betänkandet bekräftas på nytt stödet för liberaliseringen av världshandeln, om än i 

försiktiga ordalag, samtidigt som konsekvenserna döljs. Liberaliseringen av internationell 

handel har främjat en avreglering av handeln mellan länder med enorma skillnader i 

ekonomisk utvecklingsnivå, till de stora finansiella och ekonomiska gruppernas, dvs. EU:s, 

förtjusning och vinning. 

I betänkandet anstränger man sig för att dölja att man stöder en liberalisering av handeln 

och att betänkandet är ett led i offensiven som leds av nyliberal kapitalistisk globalisering, 

vilket man påstår kommer att garantera ekonomisk utveckling och framsteg för 

mänskligheten. 

Inget kunde vara mindre sant. Vad vi ser och fortsätter att se är en ökad ojämlikhet i världen, 

en trend som kommer att förstärkas om den nuvarande nyliberala politiken fortsätter. De 

stigande matpriserna är ett exempel på detta. 

Därför röstade jag emot betänkandet. 


David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Jag välkomnar Cristiana Muscardinis betänkande 

Mot en reformerad Världshandelsorganisation. Systemet med representation, 

organisationens tvistlösningsmekanism samt dess allmänna legitimitet och insyn är alla 

områden som kräver uppmärksamhet. Analysen i betänkandet räcker faktiskt en bra bit 

som bidrag till debatten kring dessa frågor. I debatten krävs också ett ökat deltagande av 

och samråd med civilsamhället, utvecklingsländerna och olika FN-organ. Dessa åsikter 

motiverar min röst. 

Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Syftet med 

Världshandelsorganisationen var att skapa en fri och multilateral handel. Man insåg att en 

öppen marknad baserad på principerna vänskap och ärlighet är nyckeln till en stabil 

ekonomisk tillväxt och ett sätt att minska världsfattigdomen. 

För många personer framstår dock WTO fortfarande som något av en gåta. Detta på grund 

av bristen på insyn i dess verksamhet och att olämplig information offentliggörs. De 

nuvarande nedbantade arbetsgrupperna G4 och G6 ses ofta som möten mellan 

representanter för de stora länderna som prackar på eller vill pracka på andra medlemmar 

sina åsikter. 

Ett annat problem är WTO:s brist på tekniskt och rättsligt stöd för mindre utvecklade 

länder som inte får några ekonomiska fördelar av en ökad marknadsliberalisering. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Länder som till exempel Indien, Kina eller Brasilien behandlas som utvecklingsländer och 

kan därmed dra fördel av mer fördelaktiga villkor och olika skyldigheter. Jag anser att det 

är ett misstag i WTO:s politik. WTO beaktar inte den massiva potentialen hos dessa länder 

och deras resurser. Länderna utnyttjar detta och använder ofta prisdumpning i 

handelsrelationerna, vilket är skadligt för andra länder. Det bör finnas en tydligare 

uppdelning av utvecklingsländer som beaktar faktorer som till exempel ekonomisk styrka 

och utveckling samt tillväxt av BNP och exporttillväxt. 

Luca Romagnoli (NI), skriftlig . − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstar för 

Cristiana Muscardinis betänkande om en reform av WTO. Det har funnits ett behov av en 

reform av det multilaterala handelssystemet och särskilt WTO:s arbete rätt länge nu, särskilt 

med tanke på organisationens nuvarande storlek. Den har nu 151 medlemmar. 

Jag vill också betona det stora behovet av reformer när det gäller utvecklingsländerna. Idag 

åtnjuter länder med blomstrande handel, som till exempel Kina och Indien, en förmånlig 

och fördelaktig behandling eftersom de fortfarande klassas som utvecklingsländer och 

likställs med andra mindre utvecklade länder. Jag håller med om att gruppindelningen av 

utvecklingsländer bör bli tydligare och lättare att jämföra och att den bör stämma bättre 

överens med de aktuella ekonomiska omständigheterna i det berörda landet. 

- Frihandelsavtalet mellan EG och Gulfstaternas samarbetsråd (B6-0142/2008) 

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) En veritabel ”handbok” för 

frihandelsavtal… 

Texten är full av okritiska hänvisningar till allt från sänkning, avskaffande och liberalisering 

av icke-tariffära hinder, till oro över eventuell snedvriden konkurrens till följd av statliga 

subventioner, till vikten av förbättrad liberalisering av tjänster och investeringar samt 

konkurrensutsatta anbudsförfaranden, och den uttrycker mer eller mindre ett stöd för 

Lissabonfördraget. 

Resolutionen är så nyliberal att den tvingade socialdemokraterna att försöka rentvå sitt 

tysta godkännande av den genom att presentera en rad ändringsförslag ämnade att tona 

ned innehållet – så kallad kapitalism med ett mänskligt ansikte. 

Återigen kan vi se hur dessa frihandelsavtal försöker ta sig in fönstervägen när de nu inte 

lyckas komma in genom dörren. Genom att upprätta denna typ av avtal med regioner och 

länder runtom i världen håller EU gradvis på att främja liberaliseringen av den internationella 

handeln samtidigt som vi fortsätter att förhandla inom WTO. 

Vi förkastar bestämt frihandelsavtalen (hur mystiska de än framställs). Vi anser att människor 

måste organisera sig, enas och kämpa för ett slut på denna nyliberala politik, som haft 

sådana skadliga konsekvenser för arbetstagare och människor. 

David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Helmuth Markovs muntliga fråga till kommissionen 

om frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd bör få stöd. Ett 

frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd bör innehålla bestämmelser om 

arbets- och miljönormer samt de mänskliga rättigheterna. Utan sådana bestämmelser 

äventyras frihandelsavtalens sociala natur. Uppmaningarna om ett förnyat mandat måste 

hörsammas om Europeiska unionen ska kunna förbli trovärdig när vi försvarar en 

ekonomisk politik med socialt ansvar över hela världen. Min röst motiverar de åsikter jag 

framfört i frågan. 

43

44 

SV 


- Betänkande: Anne Ferreira (A6-0040/2008) 

Jan Andersson, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig . − 

Vi svenska socialdemokrater har valt att rösta för detta betänkande. 

Vi anser att ekonomiska styrmedel måste utarbetas på EU-nivå för att möta de många 

utmaningar som finns på miljö-och klimatområdet. I betänkandet betonas också 

subsidaritetsprincipen. 

Vi valde dock att inte stödja en skrivning om riktade regleringar för låginkomsthushåll. 

Det finns enklare och bättre generella åtgärder för att kompensera för sociala konskvenser av 

styrmedel i miljöpolitiken. 

Vi valde också att rösta emot ändringsförslag 2 och 3. Dessa täcker viktiga områden som 

förbränningsmotorers effektiviet och användningen av bekämpningsmedel. 

Vi anser dock att det bäst görs genom parlamentets pågående arbete med minska 

klimatpåverkan från personbilar och reglera användningen av bekämpningsmedel 

John Bowis (PPE-DE), skriftlig . − (EN) PPE-DE-gruppen välkomnar betänkandet om 

grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande 

politikområden. Vi anser att det innehåller flera bra och konstruktiva inslag som betonar 

betydelsen av marknadsbaserade styrmedel vid utveckling och genomförande av 

miljöpolitiken. Därför har vi röstat för detta betänkande. 

PPE-DE-gruppen vill dock uppmärksamma att den röstade emot andra delen av punkt 26, 

där kommissionen uppmanas att lägga fram ett lagstiftningsförslag om minimiskatt på 

koldioxid i gemenskapen före utgången av 2008. Vi hävdar bestämt att detta strider mot 

subsidiaritetsprincipen. Det är upp till medlemsstaterna själva att bestämma om 

skattepolitiken. PPE-DE-gruppen vill även betona att konceptet strider mot en fortsatt 

utveckling av ett effektivt EU-system för handel med utsläppsrätter. 

PPE-DE-gruppen betonar även att trots att en separat omröstning inte begärdes för punkt 

42 i betänkandet motsätter vi oss med utgångspunkt från samma skäl en EU-skatt på 

flygbensin och avgifter på kväveoxidutsläpp. 

Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic 

(PPE-DE), skriftlig . − Vi stödjer betänkandet Grönbok om marknadsbaserade styrmedel 

för miljöpolitiken och närliggande politikområden, A6-0040/2008, eftersom det tar upp 

många av de mekanismer som kan användas för att skydda eller förbättra miljön, t.ex. 

handel med utsläppsrätter, polluter pay-principen och en reform av de subventioner som 

är skadliga för miljön. 

Vi avvisar däremot tanken på ett införande av ett ”koldioxidkort” för personer och små 

företag, på vilket deras energiförbrukning och nivån på växthusgasutsläppen registreras. 

Dels menar vi att de praktiska svårigheterna torde vara ett hinder i sig. Vi menar också att 

förslaget strider mot den personliga integriteten och friheten, inte minst då det inte 

motiveras varför dessa data ska samlas in eller vad de ska användas till. 

Vi avvisar också förslaget om koldioxidtullar. Frihandel gör att jordens resurser används 

så effektivt som möjligt. Fokus bör ligga på internationella miljööverenskommelser. 

Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Anne Ferreiras betänkande om 

grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

politikområden, eftersom jag håller med om att användningen av dessa styrmedel är central 

för att nå en genomförbar och effektiv miljöpolitik. Åtgärder som förbättrar marknadernas 

funktion, som till exempel principen att förorenaren betalar, som tar hänsyn till kostnader 

i ekonomiska verksamheter med avseende på den miljöskada de orsakar, är en typ av statligt 

ingripande som bör uppmuntras, vilket erfarenheter på miljöskyddsområdet har visat. 

Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stöder Anne Ferreiras betänkande, eftersom 

jag anser att användningen av marknadsbaserade styrmedel, till exempel beskattning, 

bidrag och handeln med utsläppsrätter av miljöpolitiska skäl, är viktiga verktyg för att 

främja en hållbar utveckling, även om de inte är de enda. 

Jag håller med om vad som sägs i betänkandet rent generellt. Men jag anser samtidigt att 

det är för tidigt att införa en gemensam EU-skatt på koldioxid, eftersom den skulle vara 

svår att genomföra vid sidan av EU:s system för handel med utsläppsrätter. 

Dessutom håller jag inte med om att gemenskapens existerande riktlinjer om miljöskydd 

bör ersättas av marknadsbaserade styrmedel som till sin natur inte är ett alternativ till 

lagstiftning. 

Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig . − Miljöfrågorna är ett av de 

viktigaste fälten för EU-samarbetet. Gränsöverskridande miljöförstöring i Europa kan inte 

hanteras på nationalstatsnivå. Detta ger EU en självklar roll på sådana områden. 

Det är emellertid mycket oroande att betänkandet helt skamlöst använder klimatfrågorna 

som argument för att öka EU:s politiska makt och öppna för byråkrati och protektionism. 

Exemplen är många, alla är felaktiga. Här krävs gemensam beskattning, omprövning av 

begreppet fri konkurrens och införandet av så kallade gränsskattejusteringar, det vill säga 

tullar. 

Hur medlemsstaterna kommer till rätta med miljöpolitiken måste få bestämmas av 

medlemsstaterna själva. Det är i konkurrensen mellan länder och företag om att finna 

effektiva lösningar på miljöproblemen som kreativiteten kan blomstra, inte genom att 

byråkratisera tillvaron. 

Därför har vi röstat mot betänkandet. 


Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande går vidare med ett 

initiativ från Europeiska kommissionen och fastställer en rad riktlinjer från 

Europaparlamentet för att upprätta marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och 

näraliggande politikområden, något som vi ser på med mycket allvarliga reservationer och 

oro. 

I betänkandet anges att miljöförstöringen ska minska och miljöskyddet öka genom 

användningen av marknadsbaserade åtgärder och genom införande av principen att 

förorenaren betalar. Kostnaderna för detta kommer i slutändan att bäras av konsumenterna, 

i regel familjer som redan betalar mest i miljöskatt. 

I betänkandet hänvisas till betalning av avgifter för vattenförbrukning som inkluderar 

resurs- och miljökostnader. Vi vet redan att det finns stöd i enskilda länder för att ersätta 

inkomstskatt med beskattning baserad på principen att förorenaren betalar och att vissa 

även ser det som en framtida EU-skatt. 

45

46 

SV 

Förutom åtgärder på skatteområdet introduceras systemet med handel med koldioxidkvoter, 

som domineras av stora ekonomiska intressen och som kommer att främja ekonomisk 

spekulation. 

Därför röstade jag emot förslaget. 


Linda McAvan (PSE), skriftlig . − (EN) De socialdemokratiska parlamentsledamöterna 

stöder användningen av marknadsbaserade styrmedel för att tackla klimatförändringarna 

som till exempel EU:s system för handel med utsläppsrätter. Vi välkomnar det mesta av 

vad som står i grönboken och i betänkandet. Men vi har reservationer inom en del områden. 

Det är bland annat följande: 

- Punkt 47: Eurovinjett: Vi har förstått att kommissionen kommer att lägga fram ett 

lagstiftningsförslag om Eurovinjett och vi vill därför invänta det innan vi tar ställning. 

- Punkt 50: direktivet om beskattning av energiprodukter: vissa undantag i beskattningen 

av fossila bränslen för inhemska konsumenter har socialpolitiska målsättningar som måste 

respekteras. 

Olle Schmidt (ALDE), skriftlig . − Som svensk liberal har jag i grunden ett skeptiskt 

förhållningssätt till gemensamma EU-skatter. Så dock inte vad gäller miljöskatter. Samtidigt 

måste man vara noggrann med att fundera över vilken kombination av styrinstrument 

som är särskilt verkningsfull. Jag tror mycket på handel med utsläppsrättigheter och är 

inte principiellt negativ till en koldioxidskatt. Men avvägningen dem emellan måste vara 

väl genomtänkt och som förslagen ställdes mot varandra ansåg jag det lämpligt att göra 

en markering. 

Ferreiras betänkande blandade och gav. Det mesta var dock positivt och jag behövde därför 

inte fundera länge innan jag röstade för. Dock med brasklappen att allt inte var bra. 

Punkt 66, som inte var utplockad för separat omröstning, handlade t.ex. om att införa ett 

”koldioxidkort” för personer och små- och medelstora företag. Politik är förvisso att vilja. 

Men det ska helst vara genomförbart också. 

Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstar emot detta betänkande, eftersom 

de föreslagna styrmedlen har en anstrykning av planekonomi snarare än marknadsekonomi. 

Jag delar inte den rådande uppfattningen om vad som utgör en marknadsekonomi. 

- Betänkande: Alexander Radwan (A6-0032/2008) 

Bruno Gollnisch (NI), skriftlig . – (FR) De frågor som Alexander Radwan tar upp i sitt 

betänkande kan verka mycket tekniska, men de är väldigt viktiga. 

Offentliga myndigheter bör självklart få säga sitt vid definitionen av redovisningsstandarder, 

eftersom de har en sådan inverkan på samtliga ekonomiska aktörer och till och med på de 

nationella skatteintäkterna. Det är inte rätt att ett privat organ i praktiken får rollen av 

riktig lagstiftare utan någon politisk kontroll, särskilt med tanke på att IASB:s tekniska 

legitimitet ifrågasätts alltmer på grund av dess inställning till de berörda frågorna, som är 

mer teoretisk än professionell. Förutom det lämnar organisationens geografiska och 

professionella sammansättning en hel del övrigt att önska. Ja, nya standarder bör endast 

antas om de är användbara och nödvändiga och efter en noggrann kostnadsoch 

intäktsanalys. Ja, IASB:s roll bör begränsas till företag som är noterade på börsen och bör 

inte innefatta små och medelstora företag. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Principen om ”korrekt värde” gynnar en kortsiktig strategi och gör ekonomiska resultat 

till den dominerande faktorn i styrningen av företag. Den ökar ekonomins beroende av 

finansiering och gör marknaderna instabila. Europeiska unionen bör vägra att tillämpa 

den standarden. Föredragandens hållning i den frågan är något oklar. Vi avstår därför från 

att rösta om hans betänkande. 

Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Sedan januari 2005 har EU:s börsnoterade 

företag varit tvungna att använda internationella redovisningsstandarder för 

koncernredovisningar. 

Dessa standarder har utvecklats av den privata organisationen IASCF och av IASB som 

finansieras av privata medel (huvudsakligen företag inom samma område) och är inte 

föremål för någon offentlig reglering. 

Samtidigt som det aktuella betänkandet innehåller aspekter som vi reserverar oss emot 

föreslås det även vissa åtgärder för att hantera situationen, och man visar försiktighet när 

det gäller att tillämpa denna typ av internationella redovisningsstandarder på små och 

medelstora företag. 

Det är dock viktigt att vara tydlig om att det inte går att bota patienten med åtgärder som 

lindrar för tillfället för att minimera konsekvenserna av ekonomisk spekulation och 

förhindra att situationer inträffar som kan leda till en kollaps av det internationella 

ekonomiska systemet, för att för all framtid bevara den ökande liberaliseringen av 

kapitalrörelser. 

Vi måste tackla orsaken till problemet: ökad styrning av ekonomin genom upplånat kapital 

och en ökad ekonomisk spekulation, med flykt av produktiva investeringar som följd. Vi 

måste se till att finanssystemen främjar utvecklingen för medborgarna och deras länder 

istället för att tjäna storkapitalet! 

Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig . − (PL) Globala redovisningsstandarder av 

hög kvalitet är extremt viktiga för stabiliteten på finansmarknaderna. IFRS kommer utan 

tvekan att göra det enklare att jämföra företagens bokslut och som ett resultat av detta blir 

det möjligt för investerare att fatta bättre beslut. 

Jag vill dock påpeka att kraven som gäller små och medelstora företag skiljer sig från kraven 

som ställs på investerare på kapitalmarknaderna. 

Av detta skäl håller jag med föredraganden om att de internationella redovisningsstandarder 

som föreslagits av IASB för små och medelstora företag är alldeles för komplicerade. Jag 

vill betona att jag konsekvent kommer att opponera mig mot lösningar som istället för att 

förenkla skapar ytterligare hinder för företag. IASB-förslaget utarbetades med ganska stora 

små och medelstora företag i åtanke (över 50 anställda). Låt mig nämna en del uppgifter 

som nyligen publicerats av Eurostat, där det framkommer att företag med mindre än 50 

anställda utgör 98,7 procent av samtliga aktiva företag i Europeiska unionen och att bara 

1,1 procent, cirka 210 000 företag, är små och medelstora företag med över 50 anställda. 

Jag är inte emot själva idén om internationella redovisningsstandarder för små och 

medelstora företag. Jag anser dock att Europeiska unionen bör utföra en noggrann 

undersökning om vad små och medelstora företag har att vinna på att anta internationella 

redovisningsstandarder. Jag kommer att följa den fortsatta debatten med stort intresse. 

Peter Skinner (PSE), skriftlig . − (EN) Offentlig tillsyn av organ som till exempel 

IASCF/IASB är en kontroversiell fråga. En ökad enighet, genom IFRS, kan ge ökade fördelar 

47

48 

SV 

för företag som arbetar internationellt. Flera miljoner euro kan sparas genom att undvika 

dubbel redovisning. Denna typ av överenskommelser som genomförs med hjälp av en 

separat process utan insyn äventyrar samtidigt en offentlig granskning av detta förfarande. 

Små och medelstora företag behöver också ordentligt med uppmärksamhet och man vet 

mindre om behandlingen av dem än om behandlingen av stora företag. 

Dessutom är principen om korrekt värde sådan att den inte behöver undergrävas av 

alternativ och tolkningar utöver dem som det är rimligt att godta. 

Talmannen. − Röstförklaringarna är härmed avslutade. 

9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet 

(Sammanträdet avbröts kl. 12.55 och återupptogs kl. 15.00.) 

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA 

Vice talman 

10. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet 

11. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet 

12. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av 

demokratiska och rättsstatliga principer (debatt) 

12.1. Zimbabwe 

Talmannen. – Nästa punkt är sex resolutionsförslag om Zimbabwe (1) . 

Erik Meijer, författare . – (NL) Herr talman! Zimbabwes president Robert Mugabe var 

en gång en hjälte i frihetskampen. Tack vare honom fick Sydrhodesia lämna plats åt den 

nya staten Zimbabwe, vilket ledde till att den svarta majoritetsbefolkningen fick en 

demokratisk röst sedan det brittiska koloniala styret, och med det en apartheidpolitik 

inrättad av de vita, upphört och landet kunde resa sig mot den koloniala makten. 

Under många år var Mugabe en otroligt sansad härskare. Han gick inte vidare med det 

absolut dominerande kravet att omfördela markägandet. Han var endast radikal i sin 

negativa inställning till homosexuella. Det var när han riskerade att förlora makten som 

han mindes sina tidigare löften om markreform. Sedan dess har hans mindre välbetänkta 

åtgärder fört landets ekonomi till ruinens brant. Omfördelningen av jordbruksmark följde 

inte en ordentlig plan utan utfördes helt godtyckligt. De mest aggressiva anhängarna roffade 

åt sig mark för egen del. 

Ännu värre har han behandlat sina politiska motståndare. De har terroriserats och 

attackerats skoningslöst, men än så länge har de lyckats överleva. Redan när det hölls val 

förra gången fanns det misstankar om valfusk. Den här gången vann oppositionen 

parlamentsvalet och den föreslagna omräkningen verkar mest vara planerad för att beröva 

dem vinsten. Resultatet från presidentvalet har redan hållits hemligt i en hel månad, så 

storleken på Mugabes valförlust är fortfarande okänd. 

(1) Se protokollet. 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Under de senaste dagarna har han entusiastiskt förklarat att han aldrig kommer att ändra 

på någonting i landet. Han kan endast hålla det löftet med hjälp av våld och förtryck. Han 

kommer att göra det med hjälp av en fartygslast importerade kinesiska vapen. Med tanke 

på omständigheterna är det inte mer än rimligt att omvärlden engagerar sig i denna 

inhemska konflikt. Stöd åt flyktingar, stöd åt oppositionen och påtryckningar på 

regeringspartiet är nödvändiga för att uppnå det som Mugabe alltid själv sa att han ville 

uppnå, nämligen politisk makt åt majoriteten. 

Geoffrey Van Orden, författare . − (EN) Herr talman! Först och främst vill jag uttrycka 

min besvikelse över att rådet inte är representerat i denna viktiga debatt. 

Det har gått nästan en månad sedan valen hölls i Zimbabwe. Det råder ingen tvekan om 

att valen vanns av Rörelsen för demokratisk förändring (Movement for Democratic Change, 

MDC). Mugabe och hans hejdukar borde nu vara borta från ämbetet men vi har praktiskt 

taget inte hört någonting om valresultaten mer än att Mugabes anhängare återigen reagerar 

med våld och desperat försöker fixa till valsiffrorna. 

Under flera år har vi pekat ut Zimbabwe som den stora skamfläcken i Afrika, som ett 

vittnesbörd om resultaten av tyranni, korruption och exploatering genom en enda mans 

fruktansvärda regim. Mugabe har förstört vad som en gång var ett välmående land. Och 

ändå, under alla dessa år, har andra afrikanska ledare bara stått bredvid och antingen inte 

gjort någonting alls eller också uppmuntrat tyrannen så snart de haft tillfälle. Det är skamligt! 

Och vilken skandal detta har blivit. Och vilken tragedi – inte bara för Zimbabwes befolkning, 

utan för Afrika. 

Under alla dessa år har den viktigaste nyckeln till Zimbabwes öde legat i Sydafrikas händer, 

men Thabo Mbeki har inte bara misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som medlare 

utan har också helt öppet ställt sig på Mugabes sida. Hela världen bevittnade förstummat 

Thabo Mbeki, när hanför några dagar sedan förklarade att Zimbabwe inte befann sig i 

kris,utan att det bara var fråga om normal valpolitik. 

EU har åtminstone påfört riktade sanktioner mot Mugabes regim, men samtidigt gjort allt 

för att försäkra sig om att ingen tar dem på allvar. Man bjöd till och med in Mugabe, som 

är förbjuden att resa in i EU-länderna, till toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon i 

december i fjol, och av helt och hållet felaktiga skäl. Vilka diplomatiska eller ekonomiska 

ansträngningar har egentligen gjorts för att förmå andra afrikanska länder att göra det enda 

anständiga för Zimbabwe? Svaret är: mycket få. 

Men vi har fortfarande tid att göra det rätta. ANC-ledaren Jacob Zuma har uppmanat till 

handling för Zimbabwe. I vårt resolutionsförslag idag uppmanar vi alla välvilliga personer 

i det regerande Zanu-PF i Zimbabwe att omvändas och inse att en förändring är på väg. 

Det är dags att göra våra röster hörda. Låt oss få till stånd den demokratiska förändring 

som äntligen måste till för folkets skull i Zimbabwe. 

Bogusław Rogalski, författare . − (PL) Herr talman! Både den politiska situationen och 

den inre säkerheten i Zimbabwe försämrades plötsligt efter landets parlaments- och 

presidentval i mars. Själva det faktum att resultaten från valen ännu inte offentliggjorts 

visar hur rättsstaten förfallit och visar även den totalitära naturen hos landets makthavare. 

Själva demokratin är allvarligt hotad i Afrika idag. Regimen har återigen brukat våld mot 

oppositionen och mot Zimbabwes invånares förhoppningar om demokrati. Av den 

anledningen behövs en kraftig reaktion från EU och det bör inkludera parlamentet. Vi 

49

50 

SV 


måste reagera mot denna situation, men vi måste också fördöma Kinas agerande när de 

genom att sända ett fartyg fullt med vapen till Afrikas kust försöker stötta Mugabes regim. 

Därför stöder jag gärna den klausul i vårt gemensamma förslag till resolution som kräver 

att Kina slutar skicka vapen till Zimbabwe. Endast på detta sätt går det att minska antalet 

offer för den statsterrorism som landets medborgare utsätts för. 

Marios Matsakis, författare . − (EN) Herr talman! Efter många år under brittiskt kolonialt 

styre och en period av apartheiddiktatur under Ian Smith ledde en grupp frihetskämpar, 

varav en var Robert Mugabe, det dåvarande Rhodesia, numera Zimbabwe, till 

självständighet. 

Ingen kan förneka att dessa personer har bidragit till att göra Zimbabwe till ett fritt land 

men, vilket så ofta är fallet, gjorde den omfattande och långvariga makten tillsammans 

med opportunism och en omättlig aptit på personlig materialistisk vinning snart att den 

osjälviska frihets- och demokratiandan korrumperades och Mugabes regim förvandlades 

till en förtryckarregim utan framtidsvisioner och med omåttliga totalitära yttringar. 

Resultatet har blivit att Zimbabwe har isolerats och att landet stadigt försjunker i fattigdom 

och korruption. 

Vid de nyligen genomförda valen demonstrerade folket i Zimbabwe sin önskan om en 

välbehövlig förändring, men Mugaberegimen vill inte släppa ifrån sig makten och riskerar 

nu att på allvar störta landet in i anarki och inbördeskrig. 

Genom detta resolutionsförslag förmedlar vi budskapet att folkets önskan i Zimbabwe, så 

som den kom till uttryck genom valet, måste respekteras. Vi ser också till att de personer 

i Afrika som säger sig verkligen bry sig om situationen i Zimbabwe tar sitt fulla ansvar, 

inser situationens allvar, bedömer Mugabe så som han är idag och inte som han var för 

många år sedan, och agerar kraftfullt för att få till stånd en demokratisk övergång i 

Zimbabwe. 

Raül Romeva i Rueda, författare . − (ES) Herr talman! I ljuset av de senaste händelserna 

känner jag att situationen i Zimbabwe verkligen förtjänar vår uppmärksamhet vid detta 

viktiga möte. Jag instämmer därför, och hur skulle jag inte kunna göra det, i vad andra 

redan har sagt som har fördömt regeringsstyrkornas våld mot oppositionsgrupper, 

journalister och människorättsaktivister. 

Jag hoppas också att denna resolution åtminstone kommer att bidra till att stötta dem som 

både inifrån och utifrån landet försöker återställa den demokratiska processen. 

Det finns dock en speciell punkt som jag vill uppmärksamma, och det gäller det berömda 

fallet med det kinesiska fartyget An Yue Jiang som med 77 ton vapen och krigsmateriel 

med Zimbabwe som destination tvingades lämna den sydafrikanska hamnstaden Durban 

efter att hamnarbetarna vägrat lossa lasten och en domstol beslutat att vapnen inte fick 

transporteras genom Sydafrika. 

Enligt vad jag har hört söker fartyget nu efter en annan hamn där det kan lossa sin last, 

men med tanke på motståndet i området mot att ta emot lasten verkar det som om fartyget 

kanske måste återvända till Kina utan att ha utfört sitt uppdrag. 

Det står återigen klart att fartyget aldrig skulle ha tillåtits att avsegla och att alla regeringar 

måste samarbeta för att fastställa ett internationellt fördrag om vapenöverföring så snart 

som möjligt. Tyvärr finns det många platser som Zimbabwe i världen som aldrig borde 

tillåtas ta emot vapen eller krigsmateriel av något slag. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Låt detta exempel bli en sporre i arbetet mot en förhandling om ett kraftfullt och rättsligt 

bindande fördrag om vapenhandel, vilket så många icke-statliga organisationer inom 

IANSA (International Action Network on Small Arms) har krävt under många år, så även 

detta parlament. 

Urszula Gacek, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Snart är det en månad sedan 

presidentvalen ägde rum i Zimbabwe. Det borde verkligen vara tillräckligt med tid för att 

räkna rösterna och offentliggöra resultatet. Just nu pågår en omräkning i 23 valkretsar 

efter krav från det regerande Zanu-PF-partiet. Omvärlden är allvarligt oroad över hur 

valurnorna har förvarats och det kan inte uteslutas att valdokument har förvanskats under 

denna omräkning. Vallokalsundersökningar tydde på att det behövs en andra omgång av 

presidentvalet. Om Robert Mugabe nu utropar sig som segrare måste det ifrågasättas. Låt 

oss hoppas att en andra valomgång kommer att äga rum. 

Världssamfundet måste fortsätta trycka på för att se till att denna valomgång blir så fri och 

rättvis som möjligt. Valobservatörer och utländska journalister måste tillåtas resa in i landet. 

På längre sikt krävs reformer, t.ex. skapandet av en oberoende valkommission, för att se 

till att en liknande fars aldrig mer kan kallas för ett demokratiskt val. 

Katrin Saks, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! I Zimbabwes konstitution fastställs 

att ”ingen ska utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning eller annan 

liknande behandling”. 

Kränkningarna av nationell och internationell lag är så talrika att det inte ens finns tid att 

räkna upp dem här. Jag vill rikta följande ord till två personer: polischefen Augustine 

Chihuri och chefen för försvarsmakten Constantine Chiwenga. Tortyr och annan grym, 

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är absolut förbjudet enligt 

internationell lag, till exempel i artikel 5 i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter 

och folkens rättigheter och artikel 7 i Internationella konventionen om medborgerliga och 

politiska rättigheter. Zimbabwe är statspart till båda dessa instrument. 

Jag uppmanar er att omedelbart stoppa polisens och militärens brott mot de mänskliga 

rättigheterna, och jag kräver att ni ser till att alla påståenden om polisiär och militär 

inblandning i kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive våld mot enskilda 

personer, undersöks omedelbart, oberoende och opartiskt. 

Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen . – (PL) Herr talman! Robert Mugabes 

diktatoriska regering har förvandlat Zimbabwe från ett land med en blomstrande ekonomi 

till fullkomlig förödelse. Inflationen har nått 100 000 procent per år. BNP har fallit med 

en tredjedel de senaste åren och påbudet att sänka priserna med 50 procent har resulterat 

i att butikerna är tomma. Nyligen förstatligades vartenda företag i landet. Dessutom är 

medellivslängden i Zimbabwe bland de lägsta i världen, 37 år för män och 34 år för kvinnor. 

En fjärdedel av befolkningen är infekterad med HIV och cirka 80 procent lever under 

fattigdomsgränsen. 

Om vi vill att förändringarna i Zimbabwe ska ske på ett fredligt sätt, och förändring är 

absolut nödvändigt, måste vi se till att det sker genom val och inte genom blodiga upplopp 

och revolution. 

Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Den 29 mars 2008 ägde 

presidentval och lokala val rum i Zimbabwe. Ännu har dock inga resultat redovisats. 

51

52 

SV 


Blockaden av offentliggörandet av resultaten från presidentvalen och det åtföljande 

förtrycket av oppositionen är ett oacceptabelt sätt att undertrycka folkets önskan om 

demokrati i Zimbabwe. Det faktum att Zimbabwes högsta domstol den 14 april 2008 

avslog en brådskande begäran från oppositionsgruppen, Rörelsen för demokratisk 

förändring, om att valkommissionen måste presentera valresultaten visar hur beroende 

rättsväsendet är av den etablerade presidenten, Robert Mugabe, som är rädd att förlora sin 

makt. 

Vi fördömer kraftfullt brotten mot de mänskliga rättigheterna och våldshandlingarna mot 

oppositionen. 

Att i nuläget förse detta land med vapen är att främja möjligheten till inbördeskrig och 

måste också det fördömas. Också av den anledningen förtjänar hamnarbetarna i Sydafrika 

särskild uppskattning eftersom de vägrade lossa de vapen som skickats från Kina till 

säkerhetsstyrkorna i Zimbabwe. 

Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Hur många gånger har nu situationen i 

Zimbabwe angående de mänskliga rättigheterna varit uppe på vår agenda för brådskande 

debatt? Hur många gånger har vi stått här och maktlöst rasat mot det sätt varpå Mugabe 

förtrycker sitt folk? Vi har inte alltid varit eniga om allting, men när det gäller Zimbabwe 

har vi faktiskt någon sorts samförstånd. 

Det skamliga spektaklet vid de senaste valen är återigen ett bevis för att denne samvetslöse 

diktator inte bryr sig ett dyft om demokrati. Den etniska rensningen mot vita jordbrukare 

fortgår i samma omfattning. Mugabe behandlar oppositionen, världssamfundet och sitt 

eget folk med förakt. De svagaste i Zimbabwe är de som lider mest, men det har vi vetat i 

flera år. 

Trots det rullade Europeiska gemenskapen ut röda mattan för denne man i december i fjol 

vid toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon. Det vara bara Storbritanniens 

premiärminister Gordon Brown som stod på sig och bojkottade detta osmakliga möte. Vi 

känner alla till det, men kärnan i denna sorgliga situation är att Mugabe vet att han har 

stöd. Han vet att han stöttas av ett antal av sina statschefskollegor, eller ska vi säga 

diktatorskollegor, i Afrika, som avfärdar all kritik mot hans kriminella politik som 

”nykolonialism”. Sydafrikas roll är särskilt svekfull. Mugabe kommer att fortsätta ostraffad 

tills Afrikanska unionen enhälligt fördömer honom. 

Mugabe vet att han också har stöd från Kina, som vill ta över Europas roll i Afrika och gör 

det genom att säga till korrupta statschefer att Kina inte kommer att orsaka dem några 

bekymmer med mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning. Kinas regering visar sitt 

rätta jag inte bara i Tibet utan också i Darfur och Zimbabwe. Detta är kärnan i dagens 

debatt och det är Kinas och Afrikas gemensamma skuld vi måste fördöma och fokusera 

på med ännu större kraft. 

José Ribeiro e Castro (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det som sker i Zimbabwe skulle 

vara löjligt om det inte vore så dramatiskt och faktiskt kan sluta i tragedi. 

Vad är syftet med att hålla val? Syftet är att på ett demokratiskt sätt välja en regering. Det 

betyder att valprocessen måste vara fri och rättvis, rösterna måste räknas, resultaten 

offentliggöras och folkets val respekteras. Så är inte fallet i Mugabes Zimbabwe. 

Att resultaten inte presenteras och att omräkning sker på det sätt som beordrats är 

fullkomligt absurt. Världssamfundet måste noggrant följa upp detta. Vi måste lyssna på 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


varningarna från religiösa ledare som vädjar till vår ansvarskänsla eftersom de är rädda att 

detta kan sluta med en mycket våldsam kris av samma dignitet som folkmord. Detta är 

också ett test av de internationella organen och vi måste utöva påtryckningar mot dessa – 

Sydafrikanska utvecklingsgemenskapen (SADC), Afrikanska unionen och FN. 

Jag vill slutligen säga något om det kinesiska fartyget. Vissa rapporter säger att det kanske 

ger sig av tillbaka till Kina, enligt information från kommissionsledamot Louis Michel i 

tisdags. Men vi behöver ha detta bekräftat och jag uppmanar kommissionen att utöva 

påtryckningar på Kina – det måste vara ett politiskt beslut och inte bara ett beslut fattat av 

rederiet. 

Bernd Posselt (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! I det gamla Rhodesia fanns det en 

turistreklam med uppmaningen: ”Kom till Rhodesia och se Zimbabwes ruiner”. På senare 

år har denna slogan vänts åt andra hållet och blivit ett tvetydigt skämt: ”Kom till Zimbabwe 

och se Rhodesias ruiner”. Idag skulle texten kunna lyda: ”Kom till Zimbabwe och se 

Zimbabwes ruiner”, och då menar man inte de berömda stenmonumenten utan att hoppet 

om välstånd och demokrati ligger i ruiner. 

Jag anser att det är EU:s plikt att använda dagens situation, där Zimbabwes opposition trots 

diverse manipulationer genom sitt mod faktiskt har vunnit en stor seger, för att föra 

demokratin och rättsstaten ett steg framåt i detta viktiga afrikanska land. Folket har lidit 

nog. Men vi måste finna metoder att stötta dem som inte kan tolkas som nykolonialism. 

Det är viktigt att det vi gör också har stöd från grannländerna och Zimbabwes eget folk. 

Jag välkomnar därför de första positiva stegen från den Afrikanska nationalkongressen – 

även om mer behöver göras! Jag välkomnar därför särskilt det modiga exempel som sattes 

av hamnarbetarna. Vi måste mycket tydligt uttala att det är Europeiska unionens, Afrikanska 

unionens och de olika makthavarna i södra Afrikas gemensamma uppgift att se till att det 

tillfälle som skapats nu efter valen utnyttjas på rätt sätt. Robert Mugabe har redan sin plats 

i historien, en plats som för var dag som går blir allt mindre imponerande. 

Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Oppositionen befarade att Robert Mugabe skulle 

bestämma sig för att bruka våld för att dölja regeringspartiets förlust vid valen den 29 mars 

och så har också skett: 36 demonstranter arresterades under en fredlig protestmarsch mot 

det försenade offentliggörandet av valresultaten. 

Kinas intresse för Afrikas olja är ett annat problem för landet, som befinner sig i djup 

ekonomisk kris med hundratusentals människor som ger sig av för att försöka finna ett 

bättre liv någon annanstans. I utbyte mot vapen stöder Kina korruption och en diktatorisk 

regim och är en av Robert Mugabes regerings största handelspartner och biståndsgivare. 

Jag instämmer i Europaparlamentets resolution om Zimbabwe som stöder oppositionen, 

fördömer de frekventa rasistiska handlingarna från Robert Mugabes anhängare och 

uppmanar Kina att gottgöra sina handlingar. 

Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Zimbabwes folk förtjänar rättvisa och 

rättsstatliga principer. De senaste valen tyder på en möjlighet att få slut på tyrannin. Jag 

tror att själva det faktum att Mugabes regering har fördröjt offentliggörandet av resultatet 

och försöker räkna om rösterna visar och är bevis för att de känner sig besegrade. 

Jag är särskilt oroad över det utbredda våldet som pågår under tiden, direkt riktat mot dem 

som antas stödja oppositionen. Människor har blivit misshandlade och dödade bara på 

grund av att de har avvikande åsikter gentemot regeringen. Jag vill också nämna att denna 

53

54 

SV 


regering inte kan överleva utan stöd från utlandet, så Kinafaktorn är väldigt symbolisk – 

fartyget med vapen som lade till i de afrikanska hamnarna. 

Talmannen. – Rent teoretiskt får talartiden ”inte överskrida två minuter” enligt 

arbetsordningen, men jag har en tredje talare och jag är villig att låta honom yttra sig. 

Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag vill göra ett tillägg till vad mina 

kollegor har sagt idag om att problemen i Zimbabwe är något vi inte kan ignorera. Europa 

har gett och fortsätter att ge avsevärda bidrag till Afrika med det goda syftet att upprätta 

demokrati och höja levnadsstandarden för gemene man. Exemplet Mugabe och Zimbabwe 

skulle kunna smitta av sig på andra byråkrater som dyker upp i Afrika, även i de 

demokratiska länder där oppositionen förses med vapen från Kina eller någon annan 

representant för den socialistiska världen. Detta utgör ett hot mot dessa demokratier och 

det är vår uppgift att försvara dem. Därför kan vi inte bara låta Zimbabwe slippa undan 

ostraffat, och jag menar att alla dessa röster har helt rätt och att de ska höras genom hela 

Afrika. 

Androula Vassiliou , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag har med intresse 

följt debatten här i parlamentet och jag välkomnar resolutionen som vi snart ska rösta om. 

Först och främst vill jag påminna om kommissionens fortsatta skyldigheter mot Zimbabwes 

folk. Jag vill också betona att EU i den meningen fortsätter att vara den viktigaste 

biståndsgivaren till Zimbabwe och är villig att fortsätta att spela denna roll. 

Situationen i Zimbabwe, särskilt efter valen den 29 mars, är ett stort bekymmer och i likhet 

med Europaparlamentet följer kommissionen varje händelse mycket noggrant. Vi har ett 

nära samarbete med medlemsstaterna, både i Zimbabwe och här i Europa, när det gäller 

att samordna åtgärder på EU-nivå. 

Vi menar att Zimbabwes invånare och de intilliggande länderna är de viktigaste 

huvudaktörerna när det gäller att finna en lösning på krisen och därför uppmanar vi våra 

regionala kolleger i Zimbabwe att påta sig en viktig roll. Därför stöder kommissionen det 

pågående regionala arbetet och slutsatserna från Sydafrikanska utvecklingsgemenskapens 

(SADC:s) möte den 13 april i Lusaka, vilka uppmanade till offentliggörande av resultaten 

från presidentvalet och, i händelse av omval, vädjade till Zimbabwes regering att garantera 

en säker omgivning. 

Vi välkomnar också SADC:s nya fokus för ett valobservatörsuppdrag för att täcka den 

pågående valprocessen omedelbart och tills den är avslutad, samtidigt som vi beklagar att 

EU inte fått någon inbjudan att inleda ett eget valobservatörsuppdrag. 

Inom ramen för sitt deltagande i SADC-mötet om fattigdom som hölls på Mauritius den 

19 april tog kommissionsledamot Louis Michel chansen att träffa de flesta presidenterna 

och premiärministrarna från SADC:s medlemsstater för att diskutera krisen i Zimbabwe. 

Han tackade dem för deras arbete och uppmuntrade dem att öka sina ansträngningar för 

att hitta acceptabla lösningar. 

Jag vill bekräfta kommissionens vilja att fortsätta använda alla möjligheter till dialog för 

att finna en lösning på Zimbabwe-krisen. Under tiden fortsätter kommissionen och 

medlemsstaterna att förse Zimbabwes folk med humanitärt bistånd utan motstycke. 


Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

12.2. Iran: Fallet Khadijeh Moghaddam 

Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om fallet Khadijeh 

Moghaddam (2) . 

Paulo Casaca, författare . − (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer 

och herrar! En av de mörkaste sidorna hos Irans teokratiska regim är dess kvinnohat. Sedan 

den islamiska revolutionen 1979 har Irans myndigheter successivt eliminerat alla de 

viktigaste rättigheterna för kvinnor. Stening, stympning och kränkningar av den personliga 

integriteten och de mest grundläggande rättigheterna är nu regel. Samhället reagerar allt 

tydligare och starkare mot denna situation. 

I samband med detta är rörelsen ”En miljon underskrifter” som startade för ungefär två år 

sedan i Iran en av de viktigaste manifestationerna av det iranska civilsamhällets önskan att 

visa sitt motstånd mot den regim som har makten. 

Under de senaste två åren har vi bevittnat cirka 100 fängelsedomar och andra straff som 

utdelats till personer som har skrivit under rörelsens framställning. I dag, när vi hade lämnat 

in vårt resolutionsförslag, blev vi från olika människorättsorganisationer informerade om 

att tre kvinnliga aktivister i denna rörelse – Nashrin Afzali, Nahid Jafari och Zenab 

Peyghambarzadeh – har dömts till villkorlig dom och piskstraff. Situationen är oacceptabel 

och jag vädjar till alla mina kollegor att visa sitt fördömande av situationen och uttrycka 

sitt stöd för Irans kvinnor. 

Erik Meijer, författare . − (NL) Herr talman! Iran är ett land där endast personer som är 

beredda att terroriseras av militären och konservativa teologer kan stå ut med att leva. 

Frihet, demokrati och mänskliga rättigheter betyder ingenting där. Man håller val, men 

kandidaterna måste godkännas av det konservativa prästerskapet, så oliktänkande personer 

är per definition uteslutna. Många iranier har flytt från terrorregimen i sitt land och många 

av dem skulle inte längre vara vid liv om de inte hade gjort det. Vi borde göra plats för dessa 

flyktingar i Europa i stället för att skicka tillbaka dem eller behandla dem som terrorister. 

Samtidigt kan man inte förneka att en grupp av den iranska befolkningen godkänner att 

man dödar homosexuella, diskriminerar kvinnor och förtrycker etniska minoriteter. Den 

gruppen avskydde den västerländska dekadensen i landet under tiden efter Pahlavidynastin, 

vilken fördrevs i exil i slutet av 1970-talet efter att ha gjort Iran till en förlängning av USA 

och Europa. Det var inte tal om demokrati på den tiden heller och regeringsmotståndarna 

avrättades eller landsförvisades. Västländerna bär på grund av sina misstag till stora delar 

skulden för att dagens terrorregim kunde komma till makten. Om Iran hade fått en verklig 

chans att bli en modern nation under premiärminister Mossadeq i början på 1950-talet 

hade det aldrig blivit en grogrund för dagens härskare. 

Det finns förändringsrörelser i Iran men de utsätts för allmänna trakasserier. Khadijeh 

Mogaddam arresterades den 8 april anklagad för att ”sprida propaganda mot staten, störa 

den allmänna opinionen och agera mot den nationella säkerheten”. Hon har frigivits men 

de stränga restriktionerna för kvinnorna fortsätter. Vi måste visa solidaritet med de 

förtryckta. 

Eija-Riitta Korhola, författare . − (FI) Herr talman! Som resolutionen visar används 

tvingande åtgärder i Iran för att försöka tysta dem som yttrar sig för kvinnornas mänskliga 



55

56 

SV 


rättigheter i landet. De arresteras, förhörs och döms till fängelse. Vissa hotas till och med 

av stening. De icke-statliga organisationernas arbete har försvårats betydligt och 

yttrandefriheten och mötesfriheten är begränsad. Dessutom stängdes tidningen Zanan ner 

i början av januari, en tidning som förespråkade jämställdhet. 

Det är också oroande att Iran ännu inte har ratificerat FN-konventionen om avskaffande 

av all slags diskriminering av kvinnor. Den iranska advokaten för kvinnors rättigheter, 

Mehrangiz Kar, har sagt att Irans rättssystem inte är förenligt med FN:s konvention om 

kvinnors rättigheter, eftersom landets konstitution inte kan gå emot Sharialag. De flesta 

muslimska länder har dock ratificerat konventionen. 

Man frågar sig om Irans beslutsfattare och myndigheter tror att politiskt aktiva kvinnor 

som är kritiska mot systemet utgör ett verkligt hot mot det iranska samhället. Dessa uthålliga 

och modiga kvinnor representerar en enorm kraft till förändring. Det är viktigt att EU visar 

sitt stöd för dessa iranier som kämpar för grundläggande mänskliga rättigheter. 

Ewa Tomaszewska, författare . − (PL) Herr talman! I Iran begås allvarliga brott mot de 

mänskliga rättigheterna, särskilt hotet om att stena nästan tio kvinnor till döds. Jag talar 

här om Iran, Khayrieh, Kobra N, Fatemeh, Ashraf Kalhori, Shamameh Ghorbani, Leyla 

Ghomi, Hajar och systrarna Zohrer och Azar Kabiniat, och även andra personer. 

Användningen av dödsstraff för barn och för dem som talar om kvinnors rättigheter kräver 

en kraftig reaktion från den demokratiska världen. Arresteringen av de inblandade i 

kampanjen ”En miljon underskrifter” visar hur människor hindras från att utöva sin rätt 

att tala fritt om viktiga frågor. 

Dessa handlingar måste fördömas. EU-organ borde övervaka situationen för de mänskliga 

rättigheterna i Iran. Vi vill gärna att en grupp observatörer skickas till Iran och att de tar 

fram en detaljerad rapport som Europaparlamentet kan bedöma för att fastställa sin egen 

position och lägga fram förslag till åtgärder som kan bidra till att förbättra situationen för 

de mänskliga rättigheterna i Iran. 

Marios Matsakis, författare . − (EN) Herr talman! Hur mycket man än försöker vara 

förstående inför samhällsskicket, livsstilen och förhållandena i ett djupt muslimskt land 

som Iran kan man inte undgå att bli chockerad och arg på grund av den grovt odemokratiska 

och brutala behandlingen av kvinnorna i detta land. 

Några exempel är hur kvinnor utesluts från de högsta positionerna inom statsmakten och 

som domare, diskrimineringen av kvinnor när det gäller äktenskap, skilsmässa, vårdnad 

om barn och arv, att vittnesmål som avges av en kvinna i en domstol endast har halva 

värdet jämfört med en mans vittnesmål, att lägsta lagliga åldern för giftermål för kvinnor 

bara är 13 år och att kvinnor döms till allvarliga och kränkande straff, till och med döden, 

på primitiva och barbariska sätt till och med för sådana förmodade brott som att ha haft 

en utomäktenskaplig relation. 

I stället för att regeringen i Iran arbetar för att förbättra situationen försöker man nu göra 

saker och ting ännu värre. Ett exempel är lagförslaget om familjeskydd som just nu är under 

övervägande och som syftar till att ytterligare legalisera polygami, tillfälliga äktenskap och 

mäns ensidiga rätt att på godtyckliga grunder skilja sig och få vårdnad om barnen. Dessutom 

bedriver de iranska myndigheterna ett ständigt starkare förtryck mot kvinnliga aktivister 

och kvinnorättskämpar i allmänhet. 

Vi uppmanar Irans regering att försöka frigöra sig från religiös fanatism och sedan länge 

undanträngda misslyckade politiska filosofier och använda sitt sunda förnuft, att försöka 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


föra sitt land tillbaka till 2000-talet snarare än att störta det ännu längre tillbaka in i det 

förflutnas mörka tidsålder av extrem muslimsk totalitarism. 

Raül Romeva i Rueda, författare . − (ES) Herr talman! Jag blev medveten om fallet 

Morakkameh Ebrahimi på grund av den internationella kampanj som då bedrevs av Amnesty 

International och ”Sluta stena för alltid” (Stop Stoning Forever), vars mål var att denna 

kvinna, som dömts till döden genom stening på grund av en utomäktenskaplig relation, 

skulle friges. 

Den goda nyheten är att Ebrahimi frigavs den 17 mars 2008 efter att ha suttit elva år i 

fängelse, vilket åtminstone delvis var tack vare denna kampanj. Den dåliga nyheten är att 

hennes partner inte hade samma tur och stenades till döds för ett år sedan, precis på samma 

sätt som minst tio andra kvinnor och två män just nu i Iran hotas med döden genom 

stening. 

Tyvärr är inte detta bara en enstaka incident i ett land där brott mot de mänskliga 

rättigheterna och mot kvinnors rättigheter når oroväckande rekord. Antalet avrättningar 

fördubblades 2007, vilket gjorde Iran till det land som har flest avrättningar per invånare 

efter Saudiarabien, och tillsammans med Jemen var dessa tre länder de där flest avrättningar 

av personer under arton år ägde rum. 

Sedan starten av kampanjen ”Sluta stena för alltid” i oktober 2006 har sex personer undgått 

att stenas till döds, andra har benådats och många fall är under granskning. 

Jag vill ändå påpeka att de som vågar vara människorättsaktivister i Iran utsätts för 

omfattande förföljelse och förtryck. 

Den islamska rådgivande församlingen ser just nu över den iranska strafflagen, men domen 

dödsstraff genom stening kommer i bästa fall att ersättas av andra avrättningsmetoder eller 

piskstraff. 

Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, denna imponerande byggnad 

här i Strasbourg har fått namn efter Louise Weiss som kom i konflikt med polis och domstol 

i det demokratiskt upplysta Frankrike under mellankrigstiden därför att hon drev kampanj 

för kvinnors rösträtt. 

Vi kan naturligtvis inte jämföra den situationen med den totalitära diktaturen i Iran, men 

detta minne bör lära oss européer en viss grad av ödmjukhet. Irans regering är en oacceptabel 

och totalitär regering, men Iran är ett stort och mångfasetterat land där reformkrafterna 

stadigt växer i styrka. Initiativtagarna till denna framställning hör till exempel till de 

reformrörelser som vi måste ge vårt tydliga stöd, och som nu har spritt sig till att omfatta 

till och med medlemmar av familjen Khomeini. 

Det finns redan fler kvinnor inom politiken, administrationen och den akademiska världen 

i Iran än i de flesta andra islamiska eller asiatiska länder. Det kanske inte stämmer med 

klichébilden med det är ett faktum. 

Vi måste bygga vidare på denna mångsidighet i Iran för att till slut få den oacceptabla och 

totalitära regimen där att gå under. Det är en gigantisk utmaning för oss som européer. Jag 

är därför mycket tacksam mot min kollega Albert Dess för att han i måndags hjälpte mig 

att bevara denna viktiga punkt på agendan. Mina damer och herrar, Iran måste bli en av 

våra viktigaste prioriteringar när det gäller parlamentets arbete med att stödja de mänskliga 

rättigheterna! 

57

58 

SV 


Marianne Mikko, för PSE-gruppen. – (ET) Mina damer och herrar! Situationen för 

kvinnorna i Iran är kritisk. Religionen används ofta som ursäkt för kränkningar av de 

mänskliga rättigheterna. 

Det är förödmjukande att höra att kvinnor än idag kan bestraffas genom piskning eller till 

och med dödsstraff. Det är mycket viktigt att Iran skriver under FN-konventionen om 

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor så snart som möjligt. Detta viktiga 

dokument har redan undertecknats av 185 länder. Iran är däremot en verklig ”skönhetsfläck” 

i området eftersom samtliga grannländer redan har anslutit sig till konventionen. 

Jag välkomnar varmt frigivningen av den främste av förkämparna mot diskriminering av 

kvinnor, Khadijeh Moghaddam. Men låt oss säga sanningen, hon tvingades tillbringa nio 

långa dagar i häkte. Den kampanj hon startade för en miljon underskrifter var ett kraftfullt 

steg mot att fastslå kvinnornas rättigheter. Det är oacceptabelt att kvinnor någonsin ska 

fängslas för att de kämpar för lika rättigheter. Våldet mot kvinnor i Iran måste upphöra 

och kvinnorna måste få säga sin mening i alla frågor. Iran kan inte betrakta sig själv som 

ett undantag i denna globaliserade värld. 

Janusz Onyszkiewicz (ALDE). – (PL) Herr talman! Idag genomfördes ett möte mellan 

Maryam Rajavi, ledare för Nationella motståndsrådet i Iran, och franska politiker och 

företrädare för Europaparlamentet. 

I sin presentation fastslog Maryam Rajavi tydligt hur viktiga kvinnors rättigheter är för den 

demokratiska oppositionen i Iran, och visade återigen att oppositionen ger oss hopp om 

att en förändring kommer att ske i Iran. Allt som behövs är att vi vidtar en del åtgärder. 

Det första steget är att följa domstolsbeslutet om att det iranska Folkets mujahedin ska 

plockas bort från listan över terroristorganisationer. Det andra och kanske ännu viktigare 

är att slutligen erkänna Nationella motståndsrådet i Iran som representant för det 

demokratiska Iran, och det är till detta vi bör ställa vårt hopp om en fredlig förändring. 

Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag måste ge efter 

för frestelsen och ge er ett exempel som i mitt tycke är mycket talande när det gäller de 

iranska myndigheternas trovärdighet. 

Undertecknad, Carlo Fatuzzo, som står här framför er idag, har påståtts vara anhängare av 

anti-iranska terrorister, jag upprepar, anti-iranska, naturligtvis till min stora tillfredsställelse. 

Detta påstående gjordes vid ett offentligt och officiellt möte mellan Irans utrikesminister 

och en kommissionsdelegation från EU:s Irandelegation. Det var för fem år sedan, jag 

upprepar, fem år sedan. Jag överlämnar åt er, herr talman, och till mina många kollegor, 

att bedöma vilket hot jag utgör för regimen i Iran. Så trovärdiga är Irans ministrar och 

ledare. 

Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Under nästan 30 år har Islamiska republiken 

Iran varit ett stort hot mot de mänskliga rättigheterna och mot demokratin. Kvinnorna 

har varit det första målet för denna extremistiska gren av islam. Deras rättigheter har 

utarmats av mullornas styre. Inte ens unga flickor undantas, och en nioårig flicka behandlas 

som en vuxen och straffas med piskslag, avrättning och till och med stening. 

Många kvinnor har dock inte fogat sig efter regimen. Det är uppmuntrande att se att den 

viktigaste demokratiska motståndsrörelsen, Nationella motståndsrådet, leds av en kvinna 

som Maryam Rajavi. Resolutionerna är bra men de räcker inte. Vi måste stödja kvinnorna 

genom handling. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Armando Veneto (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gärna 

påminna parlamentet om att jag under min tid som nationell ledamot i det italienska 

parlamentet hade många kontakter med motståndsrörelsen i Iran och var positiv till de 

beslutsamma åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna som rörelsens 

representanter förespråkade. 

Jag fick då en förtäckt tillrättavisning från regeringen eftersom man talade om för mig att 

entydiga och klart uttalade ställningstaganden inte kunde betraktas som realpolitik. Jag 

säger detta eftersom denna debatt i slutändan borde inrikta sig på en grundläggande punkt: 

medan vi här i parlamentet fäster stor vikt vid Europas och Europaparlamentets humanitära 

skyldigheter, står konkreta påtryckningar rörande olja, egenintresse och opportunism i 

motsats till dessa skyldigheter. Det är detta vi måste bekämpa! 

Androula Vassiliou , ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen delar 

ledamöternas oro för Khadijeh Moghaddam och de kvinnor och människorättsaktivister 

som trakasseras av de iranska myndigheterna. 

Khadijeh Moghaddam är ledare för kampanjen ”En miljon underskrifter”, som arbetar för 

att ändra Irans lagstiftning vilken står i motsats till principerna om jämställdhet mellan 

könen och mänskliga rättigheter. 

Vi välkomnar nyheten om Khadijeh Moghaddams frigivande, även om det var mot en hög 

borgen. Vi måste emellertid understryka att två andra medlemmar i underskriftskampanjen, 

Hana Abdi och Ronak Safazadeh, har varit häktade sedan hösten 2007. 

Vi beklagar också djupt de senaste domarna mot ytterligare fyra av kampanjens medlemmar 

för att de enligt vad som påstås har agerat mot landets säkerhet då de deltog i ett möte 

utanför en domstol i Teheran för två år sedan. Zeynab Peyghambarzadeh dömdes till två 

års villkorligt fängelse och Nashrin Afzali, Nahid Jafari och Minoo Mortazi till sex månaders 

villkorligt fängelse och 10 piskrapp. Vi fördömer kraftigt sådana domar som endast kan 

ses som en del av de pågående ansträngningarna att skrämma och förödmjuka dessa fredliga 

kvinnorättskämpar. 

Kampanjen för kvinnors rättigheter och jämställdhet är mycket viktig och har en avgörande 

betydelse i Iran. Varenda en av dessa modiga kvinnor förtjänar vårt fulla stöd. Jag uppmanar 

de iranska myndigheterna att villkorslöst frige Hana Abdi och Ronak Safazade och lägga 

ner alla anklagelser mot dem och de andra kvinnorättsaktivisterna. 

Tyvärr utsätts många andra försvarare av de mänskliga rättigheterna för risker i Iran. Jag 

uppmanar speciellt myndigheterna att utan villkor frige Mansour Ossanlou och Emededin 

Baghi och att upphöra med trakasserier, hot och politisk förföljelse av 

människorättsförespråkare. 

Kommissionen upprepar sin oro angående nedläggningen av den fristående kvinnotidningen 

Zanan för två månader sedan. Kommissionen vädjar till de iranska myndigheterna att åter 

tillåta publiceringen av Zanan. EU kommer att betrakta Irans agerande i fråga om Zanan 

och även beträffande kvinnokampanjen för lika rättigheter som en indikator på landets 

vilja att på allvar arbeta för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. 

Vi uppmanar den islamiska republiken Iran att till fullo uppfylla sina skyldigheter enligt 

internationella konventioner, särskilt Internationella konventionen om medborgerliga 

och politiska rättigheter. Vi drar oss också till minnes att Iran, när landet var kandidat till 

59

60 

SV 

FN:s råd för mänskliga rättigheter, intygade att man övervägde att ansluta sig till 

konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. 

EU har tagit upp frågor som rör mänskliga rättigheter inklusive kvinnors rättigheter och 

främjande av jämställdhet mellan könen med myndigheterna i Iran och kommer att fortsätta 

att göra det. Utan systematiska förbättringar av situationen för de mänskliga rättigheterna 

i Iran kan våra förbindelser med Iran inte utvecklas ordentligt. 



12.3. Tchad 

Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om Tchad (3) . 

Erik Meijer, författare . − (NL) Herr talman! Det koloniala styret i de forna territorierna 

Franska Västafrika och Franska Centralafrika upphörde mellan 1958 och 1960. Det var 

en process som gick uppifrån och ned snarare än nedifrån och upp. Från att ha varit franska 

utomeuropeiska departement blev de först autonoma territorier och sedan självständiga 

stater. 

Med undantag av Guinea (Conakry) har det franska inflytandet alltid varit större i dessa 

länder än i övriga forna kolonier. I det stora ökenlandet Tchad finns fortfarande fransk 

militär kvar, vilket verkligen har påverkat vem som tillåtits styra landet och inte. Detta 

starka europeiska inflytande har inte lett till att europeiska normer för demokrati och 

mänskliga rättigheter har utvecklats i dessa länder. Länderna och deras nationsgränser har 

inte sitt ursprung i inhemska rörelser som format en oberoende stat, utan helt enkelt i det 

koloniala förflutna. 

Det innebär att etniska skillnader kan leda till etniska motsättningar. I länder som dessa 

betyder det en ständig kamp om makten, om vilka som är första klassens respektive andra 

klassens medborgare. Etnisk och geografisk mångfald återspeglas ofta inte, eller endast 

lite, i regeringens sammansättning. De problem som detta orsakar kan enligt min grupps 

mening inte lösas genom att man bara stationerar ut fler europeiska trupper i dessa länder. 

Det har alltid funnits militärstyrkor där, vilket har förvärrat snarare än förbättrat dagens 

situation. Lösningen är inte att stabilisera den nuvarande situationen, som bara är till gagn 

för de nuvarande makthavarna, utan att göra rum för en förändring som kommer nedifrån. 

Filip Kaczmarek, författare . − (PL) Herr talman! I resolutionsförslaget nämner vi 

Cotonouavtalet och särskilt avsnittet om humanitärt bistånd. 

Jag måste dock påminna om en olycklig händelse vid den senaste gemensamma 

parlamentariska AVS-EU-församlingen för en månad sedan. AVS-sidan avvisade 

församlingens kompromissresolution om Tchad. Dessutom var de som stöttade avvisandet 

av resolutionen delegater från Tchads grannländer, trots att man tagit hänsyn till deras 

problem när man utformade kompromisstexten. Vi hade svårt att förstå varför den 

afrikanska parten beslöt sig för att avvisa resolutionen. 

Jag hoppas att parlamentets resolution, som vi ska anta om några minuter, kommer att 

fylla det tomrum som uppstod genom avsaknaden av den starkt efterlängtade resolutionen 



24-04-2008

24-04-2008 

SV 


från gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen. Jag tror att vi alla kan instämma 

i uttalandet från Tchads president Idriss Deby om att det är en tung börda att ta hand om 

300 000 sudanesiska flyktingar och 170 000 internflyktingar i Tchad. Europa är medvetet 

om detta och det är anledningen till att 14 EU-länder har beslutat att genomföra mandatet 

från FN:s säkerhetsråd och har börjat sända 4 000 soldater till Tchad. 

Vi är glada över att EU har tagit sitt ansvar och visar sin solidaritet på detta sätt, även om 

denna solidaritet kunde ha haft en bredare omfattning. De flesta av de 14 länder som har 

beslutat sig för att delta i uppdraget, t.ex. Irland, Finland, Rumänien och Polen för att nämna 

några, har inga historiska eller ekonomiska band till Tchad. Genom sin direkta hjälp till 

Tchad visar dessa länder inte bara solidaritet utan också osjälviskhet i sin önskan att hjälpa 

försvarslösa civila, offer för konflikten i Darfur och de inre stridigheterna i Tchad, flyktingar 

i läger vid gränsen mellan Saudiarabien och Tchad och personal som arbetar med 

humanitära uppdrag i området. 

Jag hoppas att uppdraget hjälper till att lösa konflikten och hjälper människorna i Tchad 

och Sudan, och vi önskar befolkningen i Tchad framgångsrika, fria, demokratiska och 

öppna val år 2009. 

Ewa Tomaszewska, författare . − (PL) Herr talman! Sedan den 3 februari 2008 har ingen 

information getts om Ibni Oumar Mahamat Salehs öde, talesmannen för Sammanslutningen 

av politiska partier inom den demokratiska oppositionen, CPDC. 

Tortyr, fängsling och olika typer av förtryck används systematiskt mot oppositionen. 

Yttrandefriheten är begränsad, och så är även rätten till fri rättegång. Säkerhetsstyrkorna 

och beväpnade trupper från Sudan hotar civila och attackerar humanitära 

biståndsorganisationer, särskilt i den östra delen av Tchad. 

I Tchad finns över 250 000 flyktingar från Sudan och ungefär 57 000 flyktingar från 

Centralafrikanska republiken, och även flyktingar från Darfur. Konflikten i Darfur har 

spridit sig till Tchads territorium. Den väpnade konflikten åtföljs av en humanitär katastrof. 

Det finns inte tillräckligt med mat för flyktingarna, det förekommer plötsliga prisökningar 

på mat, knappt 20 procent av barnen går i skolan, barn tvingas gå med i de väpnade 

styrkorna och våld mot barn ökar i omfattning, särskilt sexuellt våld mot flickor. 

Det är av största vikt att flyktingarna kan återvända till sina hem. Det är av största vikt att 

få stopp inte bara på den väpnade konflikten i Tchad utan också på effekterna från krisen 

i Darfur. Endast en lösning på de väpnade konflikterna kan ge oss en chans att hjälpa de 

4,5 miljoner människorna i Darfur och östra Tchad. Endast genom att få slut på kriget kan 

vi minska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. 

Bilder av kvinnor magra som skelett som sitter framför sina utbrända hus med hungriga 

barn i famnen, bilder som var vanliga i Polen och andra europeiska länder under andra 

världskriget, är nu en daglig realitet i Tchad och Sudan. Europa kunde ta sig ur dessa svåra 

omständigheter. Låt oss hjälpa människorna i Tchad och Sudan att återfå hoppet. Låt oss 

stoppa de väpnade striderna genom ett fredsuppdrag. 

Marios Matsakis, författare . − (EN) Herr talman! Tchad, det femte största landet i Afrika, 

har ett mycket komplicerat postkolonialt förflutet. Inbördeskrig, gerillakrigföring, 

militärkupper, religiösa och etniska motsättningar, kombinerat med en ogästvänlig 

omgivning med halvöken och problem i grannländerna i regionen har lett till så gott som 

en konstant oro i landet. Därför, och trots att Tchad är rikt på guld, uran och olja, är Tchad 

61

62 

SV 


ett land som lider av stor fattigdom vilket leder till dåliga hälsoförhållanden och sociala 

förhållanden. 

Den sittande regeringen under president Idriss Deby, som kom till makten efter en kupp 

1990 och genom ett antal tveksamma val sedan dess, har rapporterats vara involverad i 

ett flertal handlingar av grovt förtryck och förföljelse av oppositionella politiker, 

människorättsaktivister och journalister. Godtyckliga arresteringar och häktningar, tortyr 

och utomrättsliga avrättningar har dokumenterats. 

Låt oss hoppas att detta resolutionsförslag kommer att sända ett tydligt budskap till Idriss 

Deby, och även till alla andra berörda parter i denna bekymmersamma del av världen, om 

att tiden nu är inne för nationell försoningi syfte att stärka de demokratiska processerna 

och respektera de mänskliga rättigheterna. Samtidigt vill man i denna resolution försöka 

inge människorna i Tchad tillförsikt om att EU hjälper dem i deras nöd och kommer att 

fortsätta att göra sitt yttersta för att bidra till att fred och välstånd skapas för alla medborgare 

i deras land. 

Marie Anne Isler Béguin, författare . − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, 

mina damer och herrar! Enligt eniga ögonvittnesskildringar arresterades Omar Mohamed 

Saleh i sitt hem av beväpnade män i uniform den 3 februari 2008. 

Sedan dess har inga offentliga uttalanden gjorts och hans familj och politiska kollegor är 

rädda att han efter arresteringen helt kallblodigt har avrättats. Denna brist på information 

kan inte accepteras och president Idriss Deby måste lämna ut all information han har. 

Vi uppmanar därför speciellt Frankrikes regering, som vi vet har lämnat bistånd till Tchads 

president, att skaffa fram all tillgänglig information om Mohamed Salehs försvinnande. Vi 

är mycket oroliga för honom och även för alla andra politiska fångars öden. Detta får dock 

inte dölja den tragiska situationen för över en miljon människor som befinner sig mitt i 

korselden. 

Av den anledningen är det absolut nödvändigt att inleda en dialog mellan alla parter, Tchads 

regering, oppositionen och rebellerna, vilket de åtagit sig inför utsikten till fria val 2009 i 

enlighet med internationella normer. Eufor-uppdragets syfte är att bevara freden mellan 

Tchad och Sudan och garantera säkerheten för humanitära insatser som hjälper flyktingar 

från alla sidor. Uppdraget kan inte lyckas om inte alla länder inom EU deltar aktivt. 

Eftersom Eurofor omfattar en stor del franska styrkor är det också viktigt att skilja mellan 

Épervier-planen (”Sparvhöken”) och de europeiska styrkorna. Det är också absolut 

nödvändigt för de miljontals flyktingarna att politisk stabilitet återupprättas som en 

inledande akutåtgärd, men också på längre sikt för länderna i centrala Afrika, genom 

vapenvila, återupptagande av samtalen och respekt för de mänskliga rättigheterna. 

Eija-Riitta Korhola , för PPE-DE-gruppen. – (FI) Herr talman! Betänkandet belyser de två 

krisområden som regeringen och internationella organisationer måste fokusera på. För 

det första är den humanitära krisen utbredd och under lång tid har biståndsorganisationerna 

skickat rapporter om det ökande antalet internflyktingar. Den dåliga säkerheten i 

flyktinglägren, det utbredda sexuella våldet och svårigheten att leverera livsmedelsbiståndet 

har förvärrat situationen ytterligare. För det andra är yttrandefriheten mycket begränsad 

och många journalister har tvingats lämna Tchad av rädsla för att bli arresterade. Personer 

som stöder den politiska oppositionen har hotats och försvunnit. Detta faktum kommer 

ofta i skymundan för den humanitära krisen, även om det skulle innebära ett viktigt steg 

på vägen mot ett mera stabilt styre om förbättringar skedde inom detta område. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


En verklig lösning kräver naturligtvis en stark politisk vilja och konkreta handlingar i större 

skala. Men lika viktigt är det att satsa tid och pengar på barnen i Tchad och deras framtid 

genom att verkligen försöka förhindra att de rekryteras in i beväpnade rebelliska gäng och 

investera i deras grundläggande utbildning, som till exempel skulle kunna inbegripa studier 

i mänskliga rättigheter. 

Katrin Saks, för PSE-gruppen. – (ET) Mitt anförande knyter också an till de föregående 

talarnas. Jag vill också ta upp en punkt av största vikt på dagens agenda och det är just 

barnens situation i oroshärdarna. Många, kanske majoriteten av de hundratals människor 

som blivit hemlösa, är barn. Och hur ser en vanlig dag i deras liv ut? Vi har alla sett de 

nedslående bilderna på tv. 

EU har naturligtvis en skyldighet att visa solidaritet med hela landet men vi måste försöka 

fokusera på barnen, för de kan inte ta hand om sig själva. Det är nedslående att bara ett av 

fem barn i Tchad går i skolan och att tusen och åter tusen barn bär vapen. 

Jag stöder fullt ut uppmaningen att upprätta en plan för att göra mänskliga rättigheter till 

en integrerad del i skolans läroplan. Det är viktigt för Tchads regering att göra allt man kan 

för att förhindra att barn rekryteras till rebelliska grupper. Eufors viktiga roll kommer att 

visa sig vara avgörande här t.ex. för att kommunicera med samhällsledare och fästa deras 

uppmärksamhet på barnens situation i området. 

Urszula Krupa , för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Ämnet för dagens debatt är 

brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tchad. Situationen där är lika dramatisk som i 

Darfur, Sudan eller Centralafrikanska republiken, där man förutom konflikterna som eldas 

på av etniska, språkrelaterade eller religiösa motsättningar också har andra intressekonflikter 

som särskilt rör politik och olja. 

Afrikanska länder som är ekonomiskt fattiga och svagt utvecklade, även om de kan ha 

stora rikedomar i naturresurser som råolja, ädelstenar och metaller, blir inte bara till en 

arena för handel med dessa resurser eller med droger utan en också viktig marknad för 

vapenförsäljning, vilket är en av de största orsakerna till kränkningar av de mänskliga 

rättigheterna. I en miljö med växande konflikter och krig utnyttjar många hänsynslösa 

lokala och utländska handlare situationen, berikar sig själva till priset av kaos, flyktingar 

och miljontals oskyldiga människors lidande, till och med folkmord, våldtäkt och 

exploatering av kvinnor och barn. 

Situationen förvärras av passiviteten från världssamfundet, som styrs och exploateras av 

starka krafter som spelar ut sina intressen på den globala arenan. Humanitära uppdrag av 

olika slag kan göra lite för att hjälpa och går ibland till och med mot sina egna ursprungliga 

mål och kallelser. En sådan situation ser hopplös ut så länge liv och mänsklig värdighet 

drar det kortaste strået mot praktisk materialism, liberalism och den växande ”dödens 

civilisation”, som ibland propageras till och med av så kallade humanitära organisationer 

som tillhandahåller utbildning i sexuell och reproduktiv hälsa. 

Av dessa skäl kan diverse resolutioner och betänkanden kanske hjälpa till att lätta samvetet 

hos deras författare, men de kommer inte att förbättra situationen i Afrika förrän Afrikas 

ledare och starka makthavare, både i öst och väst, slutar dra fördelar av krig och det växande 

hatet på den afrikanska kontinenten. 

Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Trots undertecknandet 

för ett år sedan av en överenskommelse mellan alla politiska partier i Tchad om att stärka 

den demokratiska processen, och trots den senare icke-angreppspakten med de sudanesiska 

63

64 

SV 


myndigheterna, är situationen fortfarande laddad. Regeringsstyrkor drabbar regelbundet 

samman med rebeller i väpnade grupper från Darfur, som attackerar humanitära 

biståndstransporter. Undantagstillstånd har använts för att ostraffat kunna fängsla 

oppositionen och införa orimligt hårda restriktioner på pressfriheten och yttrandefriheten. 

Särskilt bekymmersam är den förvärrade humanitära situationen i ett land där det, till följd 

av konflikten i Darfur och dess gränsöverskridande konsekvenser, finns över 300 000 

flyktingar i 12 läger längs den östra gränsen mellan Tchad och Sudan. På grund av fortsatta 

strider avbryts livsmedelstransporterna till lägren och flyktingarna lämnas i sysslolöshet 

under fruktansvärda förhållanden. På grund av massförflyttningarna är civilbefolkningen 

ett rov för aggressioner och brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. 

I ljuset av det uppenbara dödläget när det gäller att stabilisera situationen i Tchad borde 

de internationella organisationerna öka sina ansträngningar för att skapa en dialog mellan 

alla sidor i konflikten. Endast en global överenskommelse har någon chans att avvärja en 

humanitär katastrof i landet. Det är av största vikt att Eufor-styrkornas uppdrag inleds så 

snart som möjligt för att öka de humanitära aktiviteterna i området och ge civilbefolkningen 

och flyktingarna bättre skydd. 

Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag vill återigen hänvisa till 

Ljubljanaresolutionen som våra afrikanska kollegor röstade emot. Jag blev verkligen 

besviken och ledsen. Jag tror och hoppas att det som är av värde för Afrika inte kommer 

från Kina, med dess aggressiva ekonomiska invasion som vi just nu bevittnar. 

Det är omöjligt att veta hur vi ska behandla våra afrikanska partner när de behandlar Tchad 

på detta sätt, men en sak står ganska klar: vi måste övertala dem om de mänskliga 

rättigheterna. Vi har inget annat val. Det verkar som om det kommer att bli en lång och 

kostsam process, men vi har inget annat val. 

Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Även jag vill höja rösten i debatten om den 

komplexa situation som Tchads befolkning befinner sig i. Enligt den senaste informationen 

lever, förutom de 300 000 flyktingarna i landets östra delar, 200 000 internflyktingar i 

dessa läger under förhållanden som knappt är lämpliga för människor, och de står inför 

en humanitär kris. 

Om vi beaktar bristen på mat och medicin, det dramatiska utnyttjandet av det faktum att 

dessa människor har förlorat sin frihet, spridningen av drogmissbruk och sjukdomar bland 

dem som måste leva under dessa förhållanden, har vi ingen annan möjlighet än att uppmana 

till att stötta den demokratiska processen och bekämpa rebellerna med hjälp av de 

europeiska styrkorna. 

Armando Veneto (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även om ett 

avtal nåddes om ett gemensamt förslag avvisades det av den afrikanska sidan vid den 

gemensamma församlingen i Ljubljana. 

Det dramatiska är det skäl som framfördes: nämligen att delegationen från Tchad inte var 

närvarande, eller det var åtminstone vad man sade. Det var helt klart ett svepskäl som 

utnyttjades, men det tjänade syftet att dölja de verkliga händelserna och orsakerna till att 

den afrikanska sidan avvisade resolutionen. Vad det rent konkret betyder är att politisk 

opportunism segrade över grundläggande mänskliga rättigheter och skyddet av och garantin 

för de grundläggande friheterna. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


Jag menar att Europas värde – och den nya historia som Europa skapar – är att man inte 

bara observerar, utan också kämpar för att garantera att inte egennyttan, utan i stället 

humanitära skäl segrar över politikens alla bedrägerier. Som jag ser det är detta vad vi borde 

stödja och bejaka och vad som återigen borde bli en plan för EU:s själva existens. 

John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! För några år sedan var jag med en delegation 

i Tchad i efterdyningarna efter inbördeskriget och våldet, och jag såg den optimism som 

kom i och med att olje- och pipelines anlände. Fram tills dess hade landets rikedomar 

utgjorts av byarnas mangoträd och inget annat, och oljan förde med sig möjligheter för 

landet. Världssamfundet övervakade det hela på ett sådant sätt att vi hyste hopp om att 

detta skulle bringa stabilitet, välstånd och en framtid till detta land. Nu är allt en enda röra, 

och det är delvis på grund av vad som har kommit in i landet utifrån, det vill säga Darfur 

med mera, och delvis på grund av vad som kommit inifrån, nämligen korruptionen, den 

dåliga styrningen och våldet. 

Resultatet är att folket i Tchad lider, och vi måste uppmana alla, såväl internationellt som 

nationellt och lokalt, att arbeta tillsammans för att få ett slut på krisen och sedan återigen 

bygga för framtiden. 

Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! Denna vecka har vi diskuterat 

förbindelserna mellan Kina och Afrika. Situationen i Tchad är bara ett exempel på hur oljan 

kan bli en anledning att köpa vapen. Om vi inte kan förmå Kina, som är medlem av FN:s 

säkerhetsråd, att förändra sin utrikes- och handelspolitik från att vara en så kallad 

”villkorslös” politik till en politik ”med villkor” och hålla jämna steg med oss kommer vi 

bittert att ångra vår brist på resurser när det gäller att ge tillräcklig hjälp till hundratusentals 

flyktingar och skadade. 

Androula Vassiliou , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Vi stöder helt 

ledamöternas uppmaning om återupprättande av de politiska processerna i Tchad och en 

diplomatisk lösning på den spända situationen mellan Tchad och Sudan. 

När det gäller den interna politiska processen välkomnar vi utnämningen av den nye 

premiärministern Youssouf Saleh Abbas. Hans deklaration den 18 april ser vi som en första 

lovande signal som kan leda till en normalisering av relationerna mellan regeringen och 

den obeväpnade oppositionen. 

Vi hyser därför gott hopp om att den nya regeringen från den 23 april med sin breda bas, 

där fyra viktiga ministerposter har gått till obeväpnade oppositionspartier från 

Sammanslutningen av politiska partier inom den demokratiska oppositionen (CPDC), 

kommer att bana väg för en nystart i form av en mer omfattande dialog med utgångspunkt 

i den politiska överenskommelsen den 13 augusti 2007. 

Kommissionsledamot Louis Michel var bland de första att uttrycka sin oro över de 

medlemmar av oppositionen som försvann efter kuppförsöket i början på februari, och 

kräva ett omedelbart frisläppande av alla oppositionsledare som häktats av myndigheterna 

i Tchad. Liksom många av dagens talare är vi fortfarande tydliga när det gäller behovet av 

att kasta ljus över vad som hänt Ibni Oumar Mahamat Saleh, talesmannen för CPDC. 

I detta hänseende försöker Europeiska kommissionen genom sin roll som internationell 

observatör för den nationella undersökningskommissionen få klarhet om dessa 

försvinnanden, vilket kommer att göra det lättare att skapa förtroende i den politiska 

processen. 

65

66 

SV 

Med hänsyn till den politiska processen och genom den tionde Europeiska 

utvecklingsfonden och stabilitetsinstrument utvecklar vi Tchads möjligheter att hålla val 

till den lagstiftande församlingen i slutet av 2009, så som planerades i överenskommelsen 

den 13 augusti 2007. Detta innefattar stöd för valförberedelser och genomförande av en 

nationell folkräkning. Tchad har också betraktats som ett land som behöver följas upp 

med tanke på EU:s möjliga valobservatörsuppdrag 2009, om alla villkor för en sådan insats 

uppfylls. 

När det gäller förbindelserna mellan Tchad och Sudan kan problemet med rebellgrupperna 

endast ses som en del i ett större sammanhang, och vi känner oss uppmuntrade av 

kontaktgruppens nyligen genomförda möte i Libreville, vilken inrättades genom 

Dakaravtalet mellan Tchad och Sudan. Vi menar att dessa oförminskade diplomatiska 

ansträngningar är av avgörande betydelse för att lugna ner situationen i de två länderna. 

Vårt humanitära bistånd i östra Tchad fortgår (i genomsnitt 30 miljoner euro varje år) och 

behoven tillgodoses i tillräcklig omfattning. Men trots det kommer vi genom vårt program 

till stöd för stabiliseringen i östra Tchad att ge stöd till de områden dit internflyktingar och 

flyktingar kan välja att återvända i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken, 

särskilt när det gäller tillgången till dricksvatten och livsmedelssäkerhet. Detta som ett 

komplement till det humanitära biståndet och den ökade säkerheten för flyktingar och 

internflyktingar i läger som Eurofor-styrkorna och Minurcat-uppdraget kommer att 

medföra. Programmets åtgärder kommer att inledas innan regnperioden börjar. 

Med tanke på Minurcats (Förenta nationernas uppdrag i Centralafrikanska republiken och 

Tchad) framgångsrika uppdrag, som är avgörande för att bevara stabiliteten på längre sikt 

och för Tchads utveckling, vilket märks på vårt bidrag till Minurcat-operationen på 10 

miljoner euro, känner vi oss uppmuntrade av att utbildningen för de första 77 befälhavarna 

för den integrerade säkerhetsstyrkan (Détachement intégré de sécurité, DIS) har inletts. 

För att bidra till framstegen kommer den tionde Europeiska utvecklingsfonden att ge 25 

miljoner euro i stöd för att reformera rättssektorn, vilket innefattar en utveckling av 

polisstyrkorna, och även ytterligare 25 miljoner euro för att reformera säkerhetssektorn. 





Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Situationen i Tchad har nu blivit akut. 

Beväpnade grupper från Sudan genomför raider i landets östra delar med urskillningslöst 

dödande, våldshandlingar och våldtäkter, speciellt bland de svagare grupperna i 

befolkningen och utan någon som helst reaktion från landets regering. Å andra sidan har 

de uppenbara svårigheterna att hantera det ökande antalet flyktingläger som tar emot 

flyktingar från Darfurområdet, vilka hotas av konflikten som har uppstått i landet mellan 

regering och oppositionsstyrkor som är oeniga om valens giltighet, gjort att myndigheterna 

där förklarat nationellt undantagstillstånd. 

Enligt Amnesty International blev det första resultatet av denna åtgärd att en tillfällig 

kommitté skapades för att censurera tidningar och radiostationer. Förutom att detta 

orsakade en rad arresteringar av journalister och politiska motståndare har det också lett 

till att talesmannen för CPDC har försvunnit. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Upptrappningen av våldet måste absolut stoppas. Europas institutioner har uppdraget, 

resurserna och ansvaret att garantera och försvara de mänskliga rättigheterna över hela 

världen, särskilt i vissa områden såsom Tchad där befolkningen redan tvingas utstå 

humanitära kriser och attacker utifrån. 

13. Omröstning 

Talmannen. – Vi övergår nu till omröstningen. 

(För resultatet av omröstningen och andra frågor av vikt, se protokollet.) 

13.1. Zimbabwe (omröstning) 

– Före omröstningen: 

Manuel Medina Ortega (PSE) . – (ES) Herr talman! När det gäller omröstningen om 

Zimbabwe kom jag hit för omröstningen men jag kommer inte att delta. Jag vill att det går 

till protokollet att anledningen till att jag inte deltar är att jag när allt kommer omkring har 

bestämt mig för att inte göra det. Jag vill ändå gärna att det antecknas i protokollet att jag 

var här under plenarsammanträdet. 

Talmannen. – Er närvaro har noterats. 

13.2. Iran: Fallet Khadijeh Moghaddam (omröstning) 

13.3. Tchad (omröstning) 

14. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet 

15. Beslut om vissa dokument: se protokollet 

16. Beslut om vissa dokument: se protokollet 

17. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se 

protokollet 

18. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se 

protokollet 

19. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet 

20. Avbrytande av sessionen 

Talmannen. – Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten. 

(Sammanträdet avslutades kl. 16.25.) 


67

68 

SV 

BILAGA (skriftliga svar) 

FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande 

rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.) 

Fråga nr 10 från Jim Higgins ( H-0169/08 ) 

Angående: Olaglig narkotika 

Anser rådet att det krävs ytterligare åtgärder för att bekämpa de problem som är förknippade 

med den olagliga narkotikahandeln? Vilka planer har rådet när det gäller att förebygga och 

behandla i syfte att lösa dessa problem? 

Svar 


(SL) Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för rådet 

eller medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid 

Europaparlamentets sammanträde i april 2008 i Strasbourg. 

De prioriterade åtgärderna för att minska tillgången anges i EU:s narkotikastrategi för 

perioden 2005–2012 och EU:s följande handlingsplan för narkotika 2005–2008. Bland 

dessa åtgärder finns följande: 

– Ett stärkt polissamarbete på EU-nivå och mellan medlemsstaterna. 

– Förhindrande av och straff för import och export av narkotiska preparat, däribland till 

de andra medlemsstaternas territorier. 

– Bättre polisarbete, brottsutredningar och samarbete på det rättsmedicinska området. 

– Ett utökat polisarbete riktat mot länder utanför EU, särskilt producentländer och regioner 

längs handelsvägarna. 

Av stor betydelse är även EU-ordförandeskapets arbete för att nå en överenskommelse om 

en rådsresolution om Europol, som kommer att öka denna organisations befogenheter 

och anpassningsförmåga och leda till gemenskapsfinansiering. 

Maritime Analysis and Operational Centre on Narcotics (vanligen kallat MAOC-N), som 

inrättades i höstas i Lissabon (och omfattar sju medlemsstater), har redan gjort flera stora 

beslag. 

För att på ett effektivt sätt bekämpa den illegala EU-marknaden för syntetiska droger 

använder EU ett nytt förfarande för informationsutbyte, riskbedömningar och kontroll av 

nya psykoaktiva substanser. EU har senast använt detta förfarande i samband med den nya 

psykoaktiva substansen 1-bensylpiperazin (BZP), för vilken rådet antog ett beslut om 

upprättande av kontrollmekanismer och straffrättsliga sanktioner i EU:s medlemsstater i 

mars i år. 

Inom området för utrikesförbindelser har ett samarbete upprättats med producentländerna, 

särskilt genom handlingsplanen för Afghanistan och den latinamerikanska och karibiska 

samordnings- och samarbetsmekanismen för narkotika. 

Under det slovenska ordförandeskapet i rådet har ett möte på hög nivå ägt rum mellan EU 

och LAC, där Hofburgdeklarationen, i vilken ett ytterligare EU-samarbete med länderna i 

Latinamerika och Västindien beskrivs, antogs. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Särskild tonvikt läggs även vid Balkanvägen. I detta sammanhang bör handlingsplanen för 

västra Balkan nämnas. Detta är ett viktigt instrument för att hjälpa länderna på västra 

Balkan när det gäller narkotika och samtidigt ge en viss grad av skydd mot narkotikahandel 

längs Balkanvägen. 

Västafrika har blivit ett nytt prioriterat område. Vid det femtioförsta sammanträdet i FN:s 

kommission för narkotika i Wien föreslog det slovenska ordförandeskapet, efter 

upprättandet av en text för den horisontella arbetsgruppen för narkotika, på EU:s vägnar, 

att en resolution om Västafrika skulle antas. Denna resolution kommer att göra det möjligt 

att minska flödet av kokain till EU via länderna i Västafrika. 

Europeiska unionen och medlemsstaterna är de största bidragsgivarna i världen. I deras 

förbindelser med producentländerna fortsätter de särskilt att lyfta fram alternativ utveckling, 

utbyte av underrättelser och stärkta institutioner. 

När det gäller förebyggande och behandling föreskrevs i strategin för perioden 2005–2012 

en metod för att minska efterfrågan, baserad på följande: 

– Att förhindra att människor börjar missbruka narkotika. 

– Att förhindra att experimentellt missbruk blir ett regelbundet missbruk. 

– Ett tidigt ingripande vid riskfyllda konsumtionsmönster. 

– Ett erbjudande av behandlingsprogram och rehabiliterings- och sociala 

integrationsprogram. 

EU:s handlingsplan för 2005–2008 omfattar 20 åtgärdspunkter. Europeiska centrumet 

för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon är av avgörande betydelse i 

detta avseende. 

Som en del av handlingsplanen diskuterade rådet 2007 produktion och gränsöverskridande 

handel med heroin, kokain och cannabis samt utbyte av information om narkotika, 

narkotika i fängelser och narkotika på gatan. En integrerad, bevisbaserad metod föreslogs 

för allt ovanstående. 

Kommissionens avdelningar analyserar för närvarande genomförandet av handlingsplanen 

2005–2008, vilken kommer att utgöra grunden för upprättandet av handlingsplanen för 

perioden 2008–2012. 

* 

* * 

Fråga nr 11 från Mairead McGuinness ( H-0171/08 ) 

Angående: Ny ställning för Europeiska rådets ordförande 

Kan rådet yttra sig över den nya ställning som Europeiska rådets ordförande tillskrivs i 

reformfördraget? Vilken roll kommer ordföranden att ha? Hur ska denna person väljas om 

och när reformfördraget ratificeras av alla 27 medlemsstater? Vilka befogenheter kommer 

ordföranden att ha? 

Svar 





69

70 

SV 

När det gäller frågorna från Mairead McGuinness kan rådet inte lämna någon kommentar 

utom att hänvisa till de relevanta bestämmelserna i Lissabonfördraget. I artikel 15 i fördraget 

om Europeiska unionen (konsoliderad version av grundfördragen), i dess ändrade 

ordalydelse enligt Lissabonfördraget, anges exempelvis följande: Europeiska rådets 

ordförande ska vara ordförande i rådet och driva dess arbete framåt samt säkerställa 

förberedelserna av och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med 

kommissionens ordförande, och på grundval av arbetet i rådet (allmänna frågor). 

Europeiska rådets ordförande ska verka för att underlätta sammanhållning och konsensus 

inom Europeiska rådet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje möte 

i Europeiska rådet. Europeiska rådets ordförande ska på sin nivå och i denna egenskap 

representera utåt i de frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, 

utan att de befogenheter åsidosätts som har tilldelats unionens höge representant för utrikes 

frågor och säkerhetspolitik. 

* 

* * 

Fråga nr 12 från Gay Mitchell ( H-0173/08 ) 

Angående: Utvecklingspolitik i EU:s yttre åtgärder 

I Lissabonfördraget anges att kommissionens vice ordförande/EU:s höga representant för 

utrikes frågor och säkerhetspolitik ”ska säkerställa samstämmigheten i unionens yttre 

åtgärder”. I fördraget nämns uttryckligen som ett av målen i unionens yttre åtgärder 

främjandet av ”en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i 

utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom”. Kan rådet redogöra för 

hur man ska kunna garantera att utvecklingspolitikens betydelse ingår som ett centralt 

mål i EU:s yttre åtgärder? 

Svar 

Detta svar, som har upprättats av ordförandeskapet och inte är bindande för rådet eller 

medlemsstaterna, lämnades inte muntligt under frågestunden till rådet vid 


Inga beslut har ännu fattats om genomförandet av Lissabonfördraget, som ännu inte har 

trätt i kraft. Därför har rådet ännu inte antagit en inställning i denna fråga. 

* 

* * 

Fråga nr 13 från Brian Crowley ( H-0176/08 ) 

Angående: Säker energiförsörjning 

Kan rådet redogöra i detalj för vilka initiativ den tänker främja i år för att trygga 

energiförsörjningen i Europeiska unionen? 

Svar 





Rådet håller med Europaparlamentet om att en trygg energiförsörjning för Europa är av 

mycket stor betydelse. Europeiska rådet bekräftade detta tydligt i sina beslut 2006 och 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

2007. Det är därför även ett av gemenskapens viktigaste mål för den inre och yttre politiken 

att skydda och stärka säkerheten i energiförsörjningen, tillsammans med konkurrens och 

hållbar utveckling, vilket på nytt bekräftades av Europeiska rådets beslut i mars 2007. 

Dessutom angavs vikten av att öka energisäkerheten för EU och dess medlemsstater av 

Europeiska rådet i mars i år. Det är viktigt att betona att åtgärder som avser 

klimatförändringarna och energi, ytterligare avreglering av den inre energimarknaden och 

ny energiteknik väsentligt bidrar till detta mål. 

Vi måste dock fortsätta att beslutsamt utveckla den yttre dimensionen av energipolitiken 

för Europa för perioden 2007–2009. Vid Europeiska rådet i mars välkomnades därför de 

framsteg som har gjorts på detta område. Framsteg med genomförandet och behovet av 

ytterligare åtgärder för den yttre dimensionen av energipolitiken kommer att analyseras 

mer utförligt på grundval av den strategiska översynen av energipolitiken, som kommer 

att läggas fram av Europeiska kommissionen i november 2008. Denna strategiska översyn 

kommer särskilt att vara inriktad på en trygg försörjning (bland annat i samband med 

sammanlänkningar) och den yttre energipolitiken. Den strategiska översynen, som 

Europeiska rådet kommer att bekräfta våren 2009, kommer att utgöra grunden för en ny 

energihandlingsplan efter 2010. 

De viktigaste delarna av gemenskapens inre och yttre energipolitik, som kommer att bidra 

direkt och indirekt till en tryggare försörjning, är följande: 

– Den inre politiken: 

Mer lagstiftningsinstrument, såsom direktiven om oljedepåer, trygg gasförsörjning och 

trygg elförsörjning. 

En stärkning av gemenskapens energinät: målet för gemenskapens energipolitik är att 

skapa ett starkare och bättre sammankopplat energinät och bättre näthantering och 

infrastrukturplanering samt att öka hastigheten på införandet av nya kraftstationer i elnätet 

– allt detta bidrar till att öka nätets förmåga att hantera chocker, till exempel störningar i 

försörjningen, olyckor och varierande flöden från förnybara resurser. 

Större användning av förnybara resurser (bindande mål på 20 procent av EU:s 

energiförbrukning till 2020 och 10-procentig andel biodrivmedel av drivmedlen för 

transport till 2020). 

Större energieffektivitet. En minskad energiförbrukning kommer att minska beroendet av 

tredjeländer när det gäller energiförsörjningen. Därför är gemenskapens mål att öka 

energieffektiviteten med hjälp av de instrument som står till dess förfogande (lagstiftning, 

forskning och utveckling samt en reklamkampanj). 

I samband med det transeuropeiska energinätet (TEN) vill rådet rikta ledamotens 

uppmärksamhet mot förra årets utnämnande av samordnare för fyra prioriterade projekt 

av intresse för EU – däribland gasledningen Nabucco, genom vilken gas från Centraleuropa 

levereras från området runt Kaspiska havet – för att främja genomförandet av dessa projekt, 

som är mycket viktiga för en trygg energiförsörjning och den inre energimarknadens 

funktion. 

– Den yttre politiken: 


Europeiska unionen söker aktivt större trygghet i energiförsörjningen genom mångfald i 

energiresurserna, leverantörerna och distributionsvägarna. Utöver de ovan nämnda 

TEN-projekten av intresse för EU sker detta även genom följande: 

71

72 

SV 

En regelbunden dialog om energi och samarbete med större producentländer och 

-organisationer, exempelvis Ryssland, Azerbajdzjan, Norge och OPEC, och även med större 

konsument- och transitländer såsom USA, Brasilien, Kina, Indien och Ukraina. 

Energipartnerskap, exempelvis med Afrika, upprättat i december 2007 och med Egypten. 

Ett nära samarbete med länderna i Centralasien, området runt Kaspiska havet och Svarta 

havet som en del av Europa–Medelhavssamarbetet om energi (den femte 

ministerkonferensen hölls den 17 december 2007 i Cypern) osv., samt ett aktivt deltagande 

i strukturer såsom energigemenskapen och energistadgan. 

* 

* * 

Fråga nr 15 från Seán Ó Neachtain ( H-0182/08 ) 

Angående: Millennieutvecklingsmålen 

Kan rådet fullständigt ange vilka initiativ rådet arbetar med för att bidra till kampen mot 

hiv/aids i Afrika i år? 

Svar 




Under 2008 finns ett brådskande behov av att påskynda framstegen mot 

millennieutvecklingsmålen, och i detta avseende är kampen mot hiv/aids ett av rådets 

prioriterade områden. Kommissionen och medlemsstaterna är fullt engagerade i att 

genomföra det europeiska handlingsprogrammet mot hiv/aids, malaria och tuberkulos 

genom yttre åtgärder, som rådet och medlemsstaterna antog i maj 2005. 

I sina slutsatser om ”Nyuppkomna frågor om hiv/aids” av den 23 april 2007 (4) uppmuntrade 

rådet kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa uppfyllandet av befintliga 

åtaganden inom det europeiska handlingsprogrammet mot hiv/aids, malaria och tuberkulos 

genom yttre åtgärder, och uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att rapportera 

framsteg, däribland inom dessa uppkommande frågor avseende hiv/aids, i samband med 

den gemensamma övervakningen och rapporteringen om det 

europeiska handlingsprogrammet 2008 och 2010. 

I detta sammanhang ska rådet bedöma det aktuella tillståndet för genomförandet av 2005 

års handlingsprogram (5) och eventuella åtgärder som har antagits inom detta område av 

kommissionen och medlemsstaterna. 

I sin årsrapport till Europaparlamentet och rådet om Europeiska gemenskapens 

utvecklingspolitik och om genomförandet av det externa biståndet rapporterar 

kommissionen varje år särskilt om tillgängligheten hos EG-medel för genomförandet av 

handlingsprogrammet. Årsrapporten 2007 om EG:s externa bistånd 2006 (6) innehåller 

information som visar att i samband med minskningen av fattigdomen är 

(4) Dok. 7227/07, punkt 12. 

(5) Dok. 9278/05, punkt 14. 

(6) Dok. 11141/07 + tillägg 1. 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Europeiska unionen allt mer involverad i kampen mot sjukdomar som är knutna till 

fattigdom, särskilt genom genomförandet av det europeiska handlingsprogrammet. En 

lång rad olika instrument och finansieringskanaler utvecklas, främst genom bilaterala 

program som finansieras genom EG:s budget och genom europeiska utvecklingsfonden, 

och uppgår till cirka 245 miljoner euro exklusive allmänt budgetstöd. (7) 

Kommissionen och medlemsstaterna har varit aktiva bidragsgivare till den globala fonden 

för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria sedan den inrättades 2001–2002. EU 

spelar även en avgörande och synlig roll i utvecklingen av en ny och innovativ metod för 

internationell finansiering, med tonvikt på dess fasta åtagande att bekämpa dessa tre 

sjukdomar. EU och medlemsstaterna har tillsammans blivit de största bidragsgivarna till 

denna fond eftersom de stod för 53 procent av de kontanta bidragen 2003–2006. EU är 

en mycket viktig utvecklingspartner och därför är dess politiska stöd av avgörande betydelse 

för en framgångsrik utveckling och drift av fonden, exempelvis i arbetet för att erbjuda 

förutsebara ekonomiska flöden i samband med påfyllningsprocessen. 

EU genomför för närvarande ett europeiskt handlingsprogram för att hantera den kritiska 

bristen på vårdarbetare i utvecklingsländerna (2007–2013), där Afrika är ett prioriterat 

geografiskt mål. En framstegsrapport från kommissionen förväntas snart. 

Hiv/aids har i själva verket drabbat Afrika hårt. Partnerskapsavtalet från Cotonou mellan 

AVS-länderna och EG gäller för de flesta afrikanska länder. Främjandet av kampen mot 

hiv/aids, skydd för den sexuella och reproduktiva hälsan och kvinnors rättigheter i enlighet 

med handlingsprogrammet för den internationella konferensen om befolkning och 

utveckling (ICPD) finns bland stödområdena i samband med samarbetsstrategin (8) under 

partnerskapsavtalet från Cotonou och aktiviteter inom detta område finansieras vanligen 

av EUF. 

Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (9) , som Europaparlamentet och rådet 

antog den 18 december 2006, omfattar hanteringen av fattigdomssjukdomar, särskilt 

hiv/aids, genom geografiska program. Finansieringsinstrumentets program ”Investera i 

människor” omfattar, i avsnittet ”God hälsa för alla”, kampen mot fattigdomssjukdomar, 

med inriktning på de viktigaste smittsamma sjukdomarna, däribland hiv/aids. Ett 

ekonomiskt referensbelopp om 1 060 miljoner euro har öronmärkts för perioden 

2007–2013. Hanteringen av pandemin hiv/aids och dess effekter på samhället i södra 

Afrika är ett av målen för EU:s bistånd till södra Afrika i samband med 

finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, och ett ekonomiskt referensbelopp 

om 980 miljoner euro har öronmärkts för detta geografiska program för perioden 

2007–2013. 

Kampen mot hiv/aids med särskild tonvikt på Afrika är och förblir EU:s viktigaste prioritet, 

både internt och externt. Rådet uttryckte detta klart i EU:s uttalande om att hålla löftet att 

få ett slut på hiv/aids på världsaidsdagen den 1 december 2007, och det gjorde även 

Europeiska rådet i sina slutsatser av den 21–22 juni 2007. (10) 

(7) ”Principles for an EU contribution to the Global Fund to Fight HIV/AIDS, Tuberculosis and Malaria with a view to 

the 2006/2007 Replenishment Process”, kommissionens arbetsdokument, SEK(2005)0374, s. 6. 

(8) Artikel 25.1 d. 

(9) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. 

(10) Dok. 11177/1/07, punkt 8 ii och iii. 


73

74 

SV 

Avslutningsvis är ett av de fyra prioriterade målen för det strategiska partnerskapet 

EU–Afrika (11) , som godkändes vid toppmötet i Lissabon den 9 december 2007, att ”se till 

att alla millennieutvecklingsmålen uppfylls i alla afrikanska länder till 2015” och hiv/aids 

är en av de globala utmaningar och frågor av gemensamt intresse som ska hanteras 

tillsammans i detta långsiktiga strategiska partnerskap. I detta avseende planeras en rad 

olika mål, exempelvis följande: 

– Bättre tillgång till prevention, behandling, vård och stödtjänster, bland annat för hiv/aids. 

– Större ekonomiska och mänskliga resurser. 

– Bättre tillgång till kvalitetsläkemedel och varor till överkomliga priser. 

– Ökad kapacitet för de afrikanska länderna att utbilda och behålla kvalificerade 

vårdarbetare. 

Avslutningsvis kommer 2008 att bli ett år av åtgärder för att genomföra den politik och 

de instrument som behövs för kampen mot hiv/aids och förhoppningen är att den positiva 

utveckling när det gäller arbete och framgång som vi noterade 2006 och som enligt utsago 

även kunde ses 2007 kommer att fortsätta 2008. 

* 

* * 

Fråga nr 16 från Roger Helmer ( H-0186/08 ) 

Angående: Medlemsstaternas regeringar och folkomröstning om Lissabonfördraget 

Har medlemsstaternas regeringar varit involverade i någon politisk överenskommelse för 

att undvika en folkomröstning i så många länder som möjligt? 

Svar 




Medlemsstaterna ratificerar internationella överenskommelser i enlighet med kraven i 

deras författningar. 

* 

* * 

Fråga nr 17 från Christopher Heaton-Harris ( H-0187/08 ) 

Angående: Idrott enligt Lissabonfördraget 

Kan rådet tala om huruvida tillägget av ordet ”idrott” i artikel 165 i fördraget ger EU en 

rättslig behörighet i fråga om idrott? Varför har idrott inlemmats i fördraget? 

Svar 




(11) Dok. 16344/07, punkterna 79 och 80. 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Artikel 165 i den konsoliderade versionen av grundfördragen, i dess ändrade lydelse enligt 

Lissabonfördraget, finns under avdelning XII, Utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor 

och idrott. Den ingår i unionens inre politik och inre åtgärder. I artikel 165 föreskrivs bland 

annat att unionen ska bidra till att främja idrottsfrågor och då beakta idrottens specifika 

karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska 

funktion. Ledamotens fråga omfattas dock inte av rådets behörighet eftersom rådet inte 

deltog i den mellanstatliga konferens där förslaget till Lissabonfördraget upprättades. 

Dessutom har Lissabonfördraget ännu inte trätt i kraft. När det har det ska frågor som rör 

dess tolkning lösas av domstolen. 

* 

* * 

Fråga nr 18 från Sarah Ludford ( H-0189/08 ) 

Angående: Genomförande av Prüm-beslutet och Storbritanniens nationella 

DNA-register 

Till skillnad från flera övriga medlemsstater har den brittiska polisen och Storbritanniens 

nationella DNA-register fingeravtryck och DNA från inte bara dömda personer, utan även 

från personer som häktats, t.o.m. för mindre förseelser och som aldrig åtalats utan frikänts. 

I förslaget till genomförande av Prüm-beslutet (rådsdokument nr 14611/07) anges 

emellertid inte vilken typ och grad av uppgifter som ska delas med andra medlemsstater. 

Kan rådet försäkra mig om att förslaget kommer att ändras så att man begränsar typer av 

uppgifter och ämnen som ska delas och att man meddelar deras olika status till övriga 

medlemsstater inom ramen för en jämförelse eller sökning i enlighet med Europeiska 

datatillsynsombudsmannens syn (rådsdokument nr 5056/08)? 

Svar 




Rådet anser att ett av grundskälen till framgången för och ett snabbt genomförande av de 

mekanismer för utbyte av uppgifter som anges i Prüm-fördraget, som kommer att anges 

i rådets beslut om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete (se Prüm-beslutet) (12) , och 

dess genomförandebeslut, är att beslutet inte påverkar den nationella lagstiftningen och 

de nationella strukturerna. I artikel 2 i detta beslut anges tydligt att det är upp till 

medlemsstaterna att besluta om behandlingen av uppgifter som är lagrade i den nationella 

databasen för deoxiribonukleinsyra (DNA). Varje medlemsstat avgör också vilka delar av 

dess DNA-databas som den ska ställa till förfogande för de andra medlemsstaterna för 

sökning och jämförelser. Denna information publiceras i en manual som upprättas och 

kompletteras av rådets generalsekretariat. 

Det är därmed inte upp till rådet att avgöra vilken typ av personer vars uppgifter måste 

eller kan utbytas. 

De brittiska myndigheterna avgör vilka uppgifter som ska användas eller göras tillgängliga 

för sökning och jämförelser enligt Prüm-beslutet. 

(12) Rådsdokument nr 11896/07. 


75

76 

SV 

Det bör dock noteras att de uppgifter som utbyts enligt Prüm-beslutet är mycket begränsade 

och informationen om de typer av personer som uppgifterna avser, och deras status, får 

endast utbytas om och när en ”matchning” har bekräftats. 

* 

* * 

Fråga nr 19 från Jens Holm ( H-0192/08 ) 

Angående: Principen om deltagandedemokrati 

Anser rådet, med hänsyn till Lissabonfördragets artikel 11 om principen om 

deltagandedemokrati, att en miljon underskrifter för en folkomröstning om 

Lissabonfördraget kommer att ha något som helst inflytande? 

Svar 




Lissabonfördraget har ännu inte trätt i kraft. Förfarandena för att ratificera fördraget 

föreskrivs i alla händelser i nationell lagstiftning och omfattas därför av medlemsstaternas 

exklusiva behörighet. Rådet saknar därför behörighet att lämna något yttrande i denna 

fråga. 

* 

* * 

Fråga nr 20 från Jens-Peter Bonde ( H-0194/08 ) 

Angående: Lissabonfördraget 

Har uttrycken ”så öppet som möjligt” och ”så nära medborgarna som möjligt” rättslig 

verkan? 

Står slutenheten kring regeringskonferensen om Lissabonfördraget i strid med gällande 

bestämmelser i Nicefördraget? 

Strider den politiska överenskommelsen mellan medlemsstaterna om att avstå från 

folkomröstningar om Lissabonfördraget mot demokratinormerna i Nicefördraget? 

Svar 





Ledamotens fråga omfattas inte av rådets behörighet eftersom rådet inte deltog i den 

mellanstatliga konferens där förslaget till Lissabonfördraget upprättades. Dessutom har 

Lissabonfördraget ännu inte trätt i kraft. När det har det ska frågor som rör dess tolkning 

lösas av domstolen. 

* 

* * 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Fråga nr 21 från Martin Callanan ( H-0196/08 ) 

Angående: Rymdpolitik i Lissabonfördraget 

Kan rådet upplysa om huruvida den forskning och tekniska utveckling som nämns i artikel 

179 i fördraget skulle kunna omfatta användning av rymden i militärt syfte och om de 

gemensamma företag som nämns i artikel 187 i fördraget skulle kunna vara verksamma 

på ett område för militär användning av rymden? 

Svar 






Lissabonfördraget ännu inte trätt i kraft. 

* 

* * 

Fråga nr 22 från Nirj Deva ( H-0198/08 ) 

Angående: Rymdpolitik i Lissabonfördraget 

Kan rådet upplysa om huruvida den forskning och tekniska utveckling som nämns i 

artikel 179 i fördraget skulle kunna omfatta användning av rymden i militärt syfte och om 

de gemensamma företag som nämns i artikel 187 i fördraget skulle kunna vara verksamma 

på ett område för militär användning av rymden? 

Svar 





Artikel 179 i den konsoliderade versionen av grundfördragen, i dess ändrade lydelse enligt 

Lissabonfördraget, finns under rubriken ”Forskning och teknisk utveckling samt rymden”. 

Där anges bland annat att unionen ska ha som mål att stärka sin vetenskapliga och tekniska 

grund genom att åstadkomma ett europeiskt forskningsområde. Ledamotens fråga om 

denna artikel omfattas inte av rådets behörighet eftersom Lissabonfördraget ännu inte har 

trätt i kraft. När det gör det ska frågor som rör dess tolkning lösas av domstolen. 

I artikel 187 i den konsoliderade versionen av grundfördragen, i dess ändrade lydelse enligt 

Lissabonfördraget, anges att unionen kan bilda gemensamma företag eller andra 

organisationer som krävs för att effektivt genomföra unionens program för forskning, 

teknisk utveckling och demonstration. Ledamotens fråga om denna artikel omfattas dock 

inte av rådets behörighet eftersom Lissabonfördraget ännu inte har trätt i kraft. När det 

gör det ska frågor som rör dess tolkning lösas av domstolen. 

* 

* * 

77

78 

SV 

Fråga nr 23 från Nils Lundgren ( H-0200/08 ) 


I artikel 136 i Lissabonfördraget behandlas samordning och övervakning av euroländernas 

budgetdisciplin och de ekonomisk-politiska riktlinjerna. Anser rådet att Sverige utifrån 

denna artikel, och utifrån Lissabonfördraget i stort, är skyldigt att delta i eurosamarbetet 

när/om landet uppfyller bestämmelserna? Vilka åtgärder kan vidtas för euroländerna som 

inte går att vidta för icke-euroländerna? 

Svar 






Lissabonfördraget ännu inte trätt i kraft. När det har det ska frågor som rör dess tolkning 

lösas av domstolen. 

* 

* * 

Fråga nr 24 från Syed Kamall ( H-0203/08 ) 

Angående: Internationella avtal enligt Lissabonfördraget 

Kan rådet tillhandahålla en förteckning över de områden där unionen inte kan ingå 

internationella avtal om Lissabonfördraget ratificeras? 

Svar 




Frågan avser tolkningen av bestämmelserna i Lissabonfördraget om ändring av fördraget 

om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. 

Ledamoten känner säkert till att Lissabonfördraget har lagts fram för medlemsstaterna för 

ratificering. 

Denna fråga omfattas inte av ordförandeskapets behörighet eftersom Lissabonfördraget 

ännu inte har trätt i kraft. När det gör det ska frågor som rör dess tolkning lösas av 

domstolen. 

* 

* * 

Fråga nr 25 från David Martin ( H-0210/08 ) 

Angående: Kosovos självständighet 


Vilket budskap anser rådet att Kosovos självständighetsförklaring sänder till andra 

separatiströrelser i EU? 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Svar 





Den 18 februari 2008 antog rådet följande slutsats: ”Rådet upprepar EU:s anslutning till 

principerna i FN-stadgan och Helsingforsavtalets slutakt, bl.a. principerna om suveränitet 

och territoriell integritet, samt till FN:s säkerhetsråds alla resolutioner. Rådet betonar sin 

övertygelse om att Kosovo, med tanke på konflikten under 1990-talet och den förlängda 

perioden med internationell förvaltning enligt säkerhetsrådets resolution 1244, utgör ett 

sui generis-fall, vilket innebär att dessa principer och resolutioner inte sätts i fråga.” 

Att fallet med Kosovo är unikt betonas genom FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244, som 

antogs av FN:s säkerhetsråd efter den humanitära tragedi då nästan 800 000 av Kosovos 

invånare tvingades lämna sina hem och den regionala stabiliteten äventyrades. Genom 

denna resolution infördes en tillfällig FN-administration i Kosovo och en politisk process 

för att avgöra Kosovos framtida status. På grundval av en rapport från ambassadör Kai Eide, 

som lades fram för säkerhetsrådet den 7 oktober 2005, rekommenderade FN:s 

generalsekreterare att processen skulle inledas för att fastställa Kosovos framtida status i 

enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244 och utnämnde ett särskilt sändebud 

för att genomföra denna process. Processen har till syfte att skapa ett effektivt samarbete 

med Kosovoserberna och andra nationaliteter och samhällen i Kosovo. 

Eftersom Kosovo är unikt betraktas det inte som ett prejudikat för andra situationer – 

inklusive situationer inom Europeiska unionen. 

* 

* * 

Fråga nr 26 från Frank Vanhecke ( H-0213/08 ) 

Angående: Utbyte av upplysningar avseende bankkonton 

Skatteskandalen i Liechtenstein nyligen har fått konsekvenser i flera av EU:s medlemsstater. 

Enligt undersökningar som behöriga myndigheter gjort ser det ut som om EU-medborgare 

är inblandade i konkret skattesmitningsverksamhet. Enligt de upplysningar jag har fått så 

har ekonomiministrarna i de 27 medlemsstaterna rekommenderat kommissionens behöriga 

generaldirektorat att så snabbt som möjligt utreda frågan och lägga fram ett förslag till 

ändring av lagstiftningen på ett sätt som gör det möjligt att utbyta information om 

medborgarnas bankkonton. 

Hur ska medborgarnas personuppgifter skyddas inom en sådan här ram, eftersom 

öppenheten kommer att löpa parallellt med avsikten att förhindra otillåtna transaktioner 

och penningtvätt? Vilket förfarande kommer kommissionen att föreslå för att se till att 

”öppnandet” av bankkonton sker med största respekt för lagligheten i det hela? På vilket 

sätt tänker man sig att samordningen av medlemsstaternas skattesystem ska ske, för att 

man i framtiden ska kunna undvika liknande situationer med penningtvättstransaktioner 

via bankkonton? 

79

80 

SV 

Svar 




När det gäller religions- och samvetsfriheten noterar rådet med oro att det på senare tid 

har förekommit diskriminering. 

Rådet beklagar att möjligheterna för medlemmar i andra religioner än islam är mycket 

begränsade, och det uttryckte sin oro i detta avseende vid sammanträdet i associeringsrådet 

mellan EU och Algeriet den 10 mars. Vid detta tillfälle uppmanade rådet Algeriet att vidta 

alla nödvändiga åtgärder för att undvika diskriminering och uppmuntra till tolerans när 

det gäller kultur, uttryckande av religiösa och andra övertygelser, minoriteter och sexuell 

läggning samt att uppfylla sina internationella förpliktelser. 

* 

* * 

Fråga nr 27 från Daniel Dăianu ( H-0215/08 ) 

Angående: Skatteflykt 

Tyskland och dess medborgare och hederliga politiker har all anledning att vara upprörda 

över avslöjandena om att framstående affärsmän i landet har lurat statskassan genom att 

olagligt använda sig av europeiska skatteparadis. Denna form av skatteflykt är dock ett 

problem som sannolikt finns i alla EU-länder. Ett sätt att försöka ta itu med problemet vore 

att täppa till alla kryphål, vilket skulle innefatta de nuvarande skatteparadisen. En viktigare 

aspekt av frågan är dock det samhällsansvar som människor med stor ekonomisk och 

ibland politisk makt har. Genom sina flagranta överträdelser saboterar de inte bara sitt eget 

rykte utan undergräver allvarligt våra institutioners funktionssätt. 

Hur avser rådet att bredda kampen mot skatteflykt till att även omfatta etiskt ansvar och 

behovet av att förhindra att medborgarnas förtroende för demokratiska institutioner 

urholkas? Kan vi begära att vanliga medborgare vid behov ska acceptera plågsamma 

reformer, medan betydligt mer välbeställda människor struntar i grundläggande principer 

som anständighet och medborgerligt uppträdande? 

Svar 





Beskattningsbefogenheten vilar hos medlemsstaterna. I brist på samordning på detta 

område kan medlemsstaterna vidta åtgärder och införa bestämmelser på grundval av 

nationella mål och krav. De måste dock utöva denna befogenhet i enlighet med 

gemenskapsrätten. 

Ledamoten känner säkert till att rådet endast kan fatta beslut om samordning som svar på 

förslag från kommissionen. Det finns inget aktuellt förslag om den typ av åtgärder som 

anges av ledamoten. 

Beslutet om huruvida åtgärder ska vidtas för att uppnå de mål som ledamoten nämner ska 

fattas av medlemsstaterna. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 28 från Dimitrios Papadimoulis ( H-0220/08 ) 

Angående: Serbiens EU-framtid 

I kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande ”Västra Balkan: ökade utsikter till 

EU-medlemskap” (KOM(2008)0127) står det att EU har åtagit sig att underteckna 

stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien så snart de nödvändiga åtgärderna 

vidtagits. 

Vilka är dessa åtgärder? Vilken tidsplan gäller för undertecknandet av avtalet? 

Svar 





Vid inledningen av förhandlingarna om stabiliserings- och associeringsavtalet i 

oktober 2005 beslutade rådet och kommissionen att de skulle underteckna detta avtal när 

framsteg inom följande tre områden hade fastställts gemensamt: 

– Utvecklingen av en lagstiftningsram och upprättandet av administrativ kapacitet för ett 

korrekt genomförande av ett stabiliserings- och associeringsavtal. 

– Ett effektivt genomförande av den konstitutionella stadgan för Statsförbundet Serbien 

och Montenegro. 

– Ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. 

Kommissionen skulle rapportera resultatet av analysen till rådet. 

Den första punkten innebär inga särskilda svårigheter. I den senaste framstegsrapporten, 

från november 2007, betonade kommissionen de framsteg som hade gjorts i reformen av 

den offentliga administrationen och fann att dessa reformer låg helt i linje med europeisk 

standard. I samband med förhandlingarna om stabiliserings- och associeringsavtalet har 

Serbien visat att landet har god administrationsförmåga. Med tanke på Serbiens 

institutionella kapacitet uttryckte rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), i 

slutsatserna från sammanträdet i december, förtroende för att landet skulle ha förmågan 

att accelerera sina förberedelser på vägen mot Europeiska unionen. 

Den andra punkten gäller inte längre, eftersom Statsförbundet Serbien och Montenegro 

inte längre existerar. När det gäller den tredje punkten har rådet flera gånger betonat vikten 

av ett fullständigt serbiskt samarbete med ICTY i de slutsatser som har antagits vid dess 

sammanträden. En tillfredsställande lösning av dessa frågor är också en av förutsättningarna 

för undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet. En viktig indikator på 

uppfyllandet kommer att vara innehållet i nästa rapport från Serge Brammertz, åklagare 

vid ICTY. 

* 

* * 

81

82 

SV 

Fråga nr 29 från Bill Newton Dunn ( H-0222/08 ) 

Angående: Studie efterlyst av rådet och parlamentet men nekad av kommissionen 

I 2008 års budget bad rådet och parlamentet gemensamt kommissionen om en studie av 

genomförbarheten och hindren för inrättandet av en federal polisstyrka för Europeiska 

unionen, under budgetpost XX 01 02 11 04, och de två institutionerna röstade för att 

anslå pengar så att studien skulle kunna genomföras. 

Vad anser rådet om att den icke-valda kommissionen inte uppfyller viljan hos de valda 

regeringarna och de valda ledamöterna av Europaparlamentet utan vägrar att genomföra 

denna studie? 

Svar 




Den studie som nämns av Bill Newton Dunn har inte diskuterats av rådet. 

* 

* * 

Fråga nr 30 från Armando França ( H-0224/08 ) 

Angående: E-Justice 

När rådet (rättsliga och inrikes frågor) höll sammanträde den 1–2 oktober 2007 kom 

medlemsstaterna överens om att hanteringen av rättsliga ärenden måste moderniseras och 

utnyttja elektroniska medel för att bli snabb, effektiv, mer lättillgänglig för medborgare 

och företag samt billigare. I E-justice-projektet integreras det tyska, portugisiska och 

slovenska ordförandeskapets program och projektet var en prioritering under det 

portugisiska ordförandeskapet då portalen med namnet E-justice utvecklades. 

Med tanke på E-justice-projektets betydelse för de rättsliga frågorna och för EU-samarbetet 

på detta verksamhetsområde vill jag fråga: Hur långt har man kommit med prototypen 

för E-justice-portalen, vilka tjänster kommer den att omfatta och när kommer arbetet att 

vara klart? 

Svar 





Rådet vill försäkra ledamoten om att E-justice är en viktig prioriterad uppgift, vars syfte är 

att skapa en europeisk teknisk plattform på den rättsliga förvaltningens område, som ger 

tillgång till alla nuvarande och framtida elektroniska system inom gemenskapen och 

eventuellt även internationellt. 

Rådet undersöker omfattningen hos E-justice-systemet och det exakta innehållet i portalen. 

Oberoende av resultatet av denna undersökning har den framtida E-justice-portalen till 

syfte att ge allmänheten och advokater enhetlig tillgång till rättslig information, rättskipande 

myndigheter, register, databaser och andra tillgängliga tjänster, vilket underlättar deras 

dagliga arbete i den mån det hör samman med europeiska rättsliga frågor. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Rådet har redan diskuterat tidtabellen för öppnandet av portalen för allmänheten. 

Kommissionen har tillkännagett ett meddelande, som rådet kommer att ta i övervägande 

i sina senare debatter. Det måste betonas att medlemsstaterna måste kontrollera och testa 

portalen för att upptäcka eventuella tekniska eller organisatoriska problem och se till att 

den fungerar effektivt innan den blir tillgänglig för allmänheten. De måste även bekräfta 

att innehållet i portalen faktiskt kommer att gynna människor i deras dagliga liv. 

* 

* * 

Fråga nr 31 från Zdzisław Kazimierz Chmielewski ( H-0236/08 ) 

Angående: Tekniken för vätgas och bränsleceller 

Under den tid då jag med experter samarbetade kring rådets förordning om bildandet av 

det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas framkom det en åsikt som föreföll 

mig så pass överraskande att jag beslutat mig för att göra rådet uppmärksamt på den. 

Åsikten har framförts av en känd expert på kärntekniska frågor. Tekniken för vätgas och 

bränsleceller framlades i ett dokument med en ovanlig entusiasm – nästan såsom vore den 

ett undermedel mot problemen med energi och miljöskydd. I dag är väte endast en 

energibärare. Men för att framställa denna energibärare måste man använda andra 

energikällor och då är energiutbytet högst olika, beroende på vilken teknik som används, 

med variationer från och med bara några få procent (vanlig elektrolys vid rumstemperatur) 

upp till högst 80 procent (sönderdelning av vatten vid hög temperatur). Om vi använder 

metan eller naturgas, då måste den också köpas eller framställas. 

Därtill innebär tekniken för lagring eller transport av väte svåra problem för att väte ska 

kunna användas som energibärare. 

Hur ser rådet enligt sin sakkännedom på detta? 

Svar 





Ledamoten kan lita på att rådet är väl medvetet om komplexiteten i de tekniska utmaningar 

som måste lösas i samband med den utbredda användningen av vätgas och bränsleceller 

i det europeiska transportsystemet. Det avspeglas i den allmänna inledningen till förslaget 

till rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget för bränsleceller och 

vätgas, där rådet anger att den utmaning som bränsleceller och vätgas står inför är mycket 

komplex och omfattande och att spridningen av olika tekniska kompetensområden är 

mycket stor (dokument nr 6935/08, skäl 9 på sidan 4). Uppgiften för experter inom området 

för forskning och utveckling är därför att bedöma den tekniska och ekonomiska potentialen 

hos bränsleceller och vätgas, identifiera teoretiskt lovande teknisk utveckling och undersöka 

de tekniska och ekonomiska utmaningar som hör samman med dem innan ett beslut fattas 

om deras användning på grundval av välunderbyggda och övertygande vetenskapliga bevis. 

I vetenskapliga dokument presenteras ofta den potentiella användningen av ny teknik som 

en patentlösning. I vissa fall innehåller sådana dokument bara en förteckning över all 

potentiell användning av den aktuella tekniken som kräver ytterligare studier. Resultaten 

av en omfattande studie kan visa att få eller inga av de potentiellt mycket lovande 

användningsområdena sannolikt kommer att bli framgångsrika i praktiken. Det är dock 

på detta sätt som vetenskapliga framsteg normalt uppnås. 

83

84 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 32 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou ( H-0238/08 ) 

Angående: Framtiden för EU-organen inom Europeiska unionens institutionella 

struktur 

Till följd av offentliggörandet av kommissionens meddelande om framtiden för 

EU-organen (13) , undrar jag vilken betydelse rådet anser att de decentraliserade organen 

spelar för Europeiska unionens institutionella närvaro på medlemsstaternas territorium? 

Vilka kriterier använder rådet för att bedöma om de uppfyller sina uppdrag och specifika 

mål, såsom de fastställs i de grundrättsakter genom vilka de olika organen inrättats? Vad 

anser rådet om kommissionens förslag att inrätta en europeisk myndighet för marknaden 

för elektronisk kommunikation, ett förslag som fortfarande är aktuellt enligt ovannämnda 

meddelande? Anser rådet att den rättsliga grund som föreslagits för inrättandet av detta 

organ är lämplig? 

Svar 





Rådet har ännu inte antagit en ståndpunkt om det kommissionsmeddelande som ledamoten 

nämner om de europeiska myndigheternas framtid. 

I en del av rättsakterna om upprättande av europeiska myndigheter anges det att framstegen 

och arbetsmetoderna i den aktuella myndigheten ska bedömas, annars innehåller de en 

granskningsklausul. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004 

av den 29 april 2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå ska exempelvis 

myndighetens arbetsmetoder och resultaten av dess verksamhet utvärderas av 

kommissionen, som kan lägga fram ett förslag till förändringar av förordningens 

bestämmelser. I förordningen om inrättande av en europeisk myndighet för 

livsmedelssäkerhet föreskrivs en oberoende intern granskning, som ska beställas med 

sexårsintervall av myndigheten i samarbete med kommissionen. Rådet är inte inblandat i 

denna granskning om den inte följs av ett lagstiftningsförslag om en granskning av rättsakten 

om inrättandet av myndigheten. 

Europaparlamentet och rådet antog dock, i egenskap av budgetmyndighetens två delar, 

ett gemensamt uttalande om gemenskapsmyndigheterna den 18 april 2007, i vilket de 

uppmanade kommissionen att göra följande: 

– Att årligen tillhandahålla en budgetöversikt som omfattar alla befintliga och framtida 

gemenskapsmyndigheter, inklusive budgetinformation avseende deras grundakter, 

huvudsakliga budgetindikatorer och antal anställda samt förhållandet mellan löpande och 

administrativa utgifter. 

– Att genomföra en noggrann lönsamhetsanalys och systematiskt tillämpa och främja det 

förfarande som anges i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet innan en ny myndighet 

inrättas. 

(13) Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 11.3.2008 ”EU:s tillsynsmyndigheter – mot 

en gemensam ansats” (KOM(2008)0135). 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

– Att regelbundet bedöma gemenskapsmyndigheterna, med särskil inriktning på kostnads 

och intäkts-förhållandena. 

– Att genomföra de granskningsklausuler som ingår i förordningarna om inrättandet av 

respektive myndigheter. 

Rådet undersöker för närvarande kommissionens förslag om elektronisk kommunikation 

och ramen för elektronisk kommunikation och har ännu inte antagit en ståndpunkt om 

kommissionens förslag om inrättandet av en europeisk myndighet för elektroniska 

kommunikationsmarknader. 

* 

* * 

Fråga nr 33 från Johan Van Hecke ( H-0242/08 ) 

Angående: Bristande uppmärksamhet på Somalia 

Somalia plågas av våld, stigande inflation och ihållande torka. Livsmedelshjälpen når sällan 

fram till de redan nu hundratusentals flyktingarna. Bara under 2007 flydde uppskattningsvis 

700 000 invånare från huvudstaden Mogadishu undan våldet mellan de islamiska miliserna 

och regeringsstyrkorna, som stöds av Etiopien. Somalia betraktas redan som det ställe i 

världen där det är svårast för humanitära organisationer att agera. Enligt vissa FN-tjänstemän 

är läget i Somalia om möjligt ännu värre än i Darfur. 

Rådet har redan uppgett att man inte diskuterat bortförandet av medarbetarna i Läkare 

utan gränser i Somalia i början av 2008. I början av april bortfördes två FN-medarbetare. 

Hur många fler hjälparbetare måste försvinna innan rådet blir övertygat om behovet av 

att sätta upp Somalia på dagordningen? Det internationella samfundet får inte sluta ögonen 

inför den dramatiska situationen i Somalia. 

Svar 





Rådet delar åsikten att det internationella samfundet inte får blunda för situationen i 

Somalia. Den somaliska frågan ligger därför fortfarande högt på rådets dagordning. 

Den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, 

Javier Solana, höll ett möte i februari 2008 med Nur Hassan Hussein, den nya 

premiärministern för den federala övergångsregeringen. 

EU-trojkan besökte Mogadishu den 25 mars 2008, och förde samtal med presidenten och 

premiärministern, med hövdingarna för Hawiye-klanen, med representanter för det civila 

samhället och med befälhavaren för Afrikanska unionens uppdrag till Somalia. Målen för 

trojkans besök var följande: 

– Att signalera EU:s stöd för den nya regeringen och dess planerade program med 

prioriterade åtgärder. 

– Att tillkännage EU:s fulla stöd för den effektiva förlikningsstrategin mellan den federala 

övergångsregeringen och oppositionen på alla nivåer i syfte att se till att övergångsperioden 

avslutas framgångsrikt. 

85

86 

SV 

– Att uttrycka EU:s önskan om bättre samordning inom ledarskapsstrukturerna i den 

federala övergångsregeringens institutioner. 

– Att bevara EU:s roll som aktör som stöder en varaktig politisk lösning för Somalia och 

samordnar sin verksamhet med det internationella samfundet under FN:s beskydd. 

Rådet har flera gånger betonat vikten av FN:s ledande roll i tillhandhållandet av 

internationellt stöd för den politiska processen i Somalia och behovet av att undvika initiativ 

som går emot den. Det har även uttryckt sitt stöd för Afrikanska unionens uppdrag till 

Somalia. 

Rådet har dessutom uppgett att EU aktivt måste stödja åtgärder i syfte att främja respekten 

för de mänskliga rättigheterna, främja en ansvarskänsla och utrota den laglösa kulturen i 

Somalia. 

* 

* * 

Fråga nr 34 från Bernd Posselt ( H-0245/08 ) 

Angående: Motorvägen sträckan Spielfeld–Maribor–Zagreb 

Känner rådet till tidsplanen för färdigställandet av den motorväg som kommer att sträcka 

sig från Steiermark (Spielfeld-Straß) till Kroatien via Slovenien (Maribor)? Hur ser rådet på 

det fortsatta arbetet med denna sträcka, som är viktigt inte bara för Bayern, Österrike, 

Slovenien och Kroatien, utan för hela Europa? 

Svar 




Rådet vill informera ledamoten att denna fråga är ett nationellt ansvar, så den har inte 

diskuterats av rådet. Eftersom denna fråga inte omfattas av rådets behörighet kan rådet 

inte yttra sig om den. 

* 

* * 

Fråga nr 35 från Richard Howitt ( H-0248/08 ) 

Angående: Uppdatering av förordningen om gemenskapens ordning med allmänna 

tullförmåner samt status för mottagarländer 

När förväntas rådet ta ett beslut om uppdateringen av rådets förordning (EG) nr 

980/2005http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0248+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" 

(14) 

\l "def1" om gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner samt 

handelskoncessioner, och vilken tidsplan och vilka metoder kommer rådet att följa för att 

bedöma om mottagarländerna verkligen ratificerar och tillämpar de konventioner om de 

mänskliga rättigheterna och arbetstagares rättigheter som är nödvändiga för att få 

handelsförmånerna? 

(14) EUT L 169, 30.6.2005, s.1. 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Vilka diskussioner har rådet haft eller vilka diskussioner kommer rådet att ha med 

kommissionen och parlamentet i denna fråga och när? Vilka bevis kommer rådet att 

använda för att bedöma den effekt på handeln som uppstår till följd av handelsförmånerna 

när det grundar sitt beslut? Kommer rådet att begära ytterligare forskning i ämnet före 

uppdateringen? 

Svar 




Det allmänna preferenssystemet (GSP) och det särskilda incitamentsarrangemanget för 

hållbar utveckling och god styrning antogs i form av genomförandeförordningar som 

sträckte sig över flera år. Den första av dessa, rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 

27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet, kommer att upphöra att 

gälla den 31 december 2008. 

På kommissionens begäran undersöker rådet för närvarande utarbetandet av en förordning 

som omfattar perioden från den 1 januari 2009 till den 31 december 2011. Förslaget har 

även presenterats för Europaparlamentet, som har uppgett sin inställning. 

Precis som det gör med varje lagstiftningsförslag kommer rådet att följa de förfaranden 

som anges i fördraget i processen för antagande av den föreslagna förordningen. När det 

gör det kommer det att respektera den institutionella balans som följer av dessa fördrag. 

* 

* * 

Fråga nr 36 från Diamanto Manolakou ( H-0250/08 ) 

Angående: Hot mot kroatisk ungdomsaktivist 

För några dagar sedan vidtog de kroatiska myndigheterna – Kroatien som ju är ett 

EU-ansökarland – åtgärder (husrannsakan och förhör) för att hota Vinco Drača, en medlem 

i Kroatiens SOS-ungdomsförbund, eftersom han i sin ägo hade ett antal affischer för det 

internationella tåget för solidaritet som organiserades av Demokratisk ungdoms 

världsfederation den 3–6 april 2008 i Balkanhalvöns huvudstäder. Många kommunistiska 

och antiimperialistiska ungdomsorganisationer deltog i tåget. De kroatiska myndigheterna 

angav USA:s president Bush besök i Kroatien som skäl till det svåra brottet mot de 

grundläggande demokratiska rättigheterna. 

Fördömer rådet denna typ av handlingar som söker terrorisera och hindra reformvänliga 

ungdomars politiska verksamhet och som tydligt bryter mot unga människors 

grundläggande demokratiska rättigheter? 

Svar 





Rådet är inte bekant med detaljerna och omständigheterna i fallet med Vinko Drača, som 

frågan avser. 

87

88 

SV 

Rådet vill dock försäkra ledamoten om att EU:s allmänna ståndpunkt när det gäller 

uppfyllandet av de grundläggande principerna för demokrati och mänskliga rättigheter 

och dess åtagande avseende dessa principer är glasklara. Som en stat som förhandlar om 

anslutning till EU måste Kroatien uppfylla de politiska kriterier som angavs vid 

Europeiska rådets sammanträde i Köpenhamn – med andra ord måste landet ha en tillräcklig 

institutionell stabilitet för att kunna garantera demokrati, rättsstatliga principer, respekt 

för de mänskliga rättigheterna och skydd av minoriteter. 

När det gäller de krav som angetts inom ramen för anslutningsförhandlingarna förväntas 

Kroatien fortsätta sin reformprocess och göra ytterligare framsteg i tillämpningen av 

principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande 

friheterna samt rättsstatliga principer, som utgör grunden för Europeiska unionen. 

Alla dessa frågor diskuteras vid sammanträdena i rådet (stabilisering och associering), vilket 

nästa gång kommer att hållas i Luxemburg den 28 april, samt vid 

anslutningsförhandlingarna, under rubriken rättvisa och grundläggande rättigheter. 

Dessutom kommer de behöriga rådsorganen att fortsätta att diskutera dessa frågor och 

övervaka genomförandet av det reviderade anslutningspartnerskapet. 

Rådet kan därför försäkra ledamoten om att det fortsätter övervaka frågan om de 

grundläggande rättigheterna noggrant och se till att den diskuteras på rätt nivåer. 

* 

* * 

Fråga nr 37 från Jean Lambert ( H-0252/08 ) 

Angående: Tröstekvinnor: sexuellt slaveri i den japanska kejserliga armén före och 

under andra världskriget 

Den 13 december 2007 antog Europaparlamentet resolution 

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0632&language=SV" 

, där man bl.a. uppmanar den japanska regeringen att formellt ta på sig det historiska och 

rättsliga ansvaret för förtrycket och slaveriet av ”tröstekvinnor”, och att offentligen 

vederlägga eventuella påståenden om att dessa grymheter aldrig inträffat. Genom att 

erkänna och ersätta tidigare brott ger Japan en välbehövlig signal med tanke på att sexuellt 

våld mot kvinnor fortfarande används som krigsvapen i konfliktområden. 

Mot bakgrund av parlamentets resolution från december och det slovenska och det 

kommande franska ordförandeskapets avsikter att prioritera kvinnors rättigheter i väpnade 

konflikter, vilka åtgärder har rådet vidtagit för att följa upp Europaparlamentets resolution? 

Tänker rådet använda det kommande toppmötet mellan EU och Japan för att uppmana 

den japanska regeringen att be om ursäkt och erkänna att det som tröstekvinnorna utsattes 

för var ett brott enligt internationell rätt? Vilka andra planer har rådet för att driva denna 

fråga vidare vid andra lämpliga kommande möten? 

Svar 





24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Rådet har satt sig in i den resolution som antogs av Europaparlamentet den 

13 december 2007 om rättvisa för de så kallade tröstekvinnorna (sexslavar i Asien före 

och under andra världskriget). 

EU lägger särskild vikt vid kvinnors rättigheter och vid frågan om våld mot kvinnor. 

I enlighet med internationella människorättsliga standarder och med de etiska och 

konstitutionella principer som är gemensamma för alla medlemsstater i Europeiska unionen 

uppmanar EU gång på gång länder utanför gemenskapen att följa de resolutioner som har 

antagits av Förenta nationernas organ och att börja genomföra lagar och åtgärder som 

syftar till att säkerställa största möjliga respekt för kvinnors mänskliga rättigheter och 

grundläggande friheter. 

I detta sammanhang påpekar vi att det i Wiendeklarationen och i det handlingsprogram 

som antogs av världskonferensen om mänskliga rättigheter 1993 angavs att kvinnors 

fullständiga och lika åtnjutande av mänskliga rättigheter var ett prioriterat mål för det 

internationella samfundet och att regeringar och Förenta nationerna bör öka sitt arbete 

för att uppnå detta. 

Företrädare för EU och Japan diskuterar regelbundet frågor kring mänskliga rättigheter 

vid ministermöten mellan EU-trojkan och Japan. 

Frågan om skydd för kvinnor som drabbas av väpnade konflikter är också av intresse för 

det slovenska ordförandeskapet. 

EU kommer att fortsätta att fästa stor uppmärksamhet vid denna fråga. 

* 

* * 

Fråga nr 38 från Silvia-Adriana Ţicău ( H-0253/08 ) 

Angående: Den strategiska översynen av energipolitiken 

Vid Europeiska rådets möte i mars 2008 betonades att det var viktigt att öka Europeiska 

unionens energisäkerhet, och vid Europeiska rådets möte i mars 2007 förklarade man att 

Nabucco-projektet var av europeiskt intresse för diversifieringen av unionens energikällor 

och för EU:s energisäkerhet. Kan rådet redogöra för arbetet med den strategiska översynen 

av energipolitiken, som främst ska inriktas på trygg energiförsörjning, sammankopplingar 

och unionens externa politik på energiområdet, vilket utlovades vid Europeiska rådets 

möte i mars? 

Svar 





Som ledamoten anger hänvisade Europeiska rådet vid sina sammanträden i mars 2007 

och mars 2008 till vikten av energisäkerhet i EU, vilket framgår av Europeiska rådets 

handlingsplan (2007–2009) – En energipolitik för Europa. I enlighet med de slutsatser 

som antogs vid Europeiska rådets möte i mars 2008 ska nästa översyn av energistrategin 

äga rum i november 2008. Som ledamoten säkert känner till är kommissionen ansvarig 

för denna översyn. Detaljerad information om den rådande situationen lämnas därför av 

kommissionen. 

89

90 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 39 från Pedro Guerreiro ( H-0255/08 ) 

Angående: EU:s förbindelser med Kuba 

2003 antog EU ett antal sanktioner – som emellertid inte tillämpas – och 1996 antog EU 

en gemensam ståndpunkt avseende Kuba, som syftade till att främja politisk omvandling, 

en attityd som innebär uppenbar inblandning i en suverän stats angelägenheter. Kan rådet 

ange vilka initiativ EU vidtar för att normalisera sina förbindelser med Kuba och i synnerhet 

för att avskaffa de hinder som faktiskt antogs för att försvåra förbindelserna, t.ex. 

sanktionerna och den gemensamma ståndpunkten om Kuba? 

Svar 





De åtgärder som nämns av Pedro Guerreiro antogs av rådet 2003. Det vidtog dessa åtgärder 

som svar på fängelsedomarna mot 75 medlemmar i den fredliga oppositionen som hade 

deltagit i en kampanj för yttrandefrihet. Kuba beslutade å sin sida att frysa förbindelserna 

med myndigheterna i dessa EU-medlemsstater, vars ambassader hade bjudit in medlemmar 

i den fredliga oppositionen till högtidliga arrangemang på nationella helgdagar. År 2005 

återkallade Europeiska unionen ensidigt de åtgärder som antogs 2003 i en strävan att åter 

normalisera förbindelserna mellan EU och Kuba. 

Såsom anges i Europeiska rådets slutsatser från juni 2007 erkänner EU kubanernas rätt att 

bestämma om sin egen framtid. Unionen är fortfarande villig att lämna ett aktivt bidrag, 

genom utvecklingssamarbete och på andra sätt, till den framtida utvecklingen av alla delar 

av det kubanska samhället. 

EU kommer att fortsätta att påminna de kubanska myndigheterna om deras skyldighet att 

främja respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna för kubanska 

medborgare, inte minst med tanke på Kubas medlemskap i FN:s råd för mänskliga 

rättigheter. 

Rådet kommer att fortsätta att undersöka omfattningen av återtagandet av en omfattande 

och öppen dialog med de kubanska myndigheterna, såsom diskuterades i de slutsatser som 

antogs av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i juni 2007, även om det nu är upp 

till Kuba att acceptera erbjudandet om en politisk dialog och inbjudan till ett sammanträde 

i Bryssel. 

* 

* * 

Fråga nr 40 från Laima Liucija Andrikienė ( H-0257/08 ) 

Angående: Strategi för att förebygga cancer 

EU:s nuvarande ordförandeskap har satt upp kampen mot cancer mycket högt på 

dagordningen. De sakkunniga anser att Tjernobylkatastrofen den 26 april 1986 har medfört 

en kraftig ökning av antalet cancerfall. För närvarande märks konsekvenserna av denna 

katastrof inte bara i Ukraina och Vitryssland utan även i andra länder i regionen, bland 

annat de nuvarande EU-medlemsstaterna Polen, Lettland och Litauen. De sakkunniga anser 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

att det finns ett samband mellan Tjernobylkatastrofen och de ökade fallen av cancer- och 

hjärtkärlsjukdomar och infertilitet bland unga par. 

Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att bidra till kampen mot cancer, som man nu anser 

vara prioriterad? Har det tagits fram en handlingsplan för att lösa dessa problem i EU? Finns 

det en strategi för att förebygga cancer? 

Svar 




Rådet tackar ledamoten för hennes intresse för denna viktiga fråga. Kampen mot cancer 

är en viktig prioritet för det slovenska ordförandeskapet på folkhälsoområdet. Efter 

konferensen ”The burden of cancer – How can it be reduced?”, som nyligen hölls i Brdo 

pri Kranju i Slovenien, den 7 och 8 februari 2008, kommer ordförandeskapet att lägga 

fram rådets slutsatser för antagande vid rådets sammanträde den 10 juni 2008. 

Ordförandeskapet kommer att föreslå att rådet ber kommissionen att lägga fram en 

EU-handlingsplan för kampen mot cancer, baserad på de grundläggande principer och 

strategiska mål som anges i vitboken ”Tillsammans för hälsa: Strategi för EU: 

2008–2013” (15) . Handlingsplanen bör omfatta alla aspekter på en holistisk och 

mellandisciplinär strategi för kontroll av cancer, som omfattar förebyggande av cancer, 

tidig upptäckt, diagnos, behandling, rehabilitering och lindrande vård. 

Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna utför ett outtröttligt arbete för att förebygga 

och kontrollera cancer på grundval av de tillgängliga bevisen genom initiativ och åtgärder 

som är utformade för att främja folkhälsan och förebygga sjukdom genom att uppmuntra 

till en sund livsstil. Detta arbete är inriktat på att minska tobakskonsumtionen, främja 

hälsosam kost och fysisk aktivitet, minska farlig och skadlig alkoholkonsumtion, utföra 

screening för att ställa diagnoser tidigt, minska effekten av fysiska, kemiska och biologiska 

cancerframkallande ämnen på arbetsplatsen och i miljön och säkerställa säkerheten hos 

livsmedelsprodukter i syfte att minimera risken för att utveckla cancer. 

Förebyggande är fortfarande den effektivaste långsiktiga strategin för att minska den allt 

tyngre cancerbördan. En konsekvent strategi för att främja folkhälsan och primärt 

förebyggande med hjälp av lämpliga åtgärder inom olika lagstiftningsområden och olika 

aktivitetsområden skulle bidra till att förebygga cancer. 

* 

* * 

Fråga nr 41 från Ryszard Czarnecki ( H-0259/08 ) 

Angående: Förtryck av journalister och de oberoende medierna i Vitryssland 

Vilka åtgärder kan rådet vidta med anledning av förtrycket av journalister och de oberoende 

medierna i Vitryssland? 

(15) KOM(2007)0 630. 


91

92 

SV 

Svar 




Rådet följde med stor oro händelserna den 27 mars, då vitrysk polis gjorde en razzia i de 

lokaler som tillhör Radio Racyja, European Radio for Belarus och Belsat TV och grep och 

förhörde flera oberoende journalister från nyhetsbyrån Belapan. Den 28 mars utfärdade 

ordförandeskapet ett uttalande på Europeiska unionens vägnar där det uttryckte sin djupa 

besvikelse över de senaste händelserna i Vitryssland. Det noterade även att med början den 

27 mars hade en annan oroväckande serie händelser ägt runt i hela landet, vilka ledde till 

att vitryska journalister som hade kontakter med utländska medier greps. 

* 

* * 

Fråga nr 42 från Hans-Peter Martin ( H-0261/08 ) 

Angående: Rambestämmelser för tillsynsmyndigheterna 

I januari 2005 lade kommissionen fram ett förslag till ett interinstitutionellt avtal om 

rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter. Enligt kommissionens meddelande av den 

11 mars 2008 (KOM(2008)0135) dras detta förslag nu tillbaka. Som skäl anges i 

meddelandet bl.a. att avtalsförhandlingarna ”körde ... fast under 2006, då rådet inte var 

berett att ge frågan tillräcklig uppmärksamhet, och sedan det uttryckts tvivel om huruvida 

ett interinstitutionellt avtal skulle vara rätt väg att gå”. 

Vilket skäl hade rådet att ställa sig avvisande till förhandlingarna om ett interinstitutionellt 

avtal? 

Hur bedömer rådet innehållet i kommissionens meddelande av den 11 mars 2008? 

Vad måste enligt rådet hända för att man redan under innevarande år ska kunna nå en för 

alla tre institutionerna acceptabel lösning rörande rambestämmelser för 

tillsynsmyndigheterna? 

Svar 





År 2005 inledde rådet sin undersökning av kommissionens förslag till interinstitutionellt 

avtal om rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter (16) . Debatten avslutades i 

april 2007. I en skrivelse av den 22 juni 2007 till Europaparlamentets talman 

sammanfattades resultatet av rådets debatter för Europaparlamentet. 

I skrivelsen angavs att rådet hade samtyckt till att principer såsom god förvaltning, bättre 

lagstiftning, ansvar, öppenhet, professionalism och utvärdering av myndigheterna på 

grundval av lönsamhetsanalyser och konsekvensbedömningar skulle beaktas vid inrättandet 

av tillsynsmyndigheter. Det fanns dock inte tillräckligt stort stöd inom rådet för att anta 

(16) Utkast till interinstitutionellt avtal om rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter – KOM(2005)0059 – nr 

7032/05. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

ett juridiskt bindande instrument eller interinstitutionellt avtal om inrättande av allmänna 

rambestämmelser för tillsynsmyndigheter. 

I samma skrivelse uttryckte rådet även sin villighet att tillsammans med parlamentet och 

kommissionen undersöka problem som hör samman med inrättandet och driften av 

tillsynsmyndigheter. Detta är inte bara avsett som en undersökning av den lämpliga rättsliga 

grunden från fall till fall utan ska även ske på grundval av andra befintliga rättsliga 

instrument, exempelvis dem som styr budgetförfarandet, och i enlighet med rådets beslut. 

När det gäller ledamotens andra fråga ska rådet i god tid undersöka kommissionens 

meddelande ”EU:s tillsynsmyndigheter – mot en gemensam ansats” av den 

11 mars 2008 (17) . 

* 

* * 

Fråga nr 43 från Georgios Toussas ( H-0263/08 ) 

Angående: USA:s missilsköld i Polen och Tjeckien 

Vid det senaste Natotoppmötet den 4 april 2008 beslutade man att placera ut USA:s 

missilförsvarssystem i Polen och Tjeckien och att utöka deltagandet till andra 

EU-medlemsstater. USA:s och Natos förhastade agerande innebär början på en ny 

kapprustning, det förvärrar stormaktsrivaliteten och motsättningar i regionen och medför 

risker och oförutsedda konsekvenser för hela Europas befolkning. 

Planerna har mötts av massiva protester från invånare i Polen och Tjeckien och ett bestämt 

fördömande från den antiimperialistiska fredsrörelsen i Europa. 

Fördömer rådet Natos och USA:s beslut att genomföra denna extremt farliga plan trots 

motstånd och protester från invånare i såväl Polen och Tjeckien som i Europa i allmänhet? 

Svar 




Debatten om missilskölden har hittills ägt rum på tre nivåer: 1) i bilaterala samtal mellan 

Förenta staterna och regeringarna i de berörda länderna (Republiken Tjeckien och Polen), 

2) i bilaterala samtal mellan Förenta staterna och Ryssland och 3) i debatter inom 

Nato-ramen, däribland de som har ägt rum i Nato–Ryssland-rådet. Nato utgör fortfarande 

grunden för sina medlemmars kollektiva försvar, och har därför varit huvudforum för 

debatten om Förenta staternas planer på en missilsköld i Europa. 

När det gäller Europeiska unionen omfattas denna fråga av medlemsstaternas behörighet. 

(17) KOM(2008)0135. 


* 

* * 

93

94 

SV 

Fråga nr 44 från Athanasios Pafilis ( H-0265/08 ) 

Angående: Oacceptabelt förbud mot Republiken Tjeckiens kommunistiska 

ungdomsförbund (KSM) 

Den tjeckiska regeringens beslut i oktober 2006 att förbjuda Republiken Tjeckiens 

kommunistiska ungdomsförbund (KSM), som nyligen bekräftats av landets rättsliga 

myndigheter, är ett uppenbart brott mot grundläggande rättigheter som yttrande- och 

meddelarfriheten samt friheten att bilda politiska organisationer. Regeringen motiverar 

förbudet med att ungdomsförbundet förespråkar gemensamt ägande av produktionsmedlen. 

Detta är ett oacceptabelt och farligt argument som visar att detta oacceptabla beslut är ett 

led i en mer allmän antikommunistkampanj i EU, som syftar till att förfölja och kriminalisera 

den kommunistiska ideologin och antiimperialistisk verksamhet. 

Fördömer rådet de politiska förföljelserna, förbudet och kriminaliseringen av det Republiken 

Tjeckiens kommunistiska ungdomsförbunds politiska verksamhet, som sker samtidigt 

som det finns ett starkt folkligt motstånd mot att USA:s missilförsvarssystem installeras i 

Europa? 

Svar 




Frågan från Athanasios Pafilis avser en fråga som omfattas av behörigheten för den 

medlemsstat som han nämner. Rådet kan inte anta en ståndpunkt i denna fråga. 

FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN 

* 

* * 

Fråga nr 51 från Sarah Ludford ( H-0190/08 ) 

Angående: Likabehandling i arbetslivet 

Anser kommissionen att Förenade kungarikets bestämmelser om likabehandling i arbetslivet 

(i fråga om sexuell läggning) på ett korrekt sätt genomför direktiv 2000/78/EG (18) , t.ex. 

när det gäller undantagen för religiösa samfund, tillräckligt skydd för heterosexuella 

personer som anser sig diskriminerade på grund av ”homosexuellt beteende” samt en 

”prövning av sambandet” mellan den påstådda diskrimineringen och en persons sexuella 

läggning? 

Svar 

(EN) Kommissionen analyserar för närvarande Förenade kungarikets införlivande av 

direktiv 2000/78/EG (19) . Förenade kungariket har särskilt införlivat detta direktiv genom 

bestämmelserna om likabehandling i arbetslivet (i fråga om sexuell läggning) 2003. Även 

(18) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0190+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN" 

\l "ref1" 

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0190+0+DOC+XML+V0//SV" 

\l "ref1" EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. 

(19) EGT L 303, 2.12.2000. 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 

om det fortfarande är för tidigt att göra en definitiv bedömning av hur dessa förordningar 

uppfyller direktiv 2000/78/EG vill kommissionen kommentera de punkter som har tagits 

upp i frågan. 

Enligt artikel 4.1 i direktiv 2000/78/EG kan man motivera en olikhet i behandlingen om 

ett visst kännetecken är ett genuint, avgörande yrkeskrav. Denna möjlighet finns bara när 

det gäller karaktären hos den särskilda berörda yrkesverksamheten. 

Enligt bestämmelserna om likabehandling i arbetslivet (i fråga om sexuell läggning) 2003 

noterar kommissionen att en arbetsgivare kan tillämpa ett krav som avser sexuell läggning 

med avseende på anställning hos en organiserad religion om målet är att uppfylla regionens 

doktriner eller, för att undvika en konflikt, starka religiösa övertygelser hos ett stort antal 

av religionens anhängare. Kommissionen anser att sådana bestämmelser skulle kunna 

anses förenliga med direktivet, förutsatt att det finns ett genuint, avgörande yrkeskrav som 

uppfyller ett motiverat mål och som tillämpas proportionerligt. 

När det gäller skyddet för heterosexuella personer mot diskriminering bör det noteras att 

förbudet mot diskriminering baserat på sexuell läggning gäller på liknande sätt för 

homosexuella och heterosexuella personer. En heterosexuell person skulle därför vara 

skyddad mot eventuell diskriminering på samma sätt som en homosexuell person. 

"Prövningen av samband" vid diskriminering föreskrivs i artikel 2 i direktivet, där 

diskriminering definieras. Direkt diskriminering baserad på sexuell läggning sker när en 

person behandlas mindre gynnsamt än en annan person i en jämförbar situation på grund 

av sin sexuella läggning. Indirekt diskriminering sker när en neutral regel eller sed har en 

oproportionerligt stor effekt på personer med en viss sexuell läggning, om inte det syfte 

som eftersträvas är motiverat och tillämpas proportionerligt. Det bör även noteras att det 

enligt artikel 10 i direktivet är tillåtet att tillämpa omvänd bevisbörda när den person som 

påstår sig vara offer för diskriminering kan bevisa en presumtion om diskriminering – i 

detta fall är det upp till svaranden att bevisa att ingen diskriminering har skett. 

* 

* * 

Fråga nr 52 från Martin Callanan ( H-0197/08 ) 

Angående: Sysselsättning, sociala frågor och lika möjligheter 

Kommer stadgan om de grundläggande rättigheterna, så som den tolkas i Lissabonfördraget, 

att tillämpas på och vara bindande för Förenade kungarikets lagstiftning, särskilt 

arbetslagstiftningen? 

Svar 


(EN) I artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt 

Lissabonfördraget, som undertecknades i Lissabon den 13 december 2007, föreskrivs att 

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, 

som högtidligt proklamerades i Strasbourg den 12 december 2007, har samma juridiska 

värde som fördragen. 

Enligt artikel 51.1 i stadgan gäller den för unionens institutioner och organ samt för 

medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. 

95

96 

SV 

I protokoll nr 7 till EU-fördraget, i dess ändrade lydelse enligt Lissabonfördraget, klargörs 

tillämpningen av stadgan i förhållande till lagar och administrativa åtgärder i Polen och 

Förenade kungariket samt möjligheterna till rättslig prövning inom dessa medlemsstater. 

Det föreskrivs särskilt att stadgan inte utvidgar Europeiska unionens domstols, eller någon 

av Polens eller Förenade kungarikets domstolars, möjlighet att fastslå att Polens eller 

Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller 

administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och 

principer som den bekräftar. Det tilläggs dessutom att ingenting i avdelning IV (om 

solidaritet, inbegripet ett antal grundläggande sociala rättigheter för arbetare) i stadgan 

medför rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för 

rättslig prövning, utom i den mån Polen eller Förenade kungariket har föreskrivit sådana 

rättigheter i sin nationella lagstiftning. 

* 

* * 

Fråga nr 53 från Nirj Deva ( H-0199/08 ) 

Angående: Sysselsättning 

Vilka är de rättsliga definitionerna och den rättsliga verkan av begreppen ”ett fullgott socialt 

skydd” och ”en varaktigt hög sysselsättning” i Lissabonfördraget? 

Svar 

(FR) Begreppen ”ett fullgott socialt skydd” och ”en varaktig hög sysselsättning” hör samman 

med mål som ska uppnås i samband med den nuvarande socialpolitiken, eftersom de 

nämns i artikel 136 i det nuvarande EG-fördraget. Genom Lissabonfördraget har dessa 

mål bekräftats, eftersom artikel 136 i EG-fördraget inte har ändrats. Kommissionen noterar 

dessutom att artikel 2 i EU-fördraget har ändrats genom Lissabonfördraget, där 

formuleringen ”Unionen skall ha som mål att främja ekonomiska och sociala framsteg och 

en hög sysselsättningsnivå” har ersatts med ”Unionen ska verka för en hållbar utveckling 

i Europa som bygger på … en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft, där full 

sysselsättning … eftersträvas”. 

Kommissionen vill upplysa ledamoten om att gemenskapsinstitutionerna ännu inte har 

framställt en slutgiltig juridisk definition av dessa mål. 

För att uppnå bland annat dessa mål stöder och kompletterar gemenskapen åtgärder av 

medlemsstaterna inom ett antal områden som anges i artikel 137 i EG-fördraget, exempelvis 

social trygghet och socialt skydd, samt flera typer av skydd för arbetstagare. 

* 

* * 

Fråga nr 54 från Nils Lundgren ( H-0201/08 ) 



Innebär artiklarna 145–148 i Lissabonfördraget enligt kommissionens uppfattning att 

EU-institutionerna kan anta rättsligt bindande regler inom ramen för 

sysselsättningspolitiken? Vilka delar av den nationellt fastställda sysselsättningspolitiken 

omfattas inte av EU:s bestämmelser och av EU-domstolens befogenheter? Uppstår det 

verkningar av formuleringarna i artikel 151 såsom ”harmonisering samtidigt som 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

förbättringarna bibehålls”, ”ett fullgott socialt skydd” och ”en varaktigt hög sysselsättning”? 

Hur definierar kommissionen begreppet ”en varaktigt hög sysselsättning”? 

Svar 

(FR) Efter ratificeringen av Lissabonfördraget, kommer artiklarna 145–148, som ledamoten 

nämner, att vara de artiklar som hör samman med sysselsättningspolitiken, vilken kommer 

att vara ett av de politiska områden som ska utvecklas enligt fördraget om 

Europeiska unionens funktionssätt. Dessa artiklar är i själva verket artiklarna 125–128 i 

det nuvarande EG-fördraget och har ännu inte ändrats genom Lissabonfördraget. EU:s 

institutioner kommer därför inte att kunna anta bindande sysselsättningsåtgärder på det 

sätt som de gör just nu. Därför härrör det europeiska sysselsättningssamarbetet från den 

europeiska sysselsättningsstrategin, som är baserad på den öppna samordningsmetoden, 

i vilken rådet och kommissionen enas om de breda linjerna och gemensamma 

målsättningarna samt om möjligheten att anta specifika rekommendationer. 

Kommissionen upplyser ledamoten om att artikel 151 i Lissabonfördraget är en exakt 

kopiering av ordalydelsen i den nuvarande artikel 136 i EG-fördraget, samt dess mål. För 

närvarande kommer uppnåendet av dessa mål att innebära att gemenskapen stöder och 

kompletterar åtgärderna av medlemsstaterna inom ett antal områden som anges i artikel 137 

i EG-fördraget, exempelvis social trygghet och socialt skydd, samt flera typer av skydd för 

arbetstagare. 

Kommissionen betonar dock att varken gemenskapsinstitutionerna eller EU-domstolen 

har framställt en juridisk definition av ”en varaktigt hög sysselsättning”. 

* 

* * 

Fråga nr 55 från Bernd Posselt ( H-0206/08 ) 

Angående: Vårdnadsbidrag och befolkningsutveckling 

Har kommissionen tittat närmare på vilka effekter vårdnadsbidrag har på 

befolkningsutvecklingen i länder där ett sådant stöd finns (t.ex. Norge), vilket utlovats i ett 

tidigare svar, och har kommissionen tagit kontakt med icke-regeringsanknutna 

organisationer som känner till denna fråga? 

Svar 


(EN) Kommissionen noterar att demografer tenderar att vara mycket försiktiga när det 

gäller att hänföra demografiska företeelser, exempelvis förändringar av antalet födda barn, 

till någon specifik socialpolitisk åtgärd. De relativt höga födelsetalen i Norge är sannolikt 

en följd av en rad olika socioekonomiska och kulturella faktorer. Trots att kommissionen 

inte har genomfört utvärderingar av specifika åtgärder har den på grundval av en mängd 

tillgängliga bevis dragit slutsatsen att familjestöd som främjar bättre möjligheter att förena 

arbete med privat- och familjeliv har störst sannolikhet att minska klyftan mellan det 

önskade och det faktiska antalet barn som folk har. 

Den norska föräldraförsäkringen främjar föreningen av arbete och familjeliv genom att 

innehålla en hög förmånsnivå (80–100 procent av den tidigare lönen upp till en gräns på 

cirka 50 000 euro per år) under en kort period om 44 eller 54 veckor (den längre perioden 

gäller bara till den lägre nivån 80 procent av den tidigare lönen). Sex veckor av den betalda 

föräldraledigheten är reserverade för fadern och kan inte tas ut av modern. Därmed 

97

98 

SV 

uppmuntrar systemet till en snabb återgång till arbetsmarknaden och skapar, framför allt 

genom erbjudandet om en full ersättning för utebliven lön upp till ett högt tak, 

förutsättningar för att fäder med högre lön än sina partners kan ta föräldraledigt (20) . 

För att stödja medlemsstater som vill modernisera sin familjepolitik, och särskilt förbättra 

balansen mellan arbete och privatliv, har kommissionen tagit en rad initiativ vari det i hög 

grad betonas förening av arbets- och familjelivet och nära kopplingar till Lissabonstrategin 

och jämställdhetspolitiken, inklusive följande: 

I maj 2007 offentliggjorde kommissionen meddelandet ”Främja solidariteten mellan 

generationerna” (21) , som innehåller en översikt över familjepolitiken i EU och är ett svar 

på Europeiska rådets krav på en europeisk allians för familjen, en europeisk plattform för 

utbyte av information, god praxis och forskningsresultat på det familjepolitiska området. 

Kommissionen har inlett ett samrådsförfarande med EU:s sociala partner i enlighet med 

artikel 138.3 i EG-fördraget, som handlar om föreningen av privat-, familjeoch arbetsliv, 

inklusive den eventuella översynen av direktiv 96/34/EG (22) om föräldraledighet. 

Samrådsförfarandet har avancerat till det andra stadiet och kommissionen får, beroende 

på slutresultatet, besluta om att lägga fram förslag om att komplettera den befintliga 

lagstiftningen på området för förening av arbets- och familjeliv. 

I juni 2007 inrättade kommissionen en ny statlig expertgrupp om demografiska frågor 

som omfattar representanter för alla de 27 medlemsstaterna. År 2008 beslutade 

expertgruppen att inrikta sig på utvärderingen av familjepolitiken inom området för ett 

aktivt åldrande. 

Olika projekt som är finansierade enligt EU:s ramprogram för forskning och studier om 

familjerelaterade ämnen kommer att öka kunskapen om demografi och familjepolitik. 

Kommissionen stöder även OECD för att påskynda utvecklingen av dess nya databas för 

familjeindikatorer. 

Kommissionen kommer att fortsätta raden av forum och rapporter om demografi vartannat 

år. Nästa demografiforum planeras äga rum i Bryssel den 24 och 25 november 2008 och 

den andra demografirapporten ska offentliggöras i tid för forumet. Både forumet och 

rapporten kommer att uppmärksamma politiken om förening av arbets- och familjeliv. 

Kommissionen står i kontakt med en mängd olika icke-statliga organisationer (NGO) i 

familjerelaterade frågor. Möten och seminarier, till vilka NGO-representanter har bjudits 

in, har särskilt hållits i samband med mötena i den statliga expertgruppen om demografiska 

frågor. Ett av dessa seminarier, som ägde rum i november 2007, var inriktat på barnomsorg 

och ytterligare seminarier om familjepolitik har planerats till juni 2008. Dessutom kommer 

webbportalen för den europeiska alliansen för familjen att erbjuda ett forum för kontakter 

och utbyte av information mellan relevanta organisationer. 

* 

* * 

(20) Mer information om denna föräldraförsäkring samt systemen i andra europeiska länder finns på Missoc (jämförande 

tabeller om socialt skydd) på Internet: http://ec.europa.eu/employment_social/spsi/missoc_en.htm. 

(21) KOM(2007)0244. 


(22) Rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP 

och EFS, EGT L 145, 19.6.1996. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Fråga nr 56 från Glenis Willmott ( H-0209/08 ) 

Angående: Våld från tredje man (allmänheten) 

En brittisk fackförening för handelsanställda – Union of Shop, Distributive and Allied 

Workers – har sammanställt en färsk undersökning om handelsanställdas erfarenhet av 

våld och övergrepp på arbetsplatsen. I denna redogörs i detalj för de fruktansvärda 

övergrepp, hot, trakasserier och våld dessa utsätts för av kunder de försöker betjäna. 

Dessutom visar den brittiska brottsstatistiken att brittiska arbetstagare under en 

tolvmånadersperiod utsattes för cirka 339 000 hot om våld och 317 000 fysiska attacker 

från allmänheten. 

Som parlamentets föredragande för den nyligen antagna arbetsmiljöstrategin 

(http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2008-0009&language=SV" 

) har jag fått frågor om detta från ett stort antal grupper. Jag är medveten om att det 

europeiska ramavtalet om trakasserier och våld i arbetet, som undertecknades den 26 april 

2007, tar upp våld från tredje man, såsom klienter, kunder, patienter och elever. Denna 

fråga omfattas dock inte av bestämmelserna. 

Stöder kommissionen aktivt en mångsektoriell överenskommelse i denna fråga och är 

kommissionen beredd att lägga fram förslag till lagstiftning om det inte skulle gå att nå en 

sådan överenskommelse? 

Svar 


(FR) Efter det samrådsförfarande som inleddes av kommissionen 2005 i enlighet med 

artikel 138 i EG-fördraget ingick EU:s sociala partner ett självständigt avtal om trakasserier 

och våld på arbetsplatsen. Kommissionen föreslår att ledamoten läser svaret på den skriftliga 

frågan E-1130/08 från Proinsias De Rossa, där avtalets syfte och innehåll beskrivs. 

I inledningen till avtalet erkänns särskilt alla de möjliga formerna av trakasserier och våld 

som kan äga rum på arbetsplatsen. Våld av ”tredje man”, exempelvis kunder, patienter, 

skolelever osv., nämns uttryckligen och omfattas av avtalet, men är inte föremål för särskilda 

bestämmelser. 

Kommissionen delar ledamotens oro när det gäller behovet av att ta hänsyn till alla former 

av våld, inklusive våld av tredje man. Denna form av våld kräver ofta ett annat svar som 

kan ligga utanför företagets räckvidd. På begäran av flera organisationer av sociala partner 

inom vissa sektorer som berörs av problemen med våld på arbetsplatsen av tredje man, 

exempelvis privata vaktbolag, sjukhus och handelsanställda, höll kommissionen ett 

seminarium för flera sektorer om våld av tredje man i Bryssel den 14 mars 2008. De sociala 

partnerna inom dessa sektorer uttryckte gemensamt avsikten att diskutera möjligheterna 

att utöka avtalet mellan olika yrken för att göra det mer specifikt för en eller flera sektorer. 

Seminariet är det första steget i denna process, som kan leda till förhandlingar inom flera 

sektorer. 

Kommissionen anser att det självständiga avtalet om trakasserier och våld på arbetsplatsen 

ger ett mycket positivt bidrag till förebyggandet av alla former av våld och trakasserier på 

arbetsplatsen och att det skulle vara lämpligt att avvakta resultaten från dess genomförande 

och eventuella sektorstillägg innan behovet av fler gemenskapsinitiativ inom detta område 

bedöms. 

99

100 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 57 från Stephen Hughes ( H-0217/08 ) 

Angående: Kristallina kiseldioxider 

Kristallina kiseldioxider är en grundkomponent i jord, sand, granit och många andra 

mineraler. Kvarts är den vanligaste formen av kristallina kiseldioxider. Den orsakar silikos, 

en långsamt progressiv sjukdom som leder till invaliditet. Den orsakar också lungcancer, 

och det finns belägg för att den orsakar kronisk obstruktiv lungsjukdom. 

Enligt WHO är kristallina kiseldioxider ett cancerogent ämne av klass 1 som 3,2 miljoner 

arbetare utsätts för under 75 procent av sin arbetstid. Kristallina kiseldioxider orsakar också 

2,7 procent av dödsfallen i lung- eller luftrörscancer (källa: Europeiska arbetsmiljöbyrån). 

Jag skulle gärna se att kristallina kiseldioxider omfattades av ett reviderat direktiv om 

cancerogena ämnen samt att Vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden 

för kemiska agens (SCOEL) fastställde ett bindande gränsvärde för exponering snarast 

möjligt. 

Delar kommissionen min önskan? Kan den i så fall fastställa en tidsram för när detta kan 

ske? Om inte, kan den ange hur den tänker se till att de 3,2 miljoner arbetare som nämns 

ovan får ett tillräckligt skydd? 

Svar 

(EN) Den främsta effekten på människor som andas in kiseldioxid är silikos. Epidemiologiska 

studier avslöjar dessutom en koppling mellan exponering för kristallina kiseldioxider och 

en ökad sannolikhet för att utveckla lungcancer. Till följd av det har kristallina kiseldioxider 

av Internationella centret för cancerforskning, som är en del av Världshälsoorganisationen, 

klassificerats som cancerframkallande ämnen i grupp 1. EU har ännu inte klassificerat 

kristallina kiseldioxider som cancerframkallande ämne. 

Det finns tillräcklig vetenskaplig information för att dra slutsatsen att den relativa risken 

för lungcancer ökar hos personer med silikos, men uppenbarligen inte hos arbetstagare 

som exponeras för kiseldioxider i stenbrott eller i den keramiska industrin men som inte 

har silikos. Det första steget för att minska cancerriskerna är därför att förhindra silikos. 

Ett fullständigt genomförande och verkställande av den förebyggande strategin i 

direktiv 98/24/EG (23) kommer att vara effektivt för att förhindra början till silikos, det 

kommer även att minska cancerrisken och det kommer att se till att 3,2 miljoner 

arbetstagare som är exponerade för kristallina kiseldioxider skyddas. 

Vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agenser har haft 

omfattande diskussioner om kristallina kiseldioxider som inandas och utfärdat en 

rekommendation till kommissionen (24) . Där dras slutsatsen att trots att ingen tydlig tröskel 

för utveckling av silikos kan identifieras bör den yrkesmässiga exponeringsgränsen ligga 

under 0,05 mg/m 3 kiseldioxider som inandas. 

(23) Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har 

samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde enskilda direktivet i den mening som avses i artikel 16.1 i direktiv 

89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11). 

(24) SCOEL/SUM/94. 


24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Kommissionen håller med om att arbetstagare som är exponerade för kristallina 

kiseldioxider som inandas bör skyddas på ett lämpligt sätt. Den kommer att utvärdera 

effekterna av det praktiska genomförandet av direktiv 98/24/EG när det gäller att minska 

exponeringsnivåerna för kristallina kiseldioxider och särskilt de resultat som har uppnåtts 

till följd av den sociala dialogöverenskommelsen för flera sektorer ”om god hantering och 

säker användning av kristallin kvarts och produkter som innehåller detsamma, för att 

skydda arbetstagares hälsa” (25) . Om det visar sig nödvändigt kommer kommissionen inte 

att tveka att lägga fram fler initiativ, bland annat för att fastställa en bindande 

exponeringsgräns, för att stärka skyddet av arbetstagare från riskerna vid exponering för 

kristallina kiseldioxider som inandas. 

* 

* * 

Fråga nr 58 från Stavros Arnaoutakis ( H-0225/08 ) 

Angående: Åtgärder för effektivt bekämpande av fattigdom bland arbetare i Europa 

Med beaktande av den gemensamma rapporten om socialt skydd och social integrering 

2008 (7274/08 SOC 151) från Europeiska unionens råd hotas 8 procent av EU:s 

medborgare av fattigdom, trots att de arbetar. Detta faktum visar klart att sysselsättningen 

inte alltid är någon garanti undan fattigdom och social utslagning. Eftersom vårt arbete i 

dag, utifrån Lissabonstrategin, inriktas på tillväxt och sysselsättning, undrar jag vilka 

åtgärder kommissionen tänker vidta för att effektivt bekämpa denna ”arbetsfattigdom” 

som rör en ansenlig del av arbetstagarna? Hur många fattiga arbetstagare finns det i 

respektive medlemsstat? 

Svar 

(EN) Arbetet på EU-nivå för att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap äger främst 

rum enligt den öppna samordningsmetoden. Varje år ges i den gemensamma rapporten 

om socialt skydd och social integration information till Europeiska rådets vårmöte om 

utvecklingen i kampen mot fattigdom och utanförskap (26) . Rådet har just antagit 2008 

års gemensamma rapport. 

Analysen i denna gemensamma rapport visar att det finns oroväckande indikationer på 

bestående arbetslöshet i EU:s hushåll – cirka 10 procent av barnen och samma andel vuxna 

i åldern 18–59 år (utom studenter) bor i hushåll där ingen arbetar. Denna siffra har inte 

förbättrats de senaste sex åren. En annan viktig faktor är ”arbetsfattigdom” – 8 procent av 

befolkningen i arbetsför ålder finns i denna kategori, och en fattig person av fyra har en 

anställning (uppgifter från Eurostat gällande inkomståret 2005). 

Att förbättra situationen för människor i marginalen på arbetsmarknaden, inklusive de 

arbetande fattiga, genom att hantera deras särskilda behov är därför en viktig utmaning 

för EU. Perioder av ekonomisk tillväxt som stimulerar nya arbetstillfällen ger i princip 

många människor i ytterkanterna av arbetsmarknaden en möjlighet att hitta ett (bättre) 

arbete. Rätt förutsättningar måste dock finnas för att se till att de faktiskt kan utnyttja dessa 

möjligheter. 

(25) EUT C 279, 17.11.2006, s. 2. 


(26) Syftena med den öppna samordningsmetoden, de nationella rapporterna och de gemensamma rapporterna hittills 

finns på Internet: http://ec.europa.eu/employment_social/social_inclusion. 

101

102 

SV 

Lissabonstrategin ger med stöd av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning 

(särskilt riktlinje 19) en ram för medlemsstaternas utveckling av sysselsättningspolitik som 

specifikt hanterar behoven hos personer i arbetsmarknadens marginaler. År 2006 

genomförde kommissionen ett samråd med allmänheten om omfattningen för EU:s åtgärder 

för en aktiv integration och minimilöner. Konceptet med aktiv integration är baserat på 

tre politiska pelare – en koppling till arbetsmarknaden genom arbetstillfällen eller 

yrkesutbildning, inkomststöd på en nivå som är tillräcklig för att leva ett värdigt liv, samt 

bättre tillgång till grundläggande tjänster. 

På grundval av en analys av svaren på samrådsförfarandet (27) beslutade kommissionen att 

lansera samrådsförfarandet i andra stadiet, där den tillkännagav sin avsikt att utfärda en 

rekommendation om gemensamma principer för genomförandet av strategin för aktiv 

integration. 

Arbetsfattigdomen varierar mellan 3 och 14 procent inom EU. Den är följande: 

- 3 procent i Republiken Tjeckien. 

- 4 procent i Finland och Belgien. 

- 5 procent i Sverige, Danmark, Tyskland, Slovenien och Malta. 

- 6 procent i Frankrike, Irland och Nederländerna. 

- 7 procent i Cypern, Estland och Österrike. 

- 8 procent i Förenade kungariket. 

- 9 procent i Slovakien, Lettland, Luxemburg och Italien. 

- 10 procent i Ungern, Litauen och Spanien. 

- 13 procent i Grekland. 

- 14 procent i Portugal och Polen. 

* 

* * 

Fråga nr 59 från Justas Vincas Paleckis ( H-0228/08 ) 

Angående: ”Vårdturism” inom EU 


2006 sysselsatte sig Europeiska unionen med en fråga som populärt kom att kallas 

”vårdturism” inom EU. Det handlade om hur man skulle kunna garantera att EU-medborgare 

som inte får den nödvändiga behandlingen i sitt hemland kan få den i ett annat EU-land. 

Det föreslogs att behandlingskostnaderna i ett sådant fall skulle täckas av medel från 

sjukvårdssektorn i det land där personen i fråga är medborgare. Tyvärr blev 

offentliggörandet av EU:s ”vårdturism”-planer uppskjutet på obestämd tid i december 

2007. 

Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta, med tanke på de ökande resandeströmmar 

som Schengenområdets utvidgning kommer att föra med sig, för att skynda på 

undersökningen av ”vårdturism”-planerna inom EU och fastställandet av tydliga regler för 

utnyttjandet av medicinsk behandling i värdlandet? 

(27) På Internet: http://ec.europa.eu/employment_social/social_inclusion/active_inclusion_en.htm. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Svar 


(FR) Ledamotens fråga avser den gränsöverskridande sjukvården. När det gäller betalningen 

för sjukvård i en annan medlemsstat kan patienter enligt gemenskapsrätten redan få 

ersättning för behandling i en annan medlemsstat. 

Enligt förordning nr 1408/71 om samordningen av sociala trygghetssystem använder den 

försäkrade personen sin sjukvårdsförsäkring och behandlingen betalas till den taxa som 

gäller i den stat där behandlingen ges med, om det är nödvändigt, ett differentierat tillägg 

om ersättningen för behandlingen är mer gynnsam i den egna medlemsstaten än i den 

medlemsstat där personen behandlas. Det saknar betydelse i vilket land personen är 

medborgare i. Detta system täcker behandling som behövs under en vistelse, med hjälp av 

det europeiska sjukförsäkringskortet, samt icke-akut behandling för vilken de behöriga 

myndigheterna har godkänt att patienten söker behandling i en annan medlemsstat. 

Domstolen har klargjort under vilka förutsättningar ett sådant tillstånd inte får vägras. 

Reglerna förklaras på kommissionens webbsida på alla de officiella språken. 

EG-domstolen har fastställt att patienter genom tillämpning av principerna om fri rörlighet 

för sjukvårdstjänster kan få ersättning för sjukvård som de får i en annan medlemsstat. När 

det gäller vård utanför sjukhus kan patienter få återbäring utan föregående tillstånd. I 

sådana fall är ersättningen baserad på avgifterna i den stat vars sjukvårdssystem patienten 

tillhör. När det gäller sjukhusvård har domstolen godtagit att medlemsstaterna får fortsätta 

att kräva föregående tillstånd i folkhälsointresse, för att göra det möjligt att planera 

tjänsterna nationellt. I detta fall uppgav domstolen att varje tillstånd som beviljas i enlighet 

med förordning (EEG) nr 1408/71 för behandling i en annan medlemsstat skulle kräva 

tillämpning av samordningsmekanismerna enligt förordning (EEG) nr 1408/71. 

De rättigheter som blir belysta genom domstolens domar i de olika målen är tydliga, men 

patienterna måste vara mer medvetna om dem. Såsom bekräftas av det samråd med 

allmänheten som anordnades av kommissionen 2006 finns ett behov av att klargöra vad 

som gäller med de mekanismer som garanterar rätten till ersättning för sjukvård som ges 

i en annan medlemsstat, och effektiviteten och säkerheten hos gränsöverskridande sjukvård. 

I syfte att uppnå dessa mål kommer ett förslag till direktiv om utövande av patienters 

rättigheter när det gäller gränsöverskridande sjukvård att lämnas in till kommissionen för 

antagande i juni 2008. 

* 

* * 

Fråga nr 60 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou ( H-0239/08 ) 

Angående: Reform av de sociala trygghetssystemen i Europa 

Ett lagförslag beträffande reformen av det sociala trygghetssystemet antogs nyligen i 

Grekland. Har kommissionen samlat in jämförbara uppgifter om och undersökningar av 

denna reform och liknande reformer som har genomförts i andra länder? Vilka resultat 

har dessa reformer hittills medfört och vilka är kommissionens slutsatser, som kan vara 

värdefulla för andra länder där liknande reformer genomförs? Tänker kommissionen sprida 

bästa praxis som utformats med stöd av erfarenheterna från dessa reformer? Vad anser 

kommissionen om höjningen av pensionsåldern för män och kvinnor? Hur bedömer 

kommissionen den inriktning som den nyligen genomförda reformen av det sociala 

trygghetssystemet i Grekland har tagit och de beslut som fattats? Vilka kompletterande 

103

104 

SV 

sociala åtgärder anser kommissionen nödvändiga, särskilt när det gäller att förena familjeoch 

yrkeslivet, för att dessa reformer ska bli framgångsrika? 

Svar 

(EN) Kommissionen uppmanar ledamoten att läsa svaret på fråga H-0160/08 från 

Marie Panayotopoulos-Cassiotou. 

När det gäller frågan om skillnader mellan män och kvinnor har kommissionen inte fått 

meddelande om lagförslagen om reform av det grekiska sociala trygghetssystemet och kan 

därför inte göra någon bedömning avseende pensionsåldrarna eller frågan om möjligheten 

att förena arbete och familjeliv. 

Ett förfarande om fördragsbrott pågår dock mot Grekland, och kommissionen hänsköt 

frågan om skillnader i pensionsålder för män och kvinnor i den offentliga sektorn till 

EG-domstolen den 27 juni 2007. 

När det gäller den sista punkten i frågan förefaller det av kommissionens bedömning i den 

årliga genomföranderapporten att Grekland har vidtagit åtgärder för att främja kvinnors 

sysselsättning och möjlighet att förena arbete och familjeliv, inklusive riktad utbildning 

och rådgivning. Situationen för äldre kvinnor är dock fortfarande besvärlig, och tyder på 

ett behov av att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll. Dessutom är klyftorna mellan 

män och kvinnor när det gäller sysselsättning och arbetslöshet fortfarande stora, vilket 

belyser behovet av att fortsätta arbetet. 

* 

* * 

Fråga nr 61 från Richard Howitt ( H-0240/08 ) 

Angående: FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder 

När planerar kommissionen att offentliggöra sitt förslag till beslut om att ansluta sig till 

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder? 

Vilka samråd kommer kommissionen att ha, om dessa inte redan har ägt rum, med 

funktionshindrade personer och organisationer som företräder dem, däribland Europeiska 

forumet för organisationer för funktionshindrade, innan man offentliggör sitt förslag? 

Kan kommissionen bekräfta att den kommer att rekommendera att det frivilliga protokollet 

till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder undertecknas och 

ratificeras? 

Kan kommissionen bekräfta att den har eller kommer att genomföra en granskning av den 

gällande EU-lagstiftningen för att kartlägga de ändringar som fordras för att uppfylla de 

krav som ställs i FN:s konvention och när detta beräknas vara genomfört? 

Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att kontrollera att Europeiska unionen själv 

följer konventionen? 

Svar 


(EN) Kommissionen skriver för närvarande ett förslag till rådets beslut om 

Europeiska gemenskapens undertecknande av FN:s konvention om rättigheter för personer 

med funktionshinder och dess frivilliga protokoll. Kommissionen förväntas anta förslaget 

i maj 2008. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Kommissionen samråder regelbundet med medlemsstaterna och de organisationer som 

representerar funktionshindrade personer, däribland Europeiska forumet för organisationer 

för funktionshindrade, genom högnivågruppen för handikappfrågor. Vid det senaste 

sammanträdet diskuterades exempelvis svaren på en omfattande enkät om framstegen 

med ratificeringen/ingåendet och genomförandet av FN-konventionen. Dessa samråd 

kommer att fortsätta. 

Den 27 februari 2007 lade kommissionen fram ett förslag till rådets beslut om 

undertecknandet på Europeiska gemenskapens vägnar av FN-konventionen om rättigheter 

för personer med funktionshinder och dess frivilliga protokoll (KOM(2007)0077). Rådet 

antog ett beslut daterat den 20 mars 2007 som ger gemenskapen befogenhet att 

underteckna FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder och 

utfärdade en förklaring om det frivilliga protokollet (bilaga II till beslutet) om att rådet så 

snart som möjligt på nytt skulle diskutera den eventuella frågan om 

Europeiska gemenskapens undertecknande av det frivilliga protokollet till FN-konventionen 

om rättigheter för personer med funktionshinder. Kommissionen anser att rådet nu kan 

fatta ett slutgiltigt beslut om hur det ska gå vidare med det frivilliga protokollet. 

I enlighet med kraven i artikel 44.1 i FN-konventionen och artikel 12 i det frivilliga 

protokollet måste Europeiska gemenskapen vid tiden för den formella bekräftelsen förklara 

omfattningen av sin befogenhet i frågor som styrs av konventionen. Den omfattande 

granskningen enligt gemenskapens lagstiftning har genomförts under tiden. 

FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder innehåller bestämmelser 

som faller inom både gemenskapens och medlemsstaternas behörighet. Gemenskapen 

och medlemsstaterna bör gemensamt definiera de exakta mekanismerna för att övervaka 

efterlevnaden av konventionen inom områden med gemensam behörighet. Dessa 

mekanismers karaktär ska anges i kommissionens förslag till rådets beslut avseende 

undertecknandet av konventionen. 

* 

* * 

Fråga nr 69 från Zdzisław Kazimierz Chmielewski ( H-0244/08 ) 

Angående: Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske 

De pågående arbetena med att utforma en rationell lagstiftningsgrund för att avskaffa 

(begränsa) det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket kräver att samtliga berörda 

parter involveras. I synnerhet kommissionens senaste förslag om att standardisera straffen 

för denna typ av fiske är kontroversiellt bland yrkesfiskarna. 

Vore det inte lämpligt att överväga att tillämpa ett straffsystem som grundar sig på berört 

fiskefartygs fiskekapacitet? Det är utan tvekan så att fartygsägarens inkomstnivå är kopplad 

till detta. 

Svar 


(EN) Kommissionen är övertygad om att det är nödvändigt att samordna de administrativa 

sanktionerna för att på ett effektivt sätt bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. 

Förslaget syftar till att i) stärka medlemsstaternas förmåga att se till att operatörerna på en 

enda marknad inte utnyttjar olika sanktionssystem på nationell nivå till nackdel för den 

105

106 

SV 

gemensamma politiken och ii) vidtar provisoriska åtgärder för att förhindra fortsättningen 

av det konstaterade olagliga, orapporterade och oreglerade fisket. 

Det är varje medlemsstats ansvar att se till att gemenskapsrätten genomdrivs på rätt sätt 

och medlemsstaterna får reglera sina egna sanktionssystem på det sätt som de finner 

lämpligast så länge sanktionerna har en skadlig effekt i enlighet med förslaget. 

Förslaget om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske kommer att samordna nivåerna på 

de administrativa sanktioner som ska tillämpas av medlemsstaterna vid allvarliga 

överträdelser av operatörer som utför denna typ av verksamhet. 

Kommissionen anser att sanktionsnivåerna måste samordnas för att se till att eventuella 

ekonomiska fördelar mer än väl uppvägs av de sanktioner som tillämpas. Operatörerna 

kommer inte att upphöra med sitt olagliga, orapporterade och oreglerade fiske förrän de 

administrativa sanktionerna når en nivå som inte längre betraktas som en del av de normala 

driftskostnaderna. 

* 

* * 

Fråga nr 74 från Colm Burke ( H-0168/08 ) 

Angående: Spårbara livsmedel 

Spårbara livsmedel är en hörnsten i EU:s politik för livsmedelssäkerhet, och EU:s 

konsumenter förväntar sig tydlig information. 

Det har kommit till min kännedom att det i min egen medlemsstat förekommer fall där 

livsmedelsprodukter saluförs på ett sätt som ger ett missvisande intryck av råvarornas 

ursprung. 

Är kommissionen medveten om dessa problem, och kan man förvänta sig initiativ för att 

förbättra spårbarheten för livsmedel? 

Svar 


(EN) Spårbara livsmedel och livsmedelsinformation är distinkta instrument med olika 

syften. 

När det gäller spårbarheten är det ett riskhanteringsverktyg som bör användas som hjälp 

vid hanteringen av livsmedelsproblem, genom att tillsynsmyndigheterna får möjlighet att 

spåra ett livsmedel som har bedömts som osäkert i livsmedelskedjan. Livsmedelsinformation 

avsedd för konsumenter är utformad för att köparen ska kunna göra ett välunderrättat val 

och inte vilseledas när det gäller livsmedlets egenskaper. 

När ett livsmedels ursprung, härkomst eller källa anges på dess märkning sker det därför 

inte i samband med spårbarhet. I EU:s lagstiftning om märkning anges att sådan information 

endast är obligatorisk om det skulle kunna vilseleda köparen om den togs bort. 

Det nyligen antagna kommissionsförslaget till förordning om livsmedelsinformation till 

konsumenter innehåller särskilda villkor som ska uppfyllas när sådan information lämnas, 

för att se till att konsumenterna inte kan vilseledas. Förslaget granskas för närvarande av 

parlamentet och rådet. 

* 

* * 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Fråga nr 75 från Mairead McGuinness ( H-0172/08 ) 

Angående: EU-standarder rörande livsmedelsproduktion 

EU berömmer sig av att lägga stor vikt vid frågor om livsmedelssäkerhet och av att 

tillhandahålla konsumenterna ett europeiskt system för livsmedelsproduktion som innebär 

att produkterna är fullständigt spårbara. 

Samtidigt som detta system råder inom EU finns det emellertid ett allvarligt problem med 

de standarder enligt vilka importerade livsmedelsprodukter framställs – en fråga som blev 

aktuell i samband med importen av brasilianskt nötkött. 

Många av de metoder som kommer att förbjudas i EU, bland annat användning av burhöns 

för äggproduktion från och med 2012, kommer att fortsätta att vara tillåtna i länder utanför 

EU från vilka vi importerar. 

Kan kommissionen uttala sig i denna viktiga fråga, och ange hur den avser att hantera dessa 

inkonsekvenser när det gäller politik och standarder? 

När det gäller frågan om att förbjuda användning av burhöns för äggproduktion, vilka 

åtgärder planerar kommissionen att vidta för att förhindra att EU:s intensiva äggsektor 

utlokaliseras till länder utanför EU efter 2012? Enligt detta troliga scenario kommer EU:s 

produktion av ägg från höns i burar att flytta till länder utanför EU, och vi kommer i vår 

tur att importera stora mängder äggprodukter (torkade ägg) för livsmedelsindustrin som 

kommer från ägg som producerats i burar – utan att konsumenterna kommer att märka 

något. 

Svar 


(EN) När det gäller djurskydd och handelsfrågor finns det inga gällande bindande 

multilaterala avtal som direkt rör denna fråga och särskilt djurskydd tas inte uttryckligen 

upp i det sanitära och fytosanitära avtalet under Världshandelsorganisationen (WTO). 

Det här är en viktig källa till oro för kommissionen. Därför utvecklade kommissionen 

2002 en specifik strategi för att hantera konkurrenseffekterna för EU-producenterna på 

grund av djurskyddssystem för burfåglar. Flera initiativ för att främja djurskyddet som 

konkurrensfördel har, såsom anges i handlingsplanen för djurskydd 2006–2010, redan 

tagits. 

Bilaterala avtal med Chile och Kanada innehåller redan ett kapitel om djurskydd. Dessutom 

undertecknades ett samarbetsavtal med Nya Zeeland 2007. Ett ökande antal handelspartner 

övervakar i dag utvecklingen med intresse och utvärderar möjligheterna att samarbeta 

med EU i denna fråga som är av ökande betydelse, särskilt i industriländerna. 

I en Eurobarometerundersökning från 2006 uppgavs att 89 procent av konsumenterna 

anser att importer bör ske under samma djurskyddsförhållanden som dem som har sitt 

ursprung i EU. Därför utvärderar kommissionen för närvarande möjligheterna till ett 

djurskyddsmärkningssystem och tänker lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet 

2009. Ett sådant system bör vara förenligt med WTO och tillåta att EU-producenter belyser 

de höga djurskyddsnormerna i gemenskapen för konsumenterna, som i sin tur i allt högre 

grad insisterar på sådana högre normer i sina inköpsbeslut. 

107

108 

SV 

Förbudet mot systemet med ”icke inredda burar” antogs av kommissionen 1999 (28) , och 

innebär att nya anläggningar är förbjudna från och med 2003 och den europeiska 

fjäderfäsektorn får mer än tio år på sig för att övergå till alternativa system. En del 

EU-producenter har redan gått över till alternativa produktionssystem (29) . Kommissionen 

anser att det är upp till varje producent att göra sitt eget val i detta avseende och till 

medlemsstaterna att verkställa direktivet. 

Tillgänglig information visar att konsumenterna blir allt mer bekymrade över de etiska 

aspekterna och hållbarhetsaspekterna på livsmedelsproduktionen i Europa, däribland för 

bearbetade livsmedelsprodukter, även om de i allmänhet är omedvetna om den rådande 

jordbruksstandarden och de faktiska kraven. Kommissionen kommer att fortsätta att 

studera de bästa möjliga alternativen för att stödja producenter som uppfyller dessa 

förväntningar. 

* 

* * 

Fråga nr 76 från Gay Mitchell ( H-0174/08 ) 

Angående: Psykisk hälsa och förebyggande av självmord 

Kan kommissionen redogöra för vad den vill uppnå vid högnivåkonferensen om psykisk 

hälsa i juni 2008? Kan kommissionen redan nu kortfattat beskriva hur den avser att 

komplettera medlemsstaternas åtgärder i fråga om psykisk hälsa och särskilt självmord? 

Antalet självmord är alarmerande. I Irland är självmord en av de vanligaste dödsorsakerna 

bland män under 35 år. 

Svar 


(EN) Högnivåkonferensen om psykisk hälsa den 13 juni 2008 kommer att belysa att det 

psykiska välbefinnandet hos befolkningen stöder folkhälsan i EU. Det bidrar även till ett 

framgångsrikt lärande och arbetsliv och till social sammanhållning. 

Psykiska sjukdomar hör dock till de vanligaste och allvarligaste sjukdomarna i Europa. I 

extremfall kan de leda till självmord. 

På senare år har självmordsnivåerna gått ner något, från 11,9 fall per 100 000 personer 

2000 till 10,6 fall 2006. 

Situationen är dock fortfarande otillfredsställande, med tanke på att EU strävar efter att 

garantera en hög nivå på skyddet av människors hälsa i sin gemenskapspolitik och 

-verksamhet: 

- Självmord orsakar fortfarande fler dödsfall i EU än trafikolyckor. 

- Utvidgningen ökade ojämlikheten mellan medlemsstaterna. I flera av dem är 

självmordstalen bland de högsta i världen. 

(28) Rådets direktiv 1999/74/EG om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns (EGT L 203, 3.8.1999). 

(29) Enligt färska studier av GD Jordbruk fanns följande andelar av äggproduktionen i alternativa system 2006 i följande 

medlemsstater: Tyskland 32,4 procent, Nederländerna 52,6 procent, Förenade kungariket 36,2 procent, Irland 34,1 

procent, Frankrike 18,8 procent och Italien 12 procent. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Europeiska rådet bekräftade i juni 2006 behovet av åtgärder, då man gjorde ”bättre psykisk 

hälsa och hantering av självmordsrisken” till ett mål för EU:s förnyade strategi för hållbar 

utveckling. 

Högnivåkonferensens företrädare kommer därför att bjuda in regeringar i en diskussion 

för att se hur de så effektivt som möjligt kan sänka självmords- och depressionsnivåerna, 

vilket är en av de viktigaste riskfaktorerna. Syftet är att anta en pakt för psykisk hälsa som 

kan fungera som grund för framtida åtgärder för att främja god psykisk hälsa, förebygga 

psykisk ohälsa bland ungdomar, äldre och minoriteter samt kampen mot socialt utanförskap 

och diskriminering mot personer med psykisk ohälsa. 

Partner i vårdsektorn, regioner och samhällen, i skolor och på arbetsplatser kommer att 

bjudas in att delta i arbetet. 

Som resultat kan en temakonferens i nästa steg skapa gemensamt godkända principer och 

en handlingsplan för att förebygga självmord och depression. 

* 

* * 

Fråga nr 77 från Syed Kamall ( H-0204/08 ) 

Angående: Hälsa enligt Lissabonfördraget 

Kan kommissionen eller medlemsstaternas regeringar mot bakgrund av hänvisningarna 

till hälsa i Lissabonfördraget utarbeta en systematisk förteckning över olika hälsosektorer 

och ange vilka befogenheter EU har inom var och en av dessa, samt tala om huruvida den 

berörda sektorn omfattas av fördraget och EG-domstolens kontroll? 

Svar 


(EN) I Lissabonfördraget bekräftas det växande intresset för hälsofrågor i dagens värld. De 

nuvarande befogenheterna inom hälsosektorn behålls och EU:s lagstiftningsmakt utökas 

inte, samtidigt som omfattningen hos stödjande åtgärder för folkhälsan på EU-nivå stöds. 

Kommissionen vill bara belysa några nyheter som Lissabonfördraget kommer att medföra 

för EU-medborgarna på hälsoområdet: 

- ”Välfärd” för EU:s invånare läggs till som övergripande mål för unionen. 

- Stadgan om de grundläggande rättigheterna får bindande juridisk effekt, inbegripet rätten 

till sjukvård. 

- En förstärkt grund införs för incitament avseende övervakning, tidiga varningar om och 

kampen mot allvarliga gränsöverskridande hot mot hälsan, däribland åtgärder mot tobak 

och alkoholmissbruk. 

Kommissionen tänker fortsätta utveckla EU:s hälsopolitik med hänsyn till nyheterna i 

Lissabonfördraget. I den nya hälsostrategin för 2008–2013 beskrivs områdena och 

föreskrivs en metod när kommissionen ser ett behov av åtgärder i hela EU för att ge 

hälsomässiga vinster. 

Texten i hälsostrategin finns på webbsidan för generaldirektoratet för hälsa och 

konsumentskydd på följande Internet-adress: 

http://ec.europa.eu/health/ph_overview/strategy/health_strategy_en.htm" . 

109

110 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 78 från Linda McAvan ( H-0208/08 ) 

Angående: Transport av hästar till slakt 

Det har rapporterats om att hästar transporterats till slakt tvärs över Europa under 

synnerligen dåliga förhållanden och har varit sammanpackade flera timmar i sträck. 

Vad gör kommissionen för att alla medlemsstater verkligen ska genomföra förordning 

(EG) nr 1/2005 (30) om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande 

förfaranden? Och när planerar kommissionen att lägga fram förslag i fråga om hur lång 

tid transporterna får ta och hur tätt packade djuren får stå? 

Svar 

(EN) Kommissionen känner till rapporterna från djurrättsorganisationer om problemen 

för hästar som transporteras till slakt. 

Ett korrekt genomförande av förordningen om djurskydd under transport är ett högt 

prioriterat område för kommissionen. 

Medlemsstaterna har huvudansvaret för att ge effekt åt EU:s lagstiftning i detta avseende. 

Sedan ikraftträdandet av förordning (EG) nr 1/2005 har kommissionens experter genomfört 

uppdrag i medlemsstaterna för att bekräfta att de behöriga myndigheterna har vidtagit 

lämpliga åtgärder för att tillämpa EU:s lagstiftning. 

Särskilt genomfördes specifika uppdrag för transport av hästar 2007 i Rumänien, Polen, 

Litauen och Italien, där betydande hästhandel äger rum och uppföljande uppdrag planeras 

till 2008. 

Kommissionen har även inlett åtgärder mot de medlemsstater som inte genomförde åtgärder 

för att verkställa EU:s regler. 

Dessutom har flera nya instrument för att förbättra verkställandet införts genom den nya 

förordningen 2007, exempelvis användningen av navigationssystem för långa resor. 

Detta verktyg kommer att förbättra kontrollen och möjliggöra målinriktade åtgärder. I 

detta syfte har kommissionen för ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa 

lagt fram ett förslag till förordning som omfattar samordnade normer för navigationssystem 

i december 2007. Kommissionen förväntar sig att normerna kommer att antas före 

sommaren 2008. 

Kommissionen förbereder en konsekvensbedömning för att undersöka möjligheten att 

till slutet av denna mandatperiod lägga fram ett förslag om hur lång tid transporterna får 

ta och hur tätt packade djuren får stå, med hänsyn till tillgängliga vetenskapliga kunskaper. 

(30) EGT L 3, 5.1.2005, s. 1. 


* 

* * 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Fråga nr 79 från Silvia-Adriana Ţicău ( H-0254/08 ) 

Angående: Genomförande av epidemiologiska studier om strålningen från 

mobiltelefonstationer 

Utvecklingen och den storskaliga användningen av mobiltelefonin har lett till en ökning 

av antalet basstationer, som i vissa fall ligger i närheten av bostadsområden. I många 

medlemsstater är oron stor för exponeringen för strålning från mobiltelefonstationerna, 

då denna strålning enligt vissa studier skulle kunna vara skadlig för hälsan. Regelbundna 

epidemiologiska studier skulle i betydande utsträckning kunna bidra till att dämpa oron 

hos en del av befolkningen över GSM-antennernas effekt på människors hälsa och främja 

antagandet av bestämmelser som leder till att dessa effekter minskar. Kan kommissionen 

ange om den tänker genomföra en studie av detta slag? 

Svar 


(EN) Kommissionen är väl bekant med allmänhetens oro över exponeringen för 

elektromagnetiska fält från mobiltelefoner, särskilt basstationer (”master”). Det är dock 

vetenskapligt vedertaget att det mesta av allmänhetens exponering från mobiltelefoni 

kommer från användningen av handenheterna, inte från basstationerna. 

Kommissionen har redan gett sitt stöd till forskning om elektromagnetiska fält från 

mobiltelefoni under ramprogrammen för forskning och den fortsätter att göra det. En 

epidemiologisk studie som är värd att nämna är Interphone-projektet, från vilket 

slutresultaten ska presenteras inom några månader. 

I brist på EU-behörighet att lagstifta i frågan antog rådet 1999 

rekommendation 1999/519/EG om begränsning av allmänhetens exponering för 

elektromagnetiska fält (0 Hz till 300 GHz), baserad på bästa tillgängliga forskning. Sedan 

dess har kommissionen övervakat dess genomförande regelbundet och flera gånger 

konsulterat sina vetenskapliga kommittéer för att se om den bör anpassas med hänsyn till 

ny vetenskaplig utveckling. 

År 2007 har vetenskapliga kommittén för nya och nyligen konstaterade hälsorisker 

(SCENIHR) bekräftat att för radiofrekvensfält har inga hälsoeffekter ännu konsekvent visats 

vid exponeringsnivåer som ligger under de gränser som har fastställts av Internationella 

kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP) och föreslagits i rådets 

rekommendation. 

Kommissionen finansierar dessutom genom sjätte ramprogrammet en expertgrupp på 

hög nivå under projektet EMF-NET. Denna grupp har bedömt alla bevis som var kända 

fram till 2006 om möjliga hälsorisker som hör samman med master. Dess huvudsakliga 

slutsats är att ”de sammanställda bevisen tyder på att det inte finns någon allmän risk för 

hälsan på grund av exponering för radiofrekvens och mikrovågor (som är de frekvenser 

som används av radiomasterna)”. 

För att stärka framtida yttranden har SCENIHR rekommenderat följande forskning för 

radiofrekvensomfånget: 

- En långsiktig prospektiv kohortstudie för att överbrygga begränsningar i de befintliga 

epidemiologiska studierna. 

- En specifik studie om hälsoeffekterna av barns exponering för radiovågor. 

111

112 

SV 

- En studie av den exponeringsfördelning i befolkningen som nu har gjorts möjlig genom 

tillkomsten av personliga dosmätare. 

- Kopieringen av flera experimentella studier med hjälp av dosimetri av hög kvalitet. 

Kommissionen fortsätter att främja forskningen på detta område. Den senaste begäran om 

förslag inom miljöområdet i sjunde ramprogrammet för forskning innehåller en rubrik 

om hälsoeffekter av barns och ungdomars exponering för radiofrekvenser. 

* 

* * 

Fråga nr 80 från Ryszard Czarnecki ( H-0260/08 ) 

Angående: Galna ko-sjukan 

Vilken bedömning gör kommissionen – mot bakgrund av två dödsfall i Spanien förorsakade 

av galna ko-sjukan – när det gäller risken att sjukdomen sprids i Spanien och i andra 

medlemsstater, och vilka åtgärder tänker man vidta i denna fråga? 

Svar 


(EN) Kommissionen delar ledamotens fråga när det gäller de två dödsfallen i varianten av 

Creutzfeldt-Jakobs sjukdom i Spanien. 

Trots att dessa fall är tragiska och olyckliga finns det just nu inget behov av att vidta extra 

riskhanteringsåtgärder utöver dem som redan finns och som är mycket stränga. 

När det gäller bovin spongiform encefalopati har en minskning av antalet positiva fall 

noterats i Spanien och det finns inget som tyder på att situationen inte är under kontroll. 

Bestämmelserna i den gällande EU-lagstiftningen har uppfyllts, och de två fallen 

kommunicerades genast till myndigheterna för tidig varning och reaktion i medlemsstaterna, 

samt till kommissionen. 

Kommissionen fortsätter att övervaka den epidemiologiska utvecklingen inom varianten 

av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom genom EURO-CJD-projektet, finansierat under EU:s 

folkhälsoprogram, i samarbete med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll 

av sjukdomar. 

Från och med april 2008 har totalt 201 fall av varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom 

rapporterats av sju medlemsstater. 

Sedan epidemins utbrott har Förenade kungariket rapporterat 166 fall, däribland tre där 

sjukdomen överfördes genom blodtransfusion, Frankrike 23, Irland 4, Italien 1, 

Nederländerna 2, Portugal 2 och Spanien 3. Utvecklingen visar att antalet fall har sjunkit 

sedan 1999. 

Tre fall av varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom har kopplats till blodtransfusion. Denna 

koppling har uteslutits i dessa två spanska fall. Blodfrågan måste dock fortsätta att diskuteras 

inför framtiden. 

Enligt de två direktiven om blod och vävnader och celler krävs att varje person som kan 

vara en möjlig smittspridare av varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom ska vägras att 

lämna blod. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 81 från Georgios Papastamkos ( H-0156/08 ) 

Angående: Gemenskapens kosmetikalagstiftning och skydd av folkhälsan 

Hur kommer det sig att gemenskapens kosmetikalagstiftning ändras så ofta? Hur många 

ändringar har företagits hittills? Ger det europeiska regelverket uttryck för klarhet och 

rättssäkerhet? Vad innehåller gemenskapslagstiftningen för föreskrifter om säker 

kosmetikaproduktion och konsumentskydd? 

Svar 


(EN) Två typer av ändring av kosmetikadirektivet bör utskiljas. Ändringar av huvuddelen 

av kosmetikadirektivet, vars syfte är att ändra eller införa nya artiklar i direktivet och göra 

ändringar i direktivets bilagor, som är baserade på tekniska framsteg och ny vetenskaplig 

kunskap. I början av 2008 hade kosmetikadirektivet, som antogs 1976, redan ändrats sju 

gånger och anpassats 48 gånger. De frekventa ändringarna är en följd av ledningsbeslut 

om att ändra bilagorna för att genomföra yttranden från vetenskapliga kommittén för 

konsumentprodukter. 

Kosmetikadirektivet är baserat på principen att den person som är ansvarig för att föra ut 

produkten på gemenskapsmarknaden är ansvarig för produktens säkerhet. Därför måste 

denna person, genom en ”produktinformationsfil”, hålla information som visar produktens 

säkerhet tillgänglig för de behöriga myndigheterna. Särskilt måste bedömningen av 

säkerheten för människors hälsa hos den färdiga produkten, med hänsyn till ingrediensernas 

allmänna toxikologiska profil, deras kemiska struktur och deras exponeringsnivå, vara 

tillgänglig inom denna ”produktinformationsfil”, som kontrolleras vid behov av de behöriga 

myndigheterna. 

Principen om tillverkarens ansvar kompletteras av detaljregleringen av enskilda 

kosmetikaingredienser. I kosmetikadirektivet finns faktiskt en lista över ämnen som inte 

får ingå i kosmetikaprodukters sammansättning (bilaga II) och en lista över ämnen som 

kosmetikaprodukter inte får innehålla utöver de angivna begränsningarna och villkoren 

(bilaga III). Direktivet innehåller även ”positivlistor” för färgämnen (bilaga IV), 

konserveringsämnen (bilaga VI) och UV-filter (bilaga VII). När det gäller dessa grupper av 

ingredienser är bara de ämnen som anges i respektive bilaga tillåtna för användning i 

kosmetika i EU. Ändringar av dessa bilagor kräver föregående samråd med vetenskapliga 

kommittén för konsumentprodukter för att se till att man i förordningen tar hänsyn till 

aktuell vetenskaplig kunskap. 

Ändringar över mer än 30 år har lett till en inkonsekvent terminologi och regler som dyker 

upp i fel sammanhang. Detta förvärrades av att kosmetikadirektivet inte innehåller listor 

över definitioner och aldrig har kodifierats (det vill säga att alla ändringar aldrig har 

införlivats formellt i en enda lagtext). Ett klargörande behövdes särskilt när det gällde 

begreppet ”person med ansvar för att föra ut produkten på marknaden”. Slutligen betonades 

behovet av mer sammanhängande villkor i bilagorna, vilket till stor del är en vetenskaplig 

och teknisk övning, av intressenterna. 

Av dessa orsaker och i syfte att väsentligt förenkla gemenskapens kosmetikalagstiftning 

antog kommissionen den 5 februari 2008 ett förslag till omarbetning av förordningen om 

kosmetikaprodukter. Dessutom innebär förslaget en anpassning av lagstiftningen med 

tanke på innovation och utveckling för att garantera säkerheten hos kosmetikaprodukter. 

113

114 

SV 

I den konsekvensbedömningsrapport som medföljer detta förslag finns mer detaljerade 

förklaringar av det aktuella systemet och bakgrunden till omarbetningen (31) . 

* 

* * 

Fråga nr 82 från Emmanouil Angelakas ( H-0158/08 ) 

Angående: Receptfria läkemedel och EU:s läkemedelspolitik 

De regler som styr receptfria läkemedel varierar från en medlemsstat till nästa. Kriterierna 

för att klassificera olika läkemedelsprodukter i denna kategori skiljer sig åt och det finns 

därför inget enhetligt system för att definiera läkemedel som receptfria. 

Receptfria läkemedel används av ett stort antal EU-medborgare – det är tillåtet att 

marknadsföra dem i tryckta och elektroniska medier och de bidrar till att begränsa 

läkemedelsutgifterna eftersom de inte ersätts av socialförsäkringssystemen. 

Genomförs någon studie för närvarande för att upprätta en enda förteckning över receptfria 

läkemedel, som gäller i alla medlemsstater, för att undvika den förvirring som orsakas hos 

allmänheten av att det finns otaliga förteckningar över receptfria läkemedel? 

Tänker kommissionen anordna en EU-kampanj för att belysa en korrekt användning av 

receptfria läkemedel eftersom dessa produkter i många medlemsstater även är tillgängliga 

på andra försäljningsställen än apotek, utan ansvarsfull information från en farmaceut om 

hur de ska användas, vilket utgör en möjlig risk för folkhälsan? 

Svar 

(EN) Kriterierna för att klassificera läkemedelsprodukter som receptbelagda eller receptfria 

är samordnade i gemenskapslagstiftningen. I direktiv 2001/83/EG anges de situationer då 

läkemedelsprodukter ska vara receptbelagda. I detta avseende anges att en 

läkemedelsprodukt ska vara receptbelagd om den, när den används utan medicinsk 

övervakning, ofta och i mycket stor omfattning används på fel sätt eller om den, även om 

den används på rätt sätt, sannolikt kommer att utgöra en direkt eller indirekt fara för 

människors hälsa. I direktivet anges även möjligheten att på medlemsstatsnivå ange vissa 

underkategorier av läkemedelsprodukter som ska kräva särskilda recept. 

För läkemedelsprodukter som godkänns av kommissionen fastställs leveransstatus i 

tillståndet och det gäller i hela unionen. För nationellt godkända läkemedelsprodukter är 

det de behöriga myndigheterna i varje medlemsstats ansvar att klassificera 

läkemedelsprodukter när ett marknadsföringstillstånd beviljas enligt de befintliga kriterierna 

i gemenskapsrätten. Beslut om receptstatus kan variera från en medlemsstat till en annan. 

Kommissionens förslag om att samordna leveransstatus för nationellt godkända läkemedel 

upprätthölls inte av lagstiftaren under den senaste översynen av direktiv 2001/83/EG. 

Eftersom bara nationella myndigheter har omfattande kunskap om de läkemedelsprodukter 

som är godkända i respektive medlemsstater har kommissionen inte den information som 

behövs för att upprätta en enda samordnad förteckning över receptfria läkemedel. Enligt 

artikel 55 i förordning (EG) nr 726/2004 inrättar den europeiska läkemedelsmyndigheten 

dock en databas över läkemedel som ska vara tillgänglig för allmänheten (32) . Såsom anges 

(31) SEK(2008)0117. 


(32) Internet: http://eudrapharm.eu/eudrapharm/selectLanguage.do?NOCOOKIE=NOCOOKIE&NEW_SESSION=true. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

i förordningen prioriteras läkemedel som har godkänts av gemenskapen, men databasen 

ska senare utvidgas till att omfatta alla läkemedelsprodukter som förs ut på marknaden 

inom gemenskapen. 

Distributionen av läkemedelsprodukter i detaljledet regleras inte i gemenskapsrätten. Det 

är varje medlemsstats ansvar att avgöra var receptfria läkemedel ska vara tillgängliga, vilket 

har lett till olika butikssystem, som ledamoten mycket riktigt noterar. I gemenskapsrätten 

föreskrivs dock obligatoriska bipacksedlar för varje läkemedelsprodukt för att se till att 

patienten får fullständig information oberoende av butikssystemet. Bipacksedeln måste 

avspegla resultatet av samråd med målpatientgrupper för att se till att den är läslig, tydlig 

och lätt att använda. Dessutom måste instruktioner för användningen av receptfria 

läkemedelsprodukter även finnas på etiketterna. Kommissionen anser att denna ram 

fungerar effektivt, så en kampanj på EU-nivå förefaller inte lämplig. Om ledamoten har 

mer detaljerad information undersöker kommissionen gärna detta för att tillsammans med 

medlemsstaterna se var ytterligare åtgärder behövs. 

* 

* * 

Fråga nr 83 från Hélène Goudin ( H-0162/08 ) 


Det står i artikel 1.24 beträffande kapitel 1, artikel 10a.2 (”Principer och mål”) att unionen 

ska ”d) främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna 

med det primära syftet att utrota fattigdomen”. 

Anser kommissionen att denna formulering har någon betydelse för lagligheten i fråga 

om åtgärder mot import från utvecklingsländerna, ojämlika partnerskapsavtal med 

utvecklingsländerna (EPA-avtal) och EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer? 

Svar 


(EN) Medan punkt 2 i artikel 10a i fördraget om Europeiska unionen avser målen, vilka 

för första gången omfattar utrotning av fattigdom som primärt syfte, anges i punkt 3 att 

dessa mål ska eftersträvas när unionen genomför yttre åtgärder på de olika områden som 

omfattas av denna avdelning och att unionen ska ansvara för samstämmigheten mellan 

de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik. 

Därigenom ger Lissabonfördraget, om och när det ratificeras, en solid rättslig grund för 

en konsekvent politik för utveckling, en princip som redan är en juridisk skyldighet enligt 

det nuvarande fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (avdelning XX om 

utvecklingssamarbete). 

Genom sitt koncept konsekvent politik för utveckling strävar EU efter att bygga upp 

synergier mellan den relevanta inre och yttre politiken och utvecklingsmålen. År 2005 

gjorde EU åtaganden för en konsekvent politik för utveckling inom tolv politiska 

områden (33) . Dessa åtaganden bekräftades på högsta politiska nivå i det europeiska 

(33) Slutsatser från maj 2005 av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) om millennieutvecklingsmålen (dok. nr 

9266/05). 

115

116 

SV 


samförståndet om utveckling (34) . EU har ägnat stor uppmärksamhet åt att öka 

konsekvensen i sin politik för utvecklingsmålen, däribland i fiskeri- och handelssektorn. 

EU har genom sin handelspolitik upprättat ett system för marknadstillträde som är ganska 

gynnsamt för utvecklingsländerna. Den genomsnittliga importtullen för mest gynnade 

nationer är 6,9 procent generellt (4 procent för icke-jordbruksprodukter och 18,6 procent 

för jordbruksprodukter) (35) . I samband med EU:s allmänna preferenssystem åtnjuter 

exporten från utvecklingsländer en 0-procentig skattesats eller får en rabatt på 

3,5 procentenheter på denna skattesats (se avsnittet om utvecklingsländer nedan). Varor 

från minst gynnade länder och de flesta AVS-länder har kvot- och tullfri åtkomst till EU:s 

marknad enligt ”Allt utom vapen”-initiativet, eller enligt interimistiska och fullständiga 

europeiska partnerskapsavtal som även förbättrar ursprungsreglerna. 

För att underlätta utvecklingsländernas närmare integrering i världsekonomin är det dock 

viktigt att inte bara minska hindren för marknadstillträde, utan även diskutera en rad andra 

faktorer, däribland dem som hör samman med enskilda utvecklingsländers egen 

konkurrenskraft och kapacitet på utbudssidan. 

EU:s handelspolitik är flerdimensionell – multilateral, regional/bilateral och autonom. 

Under var och en av dessa dimensioner innehåller den element som möter 

utvecklingsländernas särskilda behov och stöder deras vidare utveckling och gynnsamma 

integrering i det globala handelssystemet, bland annat genom att uppnå bättre resultat på 

EU-marknaden. 

EU är även starkt engagerad i tillhandahållandet av Aid for Trade till utvecklingsländerna 

för att stödja deras hantering av integreringsutmaningarna på både regional och global 

nivå. I detta sammanhang är regional integrering ett viktigt sätt att förbättra 

utvecklingsländernas ställning och deras förmåga att konkurrera på internationella 

marknader, genom att skapa större regionala marknader och förbättra den allmänna 

verksamhetsmiljön. 

De ekonomiska partnerskapsavtal som förhandlas med AVS-länderna uppfattas som 

långsiktiga partnerskap som är baserade på en omfattande syn på utveckling. De är ett 

verktyg för att stödja den regionala integreringen och en hållbar utveckling och kommer 

därför att bidra till en bättre politisk konsekvens. De fullständiga regionala avtal som ska 

förhandlas på grundval av de interimistiska avtalen kommer att tillgodose regionernas 

särskilda intressen och situationer. Det omfattande ekonomiska partnerskapsavtal som 

ingicks med länder i Västindien är ett exempel på ett väl avvägt och utvecklingsvänligt 

avtal. Dess handelsbestämmelser utnyttjar, till förmån för länderna i Västindien, till fullo 

den asymmetri och flexibilitet som erbjuds av internationell handelsrätt. Ännu viktigare 

är att dessa bestämmelser är inbäddade i en bredare utvecklingsram som omfattar starka 

sociala och miljömässiga kapitel och detaljerade bestämmelser om utvecklingssamarbete. 

Sedan 2002 års reform av fiskepolitiken har EU åtagit sig att ersätta alla befintliga fiskeavtal 

med en ny generation partnerskapsavtal för fiske till 2008. Syftet med denna nya generation 

avtal är inte längre att bara säkra tillgången för EU:s fiskeflotta, utan även att stödja 

(34) Gemensamt uttalande av rådet och företrädare för medlemsstaternas regeringar som sammanträdde inom rådet, 

Europaparlamentet och kommissionen – ”Det europeiska samförståndet om utveckling”, december 2005 (EUT C 

46, 2006, s. 1). 

(35) WTO:s granskning av Europeiska gemenskapernas handelspolitik 2007. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

partnerlandets fiskepolitik i syfte att införa ansvarsfullt och hållbart fiske. En andel av det 

ekonomiska bidrag som följer med avtalen avsätts för detta syfte. 

* 

* * 

Fråga nr 84 från Jim Higgins ( H-0170/08 ) 

Angående: Hälsosam skolmat 

Kan kommissionen tala om vilka program den stödjer för att främja hälsosam skolmat i 

både grundskolan och gymnasieskolan? 

Svar 

(EN) De senaste månaderna har olika intressenter och media särskilt uppmärksammat 

hälsosammare skolmat. Kommissionen tar gärna detta tillfälle i akt att informera ledamoten 

om det aktuella gemenskapsprogram som tillämpas i utbildningsinrättningar, och möjliga 

framtida program. 

Skolmjölksprogrammet: 

Skolmjölksprogrammet har som mål att erbjuda hälsosamma mjölkprodukter till elever 

på förskolor och lågstadieskolor (även i högre årskurser om medlemsstaten väljer det) till 

reducerat pris jämfört med de normala handelspriserna. Prissänkningen uppnås genom 

en subvention som beviljas av gemenskapen. År 2007 ökade subventionen till 

18,15 euro/100 kg mjölk, oavsett fetthalt. 

Skolmjölksprogrammet har en viktig roll att spela med tanke på dess sociala och 

hälsoinriktade karaktär. Genom att erbjuda kvalitetsprodukter som innehåller viktiga 

vitaminer och mineraler uppmuntrar programmet till ett hälsosamt sätt att äta samtidigt 

som det garanterar en god undervisning i näringslära och etablerar en positiv långsiktig 

effekt på konsumtionen av jordbruksprodukter. 

Kommissionen är medveten om att genomförandebestämmelserna bör vara så enkla som 

möjligt om man vill öka skolmjölksprogrammets framgång. 

Kommissionens tjänsteavdelningar ser för närvarande över skolmjölksprogrammet för 

att förenkla dess administration och utöka listan över förmånstagare och produkter som 

omfattas av programmet. De föreslagna förändringarna av systemet kommer snart att 

presenteras i den berörda ledningskommittén för att de, när de har antagits, ska tillämpas 

från och med början av det nya skolåret. 

Det möjliga programmet för frukt i skolan: 


I samband med att rådet godkände reformen av den gemensamma organisationen av 

marknaden för frukt och grönsaker avgav det följande uttalande: ”Mot bakgrund av den 

dramatiska ökningen av fetma bland skolbarn, vilken har belysts i kommissionens nyligen 

offentliggjorda vitbok, uppmanar rådet kommissionen att så snart som möjligt lägga fram 

ett förslag till ett system med frukt i skolorna på grundval av en konsekvensanalys av 

fördelarna, genomförbarheten och de administrativa kostnaderna.” 

I enlighet med kommissionens åtagande för en bättre lagstiftning kommer presentationen 

av ett ”program för frukt i skolan” att ske med förbehåll för slutsatserna i en 

konsekvensbedömning som visar dess mervärde på EU-nivå och analyserar fördelarna och 

nackdelarna med olika alternativ. För att bidra till att föra samman den expertis som behövs 

117

118 

SV 

för denna bedömning och underlätta framställningen av förslaget har detta arbete anförtrotts 

en mellantjänstgrupp bestående av företrädare för kommissionen. 

Denna grupp har hittills utarbetat fyra alternativ för ett ”program för frukt i skolan”, vilka 

har överlämnats till samråd med allmänheten från den 18 december 2007 till den 

29 februari 2008. Kommissionen fortsätter nu att arbeta med 

konsekvensbedömningsrapporten, vilket omfattar integrering av resultaten av samrådet 

med allmänheten. Ett förslag planeras för antagande av kommissionen i juli 2008. 

* 

* * 

Fråga nr 85 från Liam Aylward ( H-0181/08 ) 

Angående: 12 dygns undantagsperiod för bussresearrangörer i Europa 

När föreskrifterna om 12 dygns undantagsperiod för den internationella bussresebranschen 

i Europa togs bort i april 2006 ledde detta till en allvarlig kris på marknaden för bussturism 

i Europa. 

Sedan dess har bussresearrangörerna meddelat att kostnaderna ökat dramatiskt med 20–25 

procent till följd av att undantaget avskaffats och att detta medfört negativa konsekvenser 

för förarnas välbefinnande. 

När tänker kommissionen återinföra denna 12 dygns undantagsperiod för 

bussresebranschen inom Europeiska unionen, i enlighet med föreskrifterna i förordning 

( E G ) n r 

561/2006http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0181+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" 

\l "def1" (36) ? 

Svar 


(EN) De nya reglerna enligt förordning (EG) nr 561/2006 (37) om sociallagstiftning på 

vägtransportområdet, som avtalades av parlamentet och rådet efter förlikning, är avsedda 

att garantera lika villkor, förbättra trafiksäkerheten, förbättra arbetsförhållandena för förare 

och möjliggöra effektivare och enhetliga kontroller i hela gemenskapen. Avlägsnandet av 

12-dygnsundantaget för bussresebranschen måste betraktas i detta allmänna sammanhang. 

Med detta sagt övervakar kommissionen marknaden för passagerartransport på vägarna, 

inbegripet effekten av förordning (EG) nr 561/2006 på trafiksäkerheten, bussturism, 

förarnas sociala villkor och annan relevant utveckling genom olika informationskällor, 

däribland rapporter från medlemsstaterna, kontakter med industrin och 

arbetstagarrepresentanter samt studier. Kommissionen har särskilt inlett en studie av 

tillfällig internationell transport, som även kommer att hantera effekten av avlägsnandet 

av 12-dygnsregeln för branschen. Resultaten av studien förväntas vara tillgängliga mot 

slutet av 2008. 


\l "ref1" 5 EGT L 102, 11.4.2006, s. 1. 

(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss 

sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 

2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (Text av betydelse för EES) – Förklaring, EUT 

L 102, 11.4.2006. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Kommissionen har noterat ändringsförslagen från utskottet för transport och turism 

avseende Ticău-betänkandet om kommissionens förslag till omarbetning av direktivet om 

gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt 

bedriver transporter på väg (38) . Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka 

lagstiftningsprocessen noga, liksom den sociala dialog som har inletts i denna fråga. 

* 

* * 

Fråga nr 86 från Christopher Heaton-Harris ( H-0188/08 ) 

Angående: Lika möjligheter 

Anser kommissionen att EU-medborgare har nekats lika möjligheter när det gäller 

Lissabonfördraget? Irländska medborgare kommer att kunna folkomrösta om fördraget 

men medborgare i andra medlemsstater, t.ex. Förenade kungariket, kommer inte att ha 

samma möjlighet. 

Anser kommissionen att medborgare i andra medlemsstater bör ges lika möjligheter att 

utöva sin demokratiska rätt att rösta om fördraget? 

Svar 

(EN) Kommissionen påminner ledamoten om att i enlighet med artikel 48 i fördraget om 

Europeiska unionen är ratificeringen av Lissabonfördraget en fråga för medlemsstaterna, 

och den måste genomföras i enlighet med deras egna konstitutionella regler. Kommissionen 

har varken befogenhet eller avsikt att blanda sig i valet av ratificeringsförfarande och den 

senare utvecklingen i någon av medlemsstaterna. 

* 

* * 

Fråga nr 87 från Jens Holm ( H-0193/08 ) 

Angående: Mål och åtgärder på konsumentskyddsområdet 

Kan kommissionen, med hänsyn till artikel 169 i Lissabonfördraget om mål och åtgärder 

på konsumentskyddsområdet, klargöra vad som egentligen avses med ”hög 

konsumentskyddsnivå”? Betyder det den högsta nivån i ett visst land, en nivå i den översta 

kvartilen eller en nivå över genomsnittet, och bör konsumentskydd betraktas som ett 

övergripande område som har företräde framför andra bestämmelser? 

Svar 

(EN) Artikel 169 i Lissabonfördraget skiljer sig inte från artikel 153 i det gällande 

EG-fördraget. 

I både artikel 153 i det gällande EG-fördraget och artikel 169 i Lissabonfördraget föreskrivs 

en hög konsumentskyddsnivå i hela EU. 

Kommissionens inställning när det gäller betydelsen av ”en hög konsumentskyddsnivå” 

anges i strategin för konsumentpolitiken 2007–2013, som den antog den 

13 mars 2007 (39) . 

(38) KOM(2007)0263. 

(39) KOM(2007)0099. 


119

120 

SV 

Där klargörs att konsumentskyddsnivån inte definieras på mekanistisk väg (kvartiler, länder, 

genomsnitt), utan mot bakgrund av vad som är lämpligt för att se till att den inre marknaden 

fungerar på rätt sätt för både konsumenter och företag. De främsta målen med strategin 

är därmed följande: 

– Att stärka konsumenternas ställning i EU. 

– Att öka välbefinnandet för konsumenterna i EU när det gäller pris, valmöjligheter, kvalitet, 

mångfald, prisöverkomlighet och säkerhet. 

– Att effektivt skydda konsumenterna mot de allvarliga risker och faror som de enskilda 

medborgarna inte själva kan hantera. 

För att uppnå dessa mål fastställs fem prioriteringar i strategin: 

– Bättre övervakning av konsumentmarknaderna och nationell konsumentpolitik. 

– Bättre konsumentskyddslagstiftning. 

– Bättre tillämpning av konsumentskyddslagstiftningen och möjligheter till prövning. 

– Bättre informerade och utbildade konsumenter. 

– En central plats för konsumenterna inom EU:s övriga politik- och lagstiftningsområden. 

Inom ramen för fördragen utgör inte konsumentskydd en övergripande fråga som har 

företräde framför andra frågor. Konsumentskyddsdimensionen måste dock integreras på 

rätt sätt i all relevant politik och verksamhet i gemenskapen. 

* 

* * 

Fråga nr 88 från Jens-Peter Bonde ( H-0195/08 ) 


Har uttrycken ”så öppet som möjligt” och ”så nära medborgarna som möjligt” rättslig 

verkan? 

Står slutenheten kring regeringskonferensen om Lissabonfördraget i strid med gällande 

bestämmelser i Nicefördraget? 

Strider den politiska överenskommelsen mellan medlemsstaterna om att avstå från 

folkomröstningar om Lissabonfördraget mot demokratinormerna i Nicefördraget? 

Svar 


(FR) I artikel 1 i det gällande fördraget om Europeiska unionen anges redan att ”besluten 

ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”. Effekterna av detta har olika 

former, däribland samråd med intressenter innan kommissionsförslag antas, ex ante-studier 

av effekten av förslag, parlamentets roll som medlagstiftare i EU:s beslutsprocess och 

tillämpning av subsidiaritetsprincipen. 

De befintliga fördragen har ändrats genom Lissabonfördraget i enlighet med det förfarande 

som anges för detta i artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen. 

Enligt artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen har medlemsstaterna exklusiv 

behörighet när det gäller arrangemangen för ratificering i medlemsstaterna. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 89 från Koenraad Dillen ( H-0207/08 ) 

Angående: Pressfrihet i Sydafrika 

I december 2007 antog ANC på sin partikongress en resolution om att inrätta en 

mediedomstol. Denna ”medieöverdomstol” är att betrakta som ett statsorgan som endast 

är ansvarigt inför parlamentet. 

Många oberoende journalister fruktar att denna institution kommer att underminera det 

system av självreglering som kännetecknar medier. Självreglering av medier är ett av de 

viktigaste kriterierna för att avgöra huruvida ett land är demokratiskt. Denna princip stöds 

också av Afrikanska enhetsorganisationens människorättskommission. Kort sagt, i ett land 

där ett statsorgan har kontrollen över vad journalister skriver är pressfriheten i fara. 

Hur ställer sig kommissionen till detta förslag? Kommer kommissionen att ta upp denna 

fråga och påminna Sydafrika om dess förpliktelser avseende mänskliga rättigheter och 

demokratiska principer? 

Svar 


(EN) Kommissionen följer aktivt frågan om yttrandefrihet i Sydafrika och är oroad över de 

senaste händelserna, exempelvis utredningen av Sunday Times redaktör Mondli Makhanya, 

svartlistningen av vissa journalister och politiska analytiker av South African Broadcasting 

Corporation, den föreslagna ändringen av Film and Publications och, mer nyligen, Koni 

Media Holdings försök till övertagande av mediebolaget Johncom. 

Kommissionen känner också till den resolution som antogs vid den 52:a nationella 

konferensen i den afrikanska nationalkongressen i december, och särskilt 

rekommendationen ”att inrättandet av medieöverdomstolar ska undersökas”. Eftersom 

detta är en rekommendation av den part som ska undersöka inrättandet ser kommissionen 

ingen anledning att ingripa i detta skede. 

På det hela taget anser kommissionen att mediesituationen i Sydafrika fortfarande är 

tillfredsställande. Press och tv verkar i en fri miljö och domstolsväsendet försvarar aktivt 

yttrandefriheten. 

I avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Sydafrika och EU klassificeras 

respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter som en 

grundläggande del av avtalet (artikel 2) och som ett föremål för politisk dialog (artikel 4). 

Den politiska dialogen äger nu rum två gånger per år på ministernivå eller till och med vid 

toppmöten. Kommissionen kommer inte att tveka att lägga fram ämnet yttrandefrihet, 

när den anser att det är nödvändigt. 

* 

* * 

121

122 

SV 

Fråga nr 90 från David Martin ( H-0211/08 ) 

Angående: Skyddad ursprungsbeteckning 

Enligt bilaga II till rådets förordning (EG) nr 510/2006 (40) 

kan skyddad 

ursprungsbeteckning beviljas för ull. Kan kommissionen klargöra om detta bara gäller ull 

som råvara eller om det även skulle kunna gälla bearbetad eller förädlad ull i exempelvis 

klädesplagg? Finns det för närvarande några ullprodukter med skyddad ursprungsbeteckning 

eller har det nyligen lämnats in några ansökningar om skyddad ursprungsbeteckning för 

sådana produkter? 

Svar 


(EN) Som ledamoten nämner omfattas ull av förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av 

geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. 

Kommissionen vill klargöra att ull i detta sammanhang bara omfattar de naturfiber som 

produceras av får eller lamm, och som varken är kardat eller kammat. Det utesluter 

bearbetade eller tillverkade typer av ull, samt klädesplagg. 

Inget namn på en ullprodukt har ännu beviljats skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad 

geografisk beteckning och orsaken till det är att ingen ansökan om registrering ännu har 

lämnats in till kommissionen. 

* 

* * 

Fråga nr 91 från Ari Vatanen ( H-0212/08 ) 

Angående: Kommissionens mål mot Finland (mål C-10/08) om diskriminerande 

effekter av tilläggsavgifter och brott mot det sjätte momsdirektivet 

Kommissionen har väckt talan mot Finland (mål C-10/08) med anledning av den 

diskriminerande effekten av uttaget av tilläggsavgifter vid privatimport av bilar, och om 

brott mot det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG (41) ) på grund av att tilläggsavgiften kan 

dras av mot mervärdesskatten. Tusentals pågående mål i finska domstolar kommer att 

avgöras av utgången för det förfarande som kommissionen har inlett i EG-domstolen. I 

denna ändlösa följetong har de nationella domstolarna avvisat argument från skattebetalarna 

liknande dem som kommissionen för fram och vägrat begära ett förhandsavgörande från 

EG-domstolen. Nu har Finlands finansministerium aviserat att förhandlingar med 

kommissionen kan komma att inledas i ett försök att göra upp i godo. Uppenbarligen har 

Finland planer på att begära en tidsgräns för räckvidden för EG-domstolens dom och 

försöker således helt flagrant att ignorera de cirka 18 000 mål som ännu inte avgjorts i de 

nationella domstolarna. 

Med hänsyn till situationen i Finland – som skiljer sig från den i Sverige, där EU-lagarna 

följs på detta område – och eftersom jag anser att den fria rörligheten för varor är en av 

EU:s grundpelare, undrar jag följande: Hur avser kommissionen att värna om 

likabehandlingen av alla EU-medborgare och hur tänker den slutgiltigt sätta stopp för den 

godtyckliga tillämpningen av EU-lagar på finska bilköpare? 


\l "ref1" 5 EGT L 93, 31.3.2006, s. 12. 


\l "ref1" EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Svar 

(FR) I sin roll som fördragens beskyddare övervakar kommissionen en korrekt tillämpning 

av gemenskapsrätten och de allmänna principerna i EG-fördraget. I detta sammanhang 

har kommissionen väckt talan om fördragsbrott mot Finland, särskilt när det gäller 

”ELV-skatten”, en skatt som tas ut i Finland som kompensation för att ingen mervärdesskatt 

kan tas ut på icke skattskyldigas förvärv inom gemenskapen av begagnade fordon som är 

mer än sex månader gamla eller som har gått minst 6 000 kilometer. Målet vilar för 

närvarande hos EG-domstolen och har tilldelats målnummer C-10/08. 

Kommissionen avvaktar domstolens dom. 

* 

* * 

Fråga nr 92 från Michl Ebner ( H-0214/08 ) 

Angående: Skarvproblematik 

En helhetssyn på ekosystemet är en av de viktigaste grundprinciperna för att bevara såväl 

natur och miljö som en konkurrenskraftig fiskepolitik. För närvarande utgör 

skarvproblematiken ett hot mot allt detta. Skarven är en havsfågel som förökat sig i 

exceptionellt snabb takt i Centraleuropa under de senaste årtiondena på grund av EU:s 

stränga skyddsåtgärder. Sedan 1970 har bestånden sjuttiofemfaldigats och skarvarna skadar 

därför fisket i betydande utsträckning. Predationen mot redan extremt hotade fiskarter 

och skadorna på den europeiska fiskenäringen har nått en ohållbar nivå. 

Känner kommissionen till detta förhållande? Vilka åtgärder planerar den att vidta mot 

problemet med avseende på fiskenäringen och fiskevattnen? 

Svar 


(EN) Precis som alla andra vilda fågelarter som förekommer naturligt i medlemsstaternas 

europeiska territorium omfattas skarven, Phalacrocorax carbo, av det allmänna 

skyddssystemet i rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (42) och att 

avsiktligt fånga och döda den, störa den, förstöra dess reden eller ta dess ägg kan bara tillåtas 

av medlemsstaterna i enlighet med direktivets system för undantag. 

Kommissionen känner till att det förekommer konflikter mellan fiskeriintressen och skarvar 

i vissa delar av gemenskapen och har uppmanat medlemsstaterna att till fullo utnyttja 

bestämmelserna om undantag i fågeldirektivet, när det är motiverat i avsaknad av alternativa 

lösningar, för att förhindra allvarlig skada för fisket. Detta undantagssystem används i olika 

medlemsstater. 

Trots att det kan finnas situationer då skarvar utgör en allvarlig risk för utrotningshotade 

fiskarter är undantagssystemet lika tillämpligt i detta sammanhang eftersom det finns en 

uttrycklig bestämmelse i fågeldirektivet om användning av undantag ”för att skydda flora 

och fauna”. 

Det ankommer på varje medlemsstat att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga för 

att hantera populationer och eventuella konflikter som uppstår i förhållande till 

fiskeriintressen. Kommissionen uppmuntrar dock till samarbete mellan medlemsstater i 

denna fråga och har vid ett antal tillfällen inlett diskussioner i detta ämne med kommittén 

(42) Rådets direktiv 79/409/EEG, EGT L 103, 25.4.1979, s.1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161. 

123

124 

SV 

för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, som har inrättats i enlighet 

med artikel 16 i direktivet (den så kallade Ornis-kommittén). 

Gemenskapen har även gett sitt stöd till multinationella gemensamma forskningsprojekt 

i syfte att minska konflikten mellan skarvar och fiske i paneuropeisk skala. I det genomförda 

Redcafe-projektet (43) betonas den dynamiska och komplexa karaktären hos denna fråga 

inte bara ur ekologiskt perspektiv utan även ur de sociala, kulturella och ekonomiska 

perspektiven. En av slutsatserna av detta projekt var att kraven på en gemensam 

”standardlösning” för ”problemen” med skarvar och fiske kanske är förhastade och i 

slutänden mycket väl kan vara olämpliga. Det arbete som inleddes under Redcafe utvecklas 

vidare under ett nyare projekt som kallas Intercafe (44) . Kommissionen har uppmuntrat 

metare och fiskare att engagera sig fullt ut i det mångdisciplinära forumet så att deras 

expertis, åsikter och bekymmer beaktas till fullo i samband med vetenskapliga slutsatser 

och rekommendationer som kommer från det. 

* 

* * 

Fråga nr 93 från Daniel Dăianu ( H-0216/08 ) 

Angående: Den gemensamma jordbrukspolitiken och mark som strategisk tillgång 

Det internationella ekonomiska klimatet förmörkas av en allt djupare kreditkris, 

protektionistiska tendenser och en växande oro över hur priset på grundläggande råvaror 

kommer att påverkas av klimatförändringarnas konsekvenser och den kraftiga industriella 

utvecklingen i Asien (särskilt i Kina och Indien). Kampen om knappa råvaror lär i allt högre 

grad också gälla god mark, som är grunden för livsmedelsproduktionen. Faktum är att god 

jordbruksmark håller på att bli en strategisk tillgång. Är det inte olycksbådande att vi redan 

börjar se en motsättning mellan priser på livsmedel och energi som utvinns från spannmål? 

Hur ser kommissionen på den gemensamma jordbrukspolitiken i ett längre perspektiv, 

mot denna geopolitiska och ekonomisk-politiska bakgrund? Kan snävt utformade 

lönsamhetshänsyn och risken för ett överdrivet beroende av osäkra livsmedelskällor leda 

till en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken? 

Svar 


(EN) Jordbrukspriserna steg 2006 och 2007 och de flesta analytiker är överens om att 

marknaden kommer att ligga kvar på medellång sikt. Globalt finns breda överenskommelser 

om orsakerna till att efterfrågan för närvarande överstiger tillgången – 

produktionsstörningar, ökad efterfrågan på handelsvaror, förändringar i kostmönster, hög 

global ekonomisk tillväxttakt och nya marknadsområden, exempelvis biodrivmedel. 

Detta står i kontrast mot vår tidigare erfarenhet, där det snarare har varit problem med 

alltför stor tillgång och alltför låg efterfrågan, och det förklarar införandet av 

kontrollåtgärder av tillgången, exempelvis kvoter och träda samt det allmänna syftet med 

reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), sedan 1992, att stärka 

konkurrenskraften och öka marknadsinriktningen genom att röra sig bort från en politik 

med pris- och produktionsstöd till direkt producentstöd. 

(43) Redcafe (”Reducing the conflict between Cormorants and fisheries on a pan-European scale”), se Internet: 

http://ec.europa.eu/research/quality-of-life/ka5/en/projects/qlrt_1999_31387_en.htm. 

(44) Intercafe (”Interdisciplinary Initiative to Reduce pan-European Cormorant-Fisheries Conflicts”), se Internet: 

http://www.intercafeproject.net. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

I samband med 2003 års GJP-reform kan de positiva marknadssignalerna i många sektorer 

nu föras över mycket bättre till EU:s jordbrukare och de kan förväntas leda till en 

motsvarande produktionsreaktion. Å andra sidan anser kommissionen, i den kommande 

översynen av GJP, att de olika justeringar som diskuteras, och särskilt avlägsnandet av 

trädan och utfasningen av mjölkkvotssystemen, kommer att ge den extra mark och 

försörjningspotential som behövs för att möta den aktuella ökningen av efterfrågan. 

I en längre tidsram har tillgången till livsmedel och användningen av marken hela tiden 

ingått i unionens diskussioner om GJP och vi kan förvänta oss att de fortsätter att göra det 

i diskussioner om framtiden för GJP, vilka äger rum i samband med den pågående översynen 

av EU:s budget. 

* 

* * 

Fråga nr 94 från Dimitrios Papadimoulis ( H-0219/08 ) 

Angående: Rättsligt erkännande av homosexuella parförhållanden i EU 

Det grekiska justitieministeriet har lagt fram ett lagförslag om frivilliga samlevnadsavtal 

mellan heterosexuella par, utan att tillerkänna homosexuella samma rättighet. Lagförslaget 

innebär att heterosexuella par ska kunna stadfästa sitt förhållande genom ett skriftligt avtal 

som ger de båda parterna nästan alla de rättigheter som följer av äktenskap, och de ska 

kunna upplösa avtalet på eget initiativ genom en handling som upprättas inför notarius 

publicus. Europarådets parlamentariska församling har kritiserat lagförslaget och 

tillkännagett en offentlig utfrågning om rättsligt erkännande av homosexuella 

parförhållanden. 

Mot bakgrund av artikel 13 i EG-fördraget, och med tanke på att artikel 21 i EU:s stadga 

om de grundläggande rättigheterna uttryckligen förbjuder varje form av diskriminering 

på grund av sexuell läggning, vill jag fråga kommissionen följande: I vilka medlemsstater 

erkänns homosexuella förhållanden antingen genom äktenskap eller genom 

samlevnadsavtal? Anser kommissionen att justitieministeriets lagförslag är i 

överensstämmelse med artikel 13 i fördraget, som uppmuntrar bekämpande av 

diskriminering på grund av sexuell läggning? 

Svar 


(EN) Kommissionen har ingen befogenhet att ingripa i den särskilda frågan om den 

föreslagna grekiska lagstiftningen, som faller inom denna medlemsstats behörighet. 

* 

* * 

Fråga nr 95 från Bill Newton Dunn ( H-0223/08 ) 

Angående: Bekämpning av konstant ökande gränsöverskridande brottslighet 

Den icke-valda kommissionen vägrar att uppfylla det gemensamma önskemålet från det 

valda rådet och från det valda parlamentet om att genomföra en studie för vilken de båda 

sistnämnda organen anslog pengar till kommissionens budget för 2008. 

I s i t t s k r i f t l i g a s v a r p å f r å g a n 

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0135&language=SV" 

(av den 11 mars 2008) försöker kommissionen försvara sig med att dess politik syftar till 

att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas respektive polisstyrkor. 

125

126 

SV 

Om vi bortser från frågan om kommissionens uppenbart bristande mottaglighet för nya 

idéer, vilka är då de förändringar som får kommissionen att tro att ovan nämnda samarbete, 

som hittills varit extremt obetydligt i förhållande till den konstant ökande brottsligheten 

över gränserna, kommer att förbättras? 

Om samarbetet inte förbättras, hur länge kommer kommissionen att vänta innan den 

erkänner att bekämpning av gränsöverskridande brottslighet kräver brottsbekämpning 

med gränsöverskridande styrkor? 

Svar 


(FR) Kommissionen anser att polissamarbetet inom EU redan leder till positiva resultat, 

även om det naturligtvis fortfarande finns utrymme för förbättringar. Därför spelar Europol, 

Europeiska polisbyrån, en viktig roll i kampen mot den organiserade brottsligheten, vilket 

framgick nyligen av framgången med Operation Koala mot ett internationellt pedofilnätverk 

och avvecklingen av olagliga tryckerier som var inblandade i förfalskning av eurosedlar. 

Dess framtida rättsliga ram bör ytterligare förbättra kvaliteten på det stöd som ges åt 

medlemsstaterna, samtidigt som den tillåter en närmare demokratisk granskning av dess 

verksamhet med gemenskapsfinansiering av Europeiska polisbyrån. 

Eurojust, Europeiska unionens enhet för rättsligt samarbete, spelar också en framstående 

roll genom att samordna utredningar och åtal när det gäller gränsöverskridande organiserad 

brottslighet på EU-nivå. Genomförandet av rambeslutet om den 

euroepiska arresteringsordern och överlämnanden mellan medlemsstaterna (2002/584/RIF) 

bör också nämnas i detta sammanhang. 

Dessutom kommer införandet av bestämmelserna i Prümfördraget i EU-rätten att underlätta 

utbytet av information, särskilt DNA-uppgifter. De inledande resultaten av fördraget är 

mycket positiva – flera brottmål har lösts genom en jämförelse av nationella dataarkiv, 

och allt eftersom systemet blir starkare bör det snart bli effektivare. 

Kommissionen anser sig inte vara skyldig att genomföra en studie, såsom den är med 

pilotprojekt och förberedande åtgärder. I detta fall anser kommissionen inte att det är 

lämpligt att göra en studie av det som ledamoten kallar en ”federal europeisk polisstyrka”. 

En sådan polisstyrka är för närvarande inte genomförbar, när medlemsstaterna samarbetar 

bilateralt i hanteringen av gränsöverskridande brottslighet på ett så pragmatiskt sätt som 

möjligt. Det är främst den roll som innehas av polisen och de centrer för tullsamarbete 

som flera medlemsstater har inrättat vid sina gemensamma gränser. 

* 

* * 

Fråga nr 96 från Nickolay Mladenov ( H-0226/08 ) 

Angående: Avgifter för överfartsstället vid bron Russe–Giurgiu mellan Bulgarien 

och Rumänien 

Sedan Bulgarien och Rumänien anslöt sig till EU (den 1 januari 2007) har gränsen mellan 

de båda länderna blivit en av EU:s inre gränser. Den här gränsen spelar en viktig roll med 

tanke på den fria rörligheten för personer, varor och tjänster mellan de två medlemsstaterna. 

Dessvärre finns det bara en endaste bro över denna 350 kilometer långa flodgräns mellan 

Bulgarien och Rumänien (bron Russe–Giurgiu), något som principiellt försvårar kontakten 

mellan medborgarna på båda sidorna av Donau. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Samtidigt med detta driver de två länderna in överfartsavgifter för bilar som kör över bron, 

vilket försvårar rörelsefriheten mellan de båda nya medlemsstaterna. EG-domstolen har i 

flera domar konstaterat att sådana här avgifter är ett hinder för rörelsefriheten och kan ha 

negativ verkan med tanke på den inre marknaden. 

Är kommissionen medveten om att överfart vid bron Russe–Giurgiu fortfarande förutsätter 

betalning av avgifter? 

Vad tänker kommissionen göra för att se till att avskaffa det här hindret så att den inre 

marknaden kan fungera smidigt och utan störningar, och när tänker kommissionen agera? 

Svar 

(EN) Kommissionen känner till att överfartsavgifter tas ut på bron över Donau mellan 

Russe och Giurgiu. 

Principen att ta ut en avgift för användningen av infrastruktur strider inte mot principerna 

om fri rörlighet inom gemenskapen. Direktiv 1999/62 om avgifter på tunga godsfordon (45) 

för användningen av infrastruktur (det så kallade Eurovignettedirektivet) ger 

medlemsstaterna möjlighet att införa avgifter under förutsättning att det inte är 

diskriminerande och att de endast är baserade på principen om återvinning av kostnaden 

för infrastruktur. I direktivet föreskrivs att tillämpningen och indrivningen av avgifter 

måste orsaka så lite hinder som möjligt mot det fria trafikflödet, undvika alla obligatoriska 

kontroller vid gemenskapens inre gränser och undvika diskriminering mellan användare 

av infrastruktur. Medlemsstaterna är skyldiga att erbjuda tillfredsställande inrättningar vid 

betalstationerna för dessa avgifter. De medlemsstater som tillämpar ett system med 

tidsrelaterade användaravgifter (”vignetter”) för användningen av infrastruktur, exempelvis 

Rumänien och Bulgarien, har uttrycklig tillåtelse att även ta ut avgifter för broar, tunnlar 

och bergspass. 

* 

* * 

Fråga nr 97 från Struan Stevenson ( H-0227/08 ) 

Angående: EU:s förbindelser med Iran 

Kan kommissionen ange vilka belopp som utbetalats till de iranska myndigheterna för 

”lindring av fattigdom”, vem som mottagit dessa pengar och på vilket sätt man övervakar 

att pengarna används på ett korrekt sätt? 

Kan kommissionen lämna uppgifter om antalet iranska studenter som studerar vid 

universitet i EU inom ramen för Erasmus Mundus-programmet, vilka EU-universitet det 

gäller och vilka kurser dessa studenter valt? 

Svar 


(EN) Kommissionen erbjuder för närvarande inget direkt stöd till de iranska myndigheterna. 

Under temabudgetrubrikerna genomförs dock ett antal åtgärder till stöd för de mänskliga 

rättigheterna och utvecklingen av det civila samhället i Iran. Dessa åtgärder genomförs 

genom icke-statliga organisationer och FN-organ. Slutligen är Iran förmånstagare i 

Erasmus Mundus-programmet. 

(45) Direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 

20.7.1999, s. 42) i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2006/38/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 8). 

127

128 

SV 

När det gäller Erasmus Mundus-programmet är inför läsåret 2007–2008 33 iranska 

studenter anmälda till 28 magisterkurser under Erasmus Mundus, vilka har utvecklats av 

127 europeiska universitet från 19 EU-medlemsstater. 

Under den första inbjudan att lämna förslag inom Erasmus Mundus-programmet för yttre 

samarbete som finansieras av kommissionens finansiella instrument för bistånd till 

tredjeland, har 51 iranska studenter valts ut för läsåret 2007–2008. 

De universitet i EU:s medlemsstater som är inblandande i det utvalda partnerskapet är Freie 

Universität Berlin (DE), Universidad de Deusto (ES), Université Bordeaux 1 (FR), Erasmus 

University Rotterdam (NL), Uniwersytet Warszawski (PL), Universidade do Algarve (PT), 

Lunds Universitet (SE) och University of Southampton (UK). 

En exakt beskrivning av de kurser som erbjuds av universiteten till dessa studenter finns 

inte eftersom det beror på matchningen mellan studenternas individuella val och tillgången 

till de discipliner och kurser som erbjuds av partnerskapet under hela läsåret. 

* 

* * 

Fråga nr 98 från Olle Schmidt ( H-0229/08 ) 

Angående: Mänskliga rättigheter på Kuba 

2003 införde EU sanktioner mot Kuba till följd av kränkningar av de mänskliga 

rättigheterna. 2005 upphävdes delar av dessa sedan EU beslutat att söka en dialog med 

Kuba om de mänskliga rättigheterna. 

Raúl Castros maktövertagande har inneburit förändringar. Kuba skrev i februari under två 

FN-konventioner rörande mänskliga rättigheter. Jag stödjer därför kommissionens syn, 

att en positiv utveckling är möjlig, men anser att vi tills Kuba till fullo uppfyller sina 

åtaganden gällande mänskliga rättigheter inte bör avskaffa våra sanktioner. 

Vilka åtgärder tänker kommissionen nu vidta för att förbättra situationen för mänskliga 

rättigheter på Kuba? 

Svar 


(EN) För det första är det viktigt att klargöra att EU aldrig införde sanktioner mot Kuba, 

utan diplomatiska åtgärder som alla ställdes in i januari 2005 (46) . 

Kommissionen följer noga situationen för de mänskliga rättigheterna i Kuba. Som regel 

samordnar kommissionens delegation i Havanna sina åtgärder med EU:s medlemsstater 

på området, främst i samband med arbetet i EU:s arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. 

Eftersom samarbetet med kommissionen och de flesta medlemsstater ställdes in 2003 av 

de kubanska myndigheterna (efter 2003 års diplomatiska åtgärder) är kommissionens 

möjlighet att ingripa på detta område, precis som på vilket annat område som helst i Kuba, 

för närvarande mycket begränsad. 

Under kontakterna mellan kommissionen och de kubanska myndigheterna diskuteras en 

mängd olika frågor i Bryssel och Havanna, däribland frågor som rör de mänskliga 

rättigheterna. Kommissionen anser att dessa frågor bäst skulle hanteras inom ramen för 

(46) Inbjudande av dissidenter till nationaldagsfiranden, begränsning av besök på hög nivå till Kuba, minskning av den 

diplomatiska representationen vid kulturella evenemang på marken. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

en formell politisk dialog mellan EU och Kuba. År 2007 inrättade Kuba en bilateral 

människorättslig dialog med Spanien, men detta land har gjort hävandet av de diplomatiska 

åtgärderna till en förutsättning för möjligheten att upprätta en människorättslig dialog 

med EU, liksom ett återupptaget utvecklingssamarbete mellan EG och Kuba. 

* 

* * 

Fråga nr 99 från Frank Vanhecke ( H-0230/08 ) 

Angående: Integrering av Turkiet i den gemensamma utrikespolitiken 

I sin rapport 2007 om Turkiets framsteg på väg mot anslutning konstaterade kommissionen 

att Turkiet odelat stöder fredsprocessen i Mellanöstern och att landet överlag nära ansluter 

sig till och inlemmar sig i den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken, något som är 

ett av kriterierna i gemenskapens regelverk. 

Palestinafrågan var ett av de viktigaste ämnena vid det toppmöte som nyligen hölls i Dakar 

av Organisationen för islamiska konferenser (OIC) i mitten av mars 2008. Vid det tillfället 

riktade den turkiske generalsekreteraren för OIC, Ekmeleddin Ihsanoğlu, en ensidig 

anklagelse mot Israel. Framför allt är det enligt honom Israel och ingen annan som är 

ansvarig för att fredsprocessen undergrävts. Han ansåg det också nödvändigt att 

dokumentera ”Israels förbrytelser” och ställa ”förbrytarna” inför internationell domstol. 

Hur förklarar kommissionen, mot bakgrund av sådana uttalanden, vad den kommit fram 

till i sin rapport? 

Svar 

(EN) Professor Ekmeleddin Ihsanoğlu tillträdde som generalsekreterare för Organisationen 

för islamiska konferenser i januari 2005 och omvaldes för en ny mandatperiod i mars 2008. 

Professor Ihsanoğlu är en internationell tjänsteman och hans åsikter representerar inte den 

officiella turkiska inställningen. 

Turkiet för en konstruktiv politik i förhållande till Mellanöstern. Turkiet har goda 

förbindelser med både Israel och den palestinska sidan. I november 2007 var Turkiet värd 

för Israels president Shimon Peres och Palestinas president Mahmoud Abbas, som båda 

talade, efter varandra, i den turkiska nationalförsamlingen. 

* 

* * 

Fråga nr 100 från Yiannakis Matsis ( H-0231/08 ) 

Angående: Olagligt besök av Yasar Büyükanit till Cyperns ockuperade områden 

Den 26–29 mars avlade chefen för de turkiska väpnade styrkorna, Yasar Büyükanit, att 

olagligt besök till den av Turkiet ockuperade norra delen av Republiken Cypern, en av EU:s 

medlemsstater. Hur kommer kommissionen att reagera, med hänsyn till att det är otänkbart 

att ett kandidatland till EU kan fortsätta att ockupera en del av en EU-medlemsstat? 

Fördömer kommissionen Yasar Büyükanits olagliga besök? Hur stöder kommissionen 

Republiken Cypern i praktiken inom ramen för EU:s principer och solidaritetspolitik? 

Svar 


(EN) Den välkända inställningen hos Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater är 

att med undantag för Storbritanniens suveräna basområden är hela territoriet på ön Cypern 

129

130 

SV 

en del av Republiken Cypern. EU:s medlemsstater erkänner inte den så kallade turkiska 

republiken norra Cypern. 

Kommissionen välkomnar inte bara alla parters vilja att lägga alla tidigare svårigheter åt 

sidan, utan även överenskommelsen om att inleda en ny förhandlingsprocess för en 

omfattande lösning av Cypernproblematiken. 

Det ligger i vårt gemensamma intresse att se återföreningen av ön och slutet på denna 

40-åriga konflikt på europeisk mark. Uppdelningen av Cypern är oacceptabel inom 

Europeiska unionen. 

De frågor om säkerhet och närvaro av utländska trupper på ön som har tagits upp av 

ledamoten belyser det brådskande behovet av en snabb lösning av Cypernproblematiken. 

EU och kommissionen står fast bakom en förnyad FN-process och kommer att stödja båda 

gemenskaperna på ön för att de ska kunna göra de nödvändiga, svåra kompromisserna. 

Vi vet alla att det inte blir lätt att uppnå en lösning. Det kommer att kräva mycket hårt 

arbete och kompromisser, men kommissionen är säker på att den till slut, med vägledning 

av FN och stöd av EU, kommer att uppnås. 

Kommissionen är också säker på att Turkiet kommer att lägga all sin vikt bakom en lösning. 

Kommissionen tror starkt på att det här året innebär en möjlighet som inte kommer att 

upprepas – och som inte får missas. 

* 

* * 

Fråga nr 101 från Carl Schlyter ( H-0232/08 ) 

Angående: Betesstöd 


Föreslagna förändringar av förordning (EG) nr 794/2004 (47) artiklarna 8.1 och 2.2 kan 

få allvarliga konsekvenser för svenska hagar och deras biologiska mångfald eftersom 

föreslagen trädräkning i betesmarkerna ej är anpassad till svensk tradition med träd i 

hagarna. Betesmarker kan och ska vara olika och se ut på olika sätt inom EU. En alltför 

strikt likriktning av reglerna, såsom en absolut regel om max 50 träd per hektar, riskerar 

att minska mångfalden och öka antalet obrukade och igenvuxna hagar eftersom allt färre 

hagar kan definieras som betesmark. I medierna har det ryktats om att kommissionen 

överväger att kräva tillbaka medel på upp till 70 miljoner euro. Det vore ett dråpslag mot 

Sveriges ambition att bibehålla ett kulturlandskap. 

Det är kulturlandskap EU-stöden avser stödja. Måste de stödja en europeisk monokultur, 

eller kan svenska traditionsenliga avvikelser accepteras? 

Vad har kommission gjort för att komma till rätta med ovannämnda problematik? 

Hur kan regelverket utformas så att den mångfald av betesmarker som finns inom unionen 

kan accepteras och bevaras? 


\l "ref1" EGT L 140, 30.4.2004, s. 1. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Svar 


(EN) Tvärtemot ledamotens information har ingen ändring föreslagits av artikel 2.2 och 

artikel 8.1 i förordning (EG) nr 796/2004. Den gällande definitionen av betesmark har 

varit oförändrad i många år. 

Under den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är direkta betalningar till jordbrukare 

som görs i form av systemet med samlat gårdsstöd baserade på den tillgängliga 

jordbruksmarken på en gård. 

För att skydda Europeiska unionens ekonomiska intresse har kommissionen fastställt regler 

som tillåter ett fastställande av jordbruksmark som kan komma i fråga för samlat gårdsstöd 

och ett uteslutande av områden som inte har rätt till detta stöd. 

I den nämnda lagstiftningen anges de typer av mark som har rätt till GJP-betalningar och 

särskilt foder/betesmark där det finns blandad vegetation och som används för en 

jordbruksverksamhet. 

För att definiera om mark med träd faller inom denna kategori mark eller anses vara en 

”skog”, och därför inte har rätt till stöd, har kommissionen redan 2003 fastställt och 

tillhandahållit alla medlemsstater ett dokument (AGRI/60363/2003), i vilket det anges att 

”områden med träd inom en jordlott med en täthet på >50 träd/hektar som allmän regel 

bör anses ge rätt till stöd. Undantag kan anges för trädklasser med blandad 

vegetabilieproduktion, exempelvis för fruktträdgårdar och av ekologiska/miljömässiga 

orsaker. Undantag måste definieras i förväg av medlemsstaterna.” Regeln är alltså inte ny. 

Som ledamoten kan se anger kommissionen inte någon absolut regel för hela gemenskapen. 

Sverige kan därför inför framtiden av ekologiska/miljömässiga orsaker definiera olika 

tröskelvärden för olika typer av betesmark, om det kan bevisas att det högre antalet träd 

per hektar inte gör marken olämplig för jordbruksverksamhet, och därmed att den inte 

har rätt till stöd. 

Att den mark som erkänns på detta sätt verkligen uppfyller gällande EU-lagstiftning och 

därför har rätt till stöd ska bedömas i samband med revisionerna under förfarandet för 

avslutning av räkenskaperna. 

När det gäller det återkrav på 70 miljoner euro som nämns av ledamoten kan denna siffra 

inte spåras i något beslut av kommissionen, och kommissionen är därför inte i en sådan 

ställning att den kan lämna någon information i denna fråga. 

* 

* * 

Fråga nr 102 från Irena Belohorská ( H-0235/08 ) 

Angående: Europeiska kommissionens bristande efterlevnad av förstainstansrättens 

dom i mål T-58/05 

Kan kommissionen förklara varför den inte har efterlevt förstainstansrättens dom i mål 

T-58/05, Centeno mot kommissionen, som avkunnades den 11 juli 2007, enligt vilken 

kommissionen ska stå för sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av kärandens 

kostnader? 

131

132 

SV 

Kan kommissionen förklara utifrån vilken rättslig grund den försöker ”köpslå” med käranden 

i detta mål och vägrar att ersätta de rättegångskostnader på 23 000 euro som käranden 

begär? 

Svar 

(EN) Tvärtemot det som ledamoten påstår respekterar kommissionen till fullo 

förstainstansrättens dom i mål T-58/05 och erkänner sin skyldighet att betala hälften av 

kärandens rättegångskostnader. Precis som alla andra domar av gemenskapsdomstolarna 

som gäller en direkt talan innehåller domen dock bara ett angivande av principen om vem 

som ska betala vilka kostnader, men det anges inte vilka belopp som ska betalas. I artikel 92 

i förstainstansrättens arbetsordning anges ett förfarande enligt vilket domstolen kan 

fastställa kostnadernas storlek om parterna inte kan enas om den. Det är bara om det finns 

ett sådant beslut som det finns en skyldighet att betala ett visst belopp. Det är inte fallet 

här. 

I det aktuella målet finns en tvist mellan parterna om vad som är ett skäligt belopp för 

kostnaderna. Kommissionen medger inte det belopp som krävs av kärandena, vilket 

förefaller vara långt mer än vad som skulle kunna vara motiverat mot bakgrund av 

rättspraxis om ersättningsgilla kostnader i gemenskapsdomstolarna. Kommissionen anser 

att den av skäl som hör samman med god ekonomisk förvaltning måste hålla sig till 

principen i denna rättspraxis. 

Kommissionen vill dock inte tvinga förstainstansrätten att döma i detta mål enligt artikel 92 

i arbetsordningen, om det kan undvikas. Den måste därför lämna ett erbjudande som den 

betraktar som skäligt till kärandenas ombud, med beaktande av principerna i rättspraxis, 

och även de särskilda grunddragen i det aktuella målet. Kärandena har naturligtvis rätt att 

åberopa artikel 92 i arbetsordningen och begära att domstolen ska fastställa beloppet. 

* 

* * 

Fråga nr 103 från Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk ( H-0237/08 ) 

Angående: Kommissionens stöd till byggandet av den nordeuropeiska gasledningen 

trots kraftigt ökade kostnader 

I slutet av mars meddelade det ryska företaget Gazprom att den uppskattade kostnaden 

för att bygga den nordeuropeiska gasledningen mellan Ryssland och Tyskland skulle uppgå 

till 7,4 miljarder euro. Märkas bör att när detta projekt inleddes 2005 uppskattades 

kostnaden till 4 miljarder euro och för ett halvår sedan till 6 miljarder euro. Slutkostnaden 

för denna investering kommer säkert att bli ännu högre. 

Det är de europeiska konsumenterna som i framtiden kommer att få betala för den gas 

som levereras genom denna mycket dyra gasledning, särskilt med tanke på huvudägaren 

till gasledningens, ryska Gazproms, faktiska monopol. 

Varför stöder då kommissionen ett så dyrt projekt och varför är man inte intresserad av 

de hälften så dyra gasledningarna på land, såsom Jamal II eller Amber? 

Svar 


(FR) Kommissionen stöder Nord Stream-projektet i hela unionens intresse. Det är ett stort 

projekt (55 miljarder kubikmeter gas per år), som kommer att göra det möjligt att möta 

den växande efterfrågan från unionens industrier och medborgare (ytterligare mer än 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

100 miljarder kubikmeter kommer att behövas till 2015). Projektet förklarades vara av 

europeiskt intresse i de senaste riktlinjerna för transeuropeiska energinät, som antogs av 

rådet och parlamentet i september 2006 (48) . 

Kommissionen har dock inte anslagit ekonomiskt stöd för investering i Nord Stream, som 

enbart finansieras av dess privata aktieägare och genom lån. Det är helt upp till aktieägarna 

att avgöra om projektet är för dyrt och därför utgör en ekonomisk risk för dem. 

Det är inte riktigt att säga att kommissionen inte är intresserad av andra gasledningsprojekt. 

Jamal II har samma prioritetsnivå som Nord Stream i de riktlinjer för de transeuropeiska 

näten som antogs 2006, och Amber betraktas också som ett projekt av gemensamt intresse. 

Kommissionen accepterade att medfinansiera en genomförbarhetsstudie för Jamal II och 

Amber som lämnades in av det polska gasbolaget PGNiG 2005 (för 950 000 euro). Tyvärr 

har det inte varit möjligt att slutföra studien, på grund av bristande intresse från gasbolagen 

i vissa av de berörda länderna. 

* 

* * 

Fråga nr 104 från Ivo Belet ( H-0241/08 ) 

Angående: Idrotten som medel för social integration 

I vitboken om idrott anser kommissionen att idrottens potential som redskap för social 

integration kan utnyttjas bättre i EU:s och medlemsstaternas politikområden, insatser och 

program. 

Kommissionen framhåller att den kommer att föreslå medlemsstaterna att insatser för 

främjande av social integration genom idrott och bekämpning av diskriminering på 

idrottsområdet ska stödjas inom ramarna för Progress-programmet (och även i programmet 

för livslångt lärande, programmet Aktiv ungdom och programmet Europa för 

medborgarna). 

Vilka förslag i denna riktning har kommissionen lagt fram? 

Kommer detta att få konkreta följder för kommissionens förslagsinfordranden? Har stöd 

tidigare getts till alla åtgärder som kan fungera som förebilder? 

Hur fullgör kommissionen sitt åtagande om att den ska anmoda medlemsstaterna att främja 

insatser inom ramarna för Europeiska integrationsfonden? 

Svar 


(EN) I handlingsplanen ”Pierre de Coubertin” som har bifogats vitboken om idrott, och 

som kommer att vägleda kommissionens idrottsrelaterade verksamhet under de närmaste 

åren understryks i de föreslagna åtgärderna under kapitel A.5 behovet av ett bättre 

utnyttjande av de möjligheter som idrott erbjuder att främja social integrering i och genom 

idrott. 

För att genomförandet av vitboken ska lyckas kommer kommissionen att föra en bättre 

strukturerad dialog med idrottsrörelsen och ha ett bättre politiskt samarbete med EU:s 

medlemsstater. 

(48) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006 om riktlinjer för transeuropeiska 

energinät och om upphävande av beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG (EUT L 262, 22.9.2006). 

133

134 

SV 


Inom ramen för den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integrering 

belyser den del som avser social integrering, genom de nationella strategirapporter för 

2006–2008 som har lämnats av medlemsstaterna, vikten av att delta i idrottsaktiviteter 

som ett sätt att hantera socialt utanförskap för barn å ena sidan, och å andra sidan som ett 

verktyg för att främja den sociala integrationen av invandrare och etniska minoriteter. Det 

bör även noteras att i samband med den öppna samordningsmetoden har ett antal 

indikatorer på barns välbefinnande angetts och deltagande i idrottsaktiviteter ingår i de 

element som ska tas i beaktande. Den öppna samordningsmetoden kommer därför även 

fortsättningsvis att omfatta idrott som ett verktyg och en indikator, utan att utforma nya 

strukturer eller nya arbetsmetoder. 

När det gäller de praktiska följderna av vitboken om särskilda EU-program och deras 

anbuds- och/eller förslagsinfordranden kommer kommissionen att stödja social integrering 

i och genom idrott och fysisk aktivitet genom ett antal instrument som är tillgängliga på 

EU-nivå. 

Progress är EU:s program för sysselsättning och social solidaritet, som inleddes 2007 och 

som kommer att fortsätta fram till 2013 och omfatta åtgärder mot diskriminering, 

jämställdhet mellan män och kvinnor, sysselsättningsåtgärder och kampen mot socialt 

utanförskap. Man måste under detta program hitta sätt att hantera frågan om tillgång till 

idrottsaktiviteter och de sårbara gruppernas särskilda behov och situation, samt ta hänsyn 

till den särskilda roll som idrott kan spela för funktionshindrade personer och behovet av 

att garantera jämställdhet mellan män och kvinnor inom idrott. En annan fråga som ska 

diskuteras under detta program är behovet av att på ett bättre sätt utnyttja idrottens potential 

som instrument för social integrering, däribland dess potential som faktor för att skapa 

sysselsättning, särskilt inom missgynnade områden. 

Den allmänna förslagsinfordran 2008–2010 inom ramen för programmet för livslångt 

lärande har haft skolidrott och idrott bland sina prioriteringar. Det har öppnat nya 

finansieringsmöjligheter för att stödja projekt för idrott och fysisk aktivitet. Att främja 

deltagandet i utbildningsmöjligheter genom idrott är därför ett nytt prioriterat område för 

skolpartnerskap med stöd av Comenius-programmet och för temanätverk och rörlighet 

på området för högre utbildning med stöd av Erasmusprogrammet. 

I programmet Aktiv ungdom bekräftas den viktiga roll som idrotten spelar i ungdomars 

fysiska och sociala utveckling. Det avspeglas i ett dubbelt fokus inom programmet på 

idrottens roll som ett sätt att främja en hälsosam livsstil å ena sidan, och social integrering 

och ett aktivt medborgarskap å den andra. Sedan antagandet av vitboken om idrott har 

integreringen av båda dimensionerna stärkts av tillägget av särskilda årliga prioriteringar 

i programguiden för Aktiv ungdom, som har status av en permanent inbjudan att lämna 

förslag och är det viktigaste verktyget för att genomföra programmet. Därför kommer 

prioritet under 2008 att ges åt ungdomsprojekt som belyser idrottens roll som ett verktyg 

för att främja ett aktivt medborgarskap och social integrering eller en hälsosam livsstil 

genom fysisk aktivitet bland ungdomar. 

Programmet Europa för medborgarna är öppet för en rad olika organisationer i det civila 

samhället, däribland dem som finns inom området för amatöridrott. Efter antagandet av 

vitboken om idrott lades en särskild årlig prioritering till avseende idrott och ett aktivt 

medborgarskap. Därför kommer prioritet att ges under 2008 åt ansökningar som avser 

idrottens roll som verktyg för att främja ett aktivt medborgarskap och social integrering. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Europeiska integrationsfonden är också relevant. Dess huvudmål är att stödja 

medlemsstaternas arbete för att göra det möjligt för medborgare i tredjeländer med olika 

ekonomisk, social, religiös, språklig och etnisk bakgrund att uppfylla bosättningsvillkoren 

och underlätta deras integration i europeiska samhällen. Integrationsfonden har särskilt 

till syfte att omsätta gemensamma grundprinciper som har godkänts på EU-nivå om 

integration i praktiken. I en av de gemensamma grundprinciperna bekräftas att 

”anpassningen av integrationspolitik och åtgärder inom alla relevanta politiska portföljer 

och regeringsnivåer är ett viktigt hänsyn i skapandet och genomförandet av offentlig 

politik” och att ”integration sker inom alla områden i det offentliga och privata livet. Många 

icke-statliga aktörer påverkar integrationsprocessen för invandrare och kan ha ett mervärde. 

Exempel på detta är fackföreningar, företag, arbetsgivarorganisationer, politiska partier, 

massmedia, idrottsföreningar och kulturella, sociala och religiösa organisationer. 

Samarbetet, samordningen och kommunikationen mellan alla dessa aktörer är viktiga för 

en effektiv integrationspolitik. Engagemanget av både invandrare och andra personer i 

värdsamhället är också nödvändigt.” Inom ramen för de förberedande åtgärderna 

(INTI-programmet) för inrättandet av denna fond har kommissionen 2005 medfinansierat 

ett projekt med namnet ”Integration i idrott” under samordning av Zeitbild, en tysk 

organisation, i partnerskap med fem andra organisationer från Österrike, Belgien, Tyskland, 

Nederländerna och Storbritannien. Mer information om detta projekt finns på följande 

webbsida på Internet: http://www.united-by-sports.net/en. 

* 

* * 

Fråga nr 105 från Alexander Alvaro ( H-0246/08 ) 

Angående: EU-medel för den egyptiska satellitsändaren Nilesat trots 

Al-Manar-sändningar 

Enligt webbsidorna för den europeiska grannskapspolitiken kommer EU under de 

kommande fyra åren att ställa 558 miljoner euro till förfogande för Egypten, som också 

omfattas av denna grannskapspolitik. 

Vet kommissionen om man därmed också finansierar projekt som indirekt eller direkt är 

kopplade till den egyptiska satellitsändaren Nilesat? Om så är fallet, anser kommissionen 

att en sådan finansiering är berättigad med tanke på att Nilesat förmedlar program från 

den radikalislamistiska tv-sändaren Al-Manar, som enligt Viviane Reding, 

kommissionsledamot med ansvar för informationssamhället och medierna, strider mot 

det europeiska tv-direktivet ”television utan gränser” (97/36/EG (49) ) (svar av den 17 maj 

2 0 0 5 p å d e n s k r i f t l i g a f r å g a n 

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2005-0909&language=SV" 

)? 

Svar 


(EN) Kommissionen vill tacka ledamoten för frågan om hans oro för att EU-finansierade 

projekt kan vara knutna till den egyptiska satellitsändaren Nilesat, som sänder Al-Manar 

TV till Europa. 


\l "ref1" 5 EGT L 202, 30.7.1997, s. 60. 

135

136 

SV 


Det audiovisuella samarbete som föreskrivs i handlingsplanen för den europeiska 

grannskapspolitiken rör i huvudsak uppgradering av regelverket och kan därför inte 

betraktas som ett direkt eller indirekt stöd för stötande innehåll. 

Det finns för närvarande inga kommissionsfinansierade projekt i den audiovisuella sektorn 

i Egypten. EU:s ekonomiska stöd är inriktat på att stödja de prioriteringar som anges i 

handlingsplanen under grannskapspolitiken. Det avspeglas tydligt i det nationellt vägledande 

programmet (NVP), som ger 558 miljoner euro för perioden 2007–2010 för att hjälpa 

Egypten att hantera en rad utmaningar på dess politiska, ekonomiska och sociala 

reformdagordning och för att uppmuntra ytterligare reformer. 

Både det nationellt vägledande programmet och de årliga handlingsprogrammen, som 

årligen fastställer de särskilda programmen, har framställts i enlighet med stränga regler 

och förfaranden. De måste få ett positivt yttrande från EU:s medlemsstater, och granskas 

av Europaparlamentet enligt ett granskningsförfarande. 

Kommissionen känner till att Al-Manar TV kan tas emot i Europa via den egyptiskägda 

satellitleverantören Nilesat. Kommissionen delar till fullo den oro som tas upp på grund 

av att material som sänds av denna kanal kan provocera fram hat. 

I den gemensamma handlingsplanen under grannskapspolitiken har EU och Egypten enats 

om att samarbeta i kampen mot intolerans, diskriminering, rasism och främlingshat samt 

i främjandet av respekten för religioner och kulturer. 

I detta sammanhang är ett annat viktigt prioriterat område för åtgärd att ”stärka massmedias 

roll i kampen mot främlingshat och diskriminering på grund av religiös övertygelse eller 

kultur” och uppmuntra massmedia att ”ta sitt ansvar i detta avseende”. 

Den lämpliga mekanismen för att ta upp frågor som hör samman med kampen mot rasism 

och främlingshat med Egypten är underutskottet för politiska frågor, däribland mänskliga 

rättigheter, som vi hoppas kunna kalla samman för första gången inom en nära framtid. 

Dialog är per definition en tvåvägsprocess som kommer att tillåta oss att diskutera frågor 

av ömsesidigt intresse både inom EU och i partnerlandet. 

* 

* * 

Fråga nr 106 från Costas Botopoulos ( H-0247/08 ) 

Angående: Försäkringsfond för solidaritet mellan generationer 

Artikel 149 i den grekiska lagen nr 3655/2008 (regeringens officiella tidning nr 58A’ av 

den 3 april 2008) om den administrativa och organisationsmässiga reformen av det sociala 

försäkringssystemet och övriga försäkringsbestämmelser inrättar en reserv som kallas 

försäkringsfonden för solidaritet mellan generationer. Fonden ska användas efter år 2019 

och syftet är att åtgärda framtida problem som eventuellt kan uppstå med det sociala 

försäkringssystemet. Fondens resurser kommer att utgöras av 10 procent av den totala 

årsinkomsten från privatiseringen av offentliga företag och organisationer, 4 procent av 

den totala årliga inkomsten från mervärdesskatten och 10 procent av de belopp som 

betalats in till socialskyddsmyndigheterna. 

Kommer kommissionen att vid sin uppskattning av det grekiska budgetunderskottet att 

ta hänsyn till de belopp som så småningom kommer att växa i denna fond med tanke på 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

att fondens huvudsakliga fasta inkomstkälla kommer att vara momsintäkter? Om så är 

fallet, vilken metod kommer kommissionen då att använda sig av? 

Vet kommissionen hur den grekiska regeringen avser åtgärda det underskott i 

budgetinkomsterna som kommer att uppstå när finansieringen av den nya 

försäkringsfonden kommer att absorbera 4 procent av momsinkomsterna och 10 procent 

av den totala årsinkomsten från privatiseringar? 

Svar 


(EN) Enligt räkenskapsreglerna ESA 95 (50) ska försäkringsfonden för solidaritet mellan 

generationer klassificeras i undersektorn Socialförsäkring inom den offentliga sektorn. 

Denna klassificering medför att det årliga under-/överskottet i fonden ska bidra till den 

offentliga sektorns under-/överskott. Eftersom transaktionerna mellan fonden och andra 

offentliga enheter (t.ex. överföringar av mervärdesskatt och socialbidrag) ska konsolideras 

kommer de dessutom inte att ha någon effekt på det statliga underskottet. Motiveringen 

bakom dessa regler är i huvudsak att dessa inkomstöverföringar redovisas som interna 

justeringar i den offentliga sektorns balansräkning, utan någon förändring i tillgångar eller 

något inkomstflöde. 

Det sätt på vilket försäkringsfonden för solidaritet mellan generationer kommer att investera 

sina medel kan dock få en effekt på den offentliga bruttoskulden (51) efter 2009. Om 

investeringen främst är riktad mot andra tillgångar än statsobligationer kan den offentliga 

sektorns konsoliderade bruttoskuld öka med summan av dessa investeringar, jämfört med 

en situation där investeringen är exklusivt inriktad på statsobligationer. 

* 

* * 

Fråga nr 107 från Anne E. Jensen ( H-0249/08 ) 

Angående: EASA:s sätt att hantera Dash 8 Q400-flygplanens nödlandningar 

Under hösten 2007 havererade tre flygplan av typen Dash 8 Q400 i Ålborg, Vilnius och 

Köpenhamn. Senare framgick det av en undersökning av det berörda flygbolaget att 16 av 

dess 18 Dash 8 Q400-plan har samma konstruktionsfel som det plan som nödlandade i 

Köpenhamn. Dessutom har bl.a. Austrian Airlines också haft problem med landningsstället 

hos denna flygplanstyp. Kan kommissionen som uppföljning på fråga 

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0051&language=SV" 

(52) besvara följande frågor: 

Eftersom Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) har befogenhet att utfärda 

luftvärdighetsdirektiv i händelse av designmässiga fel och brister, borde byrån inte på 

motsvarande sätt undersöka samtliga Dash 8 Q400-flygplan inom dess område? 

Har EASA överblick över underhållsförfarandena (undersökningar samt eventuellt byte 

av filter) inom de flygbolag som hör till byråns område? 

(50) Det europeiska räkenskapssystemet – rådets förordning (EG) nr 2223/96, i dess ändrade lydelse. 

(51) Definitionen av offentlig bruttoskuld finns i artikel 1.5 i rådets förordning nr 3605/93, i dess ändrade lydelse. 


\l "ref1" Muntligt svar av den 19.2.2008. 

137

138 

SV 

Har EASA de instrument som behövs för att garantera flygsäkerheten i Europa, eller är 

detta ett spänningsmoment i förhållande till de nationella myndigheterna? 

Svar 


(EN) Som kommissionen informerade ledamoten om i sitt svar på den muntliga 

frågan H-0051/08 har Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) publicerat direktiv 

om flygvärdighet i vilka korrigerande åtgärder föreskrivs. 

I oktober 2007 krävdes i ett direktiv om luftvärdighet en inspektion av alla flygplan av 

typen Dash 8 Q400 som är registrerade i Europeiska unionens medlemsstater. Om en 

analys av resultaten av dessa inspektioner skulle visa att andra åtgärder behövdes skulle 

EASA vidta de nödvändiga åtgärderna. 

EASA har sett över underhållsförfarandena för Dash 8 Q400 och anser att de är 

tillfredsställande. Det bör dock noteras att godkännandet av underhållsprogrammen för 

varje enskild operatör vilar på de nationella myndigheterna som själva omfattas av EASA:s 

standardiseringsinspektioner. 

För att uppfylla sin roll till fullo måste EASA kunna använda all relevant information 

avseende säkerhet, särskilt information från händelserapporter och undersökningsrapporter. 

Kommissionen främjar upprättandet av ett nära samarbete mellan EASA och de behöriga 

nationella myndigheterna och har för avsikt att ge detta samarbete en formell grund när 

de relevanta direktiven ses över. Denna typ av samarbete är särskilt viktigt eftersom inte 

alla säkerhetsuppgifter har överförts helt till EASA och ansvaret därför delas mellan EASA 

och medlemsstaterna. 

* 

* * 

Fråga nr 108 från Diamanto Manolakou ( H-0251/08 ) 

Angående: Uppförande av vindkraftverk på ön Skyros 

Den grekiska regeringen tänker installera 111 vindkraftverk med en kapacitet på totalt 

333 MWh på ön Skyros, i länet Euboia, i den centrala norra delen av Egeiska havet. Det 

blir en av världens största vindkraftsanläggningar. Detta får särskilt negativa följder för 

öns ekonomi – i synnerhet boskapsuppfödningen, biodlingen och turistsektorn drabbas. 

Det medför även att ölandskapet förstörs samt att den unika hästrasen som finns på ön 

utrotas. Hästarna är skyddade enligt förordning (EEG) nr 2078/92 (53) och de lever i området 

där vindkraftsanläggningen ska uppföras. Området är även ett särskilt skyddsområde för 

fåglar (särskilt skyddsområde 115). Alla organisationer på ön har protesterat livligt mot 

planerna i enlighet med den petition som de flesta invånarna har undertecknat om att den 

grekiska regeringen ska dra in sitt beslut. 

Känner kommissionen till planerna om uppförande av vindkraftverk? Vet kommissionen 

om det utförts några miljökonsekvensstudier i samband med planerna? Vilka åtgärder 

tänker kommissionen vidta för att vindkraftverken inte kommer att uppföras på ön? 

(53) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0251+0+DOC+XML+V0//SV" 

\l "ref1" EUT L 215, 30.7.1992, s.85. 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 

Svar 

(FR) Gemenskapens miljölagstiftning innehåller inget förbud mot att bygga vindkraftverk 

på en Natura 2000-plats. I artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43/EEG (54) om bevarande av 

livsmiljöer samt vilda djur och växter föreskrivs en rad formella och materiella åtgärder 

som omfattar projekt som sannolikt kommer att ha en betydande effekt på den skyddade 

platsen, i syfte att bevara platsen och garantera nätverkets integritet. 

I Skyros fall gäller dessa bestämmelser för platsen ”Skyros: Oros Kochylas” (GR2420006), 

som Grekland har utsett till Natura 2000-nätverk enligt direktiv 92/43/EEG och 

direktiv 79/409/EEG (55) om bevarande av vilda fåglar. 

Enligt den tillgängliga informationen, som även har skickats till kommissionen av lokala 

föreningar, pågår förfarandet för bedömning och miljögodkännande för projektet, i enlighet 

med de nationella regler som införlivar direktiven 85/337/EEG (56) och 92/43/EEG, men 

det har inte varit framgångsrikt. Det faktum att lokalsamhället har kunnat uttrycka sina 

åsikter visar att skyldigheten att informera och samråda med allmänheten har uppfyllts. 

Allmänhetens åsikt är dock inte bindande. 

Mot bakgrund av det ovanstående går det inte att fastställa att direktiv 85/337/EEG eller 

direktiv 92/43/EEG har åsidosatts. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka 

situationen noga. 

* 

* * 

Fråga nr 109 från Pedro Guerreiro ( H-0256/08 ) 

Angående: Läget i pågående WTO-förhandlingar 

Kan kommissionen, mot bakgrund av de ändrade förslag om jordbruket och för tillträde 

till marknaden för andra produkter än jordbruksprodukter som lagts fram inom ramen 

för WTO-förhandlingarna, redogöra för förhandlingsläget? Vilka ändrade förslag har den 

lagt fram i förhandlingarna på detta område, i synnerhet när det gäller jordbruket, andra 

produkter än jordbruksprodukter (inklusive textil och kläder) och tjänster? 

Svar 


(EN) I mitten av februari utfärdade ordförandena i respektive förhandlingsgrupper om 

jordbruk och industrivaror (”NAMA”) nya versioner av sina förhandlingstexter. Ytterligare 

förhandlingar har ägt rum under tiden, och ordförandena får välja att avspegla de framsteg 

som har gjorts genom att utfärda ytterligare reviderade texter. Världshandelsorganisationens 

(WTO) medlemmar ska därefter besluta om det finns en god grund för att gå vidare mot 

en ministerförhandling. Dessa förhandlingar ska ha till syfte att nå ett avtal om så kallade 

modaliteter för den sista delen av förhandlingarna. Det finns vissa utsikter för att detta 

ministermöte kan kallas samman under de kommande månaderna. 

På jordbruksområdet har kommissionen strävat efter att tillsammans med tredjeländer 

försöka hitta lösningar som är ömsesidigt godtagbara. När kommissionen gör det arbetar 

den strikt inom gränserna för det uppdrag som har lämnats av rådet på grundval av 2003 

(54) EGT L 206, 22.7.1992; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114. 



139

140 

SV 

års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Trots att det verkar finnas en växande 

enighet bland förhandlingsparterna om hanteringen av känsliga produkter finns det 

fortfarande ett antal svåra och politiskt känsliga utestående frågor, som främst rör 

marknadsåtkomst, vilka ännu inte är mogna för ministerinblandning. 

Förhandlingstexten om NAMA från februari saknade tydlighet om bidraget från 

tillväxtekonomier. EU:s inställning är att dessa tillväxtekonomier ska bidra till att skapa 

verkliga nya handelsmöjligheter i industrivaror, såsom anges i uppdraget från 

utvecklingsagendan från Doha. Denna inställning har klargjorts för andra 

WTO-medlemmar. När det gäller specifika sektorer har EU lagt fram ett förslag till 

sektorsavtal om textilier (varigenom handeln med textilier skulle avregleras ytterligare) 

och EU kommer att fortsätta arbeta hårt för att inrikta sig på tarifftoppar i utvecklade länder 

och tillväxtekonomier. 

Inom tjänsteområdet kommer det att vara nödvändigt att varje WTO-ministermöte leder 

fram till enighet om behovet av ett ambitiöst resultat på detta område. Inom marginalerna 

för WTO-ministermötet kommer ett särskilt möte med nyckelindustrier och 

tillväxtekonomier att hållas, där dessa länder ska signalera inom vilka områden som de 

kan lämna ytterligare avregleringserbjudanden. Resultaten av denna konferens kommer 

därför att ingå i EG:s övergripande bedömning av den balans som sannolikt kommer att 

uppnås under förhandlingarna som helhet. 

Varje förhandlingsresultat som kan komma under de närmaste veckorna måste vara 

omfattande och omfatta frågor av tydligt intresse för EU. Ambitionen inom jordbruk måste 

matchas till fullo av de andra förhandlingsområdena, däribland NAMA, tjänster och regler 

samt geografiska beteckningar. Kommissionen kommer inte att ingå kompromisser om 

detta – ett övergripande resultat som inte är balanserat är inte acceptabelt. 

* 

* * 

Fråga nr 110 från Laima Liucija Andrikienė ( H-0258/08 ) 

Angående: Bekämpning av Tjernobylkatastrofens konsekvenser för folkhälsan 

Tjernobylkatastrofen, som inträffade den 26 april 1986, har haft mycket skadliga 

konsekvenser för miljön och folkhälsan, inte minst på grund av det kriminella 

mörkläggningsförsöket av den dåvarande sovjetiska statsledningen. För närvarande märks 

konsekvenserna av denna katastrof inte bara i Ukraina och Vitryssland utan även i andra 

länder i regionen, bland annat i de nuvarande EU-medlemsstaterna Polen, Lettland och 

Litauen. De sakkunniga anser att det finns ett samband mellan Tjernobylkatastrofen och 

de ökade fallen av cancer- och hjärtkärlsjukdomar och infertilitet bland unga par. 

Har kommissionen tagit fram en handlingsplan för att lösa dessa problem i EU? Har det 

utarbetats en handlingsplan för förebyggande av cancer, i syfte att fastställa miljöfaktorerna 

och utvärdera Tjernobylkatastrofens konsekvenser för miljön och folkhälsan? Planerar 

kommissionen att bistå Ukraina och Vitryssland på detta område? 

Svar 


(EN) En omfattande rapport om hälsokonsekvenserna av Tjernobylolyckan, inklusive 

dödligheten bland räddningsarbetarna, den ökade förekomsten av sköldkörtelcancer och 

den beräknade möjliga förekomsten av andra cancerformer och leukemi, har publicerats 

24-04-2008

24-04-2008 

SV 


av Världshälsoorganisationen (WHO) (57) . I denna rapport drogs slutsatsen att det inte 

finns några vetenskapliga bevis för att fertiliteten bland allmänheten kan ha minskat som 

en direkt följd av Tjernobylolyckan. När det gäller hjärtkärlsjukdomar på grund av strålning 

kan i den ovannämnda rapporten, trots att en ökning inte bevisas helt, en liten effekt ändå 

inte uteslutas. För att försöka bringa klarhet i detta ämne har kommissionen beslutat att 

anordna ett vetenskapligt seminarium om strålningsorsakade cirkulationssjukdomar i 

november 2008. 

Exponeringen av EU:s befolkning på grund av Tjernobylolyckan utgjorde en liten ökning 

jämfört med exponeringen för strålning med naturlig bakgrund. Statistiskt kan det 

förutsättas att denna exponering kan leda till ökad förekomst av cancer hos befolkningen, 

men varje eventuell ökning skulle vara liten jämfört med den som kan förväntas till följd 

av naturlig strålning. En eventuell ökning skulle dessutom vara statistiskt omöjlig att 

upptäcka mot den relativt höga förekomsten av cancer hos befolkningen på grund av andra 

orsaker. 

De doser som Europas befolkning har utsatts för har beräknats och radioaktivitetsnivåerna 

i miljön hålls under övervakning på grundval av den information som lämnas av 

medlemsstaterna enligt artikel 36 i Euratomfördraget. 

Ett omfattande forskningsprogram (cirka 40 miljoner euro) om hälso- och 

miljökonsekvenserna av Tjernobylolyckan har fått stöd av kommissionen i dess ramprogram 

(främst Euratom) sedan 1990. En stor del av denna forskning genomfördes under 

1990-talets första hälft i samarbete med Vitryssland, Ryska federationen och Ukraina. 

Forskningen är för närvarande begränsad till ett fåtal nyckelfrågor, särskilt den ökade 

förekomsten av sköldkörtelcancer i de tre länderna. Mer allmänt har riskerna till följd av 

exponering för låga strålningsdoser varit och fortsätter att vara huvudfokus för 

strålskyddsforskning i tidigare och nuvarande forskningsramprogram inom Euratom. 

När det gäller stöd har kommissionen hittills bidragit med 250 miljoner euro till 

Shelterplanen för genomförande. Kommissionen har även bidragit med 92 miljoner euro 

till projekt för hantering av radioaktivt avfall och 96 miljoner euro till stöd för 

tillsynsmyndigheterna i Ukraina för att garantera en korrekt ram för kärnenergi. 

Kommissionen har satt i gång mer än 100 projekt för att hantera de miljömässiga, 

vårdrelaterade och socioekonomiska följderna, med ett totalt bidrag på 60 miljoner euro. 

Det har innefattat medicinska konsekvensstudier av strålningssjukdomar, studier av 

ekosystem, nödinformationscenter, bidrag för att skapa sysselsättning i det drabbade 

området, utbildning om radiologisk kultur, jordbruk, bättre företagshälsovård och 

CORE-programmet i Vitryssland, som stöder en integrerad syn på de frågor som rör social 

och ekonomisk rehabilitering i samband med radiologisk kontaminering. 

Projekt som för närvarande genomförs är bland annat ett socioekonomiskt projekt, ett 

medicinskt projekt för att förbättra den perinatala diagnostiken och behandlingarna i de 

ukrainska provinser som drabbades av olyckan, ett projekt tillsammans med Unicef för 

att förbättra sjukvården för barn och mödrar och ett bidrag på 2,7 miljoner euro till 

UNDP-projektet för att ”bekämpa de negativa effekterna av Tjernobylkatastrofen i 

Vitryssland”. 

(57) ”Rapport från FN:s Tjernobylforum, Health Effects of the Chernobyl Accident and Special Healthcare Programmes”, 

Genève, 2006 (tillgänglig på www.who.int). 

141

142 

SV 

* 

* * 

Fråga nr 111 från Hans-Peter Martin ( H-0262/08 ) 

Angående: Marknadsföringskampanj för EU-organ – kostnader och nytta 

Kommissionen har organiserat en marknadsföringskampanj med mottot ”Vad du än gör, 

jobbar vi för dig”, för att förbättra EU-organens image. 

Hur stor var totalkostnaden, och hur länge höll kampanjen på? Vilka organ bidrog med 

vilka belopp till totalkostnaden? Vilka aktiviteter bestod kampanjen av? Har kampanjens 

konsekvenser analyserats, och vilka var dessa i så fall? 

Svar 


(EN) Kommissionen vill påminna om att tillsynsmyndigheterna är organ som är 

självständiga från kommissionen och som är egna juridiska personer. Som sådana bedriver 

varje myndighet sin egen kommunikationspolitik. Den kommunikationskampanj som 

nämns av ledamoten genomfördes exklusivt av myndigheterna och är ett exempel på en 

samordnad kommunikationspolitik, vilket är ett synsätt som främjas av kommissionen. 

När det gäller den faktainformation som begärs av ledamoten – totalkostnad, ekonomiskt 

bidrag av myndigheter, nivå på deltagande, varaktighet och en framgångsanalys – är den 

mest lämpade för att svara den myndighet som samordnade kampanjen. Kommissionen 

har därför bett Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen att lämna den information som 

behövs. Kommissionen kommer att lämna dessa faktauppgifter till ledamoten så snart 

som möjligt. 

* 

* * 

24-04-2008

Europaparlamentets överläggningar

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?