Europaparlamentets överläggningar

13-11-2007
SV
TISDAGEN DEN 13 NOVEMBER 2007
1. Öppnande av sammanträdet
(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)
Europaparlamentets överläggningar
ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman
2. Förslag till allmän budget för budgetåret 2008 (tidsfrist för ingivande av förslag
till ändringar): se protokollet
3. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av
demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna
resolutionsförslag): se protokollet
4. Kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2008 (debatt)
Talmannen. – Nästa punkt är debatten om kommissionens lagstiftnings- och
arbetsprogram 2008.
José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! De kommande tolv
månaderna kommer att vara avgörande för EU:s framtida effektivitet, vår roll i världen och
våra medborgares förtroende för vår förmåga att uppfylla deras förväntningar. Vi har all
anledning att vara självsäkra. Överenskommelsen om Lissabonfördraget var mycket
välkommen, liksom sättet den nåddes på. Man vägrade att frångå det huvudsakliga syftet,
att förse unionen med de verktyg den behöver i framtiden. Man var fast besluten att ta itu
med frågan.
Samtidigt har vår ekonomiska agenda gett resultat i form av tillväxt och sysselsättning,
vilket har bidragit till att motverka riskerna för ökad oro i år. Vi tar itu med de stora frågorna,
alltifrån energi och migration till sysselsättning och Afrikabistånd, och om bara ett par
veckor har vi möjlighet att framhäva vårt globala ledarskap i kampen mot
klimatförändringen på Bali.
Kort sagt åstadkommer Europeiska unionen resultat. Vi lyckades övervinna den mycket
svåra situation som vi befann oss i 2005. Den tvåspårsstrategi som kommissionen föreslog
2006, och som gick ut på att fokusera på konkreta resultat för medborgarna och samtidigt
investera i en lösning av de institutionella frågorna, har gett resultat.
Jag anser att EU är inne på rätt spår inför 2008. Vi måste använda detta på bästa sätt och
uppfylla våra åtaganden, gå vidare med viktiga, redan framlagda förslag, ta nya initiativ
och samtidigt ha kvar de långsiktiga utmaningarna på dagordningen. Dessutom måste vi
naturligtvis iaktta och främja ratificeringen av fördraget och visa medborgarna vad EU kan
erbjuda under upptakten till Europaparlamentsvalet 2009.
Jag välkomnar därför denna möjlighet att presentera kommissionens lagstiftnings- och
arbetsprogram 2008, vårt bidrag till ett framgångsrikt 2008. Jag vill samtidigt tacka
Europaparlamentet för dess aktiva medverkan i arbetet med att ta fram programmet. Den
heltäckande sammanfattande rapport som har tagits fram av utskottsordförandekonferensen
och godkänts av talmanskonferensen har särskilt bidragit till att forma programmet. Många
1

2
SV
Europaparlamentets överläggningar
av kommissionens förslag är ett direkt svar på de prioriteringar som anges i er
sammanfattande rapport.
Låt mig dock först säga ett par ord om genomförandet av 2007 års program.
Vid den här tiden förra året diskuterade vi en målinriktad lista över strategiska initiativ som
ska genomföras i år. Detta har inneburit en rad viktiga insatser, såsom den strategiska
energiöversynen, de nyligen framlagda förslagen om arbetskraftsmigration, flexicurity,
vinmarknaden och marknadstillträde, för att bara nämna några av de påtagligaste initiativen.
Innan nästa månad är slut ska alla strategiska initiativ ha antagits, med ett enda undantag.
Det är direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter som jag har beslutat att flytta
fram en månad till januari. Skälet till detta var att se till att vi inte tappar fokus på de viktiga
samtalen på Bali – där jag vill att EU ska uppvisa en enad front. Detta ger oss även tid att
slutföra de samråd som behövs för att förverkliga de mål om växthusgaser och förnybara
energikällor som EU har kommit överens om. Jag är säker på att ni håller med om att detta
låter vettigt och att det faktiskt kan innebära att vi sparar tid på det, eftersom förberedelserna
säkerligen kommer att innebära större möjligheter att skapa samförstånd med våra
medlemsstater.
Utöver de strategiska initiativen åtog vi oss även att under en artonmånadersperiod
genomföra ett stort antal prioriterade initiativ. Många av dem läggs nu fram. Under de
kommande veckorna kommer det att komma förslag om hypotekslån,
handelsskyddsåtgärder och minskade koldioxidutsläpp från bilar. Vid årets slut bör 70
procent vara klara och i juni när de arton månaderna har gått bör 100, eller nästan 100
procent, vara klara.
År 2007 har även visat sig vara ett viktigt år när det gäller att förbereda sig inför framtiden.
Framförallt kommer vi nästa vecka att lansera en rad viktiga förslag som rör EU:s
ekonomiska och sociala framtid. Översynen av den inre marknaden kommer att göra den
inre marknaden till en stark, innovativ och konkurrenskraftig marknad, vilket innebär
direkta fördelar för konsumenter och företagare och ger Europa möjlighet att forma
globaliseringen på bästa sätt. Vi kommer dessutom att anta en vision om hur vi ska främja
möjligheter, tillträde och solidaritet i tjugohundratalets Europa som nästa år ska
underbyggas med ett heltäckande meddelande om en moderniserad social agenda.
Vi kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt hur vi ska kunna använda Lissabonfördraget
och dess protokoll för att gå vidare med tjänster av allmänt intresse och använda dessa nya
möjligheter för att se hur vi kan tillföra verkligt mervärde till arbetet med att se till att
tjänsterna bidrar till en ökad livskvalitet för alla européer.
Jag ser verkligen fram emot att höra Europaparlamentets och rådets reaktioner på översynen
av den inre marknaden och den sociala visionen. På det hela taget tycker jag att de tillför
den balans vi behöver för att kunna gå vidare med viktiga frågor i vår ekonomiska och
sociala agenda. De visar att EU har rätt verktyg och är rätt plattform för våra medborgare
att anpassa sig till och forma globaliseringen.
Låt mig nu fokusera på kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008. Det
här är vårt politiska program för 2008. Det innehåller våra huvudsakliga initiativ och
bygger vidare på vårt åtagande att ge mervärde åt EU:s medborgare. Vi har arbetat för att
stärka både det politiska innehållet och den politiska processen.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
När det gäller 2007 är arbetsprogrammet för 2008 inriktat på ett begränsat antal nya
politiska initiativ, inklusive 26 strategiska initiativ som har indelats i 12 paket och som
kommissionen åtar sig att genomföra under året samt 61 prioriterade initiativ som har
indelats i 49 paket och som ska genomföras inom tolv till arton månader.
Initiativen kommer att vara inriktade på fem områden som har direkt betydelse för alla
människor i Europa: tillväxt och sysselsättning, ett hållbart Europa, migrationshantering,
medborgarna i första hand och Europa som partner i världen. Vi är även beslutna att stärka
vårt åtagande om bättre lagstiftning med en garanti om att hålla vad vi lovar.
Vi har med särskild tillfredsställelse konstaterat att Europaparlamentets sammanfattande
rapport överensstämmer med de områden som vi anser vara viktigast 2008. Det kommer
att vara oerhört viktigt med ett nära samarbete mellan institutioner och medlemsstater om
vi ska kunna förverkliga våra mål. Konkreta initiativ har för flera av de områden som nämns
i er rapport redan antagits eller planeras att antas under 2007.
Det gläder mig att ett antal initiativ som lyfts fram som särskilt viktiga för
Europaparlamentet ingår i nästa års program.
Några av dessa områden är Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, som vi är
överens om fortfarande är centrala frågor om vi ska kunna uppnå våra mål om ett mer
välmående, miljömässigt ansvarsfullt och socialt inkluderande EU, klimatförändringen,
med årets betoning på att begränsa klimatförändringarna, kompletterad med en ny strategi
för anpassning, ekologisering av transportsektorn, en småföretagslag (som i praktiken är
ett åtgärdspaket för små och medelstora företag), lagstiftning för att stärka
konsumentskyddet kring avtalsenliga rättigheter och en ny resultattavla för konsumenter,
ökad möjlighet för medborgarna att få rättslig prövning och bättre lagstiftning i Europa
med en strategisk översyn av bättre lagstiftning.
Det råder stor enighet mellan kommissionen och parlamentet om behovet av att agera och
om vägen framåt när det gäller de flesta punkterna i agendan.
Visserligen finns det några förslag i den sammanfattande rapporten som vi inte kan ge
något definitivt svar på i det här skedet. Vi arbetar till exempel aktivt med immateriella
rättigheter och finansiella tjänster, men anser att det är för tidigt att ange formen och
ambitionsnivån för specifika initiativ.
När det gäller avfallshanteringen tillgodoser vi hellre de frågor som ni har tagit upp i
handlingsplanen för bättre genomförande av lagstiftningen om avfallshantering än ett nytt
initiativ i det här skedet.
Låt mig klargöra en sak: Vi försummar inte de frågor som inte finns med i listan över nya
initiativ. Kommissionens huvudsakliga arbete med att genomföra gemenskapsrätten,
genomföra program och förhandla fram internationella avtal fortsätter och har blivit
synligare i andra delar av programtexten. Ett nytt kapitel om att utforma ny politik är ett
försök att återspegla den fleråriga karaktären i merparten av kommissionens verksamhet.
Vi har även fört in kommunikationsprioriteringarna i arbetsprogrammet. En nyhet är dock
att vi föreslår ett antal av dessa prioriteringar för de andra institutionerna så att vi kan
arbeta tillsammans med att främja dem.
Det handlar dock inte om centralisering – tvärtom. Vi anser att en samsyn om
prioriteringarna utgör en språngbräda för ett mer lokalt förhållningssätt, där
kommunikationen anpassas för att på bästa sätt tillgodose olika behov i olika delar av
3

4
SV
unionen. Vi anser dessutom att det är oerhört viktigt med partnerskap inom detta
kommunikationsområde om vi verkligen vill föra EU närmare medborgarna.
Kommissionen ser fram emot en livlig och givande debatt som återspeglar den strategiska
dimensionen hos kommissionens arbetsprogram och ett starkt politiskt budskap till våra
medborgare. 2008 är verkligen ett viktigt år för Europa. Tillsammans kan Europeiska
kommissionen och Europaparlamentet bygga vidare på det utmärkta samarbetet under
2007, påverka och säkert göra 2008 till ett fantastiskt år för Europa.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Talmannen. – Kommissionens talman! Jag vill också varmt välkomna de många
kommissionsledamöterna som är här för dagens debatt.
Hartmut Nassauer för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att säga till er, herr ordförande för kommissionen, efter att ha hört era
hotfulla ord förra året om parlamentsledamöternas närvaro, att det är fler
parlamentsledamöter än kommissionsledamöter i kammaren idag, vilket jag förmodar att
ni belåtet har konstaterat. Jag vill på PPE-DE-gruppens vägnar även säga några
uppmuntrande ord: Vi uppmuntrar er att under det kommande året – detta mycket viktiga
år för ratificeringen av det nya fördraget – använda kommissionens viktigaste kompetens,
nämligen rätten att lägga fram lagförslag för Europa, på ett sätt som garanterar att ni
effektivt tar itu med medborgarnas problem och utnyttjar alla era möjligheter att föra EU
närmare medborgarna.
Vi stöder er allmänna strategi i programmet, samt de prioriteringar som ni har valt, alltifrån
tillväxt och sysselsättning – som det är nödvändigt att lyckas med för att främja den sociala
sammanhållningen i Europa – till många andra detaljerade aspekter, bland annat migration
och forskning. Mina kolleger kommer att fokusera på enskilda frågor.
Vi välkomnar att ni faktiskt har gått vidare med olika förslag som har framkommit vid den
strukturerade dialogen med utskotten. Vi vill gärna se att den dialogen intensifieras
ytterligare. Det vore också bra om er planering inte bara sträckte sig över de första
månaderna 2009 utan kanske kunde omfatta en tvåårscykel som skulle kunna utvecklas
ytterligare varje år. Det som vi tycker saknas är ett preliminärt tidsschema. Vi ser även en
lucka mellan ert program och budgetförfarandet, som det vore lämpligt att åtgärda.
Ni avser att lägga fram sammanlagt 79 lagstiftningsinitiativ och ungefär lika många åtgärder
som inte är lagstiftning. Om vi ser på detta i ljuset av er uttalade avsikt att minska byråkratin
så är jag inte säker på om ni verkligen främjar detta mål. Bland de rättsakter som ni har
meddelat att ni ska upphäva är det många som skulle ha löpt ut i vilket fall som helst. I det
avseendet är minskningen av byråkratin mer en fråga om tomt prat än om att uppnå ett
verkligt och effektivt mål.
Nästa år är det nya fördragets år. Ni har chansen – och jag är övertygad om att fördraget
kommer att träda i kraft – att införliva fördraget i ert program redan i det här skedet.
Fördraget kommer att innebära nya viktiga aspekter: funktionalitet, öppenhet och
demokrati. Det kommer också att innebära att det tillkommer en för oss oerhört viktig
aspekt, som jag rekommenderar att ni ägnar viss uppmärksamhet åt, och det är
subsidiaritetsprincipen. Det håller på att starta en ny debatt om subsidiaritet i Europa och
den främsta partnern för den debatten är ni, herr ordförande, och er kommission.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Det bröt ut en proteststorm i vissa delar av Tyskland för några dagar sedan över frågan om
frukt- och äppelviner. Jag vill inte närmare diskutera allmänhetens reaktioner när det gäller
den här frågan men låt mig säga följande, herr ordförande: Vad för slags anda råder det i
en förvaltning som i ett byråkratiskt slag utplånar flera hundra år gamla regionala traditioner
och som gör det på ett så kallsinnigt och okänsligt sätt? Det finns ett problem med den
strategin, och det är ert problem, herr ordförande. Det är ett problem med er kommission.
Ni har nu en möjlighet att i det nya fördragets anda skapa en ny subsidiaritetskultur. Det
är en möjlighet – den stora möjligheten – för er kommission att skapa större samförstånd
bland befolkningen i stort och det är en möjlighet som vi i PPE-DE-gruppen verkligen
uppmuntrar er att ta tillvara.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande,
kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Jag vill på min grupps vägnar också be
att få hälsa er mycket varmt välkomna. Vi stöder mycket av det som kommissionens
ordförande har sagt och som står i dokumentet. Jag vill fokusera på två, enligt vår mening,
mycket viktiga punkter. Dessa punkter tas upp i slutet av ert program. Jag hade velat att
de stod i början men deras placering i texten gör dem inte mindre viktiga.
Den första punkten är kommunikation. Jag kan bara instämma i det som Hartmut Nassauer
har sagt. Vi måste ge medborgarna ett tydligt budskap om vad Europa handlar om och om
vad vi försöker åstadkomma med våra olika lagförslag. Annars är det bara slöseri med tid.
Jag är mycket nöjd med synen på kommunikationsfrågan – som också ligger i den vice
ordförandens händer – och de förslag som hon har lagt fram, som innebär en gemensam
strategi med parlamentet. Det handlar dock också om vilket språk vi använder när vi
kommunicerar med medborgarna och hur vi förmedlar budskapet om vad vi försöker
göra.
Förra året arbetade vi med ett antal rättsakter som förbättrade konsumenternas rättsläge,
framförallt inom telekommunikation och andra sektorer. Vi har dock fortfarande inte
lyckats övertyga medborgarna tillräckligt om att vi finns till för dem och om att vi inte är
någon elit som arbetar långt där borta i Bryssel. Här behöver vi göra mer. Fru vice
ordförande! Jag hoppas att ni kommer att få möjlighet att säga några ord i slutet av debatten
om era konkreta planer, för det är vårt gemensamma mål, och det är ett budskap som vi
framförallt måste förmedla under 2008.
Det finns en annan viktig mening som också återfinns i slutet av dokumentet. Den handlar
om sociala problem och EU:s sociala dimension mot bakgrund av globaliseringen, särskilt
sysselsättning, migration och medborgarnas oro. Herr kommissionsordförande! Det
dokument som ni har lagt fram för oss innehåller inte särskilt många svar på dessa frågor.
Det är inte bara en fråga för kommissionsledamoten med ansvar för sociala frågor, som
också gör ett gott arbete. Hela kommissionen måste ta itu med den här dimensionen. Det
är en fråga för kommissionsordföranden själv. Han måste också fokusera på att skapa ett
socialt Europa.
Det rör sig om många områden här, och jag vill bara nämna två av dem. Ett av dem är den
internationella handeln. Är det inte skandal att det fortfarande finns europeiska företag
som förlitar sig på barnarbete i Indien och andra länder? Vad gör vi för att ta itu med det?
Den här situationen ger upphov till rädsla här i Europa och förvärrar fattigdomen. Det
bekräftas av olika studier. Den gör att fattigdomen förvärras i länder som är våra
5

6
SV
handelspartner. Handelspolitiken måste med andra ord även innehålla en social dimension,
kanske med hjälp av sociala klausuler.
(Applåder)
När det gäller migrationspolitiken talar ni om en ”integrerad syn på migration”. Vore det
inte bättre att säga ”ingen migration utan integration”? Borde inte kommissionen ha skickat
ut ett mycket klarare och tydligare budskap här? Igår diskuterade vi den här frågan med
kommissionsledamot Franco Frattini. Hans inledande kommentarer om situationen för
den romska befolkningen i Rom, till exempel, var inte särskilt uppmuntrande. Hans
uttalanden igår var mycket tydligare och användbarare. Är det inte så att vi ofta också har
försummat frågan om romerna, inte bara i de nya medlemsstaterna utan även i de gamla?
Angela Merkel och Nicolas Sarkozy säger ”ingen migrationspolitik utan integrationspolitik”.
Det är väl ett synsätt som kommissionen borde ha antagit för länge sedan? Jag tvivlar på
att Nicolas Sarkozy och Angela Merkel menar samma sak som vi socialdemokrater när de
talar om integration. Huvudbudskapet är dock helt korrekt och här måste kommissionen
anta en mycket tydligare strategi.
(Applåder)
Bekämpandet av högerextremismen handlar därför inte bara om att ta itu med frågan på
det ideologiska planet. Det handlar naturligtvis även om sociala frågor. Det finns fortfarande
arbetslöshet, socialt utanförskap och asociala element i vårt samhälle som extremhögern
utnyttjar i sin kampanj mot Europa. Här måste EU och kommissionen därför vidta åtgärder.
Min kollega, Martin Schulz, ordförande för den socialdemokratiska gruppen i
Europaparlamentet, har ofta sagt att vi vill ha ett socialt Europa. Det är vårt främsta mål
och det borde också vara det här programmets främsta mål. Ni har sagt att vi kan göra
2008 till ett lysande år för Europa. Vi anser att 2008 bör vara ett lysande år för ett socialt
Europa. Herr kommissionsordförande! Jag vädjar till er att gå i bräschen för att skapa ett
sådant socialt Europa!
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det här är ett lämpligt politiskt
program för ett år då integrationstakten kommer att öka dramatiskt i och med fullbordandet
av reformfördraget och utvidgningen av Schengenområdet och euroområdet.
Vår främsta uppgift kommer dock att vara att förbereda ikraftträdandet av fördraget och
här har den liberala gruppen två huvudsakliga synpunkter. Den första är att vid inrättandet
av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa bör integrationen av den tredje och den
första pelaren vara så snabb och heltäckande som möjligt.
Den andra är att det inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
kommer att vara relativt spännande och ganska svårt att nå en förstklassig överenskommelse
mellan rådet, kommissionen och parlamentet vid inrättandet av tjänsten för yttre
representation.
Vi bör lägga större tonvikt vid den inre marknadens sociala och kulturella dimension,
såsom migrationspolitiken, och kampen mot klimatförändringen, för att förklara och
motivera fördraget för de nationella parlamenten och folkopinionen. Dessa saker kommer
att hjälpa oss att marknadsföra fördraget.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Kontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara direkt förknippad med den
framtida reformen av det finansiella systemet genom att utvidga samfinansieringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken.
Slutligen vore jag tacksam att få höra kommissionens bedömning av president Nicolas
Sarkozys planer på att inrätta ytterligare en visemannakommitté som ska fundera över
Europas framtid.
Pierre Jonckheer, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr
kommissionsordförande, kommissionsledamöter! Ni har presenterat 26 strategiska initiativ
och 61 prioriterade initiativ för oss. Jag tänker inte kommentera dem alla på fyra minuter.
I den här typen av debatter måste man alltid komma ihåg att kommissionen har ett ansvar
och en särskild roll att spela i gemenskapens beslutsfattande. Det är ni som har monopol
på lagstiftningsinitiativ och det är ni som utövar makt genom att granska de olika
ändringsförslagen, oavsett om de kommer från parlamentet eller från rådet. Ni har ett
enormt ansvar för vilken typ av resultat som vi kan åstadkomma när det gäller
gemenskapslagstiftningen. Jag kan därför försäkra er om att gruppen De gröna/Europeiska
fria alliansen, som alltid, förmodligen är den mest eniga i sitt stöd för det här
gemenskapsförfarandet av alla de politiska grupperna. Jag anser nämligen att kommissionen
har anförtrotts en väldigt stor uppgift. Den måste inte bara möta nationella intressen utan
även de olika nationella regeringarnas känsliga punkter.
För att gå rakt in på frågans kärna finns det tre punkter som jag skulle vilja ta upp. Den
första rör energipolitiken. 2007 har varit ett stort år. Nobels fredspris delades ut och vid
Europeiska rådets möte i mars antogs det ett antal mål som vi anser skulle ha kunnat vara
ambitiösare men som vi trots det gav vårt stöd. Som ni har påpekat kommer 2008 nu att
vara ett år för genomförande. Här måste vi verkligen vara vaksamma. Vi blev verkligt
besvikna över resultatet när det gäller utsläpp från fordon. Vi anser att ni i er syn på
biobränsle inte tar hänsyn till den negativa påverkan som den här typen av teknik har på
vår miljö. Vi anser att vi under utsläppsrätternas andra fas snarare bör gå mot ett
anbudssystem än att fritt fördela det som inte innebär någonting annat än nya finansiella
tillgångar. Vi är något överraskade över att det som ni har sagt om internalisering av
transportpolitiska kostnader inte är annat än metodologiska studier. Jag tycker att det
verkar som om ekonomerna har debatterat detta i minst 15 år och att kommissionen skulle
kunna följa de goda nationella erfarenheternas exempel.
Vi anser också att det här tänkesättet måste tillämpas på alla delar av energipolitiken och
att ni bör motstå frestelsen att i alltför stor utsträckning använda så kallade ”mjuka”
instrument för att behaga olika lobbygrupper eller för att tillgodose olika regeringskrav.
Vi behöver sätta in restriktiva åtgärder, eftersom exemplet med bilindustrin visar att frivilliga
avtal faktiskt inte fungerar. När det gäller förnybar energi tycker vi inte att det är någon
särskilt god idé att införa flexibla avtal mellan medlemsstaterna. Alla bör dra sitt strå till
stacken.
Den andra frågan som jag vill ta upp rör migrationspolitiken. Det är ett område för vilket
ni har det yttersta ansvaret. Jag kommer ihåg Kofi Annans tal inför Europaparlamentet för
flera år sedan. Det vore underbart om EU kunde vinna Nobels fredspris för en framgångsrik
migrationspolitik. Vi räknar med att ni ser till att den migrationspolitik som ni har tagit
upp i ert arbetsprogram och som redan har börjat tillämpas inte leder till att det införs ett
gemensamt biometriskt pass för alla medlemsstater. Jag anser att det förutom att skapa en
7

8
SV
Europaparlamentets överläggningar
ödesdiger situation för människorna här även skulle skada EU:s trovärdighet i omvärldens
ögon.
Den sista punkten jag vill ta upp – och det här förvånar mig, herr Barroso – är slutligen att
ert program inte innehåller någonting om de internationella finansmarknaderna. Om ni
vill att gemenskapens medborgare, eller åtminstone de allra flesta av dem, ska bli mer
positivt inställda till globaliseringen och dess olika frågor så kan EU, och i synnerhet
kommissionen, inte distansera sig från situationen på finansmarknaderna, den fortsatta
utredningen av skatteparadisen och vår oförmåga att debattera frågor som rör växelkurserna
mellan euron, den kinesiska yuanen och dollarn.
Jag anser att människor väntar på att EU ska lansera ambitiösa initiativ som kommer att
se till att finansmarknaderna verkar till förmån för ekonomin och samhället, inte tvärtom.
Jag kommer att tänka på de debatter som hölls i parlamentet om den här frågan i början
av den nuvarande valperioden. Vissa människor tycks nu helt ha förlorat detta ur sikte.
Därför tycker jag att det är viktigt att ni med parlamentets stöd lanserar ett sådant initiativ
på nytt.
Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande,
kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Jag har tillsammans med mina kolleger
noga lyssnat på vad José Manuel Barroso sa.
Han lade fram kommissionens strategiska mål och naturligtvis stod tillväxt och
sysselsättning högst upp på listan över prioriteringar.
Jag konstaterade emellertid att det var någonting som saknades i hans presentation, precis
som i kommissionens meddelande. Jag vill nu fråga kommissionens ordförande om just
detta.
Stämmer det att kollegiet av kommissionsledamöter den 23 oktober debatterade ett förslag
som hade lagts fram av Peter Mandelson och som handlade om europeiska företag som
flyttat sin produktion till tredjeländer där lönenivåerna var låga? Förslaget var möjligtvis
avsett att undanta nämnda företag från de antidumpningsskyldigheter som gäller för
produkter som exporteras till unionen till priser som är väsentligt lägre än deras normala
värde.
Stämmer det att förslaget fick stort stöd och att kommissionen ska fatta ett formellt beslut
i frågan efter den 5 december?
Vad har ni att säga till dem som i en sådan åtgärd inte ser någonting annat än en finansiell
subvention för att flytta produktionen? Skulle inte en sådan åtgärd vara helt oförenlig med
de delar av kommissionens meddelande som vi diskuterar här idag, inklusive följande:
– (EN) ”De senaste forskningsrönen visar att den fråga som mest engagerar
unionsmedborgarna är EU:s sociala dimension och globaliseringen, framför allt
arbetstillfällen och rädslan för arbetslöshet”. Eller detta: ”Den globala
konkurrenskraftsagendan bidrar till att skapa hållbar tillväxt och arbetstillfällen på
hemmaplan”.
(FR) Varför nämndes det ingenting, vare sig i er presentation eller i kommissionens
meddelande om kommissionens lagstiftningsprogram 2008, om projekt som rör viktiga
politiska frågor, till exempel främjandet av sysselsättningen i EU, industripolitiken och,
mer allmänt, hur gemenskapen kan dra nytta av det pågående globaliseringsfenomenet?
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Stämmer det slutligen att ni, med tanke på den stora splittring som en sådan fråga skulle
kunna orsaka under en omröstning i parlamentet, för att inte tala om i rådet, planerar att
kringgå lagstiftarna genom att i stället välja riktlinjer?
Jag tror inte att min grupp är den enda här som hoppas på ett tydligt svar från er på dessa
frågor. I annat fall måste vi var och en överväga vilken form av reaktion som är lämpligast.
Om ni uppskattade hur parlamentet mobiliserade sina insatser mot Frits Bolkesteins direktiv
kommer ni säkerligen att älska det ramaskri som kommer att uppstå till följd av Peter
Mandelsons förordning.
Brian Crowley, för UEN-gruppen . – (EN) Herr talman! Med er tillåtelse skulle jag vilja
inleda mitt anförande på iriska.
(GA) Jag stöder kommissionens förslag till lagstiftnings- och arbetsprogram. Kommissionens
målsättning är framförallt att främja sysselsättning och utveckling i Europa, att EU ska
komma tillrätta med problemet med klimatförändringen, att åstadkomma en gemensam
migrationspolitik, att sätta EU:s medborgare i främsta rummet och att se till att EU verkar
som en positiv kraft över hela världen.
– (EN) Hela globaliseringsfrågan kommer naturligtvis att uppta våra tankar de kommande
åren – inte bara på kort sikt under 2008 – och jag välkomnar särskilt kommissionens
initiativ att förbereda Europa på att ta itu med globaliseringens effekter, både de positiva
och negativa.
Överallt i världen kan vi även se att det föreligger ett hot mot demokratin. Vi måste därför
vidta åtgärder för att se till att vi på bästa sätt både kan tillhandahålla stöd och hjälp till de
drabbade och främja demokratiska värderingar, rättsstatsprincipen och maktdelning.
Under de senaste veckorna har vi sett att Pakistan, Georgien och andra delar av världen
har drabbats av nya former av motstånd mot demokratisk kontroll, nya hot mot
pressfriheten, och, viktigast av allt, utplåningen av folkets vilja att höras och erkännas inom
dessa nätverk.
Den fortsatta krisen i världen – särskilt i utvecklingsländerna när det gäller aids, hiv m.m.
– gör att vi måste bli mer kreativa och innovativa när det gäller att komma på hur vi bäst
kan hantera dessa frågor.
Det finns en fråga som är särskilt oroande inför framtiden, särskilt en snar framtid, och det
är hela frågan om skatt inom EU. Många av oss är djupt oroade över kommissionens förslag
om bolagsskatt, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och framförallt vissa
kommissionsledamöters obevekliga önskan att driva igenom ett förslag som vi – jag och
andra här i parlamentet – anser att kommissionen inte har någon rättslig grund att gå vidare
med.
Det gläder mig att Lissabonfördraget innebär att det fortfarande krävs enhällighet i
skattefrågor. Det gläder mig att det inte kan göras några ändringar utan att de 27
regeringarna är överens.
EU ska se till att det råder konkurrens, inte bara i fråga om ekonomi och miljö, utan även
på skatteområdet. Denna skattekonkurrens är nyttig och vi måste försäkra oss om att de
förslag som läggs fram inte har någon negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten och
sysselsättningstillväxten, som är så viktiga för EU-medborgarna. Till och med i Förenta
staterna finns det skattekonkurrens mellan delstaterna och det tycks fungera utomordentligt
väl där.
9

10
SV
Europaparlamentets överläggningar
Min sista punkt är att det, när vi ser på framtiden och går vidare, inte är mer byråkrati och
lagstiftning som EU:s medborgare vill ha. De vill ha visioner och snabba insatser för att itu
med de verkliga problem som de möter i vardagen, inte några abstrakta ideologier från
forna dagar som jag hoppas att vi har lämnat bakom oss.
Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (DA) Herr talman! Det är val i Danmark
idag. Jag hoppas att det nya danska Folketinget kommer att ha ledamöter som gör sig
besväret att läsa kommissionens årliga program och EU:s lagförslag och förhålla sig till
dem. Det är nämligen EU som beslutar om våra lagar och det är tråkigt att ha varit med
om en valrörelse där lagstiftningens utformning överhuvudtaget inte har debatterats. I
stället har man i Danmark diskuterat kommunala och regionala frågor som mat i förskolor,
utbildning och sjukhus. Danmarks bidrag till lagstiftningsförfarandet i EU diskuteras inte
bland de folkvalda. Demokratin som styrelseform urvattnas.
Kommissionens årliga program borde idealiskt skickas för behandling i samtliga fackutskott
i samtliga nationella parlament och här borde alla partier ta ställning till vad man ska
lagstifta om på EU-nivå och vad som bör vara kvar på nationell nivå. Närhets- och
nödvändighetskontroll – eller subsidiaritet och proportionalitet på EU-jargong – bör företas
i de nationella parlamenten, först i samband med det årliga programmet och sedan när
kommissionen lägger fram de olika lagförslagen. Det kan knyta de nationella parlamenten
närmare EU och ge medborgarna möjlighet att vara med innan de tar emot ett dekret från
Bryssel, som också har lovat att rätta sig efter de nationella parlamentens
rekommendationer. Det kommer dock mycket få. De nationella parlamenten sover på sin
post, och det är tråkigt för oss som slåss för dem. Det är dock skönt att se så många
kommissionsledamöter på en och samma gång.
Frank Vanhecke, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! Det arbetsprogram som har
presenterats här visar precis hur lätt det officiella EU tar på det viktiga begreppet
”subsidiaritet”.
Kommissionen åtar sig således, helt i enlighet med Franco Frattinis tidigare initiativ, den
slutgiltiga behörigheten över arbetskraftsinvandringens juridiska aspekter, medan de enligt
min mening hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet.
Kommissionen sätter press på EU:s medborgare genom något som jag ser som en ytterst
tveksam åtgärd för att ta itu med de demografiska utmaningar som en ny massinvandring
av arbetstagare från länder utanför Europa utgör, något som det inte finns minsta
demokratiska stöd eller samtycke för från våra egna EU-medborgare.
Låt mig vara mycket tydlig med det här. En ny invandringsvåg, till och med en laglig sådan,
med allt vad löpande migrationer och så kallad anhöriginvandring för med sig, kommer
att förvärra de befintliga och redan mycket allvarliga integrationsproblemen, för att inte
tala om den kunskapsflykt som vi uppenbarligen skamlöst tillåter till ursprungsländernas
nackdel.
Detta sker vid en tidpunkt – och det vill jag betona – när det redan finns miljontals tidigare
invandrare av icke-europeiskt ursprung i Europa, en del redan i tredje eller till och med
fjärde generation, som fortfarande är arbetslösa och knappt har utbildat sig tillräckligt för
att kunna integreras, än mindre assimileras: ett proletariat på socialbidrag.
Det är anmärkningsvärt att kommissionen också har åtagit sig att blanda sig i
medlemsstaternas utbildningspolitik. I det meddelande om ”Samarbete för kommunikation
om Europa” som arbetsprogrammet hänvisar till står det faktiskt att kommissionen kommer
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
att undersöka hur skolor på bästa sätt kan ge eleverna nyckelkompetenser, och hur skolan
kan hjälpa unga människor att bli ansvarskännande medborgare i linje med grundläggande
europeiska värden. Jag undrar om upplysta europeiska mandariner i framtiden kommer
att tala om för oss hur vi måste tänka, hur vi måste uppföra oss? Är Storebrorseuropa redan
så nära?
Kommissionen hävdar att den sätter sina egna EU-medborgare främst, men i verkligheten
beter den sig ofta som en kejsare eller keizer-koster. Den står ofta beredd med en frustrerad
lärares uppläxande finger och ruskande huvud. José Manuel Barroso kom själv till
Nederländerna tidigare i år för att berätta för nederländarna att det räcker nu, att de inte
behöver bekymra sig om någon folkomröstning och att det är hög tid för dem att acceptera
principerna i EU:s konstitutionsfördrag.
På så sätt gör just dessa stora europeiska demokrater sitt yttersta för att se till att våra
medborgare inte får chansen att uttrycka sina åsikter om vare sig pseudokonstitutionen
eller Turkiets eventuella anslutning. När det gäller mitt eget land kommer José Manuel
Barroso, tillsammans med andra europeiska mandariner, gärna och berättar för oss vad vi
ska göra med problemen mellan Flandern och Vallonien. Samtidigt bryr de sig inte ens om
att ta reda på vad som händer på plats.
Avslutningsvis, och jag är rädd att det varken är första eller sista gången som jag säger detta
här i kammaren, skapar detta officiella EU uppenbarligen inte förutsättningar för demokrati
eller subsidiaritet och inte heller en klar och tydlig maktfördelning mellan EU och
medlemsstaterna. Det förvånar mig därför inte heller att detta så kallade reformfördrag,
bortsett från några kosmetiska ändringar, är identiskt med det tidigare
konstitutionsfördraget. Det är därför endast en förklädd version av detta helt oläsliga,
dunkla och förtäckta dokument som omöjliggör en normalt fungerande demokrati som
står under medborgarnas kontroll.
Hans-Peter Martin (NI). - (DE) Herr talman! O sonho europeo, den europeiska drömmen,
der Europäische Traum! Jag tror att de allra flesta européer har en ganska god uppfattning
och i allmänhet är överens om hur den ser ut. Varför finns det då så mycket misstro mot
kommissionen i så många länder? Ni säger att det har att göra med kommunikation. Ett
stort antal medborgare, till och med dem som endast flyktigt kommer i kontakt med
problemen, säger nej, det har att göra med specifika projekt och det har att göra med
Lissabonstrategin och dess uppenbara misslyckande hittills.
Hannes Swoboda säger att det saknas en social dimension och jag måste medge att han
har rätt på den punkten. Samtidigt har Andrew Duff sagt att den sociala dimensionen av
konstitutionsfördraget – jag ber om ursäkt, ni kallar det reformfördraget – måste stå i fokus.
Ja, men var står det någonting om den sociala dimensionen i det? Går det överhuvudtaget
att läsa fördraget i någon form? Och var i fördraget står det någonting om grundläggande
demokratiska principer, till exempel maktdelning? Om ni faktiskt gjorde som ni sa och
som ni uppenbarligen avser – nämligen att effektivt förmedla budskapet och genomföra
era avsikter på ett sätt som kan verifieras med hjälp av konkreta data – vore kommunikation
ett betydligt mindre problem.
Europeiska revisionsrättens ordförande gav er en mycket tydlig utgångspunkt igår kväll.
Han nämnde för första gången mycket specifika siffror: 4 miljarder euro som felaktigt
betalats ut enbart från strukturfonderna. Låt mig citera ur hans tal: ”De vanligaste felen var
ansökningar om ersättning av icke stödberättigande utgifter och underlåtenhet att
genomföra anbudsförfaranden samt avsaknad av underlag som styrkte beräkningen av
11

12
SV
Europaparlamentets överläggningar
omkostnader eller personalkostnader. Systemen för övervakning och kontroll i
medlemsstaterna var i allmänhet inte ändamålsenliga eller måttligt ändamålsenliga, och
kommissionens övervakning av hur de fungerar är endast måttligt ändamålsenlig.”
Ni måste vidta åtgärder. Försök inte förbättra kommunikationen om det som ni inte gör!
Det är dömt att misslyckas.
José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka samtliga
grupper för deras mycket intressanta och utmanande synpunkter. Låt mig först försöka
besvara några specifika frågor och därefter ge några allmänna synpunkter.
Jag vill tacka Hartmut Nassauer för hans generella stöd för våra prioriteringar. När det
gäller hans huvudfråga – subsidiariteten – vill jag säga att vi är lika engagerade som han i
det mål han har ställt upp, nämligen att skapa en ny, egen subsidiaritetskultur i Europa.
Jag är verkligen engagerad i det. Jag menar inte att vi är perfekta. Ibland är det svårt att
ändra gamla vanor, men vi går åt rätt håll. När misstag begås, vilket inträffar ibland, försöker
vi att rätta till dem. Det nämnda aktuella fallet med Apfelwein är ett bra exempel på detta
och vi bör acceptera att vi ibland inte kan förutse alla konsekvenser av den lagstiftning vi
tar fram.
Jag vill försäkra er att jag och de kommissionsledamöter som är här idag är engagerade i
subsidiaritetsprincipen. I alla våra initiativ ser vi nu över behovet av specifika lagförslag –
konsekvensanalysen och kvaliteten i våra förslag – och vi försöker att göra det på det viset.
Låt mig bara understryka att endast 8 av de 26 strategiska initiativ som jag har nämnt är
av lagstiftningskaraktär. Endast 28 av de 61 prioriterade initiativen är av
lagstiftningskaraktär. Generellt är endast 36 av 87 initiativ av lagstiftningskaraktär.
Dessutom kommer vi att dra tillbaka 30 rättsakter.
Min poäng är dock följande: När vi pratar om den nya subsidiaritetskulturen behöver jag
er hjälp med att förklara för våra medborgare att den är tänkt att stärka, inte försvaga, EU.
Syftet är att göra institutionerna mer demokratiska och mer ansvariga, inte att ge efter för
dem som attackerar Europa och EU på ett populistiskt och demagogiskt sätt. Det är inte
så jag ser på subsidiariteten. I vissa medlemsstater säger folk ibland att kommissionen eller
Europaparlamentet inte borde lägga fram den här typen av program eftersom det strider
mot subsidiaritetsprincipen. Om de inte vill att EU ska agera när det behövs europeiska
åtgärder så håller jag faktiskt inte med om att det gagnar subsidiariteten.
För att nämna ett aktuellt exempel: I mars antog Europeiska rådet som ni vet några mycket
viktiga idéer om energi och miljö, nämligen skyddet mot klimatförändringen. Vi antog till
exempel de allmänna principerna om åtskillnad. Detta var ett beslut som fattades av
Europeiska rådet. Jag har dock ibland hört en del medlemsstater säga att kommissionen
inte borde insistera på åtskillnad eftersom det strider mot subsidiaritetsprincipen. Det
måste jag säga att jag inte håller med om. Det rör sig faktiskt om motstånd mot en viktig
europeisk rörelse som arbetar för att skapa en verklig inre marknad för energi och har en
mycket stark politik mot klimatförändringen. Detta gagnar inte subsidiariteten.
Det är här vi behöver er hjälp. Vi behöver er hjälp med att förklara när det behövs europeiska
åtgärder och att kritisera oss när ni anser att det inte behövs några europeiska åtgärder, så
att vi vid behov kan skrota en del lagstiftning.
Jag återkommer till Hannes Swobodas synpunkt om kommunikation senare, men jag tror
att han har rätt. I själva verket arbetar jag, vice ordförande Margot Wallström och hela
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
kommissionen med detta. Grundidén är just partnerskap. Låt oss vara ärliga om det. Vi
kan inte göra allting själva. När jag säger ”vi” menar jag EU:s institutioner – kommissionen
och Europaparlamentet. Vi behöver ett aktivt engagemang från ledare på alla nivåer –
nationella och regionala. Detta är viktigt för subsidiariteten. Delstaterna i Tyskland och
regionerna i de flesta medlemsstaterna är till exempel oerhört viktiga. Jag har tillsammans
med mina kolleger i kommissionen åkt runt och besökt de nationella parlamenten i hela
Europa, ibland i de olika regionerna, och förklarat detta. Jag var nyligen i Polen och var
mycket tydlig med att EU inte bara finns i Bryssel eller Strasbourg: EU är vi, hela Europa,
och vi har ett gemensamt ansvar. Detta innebär ett nytt paradigmskifte, för om vi vill väcka
medborgarnas intresse för EU måste vi berätta för medborgarna om dessa prioriteringar.
Vi kan inte bara tänka att det är några människor i Bryssel eller Strasbourg som talar om
för övriga medborgare vad de ska eller inte ska göra.
Vi har nämnt den sociala dimensionen. Jag kan naturligtvis inte belysa samtliga punkter.
Jag vill bara säga att det i vårt program finns många initiativ på området, både av
lagstiftningskaraktär och av annan karaktär. Vi ska framför allt slutföra arbetet med att
inventera det europeiska samhället för att komma fram till hur vi kan främja möjligheter,
tillträde och solidaritet i tjugohundratalets Europa. Detta kommer att bana väg för en ny
social agenda och ange ramen för ett dynamiskt och modernt förhållningssätt till
EU-politikens bidrag till dagens europeiska samhälle.
Kommissionen kommer även att lägga fram förslag på ändringar av direktivet om ett
europeiskt företagsråd i syfte att kunna förutse och underlätta omstruktureringar. Ett annat
lagförslag handlar om gravida kvinnors villkor och syftar till att förbättra det befintliga
skyddet för mödrar, för att skapa möjlighet att förena arbete och familj.
Ett initiativ handlar om att fördjupa den öppna samordningsmetoden på områdena socialt
skydd och social integration. Detta kommer att åtföljas av en rekommendation om aktiv
integration av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, inriktad på
tre pelare: arbetstillfällen och yrkesutbildning, inkomststöd och bättre tillgång till kvalitativa
tjänster. Detta sker inom ramen för den övergripande Lissabonstrategin för tillväxt och
sysselsättning.
Slutligen kommer kommissionen att anta meddelandet om att förutse och hantera
förändringar och inleda den andra fasen av samrådet med arbetsmarknadens parter om
att förutse omstruktureringar av företagen i EU. Detta var bara för att ge er några exempel
på att vi verkligen är engagerade i den sociala agendan i Europa.
Herr Duff! Som ni förstår instämmer jag helt med er när det gäller behovet av att ratificera
fördraget och jag anser att EU:s sociala och kulturella dimension bör lyftas fram. Jag gör
allt jag kan i frågan och försöker förklara att vi behöver en stark inre marknad i EU. EU är
dock mer än bara en marknad och jag tror att ni kan hålla med om att vi delar även den
åsikten.
Ni frågade vad jag anser om president Nicolas Sarkozys förlag om en visemannakommitté
och jag kan säga att kommissionen har diskuterat frågan. Vi stöder naturligtvis alla initiativ
som uppmuntrar till debatt och eftertanke om EU:s framtid. Som sanna demokrater tycker
vi om debatt. Det är kanske lätt att trigga igång oss, men vi tycker om debatt och vi tycker
om idéer och utbyte av idéer. Jag anser därför att president Nicolas Sarkozys initiativ bör
ses som ett led i främjandet av just debatt och eftertanke. Kommissionen är angelägen om
att se till att det här initiativet, om det godkänns av Europeiska rådet, inte undergräver vårt
13

14
SV
Europaparlamentets överläggningar
arbete med att bygga vidare på framgången med Lissabonfördraget och, framför allt, inte
undergräver dess godkännande.
Det måste vi vara säkra på. Därför tycker vi att den här kommittén, om den godkänns av
Europeiska rådet, inte bör delta i en ny institutionell debatt. Jag tycker inte att det vore
klokt. Jag ber därför de ”vise männen” (och förhoppningsvis kvinnorna!) att vara kloka
nog att inte inleda nya institutionella debatter utan i stället koncentrera sig på en vision
för Europa om 20 eller 30 år. Det här är viktigt och varför skulle vi inte ha en bra debatt
om det?
Vi bör inte heller delta i en negativ debatt om EU:s geografiska gränser. Detta kan ha en
splittrande effekt och bör inte undergräva de processer som pågår på EU-nivå, till exempel
översynen av budgeten och ordinarie utvidgningsförhandlingar. Detta är viktigt för att
försvara institutionerna. Vi är för all slags debatt, men låt oss vara ärliga: vi har institutioner.
Vi har Europaparlamentet, vi har kommissionen, vi har Europeiska rådet och i slutändan
är institutionerna ansvariga – inte några visa män, eller som vi kanske hellre vill säga, ”det
smarta gänget”, och vad de skulle kunna tillföra vår debatt.
Vi anser också att man noga bör överväga när en sådan kommitté ska lägga fram sin rapport
och då tycks slutet av 2009 vara lämpligt.
, kommissionens ordförande . – (FR) Herr Jonckheer! Tack för era synpunkter, särskilt när det
gäller gemenskapens metod och de grönas stöd för den. Vi ska vara mycket uppmärksamma
på detta. Ni lade säkert märke till att det under debatten om reformfördraget –
Lissabonfördraget – gjordes vissa försök att urvattna gemenskapsprocessen. Kommissionen,
som hade samarbetat väl med parlamentet, lyckades undvika allt som kunde äventyra
gemenskapssystemets principer.
Ni sa att 2007 har varit ett viktigt år för den ”stora frågan”, nämligen klimatförändringens
utmaningar, och vi i kommissionen och i EU är stolta över att ha bidragit till den insatsen.
Kommissionens grönbok utgjorde grunden för den överenskommelse som slutligen kom
till stånd vid Europeiska rådets möte i mars. EU kan vara stolt över att ha tagit täten på det
här området och avser att fortsätta sitt arbete i samma riktning, särskilt med tanke på den
kommande Balikonferensen och efter de stora möten som hållits nyligen, exempelvis
högnivåmötet i New York och G8-mötet i Heiligendamm, som också har visat sig vara
betydelsefulla. EU kommer att göra detta i syfte att inleda en process som i tid till mötet i
Köpenhamn 2009 kommer att – hoppas vi – leda till att det före 2012 skapas ett system
för tiden efter Kyotoprotokollet. Det är verkligen ett ambitiöst mål. Vi är under alla
omständigheter medvetna om att vi behöver motivera våra andra partner i det avseendet.
När det gäller migrationsfrågan säger ni att EU bör tilldelas Nobels fredspris. EU skulle även
kunna uppmärksammas för sin verksamhet på andra områden. Jag anser faktiskt att EU
länge har gjort sig förtjänt av Nobels fredspris. När det kommer till erfarenheter av fred i
världen finns det få regioner som är bättre kvalificerade än Europeiska gemenskapen,
numera Europeiska unionen. Jag ska ge er ett exempel. Den här månaden åker jag till
Singapore för att delta i ASEAN-toppmötet och förbundet bjöd in mig eftersom det, utifrån
våra erfarenheter av regional integration, försöker hitta inspiration till att arbeta för fred,
ekonomisk tillväxt och social utveckling. Vi bör vara stolta över att vara en förebild för
andra länder i världen och det är någonting som vi ständigt arbetar med.
När det gäller migrationsfrågan vill jag här svara på flera frågor som ledamöter här i
parlamentet har ställt. Jag har sagt detta upprepade gånger och nu säger jag det igen: Jag
13-11-2007

13-11-2007
SV
tycker att det är absurt att behöva ha att göra med 27 olika slags migrationspolitik i Europa.
Vi har ett integrerat område här och vi behöver därför ha en gemensam strategi. Vi bör
dock vara på det klara med att vissa medlemsstater är emot det. Vi ska dock stå på oss. I
ett integrerat område är det större sannolikhet att stöta på den typ av problem som man
nyligen har gjort i Italien, däribland problemet med vissa medborgare från Rumänien. Vi
behöver mer invandring i Europa, inte mindre. Så är det.
Vi efterlyser därför en ansvarsfull migrationspolitik som bygger på två viktiga aspekter.
För det första måste vi vara beslutsamma när det kommer till säkerheten och öppet bekämpa
alla former av utnyttjande på arbetsmarknaden och genom att få bort den illegala
arbetsmarknaden. Därför ger vi vårt fulla stöd till vice ordförande Franco Frattinis initiativ
till ett direktiv som innebär att det blir brottsligt att rekrytera personer som vistas olagligt
på EU:s territorium. Syftet är att förhindra att dessa arbetstagare utnyttjas och att slå till
mot de kriminella nätverk som ligger bakom det hela. Vi måste ta i med hårdhandskarna
mot den illegala invandringen och mot all typ av verksamhet som fungerar som täckmantel
för vissa nätverk som ofta inte är annat än kriminella gäng. Dessa grupper är inte bara
förknippade med olaglig invandring utan även med narkotikahandel, människohandel
och andra former av organiserad brottslighet.
Samtidigt måste vi anta ett öppet, generöst och enat förhållningssätt till problemet med
hur vi ska integrera först och främst dem som är EU-medborgare och sedan, mer allmänt,
dem som tillhör olika invandrargrupper. Vi måste våga säga att det här är en uppgift som
vi måste dela på. De europeiska institutionernas roll är att fastställa ramen men när det
kommer till den praktiska sidan av saken, vem kommer att ta hand om den faktiska
integrationsprocessen på plats? Inte Europaparlamentet och inte kommissionen utan de
nationella regeringarna, regionerna, de lokala myndigheterna, de icke-statliga
organisationerna och ibland till och med kyrkorna. Ja, faktiskt alla som finns på plats och
som har en skyldighet att öka integrationen. Allt detta utgör en stor utmaning.
Ni nämnde Kofi Annan. Jag har diskuterat den här frågan med honom vid flera tillfällen.
Om det finns något område som är dåligt reglerat globalt sett så är det migrationsområdet.
Vi har fastställt vissa organisatoriska principer för världshandeln och även för miljön. Det
är häpnadsväckande att konstatera att invandringen, som är en av de största utmaningarna
som världen måste ta itu med, är ett område där det saknas organisation på internationell
nivå. Jag stöder ert förslag om att vi i EU – just för att vi är ett specialfall när det gäller
integration och fri rörlighet – bör fördubbla våra insatser för att främja vissa principer.
Europa och resten av världen står för närvarande inför verkliga hot i form av
främlingsfientlighet, populistiska rörelser och negativa krafter från det förgångna som
motsätter sig de principer som vi försvarar, nämligen humanism och gästfrihet. Vi måste
undvika alla extrema ståndpunkter och arbeta för att skapa en rationell, rättvis och
progressiv strategi.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Herr Wurtz! Ni ställde ett antal frågor om handelspolitiska skyddsåtgärder. För det första
syftade jag i mitt anförande på dessa åtgärder när jag sa att vi mycket snart skulle införa
flera initiativ på området. Låt mig säga att vi starkt förespråkar inrättandet av effektiva
mekanismer för att skydda våra kommersiella intressen och skydda oss mot otillbörliga
metoder. Därför undersöker vi för närvarande olika sätt att effektivisera dessa åtgärder. Vi
ska dessutom göra detta på ett öppet sätt. Det har precis ägt rum ett större samråd för att
se till att våra företag, särskilt små och medelstora företag, är bättre rustade för att klara av
internationell konkurrens. Vi avser att fatta beslut på området i december.
15

16
SV
Europaparlamentets överläggningar
Man får tänka på att Europas företag är de mest internationella företagen i världen.
Europeiska produktions- och distributionskedjor har inrättats i alla världens hörn och
finns nu inte bara i medlemsstaterna. Vi menar att företagens närvaro på den globala arenan
bidrar till den europeiska ekonomins och sysselsättningens konkurrenskraft och tillväxt.
Jag kan försäkra er om att vi inte har någon avsikt att belöna eller subventionera europeiska
företag som bestämmer sig för att omlokalisera verksamheten till tredjeländer eller förlägga
delar av sina produktionsanläggningar där. Jag ska dock vara helt ärlig med er och säga att
vi inte tänker införa sanktioner mot eller straffa de europeiska företagen som är de mest
globala och konkurrenskraftiga i världen. Därför behöver vi handelspolitiska skyddsåtgärder
som både är kraftfulla och öppna. Vi ska se över våra handelspolitiska skyddsåtgärder i
syfte att införa kraftfullare åtgärder – vi kommer verkligen aldrig att försöka försvaga dem
– och naturligtvis anpassa dem till vår nya globaliserade värld.
Jag tänker inte uppehålla mig vid ämnet globalisering. Jag kommer tillbaka hit imorgon
för att diskutera det dokument som vi presenterade för Europeiska rådet vid dess förra
möte och för gemenskapen i stort. Det handlar om att skapa mervärde för Europa och om
hur man på bästa sätt kan forma globaliseringen. Vi är väl medvetna om behovet av att
försvara europeiska intressen i världen, av att skydda våra intressen utan att tillgripa
protektionism och av att förstå och våga säga till Europas folk att om vi i Europa stänger
våra dörrar kommer vi att vara de första som drabbas av det. Det kommer inte att bli lätt
men det måste göras. Europa är världens största exportör. Det vore kontraproduktivt och
skulle motverka våra egna syften om vi slog in på den protektionistiska banan. Det viktigaste
är att komma underfund med hur vi ska kunna hålla våra dörrar öppna utan att vara naiva,
hur vi ska kunna fortsätta och utöka öppnandet av de globala marknaderna och samtidigt
försvara våra egna intressen, vilket även innefattar att ta hänsyn till vår oro för
arbetsmarknaden.
kommissionens ordförande . – (EN) Herr Crowley! Tack för ert stöd för vårt allmänna program.
När det gäller just den punkten – och jag vet att ni är orolig över den – låt mig klargöra de
initiativ som rör skatt.
Som ni vet har kommissionen en tid arbetat med frågan om en gemensam konsoliderad
skattebas. Det är ett mycket komplicerat område och medlemsstaterna har mycket olika
uppfattning. Jag är väl medveten om att det är en känslig fråga i Irland. Jag är också medveten
om att det är en känslig fråga i andra medlemsstater. Kommissionen genomför i sedvanlig
ordning en konsekvensanalys för att analysera frågorna och undersöka troliga effekter av
olika möjliga lösningar innan den lägger fram några formella förslag. Allt det här är allmänt
känt och det är helt i sin ordning att kommissionen hänvisar till detta i sitt arbetsprogram
för 2008.
Jag håller dock med er om att det är tydligt att det enligt reformfördraget är enhällighet
som gäller för all lagstiftning som rör dessa skattefrågor. Jag anser därför att vi har tagit er
oro på allvar.
Jag tror att jag har bemött de flesta av era intressanta synpunkter. Låt mig bara säga att jag
naturligtvis koncentrerade mig på de mest, ska vi säga, polemiska frågorna. Det jag vill
säga är att vi här kan se ett visst samförstånd om Europa, ett samförstånd som jag anser är
starkare mellan institutionerna, trots de naturliga meningsskiljaktigheterna mellan olika
politiska grupperingar, och jag hoppas även att det råder samförstånd mellan de olika
delarna av vårt mycket mångsidiga EU.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Jag tror inte att det är ett samförstånd som bygger på den minsta gemensamma nämnaren.
Det är främst ett resultat av tre faktorer. Många av de utmaningar som vi står inför idag är
omöjliga att strida om. Klimatförändringens krav, migrationens effekter och risken för
global fattigdom: allt detta utgör tydliga utmaningar. Det spelar ingen roll om du hör
hemma på vänsterkanten, högerkanten eller i mitten, om du kommer från norra eller södra
Europa eller från gamla eller nya, stora eller små medlemsstater. Det här är gemensamma
utmaningar som vi endast kan ta itu med tillsammans.
För det andra gör vi det alltmer klart att Europeiska unionen spelar en viktig roll när det
gäller att lösa de här frågorna. Enskilda medlemsstaters insatser räcker inte och det blir allt
mer uppenbart att den europeiska dimensionen är oumbärlig.
Vi måste naturligtvis se vilken nivå inom den europeiska dimensionen som är lämpligast
– subsidiaritetsfrågan som en del av er tog upp. Jag tror dock att alla kan hålla med om att
inte ens de största medlemsstaterna kan hantera alla de här utmaningarna på egen hand
och att vi behöver ett visst mått av europeiskt engagemang.
Slutligen anser jag att allt det arbete som institutionerna har lagt ned på dialog och samarbete
nu ger resultat. Vi ödslar mindre energi på att tävla med varandra och fokuserar mer på
hur vi kan tjäna medborgarna – och alltid låta medborgarna komma i första hand. Ett starkt
EU, ja, men inte ett starkt EU för institutionernas skull utan ett starkt EU för att ge våra
medborgare konkreta resultat. Det är det som vårt program går ut på. Jag tror att grundarnas
anda när de skapade vår unika blandning av institutioner kommer att leva kvar lika starkt
om 50 år.
Därför ser jag verkligen fram emot ett nära samarbete med parlamentet när vi omsätter de
framlagda förslagen i handling, när vi går från tanke till konkreta åtgärder och när vi
utvecklar vår nya agenda för framtiden.
Jag vill för egen räkning och på hela kommissionens vägnar säga att vi verkligen vill ha ett
fungerande, lojalt och dynamiskt samarbete med parlamentet.
(Applåder)
Tillväxt och sysselsättning
Europaparlamentets överläggningar
ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman
Piia-Noora Kauppi, för PPE-DE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp
kommissionens agenda, särskilt inom den ekonomiska sektorn, inte bara för att det är det
område som utskottet för ekonomi och valutafrågor är mest intresserat av utan även för
att det är oerhört viktigt för Lissabonstrategin.
Kommissionen måste fortsätta att spela en aktiv roll i byggandet av en riktig inre marknad
för finansiella tjänster. Det är en aktuell fråga av flera goda skäl. För det första har den
senaste tidens finansiella oro visat hur viktigt det är med en sund ekonomisk förvaltning.
För det andra blir finansvärlden mer och mer sammanflätad. Vi måste kunna skapa
konvergens med våra främsta allierade utomlands. Initiativen till en transatlantisk marknad
inledde en mycket viktig process som är särskilt viktig för kapitalmarknaderna.
För några år sedan infördes en banbrytande lagstiftningsprocess i form av
Lamfalussy-förfarandet. Lamfalussy-förfarandet är det första försöket att i stor utsträckning
17

18
SV
Europaparlamentets överläggningar
övergå till delegerad lagstiftning i EU. Även om de första erfarenheterna från förfarandet
är positiva är det oerhört viktigt att skapa förtroende mellan institutionerna. I den processen
är samarbetet mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen mycket viktigt.
För det första, när det gäller uppföljningen, är Lamfalussy-förfarandet en sund process som
välkomnas av de berörda parterna. Den befinner sig också i ett tidigt stadium. Den utvecklas
hela tiden. I det här läget är det därför inte lämpligt att göra någon översyn, och det vill de
flesta berörda parterna inte heller. I stället behöver vi målinriktade förbättringar – särskilt
nivå 3-kommittéer. Det finns mycket som kan förbättras i deras internationella samarbete
när det gäller att utmana varandra och förklara.
När det gäller skattefrågorna vill jag slutligen säga att kommissionen bör fortsätta att spela
en aktiv roll. Även om skattefrågan kan verka svår, och vi vet ju alla att det fortfarande
krävs enhällighet, måste vi vara mycket modiga när vi vidtar åtgärder på det här området.
Ökat samarbete är en bra nyhet och de övriga skattefrågorna i kommissionens agenda är
också mycket viktiga.
Harlem Désir, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande! Jag
anser att Europas folk har mycket höga förväntningar på den europeiska integrationens
sociala dimension och att stärkandet av den sociala pelaren är den svaga länken, för att
inte säga den felande länken, i kommissionens strategi.
Vi måste sluta motsätta oss tillväxtstrategin, inrättandet av den inre marknaden och
stärkandet av den sociala pelaren. Det är en viktig faktor för att stödja Europas folk och
det är också helt enkelt en förutsättning för Lissabonstrategins framgång och för att öka
EU:s konkurrenskraft och ekonomiska effektivitet.
I det avseendet finns det en stark kontrast till medvetenheten om klimatförändringens
utmaningar, som faktiskt verkar härstamma från förra årets vårtoppmöte. De prioriteringar
som fastställts i kommissionens arbetsprogram innehåller tydliga spår av detta. Vi är långt
ifrån lika entusiastiska när det gäller att möta den sociala integrationens utmaningar och
behovet av att skapa ett Europa som fungerar för alla, ett Europa som kan främja såväl fler
som bättre arbetstillfällen.
Det avges avsiktsförklaringar och det görs olika hänvisningar här och var, i inledningen
och i ingressen, men de förekommer knappt i åtgärdsprogrammet och de finns inte heller
med i lagstiftningsinitiativen.
Ta till exempel livslångt lärande som tas upp och som är nödvändigt som ett led i
framgången med den nya politiken för att reformera arbetsmarknaden om vi vill ha ett
rättvist och effektivt ”flexicurity-system”. Det finns dock inte något storslaget, ambitiöst
program, till exempel motsvarande det gamla Erasmus-systemet, som inte bara ger resultat
utan också har visat sig vara en mycket effektiv länk via vilken EU-medborgarna kan förstå
och värdesätta EU:s arbete.
När det gäller att bekämpa socialt utanförskap och fattigdom och att främja socialt skydd
är åtgärdsförslagen i princip begränsade till andra initiativ än lagstiftning.
Vi beklagar också att det inte har gjorts några framsteg när det gäller arbetstidsdirektivet
och direktivet om deltidsarbete. På samma sätt kan vi på skatteområdet bara konstatera
att vi, på grund av avsaknaden av initiativ till en verklig bolagsskattebas – vilket är någonting
som parlamentet har förespråkat och som den ansvarige kommissionsledamoten arbetade
med – fortfarande inte går mot en rättvisare inre marknad i det avseendet.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Slutligen väntar vi otåligt på två initiativ som ni har tillkännagivit. Det första handlar om
översynen av direktivet om ett europeiskt företagsråd, vilket parlamentet har efterlyst sedan
2001, och det andra, som ni nämnde, handlar om mammaledighet.
Jag vill avsluta med att hänvisa till två exempel på dödläge som vi tycker är helt obegripliga
och oacceptabla. De handlar för det första om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och
för det andra om sociala tjänster av allmänt intresse.
Det kommer fortfarande inte något konkret förslag, trots alla dessa vitböcker, grönböcker,
meddelanden, tvister i domstolen, ett antal tydliga och upprepade krav från regionutskottet
och ekonomi- och socialutskottet och trots att medlemsstaterna nått en överenskommelse
i rådet om att införa en ny artikel i Lissabonfördraget om att skapa en tydlig grund för ett
lagstiftningsinitiativ – genom medbeslutande med parlamentet – om allmänna tjänster,
som är tjänster av allmänt intresse.
De allmänna tjänsterna är centrala i vår sociala modell. Europas folk väntar på att vi ska
klargöra att vi inte plötsligt bara kommer att införa konkurrensregler och regler för den
inre marknaden. Herr ordförande! Ni bör presentera ett initiativ i den här frågan för
parlamentet.
Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag välkomnar många delar av
kommissionens program. Jag är särskilt glad över kommissionens åtagande att lägga fram
ett specifikt övergripande direktiv enligt artikel 13 för att bekämpa diskriminering i
tillgången till varor och tjänster, även om jag kanske hade föredragit att se specifika direktiv
inom alla sektorer. Jag välkomnar det emellertid. Det här är någonting som jag och många
kolleger har efterlyst och jag ser fram emot ett nära samarbete med kommissionen i den
här frågan.
Jag välkomnar även kommissionens åtagande om ett meddelande om sjukhussjuka. Mot
bakgrund av de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna måste vi sträva efter att utarbeta
riktlinjer på EU-nivå för att garantera utbyte av bästa metoder och höjda standarder. Jag
vill även se en ändring av direktivet om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering
för biologiska agenser i arbetet från år 2000 för att skydda arbetstagare i sjukvården från
att smittas av hiv och hepatit C genom nålsticksskador. Över en miljon sådana skador
inträffar i EU varje år och jag är besviken över att det inte finns några planerade åtgärder i
arbetsprogrammet för 2008. Jag uppmanar kommissionen att lägga fram ändringsförslaget
så snart som möjligt i enlighet med parlamentets begäran.
När det gäller arbetsmiljölagstiftningen vill jag även säga att det gläder mig att ni har åtagit
er att genomföra konsekvensanalyser innan ni lägger fram ny lagstiftning. Jag uppmanar
er dock att se till att ni även ser över genomförandet av den nuvarande lagstiftningen.
Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Det gläder mig att
energipolitiken har fått en så framträdande roll i kommissionens planer. Jag vill trots det
uppmärksamma behovet av att skapa balans mellan miljömål och strategiska mål. Det är
mycket lätt att införa nya miljöskatter, och det är lätt att kräva bättre miljönormer för
byggbranschen och industrin, men det löser dock inte energiförsörjningsproblemet. Det
krävs politiska åtgärder för att skapa energisolidaritet i krissituationer.
Det är angeläget att tillämpa den inre marknadens principer på energibolag som även
kontrollerar distributionen. Det är särskilt viktigt om bolagen kommer från tredjeländer,
till exempel Ryssland, där subsidiaritetsprincipen inte tillämpas på utländska investeringar.
19

20
SV
Europaparlamentets överläggningar
Länder som riskerar att utsättas för ekonomisk utpressning kommer att vara mer benägna
att bekosta miljöprogram om dessa går hand i hand med strategiska lösningar som är
nödvändiga för att trygga Europas energiförsörjning. Jag anser att vi inte har lyckats skapa
balans på det området.
Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! José Manuel Barroso lät i
förmiddags lite som en dålig general under första världskriget: Låt oss göra samma sak
som förra veckan, trots att det inte fungerade.
Han erkänner överhuvudtaget inte att modellen helt enkelt inte fungerar. Jag menar, hur
kan han tala om tillväxt och sysselsättning utan att erkänna att den underbara, fabulerade
Lissabonstrategin har varit en fullkomlig katastrof? Vi har inte uppnått ett enda av målen
och ändå talar vi om tillväxt och sysselsättning. Men vad ska vi göra? Ska vi avreglera? Ska
vi underlätta för företagen? Nej, inte alls.
Jag undrar hur han kan ha fräckheten att tala om ett hållbart Europa när vi fortfarande har
samma gemensamma fiskeripolitik, när vi fortfarande slänger tillbaka (döda) upp till 50
procent av den fisk vi fångar och ändå ska ha kvar kvotsystemet.
Min favorit är nog ändå idén om att kommissionens program ska låta medborgarna komma
i första hand. Det är skrattretande! Om ni hade velat låta medborgarna komma i första
hand hade ni respekterat deras åsikter. Ni hade lyssnat på vad fransmännen och
nederländarna sa och ni hade med det nya fördraget gett dem chansen att i fria, rättvisa
och öppna folkomröstningar ta reda på om de delar er vision om Europas framtid.
Men det gör ni inte. Ni stoppar era huvuden i sanden. Ni låtsas som ingenting och ni förstör
i själva verket ert eget EU, eftersom det sjunker allt djupare ned i allmänhetens förakt.
László Surján (PPE-DE). - (HU) Herr talman! Tack för ordet. Mina damer och herrar!
De ledamöter i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater
som arbetar med budgetfrågor har i princip gladeligen godkänt kommissionens planer för
2008 och José Manuel Barroso har formulerat ett tydligt budskap som visar på ett politiskt
engagemang. Själva arbetsprogrammet är dock mest en ändlös önskelista. Om vi hade
debatterat lagstiftningsprogrammet och den årliga politiska strategin vid årets början, och
utformat dem tillsammans, så skulle vi kunna utforma budgeten efter våra mål i stället för
att utforma målen efter budgeten.
Parlamentet är engagerat i Galileo-programmet och Europeiska institutet för innovation
och teknik och räknar med att kommissionen och rådet kommer att fatta ett beslut i dessa
frågor som gynnar EU:s medborgare. Slutligen vill jag betona att kommissionen inte bara
främjar tillväxt och sysselsättning med hjälp av många program utan även använder
skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt och kräver att medlemsstaterna agerar lika
ansvarsfullt.
Jag tycker att det är bra att kommissionen vid allvarligt missbruk är beredd att ställa in
betalningarna till de berörda medlemsstaterna. Förhoppningsvis kommer denna
smärtsamma åtgärd inte att behöva vidtas. Alla, både regeringarna och EU:s medborgare,
bör dock veta att syftet med stödet är att utveckla underutvecklade regioner och att tillväxt
och ökad sysselsättning inte hamnar i fickorna på skojare och snyltare. Kommissionen
kan också räkna med parlamentets starka stöd och samarbete på det här området. Tack
för er uppmärksamhet.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Dariusz Rosati (PSE). - (PL) Herr talman! Det gläder mig att frågor som rör tillväxt och
sysselsättning står högst upp på kommissionens lista över prioriteringar för 2008.
Det visar på en förståelse för att full sysselsättning och bevarandet av det stora utbud av
sociala tjänster som kännetecknar den europeiska sociala modellen inte kan åstadkommas
utan en snabb och hållbar tillväxt. Tyvärr är kommissionens dokument en besvikelse
eftersom det saknar detaljer. Situationen kommer inte att bli bättre bara för att man
upprepar mantran såsom ”kunskapssamhälle” och ”flexicurity”, samtidigt som
Lissabonstrategin till stor del fortfarande bara existerar på pappret.
Det krävs specifika och mer beslutsamma åtgärder för att uppmuntra de europeiska
samhällena till att vara mer aktiva på arbetsmarknaden, undanröja hinder på den inre
marknaden, framförallt när det gäller den fria rörligheten för arbetskraft och tjänster, och
att skapa gynnsammare villkor för företagare.
Europa är världsledande på socialt skydd och miljöskydd. Europas tillväxtpotential är
emellertid för liten och kommer inte att räcka för att bibehålla dess ställning. Åtgärderna
bör främst inriktas på att utveckla utbildningen och öka flexibiliteten och beredskapen för
arbete. Vi måste gå från en patriarkalisk socialpolitik som vidmakthåller inaktivitet mot
en socialpolitik som belönar aktivitet på arbetsmarknaden.
Den gemensamma valutan har en viktig roll att spela när det gäller att skapa ekonomisk
konkurrens. Jag välkomnar att euroområdet utvidgas så att det även kommer att omfatta
Slovenien, Cypern och Malta. Den diskriminerande behandlingen av vissa nya medlemsstater
som försöker ansluta sig till euroområdet bör dock ge anledning till oro. Litauen är ett bra
exempel på det. Det skulle framförallt kunna skada euroområdet om sådana misstag
upprepas i framtiden.
Vi räknar med att kommissionen kommer att presentera specifika förslag för att främja
sysselsättning och tillväxt för att garantera en hög och ständigt ökande levnadsstandard i
ett enat Europa.
Andreas Schwab (PPE-DE). - (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, mina
damer och herrar! För gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och
Europademokrater är målsättningarna när det gäller den inre marknaden och
konsumentskydd mycket tydliga för det kommande året. För det första vill vi att de
återstående barriärerna och hindren undanröjs så att den inre marknaden fullbordas. Därför,
herr Kyprianou, välkomnar vi ert förslag till ett direktiv om hälso- och sjukvårdstjänster,
som bygger på artikel 95 och som innebär ett mycket brett synsätt på hälso- och
sjukvårdssektorn. Vi välkomnar också att Charlie McCreevy och hans generaldirektorat
som en uppföljning till tjänstedirektivet kommer att se över ytterligare aspekter av de
offentliga upphandlingarna.
För det andra vill vi att det inrättas jämförbara konsumentskyddsnormer i alla EU:s
medlemsstater och, fru Kuneva, vi välkomnar verkligen er översyn av all relevant
EU-lagstiftning på området. Det gläder oss också att vi kan göra denna översyn med hjälp
av två direktiv, först ett övergripande dokument och sedan ett ändringsdirektiv som kommer
att omfatta alla övriga delar som ska behandlas.
För det tredje vill vi bidra till att skapa en situation där vi äntligen har tydligare, enklare
och därför färre regler i EU. Nu vänder jag mig till er, herr Verheugen: Som ledamöter av
parlamentet kommer vi ur det perspektivet att titta mycket noga på alla förslag som rör
den fria rörligheten för varor. Det kommer att komma ett direktiv om leksakers säkerhet,
21

22
SV
liksom ett byggproduktsdirektiv, och jag är säker på att det även kommer att hända saker
med traktorer och försvarsmateriel. Vi hoppas att vi kommer att göra verkliga framsteg
här. Vi ser också väldigt mycket fram emot er kommande studie om konsumentmärkning.
Ett hållbart Europa
Europaparlamentets överläggningar
John Bowis, för PPE-DE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen.
Kommissionens politik är Lissabonstrategin. Parlamentets politik är Lissabonstrategin,
men Lissabonstrategin fungerar inte. Vi vill veta varför den inte fungerar, vi vill se framsteg
och vi vill se övervakning och genomförande. Ordförande José Manuel Barroso talade om
priser. Låt oss dela ut Barroso-priset varje år till den medlemsstat som har gjort mest
framsteg. Varför inte? Ge dem lite uppmuntran.
Vi vill verkligen se framsteg för vissa punkter i programmet. Vi vill naturligtvis se framsteg
när det gäller handeln med utsläppsrätter. Vi vill inte se den försenas mer än den månad
han nämnde. Vi vill självklart se framsteg när det gäller klimatförändringen. Vi vill se
framsteg både när det gäller att stifta lagar för att begränsa utsläppen och så vidare och när
det gäller att uppmuntra enskilda personer. Låt oss därför ta fram förslag på miljömärkning
och liknande.
Vi vill även se framsteg när det gäller informationen till patienter – Günter Verheugens
förslag. Vi vill se framsteg när det gäller patienternas rörlighet och gränsöverskridande
hälso- och sjukvård. Det är angeläget. Annars kommer juristerna att bestämma politiken
åt oss. Vi vill se insatser på dessa områden, samt åtgärder som rör patientsäkerheten,
sjukvårdspersonalens information, arbete med sjukhussjuka, insatser mot
läkemedelsförfalskning och så vidare. Vi vill se det utlovade förslaget om psykisk hälsa
som vi ännu inte har sett någonting av. Det utlovades komma i år. Kan vi få se det, tack.
Det är ett viktigt steg.
Slutligen är det den allra första världsdiabetesdagen den här veckan, vilken stöds av FN,
medlemsstaterna, rådet och parlamentet. Låt oss få lite stöd av kommissionen för de
framsteg som gjorts på området, när den ser den symbol som vi ska uppföra på parlamentets
gårdsplan imorgon. Låt det bli en påminnelse om att vi vill se insatser till stöd för alla de
familjer, och barn i synnerhet, som lider av denna funktionsnedsättande sjukdom.
Linda McAvan, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det gläder mig mycket att se att
klimatförändringen fortfarande är en av kommissionens högst prioriterade frågor under
det kommande året. Här finns det fruktansvärt mycket som behöver göras och jag anser
att vi bör fokusera på att göra det.
Jag förstår varför kommissionsledamot Stavros Dimas skjuter upp lanseringen av systemet
för handel med utsläppsrätter och andra delar av energipaketet till nästa år, men jag hoppas
att det inte innebär att vi förlorar föresatsen om klimatförändringen. Det finns ett visst
mått av skepsis i Förenta staterna och på andra håll om hur seriöst EU är när det gäller
klimatförändringen. När vi nu ser förändringar i Förenta staterna, både på den republikanska
och den demokratiska sidan, och i Australien, samt en vilja att inleda en dialog i Kina och
Indien, vore det verkligen synd om vi skulle gå bet på vårt reformpaket om
klimatförändringen.
Vi hade toppmötet i mars, men det räcker inte att tala om mål. Vi måste uppnå dem. Vi
kan inte bara prata om klimatförändringen. Vi måste ta itu med den i praktiken.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Kommissionen kan inte göra detta på egen hand. Ni behöver de europeiska regeringarnas
stöd och det kommer att bli en tuff debatt om fördelningen av bördan nästa år. Jag hoppas
att parlamentet kommer att delta i den debatten och inte bara titta på från åskådarläktaren.
Vi ser fram emot att se hur vi kan delta.
Ni behöver dock även parlamentets stöd. Till mina kolleger på andra sidan och till liberalerna
vill jag därför säga att ni svek oss i fråga om klimatförändringarna förra månaden, eftersom
ni urvattnade kommissionens förslag om bilar. Senare i förmiddag kommer det ett nytt
test, om flygutsläpp, och jag hoppas att vi får ett kraftfullt paket.
Slutligen nämnde José Manuel Barroso den visemannakommitté som Nicolas Sarkozy vill
inrätta. Ja, jag håller med om att dessa kloka människor inte ska arbeta med institutionella
reformer, men varför kan de inte arbeta med resultat och kontrollera att EU faktiskt håller
vad det lovar. Då kommer vi att åter börja närma oss medborgarna som det så ofta talas
om.
Fiona Hall, för ALDE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag välkomnar varmt att man i
arbetsprogrammet för 2008 lägger så stor vikt vid en hållbar energipolitik för EU.
Ordförande José Manuel Barroso talade om ekologiseringen av transportsektorn och detta
är naturligtvis mycket viktigt. Det som är verkligt uppseendeväckande är dock enligt min
mening att vi i Europa använder 40 procent av vår energi till byggnader – till uppvärmning,
kylning och belysning – trots att vi har tekniken att utforma och tillverka byggnader som
nästan inte behöver någon energi alls.
Jag vädjar därför till kommissionen att vara radikal i sin översyn av direktivet om byggnaders
energiprestanda nästa år – punkt 2 c i de strategiska initiativen. Det behövs två saker. För
det första bör minimikraven för nya byggnaders energiprestanda skärpas. Vi måste mycket
snabbt övergå till en standard med passiva hus eller nollutsläpp, utan något
nettoenergibehov. För närvarande byggs det tusentals passiva hus i Europa, men tyvärr
bara i ett fåtal länder och regioner.
För det andra, och viktigast av allt, måste vi slopa gränsvärdet på 1 000 m 2 och låta
direktivet omfatta samtliga byggnader med uppvärmnings- eller kylningsbehov. Det skulle
innebära att samtliga byggnader som blir föremål för omfattande renoveringsarbete skulle
uppfylla höga energinormer. Vi måste titta på den energi som förbrukas i befintliga
byggnader, inte bara i nya byggnader, med tanke på att 75 procent av dagens befintliga
byggnader kommer att finnas kvar år 2050.
Europaparlamentets ledamöter har diskuterat kommissionens handlingsplan för
energieffektivitet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi och jag tycker mig i
parlamentet se en politisk vilja att göra en radikal omarbetning av direktivet om byggnaders
energiprestanda. Jag hoppas att vi kan räkna med att kommissionen lägger fram kraftfulla
förslag nästa år så att vi kan få ett slut på den här fullkomligt onödiga energiförbrukningen
i våra byggnader.
Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Vi välkomnar också
kommissionens kraftfulla insatser, lagstiftningsprogrammet och arbetsprogrammet.
Programmet visar att vi behöver anta miljövänligare åtgärder i transportsektorn och det
belyser EU:s strategiska energiöversyn, hotet mot den biologiska mångfalden och den
marina miljöstrategin.
23

24
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vi värdesätter det stora bidrag som EU hittills har gjort i kampen mot klimatförändringen
och som flera ledamöter redan har talat om. Min enda kommentar är att jag inte håller med
om att vi måste acceptera att vi måste genomgå en oundviklig period av klimatförändring.
I stället för att acceptera det bör vi sätta press på våra partner att följa Kyotoprotokollet
och leva upp till åtagandena om att minska utsläppsgaserna efter det att Kyotoavtalet har
löpt ut. Vi européer bör också leva som vi ständigt lär.
Kommissionen betonar också hälsoaspekten och föreslår otaliga lagstiftningspaket och
andra åtgärder. Sjukförsäkringar och kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster, läkemedel,
organtransplantationer, sällsynta sjukdomar och innovativ teknik för att bekämpa kroniska
sjukdomar är några av de frågor som kommissionen avser att ta med i sitt program.
Kommissionens målsättningar är mycket ambitiösa men vi får vänta och se hur de ser ut
i närmare detalj.
Till sist måste jag nämna direktivet om hälso- och sjukvårdstjänster. På vilka villkor kommer
det att vara tillåtet med fri rörlighet för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal? Hur
kan vi undvika en oproportionerlig belastning på hälso- och sjukvårdsbudgeten? Det här
är bara några av de frågor som vi måste ta hänsyn till i samband med det nya direktivet.
Giles Chichester (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens
arbetsprogram och ser med stort intresse fram emot att höra vad EU ska göra för att uppfylla
de oerhört ambitiösa växthusgas- och energimålen.
Jag var nyligen i Washington för att träffa ledamöter av kongressen. De var fascinerade
över vårt system för handel med utsläppsrätter och talar om gränsvärden och handel, men
de kunde knappt tro att våra mål var så ambitiösa.
Jag ser med stort intresse fram emot att höra hur vi ska utveckla det gemensamma området
för forskningsverksamhet ytterligare. Eftersom ordförande José Manuel Barroso inte är
här ska jag inte ta upp Europeiska tekniska institutet utan snabbt gå vidare till
småföretagslagen, kommissionens meddelande för små företag, eftersom småföretagen
har höga förväntningar på förslaget. Jag måste dock säga att det kan skapa viss förvirring
i min medlemsstat, eftersom ett initiativ som beskrivs som en lag, trots att den inte är det,
är något av en oxymoron i Storbritannien.
Småföretagssektorn är dock oerhört viktig för vår ekonomi, för innovation och flexibilitet,
samt för nya arbetstillfällen, och den bör stödjas. Emellertid har vi på EU-nivå ovanan att
vara bra på att prata och dåliga på att handla när det gäller att stödja små företag.
Karin Scheele (PSE). - (DE) Herr talman! Fokuseringen på ett hållbart Europa är bland
annat ett resultat av vår prioritering att skydda klimatet. Många har idag talat om att det
finns alltför mycket byråkrati, att det förekommer överreglering och att
subsidiaritetsprincipen åsidosätts. Det har också mycket klart och tydligt framgått att dessa
argument alltid framförs när en ny regel eller lag inte är välkommen. När det gäller ett
effektivt klimatskydd står det dock klart att om vi för tio år sedan hade antagit regler för
att minska koldioxidutsläppen från fordon skulle EU nu ha befunnit sig i ett bättre läge
och vi skulle inte känna samma press att få till stånd det effektiva klimatskydd som krävs.
Det framgår även av kommissionens olika bedömningar att ett av våra beslut, nämligen
beslutet att minska koldioxidutsläppen med 20 procent före 2020, skulle kunna uppnås
genom att helt enkelt följa den lagstiftning som vi redan har i vår författningssamling. Min
fråga till kommissionen är därför följande: Vilka specifika åtgärder vidtas för att kontrollera
att den befintliga lagstiftningen genomförs?
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Jag har en annan fråga som handlar om riskbedömning av genetiskt modifierade organismer
som också nämns i kommissionens arbetsprogram. Min fråga är följande: Vilka förbättringar
försöker kommissionen göra på området? Som vi vet från många debatter är det här också
en av de huvudpunkter där vårt arbete och vår lagstiftning på området brukar få kritik.
Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). - (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot!
Sammanhållnings- och regionalpolitiken bygger på de förordningar som låg till grund för
den sjuåriga ram som vi inrättade 2006. Totalt 350 miljarder euro öronmärktes för tillväxt
och sysselsättning, med prioritet för Lissabonmålen, och man hade ett specifikt mål i
åtanke.
Så långt är allting väl, säger ni kanske, men vad är det som saknas? Jag saknar den femte
sammanhållningsrapporten i planen för nästa år. Den utlovades till juni 2008. Rapporten
måste ligga till grund för en långsiktig anpassning till sammanhållningspolitiken och för
våra planer för regionerna och städerna. I medlemsstaterna går trenden mot en
åternationalisering, vilket parlamentet bestämt förkastar eftersom det omfattar en hel rad
politikområden: forskning och utveckling, regional sammanhållning och landsbygdspolitik.
Här vänder jag mig till kommissionsledamöterna Danuta Hübner och Janez Potočnik.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater inledde
debatten om den medelfristiga strategin med en parlamentarisk utfrågning förra veckan,
för att med rätta undersöka frågan mer på djupet och för att sätta medborgarna och
regionerna i fokus under kommande år.
Slutligen har rådet blockerat försöket att göra den nya solidaritetsfonden mer flexibel och
vi skulle vilja se ett genombrott där. Det krävs mycket mer stöd från kommissionens sida.
Lutz Goepel (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag skulle helt kort vilja räkna upp det som
jag anser vara de viktigaste punkterna i arbetsprogrammet. Ett viktigt tema för 2008 är
tveklöst hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen av den
gemensamma jordbrukspolitiken 2003 bör ses över och förenklas, det är vi alla överens
om. Som föredragande hoppas jag därför att parlamentets viktiga bidrag till detta
initiativbetänkande kommer att beaktas i det kommande lagförslaget. Hälsokontrollen
måste hjälpa oss att hitta rätt väg mot en gemensam jordbrukspolitik efter 2013.
Ett annat projekt är den planerade grönboken om kvaliteten på jordbruksprodukter. Det
måste läggas större fokus på kvalitet inom jordbruket. Detta gäller även import av
jordbruksprodukter från tredjeländer, som måste uppfylla samma normer som dem som
gäller för EU:s producenter.
Jag välkomnar särskilt ett initiativ för att främja konsumtionen av frukt i skolan. Det är
någonting som vi i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och
Europademokrater har kämpat för länge och det gläder oss att kommissionen tänker ta
det initiativet. Andra viktiga frågor 2008, till exempel mjölkpaketet, budgetöversynen
2008–2009, handlingsplanen för EU:s strategi för djurhälsa och översynen av stödet till
mindre gynnade områden, kommer säkert att innebära att det inte finns något utrymme
för tristess i parlamentet!
Mathieu Grosch (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Frågan om transport och rörlighet ses
naturligtvis också som en prioriterad fråga i programmet för 2008. Vi har naturligtvis
mycket tydliga utmaningar här. Vi måste fastställa prioriteringar för 2008 om alltifrån
ekonomisk effektivitet, miljöpåverkan och, inte minst, användarnas rättigheter och säkerhet,
frågor som endast kan beröras kortfattat här.
25

26
SV
Reglerna om säkerhetskontroller på flygplatser infördes till exempel för att möta det tryck
som uppstod till följd av mycket aktuella händelser vid den tiden. I gruppen för Europeiska
folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater anser vi att det aktuella direktivet nu
kan ses över. När det gäller resenärernas rättigheter skulle vi kunna ta itu med frågan en
gång för alla om vi i mer detalj fokuserade på resenärernas rättigheter även inom den
internationella busstrafiken. Det skulle innebära att resenärernas rättigheter skulle tillvaratas
inom alla transportmedel i Europa: flyg-, järnvägs- och vägtrafik.
När det gäller de transeuropeiska nätverken är det här en fråga som vi ofta har diskuterat
de senaste månaderna. Här står vi naturligtvis inför en särskild situation med alltför lite
pengar och en lång rad projekt, särskilt nu när rådet har tillkännagivit flera nya projekt de
senaste veckorna. Vi anser att det 2008 måste fattas tydliga beslut om de transeuropeiska
nätverken. Gränsöverskridande sträckor måste prioriteras så att de så kallade flaskhalsarna
försvinner och så att principen om multimodala transporter kan tillämpas effektivt.
Vi måste och skulle kunna fatta ett snabbt beslut genom att ta hänsyn till de länder där
medfinansiering redan är planerad och där projekten tekniskt sett har kommit igång bra.
Carmen Fraga Estévez (PPE-DE). - (ES) Herr talman! För gruppen för Europeiska
folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill jag säga att när det gäller
kommissionens förslag om den gemensamma fiskeripolitiken står vi åter inför en rad frågor
som kommissionen inte har följt upp så snabbt som den borde. Det räcker att säga att vi
ligger några år efter med att få till stånd en ny förordning om tekniska åtgärder i Atlanten.
Det här är en grundläggande del i fiskeriförvaltningen som vi hoppades ha färdig före 2008.
Det hade varit den gemensamma fiskeripolitikens bästa möjliga bidrag till att uppnå målet
om enklare lagstiftning.
Vi skulle också vilja att kommissionen började utfärda precisa riktlinjer för hur den avser
att tillämpa modellen för maximal hållbar avkastning på EU:s fiske, särskilt flerartsfisket.
Vi menar att det är viktigt att lägga fram specifika lagförslag om miljömärkning av
fiskeriprodukter. Det skulle avsevärt förbättra produkternas spårbarhet och förhindra
konsumtion och försäljning av produkter som erhållits genom illegalt fiske.
Efter kommissionens tillkännagivande om att den avser att dra tillbaka förslaget till avtal
med Tanzania måste jag slutligen vidarebefordra sektorns begäran till kommissionen om
att göra allt den kan för att fortsätta förhandlingarna med landet. De är nödvändiga för att
genom ett antal avtal med angränsande exklusiva ekonomiska zoner ge tonfiskeflottan
tillgång till fiskevatten i den delen av Afrika.
En integrerad syn på migration
Europaparlamentets överläggningar
Manfred Weber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Även
om vi diskuterar programmet för 2008 vill jag börja med att påpeka att vi har gjort stora
framsteg på det inrikespolitiska området de senaste månaderna och jag vill hedra
kommissionsledamot Franco Frattini för det. Vi har Schengen, och den här veckan har vi
tagit stora steg framåt här i kammaren med Prümfördraget, Informationssystemet för
viseringar och dataskydd. Det är ett stort framsteg.
Vi kan dock inte låta det stanna vid det. Nu handlar det om morgondagens praktiska arbete.
Den viktigaste prioriteringen för oss alla, rent praktiskt, är att göra stora framsteg med
andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Vår största oro i gruppen
för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är att tröttheten nu
kommer att infinna sig och att många medlemsstater kommer att bli passiva efter de stora
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
framgångarna med utvidgningen av Schengenområdet. Det har vi inte råd med. Vi behöver
SIS II som ett stort projekt för nästa år.
På lagstiftningsområdet vill jag på nytt särskilt beröra gränssäkerhetsfrågan. Här måste vi
fundera över om utvärderingen av skyddet av de yttre gränserna inte längre bör utföras av
Schengenmedlemmarnas egna utvärderingsgrupper utan av gränsmyndigheten Frontex.
Det är där ansvaret bör ligga.
Jag skulle vilja be kommissionen att vara modig och att, när det gäller förslagen om
migrationer, faktiskt definiera ett europeiskt mervärde. Om det läggs fram ett förslag på
ett blåkort för högutbildade arbetstagare bör detta inte bara vara ett förslag där man
godkänner nationella regler och förser dem med en gemensam märkning. Det måste
verkligen vara ett europeiskt förslag. Detsamma gäller bekämpningen av terrorismen. Om
det inrättas ett system för överföring av flygpassagerares personuppgifter kan vi inte ha
27 olika regler, som vi skulle kunna införa direkt, utan vi behöver verkligen ett europeiskt
förslag.
Claudio Fava, för PSE-gruppen . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi håller inte
med om en stor del av det som ordförande José Manuel Barroso har sagt, särskilt när han
säger att kommissionen tar hårda tag mot olaglig invandring men är mycket generös och
stödjande när det gäller integration.
Vi kan säkerligen acceptera direktivet om att straffa arbetsgivare som illegalt anställer
gästarbetare från länder utanför gemenskapen. I programmet hittar vi dock inte ett spår
av de lagstiftningsåtgärder om laglig invandring som vice ordförande Franco Frattini tidigare
har meddelat. I direktiven nämns det ingenting om säsongsarbetare eller högutbildade
arbetstagare, inte heller om att öppna upp kanaler för laglig invandring för arbetstagare
utan yrkesutbildning från länder utanför gemenskapen, som utgör majoriteten av de
invandrare som för närvarande befinner sig på EU:s mark. Vi anser att dessa åtgärder är
nödvändiga, inte minst för att bekämpa exploateringen och för att synliggöra svart arbete.
Hänvisningen till en gemensam övergripande strategi är bra och man kan inte annat än
hålla med om att vi måste undvika att ha 27 slags invandringspolitik. Vi ser dock fram
emot att få lite mer konkret information om det europeiska övervakningssystemet som
tillkännages i programmet. Slutligen vill jag påminna om att många av dessa frågor enligt
Lissabonfördraget kommer att behandlas genom medbeslutandeförfarandet från och med
den 1 januari 2009, då parlamentet åtar sig det fulla ansvaret för lagstiftningen vid sidan
av rådet och kommissionen. Det kanske kan vara lämpligt att bana väg för ett bättre
samarbete mellan EU:s institutioner.
Sarah Ludford, för ALDE-gruppen . – (EN) Herr talman! En punkt som jag vill ta upp är
mycket snarlik det som Claudio Fava precis sa om att det inte läggs någon större tonvikt
på behovet av en EU-politik om laglig migration. Vi har fått kommissionsledamot Franco
Frattinis förslag – ett stort tack till honom – men vi måste sätta stor press på
medlemsstaterna att bemöta förslagen, eftersom inrättandet av ett heltäckande och välskött
EU-system för legal migration bör vara en lika prioriterad fråga som klimatförändringen.
Den går in i så många andra frågor, både ekonomiska och sociala.
Vi borde ha ett toppmöte mellan regeringscheferna för att se över inte bara EU:s behörighet
utan även utbytet av bästa metoder för hanteringen av migration och integration. Jag måste
erkänna att jag ställer mig tveksam till kommissionens betoning av fördelarna med cirkulär
migration. Jag undrar om det kommer att lösa sig på samma sätt som det gjorde med
27

28
SV
Europaparlamentets överläggningar
Gastarbeiter för många år sedan. Jag är inte säker på att det kommer att fungera. Människor
flyttar inte alltid när de har tänkt göra det.
Till sist vill jag ta upp risken för dataskyddsproblem i det planerade systemet för in- och
utresa och systemet för ETA-visering. Jag vet inte vad ETA-viseringssystemet kommer att
tillföra informationssystemet för viseringar och jag ser fram emot att höra betydligt mer
om dessa system från kommissionsledamot Franco Frattini.
Jan Tadeusz Masiel, för UEN-gruppen . – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot!
Utvidgningarna 2004 och 2007, då 12 nya länder anslöt sig till unionen, ligger nu bakom
oss. Det är nu dags att fokusera på integrationen av de 27 ländernas alla medborgare och
att fastställa en gemensam kurs och gemensamma utmaningar för Europa.
En av punkterna i kommissionens program handlar om att låta medborgarna komma i
första hand. Med detta i åtanke bör vi ta oss an framtida utvidgningar med försiktighet och
med vederbörlig omsorg. Utvidgningar som medborgarna motsätter sig bör undvikas. Jag
har Turkiet i åtanke.
Som José Manuel Barroso påpekade saknar vi en gemensam invandringspolitik. Jag räknar
med att den antagna principen kommer att innebära kontrollerad invandring, noggrant
utvald, som i Förenta staterna. När allt kommer omkring är invandring inte bara en åtgärd
för att ta itu med särskilda omständigheter som påverkar arbetsmarknaden eller
pensionerna. Det handlar om människor som vi kommer att behöva leva tillsammans med
i århundraden. Vi bör välja ut individer som kommer att se det som ett nöje snarare än en
belastning att integreras i den europeiska civilisationen.
Stavros Lambrinidis (PSE). – (EL) Herr talman! Europa gynnas av sina invandrare men
främlingsfientligheten ökar snarare än minskar i dagens Europa. Italien är ett exempel som
vi har i färskt minne. I mitt eget land, Grekland, såg en delegation från Europaparlamentet
nyligen med egna ögon på vilka bedrövliga villkor som hundratals invandrare och
asylsökande hålls i förvar på ön Samos. Detta var på en förvarsenhet som ministrarna
lovade omedelbart skulle stängas men som fortfarande är öppen trots att en internationell
icke-statlig organisation i en rapport har fördömt den för att tortera olagliga invandrare.
I det rådande farliga klimatet låter sig kommissionen påverkas av ett klimat av rädsla som
listigt har skapats i vissa sektorer istället för att främja invandringens positiva aspekter.
Det problem som ni har presenterat för oss är främst inriktat på övervakning, vilket är
något fördomsfullt. Det är naturligtvis nödvändigt att bekämpa den olagliga invandringen.
Det behövs solidaritet med länder som tar emot stora invandrarströmmar. Det behövs
ordentliga avtal om återtagande på EU-nivå och ett gemensamt europeiskt skydd av
invandrarnas grundläggande rättigheter. Invandrare får inte skickas tillbaka till faror och
nödlidande. EU behöver en ordentlig utrikes- och ekonomipolitik för att med fredliga men
hårda åtgärder bekämpa de huvudsakliga orsakerna till migrationer, till exempel fattigdom
och krig. Framförallt behövs det naturligtvis en multilateral politik för att integrera
invandrare i våra samhällen.
Istället för att göra det likställer ni i ert program invandring med kriminalitet.
Kommissionsledamöter! Ni förklarar särskilt att det europeiska gränskontrollsystemet, ett
program som är integrerat i den migrationspolitiska ramen, kommer att öka
Schengenområdets inre säkerhet genom att förebygga olaglig invandring, terrorism osv.
Vad har säkerhet med invandring att göra, eller med olaglig invandring för den delen? Vad
har det med terrorism att göra? Genom att associera dessa faror med invandring i
13-11-2007

13-11-2007
SV
allmänhetens fantasi och i Europas politik är jag rädd att ni spelar EU:s högerextrema
krafter i händerna.
Var god och stryk dessa farliga attityder från era strategidokument. Det finns säkerligen
kriminella invandrare, precis som det finns engelska, tyska och grekiska brottslingar, men
invandrarnas enda verkliga brott är att de föddes i fattiga eller krigsdrabbade regioner.
Medborgarna i första hand
Europaparlamentets överläggningar
Ingeborg Gräßle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, kommissionsledamöter,
mina damer och herrar! Ur budgetkontrollsynpunkt är kommissionens lagstiftnings- och
arbetsprogram 2008 en besvikelse eftersom centrala frågor och problem som rör
budgetkontroll helt enkelt inte finns med i programmet.
Det skulle kunna hävdas att det är löpande förvaltning. Vi är dock oroade över följande:
Om vi ser till de senaste årens ”löpande förvaltning” är det tydligt att kommissionen för
att lösa problemen verkligen borde ha antagit en agenda som omfattade mer än löpande
förvaltning.
Vi lär inte göra några framsteg med revisionsförklaringen trots att kommissionen borde
sätta ordentlig press på medlemsstaterna här. Ni har vårt stöd i den här frågan men vi ser
ändå inte att ni gör det. Därför är det mycket troligt att ni inte lyckas leva upp till era egna
åtaganden, åtaganden som kommissionens ordförande personligen gjorde för
kommissionens räkning. Han lovade att arbeta för en positiv revisionsförklaring. Vi är
minst lika långt från att åstadkomma detta nu som under alla tidigare år, vilket vi fick reda
på igår kväll.
När det kommer till att genomföra åtagandena tycker vi att det saknas en ordentlig strategi.
Detsamma gäller händelsevis kommissionens lagstiftningsprogram. Ni borde vara
världsmästare på praktiskt genomförande, inte på planering! Av de 200 punkter för
kodifiering som meddelats för 2007 har hittills endast 23 faktiskt överlämnats till
parlamentet och endast sex av de 43 nya punkter som meddelats har hittills lagts fram.
Det föranleder följande fråga: Varför talar vi överhuvudtaget om programmet om ni inte
kommer att genomföra det i praktiken? Ni måste verkligen bli bättre 2008.
Bárbara Dührkop Dührkop, för PSE-gruppen . – (ES) Herr talman! Jag vill tacka
kommissionen. Ett arbetsprogram är inte bara en principförklaring utan ett verktyg för att
genomföra specifik politik.
Minsta försök till genomförande kan dock vara en pärla och jag anser att de verkliga pärlorna
i arbetsprogrammet är initiativ som sätter EU:s medborgare i centrum, initiativ som rör
till exempel patientsäkerheten, kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster eller möjligheten
att förena familj och yrkesliv, som José Manuel Barroso sa i sitt anförande här. Vi hade velat
ha det här skriftligt, lika detaljerat som en del av arbetsprogrammet.
Den största pärlan av alla är dock kanske förslaget till ett direktiv för att bekämpa
diskrimineringen i alla medlemsstater. Vi behöver det här direktivet i år, som är Europeiska
året för lika möjligheter för alla, eftersom vi måste visa att diskriminering inte bara är en
social, moralisk och politisk miss utan även ett slöseri med mänskliga resurser.
I reformfördraget står det att EU inte bara måste främja social sammanhållning utan även
icke-diskriminering. Därför behövs det rätt direktiv eftersom alla europeiska länder måste
ha samma skydd mot diskriminering. Det får inte finnas någon diskrimineringshierarki.
29

30
SV
Ett Europa som tolererar någon form av diskriminering kan inte ge sig ut för att vara en
förebild för någon.
Jag har dock ett problem här och det är Europaparlamentets roll i den här frågan. Allt vi
har är dess yttrande och det är ganska ironiskt att vi här uppmuntrar jämlikhet samtidigt
som, när det rör sig om institutioner, vissa är mer jämlika än andra.
Jag beklagar också att det i arbetsprogrammets inledning knappt nämns någonting om
diskrimineringen och integrationen av invandrare. Vi uppmanar kommissionen att hålla
det löfte som den gav till parlamentet om att EU:s åtgärder kommer att omfatta alla former
av diskriminering.
Sophia in 't Veld, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! José Manuel Barrosos slogan
är ”EU ska visa resultat”, men dessa resultat måste även ske på området immateriella affärer,
inte bara på marknaden.
José Manuel Barrosos kommission skulle bli en försvarare av medborgarnas fri- och
rättigheter. Det har hittills varit en stor besvikelse men med mindre än två år kvar finns det
kanske ljus i slutet av tunneln. Vad mig anbelangar är höjdpunkten i arbetsprogrammet
2008 förslaget till ett direktiv om jämlikhet utanför arbetsmarknaden, det vill säga ett
allmänt förbud mot diskriminering.
Äntligen lyssnar kommissionen på vad parlamentet har efterlyst de senaste åren. Den här
frågan måste prioriteras. Kommissionen måste dock garantera bättre efterlevnad av den
befintliga lagstiftningen eftersom det finns en diskrepans mellan de utmärkta lagar mot
diskriminering som vi redan har och kommissionens oförmåga att faktiskt se till att de
följs.
Antidiskrimineringsprincipen måste även införas på andra områden, till exempel arvsskatter
och testamenten, och kommissionen måste i det avseendet inse att det finns moderna
familjekonstellationer.
Jag välkomnar även förslagen att upprätthålla jämställdheten mellan män och kvinnor, till
exempel genom att kunna förena arbete och familj.
När det gäller kvinnors ställning på arbetsmarknaden är förslagen om ökad flexibilitet
viktiga. Flexibilitet råkar vara bra för kvinnor. Strikta regler om anställningsskydd är till
nackdel för kvinnor.
En interkulturell dialog framhävs som en prioritering. Tanken är att undanröja sociala
spänningar med hjälp av dialog. I verkligheten handlar detta ofta om en interreligiös dialog
och därför invänder jag mot det, herr kommissionsledamot. Det finns ingenting konkret
i förslagen för det kommande året och det är därför oklart vad den interkulturella dialogen
kommer att handla om. Jag befarar dock att det kanske rör sig om det årliga fotografiet av
José Manuel Barroso tillsammans med de i allmänhet konservativa andliga ledarna.
Jag skulle vilja att agendan för dessa ...
Europaparlamentets överläggningar
Tatjana Ždanoka, för Verts/ALE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag vill göra er uppmärksam
på följande frågor. Den första handlar om den fleråriga strategin för att upprätta ett område
med frihet, säkerhet och rättvisa. I förslaget till reformfördrag fastställs rättigheter för
personer som tillhör minoriteter. Jag anser att vi nu verkligen behöver en gemensam
EU-politik för minoriteters rättigheter och social integration – det framgår tydligt av den
senaste tidens händelser i Italien. På tal om att låta medborgarna komma i första hand är
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
jag säker på att vi än en gång måste återvända till begreppet samhällsmedborgarskap, som
omfattar alla människor som är stadigvarande bosatta i EU. Herr Frattini! Kommissionen
bör ta ställning i frågan.
När det gäller flerspråkigheten måste EU i sin politik för att främja den språkliga mångfalden
ta hänsyn till att det inte bara finns officiella språk utan även regionala språk och
minoritetsspråk. Dessa språk bör också gynnas av flerspråkighetspolitiken.
Patrick Louis, för IND/DEM-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det
finns ett slags ironi i att kommissionen hävdar att den vill sätta i medborgarna i centrum
för det europeiska projektet i sitt lagstiftningsprogram för 2008.
Det stämmer att medborgaren, den stackars obetydliga medborgaren, aldrig förut har stått
i centrum för makthavarna i Bryssel, Frankfurt och Luxemburg, där praktiskt taget all makt
hädanefter kommer att vara koncentrerad, med andra ord i händerna på institutioner som
inte ens respekterar demokratins grundläggande principer.
Hur kan vi då påstå att vi främjar våra medborgares välfärd i globaliseringens tid när vi i
själva verket håller på att överge republikens principer, som är folkstyre, av folket för folket?
Omsorg om medborgaren innebär att respektera vad den har att säga. I det avseendet är
Lissabonfördraget en förolämpning mot folket i våra nationer, eftersom man bara har
klippt och klistrat ur det konstitutionsfördrag som förkastades med överväldigande majoritet
och eftersom det bekräftar de nuvarande fördragens logik som hindrar oss från att
kontrollera euron, skydda våra marknader, skydda våra gränser från olaglig invandring
och försvara oss i internationella handelsförhandlingar.
Framförallt – och dessa synpunkter är särskilt avsedda för mina franska kolleger i alla
grupper i parlamentet – förändrar Lissabonfördraget inte det dogmatiska begreppet
konkurrens utan motvikt, utan nationella intressen, utan gränser och utan någon känsla
för demokrati. Dess stadga om de grundläggande rättigheterna, som har företräde framför
enskilda medlemsstaters rättigheter, undanröjer den föreställning om republikens
medborgare som fastställs i vår konstitution och ersätter den med den farligaste formen
av mångkulturalism. När det gäller den europeiske medborgaren har ingen någonsin träffat
honom: han existerar faktiskt inte.
Avslutningsvis vill jag därför säga att om någon här oroar sig över medborgaren så låt den
personen börja med att kräva en allmän folkomröstning om Lissabonfördraget.
Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Ur vårt
perspektiv i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater
i Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor vill jag säga följande tre saker.
För det första välkomnar vi varmt att kommissionen har tagit med ett förslag till en
Europabolagsordning i sitt lagstiftningsprogram för nästa år. Det är någonting som
parlamentet har velat ha mycket länge och det är därför verkligen högst välkommet. Det
som vi tycker är beklagligt är att kommissionen i praktiken har tvingats till detta efter att
vi använt artikel 192 och valt att lägga fram ett initiativbetänkande, trots att kommissionen
har varit medveten om problemet mycket länge. Det har faktiskt nämnts upprepade gånger
i en lång rad bolagsrättsliga program ända sedan kommissionsledamot Frits Bolkesteins
tid.
För det andra tycker vi att det är ytterst beklagligt att kommissionen i år har skjutit upp
processen med att anta det fjortonde direktivet om bolagsrätt om gränsöverskridande
31

32
SV
flyttning av ett bolags säte. Det här är verkligen ett stort problem. Vi räknar med att
kommissionen tänker om och tar med det i framtida lagstiftningsprogram. Om det inte
sker ber jag att här och nu få klargöra att vi än en gång kommer att använda artikel 192
och tvinga kommissionen att lägga fram ett relevant lagstiftningsförslag.
Kommissionens föreställning om att det för att tillämpa fusionsdirektivet först skulle vara
nödvändigt att starta ett företag i ett annat land för att fusionera med det är byråkratiskt
och absurt. Vi tycker inte att det är en acceptabel lösning.
Vi vill även att kommissionen funderar lite över hur vi kan göra framsteg inom
upphovsrätten och kanske utfärda en grönbok i frågan, åtminstone under den kommande
valperioden.
Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE). - (ES) Herr talman! Det gläder oss naturligtvis oerhört
mycket att medborgarna står i centrum för det europeiska projektet. Jag måste dock påpeka
att ett av EU:s största problem är allmänhetens stora brist på kunskap om vad EU är. Jag
tror att alla vi som håller tal, undervisar eller pratar om frågan kan se det här fenomenet.
Medierna i mitt land kallade så sent som häromdagen er kollega, Benita Ferrero-Waldner,
för den schweiziska kommissionsledamoten. Det som vi behöver, år efter år, är dock en
specifik och bred informationskampanj för att föra det europeiska projektet närmare
medborgarna och gradvis öka medvetenheten om institutionerna och hur de fungerar.
Jag vill även be kommissionen om en mer korrekt definition av Europeiska året för
interkulturell dialog 2008 och smidigare kommunikation med parlamentet och utskottet
för kultur och utbildning i frågan, eftersom webbplatsen uppenbarligen har stora
begränsningar.
Europa som partner i världen
Europaparlamentets överläggningar
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-DE-gruppen . – (ES) Herr talman! 2008
kommer, som kommissionens ordförande sa, mycket riktigt att bli ett viktigt år. Det
kommer dock att vara ett övergångsår innan kommissionens mandatperiod löper ut.
En slutsats som jag tycker att vi kan dra är att José Manuel Durão Barrosos kommission,
trots de svåra omständigheter som den tvingades sköta EU-frågorna under, uppenbarligen
var vuxen uppgiften, både när det gäller interna frågor – arbetsprogrammet – och när det
gäller sin externa image.
I egenskap av gruppsamordnare i utskottet för utrikesfrågor är jag oroad över ett antal
framtida internationella händelser. Det gäller till exempel valet av Förenta staternas nästa
president och de återverkningar som detta kommer att få på konflikterna i Centralasien,
samtalen med en ny rysk president, utvecklingen av grannskapspolitiken och
anslutningsförhandlingarna, stödet vid en eventuell författning för Kosovo, resultatet av
Annapoliskonferensen i Mellanöstern, det val som vi alla vill se hållas i Pakistan, OS i Kina
efter kommunistpartiets kongress och nästa toppmöte mellan EU och Latinamerika i Peru.
Fru vice ordförande! Be dock kommissionens ordförande att vidarebefordra vårt beröm
för kommissionsledamöterna med ansvar för yttre förbindelser. Jag ser att endast Olli Rehn
är här idag och jag vill även gratulera Peter Mandelson, Louis Michel och, naturligtvis,
Benita Ferrero-Waldner.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Det viktigaste här är att EU vidtar synliga och effektiva externa åtgärder. Jag vill be er, fru
vice ordförande, att vara oerhört försiktig vid tillämpningen av bestämmelserna i det nya
fördraget för att inte äventyra EU:s bedrifter och framgångar på det utrikespolitiska området.
Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen . – (NL) Herr talman! De flesta EU-medborgare
håller med om att EU måste spela en större roll på världsarenan. Här borde rådet spela en
större roll men är ofta paralyserat eller ineffektivt på grund av interna
meningsskiljaktigheter.
Kommissionen kommer förhoppningsvis att föregå med gott exempel under det kommande
året, med början i Europa. Förhandlingarna med Turkiet måste fortskrida smidigt och vi
måste vara noga med att se till att de fortsätter på rätt spår. Det finns mycket att göra på
Balkan. Bosnien behöver hjälp med att börja bilda en stat och Makedonien behöver
förbereda sig på att inleda anslutningsförhandlingar. Vidare kommer naturligtvis EU att
förhoppningsvis göra ett viktigt bidrag till återuppbyggnaden av Kosovo. Med lite tur
kommer vi också att ha hittat en lösning på frågan om Kosovos status före årets slut eller
någon gång nästa år.
Vi vill dock verkligen att kommissionen ska fortsätta med det initiativ för Svarta havet som
den har tagit. Det är mycket viktigt att EU strävar efter regionalt samarbete runt sina gränser.
Vad kommer kommissionen att göra i fråga om den strategi för Centralasien som rådet
nyligen godkände?
Här vill jag även fråga om vi kan räkna med en ytterligare utveckling av den energipolitik
som parlamentet efterlyste tidigare i år. Detta är mycket viktigt, bland annat när det gäller
förbindelserna med den region som jag kallade ”zonen”.
Sedan har vi EU:s grannskapspolitik. Jag anser att det viktigaste under nästa år måste vara
att slutföra förhandlingarna med Ukraina. Här hoppas vi – och parlamentet kommer att
diskutera det här imorgon eftermiddag – att det kan skapas en situation i landet där det
under de kommande åren kommer att vara möjligt att sluta en ny typ av avtal, ett slags
associeringsavtal, enligt vilket Ukraina kan fortsätta reformprocessen med den nya
regeringen mot ytterligare integration med EU.
I den processen får vi inte heller glömma bort Moldavien som behöver ett nytt
partnerskapsavtal. Jag hoppas att kommissionen också kommer att presentera förslag i
den frågan nästa år.
Vi måste naturligtvis också undersöka hur vi ska hantera ett land som Georgien. Det här
är någonting som vi också kommer att debattera imorgon eftermiddag och här vi vill be
kommissionen att vara förutseende.
Slutligen har det skett mycket få framsteg med Ryssland. Vad kan vi göra för att se till att
det händer någonting? Vi föreslår nya insatser efter presidentvalet.
Annemie Neyts-Uyttebroeck, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman, mina damer och
herrar! Tyvärr måste jag säga att jag är besviken över det avsnitt i ert lagstiftnings- och
arbetsprogram som handlar om Europa som aktör i världen.
Det finns som vi alla vet lite lagstiftning på området yttre förbindelser. Här finns det dock
desto mer arbete att göra och jag anser att det som har skrivits i frågan, med ett par undantag,
i själva verket är grovt felaktigt.
33

34
SV
Europaparlamentets överläggningar
Det är uppenbarligen också svårt att tydligt identifiera Europas grundläggande problem
när det gäller utrikespolitiken. Texten innehåller lättvindiga förklaringar om att EU har en
ledande ställning i världen när det gäller fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling,
mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och så vidare. Det må vara fallet men resten
av världen ser det inte så. EU:s medlemsstater gör det bestämt inte och jag hör väldigt
mycket klagomål om att det inte är så.
Det stämmer dock att EU är den största förmedlaren av alla de saker som räknas upp. Det
är någonting helt annat att återspegla detta i vår image som världsledare, som ett organ
som tar täten på den globala arenan.
Den positiva riktningen i programförslagen för Afrika är uppmuntrande. Jag anser till
exempel att förslaget om att inleda trepartssamtal mellan EU, Afrika och Kina är särskilt
hoppfullt och positivt. Jag tycker också att förslagen om att satsa mer på att främja den
ekonomiska utvecklingen i Afrika är precis lika viktiga. Vi går således i rätt riktning även
om det fortfarande inte finns tillräckligt med specifika mål.
Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen . – (PL) Herr talman! År 2008 kommer att skilja
sig från innevarande år i det avseendet att det inte kommer att ske någon ytterligare
utvidgning av unionen. Under det kommande året kommer det dock att finnas möjlighet
att utveckla ekonomiska och politiska förbindelser mellan EU och ett antal viktiga länder
i Asien, Afrika, Latinamerika och även i till exempel Sydkaukasien, som tidigare talare
redan har nämnt.
Vi måste ha två prioriteringar för EU i åtanke. För det första, att delta i fredliga
stabiliseringsinsatser, framförallt i Mellanöstern och Sydasien. För det andra, att utöva
påtryckningar på alla våra partner för att se till att utvecklingen av våra bilaterala förbindelser
på det ekonomiska och politiska området går hand i hand med mänskliga rättigheter. Detta
gäller samtliga av våra partner, oavsett om landet i fråga är ett fattigt afrikanskt eller asiatiskt
land, ett mäktigt Ryssland eller ett snabbväxande Kina. Dessa båda områden, politik och
ekonomi å ena sidan och mänskliga rättigheter å andra sidan, får inte rivas upp och hanteras
var för sig.
Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! ”Europa som partner i
världen” är en mycket fin rubrik på kommissionens program. Det som vi faktiskt talar om
är dock EU, inte Europa, och det är arrogant att använda den rubriken överhuvudtaget, för
Europa är mycket större än bara EU.
EU vill framstå som en partner i världen och kommissionen är i sitt program mycket ärlig
med det. Den talar om en utrikespolitik som framgångsrikt sprider, främjar och skyddar
– och därför hävdar – EU:s intressen och värderingar. Hur ska det gå till? Svaret blir allt
oftare genom militära medel! EU är nu en militär aktör över hela världen. På pappret är
detta för att ge människor stöd men i praktiken hävdas EU:s intressen, eller
EU-medlemsstaternas intressen, med hjälp av militära medel. Kongo är ett bra exempel.
EU:s militära insats där har inneburit att Joseph Kabila, en envåldshärskare som EU kan
godta, nu är vald och sitter vid makten, och hans motståndare har tvingats i exil. Ett brutalt
krig har brutit ut i östra Kongo och omkring 350 000 människor har tvingats lämna sina
hem.
EU:s militära insats i Tchad har också främst inneburit att den militära ledaren Idriss Déby,
en gammal franskvän, har stärkt sin ställning. EU:s militära insatser av det här slaget är
bara en förlängning av medlemsstaternas nykoloniala politik. Det verkar vara svårt att
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
tydligt kritisera politiska vänner. Pakistan är ett bra exempel för närvarande. Grunden för
allt det här är reformfördraget som möjliggör ett klart militariserat EU. Nästa fråga är
Kosovo och vi ser vad som kan hända där. Enskilda medlemsstater har redan meddelat att
de ensidigt tänker erkänna Kosovo.
Jag uppmanar kommissionen att tydligt förkasta sådana åtgärder och inte tolerera något
ensidigt erkännande av Kosovo.
Robert Sturdy (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Med risk för att göra kommissionsledamot
Stavros Dimas upprörd igen ska jag upprepa delar av det jag sa igår kväll. Jag vill be
kommissionen att endast lagstifta där det behövs i det nya arbetsprogrammet. Se till att de
förordningar som vi redan har genomförs och att de genomförs i hela EU. Inför inte politik
som i praktiken diskriminerar industrin, företag och möjligheter inom EU.
Kommissionsledamot José Manuel Barroso nämnde någonting om utskottet för
internationell handel som ligger mig mycket varmt om hjärtat, nämligen
handelsskyddsåtgärder. Använd dem där det behövs för att skydda EU-konsumenternas
hälsa och säkerhet, men använd dem inte som en protektionistisk åtgärd. Som han mycket
riktigt påpekade lever vi i en global ekonomi och jag ser fram emot att se det.
När det gäller kommissionsledamot Peter Mandelson önskar jag honom framgång i
Världshandelsorganisationens Doha-förhandlingar. Jag hoppas att EU och Förenta staterna
kan gå vidare med jordbruksfrågan för att se till att vi når en lösning som bygger på frågor
som Euromed, som är mycket viktiga för EU. Vi har avtal med Marocko och vi måste se
över den här typen av situationer. Förenta staterna har precis fått till stånd ett frihandelsavtal
för det.
Slutligen, när det gäller de ekonomiska partnerskapsavtalen, stod kommissionsledamoten
med ansvar för handel, Peter Mandelson, för lite mer än en månad sedan fast vid sitt åtagande
att fullborda avtalsförhandlingarna före december. Vi får hoppas att han har mildrat sin
ståndpunkt och kommer att gå vidare med det.
Pasqualina Napoletano (PSE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är medvetna
om de omständigheter och begränsningar som påverkar kommissionen på det
utrikespolitiska området. Vi är därför tacksamma för kommissionens insatser, till exempel
för att se till att stöd fortsätter att nå ut till det palestinska folket efter den dramatiska
händelseutvecklingen efter valet. Här föreslår vi att kommissionen nu förbereder sig inför
möjliga framtida scenarier, oavsett om Annapoliskonferensen blir en framgång – som vi
hoppas att den blir – eller ett misslyckande.
Som redan har sagts hade vi uppriktigt sagt förväntat oss mer av grannskapspolitiken än
den kortfattade lägesrapport som finns med i programmet. En debatt har inletts om
Medelhavspolitikens framtid – jag vet inte om president Nicolas Sarkozy kommer att välja
att ta upp frågan i sitt tal idag – och kommissionen bör tveklöst göra en mer detaljerad
bedömning av den politiken. Den bör också komma med förslag inför framtiden, och då
involvera parlamentet mer än den har gjort tidigare, med tanke på att vi imorgon ska
diskutera parlamentets betänkande om grannskapspolitiken.
Dessutom uppmanar vi till större överensstämmelse mellan EU:s interna politik – till
exempel jordbruk, fiske, handel och invandring – och vår politik för utvecklingssamarbete
med de fattigaste länderna, framförallt i Afrika.
35

36
SV
Europaparlamentets överläggningar
Slutligen anser vi att hänvisningen till Latinamerika är mycket svag. Vi räknar uppriktigt
med att förbindelserna mellan EU och denna stora kontinent får en mer framskjuten plats
på EU:s agenda, med tanke på att Latinamerika har så stor betydelse för miljöbeslut och
andra politikområden som handel och energi. Det här var således de huvudpunkter som
jag ville framhäva för min grupps räkning.
Maria Martens (PPE-DE). - (NL) Herr talman! Jag talar här i egenskap av gruppsamordnare
i utvecklingsutskottet. Det lär därför inte komma som någon överraskning att jag vill
gratulera kommissionen till att den framhäver välstånd, solidaritet, säkerhet och frihet och
stärker EU:s roll i världen.
Alla dessa saker har en direkt inverkan på situationen i fattiga länder. Fattigdom, krig och
instabilitet i utvecklingsländerna har en direkt inverkan på vår kontinent. Det ligger inte
bara i dessa länders intresse utan även i Europas intresse att visa solidaritet och stöd för
fattiga länder. Det är endast genom att samarbeta med fattiga länder som vi kan hitta
lämpliga lösningar på problem som migration, energi och klimatförändring. Precis som
kommissionsledamoten säger behövs det omedelbart en heltäckande och sammanhängande
strategi.
Det är här som det är så viktigt för Europa och Afrika att tillsammans arbeta för att skapa
en gemensam EU-Afrika-strategi för Afrikas utveckling. Denna kommer att utformas vid
Afrika-toppmötet i Lissabon i december. Jag hoppas att det kommer att utgöra ett bra
exempel på ett nytt sätt att samarbeta.
När det gäller vår politiks effektivitet tror jag starkt på betydelsen av kvalitetskontroll och
konsekvensanalys, samt behovet av att minska byråkratin. Jag hoppas att parlamentet och
kommissionen på det här sättet kan samarbeta väl och att kommissionen därför, i
vederbörlig ordning, regelbundet och i god tid kommer att underrätta oss om situationen.
Margot Wallström, kommissionens vice ordförande . − (EN) Herr talman! Jag vill först tacka
er alla för era synpunkter, detaljerade eller allmänna, kritiska eller positiva till
kommissionens förslag till arbetsprogram för nästa år. Diskussionens bredd visar även
vilken bredd som finns i EU-institutionernas uppgifter, uppdrag och verksamhet. Den
sträcker sig från synpunkter om fiskeripolitiken eller fiskeavtal med Tanzania till
fredsprocessen i Mellanöstern – hela spektrumet av verksamheter som vi är involverade i.
Jag tycker också att den här debatten visar att de överordnade målen som José Manuel
Barrosos kommission har ställt upp fortfarande är aktuella och angelägna. Det handlar om
välstånd, säkerhet, solidaritet och – i allt vi gör – EU:s roll på den globala arenan. Detta
framgick också mycket tydligt av de sista anförandena.
Jag har nu följt det här förfarandet och samarbetat med Europaparlamentet, både i utskotten
och här i kammaren. Jag tycker att vi kan säga att förbättringen av förfarandet även har
inneburit en förbättring av kvaliteten hos vårt förslag till ett nytt lagstiftnings- och
arbetsprogram. Jag uppskattar även att alla mina kolleger i kommissionen har besökt sina
utskott. Jag tror att det har varit mycket uppskattat eftersom vi har kunnat lägga till eller
ändra en del detaljer under processen. Jag hoppas att vi i fortsättningen kan göra det ännu
mer politiskt. Era synpunkter har också visat att vi är här för att diskutera det politiska
innehållet och den övergripande balansen. Det är också tydligt att de olika politiska
grupperna kan ha olika åsikter om den övergripande balansen.
Jag vill kommentera innehållet när det gäller fyra eller fem specifika frågor. För det första
återkommer de här frågorna nästan varje vecka på kommissionens agenda. För att börja
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
med Lissabonprocessen och sysselsättningstillväxten tycker jag för första gången att vi
åstadkommer mycket synliga resultat. Det stämmer inte att det är ett fullkomligt
misslyckande och att vi inte kan se några förbättringar. Vi har skapat ett tydligare fokus
på Lissabonagendan. Vi har skapat ett större politiskt ansvar och vi har ett slags resultattavla
där vi kan ge landspecifika rekommendationer – positiva eller negativa synpunkter på vad
varje medlemsstat gör. Vägen framåt är fortfarande större fokus, större politiskt ansvar
och synligare åtgärder. Det här är EU:s långsiktiga mål, långsiktiga syfte, men vi måste
fortsätta att sätta press på medlemsstaterna att åstadkomma resultat.
Ett annat område rör de sociala frågorna och den sociala agendan som är en särskilt viktig
fråga för den socialdemokratiska gruppen i parlamentet, av deras synpunkter att döma.
Här hade vi även några specifika frågor om tjänster av allmänt intresse. Kommissionen har
länge insett vikten av tjänster av allmänt intresse och vi har diskuterat just den frågan under
många år.
Det gläder oss att vi har enats om Lissabonfördraget och protokollet om tjänster av allmänt
intresse. Nästa vecka kommer kommissionen som ett led i översynen av den inre marknaden
att anta ett meddelande där vi beskriver hur vi kommer att ta itu med tjänster av allmänt
intresse. Jag hoppas att parlamentet mycket noga kommer att studera vårt meddelande
och de medföljande dokumenten, där vi förklarar hur och när reglerna om statligt stöd
gäller för dessa tjänster av allmänt intresse, samt hur reglerna om offentlig upphandling
ska tillämpas.
Jag vill klargöra att kommissionen inte vill avsluta debatten. Den vill att debatten ska vara
inriktad på de problem som finns så att vi även kan koncentrera våra insatser på att ta fram
konkreta lösningar. Diskussionen kommer således att fortsätta och vi hoppas att parlamentet
kommer att medverka i debatten.
Den andra stora frågan handlar om energi och jag tackar för era utförliga synpunkter.
(Talmannen avbröt talaren och bad om ordning i kammaren.)
Jag kommer inte att kunna gå in på alla de detaljer som har nämnts i debatten. Jag är säker
på att dialogen kommer att fortsätta i de berörda utskotten och även i Europaparlamentet.
För att upprepa innehållet i vårt förslag så finns det fyra olika initiativ i energipaketet. Ni
har berört frågan eftersom det är ett policydokument som främst handlar om den inre
energimarknaden, om försörjningstryggheten och den tekniska utvecklingen.
Det kommer att ske en översyn av direktivet om oljelager. Det kommer att ske en fullständig
översyn av direktivet om byggnaders energiprestanda, vilket var en fråga som särskilt togs
upp i debatten. Det kommer även att ske en översyn av direktivet om beskattning av
energiprodukter, eftersom beskattning kan användas för att främja miljövänlig konsumtion.
Nästa fråga som ständigt står högst upp på vår politiska agenda, inte bara i kommissionen
utan säkert även här i parlamentet och i alla regeringar runt om i Europa, är naturligtvis
migrationsfrågan.
Ordförande José Manuel Barroso förklarade klart och tydligt hur vi tar itu med frågan. Jag
kan försäkra er att frågan, tack vare vår kollega Franco Frattini, finns på kommissionens
agenda nästan varje vecka med ständiga diskussioner och förslag för att ta itu med
migrationsfrågan. Som ni vet kommer inte politik om laglig migration att stå i fokus nästa
år eftersom vi redan har antagit ett antal förslag om laglig migration. Det kommer således
inte att vara den främsta frågan nästa år.
37

38
SV
Det kommer dock att finnas två prioriterade initiativ 2008. Det kommer dels ett direktiv
om villkor för inresa och vistelse för säsongsarbetare och dels ett direktiv om inresa, tillfällig
vistelse och bosättning för företagsinternt utstationerad personal och avlönade praktikanter.
Det är vad ni kan vänta er på det här specifika området.
När det gäller kommissionens huvudsakliga ståndpunkt i dessa frågor hänvisar jag er till
vad ordförande José Manuel Barroso sa i debatten. Ni kommer därför att se att de här
frågorna fortfarande kommer att stå högst upp på agendan nästa år.
När det gäller de yttre förbindelserna – eftersom ni även nämnde alla de utrikesfrågor och
de insatser och evenemang där EU förväntas delta och spela en viktig roll – har vi tre
strategiska initiativ nästa år. Vi har ett strategidokument om utvidgningen, en rad
lägesrapporter om EU:s grannskapspolitik – eftersom många av er nämnde det – och ett
meddelande om konkreta uppföljningsåtgärder till den gemensamma EU–Afrika-strategin.
Vi kommer därför att ha många chanser att diskutera utrikesfrågorna nästa år.
Eftersom det här är min andra mandatperiod i kommissionen kan jag berätta att jag ser ett
mycket större fokus på genomförande – vilket också har nämnts i debatten. Vi kämpar
dagligen med att se till att vi fokuserar på genomförande och en rättsakt är aldrig bättre än
sitt genomförande. Vi kommer att fortsätta fokusera på det.
Jag kan även berätta att det inte stämmer att vi inte når ut. Om vi ser till den senaste
Eurobarometern har vi aldrig haft så positiva siffror när det gäller de konkreta resultat som
vi har åstadkommit. Det är när debatten i Europaparlamentet och de konkreta åtgärderna
och resultaten blir synliga för medborgarna som vår demokratiska legitimitet också ökar
och det är det som vi måste fokusera på.
Vi kommer även att infoga en sammanfattning för medborgarna i alla våra förslag nästa
år. Innan årets slut kommer vi att lägga fram en ny Internetstrategi, eftersom en del av er
har bett om det. I början av nästa år kommer vi även att lägga fram en ny audiovisuell
strategi. Det är viktigt att vi tillsammans fokuserar på ett antal
kommunikationsprioriteringar och ni kommer att få se förslag på interinstitutionella
kommunikationsprioriteringar i vårt arbetsprogram.
Slutligen är det Europeiska året för interkulturell dialog nästa år, vilket kommer att invigas
under det slovenska ordförandeskapet i början av januari. Det kommer att vara en
förinvigning i december, där Europaparlamentet kommer att medverka, och vi räknar med
att Europaparlamentet kommer att delta aktivt under hela året.
Tack än en gång för debatten. Om ni tycker att det saknas några viktiga frågor i lagstiftningsoch
arbetsprogrammet betyder det inte att dessa har åsidosatts. Kommissionen kommer
att fortsätta att uppdatera planerna varje månad, bland annat med initiativ som inte har
lyfts fram eller initiativ som har blivit nödvändiga till följd av oväntade händelser.
Dialogen mellan Europaparlamentet och kommissionen upphör inte idag. Vi kommer att
fortsätta att samarbeta i den positiva anda som har kännetecknat hela det här utförandet
och förfarandet och vår gemensamma ambition som uttrycks i arbetsprogrammet. Jag ser
att det är mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt och vi har liknande åsikter om
de övergripande målen och prioriteringarna för 2008. Jag hoppas även att ni kommer att
stödja arbetsprogrammet i ert resolutionsförslag och att vi kommer att skapa utmärkta
förutsättningar för ett fortsatt samarbete.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
13-11-2007

13-11-2007
SV
Talmannen. – Jag tackar mina kolleger för deras inlägg i debatten,
kommissionsledamöterna för deras närvaro och särskilt Margot Wallström för hennes
charm och mod.
Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum under sammanträdesperioden i december.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Europaparlamentets överläggningar
Richard Corbett (PSE), skriftlig . – (EN) I sitt anförande likställde Hartmut Nassauer
nästan mängden lagstiftning med mängden byråkrati. Det är milt sagt alltför förenklat.
Europeisk lagstiftning med gemensamma regler för den inre marknaden – i stället för 27
motstridiga och olika regler – gör livet enklare för företagen och minskar byråkratin.
Lagstiftning som skyddar folkhälsan eller miljön kanske kostar pengar på kort sikt men
sparar betydligt större summor på lång sikt.
Naturligtvis vill vi alla undvika onödig administration och byråkrati, men det är löjligt att
ge intryck av att all lagstiftning är ovälkommen för att den oundvikligen leder till byråkrati.
Katalin Lévai (PSE), skriftlig. – (HU) Mina damer och herrar, herr talman! Jag välkomnar
kommissionens arbetsprogram 2008 i vilket EU:s framtid och de kommande stegen i EU:s
utveckling definieras. Jag tycker att det är viktigt att betona att dokumentet måste innehålla
både principer och specifika rekommendationer för att vi ska kunna vidta nödvändiga
åtgärder i europeisk politik, särskilt på det socialpolitiska området. De senaste årens ständigt
ökande invandring är en stor utmaning för alla länder i EU. Det finns fortfarande inga
tillfredsställande svar på hur man ska ta itu med de sociala och ekonomiska problem som
är förenade med detta.
Jag håller med om att man i arbetsdokumenten har en integrerad syn på migration och
uppmanar till en välorganiserad arbetskraftsinvandring som är nödvändig för den
ekonomiska utvecklingen. Europa behöver arbetskraft från andra länder. Trots det utsätts
den med jämna mellanrum för diskriminering och olika illdåd. Vi får inte ge upp de
grundläggande kraven på mänsklighet och välvilja i vår europeiska migrationspolitik.
Mottagningsprogrammen för flyktingar måste innehålla sysselsättning, utbildning och full
integration av invandrare i det europeiska samhället på det mänskliga planet, och framförallt
bekämpning av främlingsfientlighet och rasism.
Laglig invandring måste stödjas och samtidigt behövs det effektiva insatser mot olaglig
invandring och människohandel. Det är nödvändigt att ta fram en gemensam europeisk
flyktingpolitik för att åstadkomma allt detta.
Det behövs bättre, mer heltäckande och konsekvent tillämpad lagstiftning för detta och
för att EU ska vinna medborgarnas förtroende.
Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig . – (EN) Jag välkomnar kommissionens
presentation av sitt arbetsprogram för 2008. Jag anser att dess förhållningssätt till de
utmaningar som EU för närvarande står inför, till exempel volatiliteten på
finansmarknaderna, bekämpningen av klimatförändringen och säkerställandet av
energiförsörjningen, visar att EU gemensamt kan åstadkomma saker som ingen medlemsstat
skulle kunna åstadkomma på egen hand. Det enda sättet för EU att försäkra sig om
medborgarnas fortsatta förtroende är att erbjuda ledarskap och åstadkomma resultat på
dessa områden.
39

40
SV
Jag vill dock höja att varningens finger när det gäller kommissionens hållning inom två
särskilda områden. Jag anser att försöken att utveckla en EU-omfattande skattebas är
malplacerade. Medlemsstaterna kommer att fortsätta att ha ensam behörighet i
skattepolitiken och förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är trots
förespråkarnas protester ett försök att undergräva medlemsstaternas behörighet på området.
Jag anser att detta automatiskt kommer att leda till en harmonisering av skatterna och jag
motsätter mig helt en sådan åtgärd. Sådana initiativ leder bara till splittring mellan
medlemsstaterna och undergräver medborgarnas förtroende för EU-projektet.
För det andra anser jag att det är av största vikt att kommissionen hittar rätt balans i den
kommande utvärderingen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den parallella
debatten om EU:s budget.
5. Omröstning
ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman
Talmannen. - Nästa punkt är omröstningen.
(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)
5.1. Bulgariens och Rumäniens medverkan i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (omröstning)
– Betänkande: Markov (A6-0413/2007)
5.2. Avtal EG/Ukraina om viseringar för kortare vistelse (omröstning)
– Betänkande: Kudrycka (A6-0363/2007)
5.3. Återtagandeavtal mellan EG och Ukraina (omröstning)
– Betänkande: Kudrycka (A6-0364/2007)
5.4. Viseringar för kortare vistelse mellan Europeiska gemenskapen och Moldavien
(omröstning)
– Betänkande: Marinescu (A6-0426/2007)
5.5. Avtal om återtagande mellan EG och Moldavien (omröstning)
– Betänkande: Marinescu (A6-0427/2007)
5.6. Interoperabiliteten för digitala interaktiva televisionstjänster (omröstning)
– Betänkande: Weber (A6-0390/2007)
– Före omröstningen:
Europaparlamentets överläggningar
13-11-2007

13-11-2007
SV
Henri Weber (PSE), föredragande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! I och med
att televisionen, telekommunikation och Internet flätas samman har televisionen blivit ett
interaktivt medium och tv-tittarna har blivit ”aktörer”.
Tittaren kan nu söka på innehåll, välja program och komma med synpunkter på sändningar.
För att göra detta krävs det dock allt fler apparater. För att underlätta användningen av
denna utrustning och för att undvika ytterligare kostnader för konsumenten måste
apparaterna kunna kommunicera med varandra och fungera tillsammans. Detta kallas
”kompabilitet”.
Det betänkande som presenteras idag är ett försök att främja kompabiliteten inom EU.
Syftet är också att garantera respekten för mångfald i information och innehåll i den nya
tekniska eran. Detta innebär att offentliga myndigheter på både nationell nivå och EU-nivå
måste bedriva en aktiv, stabil och försiktig politik.
5.7. Uppgifter inom fiskerisektorn och vetenskapliga utlåtanden om den
gemensamma fiskeripolitiken (omröstning)
– Betänkande: Casaca (A6-0407/2007)
5.8. Talmanskonferensens sammansättning (omröstning)
– Betänkande: Papastamkos (A6-0355/2007)
– Före omröstningen:
Georgios Papastamkos (PPE-DE), föredragande. – (EL) Herr talman! Antalet grupplösa
ledamöter kan öka när som helst på grund av oförutsedda händelser. Detta ligger i linje
med de befintliga politiska gruppernas politiska sammanhållning och möjligheten att
skapa enighet bland de grupplösa ledamöterna, förutsatt att de är tillräckligt många för att
bilda en politisk grupp.
När det gäller lagstiftningspolitiken bör arbetsordningens bestämmelser om
talmanskonferensens sammansättning således inte begränsas till fall med ett fåtal grupplösa
ledamöter.
Europaparlamentets arbetsordning innehåller främst bestämmelser med lång giltighet. De
bör ge användbara resultat, inte bara då lagstiftningen eller ändringsförslaget antas utan
även om omständigheterna ändras i framtiden.
Därför bör särskilda omständigheter, som kan komma att ändras när som helst och mycket
väl kan komma att återgå till hur det var förut, inte leda till att det antas nya regler varje
gång. Den här frågan rör parlamentets självständighet, självbestämmande och förmåga att
organisera sig och jag ber er att rösta för.
5.9. Ändring av arbetsordningen mot bakgrund av ledamotsstadgan (omröstning)
– Betänkande: Friedrich (A6-0368/2007)
– Före omröstningen:
Europaparlamentets överläggningar
Ingo Friedrich (PPE-DE), föredragande . – (DE) Herr talman! Helt kort handlar det här
om ändringen av arbetsordningen i ljuset av den nya stadgan från 2009. Den är tänkt att
41

42
SV
stärka enskilda ledamöters initiativrätt, skapa större öppenhet, ge en tydlig definition av
vilka handlingar som kan komma att kontrolleras och den erbjuder vad jag anser vara en
intelligent lösning på språkfrågan, så att de mindre språken inte diskrimineras. Eftersom
vi inte har debatterat den här frågan anser jag att det är viktigt att ni informeras om den.
Tack för er uppmärksamhet.
5.10. Gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet (omröstning)
– Betänkande: Scheele (A6-0365/2007)
Talmannen. - Med tanke på hur lång tid den kommande omröstningen om betänkandet
av Peter Liese (A6-0402/2007) kommer att ta och att det högtidliga mötet måste hållas
kl. 12.00 föreslår jag att vi flyttar fram omröstningarna om betänkandena av Romana
Jordan Cizelj (A6-0376/2007), Pál Schmitt (A6-0415/2007) och Vittorio Prodi
(A6-0411/2007) och lägger omröstningen om Peter Lieses betänkande efter det högtidliga
mötet.
(Parlamentet godkände förslaget)
5.11. Stadgar för Euratoms försörjningsbyrå (omröstning)
– Betänkande: Jordan Cizelj (A6-0376/2007)
5.12. Idrottens roll i utbildningen (omröstning)
– Betänkande: Schmitt (A6-0415/2007)
5.13. Temainriktad strategi för markskydd (omröstning)
– Betänkande: Prodi (A6-0411/2007)
(Sammanträdet avbröts kl. 11.55 och återupptogs kl. 12.00)
6. Högtidligt möte – Frankrike
Europaparlamentets överläggningar
ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman
Talmannen. - President Nicolas Sarkozy, kolleger, mina damer och herrar!
Europaparlamentet har nöjet att hälsa er, som Republiken Frankrikes president, välkommen
hit idag till det högtidliga mötet i Strasbourg. Ert besök är en mycket stor ära för den här
institutionen och jag kan försäkra er om att parlamentsledamöterna ivrigt har sett fram
emot ert tal, vilket framgår av att så många av mina parlamentskolleger är samlade här
idag. Under presidentvalskampanjen och sedan på nytt efter valet den 6 maj bekräftade ni
än en gång konsekvent och orubbligt att byggandet av Europa var en av era viktigaste
prioriteringar och att det därför också skulle vara en av den franska regeringens främsta
frågor.
Talmannen. – Herr president! Redan 1849 talade den store franske författaren Victor
Hugo för en union av europeiska stater. Under de århundraden som har gått sedan dess
har det gjorts viktiga insatser och framsteg i den europeiska integrationens historia,
13-11-2007

13-11-2007
SV
framförallt på fransmännens initiativ. De omfattar inte minst den nuvarande Europeiska
unionens ursprung, som är ett resultat av den plan som Robert Schuman presenterade
1950. Robert Schuman hade ett nära samarbete med Jean Monnet.
Nu när vi är samlade här i Strasbourg vill jag hedra Pierre Pflimlin som var Frankrikes
premiärminister, Europaparlamentets talman och Strasbourgs borgmästare under många
år. Det var särskilt smärtsamt att det var Frankrikes medborgare som i en folkomröstning
förkastade förslaget till konstitutionsfördrag, som innehöll så många viktiga svar för
Europas framtid. Herr president! Strax innan ni valdes klargjorde ni emellertid att ni, som
ert lands statschef, skulle göra ert yttersta för att föra Frankrike tillbaka i rampljuset i Europa.
Utan tvekan visade ni snabbt och bestämt denna föresats genom att bidra till att försöka
få fram en lösning i förhandlingarna om reformfördraget och genom att stödja den
dåvarande ordföranden i rådet, förbundskansler Angela Merkel, i hennes arbete med detta.
Jag vill avsluta med att påminna om att ni efter valet var så vänlig att bjuda in mig till
Élyséepalatset som er första icke-franska gäst. Jag vill ta tillfället i akt att på
Europaparlamentets vägnar än en gång tacka er för inbjudan. Ni visade nämligen inte bara
ert engagemang för Europa utan – viktigast av allt – ni uttryckte i inbjudan er uppskattning
för Europaparlamentet som det organ som representerar folket i EU.
(Applåder)
Den 2 juli, ett par veckor efter det att ni valdes, talade ni till folket i Strasbourg. Ni sa att ni
ville att Frankrike skulle ta sitt ansvar och att alla européer skulle vara medvetna om sitt
ansvar inför historien. Ni ville starta debatter, ställa frågor och ta upp alla ämnen. Herr
president! Vi ser ivrigt fram emot ert tal. Jag välkomnar er att tala till Europaparlamentet.
(Applåder)
Nicolas Sarkozy, Republiken Frankrikes president . – (FR) Herr talman för
Europaparlamentet, ärade ledamöter, herr kommissionsordförande, mina damer och
herrar! Jag tackar er för att ni har bjudit in mig för att tala för er här i den byggnad där EU:s
demokratiska hjärta slår.
Jag tackar er för att ni ha gett mig möjligheten att göra det nu, vid en tidpunkt då EU, efter
viss uppenbar tvekan, tar sig samman och börjar agera.
Jag tackar er för att ni ger mig möjlighet att inför er upprepa Frankrikes engagemang för
EU och att tydligt förklara att nejet i omröstningen om EU:s konstitutionsfördrag inte var
ett uttryck för att det franska folket vände EU ryggen utan ett uttryck för att de förväntade
sig bättre saker av EU.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Hoppet har ända från början burit fram den europeiska integrationen. Nu – och detta är
ett ansvar som vi alla bär – räknar folket med att EU infriar dessa förhoppningar. Hopp
om fred, hopp om broderskap, hopp om framsteg. Detta hopp föddes ur 1900-talets stora
tragedier. Detta hopp föddes ur miljontals mäns, kvinnors och barns blod och tårar. Detta
hopp föddes ur oerhört lidande. Det är hoppet om att Europas folk aldrig mer kommer att
föra krig mot varandra, om att vi aldrig mer kommer att se försök till besegring, dominans
och utrotning på europeisk mark, vilket drev våra nationer mot gränsen för materiell och
moralisk förödelse.
43

44
SV
Europaparlamentets överläggningar
Europatanken kom till stånd för att stora européer en dag sträckte ut en hand mot varandra
över gränserna, gränser för vilka så många människor hade mist livet. Och det folk som
hade lidit så mycket följde efter och bestämde sig för att hat hörde till det förflutna och att
det som behövdes nu var vänskap.
Den europeiska integrationen var möjlig eftersom vårt folk var förfärade över vad de hade
gjort. De vägrade att bråka mer eftersom de innerst inne visste att ett nytt krig vore
ödesdigert. Istället valde de att älska varandra, att förstå varandra, att samarbeta för att
skapa ett gemensamt öde.
Den europeiska integrationen måste ses för det den är: en moralisk nödvändighet, en
politisk nödvändighet, en andlig nödvändighet.
Den europeiska integrationen är ett uttryck för en gemensam önskan hos Europas folk
som erkänner värderingar, som erkänner en gemensam civilisation och som vill hålla dessa
värderingar och denna civilisation levande.
EU får inte bara vara en apparat. EU får inte vara en administrativ apparat. EU får inte vara
en juridisk apparat som spottar ur sig normer, förordningar och direktiv, en förfarandeoch
regelapparat.
EU får inte hållas åtskilt från verkligheten, åtskilt från känslor, åtskilt från människors
passioner. EU kan inte bli verklighet och har ingen chans att existera om det för miljontals
män och kvinnor, oavsett övertygelse, inte känns levande, inte talar till dem eller ger dem
hopp om ett bättre liv och en bättre värld. EU kommer antingen att vara ett fantastiskt
ideal eller så kommer det att upphöra att existera.
När folket säger nej kan vi inte säga att de har fel. Vi måste fråga varför de sa nej.
Som vi alla vet – och jag röstade förresten ja – handlade Frankrikes och Nederländernas
nej dessvärre om mycket mer än att förkasta en text, hur viktig den än var.
Som vi alla vet var detta nej det tydligaste tecknet på en djup förtroendekris som inte kan
ignoreras och som måste lösas.
Alla som älskar Europa måste ta detta nej från två av de folk som grundade och alltid har
stått bakom gemenskapen på största allvar.
Nejet var ett uttryck för en djup oro. Miljontals män och kvinnor hade börjat förlora tilltron
till EU. Varför? För att de upplevde att EU inte längre gav dem tillräckligt skydd. För att de
upplevde att EU hade blivit likgiltigt inför de svårigheter som de mötte i sina liv. Huruvida
denna känsla är orättvis eller ej är irrelevant. Jag är övertygad om att miljontals män och
kvinnor, i alla våra länder, delar den känslan.
Detta nej var en katastrof. Det försatte EU i den allvarligaste krisen i dess historia. Denna
kris, som kunde ha inneburit EU:s undergång, skulle emellertid också kunna vara bra för
EU eftersom den fick dem som var djupt engagerade i det europeiska projektet att fundera
över anledningarna till krisen.
Det har skett enastående framsteg sedan Europeiska kol- och stålgemenskapen bildades.
Vi här är alla företrädare för folk som hatade varandra och som försökte förgöra varandra
och vissa låg i krig med varandra i århundraden.
I början yttrade den store europén och talmannen för det första Europaparlamentet,
Paul-Henri Spaak, de allmängiltiga och eviga orden: Vi får inte glömma någonting för det
13-11-2007

13-11-2007
SV
vore vanhelgande, men vi har beslutat att bege oss ut på ett stort äventyr som, om det
lyckas, kommer att göra det möjligt för oss att bevara det som vi har gemensamt och det
som vi håller kärast.
Detta stora äventyr har pågått i ett halvt sekel, trots otaliga svårigheter.
De parlamentariska församlingarna har spelat en avgörande roll. Jag vill hedra alla dem
som medverkade i dessa eftersom de företrädde Europas medborgare i all sin mångfald.
Jag anser att vi inte bör vara rädda för denna mångfald. Vi bör respektera mångfalden, den
är vår största tillgång. Demokrati betyder debatt. Det betyder en mångfald av åsikter. Det
är motsatsen till ett system där alla tvingas tänka likadant. Europa skulle dö om vi alla var
tvungna att tänka likadant och om de som tyckte annorlunda sågs som dåliga européer.
Det finns inga dåliga européer. Vi har bara Europa, och alla bör tillåtas vara en del av Europa.
Jag tror på utbyte, jag tror på diskussion. Därför har jag alltid föredragit majoritetsstyre
före enhällighet. Och det är inget litet åtagande för en fransk president.
Enhällighet är ett system som låter ett fåtal tvinga på alla andra sin vilja. Enhällighet är
vissheten om att det aldrig kommer att fattas några storslagna eller djärva beslut, att det
aldrig kommer att tas några risker, för med enhällighet måste vi gå i samma takt som dem
som vill att Europa ska göra minst.
Enhällighet innebär maktlöshet. Enhällighet innebär att det är omöjligt att handla. Det
innebär att det är omöjligt att ändra det som har bestämts. Därför var jag för utvidgandet
av majoritetsomröstningen i det förenklade fördraget.
Jag tror på demokrati. Jag tror på att Europa måste vara så demokratiskt som möjligt.
Därför har jag alltid ansett att vi gör Europa en björntjänst om vi avstår från debatt, om vi
tystar ned kritik, om vi döljer våra meningsskiljaktigheter.
Jag är övertygad om att Europa behöver mer debatt, mer demokrati och, i slutändan, mer
politik.
EU har lyckats bryta dödläget på grund av att stats- och regeringscheferna vid toppmötet
i Bryssel fattade ett politiskt beslut, medvetna om att de höll EU:s öde i sina händer. Den
dagen i Bryssel undanröjde de olika stats- och regeringscheferna med sin politiska vilja alla
de hinder som fram till dess hade tyckts oövervinneliga.
Vad innebar politik? Det innebar att erkänna att förslaget till konstitutionsfördraget var
ett misslyckande. Det innebar att föreslå för fransmännen som hade röstat nej att förhandla
fram ett förenklat fördrag för att bryta dödläget i EU och ratificera det i parlamentet, som
jag förklarade under min presidentvalskampanj. Det franska folket gav mig behörighet att
låta det förenklade fördraget ratificeras i parlamentet.
(Applåder)
Jag ska tillägga att det är märkligt att säga att Europaparlamentet är en plats där EU:s
demokratiska hjärta slår, samtidigt som ni säger att det vore odemokratiskt att låta
Frankrikes parlament ratificera fördraget. Om EU är demokratiskt i Europaparlamentet så
är Frankrike demokratiskt i det franska parlamentet.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Politik innebar för de länder som hade ratificerat förslaget till konstitutionsfördrag, och
jag vill hedra dem och de parlamentsledamöter här som var för det, att gå med på att inleda
45

46
SV
förhandlingar om en ny, mindre ambitiös text. Vi lyckades bryta dödläget i EU eftersom
de länder som hade röstat nej gjorde en insats. Jag vill hylla dem av er som var för
konstitutionsfördraget och som gick med på att diskutera ett nytt förslag. EU har tagit sig
ur krisen eftersom det fanns samförstånd på två fronter.
Det förenklade fördraget är en politisk seger för EU. Det är en seger för det europeiska
medvetandet uttryckt genom politik.
Nu – och jag tar mitt ansvar – vore det ett misstag att tro att vi med det förenklade fördraget
har löst allting i EU, att vi kan slappna av och att det inte kommer att uppstå några fler
frågor. Det förenklade fördraget löser den institutionella krisen men det förenklade fördraget
löser varken den politiska krisen eller den moraliska krisen i EU. Det gör det möjligt för
EU att fatta beslut och handla. Det säger dock ingenting om för vilket ändamål och i vilket
syfte. Det säger ingenting om hur EU kommer att se ut imorgon och hur det kommer att
bidra till att förbättra medborgarnas liv. Det ger inte dem som hade slutat att tro på EU
någon anledning att tro på det igen.
Den institutionella frågan har lösts. Nu måste vi lösa de politiska frågorna. Vi måste
undersöka dem utan att vara rädda och debattera dem utan några tabun.
EU har valt demokrati och i en demokrati måste vi kunna debattera allting: budgetpolitik,
handelspolitik, penningpolitik, industripolitik, finanspolitik, all politik, oavsett vad den
handlar om. Annars är det ingen vits att säga att vi vill ha ett demokratiskt EU.
EU har valt demokrati och i en demokrati får oberoende aldrig förväxlas med en fullständig
brist på ansvar. Ingen bör kunna ange sitt eget oberoende som skäl till varför den inte ska
hållas ansvarig, behöva förklara sig eller granskas. I en demokrati är politiskt ansvar en
universell och grundläggande princip.
I en europeisk demokrati bör vi kunna diskutera EU:s syften och mål. Jag har föreslagit att
vi ska inrätta en visemannakommitté som ska fundera över framtiden. Jag anser också att
vi tillsammans bör kunna diskutera olika alternativ för EU:s framtid. Vi kan välja olika
vägar och jag undrar hur vi ska kunna välja rätt om vi blankt vägrar att diskutera dem.
I en europeisk demokrati bör vi kunna debattera den europeiska identiteten och nationella
identiteter. Vi bör kunna diskutera hur den europeiska identiteten byggs upp och, ursäkta
mig, försvaras. Vi bör kunna diskutera hur Europa skyddar sina nationella identiteter, som
är en av Europas tillgångar.
Vi bör inte vara rädda för dessa identiteter. Det är inget fel med att vilja bevara sin identitet.
Det är när identiteterna hotas, när människor upplever att deras identiteter angrips, som
förbittring uppstår och de blir farliga och aggressiva.
Europas folk befinner sig i en oerhört djup identitetskris. Det är en kris som påverkar både
våra nationer och den civilisationsuppfattning som alla européer delar och som förenar
Europa. Det är en kris som hänger samman med globaliseringen och kommersialiseringen
i världen.
Det var ett genidrag av EU:s grundare att lansera EU genom ekonomi, genom kol och stål,
genom handel. Politiken har dock gått för långsamt i förhållande till ekonomin, och ännu
långsammare i förhållande till kulturen. Det var ett misstag att förbise det kulturella Europa.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
13-11-2007

13-11-2007
SV
I en värld som hotas av standardisering, i en värld som domineras av teknik, där ekonomiska
värderingar tenderar att prioriteras före alla andra, kan EU inte vara EU i allmänhetens
ögon om det inte försvarar värderingar, civiliserade värderingar, andliga värderingar, om
det inte gör allt som står i dess makt för att försvara den kulturella mångfalden. Men vad
ska vi försvara, i fråga om mångfald, om vi inte har bevarat våra identiteter?
EU måste se till att det inte ses som ett hot mot identiteterna utan som en form av skydd,
ett sätt att hålla dem levande.
Även i fråga om moral är mänskliga rättigheter en del av den europeiska identiteten. Varje
gång en människa förtrycks, varje gång en person förföljs, varje gång ett barn utsätts för
övergrepp, varje gång ett folk utnyttjas någonstans i världen måste EU stödja dem för det
mänskliga rättigheternas EU står fast vid sitt ord. Det är upp till EU att sprida mänskliga
rättigheter till alla regioner i världen.
(Applåder)
Jag ska tillägga att alla de som tidigare har vägrat att försvara mänskliga rättigheter för att
vinna kontrakt både har förlorat kontrakten och har förlorat i fråga om värderingar.
(Applåder)
I den europeiska demokratin bör ordet skydd inte vara förbjudet. Om vi inte vill att våra
folk ska tröttna på att vara offer för illojal konkurrens och dumpning och en dag kräva
protektionism och stängda gränser måste vi våga debattera det som borde vara en verklig
gemenskapspreferens. Vi bör kunna göra lika mycket för att skydda oss som andra gör. Vi
bör kunna rusta oss med samma verktyg som andra har. Om andra regioner i världen har
rätt att skydda sig mot dumpning, varför skulle inte EU kunna göra det? Om alla länder
har en valutapolitik, varför skulle inte EU kunna ha det? Om andra nationer kan förbehålla
delar av sin marknad för offentlig upphandling för sina små och medelstora företag, varför
skulle inte EU kunna göra det? Om andra nationer genomför industripolitik, varför skulle
inte EU kunna göra det? Om andra nationer försvarar sina jordbrukare, varför skulle inte
EU kunna försvara sina egna jordbrukare?
(Applåder)
EU vill inte ha protektionism men EU måste kräva ömsesidighet. EU vill inte ha
protektionism men EU har en skyldighet att säkerställa sitt oberoende i fråga om energi
och livsmedel.
EU vill föregå med gott exempel i kampen mot den globala uppvärmningen men EU kan
inte acceptera illojal konkurrens från länder som inte inför några miljörestriktioner för
sina egna företag.
(Applåder)
EU är för konkurrens men EU kan inte vara ensam i världen om att göra det till en troslära.
Därför beslutade man vid toppmötet i Bryssel att konkurrens skulle vara ett medel snarare
än ett självändamål för EU.
EU har valt marknadsekonomi och kapitalism men det innebär inte total laissez-faire och
finansiell kapitalism som gynnar spekulerare och aktieägare till nackdel för företagare och
arbetstagare.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
47

48
SV
Europeisk kapitalism har alltid varit en kapitalism för företagare, en produktionsinriktad
kapitalism snarare än en spekulations- och marknadskapitalism.
Ja, jag förklarar högt och tydligt att EU har en roll att spela när det gäller att tillföra lite
välbehövlig etik till den finansiella kapitalismen. Det vi såg under krisen på
högriskmarknaden – när ett fåtal spekulerare undergrävde den globala konkurrensen – är
någonting som EU inte kan acceptera.
(Applåder)
Vi har olika idéer och olika åsikter i alla dessa frågor men det innebär inte att vi inte bör
diskutera dem. Vi måste debattera dem tills vi har lyckats nå en kompromiss som gör det
möjligt för oss att skapa en gemensam politik. Alla dessa frågor kommer att ha högsta
prioritet under det franska ordförandeskapet.
Det finns många fler frågor att debattera: omarbetningen av den gemensamma
jordbrukspolitiken, miljöbeskattning, förnybar energi och energihushållning, försvaret.
Hur kan EU vara oberoende och ha ett politiskt inflytande på världsarenan? Hur kan EU
verka för fred och stabilitet om det inte kan garantera sin egen säkerhet?
Vad innebär vårt engagemang för EU om vi inte kan diskutera inrättandet av ett europeiskt
försvarssystem och förnyandet av Atlantpakten? Vad innebär vårt engagemang för EU om
ingen av oss kan göra en insats för att garantera vår säkerhet?
Europas folk har skapat solidaritet genom allt från fördraget om upprättandet av Europeiska
kol- och stålgemenskapen till det förenklade fördraget. Detta kan vi se i regionpolitiken
men vi bör också kunna se det inom försvaret. Vi bör kunna se det i en europeisk
migrationspolitik. I ett EU där folk kan röra sig fritt mellan medlemsstaterna kan en sådan
politik endast vara en gemensam migrationspolitik. Man kan inte vara medlem i
Schengenområdet och reglera utan att informera de andra länderna, eftersom reglering i
ett land påverkar alla andra länder i Schengenområdet.
(Applåder)
När jag valdes till president i Republiken Frankrike ställde jag upp ett mål för mig själv om
att föra Frankrike tillbaka till hjärtat av den europeiska integrationen. Jag ville att Frankrike
skulle övervinna sina tvivel genom att bli mer engagerat i EU. Jag vet mycket väl att Frankrike
inte kommer att kunna få sin vilja fram i alla frågor men jag vill att Frankrike ska återta sin
plats i hjärtat av Europa.
Jag har på nytt inlett en dialog med gemenskapsinstitutionerna och jag vill tacka ordförande
José Manuel Barroso för det tillitsfulla förhållande som har växt fram mellan Frankrike och
Europeiska kommissionen. Frankrikes politik går nu ut på att nära och med fullt förtroende
samarbeta med EU:s institutioner, det vill säga Europaparlamentet och kommissionen.
Jag kommer att göra mitt yttersta för att se till att alla delar den visionen, att Förenade
kungariket ratificerar det förenklade fördraget, för Europa behöver Förenade kungariket…
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
Jag kommer att göra mitt yttersta för att inleda en dialog med länderna i Öst, länder som
ofta har haft en berättigad känsla av att man inte lyssnade på dem i tillräcklig utsträckning.
De har inte färre rättigheter för att historien har dömt vissa av Europas folk att ansluta sig
till EU senare. De har samma rättigheter som de länder som grundade unionen. Det är den
europeiska andan.
13-11-2007

13-11-2007
SV
(Applåder)
Det var det jag gjorde när jag föreslog en union för Medelhavsområdet. Jag vill inte utestänga
någon och jag vill bygga vidare på det arbete som gjorts i Barcelona. Om Barcelona hade
varit tillräckligt hade vi vetat det. Därför behöver vi än en gång vara ambitiösa.
Jag vill att Frankrike ska göra EU mer dynamiskt för om saker och ting går väl i Frankrike
kan hela EU dra nytta av det.
Ingen i Europa har något intresse av ett svagt Frankrike som inte kan växa. Ingen i Europa
har något intresse av ett Frankrike på nedgång, ett Frankrike drabbat av en identitetskris
eller ett Frankrike som är rädd för framtiden.
Jag har tagit fram ett reformprogram. Det ligger inte i Europas intresse att dessa reformer
misslyckas eftersom de kommer att göra det möjligt för Frankrike att sanera sina offentliga
finanser och leva upp till sina åtaganden. Det franska folket har godkänt dessa reformer.
Jag pläderade för dem före valet. Därför kommer jag att se till att reformerna genomförs
fullt ut. Ingenting kommer att hindra mig från att uppnå detta mål och det är det bästa som
Frankrike kan göra för Europa.
Här i Strasbourg, som ligger det franska folket så varmt om hjärtat och som alla européer
för alltid kommer att förknippa med er församling, ert parlament, som håller den
demokratiska debatten så levande, kommer jag att tänka på Simone Veil, som 1979 var
det första direktvalda Europaparlamentets första talman, och som så ofta talade här i denna
talarstol.
Jag vill hedra henne för hennes bidrag till det europeiska projektet och till kvinnorörelsen.
Hon kämpade för kvinnors rättigheter, för deras värdighet, och ert parlament har alltid
varit troget hennes principer. Simone Veil sa följande: Oavsett våra meningsskiljaktigheter,
tror jag att vi delar samma önskan om att skapa en gemenskap som bygger på ett gemensamt
arv och en gemensam respekt för grundläggande mänskliga värderingar. I den andan
uppmanar jag er att i kamratlig anda utföra de uppgifter som vi har framför oss.
Jag gör dessa ord till mina egna. Dessa ord är utmaningar. Dessa utmaningar är utmaningar
som våra medborgare räknar med att EU ska ta itu med. Vi har ingen tid att förlora. Europa
har redan slösat bort så mycket tid de senaste tio åren. Vi måste omedelbart se till att folket
än en gång återfår sin tilltro till Europa. Ni kan räkna med Frankrikes osvikliga engagemang
för Europa.
(Parlamentet gav talaren stående ovationer.)
Europaparlamentets överläggningar
Talmannen. – President Nicolas Sarkozy! Jag vill tacka er för dessa uppriktiga och djupt
europeiska tankar. Ni har åter visat er europeiska övertygelse och ert och det franska folkets
engagemang för det europeiska projektet. Vi ser med förtröstan fram emot det franska
ordförandeskapet som kommer att inledas i ett viktigt skede för EU:s framtid när
EU-länderna kommer att ratificera reformfördraget. Jag är övertygad om att den här
perioden kommer att präglas av stora framsteg på vägen mot ett Europa med fred och
solidaritet. Europaparlamentet kommer som representant för EU:s medborgare att stå vid
er sida under arbetet och hoppas på ett nära samarbete med er för att se till att
ordförandeskapet blir framgångsrikt och därför gagnar Europas folk.
President Nicolas Sarkozy! Parlamentet önskar er all framgång, både för Frankrike och för
enandet av vår europeiska kontinent. Tack.
49

50
SV
(Det högtidliga mötet avslutades kl. 12.40.)
7. Omröstning (forts.)
ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman
(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)
7.1. Ändring av direktiv 2003/87/EG för att integrera luftfartsverksamheten i
gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (omröstning)
– Betänkande: Liese (A6-0402/2007)
8. Röstförklaringar
Europaparlamentets överläggningar
– Betänkande: Helmuth Markov (A6-0413/2007)
Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) Även om Bulgarien och Rumänien har lyckats
uppnå medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är man i Bryssel tydligen
överraskad över bristen på framsteg när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet
och korruption. Det här är dock omfattande problem som har sin grund i den sociopolitiska
utvecklingen i postkommunistiska länder. Allmänheten är trött på kapitalismens anonymitet
och likgiltighet och tillgriper istället bekanta och beprövade nätverk.
Det visar än en gång att det inte går att tvinga fram social förändring utifrån, någonting
som Förenta staterna försöker göra med sina anfallskrig, medan EU lockar med möjligheten
till EU-anslutning. Faktum är att det senare håller på att förlora sin verkan eftersom
möjligheten att påverka försvinner när länderna har anslutit sig till ”klubben”. Det är också
skälet till att EU inte får upprepa misstaget med Turkiet.
– Betänkande: Barbara Kudrycka (A6-0363/2007)
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag vill tala om Barbara
Kudryckas betänkande om undertecknande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen
och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse. Det här är särskilt
viktigt för förbindelserna mellan Polen och Ukraina, två länder och folk som i århundraden
har varit sammanknutna av historiska band. De åtgärder som behövs för att införa ett
betydligt enklare visumförfarande för våra ukrainska vänner bör vidtas så snart som möjligt,
framförallt för unga människor, studenter, akademiker och säsongsarbetare.
På längre sikt bör målet vara att införa ett system med viseringsfria resor. Detta är särskilt
viktigt för att skapa förutsättningar för Ukrainas integration i EU i framtiden. EU måste
stödja den demokratiska utvecklingen i Ukraina, bidra till att skapa ett civilsamhälle och
underlätta kontakterna mellan våra medborgare.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan Europeiska gemenskapen
och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse ska undertecknas
parallellt med återtagandeavtalet eftersom de är ”ömsesidigt beroende” av varandra.
Dessa avtal ingår som sagt i EU:s kamp mot ”illegal immigration” och dess instrument. I
betänkandet godtar man uttryckligen dessa ”rekommendationer och anser även att EU och
13-11-2007

13-11-2007
SV
i synnerhet kommissionen bör ge Ukraina tillräckligt tekniskt och ekonomiskt stöd så att
en hög genomförandegrad av återtagandeavtalet kan garanteras”. Vi är dock kritiska till
det.
Trots att avtalet innebär att det införs strikta tidsfrister för förfarandet, att det fastställs
särskilt förmånliga viseringsavgifter inklusive en fullständig befrielse från viseringskravet
för vissa ”personkategorier” (?) och att ett förenklat förfarande kan tillämpas i en rad olika
fall är det mindre än vad tusentals ukrainska medborgare har efterfrågat och kräver.
Det som föredragandena inte har insett är att det behöver genomföras effektiva åtgärder
för att underlätta utfärdandet av visum för stora grupper i det ukrainska samhället, eller
till och med ett icke-diskriminerande system för undantag från visumkravet som det som
Ukraina har för medborgare i de olika EU-länderna.
Vi röstade därför i enlighet med detta.
– Betänkande: Barbara Kudrycka (A6-0364/2007)
Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) EU har under alltför lång tid hjälpt länder runt
om i världen utan att ställa krav på att de för att få pengarna måste återta olagliga invandrare.
Det här har förvärrat den ström av olagliga ekonomiska flyktingar som utan utbildning
eller framtidsutsikter väller in i destinationsländerna. Detta har skett parallellt med olika
visumskandaler, där otaliga människor har rest in i EU under sken av att vara turister och
snabbt försvunnit in i EU:s låglönesektor. Därmed går massor av arbetstillfällen förlorade.
Det är hög tid att återtagningsavtal blir ett fast inslag i avtalen. Möjligheten att försvinna
in i storstädernas anonymitet måste också till varje pris förhindras.
Den ökande tendensen att inrätta visumcenter – som sedan läggs ned på grund av bristen
på ansökningar – måste också behandlas med försiktighet. Detta får under inga
omständigheter leda till att visum utfärdas godtyckligt, bara för att undvika nedläggning.
– Betänkande: Marian-Jean Marinescu (A6-0426/2007)
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan Europeiska gemenskapen
och Moldavien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse ska undertecknas
parallellt med återtagandeavtalet eftersom de är ”ömsesidigt beroende” av varandra, precis
som avtalen med Ryssland och Ukraina.
Trots att avtalet innebär att det införs strikta tidsfrister för förfarandet, att det fastställs
särskilt förmånliga viseringsavgifter inklusive en fullständig befrielse från viseringskravet
för vissa ”personkategorier” (?) (såsom medlemmar av officiella delegationer, affärsmän,
journalister, deltagare i vetenskapliga och kulturella evenemang samt idrottsevenemang,
studenter, deltagare i utbytesprogram, nära anhöriga, företrädare för det civila samhället
och personer som reser av medicinska skäl) och att ett förenklat förfarande kan tillämpas
i en rad olika fall är det mindre än vad tusentals moldoviska medborgare har efterfrågat
och kräver. Det behöver genomföras effektiva åtgärder för att underlätta utfärdandet av
visum för stora grupper i det moldoviska samhället, eller till och med ett
icke-diskriminerande system för undantag från visumkravet som det som Moldavien har
för medborgare i de olika EU-länderna.
Dessutom ingår avtalen i gemenskapens politik om invandring och ”Schengenområdet”
som innehåller rättsakter om lagring av biometriska uppgifter.
Vi röstade därför i enlighet med detta.
Europaparlamentets överläggningar
51

52
SV
Europaparlamentets överläggningar
Adrian Severin (PSE), skriftlig. – (RO) De rumänska ledamöterna i den
socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kommer att rösta emot eller lägga ned
sina röster när det gäller avtalet mellan EU och Moldavien om viseringar för kortare vistelser
och återtagandeavtalet. Det betyder inte att vi är emot innebörden i dokumenten utan de
luddiga begrepp som avtalen innehåller och som lanserades av den stalinistiska
sovjetregimen för att stödja uppfattningen om att det fanns ett moldoviskt språk som skilde
sig från det rumänska språket. Hänvisningen till det moldoviska språket förblir utan kraft
och verkan för nämnda ledamöter i Europaparlamentet.
– Betänkande: Henri Weber (A6-0390/2007)
Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag lade fram det här tidigare. Det rör sig
om en förklaring till hur jag röstade om Henri Webers betänkande om digitala interaktiva
televisionstjänster. Jag vill säga att det finns ett mycket intressant avsnitt i dokumentet där
man hävdar att de offentliga audiovisuella tjänsterna bör stärkas, inte försvagas. Jag röstade
för betänkandet eftersom premiärministerkandidaten i mitt land nyligen förklarade att
public service-tv bör försvagas. Det gläder mig att Europaparlamentet gör ett tydligt
uttalande i det avseendet, nämligen om att public service-tv och de offentliga audiovisuella
tjänsterna bör stärkas.
Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig . − Med all respekt för själva sakfrågan vill vi påpeka
att detta betänkande hade den Europeiska unionen kunnat vara utan. Detta EU-parlament
bör ägna sig åt frågor inom ett smalare område och inte tycka till om allt mellan himmel
och jord.
EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning bör läggas ned då det behandlar frågor
som ligger utanför samarbetet inom EU. Mestadels producerar utskottet betänkanden som
föreslår att unionen ska gå in och reglera detaljområden som EU inte har kompetens för.
I EU-samarbetet av idag är det bestämt att medlemsstaterna har ett exklusivt ansvar för
undervisningens organisation. Kulturfrågor är också en fråga för medlemsstaterna och
unionen har idag ett mycket begränsat samarbete runt olika kulturprogram.
Av dessa anledningar har EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning inget
existensberättigande.
David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Jag röstade för det här betänkandet. Jag stöder
användningen av interaktiv digital-tv-teknik eftersom den gynnar EU-medborgarna på
många olika sätt. I betänkandet betonas vikten av övergång från analog teknik, som pågår
i Storbritannien men som släpar efter i en del andra medlemsstater i EU.
Joseph Muscat (PSE), skriftlig. – (MT) Jag vill ta det här tillfället i akt och förklara mitt
missnöje över hur den digitala televisionen utvecklar sig på Malta.
Vissa grundläggande principer måste respekteras.
För det första bör de maltesiska konsumenterna ha rätt att fortsätta titta på kostnadsfria
nationella kanaler.
I praktiken bör alla leverantörer av digitala televisionstjänster sända dessa kanaler utan
kostnad. Dessutom bör alla som inte köper en digital mottagare från dessa företag
fortfarande ha rätt att ta emot signaler från dessa kanaler.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Min andra punkt handlar om kompabiliteten mellan olika plattformar, i Maltas fall marksänd
digital-tv och kabel-tv. Bristen på kompabilitet i det maltesiska systemet begränsar utbudet
för konsumenterna eftersom de måste installera en annan mottagare när de vill utnyttja
ett annat företags tjänster.
Jag hoppas att de myndigheter som ansvarar för den här frågan kommer att ta itu med
problemen i sin uppdaterade politik.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig . – (PL) Henri Weber har lagt fram ett mycket intressant
betänkande om något som för närvarande är en kontroversiell fråga. I den nuvarande
digitala miljön har tjänster, nätverk och affärssystem genomgått betydande förändringar
och konsumenterna har nu ett brett urval. Kompabilitet har därför blivit ett grundläggande
begrepp inom informations- och telekommunikationsnät.
Jag håller med om att användarnas behov bör vara av största vikt i marknadsutvecklingen.
Därför är det viktigt att fokusera på tittarna och på att se till att de kan göra välinformerade
val så att de verkligen kan dra nytta av den nya teknikens alla möjligheter.
Debatten om kompabilitet handlar främst om att utöka konsumenternas utbud när det
gäller interaktiva televisionstjänster. Utbudet handlar dock till stor del om vilka tjänster
som operatörerna erbjuder snarare än om utrustningen, särskilt eftersom det finns olika
typer av utbud och abonnenterna kan välja mellan olika plattformar beroende på vilket
innehåll och vilka tjänster som finns.
Jag håller med föredraganden om att det är lämpligt att fortsätta att främja de öppna
standarder som EU:s standardiseringsorgan har utvecklat för övergången till digitala tjänster
och tjänsternas kompabilitet och att göra detta genom att lansera europeiska digitala
televisionsstandarder i andra delar av världen.
– Betänkande: Paulo Casaca (A6-0407/2007)
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig . − Vi
anser inte att fiskeriutskottets ändringsförslag tillför något positivt till kommissionens
resolution, utan snarare ett steg bakåt. Vi kan inte acceptera några som helst inskränkningar
i öppenheten, något som betänkandet de facto innebär.
Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med kommissionens förslag till ny
rådsförordning om insamling av uppgifter inom fiskerisektorn är att utarbeta långsiktiga
provtagningsprogram som är väl integrerade på regional nivå och som omfattar ekologiska,
ekonomiska, miljömässiga och sociala uppgifter. Översynen av förordningen om insamling
av uppgifter syftar till att möta de nya krav som har uppstått i och med det ökande behovet
av fiskeriförvaltning (flott- och områdesbaserad förvaltning snarare än beståndsbaserad)
och en ekosystembaserad strategi för fiskeriförvaltningen.
Syftet är att se till att man har en strategi som ligger mer i linje med de olika förhållandena
i fiskerisektorn. Här krävs det en rad olika strategier för att bekämpa ett gemensamt problem.
Syftet är också att göra processerna öppnare och på så sätt garantera en bättre och
lönsammare behandling och användning av fiskeriuppgifter.
Parlamentets betänkande förtjänar mitt stöd.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med det här förslaget är att från och
med 2008 ersätta rådets förordning (EG) nr 1543/2000 om upprättande av en
53

54
SV
Europaparlamentets överläggningar
gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse
för den gemensamma fiskeripolitiken.
Det finns vissa skillnader mellan det här förslaget och den nuvarande förordningen som
bör framhävas, till exempel införandet av nya typer av uppgifter, användningen av en
metod som är mer inriktad på flottor och på skillnaden mellan olika regioner (fiskeområden)
samt utarbetandet av nationella treåriga program.
I den text som har antagits idag klargör man bland annat vilken typ av uppgifter som
kommissionen kommer att ha tillgång till och man insisterar på att säkerställa uppgifternas
konfidentialitet. Man inför olika nivåer av påföljder beroende på hur allvarliga
medlemsstaternas överträdelser av den nya förordningen är, vilket bland annat innebär
att gemenskapens finansiella bidrag görs beroende av de nationella program som
medlemsstaterna ska utarbeta. Man uppmanar även kommissionen att tydligt definiera
vad som avses med ”officiell begäran om uppgifter” och ”ofullständigt nationellt program”.
Det måste vara upp till varje medlemsstat att anta åtgärder – baserade på tillförlitliga
uppgifter som är så fullständiga som möjligt och som ska användas för vetenskaplig
fiskeriforskning – för att garantera en ordentlig förvaltning av landets marinbiologiska
tillgångar. Medlemsstaternas behörighet att göra detta ifrågasätts emellertid på ett
oacceptabelt sätt i reformfördraget.
David Martin (PSE), skriftlig . − (EN) Jag röstade för kommissionens förslag till förordning
om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av
uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den
gemensamma fiskeripolitiken. Det är ett okontroversiellt betänkande som med tiden bör
leda till att den gemensamma fiskeripolitiken fungerar bättre.
– Betänkande: Georgios Papastamkos (A6-0355/2007)
Glyn Ford (PSE), skriftlig . − (EN) Det är inte mer än rätt att små grupper inte har
oproportionerligt stort inflytande i parlamentet. Samtidigt som jag respekterar rätten att
se till att mångfalden av åsikter respekteras i debatten bör detta inte omfatta
administrationen av parlamentet och andra tekniska frågor. Jag välkomnar därför en
minskning av de grupplösas representanter vid talmanskonferensen, där en handfull
ledamöter hittills har haft fler representanter än vad politiska grupper med över 200
ledamöter har haft.
– Betänkande: Karin Scheele (A6-0365/2007)
Karin Scheele (PSE). - (DE) Herr talman! Jag sa det som jag hade att säga under
röstförklaringarna för att spara tid under omröstningen. Det gläder mig att parlamentet
har antagit det här betänkandet med överväldigande majoritet, bland annat för att jag är
medveten om att det har förts mycket svåra och intensiva diskussioner i rådets
arbetsgrupper. Vi skickar en tydlig signal från parlamentet idag.
Betänkandet ger oss möjlighet att ta fram kvalitativ folkhälso- och arbetsmiljöstatistik.
Detta kommer att vara en förutsättning för mycket av den politik som vi kommer att kämpa
för i framtiden.
Romano Maria La Russa (UEN). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar
delvis i egenskap av framtida föredragande för yttrandet om gemenskapens
arbetsmiljöstrategi. Jag vill klargöra min ståndpunkt, som tveklöst är för förslaget till
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
förordning om upprättande av en rättslig ram för systematisk framställning av statistik på
det här området. Jag vill ta tillfället i akt och betona att vi behöver ta alla initiativ som kan
bidra till en klarare bild av situationen i Europa och i de olika medlemsstaterna som kan
ligga till grund för staternas val av lämplig politik.
Därför behöver det antas en bredare europeisk strategi för arbetsolyckor inom EU, ett
verkligt gissel i vissa länder. Denna strategi måste gå längre än den nuvarande muntliga
överenskommelsen och göra det möjligt att systematiskt samla in uppgifter med jämna,
förutbestämda mellanrum. Den måste även utformas med hänsyn till de studier och
undersökningar som utförts av Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska institutet för
förbättring av levnads- och arbetsvillkor. Jämförbara uppgifter, kombinerat med utbyte
av bästa metoder och spridning av resultat, kan i sig vara användbara för att uppmuntra
länder att försöka ta efter det bästa som görs på andra håll.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Kommissionen ansvarar för att ta fram
gemenskapsstatistik genom att samordna den nödvändiga harmoniseringen av statistik,
medan medlemsstaterna sköter insamlingen av uppgifterna i frågor som rör definiering
av variabler, klassificering, datum för genomförande och frekvens och så vidare. Kön bör
också tas med som kategori för att få information om eventuella skillnader mellan könen.
När det gäller arbetsmiljön bör studier och undersökningar av Europeiska arbetsmiljöbyrån
och Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor också beaktas. Utanför
Europa bör samarbetet med Förenta nationerna fördjupas ytterligare, särskilt med
Internationella arbetsorganisationen och Världshälsoorganisationen.
Kompletterande finansiering på arbetsmiljöområdet kommer att ges inom ramen för
gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet (Progress). I princip bör
det omfatta finansiellt stöd för att hjälpa medlemsstaterna att bygga upp en nationell
kapacitet för att genomföra förbättringar och skapa nya verktyg för insamling av statistik.
Jules Maaten (ALDE), skriftlig . – (NL) De smittsamma sjukdomar som hotar Europa,
till exempel sars och fågelinfluensan, visar att det behövs omfattande åtgärder för att
förhindra en eventuell pandemi i Europa.
Medlemsstaternas ensidiga åtgärder räcker inte för att undvika hotet av dessa sjukdomar.
Det krävs en samordnad europeisk plan och då är det viktigt att avgöra vilken skyddsnivå
som finns i medlemsstaterna.
Det är därför viktigt att ha jämförbara, aktuella uppgifter på gemenskapsnivå om skydd
mot eventuella pandemier och vitt utbredda sjukdomar. Vi måste framförallt ta hänsyn
till hur stora lager av antivirala medel och vacciner som finns i medlemsstaterna.
Jag skulle tycka att det kändes bättre om jag visste att det redan fanns lager av antivirala
medel och vacciner på EU-nivå. Utan nya befogenheter kommer kommissionen att tvingas
att hjälplöst se på om en pandemi skulle inträffa.
– Betänkande: Romana Jordan Cizelj (A6-0376/2007)
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig . – (EN) Jag röstade emot Romana Jordan Cizeljs
betänkande om Euratoms försörjningsbyrå. Jag anser att byrån bör vara självständig från
Euratom, eftersom rollen att främja kärnenergin i praktiken bör vara åtskild från rollen att
begränsa den.
55

56
SV
Europaparlamentets överläggningar
Kärnkraftsindustrin ger inte lösningen på EU:s energibehov. EU måste arbeta för att bättre
utnyttja våra möjligheter att använda förnybar energi och arbeta för att avveckla behovet
av kärnkraft.
– Betänkande: Pál Schmitt (A6-0415/2007)
Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag skulle vilja förklara varför jag röstade
som jag gjorde om den här mycket viktiga resolutionen. Europaparlamentet har tagit sig
an en fråga som tenderar att nonchaleras. Det utövas allt mindre fysisk aktivitet i enskilda
medlemsstater i EU och idrotten tas på allt mindre allvar, trots dess stora sociala och
kulturella betydelse. Jag röstade därför för resolutionen, fullt medveten om vad den innebar.
Jag välkomnar parlamentets ståndpunkt i frågan.
Tomáš Zatloukal (PPE-DE). - (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stöder gärna
Pál Schmitts betänkande om idrottens roll i utbildningen, framförallt för att idrott och
fysisk aktivitet kan bidra till att bekämpa en negativ hälsoutveckling. Jag stöder även en
modernisering av aktiviteterna inom idrottsundervisningen, särskilt dem som syftar till
att skapa balans mellan fysiska och intellektuella aktiviteter i skolan. Jag är för att satsa på
idrottshjälpmedel av god kvalitet och att vidta lämpliga åtgärder för att göra idrottslokaler
och idrottsämnen i skolan tillgängliga för alla elever, inklusive elever med funktionshinder.
På så sätt kommer vi att se till att alla studenter kan delta i olika idrotter. Andra positiva
steg handlar om att utöka antalet idrottstimmar i skolan och att främja det rättsliga
erkännandet av institutioner och organisationer som bidrar till en bättre integrering av
idrottsaktiviteter i skolor och förskolor. Jag vill tacka Pál Schmitt för ett väl genomtänkt
betänkande.
Frank Vanhecke (ITS). - (NL) Herr talman! Jag lade ned min röst om Pál Schmitts
betänkande om idrott i utbildningen. För att undvika missförstånd vill jag säga att det här
naturligtvis inte handlar om att jag är emot idrott i utbildningen eller att jag är emot att
skolorna erbjuder så många idrottstimmar som möjligt, tvärtom.
Självklart tycker jag att idrottslärare bör behandlas på samma sätt som andra lärare.
Jag lade ned min röst för att jag anser att idrott och utbildning, och idrottsundervisning i
allmänhet, bestämt måste fortsätta att höra till medlemsstaternas exklusiva behörighet och
att EU inte måste ta kontroll över alla områden.
Det som också stör mig när det gäller betänkandet är det eviga tjatet om det mångkulturella
samhället och den såkallade jämställdhetsfrågan. Det är lite väl mycket med tanke på den
politiskt korrekta anda som genomsyrar betänkandet. Skomakare, bliv vid din läst, och
EU, håll er för guds skull till era ansvarsområden.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig . − Vi
svenska socialdemokrater valde att lägga ned våra röster i slutomröstningen (A6-415/2007).
Anledningen till att detta är att betänkandet tar upp en rad viktiga aspekter av idrott i
utbildningen men samtidigt frågor som är och bör förbli en nationell angelägenhet.
Vi valde att rösta emot skrivningarna i punkterna 10, 24 och 47. Vi delar åsikten att
skolidrotten är viktig och att frivilligarbete är en viktig del av idrottsrörelsen i Europa.
Huruvida man ska ha 2, 3 eller 4 timmar idrott i veckan är dock ingenting EU ska lägga sig
i.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Naturligtvis är det även viktigt att jämställdhet blir en integrerad del av kursplanen och att
idrottslärare utbildas i ämnet. Vi delar även uppfattningen att det är en god idé med
könssammansatta idrottslektioner men inte heller detta är en EU-fråga.
Vi vill dock betona att vi delar betänkandets syn att idrotten är viktig av flera skäl. Den kan
dels ge ett viktigt bidrag till motverkandet av negativa hälsotrender som fetma. Dessutom
kan den genom sin fostrande natur bidra till sociala mervärden för samhället i stort.
Derek Roland Clark och Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig . – (EN) UKIP samtycker
till ökade investeringar i och ökat deltagande i idrotten. Vi kan dock inte acceptera att
idrotten görs till ett obligatoriskt skolämne för alla eller att EU slopar undantaget för
föräldrar i Storbritannien, med tanke på att många grupper har religiösa eller kulturella
invändningar mot idrott och att vissa funktionshindrade barn inte har fysisk förmåga att
delta i vissa idrotter även om de skulle vilja. Obligatorisk idrottsundervisning är en fråga
för rektorer och styrelser, inte för EU. EU har i vilket fall som helst ingen behörighet när
det gäller idrott. UKIP välkomnar belöningen av frivilligas hårda arbete inom idrotten, men
anser att en vänskaplig tävlingsanda innebär att detta måste ske på nationell nivå och inte
på EU-nivå.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som det står i betänkandet måste vi fokusera
på idrotten på grund av dess sociala och kulturella aspekter och på grund av de fostrande
och sociala värden som förmedlas genom idrotten, såsom självdisciplin, prövande av
personliga gränser, solidaritet, sund tävlingsanda, respekt för motståndarna, social
integrering, motstånd mot alla former av diskriminering, laganda och tolerans.
Därför kan och bör idrotten vara en integrerad del av den formella och informella
utbildningen i vårt mångkulturella samhälle. Undersökningar har visat att regelbunden
fysisk aktivitet förbättrar det mentala och fysiska välbefinnandet och har en positiv effekt
på inlärningsförmågan.
Vi instämmer därför i uppmaningen till medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna
att se till att större tonvikt läggs vid hälsoutvecklingen i skolornas och förskolornas
utbildningsprogram. Detta genom att främja fysisk aktivitet som passar för dessa åldrar
och genom att öka medvetenheten i klubbar och föreningar för att barn ska kunna börja
med fysisk aktivitet så tidigt som möjligt till gagn för sin utveckling och hälsa och för att
garantera att idrottens status motsvarar institutionens profil och aktuell studienivå.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig . – (EN) Jag stöder helhjärtat Pál Schmitts betänkande
om idrottens roll i utbildningen. Det är viktigt att uppmuntra våra ungdomar till att delta
i idrottsaktiviteter av flera skäl. Idrottsaktiviteter medför inte bara uppenbara fördelar för
folkhälsan utan bidrar även till social integration, en känsla av gemenskap samt nationell
och europeisk sammanhållning.
Mitt eget land, Skottland, har bland de sämsta hälsotalen i EU. De senaste skotska
idrottsframgångarna, däribland att Glasgow får anordna samväldesspelen 2014, har fått
människor att tänka till. Vår förhoppning är att dessa framgångar kan tillvaratas på ett
positivt sätt och att Skottland kan göra sig av med sin sjukstämpel och bli en förebild i
Europa för hur idrotten kan användas för att göra största möjliga nytta i samhället.
Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Jag har röstat för det här betänkandet
eftersom det behandlar en fråga som är synnerligen viktig för en hel generation unga
européers hälsa och således för deras hela liv.
57

58
SV
Europaparlamentets överläggningar
Den ökad marginaliseringen av skolidrott i läroplanerna innebär att den tid som avsätts
för skolidrott i EU:s medlemsstater gradvis blir allt mindre. Finansieringen av gymnastikoch
idrottslokaler och idrottsanläggningar är långt ifrån tillräcklig. Utrustning som är
väsentlig för att leda idrottslektioner är dessutom i dålig kondition. Det finns också
orostecken när det gäller kvaliteten på idrottslärarnas utbildning. Den övergripande bilden
inger knappast förtroende. Det är därför som vi bör stödja Europaparlamentets initiativ
att vända den rådande situationen.
Vi hoppas att initiativets positiva effekter ska visa sig inom några få år. Att verka för ökad
skolidrott är inte bara en del av försöken att nå bättre resultat i mästerskap och olympiader.
Det är också ett sätt att se till att den här generationen unga européer ska bli märkbart
friskare, mer vältränade och inte överviktiga, såsom ofta är fallet idag. Jag vet vad jag talar
om, eftersom i mitt land, Polen, har andelen feta eller överviktiga barn och ungdomar ökat
i oroväckande grad. Jag anser att parlamentets insatser för att uppmärksamma dessa brister
inom det europeiska utbildningssystemet, liksom dess förslag till stödåtgärder, kommer
att ge långsiktiga positiva resultat.
David Martin (PSE), skriftlig . – (EN) Jag röstade för det här initiativbetänkandet som
uppmuntrar alla EU:s medlemsstater att införa obligatorisk idrottsundervisning för alla
skolbarn. Att uppmuntra ungdomar till fysisk aktivitet kommer att bidra till att ta itu med
problemen med fetma och allmänt dålig kondition, samt alla sekundära hälsoproblem
som bristen på aktivitet så småningom leder till.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Idrottens roll i utbildningen är en viktig fråga i
flera avseenden. Vi kan till exempel ta upp fetman, som ökar i hela Europa, framförallt
bland ungdomar. Detta är oroande och ett stort folkhälsoproblem som kommer att påverka
dessa människor livet ut. Vi får framförallt inte glömma att dessa människor kommer att
ha hälsoproblem livet ut, vilket kommer att få betydande sociala och ekonomiska effekter
på våra samhällens organisation och framtid.
Ett annat viktigt faktum är att den tid som avsätts för idrottsundervisning i EU gradvis har
minskat. Det är därför uppenbart att det ökade fysiska stillasittandet också har lett till ytterst
alarmerande siffror, nämligen att i de 27 EU-länderna i stort är nästan ett av fyra barn
överviktigt.
Jag röstade för betänkandet, vars syfte är att bidra till att se till att det vidtas positiva åtgärder
för att främja kommande generationers hälsa.
Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Behovet av att uppmuntra ungdomarna i Europa
att börja idrotta har säkert aldrig varit lika aktuellt som det är idag.
Skälet är enkelt. Mot bakgrund av den stillasittande livsstil som våra barn numera utsätts
för måste vi hitta alternativ till att småäta och spela dataspel och vi måste göra det snabbt.
Därför håller jag helt och hållet med om det budskap som Pál Schmitt framför i sitt
initiativbetänkande där han efterlyser mer obligatorisk idrott från grundskolenivå. Det
budskapet träffar verkligen mitt i prick och har dubbel effekt.
För det första för att skolan är en naturlig plats för att ingjuta viktiga sociala värderingar
som ärlighet, solidaritet, laganda, tolerans och rent spel i de yngsta medlemmarna i vårt
samhälle. Detta är också värderingar som måste introduceras i familjen. Detta är oerhört
viktigt.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
För det andra måste EU och de 27 medlemsstaterna, mot bakgrund av det dubbla hot som
vi nu står inför, det vill säga det folkhälsoproblem som övervikten bland våra ungdomar
utgör och de sociala problem som är typiska för ett utbildningssystem som bygger på
personliga val, reagera och ompröva förhållandet mellan idrott och utbildning.
Slaget är långt ifrån vunnet. Ett genomsnittligt barn ser på tv två timmar om dagen, vilket
är betydligt mer än de 109 minuter i veckan som skolan har avsatt för idrottslektioner.
Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig . − Många positiva målsättningar i betänkandet såsom
arbetet för folkhälsa, mot diskriminering och tillgänglighet för handikappade men trots
detta är det för många uppmaningar och krav på detaljregleringar som ej bör göras på
EU-nivå, jag lägger därför ned min röst i slutomröstningen.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig . − Få ifrågasätter vikten av att skolbarn får
idrottsundervisning i skolan. Den negativa trenden av ohälsosam livsstil bland ungdomar
tycks förstärkas från år till år. Schmitts betänkande rör därför ett angeläget och viktigt
ämne. Problemet med betänkandet, inte minst vad gäller de punkter som röstades specifikt,
är att Schmitt går mycket långt. Det är svårt att se varför just EU ska detaljreglera antalet
timmar idrott i skolan, inte bara för grundskoleelever utan även gymnasieelever. Jag kan
heller inte se någon anledning för Bryssel att detaljstyra idrottspedagogiken, med krav på
könsblandade grupper och särskild genusutbildning. Den sista punkten, som vill instifta
ett ”särskilt belöningssystem” för olika typer av frivilligengagemang, ter sig särskilt märkligt.
Inte för att Europas eldsjälar inte förtjänar uppskattning. Utan därför att det är svårt att se
hur ett sådant skulle utformas, administreras och finansieras.
Syftet med betänkandet är tveklöst gott. Den aktuella utformningen blev däremot mycket
tveksam. Därför röstade jag nej.
Brian Simpson (PSE), skriftlig . – (EN) Som före detta idrottslärare kommer jag att stödja
Pál Schmitts betänkande, eftersom det både tar upp behovet av att se till att idrott ingår i
skolundervisningen och innebär att medlemsstaterna även måste se till att idrottslärarna
får tillräcklig utbildning.
I synnerhet på låg- och mellanstadiet bedrivs idrottsundervisningen alltför ofta av en lärare
som saknar utbildning i idrott och i en sal som även används som matsal eller teater, särskilt
i juletid.
Om vi menar allvar med att bekämpa fetman hos barn, om vi menar allvar med att förbättra
barns hälsa och om vi menar allvar med att få barnen att börja idrotta i stället för att spela
tv-spel måste vi erbjuda bättre idrottsanläggningar på alla skolor och se till att lärarna har
den utbildning som krävs för att lära ut ämnet. Idrott har alltför länge varit ett biämne,
särskilt på låg- och mellanstadiet, och lektionerna ställs ofta in vid minsta regndroppe.
Detta har inneburit att vi har skapat en generation av barn som är den mest otränade
generationen någonsin. Hälso- och idrottsundervisning är lika viktigt som matte och NO,
även om man inte skulle få det intrycket om man besöker många av våra skolor.
– Betänkande: Vittorio Prodi (A6-0411/2007)
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig . – (EN) Efter visst övervägande och stor tveksamhet inför
ordet ”fullständigt” i punkt 8 har jag röstat för punkterna 8 och 10 i Vittorio Prodis
betänkande, eftersom jag på det hela taget anser att det behövs ett EU-ramdirektiv på
markskyddsområdet för att åtgärda alla brister. Ett sådant förslag måste ske ”enligt
principerna om bättre lagstiftning” och helt i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Därför
59

60
SV
Europaparlamentets överläggningar
kommer jag imorgon att stödja Cristina Gutiérrez-Cortines förslag till ett proportionerligt
EU-direktiv som återinför subsidiariteten, undanröjer dubbla skyldigheter och på det hela
taget är mer balanserat än kommissionens förslag om markskydd.
Med 300 marktyper i Europa, endast nio medlemsstater med nationell lagstiftning i frågan
och den klimatförändringsproblematik som vi står inför finns det ett mervärde i att ha en
enhetlig EU-strategi för att ta itu med de internationella utmaningarna i form av
skogsskövling, försämrad vattenkvalitet, allvarlig markerosion, översvämningar, jordskred
och säkerställande av livsmedelsproduktionen.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är väl känt att marken har en
grundläggande social funktion som är nödvändig för att producera livsmedel och andra
jordbruksgrödor och för att lagra och omvandla energi och mineraler. Marken fungerar
dessutom som ett naturligt filter för grundvatten, varifrån det mesta dricksvattnet tas. Den
utgör livsmiljö för en rad olika organismer som lever i och på marken, den är en plattform
för mänsklig verksamhet och en viktig del av vårt natur- och kulturarv. Den utgör därför
en central del i jordens miljö.
Det finns redan flera gemenskapspolitiska åtgärder för att skydda dessa viktiga funktioner,
dock inte själva marken. Kommissionens konsekvensanalys visar att markförstörelsen
ökar. Därmed ökar intresset för att skydda marken, vilket även är förknippat med oron för
klimatförändringen, för att trygga tillgången till rent vatten, skydda den biologiska
mångfalden och bekämpa ökenspridning och skogsskövling. Mer gemenskapslagstiftning
som är specifikt inriktad på att skydda själva marken bör leda till informationsutbyte och
samordning mellan medlemsstaterna, utan att utgöra någon onödig administrativ börda
eller ifrågasätta jordbruksproduktionen och markens sociala funktion.
Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag tycker att kommissionens analys är viktig
och jag stöder den föreslagna strategin om markskydd, en icke förnybar resurs som är
viktig för människans verksamhet och för ekosystemens överlevnad.
Jag stöder Vittorio Prodis betänkande och anser att hans förslag om att bättre definiera
förhållandet mellan marken och frågor som rör den biologiska mångfalden, ökenspridning
och klimatförändringen är särskilt viktigt.
Marian Harkin (ALDE), skriftlig . – (EN) Ändringsförslag 10: Ett ramdirektiv är inte
proportionerligt och respekterar inte subsidiariteten. Den öppna samordningsmetoden
är i det här fallet en bättre mekanism än ett ramdirektiv. Markproblem är nästan alltid
lokala och regionala.
Ändringsförslag 8: Jag anser inte att ett EU-ramdirektiv är fullständigt motiverat. Jag anser
att markskyddet bör fortsätta att ligga inom medlemsstaternas behörighet.
Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kommissionens förslag om
markskydd är allmänt och vagt. Det innehåller inga åtgärder för gemenskapsfinansiering
eller grundläggande, nödvändiga projekt för att förebygga och ersätta förstörd mark.
Framförallt i Medelhavsländerna och Grekland är problemen mer akuta på grund av det
varma, torra klimatet, de geografiska förhållandena, starka vindarna osv. som bidrar till
ökenspridning och markerosion.
Dessutom drabbas kusterna, som är långa i förhållande till ländernas totala yta, av
försaltning och marken används för att bygga bostäder. Det saknas en karta över jordmåner
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
och tematiska kartor vilket leder till alltför stor användning av jordbrukskemikalier. I
praktiken kan man inte heller främja växelbruk på grund av det misslyckade prissättningsoch
subventionssystemet för jordbruksprodukter inom den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Läget är dessutom oroande eftersom det inte finns något statligt organ som kan registrera,
förebygga och återställa patogen mark osv.
Kommissionens förslag tycks otillräckliga för att ta itu med dessa problem som till stor del
borde ha lösts redan. När det gäller ursäkten om att det finns så många olika marktyper
(320) skulle det problemet kunna lösas om de föreslagna åtgärderna baserades på de
markpatogener som ska förebyggas eller åtgärdas och inte på olika marktyper.
David Martin (PSE), skriftlig . – (EN) Jag röstade för betänkandet om kommissionens
planer på markskydd, som antogs vid första behandlingen. Jag är för behovet av markskydd,
men jag är fortfarande inte övertygad om att ett direktiv är rätt väg att gå eller om det vore
lämpligare med en mindre föreskrivande strategi.
Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig . – (EN) Jag röstade för betänkandet men röstade
emot punkterna 8 och 10, eftersom jag inte håller med om att det behövs ytterligare
lagstiftning om markskydd.
Det finns redan en rad olika rättsakter för att se till att marken får största möjliga skydd.
Jag tycker därför inte att det behövs eller är önskvärt med ytterligare lagstiftning på området
förrän dessa rättsakter har genomförts fullt ut och deras effekter har analyserats klart.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Miljöskydd är en politiskt viktig fråga i Europa
som har utvecklats snabbt under senare år. Samtidigt är forskning fortfarande en prioriterad
fråga för EU. Miljön kan dock inte skyddas i Europa utan att skydda den mark som på olika
sätt är utsatt för markförstörelse. Det verkar därför helt logiskt att det behövs särskilda
skyddsåtgärder i en ny europeisk ram på området.
Vi inser att marken i huvudsak är privatägd men också att marken är en naturtillgång av
allmänintresse och därför måste bevaras för framtida generationer.
Eftersom markskyddet är nära förknippat med de största internationella miljöproblemen
behöver vi överväga gemenskapslagstiftning som är särskilt utformad för att skydda själva
marken och som kan uppmuntra till informationsutbyte och samordning av bästa metoder
bland medlemsstaterna. En förutsättning för att markskydd införs i ett framtida
klimatprogram tycks därför vara att man inser att det behövs större kunskap om markens
betydelse för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringen.
Luca Romagnoli (ITS), skriftlig . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill
uttrycka mitt stöd för Vittorio Prodis betänkande. Europa behöver en gemensam
markstrategi. Markförstörelsen fortsätter över hela Europa eftersom gällande lagstiftning
inte är tillräcklig för att bekämpa fenomen som erosion, förlust av organiska material,
markkompaktering, försaltning, jordskred och markförorening.
Det behöver utarbetas en handlings- och åtgärdsplan på EU-nivå, naturligtvis med
vederbörlig hänsyn till nationella omständigheter, i enlighet med subsidiaritetsprincipen
och i samarbete med medlemsstaterna.
Detta är framförallt viktigt när det gäller att identifiera riskområden och utarbeta
åtgärdspaket. Dessutom är det oerhört viktigt att alla 27 medlemsstater har en viss
61

62
SV
Europaparlamentets överläggningar
miniminivå på lagstiftningen på området och att det lanseras utbildnings- och
informationskampanjer.
Bogusław Sonik (PPE-DE), skriftlig . – (PL) Ett mångfacetterat markskydd är en av de
största utmaningarna för miljöskyddet på internationell nivå. Det har också en oerhört
stor inverkan på medlemsstaternas ekonomier.
Jag vill uttrycka min oro över konsekvenserna av naturlig markförstöring och
markförstöring som orsakas av människans verksamhet. Markförstöring beror ofta på
olämplig mänsklig verksamhet inom jordbruk och skogsbruk. Den kan också orsakas av
industrin, turism och stadsutveckling.
Jag vill påpeka för parlamentet att om bestämmelserna i direktivet följs kommer förstörd
mark att kunna omklassificeras och därmed kan man förhindra att grönområden används
i industriella och kommersiella syften. Direktivet kommer också att innebära att mark
klassificeras efter dess potential för växt- och animalieproduktion, med särskild hänvisning
till produktion av livsmedel av god kvalitet.
Jag vill betona att det behöver utvecklas en europeisk strategi i syfte att identifiera och lösa
markförstöringsproblem. På grund av de många olika marktyperna krävs det en europeisk
strategi, oberoende av nationella insatser. En sådan europeisk strategi bör vara inriktad på
förebyggande åtgärder och syfta till att öka allmänhetens medvetenhet och övertyga
allmänheten om behovet av markskydd. Strategin bör dessutom användas för att ringa in
riskområden i syfte att lösa problemet på EU-nivå.
Det bör observeras att det är viktigt med en tydlig gränsdragning mellan det här direktivet
och annan europeisk markskyddslagstiftning för att undvika dubbelreglering.
Gällande europeisk lagstiftning tycks inte förhindra markförstörelse. Samtidigt är
markskyddet nära förknippat med de största internationella utmaningarna när det gäller
att skydda naturmiljön. Jag anser därför att det finns ett tydligt behov av att ta fram
gemenskapslagstiftning som är inriktad på att skydda själva marken.
Glenis Willmott (PSE), skriftlig . – (EN) EPLP röstade emot punkterna 8 och 10 i Vittorio
Prodis betänkande om den temainriktade strategin för markskydd, eftersom man inte har
kunnat visa att det behövs ett ramdirektiv för markskydd. I dess nuvarande version skulle
de åtgärder som föreslås i dessa punkter vara oproportionerliga eftersom det inte finns
tillräcklig flexibilitet eller subsidiaritet.
– Betänkande: Peter Liese (A6-0402/2007)
Hans-Peter Mayer (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag anser att införandet av
luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter är ett steg mot att uppfylla
villkoren i Kyotoprotokollet, det stämmer.
Får jag dock påminna om vad Nicolas Sarkozy precis sa. Han sa att EU måste kräva
ömsesidighet och det finns det ingenting, eller alldeles för lite, av här. Handeln med
utsläppsrätter bör inte påbörjas förrän tidigast 2012. I likhet med små fordon måste det
införas undantag för små flygplan under 20 ton för att undvika snedvridning. En jumbojet
är inte detsamma som en Cessna!
Många av punkterna i miljöutskottets betänkande är helt enkelt för långtgående och ger
inte de europeiska företagen något handlingsutrymme eller någon tid att genomföra
åtgärderna. Här finns det stor brist på överensstämmelse. För att än en gång påminna om
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
den franske presidentens ord måste vi än en gång mycket noga tänka efter hur vi strukturerar
systemet för handel med utsläppsrätter.
Lasse Lehtinen (PSE). - (FI) Herr talman! Jag röstade för ändringsförslagen 77, 81 och
82 i Peter Lieses betänkande för att se till att de flygbolag som trafikerar Europas
randområden ska kunna konkurrera på lika villkor med de centraleuropeiska företagen.
Tyvärr tyckte majoriteten emellertid annorlunda.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Parlamentet beslutade att utanför
Kyotoprotokollet införa luftfartsverksamhet i systemet för handel med utsläppsrätter för
växthusgaser. Även om luftfartens andel av de totala utsläppen av växthusgaser endast är
omkring 3 procent har utsläppen inom luftfartssektorn fördubblats på 15 år. Idag har
Europa än en gång visat sitt ledarskap när det gäller att bekämpa klimatförändringen. Vi
måste dock hitta en balans. Det är inte mer än rätt att en viss del av utsläppsrätterna fördelas
genom auktion istället för att tilldelas gratis. Detta kommer att främja utvecklingen av
unga samhällen. Auktionsintäkterna bör användas för att utveckla teknik för att minska
koldioxidutsläppen i luftfartssektorn och inte för andra ändamål.
Det är väl känt att den integrerade förvaltningen av flygtidtabeller är en annan strategi för
att minska utsläppen. Jag är starkt för ett gemensamt startdatum för både interkontinentala
flygningar och inrikesflygningar. Kommissionen måste övertyga tredjeländer att ansluta
sig före utgången av 2011. Jag anser att det är ett nödvändigt villkor för sund konkurrens
mellan alla europeiska flygbolag, oavsett var bolaget har sitt säte. Målet att minska den
globala uppvärmningen med två grader före 2020 handlar om att först av allt övertyga
resten av världen. Den internationella konferensen på Bali kommer snart att visa hur
framgångsrika vi är på den punkten.
Christoph Konrad (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Betänkandets
syfte, som är att införa den europeiska luftfartsverksamheten i systemet för handel med
utsläppsrätter, föranleder en rad frågor. Ett som är säkert är dock att vi har tydliga tecken
på att det här inte är något särskilt framgångsrikt system. Trots att kommissionen har
uppgifter som visar att det inte är framgångsrikt håller vi nu på att även införa luftfarten i
systemet. Däri ligger min huvudsakliga kritik och det fick mig att inte rösta för betänkandet.
Genom att införa den europeiska luftfarten i systemet tar vi oss an detta som en isolerad
lösning. Det är emellertid just det som i slutändan äventyrar de europeiska flygbolagens
konkurrenskraft och, dessutom, de europeiska flygplatsernas konkurrenskraft. Jag anser
inte att det här är acceptabelt. Vi måste göra allt vi kan för att hitta globala lösningar som
även omfattar andra flygbolag och andra flygplatser. Det är enda sättet att hitta en lösning
som är bra för miljön men som också är bra för konkurrensen i EU.
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Jag vill tacka min kollega, Peter Liese,
för ett utmärkt samarbete. En konkret fråga som vi försökte hitta en kompromiss kring
handlade om användningen av auktionsintäkterna. Jag hade velat se att alla intäkterna gick
till flygtrafiken men jag är tacksam för att man delvis beaktade mina synpunkter.
Min utgångspunkt är att luftfarten även är nödvändig ur miljösynpunkt. Dess fördelar
framgår tydligt av exempelvis MIPS-undersökningen. En annan grundläggande synpunkt
är att det slutgiltiga målet måste vara en utsläppsfri flygtrafik. Därför är jag för att intäkterna
används till forskning och utveckling på luftfartsområdet. Om vi verkligen ser den
dramatiska ökningen av utsläppen från flygtrafiken som ett problem måste vi lägga alla
våra tillgängliga resurser på att se till att forskningspengarna går till att utveckla en
63

64
SV
Europaparlamentets överläggningar
utsläppsfri flygtrafik. Jag hoppas att rådet i framtiden kommer att ha detta i åtanke. Jag vill
även säga att jag instämmer helt i det som Lasse Lehtinen precis sa.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig . − Vi
svenska socialdemokrater har valt att ställa oss bakom parlamentets betänkande då det är
ett första steg för att minska flygets klimatpåverkan. Vi anser det dock beklagligt att en
majoritet av parlamentet förespråkar såväl höga utsläppstak som en obetydlig del
auktionering av utsläppsrätterna. Dessutom har i kraftträdandet skjutits fram ett år jämfört
med det som beslutades i parlamentets miljöutskott.
På sikt ser vi helst att flyget får ett helt eget system för handel med utsläppsrätter.
Liam Aylward, Brian Crowley och Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. − (EN) Systemet
för handel med utsläppsrätter är det effektivaste sättet att ta itu med utsläppen av
växthusgaser och göra det lättare för EU att uppnå målet på 20–30 procent före 2020.
Idag har vi röstat för att beakta de yttersta randområdena i direktivet och för att stryka ett
förslag från kommissionen som skulle göra det möjligt för flygbolag att begära att få sina
utsläppsrätter omvandlade till Kyoto-stödda utsläppsrätter utan kostnad!
Vi röstade för en sänkning av utsläppstaket som kommer att bli det beräknande faktiska
slutresultatet i förhandlingarna under de kommande veckorna, ungefär 85–90 procent
jämfört med utsläppen 2004–2006.
Vi röstade för en framtida översyn av auktionerna, om det görs en granskning av andra
sektorer. Även om vi inte röstade för auktioneringen idag skulle man kunna tänka sig
auktioner inom alla sektorer, eftersom detta skulle kunna minska möjligheten till oväntade
vinster och bidra till ökad konkurrenskraft och innovation.
Det viktigaste är att industrin på ett innovativt sätt står för sin del av utsläppsminskningarna
utan att lägga hela bördan på flygkonsumenterna.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Peter Lieses betänkande om förslaget
om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel
med utsläppsrätter för växthusgaser, eftersom jag anser att det är nödvändigt att införa
luftfartssektorn i det här systemet för att begränsa effekterna av klimatförändringen.
Luftfartens bidrag till klimatförändringen är väsentligt och ökar snabbt. Därför är förslaget
till ett direktiv ett viktigt steg för att uppnå de ambitiösa målen om att minska utsläppen
av växthusgaser i EU. Det är emellertid nödvändigt att anta åtgärder så att situationen i de
yttersta randområdena beaktas i direktivet för att förhindra att systemet med handel med
utsläppsrätter får alltför stora sociala och ekonomiska konsekvenser i dessa regioner. Jag
beklagar därför att ändringsförslagen 98=100/rev och 97=99/rev inte antogs.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är ytterst tveksamma till det generella
innehållet i de förslag som antagits i Europaparlamentets resolution, och har därför röstat
emot det.
För det första tycker vi inte att handel med utsläppsrätter är något bra system. Det skyddar
alltid dem som har mer pengar att köpa utsläppsrätter och löser inte problemet med för
stora koldioxidutsläpp.
För det andra har det inte tagits tillräcklig hänsyn till de länder och regioner där
luftfartstjänsterna är en nödvändighet, till exempel de yttersta randområdena Azorerna
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
och Madeira. Såväl flyget mellan dessa öar som flyget mellan Kontinentaleuropa och dessa
regioner är till exempel särskilt viktigt för den territoriella sammanhållningen i EU. Därför
förtjänar dessa sträckor särbehandling.
Vi beklagar att man i konsekvensanalysen för direktivet inte har tagit hänsyn till införandet
av de yttersta randområdena på EU:s territorium och alla de flyg som ankommer och avgår
från europeiska flygplatser. Konsekvenserna kommer att bli större i dessa regioner än i EU
i genomsnitt, både på grund av att invånarna använder flygplan och på grund av turismens
effekter på den regionala utvecklingen. På samma sätt har man inte tagit hänsyn till att en
flygskatt, som deras grannar är befriade från, får dramatiska konsekvenser för deras
konkurrenskraft.
Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag gav inte mitt stöd till betänkandet om att
införa koldioxidutsläpp från luftfartsverksamheten i EU:s system för handel med
utsläppsrätter.
Luftfarten ingick inte i Kyotoprotokollet och samtidigt som de flesta nationerna i världen
inte erkänner Kyotoavtalet vill EU nu göra mer än det som krävs enligt protokollet.
Denna idealism är väl bra ur ett intellektuellt perspektiv men den kommer inte att rädda
vår jord, som i sig inte är i någon riktig fara i vilket fall som helst.
EU håller emellertid på att offra hela sin industri, inklusive luftfarten, utan att det får någon
väsentlig inverkan på klimatet. Jag måste protestera.
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! De polska
ledamöterna beslutade sig för att rösta emot betänkandet av en mycket enkel anledning,
nämligen att en av våra synpunkter inte beaktades.
Jag vill påpeka att den polska luftfarten var mycket väl förberedd på att minska
koldioxidutsläppen för att leva upp till skyldigheterna i Kyotoprotokollet (36 procent
jämfört med de 6 procent som man åtagit sig) och koldioxidutsläppen är inte något problem
för länder som vårt. De femton gamla medlemsländerna har hittills dock bara minskat
utsläppen med 1,5 procent av de 8 procent som man har åtagit sig.
Härav den uppfattning som genomsyrar detta förslag till direktiv, som skulle göra det
möjligt för de femton gamla medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter på de nya
medlemsstaternas bekostnad. Är det vad EU handlar om? Det tror jag inte och jag efterlyser
ett noggrant arbete och noggrann eftertanke vid andra behandlingen.
David Martin (PSE), skriftlig . – (EN) Jag röstade för betänkandet om kommissionens
förslag att införa luftfartsverksamheten i systemet för handel med utsläppsrätter för
växthusgaser inom gemenskapen, som antogs vid första behandlingen, och stöder
ändringsförslagen om att minska de godkända utsläppen från den föreslagna nivån på 100
procent till 90 procent. Jag stödde även den socialdemokratiska gruppens ändringsförslag
om att inkludera samtliga flygningar som startar och landar i EU. Dessvärre stöddes
förslagen emellertid inte av övriga partier och gick därför inte igenom. Luftfarten är en
viktig och snabbt växande källa till utsläpp av växthusgaser och det är oerhört viktigt att
begränsa utsläppen i kampen mot klimatförändringen.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det håller på att antas åtgärder för att minska
utsläppen av växthusgaser i EU och i andra industriländer. Kommissionens förslag att
65

66
SV
Europaparlamentets överläggningar
införa luftfarten i systemet för handel med utsläppsrätter är ett viktigt led i en rad åtgärder
som ska antas på internationell nivå.
Vi kan inte förneka den betydande ökningen av växthusgasutsläppen i luftfartssektorn.
Det tycks därför vara lämpligt att lösa problemet genom handel med utsläppsrätter, särskilt
om den är rätt utformad och förenad med andra åtgärder för att främja marknadsstabilitet
och förhindra en snedvridning av marknaden.
De åtgärder som har antagits idag kommer att bli prejudicerande för de fortsatta
internationella förhandlingarna. Därför måste EU anta en bestämd ståndpunkt med
lösningar som faktiskt är effektiva i fråga om att skydda miljön och som samtidigt försvarar
vår industri och våra friheter. Jag inser att det här är en svår uppgift och föredraganden
måste berömmas för sitt arbete. Dessutom bör alla få beröm för sitt engagemang för att få
till stånd kompromisser som är särskilt inriktade på att begränsa effekterna av
klimatförändringen och skapa balans mellan sociala och ekonomiska verksamheter i EU.
Luca Romagnoli (ITS), skriftlig . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill
uttrycka mitt stöd för Peter Lieses betänkande. Jag har trots det funnit det lämpligt att stödja
några ändringsförslag som ändrar det ursprungliga förslaget, särskilt dem som handlar om
att systemet ska träda ikraft 2011.
Det är en särskilt viktig punkt för att, om än bara för en övergångsperiod, undvika en
snedvridning av marknaden i EU, vilket skulle innebära att vissa aktörer skulle få fördelar
jämfört med andra.
Jag har även röstat för vissa andra ändringsförslag, till exempel i frågor som rör hur stor
procent av utsläppsrätterna som ska auktioneras ut och hur auktionsintäkterna ska
användas, förutsatt att detta inte leder till att det finansiella handlingsutrymme som ingår
i medlemsstaternas exklusiva behörighet minskar ytterligare.
Brian Simpson (PSE), skriftlig . – (EN) Jag röstade för Peter Lieses betänkande, även om
jag är tveksam till dess praktiska möjligheter och dess genomförande. Jag håller med om
att luftfarten måste ingå i systemet för handel med växthusgaser. Det måste dock finnas
en balans mellan miljöhänsyn och hänsyn till flygindustrin. Det föreslagna systemet är
dessutom mycket omtvistat utanför EU och många stater hotar att vidta rättsliga åtgärder
mot EU, däribland Förenta staterna, Indien och Kina, eftersom de anser att ett system som
omfattar luftfarten måste beslutas internationellt innan det genomförs.
Jag håller med om att luftfarten bör ingå i gemenskapens system för handel med
utsläppsrätter. Det är fel att peka ut luftfarten som en stor koldioxidkälla utan att även ta
upp sjöfarten och den största koldioxidkällan inom transportsektorn, nämligen
vägtransporterna.
Några av de förslag som utskottet för miljö har lagt fram i betänkandet var rent ut sagt
extrema. Parlamentet har intagit ett mer pragmatiskt och balanserat perspektiv. Jag tror
dock fortfarande att förslaget kommer att stöta på problem under de kommande månaderna,
inte minst på den internationella arenan och inte minst på grund av att vi har gjort undantag
för privata jetplan.
Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. – (DA) Jag röstade för Peter Lieses
betänkande i dess slutliga version, eftersom det var ett litet framsteg jämfört med
kommissionens förlag. Däremot lämnar betänkandet mycket övrigt att önska i förhållande
13-11-2007

13-11-2007
SV
till de steg som behövs för att bekämpa klimatförändringen och visar således att
Europaparlamentet inte går i täten för denna kamp.
Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Tillsammans bidrar de yttersta randområdena
till att bekämpa klimatförändringen och visar regelbundet att de är engagerade i att fortsätta
i samma stil genom att bli verkliga innovationscenter på området.
Jag stöder de mål som man vill uppnå genom att införa luftfartsverksamheter i systemet
för handel med utsläppsrätter.
De yttersta randområdena kunde emellertid inte stödja genomförandet av kommissionens
förslag i dess nuvarande form, eftersom det skulle innebära att de flygbolag som trafikerar
dessa områden inte skulle ha något annat val än att lägga de nya tilläggsavgifterna direkt
på biljettpriserna. Detta skulle drabba utländska resenärer och turister som redan drabbas
av de höga flygkostnaderna. Det skulle också öka flygfraktkostnaderna som i sin tur skulle
leda till prisökningar som drabbar konsumenter och företag i de yttersta randområdena.
Jag vill tacka föredraganden för att han har lyssnat på mina vädjanden i frågan och
parlamentet för att det äntligen har godkänt principen om att särbehandla de yttersta
randområden i just denna fråga.
Jag välkomnar även att parlamentet har accepterat möjligheten att använda delar av
intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter för att minska projektets negativa inverkan
på de yttersta randområdenas tillgänglighet och konkurrenskraft.
Hannu Takkula (ALDE), skriftlig . – (FI) Herr talman! Som vi alla vet är det viktigt att se
till att vi skyddar miljön och bekämpar klimatförändringen. Våra insatser måste dock ligga
inom ramen för sunt förnuft och vi som beslutsfattare bör se saken i sin helhet. Jag anser
att de flesta i parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet inte har
beaktat betänkandets alla aspekter. Utsläppen från luftfarten utgör endast 2 procent av de
totala utsläppen och bör därför ses i proportion till helheten. Det innebär att även om hela
vår luftfart skulle försvinna så skulle det knappt ha någon effekt på den globala
uppvärmningen. Vi måste också inse att många flygbolag redan har gjort stora investeringar
i att göra sin flygplanspark miljövänligare.
Jag röstade för ändringsförslagen 77, 81 och 82 för att flygtrafiken ska kunna fortsätta att
överleva i EU:s mest avlägsna områden. Jag ser ingen vits med att flygtrafiken huvudsakligen
är koncentrerad till bara ett fåtal stora flygplatser. Vi bör inte kortsiktigt försämra
konkurrensen mellan de nationella flygbolagen till skada för lågprisbolagen. Jag instämmer
därför i det som Lasse Lehtinen sa i sitt anförande.
Talmannen. − Omröstningen är härmed avslutad.
9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
(Sammanträdet avbröts kl. 13.15 och återupptogs kl. 15.00)
ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman
10. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
11. Inkomna dokument: se protokollet
Europaparlamentets överläggningar
67

68
SV
Europaparlamentets överläggningar
12. Skriftliga förklaringar (inkomna dokument): se protokollet
13. Tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket – Tillämpning av
bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland,
Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta,
Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (debatt)
Talmannen. - Nästa punkt är en gemensam debatt om
– rådets uttalande om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket, och
– betänkandet av Carlos Coelho (A6-0441/2007), för utskottet för medborgerliga fri- och
rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om utkastet till rådets beslut om fullständig
tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken
Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta,
Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (11722/2007 –
C6-0244/2007 – 2007/0810(CNS)).
José Magalhães, rådets ordförande. – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är
mycket glad över att, som representant för ordförandeskapet och Republiken Portugal,
vara här i parlamentet idag för att diskutera den förestående utvidgningen av
Schengenområdet.
För bara ett år sedan hängde det mörka moln över Europa och det fanns risk för en oerhört
allvarlig politisk kris på grund av de tekniska problemen med att få den andra generationen
av Schengens informationssystem (SIS) i drift 2007. Det hade inte bara varit en ohållbar
uppvisning i EU:s tekniska oförmåga utan framförallt ett svårt nederlag för det europeiska
idealet och ett bevis på institutionernas och medlemsstaternas brist på handlingskraft och
kompetens att på obestämd tid skjuta upp infriandet av de rimliga förväntningarna på fri
rörlighet för medborgare från de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004. Vi hade kunnat
ge dessa medborgare tusen förklaringar. Allt hade emellertid låtit som dåliga ursäkter och
skulle ha inbjudit till en jakt på de skyldiga, vilket därmed hade förhindrat en praktisk
lösning på problemet.
Som tur är valde vi en annan väg med aldrig tidigare skådad hastighet och sammanhållning.
För det första hittade vi i Lissabon en lämplig teknisk lösning på den tekniska krisen.
SIS one4all var ett projekt som kom till på omkring 30 dagar och dess
genomförbarhetsstudie granskades av ledande europeiska experter på ungefär samma
korta tid. I december 2006 kunde rådet (rättsliga och inrikes frågor) ge klartecken för att
inleda en process med en tidsplan för verksamheten som vore värd en europeisk version
av filmen ”Mission Impossible” och med en minimal budget på drygt en halv miljon euro.
I mars var programvaran – en kopia av det portugisiska N.SIS (nationella SIS) – färdig och
levererades till de nya projektpartnerna, som utlovat. C.SIS (centrala SIS) genomgick också
en omfattande uppgradering, tack vare Republiken Frankrikes stora engagemang, som vi
måste tacka dem för.
Det tyska ordförandeskapet drev igenom lämpliga rättsliga åtgärder vid precis rätt tidpunkt.
Den 31 augusti lyckades vi fullborda installationen av programvaran och flytta över
uppgifterna, vilket var en svår och komplicerad process. Nästa dag fick säkerhetsstyrkorna
i de nya medlemsstaterna tillgång till de nya verktygen som de sedan började använda med
stor framgång. Nu återstod bara att kontrollera om alla de andra åtgärderna som behövdes
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
för att få ansluta sig till Schengenområdet hade antagits lika framgångsrikt, till exempel
åtgärder för land- och sjögränser, polissamarbete, dataskydd och utfärdandet av visum.
Som tur var hade de antagits. Förra veckan, den 8 november, fick rådet (rättsliga och inrikes
frågor) reda på att de berörda medlemsstaterna hade visat att de var tillräckligt förberedda
för att på ett tillfredsställande sätt tillämpa både de bestämmelser som inte handlade om
SIS och de bestämmelser i Schengenregelverket som handlade om Schengens
informationssystem.
Jag vill här i parlamentet tacka alla som har genomfört ändringar och gjort bedömningar
de senaste månaderna. Jag vill särskilt nämna de många experternas viktiga arbete under
de besök som innebar att vi med all säkerhet kunde bekräfta de förändringar som
åstadkommits på bara några månader.
Vid det som kommer att bli EU:s nya yttre gräns har vi nu bland den mest avancerade och
moderna utrustning som finns, organisatoriska lösningar som förtjänar pris för innovation
och lämpliga förfaranden för en mycket god brottsbekämpning. Detta kommer att
kompletteras med särskilda polisinsatser, som redan avtalats på bilateral eller multilateral
nivå, för att det ska bli större frihet men inte mindre säkerhet när kontrollerna har avskaffats.
Jag måste också betona att intresset för maximal insyn föranledde det portugisiska
ordförandeskapet att vidta mycket framgångsrika åtgärder för att Europaparlamentet skulle
få tillgång till den information som härrör från den stora insatsen. Parlamentet kunde
därför bekräfta att sammanfattningen av konsekvensanalysen, som vi också ville lägga
fram som ett separat dokument, var mycket rigorös. Jag måste gratulera föredraganden,
Carlos Coelho, till hans fasta beslutsamhet att hålla sig inom de fastställda tidsramarna och
till ett utmärkt betänkande.
Det här är den metod som vi behöver använda för att möta de framtida utmaningarna med
att på ett integrerat sätt inrätta och förvalta SIS II, VIS (Informationssystemet för viseringar)
och nya informationssystem för resenärer som vice ordförande Franco Frattini nyligen
tillkännagav. Ingen bör göra sig några illusioner eftersom den här typen av jätteprojekt
antingen kan bli en stor framgång eller ett tungt misslyckande. Framgång kan endast
åstadkommas med starka maktstrukturer, beslutsamt ledarskap och mycket snäva
tidsplaner.
Vi behöver inte något teknikombud utan snarare mycket hårt arbete i ett demokratiskt
nätverk bestående av kommissionen, medlemsstaterna och Europaparlamentet, vilket det
här fallet var ett föredömligt exempel på. Jag vill också officiellt tacka alla dem som bidrog
till framgången. Det här är hemligheten bakom framgången med SIS one4all och enda
sättet att spara resurser, skapa synergieffekter mellan projekt och framförallt att hålla
tidsplanen.
Det finns bara ett krav som måste uppfyllas innan rådet kan fatta ett beslut, vilket är planerat
till december 2007, om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket
i de nya medlemsstaterna. Detta krav är er röst, Europaparlamentets röst. Jag hoppas att
jag kan räkna med den och vara säker på den punkten, med tanke på det mycket positiva
innehållet i det förslag till resolution som redan står på dagordningen.
Jag vill slutligen varmt tacka för Europaparlamentets beröm för ordförandeskapet och
Republiken Portugal i detta förslag till resolution. För de män och kvinnor som de senaste
månaderna har ägnat sig åt uppgiften att förbereda detta historiska beslut som en gång för
alla kommer att begrava järnridån måste jag säga att vi inte bara var inspirerade av en
69

70
SV
Europaparlamentets överläggningar
önskan om seger eller en önskan om att undvika en allvarlig kris. Vi mobiliserade den bästa
sakkunskapen i EU, vi drog nytta av det nya, digitala EU:s verktyg för att diskutera våra
planer och problem och vi bildade ett fantastiskt nätverk av experter och en
dygnetruntöppen helpdesk för att hitta lösningar. Allt detta kombinerades med ett nära
och exempellöst samarbete mellan experter och politiker. Ministrarna på området höll
med jämna mellanrum särskilda sammanträden för att styra processen med kommissionens
odelade stöd. Jag måste särskilt framhäva vice ordförande Franco Frattinis roll.
Vi glömmer heller aldrig att EU har sina parlamentariska representanter vars åsikt måste
ha betydelse för det vi gör. Vi beaktade era rekommendationer och vi räknar med er närvaro
vid minnesceremonierna för att fira den historiska utvidgningen av det europeiska området
för fri rörlighet som kommer att äga rum den 21–22 november. Jag vill även tacka er, mina
damer och herrar, för ert bidrag till detta historiska resultat.
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . − (EN) Herr talman! Först av allt vill jag
gratulera alla medlemsstater till framgångarna med att göra det möjligt för medborgarna
i Polen, Estland, Litauen, Lettland, Tjeckien, Slovenien, Ungern, Slovakien, Malta och de
nuvarande Schengenländerna att äntligen fullt ut kunna dra fördel av den fria rörligheten
för personer, som är en av Europeiska unionens pelare.
Detta är en verklig fördel för medborgarna i de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004.
Det kommer att göra det snabbare och lättare att resa. Det här visar alla medlemsstaterna
i EU att europeiskt samarbete lönar sig. Skapandet av ett område utan inre gränskontroller
är en fantastisk prestation, som saknar motstycke i historien. Från och med den 21 december
kommer det att vara möjligt att resa från till exempel Iberiska halvön till de baltiska staterna
och från Grekland till Finland utan gränskontroller. Det här symboliserar verkligen ett enat
Europa och en grundläggande rättighet för alla EU:s medborgare.
Som ni vet är den här historiska bedriften ett resultat av mycket förberedelse. Det är inget
lätt företag att ansluta sig till Schengenområdet. Det är en utmaning och vi måste hitta rätt
balans mellan frihet och säkerhet. Slopandet av de inre gränskontrollerna är även en fråga
om förtroende mellan medlemsstaterna. Genom en inbördes utvärdering,
Schengenutvärderingen, får medlemsstaterna förtroende för varandras förmåga att bevaka
de yttre gränserna på alla de andras vägnar och utfärda visum som gäller för hela
Schengenområdet.
Medlemsstaterna kommer även att förbättra polissamarbetet och säkerhetskontrollerna
inom det utvidgade Schengenområdet för att förhindra att kriminella drar nytta av den
fria rörligheten och får större möjlighet att begå brott. Allt detta skulle inte ha varit möjligt
utan ekonomisk solidaritet. Schengenfaciliteten, som tillhandahåller nästan 1 miljard euro,
har i synnerhet gjort det möjligt för de nya medlemsstaterna att klara av utmaningen att
bygga upp en effektiv gränskontroll och bli fullvärdiga partner i Schengenområdet.
Jag vill även tacka föredraganden, Carlos Coelho, och Europaparlamentet för deras positiva
stöd när det gäller att åstadkomma det här väsentliga resultatet. Sist men inte minst vill jag
även gratulera det portugisiska ordförandeskapet. Jag vill personligen gratulera
inrikesministrarna António Costa och Manuel Pereira till deras strategiska partnerskap
och målmedvetenhet när det gäller att genomföra projektet med Schengens
informationssystem, känt under namnet ”SIS One4All”. Vi har tillsammans med de före
detta tyska och slovenska ordförandeskapen arbetat hårt för att stödja våra portugisiska
kolleger, och vi har lyckats. Det visar vad vi kan åstadkomma om alla uppvisar ett odelat
engagemang för ett komplicerat projekt. Arbetet är emellertid inte färdigt. Vårt slutgiltiga
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
mål är att göra Schengens informationssystem II helt driftklart till december 2008. Vi måste
återigen arbeta mycket hårt tillsammans.
Carlos Coelho, föredragande. – (PT) Herr talman, herr vice ordförande för kommissionen,
herr rådsordförande, mina damer och herrar! Schengenområdet är en av de största
framgångarna i den europeiska integrationens historia. Avskaffandet av de inre gränserna
och genomförandet av åtskilliga ersättningsåtgärder, till exempel skärpta kontroller vid
de yttre gränserna, polisiärt och rättsligt samarbete och inrättandet av Schengens
informationssystem, är det bästa sättet att skapa förutsättningar för fri rörlighet.
I likhet med EU har Schengenområdet vuxit. Från att ha varit fem ursprungliga
medlemsstater är vi nu 15, inklusive två länder som inte är medlemmar i gemenskapen,
Island och Norge, samt Irland och Storbritannien som deltar i vissa delar. Vi står nu inför
en historisk händelse, den största utvidgningen i Schengens historia. Nio medlemsstater
avskaffar samtidigt sina inre gränser: Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Polen, Litauen,
Slovenien, Slovakien och Malta. Det här är en händelse som har stor betydelse för Europa,
för den fria rörligheten och för de nya medlemsstaterna och deras medborgare.
Jag måste börja med att välkomna och gratulera dem. Jag vill inte bara gratulera dem till
anslutningen till Schengenområdet utan framförallt till deras systematiska och fast
beslutsamma insats för att uppfylla alla kriterier i de stränga Schengenreglerna. I rapporterna
från december 2006, som minister José Magalhães redan har nämnt, belystes olika problem
som till stor del har övervunnits. Utvärderingsgrupperna bestod av experter från samtliga
medlemsstater. De besökte gränser och konsulat och utarbetade uttömmande rapporter
med faktauppgifter, bedömningar och rekommendationer. Många av dem krävde ytterligare
åtgärder och uppföljningsbesök på grund av problem som fortfarande bestod i de allra
flesta medlemsstater.
Jag vill gratulera utvärderingsgruppen, under ledning av dr Carlos Moreira, inte bara till
det krävande arbete som den utförde på kort tid utan också till att den inte bara uppfyllde
sina inspektionsuppgifter utan ofta även föreslog åtgärder och lösningar, vilket innebar
att problemen kunde identifieras och lösas.
När det inte finns några inre gränser krävs det inte bara bättre kontroll vid de yttre gränserna
och ett bra utbyte av information och uppgifter via Schengens informationssystem (SIS)
utan framförallt ett ömsesidigt förtroende där alla noggrant måste följa de regler som
antagits. Genom att garantera en effektiv kontroll vid våra gränser kan säkerheten för alla
EU-medborgare garanteras. Säkerheten i Schengenområdet beror faktiskt på hur strikt och
effektivt varje medlemsstat kontrollerar sina yttre gränser och även på hur bra och snabbt
informationsutbytet sker via SIS. Svagheter eller brister i någon av dessa delar kan äventyra
unionens säkerhet.
Därför måste de mindre problem som återstår lösas. Även om de inte utgör något hinder
för att avskaffa de inre gränserna måste de fortfarande lösas. Därför ber Europaparlamentet
i den politiska resolution som ska antas och som har undertecknats av fem politiska grupper
att inom sex månader bli underrättad i detalj om alla pågående ärenden. Därför begär vi
också att det inom två år görs en global utvärdering av hur Schengenområdet fungerar,
som omfattar alla medlemsstater, både nya och gamla.
Slutligen vill jag tacka det portugisiska ordförandeskapet för dess engagemang och
samarbetsvilja, särskilt den portugisiska regeringen och den portugisiske statssekreteraren,
José Magalhães, som är här idag, och för den lösning som hittades i SIS one4all, som vice
71

72
SV
Europaparlamentets överläggningar
ordförande Franco Frattini redan har understrukit. Lösningen har inneburit att de nya
medlemsstaterna kan ansluta sig till SIS. Om det inte hade inträffat, med tanke på
förseningen med SIS II, hade det inte varit möjligt att utvidga Schengenområdet i år.
Minister Magalhães! Jag är fullt medveten om ert stora personliga engagemang och jag vill
även gratulera dr Eduarda Peixeiro som vi har mycket att tacka för den lösning som antagits.
Jag har två avslutande kommentarer. Den första riktar jag till kommissionen. Jag vill än en
gång påminna den om att inrättandet av SIS II fortfarande är en prioriterad fråga för
Europaparlamentet. Inte nödvändigtvis för att de nya medlemsstaterna ska få tillgång till
systemet, för detta har lösts med hjälp av SIS one4all, utan framförallt för att det kommer
att innebära en effektivare användning av uppgifter inom gemenskapen. Detta ökar därmed
säkerheten, både genom införandet av biometriska uppgifter och genom det gemensamma
varningssystemet. Min andra kommentar är till rådet. Jag beklagar att rådet i början av
samrådsförfarandet inte respekterade principen om skäligt samarbete med parlamentet,
då det av säkerhetsskäl vägrade att överlämna experternas utvärderingsrapporter. Även
om vi nådde en kompromiss för att tillfälligt lösa situationen måste vi hitta en långsiktig
lösning. Det är absurt att neka parlamentet material som det behöver för att utöva sin
lagstiftningsbehörighet.
Herr talman! Vi har tagit ytterligare ett steg mot europeisk integration. Det är upp till oss
att se till att detta steg leder till mer frihet och större säkerhet.
József Szájer, för PPE-DE-gruppen . – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Jag
välkomnar för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater
införandet av Schengensystemet. Jag vill även ta tillfället i akt att på de nio nya
medlemsstaternas vägnar tacka både det tyska och det portugisiska ordförandeskapet,
rådet, kommissionen och särskilt Carlos Coelho för det enormt stora arbete som krävdes
för att åstadkomma detta. Jag måste även nämna de nya medlemsstaternas insatser, eftersom
deras arbete har gjort det möjligt att vara där vi är idag.
Den fria rörligheten för personer är en av de fyra friheterna i EU. Vi utvidgar nu denna
bedrift, detta nya område för fri rörlighet, till att omfatta många miljoner nya
EU-medborgare. Det här är allas vår gemensamma insats. Vi européer har skapat detta
tillsammans och det bör vi vara stolta över.
Mina damer och herrar i parlamentet! Jag kommer från en stad på gränsen mellan Österrike
och Ungern. Under många årtionden skiljde en järnridå min stad, Sopron, från den närmaste
omgivningen och från Österrike. Jag har tagit med en bit av denna järnridå till parlamentet
– som så många gånger förut. Det var den här järnridån som gjorde det omöjligt att tillämpa
frihet i Europa. Vid lanseringen av Schengensystemet avlägsnar vi de sista resterna av den.
Den här järnbiten bör påminna oss om att vi för inte så länge sedan inte hade någon frihet
och att vi aldrig bör låta någon ta friheten ifrån oss.
Med frihet kommer ansvar. De nya medlemsstaterna åtar sig ansvaret att noggrant skydda
EU:s gemensamma yttre gränser, eftersom allas vår säkerhet är beroende av detta. Vi får
inte heller låta det breda sociala skyddet undergrävas för den fria rörlighetens skull. Därför
måste alla EU:s medborgare följa EU:s lagstiftning. Som kommissionsledamot Franco
Frattini precis sa innebär den fria rörligheten inte fri brottslighet utan gränser.
Frihet får inte missbrukas, eftersom det äventyrar denna frihet och den fria rörligheten. Vi
får inte heller låta vissa krafter återuppliva principen om kollektiv skuld, som väcker dåliga
minnen, för att undergräva den fria rörligheten. Vi får inte låta brottslingar komma undan
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
ostraffat. Därför vill jag än en gång tacka för att Schengensystemet kan utvidgas med dessa
nio nya medlemsstater. Det är en historisk händelse.
Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill på min grupps
vägnar också gratulera medborgarna i de nio nya medlemsstaterna till den present som
det portugisiska ordförandeskapet kommer att ge dem den 21 och 22 december. Jag håller
fullständigt med ministern och ordförandeskapet, som verkligen raserar de sista resterna
av järnridån. Medborgarnas fria rörlighet utan inre gränser är mycket positiv och en av
EU:s viktigaste friheter. Jag välkomnar att invånarna i de nio nya medlemsstaterna nu
kommer att kunna dra nytta av den.
Schengenavtalet handlar dock om mer än att bara undanröja de inre gränserna. Det innebär
också att dessa nya länder nu måste övervaka EU:s yttre gränser för alla de övriga
medlemsstaternas bästa. Det är mycket viktigt att utvidgningen av Schengenområdet inte
äventyrar vår säkerhet. Franco Frattini och ministern har båda sagt samma sak. Det är
därför nödvändigt med effektiva och verkningsfulla gränskontroller.
Rådets och kommissionens bedömning visar att de nio länderna i princip redan är beredda
att ta sig an uppgiften men att det skulle kunna göras förbättringar på ett antal områden,
till exempel när det gäller bemanning och flygplatsinfrastruktur. Vi har blivit nyfikna på
den utvärdering och övervakning som kommer att uppstå till följd av detta. Vi hoppas
också att parlamentet snabbt kommer att informeras om detta.
Schengen handlar naturligtvis om mycket mer än gränskontroller. Det innebär större
polisiärt och rättsligt samarbete mellan Schengenländerna. Det gläder oss att det portugisiska
ordförandeskapet har hittat en lösning för de nio medlemsstaterna i form av ett slags SIS
1+, även om vi vidhåller att det så snart som möjligt måste göras framsteg med SIS II. Jag
är nöjd med Franco Frattinis löfte om att det ska vara färdigt före december 2008 och vi
kommer naturligtvis att se till att han håller löftet.
Vi inser att Bulgarien och Rumänien fortfarande måste vänta ett antal år men vi hoppas
också att dessa länder med vår hjälp kommer att fortsätta att arbeta hårt så att de också
kan ansluta sig till Schengenområdet om några år.
Detsamma gäller Cypern. Det är synd att det problem som har hållit landet tillbaka under
så lång tid nu också hindrar det från att ansluta sig till Schengenområdet. Det är ett annat
argument för att tillsammans arbeta för att hitta en lösning på det problem som redan har
påverkat landet under alltför lång tid. Frågan leder redan till problem även på andra
områden, till exempel när det gäller förbindelserna med Turkiet. Naturligtvis behövs det
även en lösning för det cypriotiska folket.
Till sist vill jag än en gång hänvisa till gårdagens diskussion. Det har med rätta påpekats
att utvidgningen av Schengenområdet och hela Schengensystemet kräver ömsesidig
solidaritet mellan medlemsstaterna. Som jag redan har sagt är kontrollen av de yttre
gränserna en uppgift som påverkar allas vår säkerhet och som de nio berörda länderna nu
medverkar i. Vi kommer nu att tala med dem om detta.
Säkerheten och behovet av att samarbeta utgör i sig potentiella framtida problem, till
exempel när det gäller migration inom unionen. Vi måste även hålla med om att vi inte
ska försöka lösa problemen på egen hand utan att vi ska försöka samarbeta med alla
länderna i Schengenområdet för att lösa framtida problem. Vi måste som sagt se till att det
som för närvarande håller på att ske i Italien inte sker, det vill säga att ett land på egen hand
försöker lösa det som i själva verket är ett gemensamt problem.
73

74
SV
Europaparlamentets överläggningar
Henrik Lax, för ALDE-gruppen . – Herr talman! Jag vill också ansluta mig till gratulanterna.
Jag önskar de nya Schengenmedlemmarna lycka till för att de har lyckats med konststycket
att på så här kort tid leva upp till de krav som Schengenreglerna ställer.
Jag vill också gratulera Portugal, det är en dubbel gratulation. Portugal kom först upp med
förslaget om ”SIS I for all”. Nu har Portugal under sin ordförandetid haft förmågan och
orken att driva igenom utvärderingsprocessen.
Vi har hört här vilket historiskt framsteg det är fråga om. Att återförena Europa också i
denna form, med den fria rörligheten, är en sak som inte nog kan uppskattas.
Vägen har varit törnbeströdd. Speciellt problemen med SIS II, som har fördröjts på grunder
som inte kan accepteras och som har kritiserats mycket av parlamentet. Som vi har hört
så behöver vi SIS II för att stärka säkerheten inom det nya utvidgade området.
Parlamentet har också varit kritiskt till att inte genast ha fått full insyn och tillgång i
utvärderingshandlingarna. Jag vill rikta ett speciellt tack till min vän och kollega, herr
Coelho. Utan hans ansträngningar hade vi inte haft möjlighet att fullfölja vår
parlamentariska kontroll.
Slutligen vill jag påminna om att många av de nya medlemsländerna har långa historiska
band till sina europeiska grannar. Nu måste vi se till att Schengenutvidgningen inte leder
till en Schengenjärnridå gentemot dessa. Dessa våra grannar måste också ha tillgång till
det kunnande vi har här om de ska kunna följa oss i spåren, bygga upp ett rättssamhälle,
demokrati och marknadsekonomi. Ännu en gång, gratulationer till alla tre parter som har
lyckats fint här.
Brian Crowley, för UEN-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag vill ansluta mig till mina
kolleger och gratulera det portugisiska ordförandeskapet till att ha lyckats skapa en
överenskommelse och samförstånd när det gäller utvidgningen av Schengen, och det är
verkligen historiskt. Det är en bedrift som är lika stor som utvidgningen av Europeiska
unionen och en bedrift som vi bör välkomna.
Som andra kolleger mycket riktigt har påpekat finns det dock en oro över våra yttre gränser,
över vad vi kan göra och hur vi kan hantera dem, över solidaritetsfrågan och över att visa
solidaritet med andra medlemsstater. Själv kommer jag från Irland och ur mitt perspektiv
finns det vissa svårigheter förenade med Irlands anslutning till Schengenavtalet, framför
allt på grund av Irlands och Storbritanniens gemensamma reseområde. Skälet till detta är
kanske det viktigaste av alla, nämligen att det skulle innebära att gränsen mellan norra och
södra Irland återinförs. Det finns således en svårighet där, även om vi inte vill hindra den
utveckling som sker. Med er tillåtelse skulle jag nu vilja fortsätta på iriska.
(GA) EU kommer att fortsätta att brottas med problemen med droger som importeras till
EU och människohandel med barn, samt att arbeta för en gemensam migrationspolitik,
en gemensam asylpolitik, ett polissamarbete över hela EU och kampen mot den organiserade
brottsligheten. Europol gör ett fantastiskt arbete med att bekämpa den internationella
brottsligheten i Europa.
för UEN-gruppen .– (EN) Tillsammans kan vi faktiskt uppnå det nödvändiga dubbla målet
med fri rörlighet för personer och säkerhet och tillförlitlighet för alla länder.
Tatjana Ždanoka, för Verts/ALE-gruppen . – (EN) Herr talman! För det första vill jag på
min grupps vägnar gratulera de nya medlemsstaterna, inklusive min egen stat, Lettland,
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
till anslutandet till Schengenområdet. Jag tackar även Portugal för dess initiativ Schengens
informationssystem I, som har banat väg för den fria rörligheten för många européer.
Ett stort tack till alla människor som deltog i arbetet och gjorde sitt bästa för att göra den
här julklappen möjlig.
Fram till dess återstår åtskilliga problem på området. Vad har hänt med Schengens
informationssystem II? När kan det tas i drift? Vi är även oroade över användningen av
känsliga uppgifter i Schengens informationssystem II. De regler om dataskydd som gäller
för Schengens informationssystem II är onödigt komplicerade. Kommer vi att få en politisk
överenskommelse om ett rambeslut om dataskydd inom tredje pelaren före årets slut?
Kommer rambeslutet att lösa alla problem? Har dataskyddsmyndigheterna tillräckliga
resurser för att genomföra dataskyddsreglerna för Schengens informationssystem II?
Kommer alla medlemsstater att ha ärliga avsikter när de bearbetar Schengenuppgifterna?
Varför ställer jag så många frågor nu? Jag vill bara påminna er om att Schengensystemet
är långtifrån färdigt. Vi har gjort ett bra arbete med att utvidga Schengenområdet. Nu har
vi emellertid en ny uppgift – kanske en svårare sådan – nämligen att garantera allas fri- och
rättigheter inom området.
Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! På
min grupps vägnar anser jag också att det är en mycket viktig dag idag, eftersom vi utökar
möjligheten till fri rörlighet för många av gemenskapens medborgare. Detta betecknar ett
banbrytande framsteg som vi är mycket nöjda med eftersom det garanterar ytterligare fri
rörlighet. Det är en stor bedrift som visar vägen mot ett gemensamt europeiskt område.
Min grupp är trots det något tveksam till vissa andra aspekter, särskilt när det gäller
Schengenområdets externa dimension. Vi stärker faktiskt Schengenområdets externa
dimension, vilket förstärker och faktiskt i viss mån militariserar våra yttre gränser. Vi hyser
allvarliga betänkligheter om detta. Samtidigt som vi garanterar en allt större fri rörlighet
för de gemenskapsmedborgare som tillhör Schengenområdet hindrar vi människor utanför
gemenskapen att resa in i EU.
Vi är därför inte nöjda med hela processen. Vi har dessutom våra betänkligheter när det
gäller genomförandet av SIS II. Vi är mycket oroade och anser att informationsutbytet i
vissa fall inte ger tillräckligt skydd för känsliga uppgifter. Vi anser därför att det idag har
tagits ett mycket tydligt steg framåt i byggandet av EU. Samtidigt har vi skickat en mycket
negativ signal om EU:s form och innehåll.
Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen . – (NL) Herr talman! Jag vill tala för min kollega
Johannes Bloklands räkning.
Under de senaste veckorna har det i medierna framkommit att sedan Rumäniens anslutning
till EU har 500 000 rumäner redan flyttat till Italien. Det förekommer således en hel del fri
rörlighet för personer i EU även utan tillämpning av Schengenregelverket.
Jag är därför mycket oroad över kontrollerna av oönskade personer som åker över våra
inre gränser. Italiens beslut att avvisa EU-medborgare är en extrem åtgärd som tydligt visar
att öppna gränser också kan ha negativa konsekvenser. Det kommer därför att vara
nödvändigt med särskilda kontroller.
Detta kan ske vid gränserna men även vid flygplatser och järnvägsstationer. Därför är det
på kort sikt nödvändigt att ha ett fungerande SIS i drift. Kan kommissionen i sin bedömning
75

76
SV
Europaparlamentets överläggningar
av Schengen även fokusera på den fria rörligheten för personer från länder som tillhör
unionen men inte Schengenområdet?
Andreas Mölzer, för ITS-gruppen . – (DE) Herr talman! Vi är också glada över att den
järnridå som kommunisterna med ett sådant förakt för människors värdighet satte upp
tvärs igenom Europa för mer än ett halvt sekel sedan äntligen är borta. Jag säger detta som
österrikare som nu har möjlighet att resa in till våra grannar, tjeckerna, slovakerna, ungrarna
och slovenerna, precis som vi kunde för hundra år sedan.
Jag vill dock framföra en kritisk synpunkt. I ett sådant allvarligt beslut är det långtifrån
tillräckligt att Schengens informationssystem fungerar som det ska. Jag anser att de yttre
gränsernas nya väktare faktiskt måste ha kapacitet att utföra sin uppgift.
Vi har inte råd att ignorera detta med tanke på att en del EU-länder i östra Centraleuropa
fortfarande var stora transitländer 2006 och att det greps betydligt fler olagliga invandrare
vid EU:s tidigare Schengengränser i Österrike och Tyskland än vid EU:s yttre gränser. Trots
det är det mycket bra att vi äntligen kan lägga järnridån till historien.
Irena Belohorská (NI). - (SK) Jag anser att alla de nya medlemsstaterna, inklusive
Slovakien, är väl förberedda på att bli medlemmar i Schengen.
Slovakien har uppfyllt de individuella kriterierna för Schengensamarbete och har därför
uppfyllt alla grundläggande villkor. Det innebär att de slovakiska medborgarna kommer
att kunna se hur kontrollerna vid de inre landgränserna tas bort från och med december
2007 och vid luftgränserna från och med mars 2008. Slovakien genomförde
Schengenregelverket i fråga om Schengens informationssystem före den 1 september 2007
och nu flödar polisinformation genom systemet i båda riktningarna.
Vi har byggt ett nätverk av kontaktpunkter för att underlätta utbytet av information från
polisens informationssystem. Vårt gränsskydd och våra gränskontroller uppfyller nu kraven
i kodexen om Schengengränserna. De brister som konstaterats i skyddet av personuppgifter
och på Bratislavas flygplats har åtgärdats.
Efter tre och ett halvt år av EU-medlemskap finns det inte längre någonting som hindrar
de slovakiska medborgarna att äntligen få de rättigheter som de är berättigade till enligt
EG-fördraget, nämligen rätten till fri rörlighet för personer. Jag räknar med att EU snart
kommer att ge våra medborgare en annan rättighet som de är berättigade till, nämligen
rätten att utan begränsningar arbeta i andra EU-länder. Jag räknar också med att EU inte
längre kommer att prioritera arbetstagare från tredjeländer utan istället kommer att
prioritera EU-medborgare från Östeuropa.
Manfred Weber (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag representerar
Niederbayern, på gränsen till Tjeckien, här i Europaparlamentet. När jag var ännu yngre
än jag är idag var det här området verkligen världens ände. När jag tittar ut över
åhörarläktaren ser jag så många unga människor i publiken och jag tycker att vi kan påminna
oss om att det här är en historisk dag då dessa gränser äntligen försvinner och vi står enade
i Europa. Ja, vi har därför anledning att fira!
Som politisk representant kan jag helt ärligt säga att det fanns många människor som inte
var övertygade om att det här skulle fungera så väl som det har gjort eller att våra
östeuropeiska vänner skulle genomföra SIS one4all på det här sättet. Jag vill framföra mina
gratulationer och uttrycka min respekt för denna bedrift. Jag vill även tacka Carlos Coelho.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Det är tack vare vår föredragande som Europaparlamentet spelar en så stor roll i fråga om
Schengen. Det vill jag också betona.
Politiker måste emellertid alltid tänka på morgondagen och på vad vi kommer att stå inför
då. Här vill jag påminna alla om vad Frontex verkställande direktör, Ilkka Laitinen, sa vid
det förra mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor). Han sa att migrationsströmmarna
bevisligen redan håller på att förändras, från den södra gränsen över Medelhavet och mot
den östra gränsen. Det är någonting som vi måste förbereda oss för idag. Vi måste även
arbeta igenom de problem som konstaterats i utvärderingsrapporten. Det är därför som
den utvärderingsklausul som parlamentet har föreslagit är så viktig.
Vi behöver SIS II. Jag vädjar till kommissionens vice ordförande att inte sluta utöva
påtryckningar här för det är viktigt att medlemsstaterna motstår frestelsen att luta sig
tillbaka och säga, det var det, vi klarade det. Vi behöver samma engagemang från dem även
när det kommer till genomförandet av SIS II.
När vi väl har öppnat gränserna för medborgarna kommer vi också att ha öppnat gränserna
för brottslingarna och när vi har öppnat gränserna för brottslingarna måste vi även öppna
gränserna för polisen. Engagemanget får därför inte falna nu i fråga om Prümfördraget. Vi
behöver ett närmare samarbete även här.
Som min femte punkt får jag säga att vi behöver stärka Frontex. Jag skulle vilja se att Frontex
i framtiden åtar sig ansvaret för att utvärdera standarden vid de yttre gränserna.
Vi kommer att fira i december och jag hoppas att det som kommer därefter inte är en
baksmälla utan ett positivt minne av själva firandet och anledningen till det.
Irena Belohorská (NI). - (SK) Ursäkta mig, herr talman, ursäkta mig, men jag har fått
information om att den engelska tolken sa Tjeckien i stället för Slovakien. Jag vädjar till
våra tolkar att vänja sig vid att Tjeckoslovakien har delats i två självständiga stater, vilket
även innebär att jag i mitt anförande menade att det var Slovakien som uppfyllde villkoren.
Talmannen. - Tack, fru Belohorská. Vi är medvetna om vad som hände och som ni vet
är vi faktiskt exceptionella vittnen till händelsen. I vilket fall som helst har vi noterat det
och om det behöver göras några korrigeringar så kommer de att göras i sinom tid.
För att vara ärlig är jag inte helt säker på vem ni menar, vem som nämnde Tjeckoslovakien.
Jag tror inte att det kom från ordförandeskapet.
Magda Kósáné Kovács (PSE). - (HU) Tack, herr talman! Dagens beslut är verkligen
symboliskt. Det upplever särskilt vi som växte upp bakom taggtrådsstängslet, som kunde
resa över gränsen till Väst vart tredje år och som idag kan komma ihåg det nervpirrande
ögonblicket när man korsade gränsen.
Ungern genomförde den nödvändiga lagstiftningen före 2004, när Ungern anslöt sig till
EU. Sedan dess har man utvecklat det regelverk som behövs för att skydda
Schengenområdet. Kontrollanterna har bedömt förberedelserna som utmärkta, både för
land- och luftgränser. Dessutom kommer Ungern att ta ansvar för 15 procent av östgränsen.
Vi vill tacka medlemsstaterna som har visat oss solidaritet, och särskilt det portugisiska
ordförandeskapet för denna möjlighet som innebär ett stort ansvar. Vi vill även tacka rådet
för dess flexibilitet som har gjort det möjligt att lösa det problem som vi hade med Kroatien
och som också har gjort det möjligt att lösa situationen med ungrare som bor utomlands
77

78
SV
Europaparlamentets överläggningar
genom bilaterala avtal, i enlighet med deras önskningar och grannländernas godkännande.
Tack allihop! Tack för ordet, herr talman.
Toomas Savi (ALDE). – (EN) Herr talman! När nu nio nya medlemsstater har anslutit
sig till Schengenområdet, vilket innebär den historiska järnridåns verkliga och slutgiltiga
fall, har EU verkligen gett sina medborgare möjlighet att resa och förbrödra sig på ett
ömsesidigt sätt.
Förra hösten gjorde jag det estländska folket uppmärksamt på risken att de nya
medlemsstaternas anslutning kunde dröja ända till början av 2009. Det gläder mig att
kommissionen har lyckats skynda på processen och jag hoppas att detta inte har påverkat
systemets relevans. Förutom de positiva effekterna av anslutningen måste EU dock anta
utmaningen att hantera de eventuella risker som en sådan stor administrativ enhet kan
medföra.
Schengens informationssystem är ett nödvändigt skydd för att se till att Schengenområdet
fungerar som det ska och det bör definitivt finnas möjlighet att komplettera det i framtiden.
Den praktiska användningen kan föranleda en del nya frågor. Det är nödvändigt att
undanröja riskerna och bevara systemets flexibilitet för att kunna ta itu med de utmaningar
som utvidgningen medför.
Mario Borghezio (UEN). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Andemeningen i
Schengenfördraget är att skydda EU:s medborgare. Därför är det tveklöst bättre att ha lite
kö vid gränserna och på flygplatserna än att tillåta fri inresa för såväl hederliga människor
som de mest förhärdade brottslingarna som vi inte vill ha i våra länder.
Vi vill se gränskontroller av till exempel rumänska romer, med obligatorisk kontroll av
biometriska uppgifter, inklusive digitala fingeravtryck. Vi måste veta vem vi släpper in i
vårt land, samt exakt inresedatum, för att till exempel noggrant kunna tillämpa det
EU-direktiv som innebär att vi – vilket påpekades för bara en stund sedan – efter tre månader
kan utvisa alla som saknar medel för att försörja sig.
Romano Prodis kommission gav de nya medlemsstaterna löften utan att ta någon som
helst hänsyn till nödsituationer, som det har inträffat flera av sedan dess. Det ger nu upphov
till förfärliga säkerhetsproblem och EU får inte bara tänka på EU-medborgarnas rättigheter
utan även på deras säkerhet. Säkerhet är en omistlig rättighet, en självklar rättighet.
Nu krävs det handling och här skickar kommissionsledamot Franco Frattini med rätta ut
välbalanserade, positiva signaler. Vi bör dock inte glömma bort att Schengenländerna även
måste kontrollera EU:s yttre gränser, och göra det väldigt effektivt. Vi har ingenting emot
någon etnisk grupp eller befolkningsgrupp, än mindre våra bröder i Östeuropa. Vi vill
emellertid inte att brottslingar rör sig fritt på vår mark.
Padanien är en region med ärliga, hårt arbetande människor. Padaniens dörrar står endast
öppna för dem som kommer för att arbeta, som uppför sig väl och – som anstår EU:s
område med frihet och rättvisa – som följer reglerna, det vill säga är ärliga och följer lag
och ordning.
Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). - (CS) Utvidgningen av Schengenområdet har genom
historien präglats av dubbelmoral. 1995 behövde de tre nya Schengenstaterna endast
uppfylla ett par formaliteter. 2004 var de nya medlemsstaterna dock tvungna att genomgå
en rad förödmjukande kontroller och granskningar som pågick under tre och ett halvt år.
Det kom protester från framförallt Tyskland och Österrike som hävdade att det inte gick
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
att utöka Schengens informationssystem till att omfatta de nya länderna. I slutändan löstes
det problemet tack vare det portugisiska ordförandeskapet som förtjänar beröm för att ha
lyckats köra över dessa röster.
SIS one4all uppfyller nu alla kriterierna. De nya medlemmarna är nu beredda att upprätthålla
säkerheten i Schengenområdet. Det finns fortfarande ett par frågor kvar att lösa, till exempel
dataskyddet, och kanske till och med hur man ska skydda de nya medlemsstaterna mot
transporter av giftiga ämnen, som i fallet med Tyskland och Tjeckien. Jag tror dock att alla
dessa frågor kommer att lösas utan att Europa blir någon slags stängd fästning. Jag hoppas
att Europa kommer att vara öppet för samarbete med andra nationer i Central-, Öst- och
Sydosteuropa. Utan Östeuropa och Balkan är Europa inte fullständigt och kommer aldrig
att bli det.
Koenraad Dillen (ITS). - (NL) Herr talman! I likhet med EU:s inrikesministrar ger
parlamentet nu klartecken för att utvidga Schengensystemet med de medlemsstater som
anslöt sig 2004. Det kommer att komma som en lättnad för många.
Jag är emellertid något minde euforisk över själva Schengen. Faktum är att EU:s politik för
öppna gränser uppenbarligen också stärker den internationella organiserade brottsligheten.
Schengen har således följdverkningar på andra områden. Systemet med öppna gränser har
alltid krävt en ytterligare överföring av befogenheter och ett allt närmare polissamarbete,
vilket så småningom kommer att leda till en fullt utvecklad europeisk polisstyrka, åklagare
och straffrätt, med de positiva och negativa aspekter som det medför.
Politiken för öppna gränser gör emellertid de enskilda medlemsstaterna maktlösa inför de
regleringsprogram för olagliga invandrare som har antagits i vissa länder – jag tänker
särskilt på Spanien och Italien – som alltid lockar fler invandrare till EU:s illa skyddade
gränser. Den berömda europeiska solidariteten saknas helt här och det måste påpekas.
Barbara Kudrycka (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Beslutet i Schengenfrågan var ett mission
impossible, som José Magalhães sa. Det visar att om det verkligen finns en vilja att göra det
kan det vara möjligt att i praktiken knyta samman EU-medborgarnas olika friheter, inklusive
friheten att resa, och samtidigt stärka säkerheten för dessa medborgare, dvs. den inre
säkerheten. Förberedelserna för detta beslut har pågått i minst tio år och har varit mycket
intensiva de senaste två åren. I dess nuvarande form är Schengenprojektet helt annorlunda
än vad det var i mitten på 1980-talet. De största skillnaderna är att det nu helt ingår i
gemenskapens rättsordning och organisatoriska ordning. När det gäller de nya länderna
är frågan med andra ord inte om utan när vi fullt ut kommer att kunna dra nytta av
Schengenområdet.
I det här läget är man benägen att hänge sig år historiska och symboliska minnen. Efter
andra världskriget ledde frågan om gränserna och kontrollen av dessa till att blodiga
skiljelinjer drogs tvärs över Europas karta. Att åka över en gräns innebar ofta att riskera
livet. Som läget är nu kan vi konstatera att delar av vårt efterkrigsarv är borta för alltid. De
nya länderna har tagit sig igenom det förberedande stadiet med bravur. Det är mycket
tydligt att många av de lösningar som Polen och andra nya medlemsstater har antagit kan
fungera och fungerar som förebilder för de nuvarande medlemmarna i Schengenområdet.
Förändringens vindar från de nya länderna kommer att vara en inspiration, inte ett hot,
för den gamla unionen. De kommer även att bidra till att öka det ömsesidiga förtroendet.
Utvidgningen av Schengen utgör också en utmaning och hårt arbete för oss i parlamentet.
Jag kände mig personligen hedrad över att kunna arbeta med en sådan framstående
79

80
SV
Europaparlamentets överläggningar
föredragande som Carlos Coelho, med mina kolleger i gruppen och med utskottet för
utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Jag vill
tacka det portugisiska ordförandeskapet för dess stora beslutsamhet. Jag vill även tacka
Franco Frattini för hans positiva inställning och engagemang i denna storartade insats,
som saknar motstycke i historien.
Wolfgang Kreissl-Dörfler (PSE). - (DE) Herr talman! Utvidgningen av Schengenområdet
med nio nya medlemsstater är ett historiskt steg som fullbordar EU:s utvidgning och suddar
ut de gränser där järnridån en gång skiljde våra nationer åt. Det fanns dem som innan
processen inleddes trodde att det var för tidigt att göra det men vi kan nu skingra denna
oro.
Den senaste utvärderingen har visat att de nya medlemmarna genomför
Schengenregelverket till allas belåtenhet. Låt oss vara ärliga: Gränskontroller och de
trafikstockningar som de medförde har endast i begränsad omfattning bidragit till våra
länders säkerhet.
Den verkligt gränsöverskridande organiserade brottsligheten kan endast bekämpas effektivt
genom intensivt samarbete mellan polis och säkerhetstjänster. Detta samarbete måste
förbättras i framtiden och alla är välkomna att delta i detta. Bland de gamla medlemsstaterna
är Tyskland när allt kommer omkring ett av de länder vars gränser har påverkats mest av
att kontrollerna har slopats.
Jag vill därför välkomna medborgarna i våra grannländer till vårt gemensamma område
av fri rörlighet. Jag kan säga att människor i våra egna länder – Tyskland, Österrike, Italien,
Frankrike och Spanien – också kommer att dra nytta av de nyförvärvade friheterna när de
är på semester eller besöker vänner.
Den 21 december kommer Europa att komma ett steg närmare varandra. Det är bra för
folket och det är bra för Europa.
(PT) Än en gång ett stort tack till Carlos Coelho, till rådets ordförande och till
kommissionsledamot Franco Frattini.
Jan Jerzy Kułakowski (ALDE). - (PL) Herr talman! Den 21 december i år ska Polen
ansluta sig till Schengenområdet tillsammans med andra nya medlemsstater. Det kommer
att utgöra ytterligare ett stort steg mot ett fullvärdigt medlemskap i EU. Vi vill därför säga
hur mycket vi välkomnar den här utvecklingen. Nästa steg kommer att vara att ansluta sig
till euroområdet.
Medlemskapet i Schengenområdet innebär inte att vi vänder våra grannar i Öst ryggen. Vi
ska försöka att förenkla för deras medborgare att resa in i Polen inom ramen för åtagandena
i Schengenavtalet. Jag vill dock betona att vi endast kommer att göra detta i enlighet med
våra åtaganden som medlemmar i Schengenområdet.
Kinga Gál (PPE-DE). - (HU) Herr talman! Tack för ordet. Det nya Europa finns snart
inom räckhåll i det avseendet att de skiljelinjer som så skickligt drogs en gång i tiden inte
längre finns. Detta kommer mer än någonting annat att påverka det dagliga livet för alla
oss som bor i området. Jag vill gratulera och tacka det portugisiska ordförandeskapet för
att det har skapat förutsättningarna och den tekniska ramen för dagens händelser. Vi vill
tacka kommissionsledamot Franco Frattini för den hjälp som dessa medlemsstater har fått.
Sist men inte minst vill jag tack min kollega, Carlos Coelho, för hans engagemang under
arbetet i den här frågan.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vi upplever nu utvidgningens fördelar i praktiken och även den symboliska och praktiska
betydelsen av att till exempel kunna åka över Donaus broar utan kontroller, eller ro över
Donau, vilket var en otänkbar dröm för våra föräldrar. Flera generationers högsta önskan
håller på att infrias. På så sätt visar historien nu att våra unga hjältar 1956 hade rätt.
Samtidigt måste vi göra allt för att utvidga området så snart som möjligt med Bulgarien
och Rumänien som anslöt sig nyligen. I det senare fallet – till exempel i fallet med
Transsylvanien – kommer gränsen mellan Rumänien och Ungern att vara mycket viktig.
Det kan endast jämföras med hur invånarna måste ha känt det när gränsen mellan Frankrike
och Tyskland upplöstes.
Samtidigt får vi inte glömma bort att kontrollerna kommer att vara ännu hårdare vid
Schengenområdets yttre gränser. Det kommer därför att vara till nackdel för de etniska
grupper som bor utanför våra gränser, de ungrare som bor i Vojvodina och Transkarpatien.
Nära förbindelser med dem är en förutsättning för att de ska stanna där och en
konstitutionell skyldighet för oss. De yttre gränserna får inte bli en ny järnridå för dessa
samhällen. Det är endast på detta sätt, genom att ägna uppmärksamhet åt dem som är kvar
utanför, som vi helhjärtat kan fira öppnandet av gränserna. Tack för ordet.
Genowefa Grabowska (PSE). - (PL) Herr talman! I likhet med tidigare talare vill jag
tacka det portugisiska ordförandeskapet för dess beslutsamma arbete med att utvidga
Schengensystemet. Jag välkomnar att en av de sista kvarvarande skillnaderna mellan hur
medborgarna i den gamla och den nya unionen behandlas kommer att försvinna den 21
december i år.
Framförallt är jag som polack stolt över att mitt land ansvarar för att kontrollera över 1 200
kilometer av unionens yttre landgräns och över att Frontex ligger i Warszawa.
Samtidigt vill jag betona att Schengensystemet inte är tänkt att isolera unionen från sina
grannar. Det syftar inte till att skapa ett såkallat Fästning Europa. Jag tycker att vi bör ta
tillfället i akt och skicka en signal från parlamentet till våra grannar utanför EU:s gränser,
inklusive Rysslands, Ukrainas och Vitrysslands medborgare, för att klargöra att den stärkta
gränsen mot EU verkligen inte är en mur för att försvara oss mot dem. Vi måste förklara
att det bara är ett led i vår säkerhet som union och att vi inte kommer att sluta vara goda
grannar.
István Szent-Iványi (ALDE). - (HU) Nio nya medlemmar är ett väsentligt steg framåt
på integrationsområdet, både för EU och för de berörda medlemsstaterna. Medborgarna
kommer äntligen att få konkreta fördelar av medlemskapet i EU. Det är tack vare det
portugisiska ordförandeskapet som har gjort allt för att vi skulle kunna ansluta oss det
datum som planerats 2007, trots att det gjordes vissa försök att förhindra detta. De berörda
medlemsstaterna bör också få ett erkännande för sina stora insatser för att uppfylla de
stränga kriterierna och villkoren.
Det är nu mycket viktigt att det inte uppstår någon ny järnridå mellan de länder som precis
har anslutit sig och deras grannländer. Överenskommelserna om att förenkla
visumförfarandet och den lokala gränstrafiken kan vara en stor hjälp i detta men det yttersta
målet är ändå att befria dem från visumkravet. För detta krävs det ett specifikt, realistiskt
tidsschema så att visumkravet kan slopas så snart som möjligt. Tack.
81

82
SV
14. Välkomsthälsning
Talmannen. - Vi har nöjet att välkomna en EFTA-delegation till vår åhörarläktare idag,
under ledning av Katrín Júlíusdóttir, med medlemmar från Island, Norge och Liechtenstein,
samt några observatörer från Schweiz.
Delegationen besöker parlamentet som en del i den 29:e sessionen av Europeiska
ekonomiska samarbetsområdets gemensamma parlamentarikerkommitté, som kommer
att mötas här i Strasbourg den 14–15 november.
Jag önskar våra kolleger all framgång med EES-avtalet, och med EES-områdets
framtidsutsikter, med energifrågorna och med klimatförändringen, samt med deras samtal
med kommissionsledamot Joe Borg om EU:s havspolitik som står på dagordningen för
diskussionerna.
Det gläder mig också mycket att de har beslutat sig för att besöka Europaparlamentet under
vår sammanträdesperiod.
Jag tackar er alla och hälsar er välkomna hit idag.
(Applåder)
Europaparlamentets överläggningar
15. Tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket – Tillämpning av
bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland,
Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta,
Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (fortsättning
på debatten)
Talmannen. - Nästa punkt är debatten om rådets uttalande om tillämpningen av
bestämmelserna i Schengenregelverket och betänkandet av Carlos Coelho om tillämpningen
av bestämmelserna i Schengenregelverket i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern,
Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.
Marek Aleksander Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka
den portugisiska regeringen för den tekniska lösning som den föreslog för
övergångsperioden. Den kommer att göra det möjligt för de nya medlemsstaterna att
ansluta sig till SIS före årets slut, innan kommissionen har godkänt och genomfört det nya
systemet.
Jag gläder mig för mina landsmäns räkning som kommer att resa tillbaka till Polen till jul.
Den här gången kommer de inte att behöva stå timmar i kö och vänta på att ta sig över
gränsen på hemvägen.
Allt det här har dock blivit möjligt på grund av att alla de berörda länderna, efter vissa
inledande svårigheter, har tagit itu med och löst de problem som uppstod i samband med
genomförandet av SIS-systemet och anpassat det till lokala förhållanden.
ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman
Edit Bauer (PPE-DE). - (SK) Jag vill också ta tillfället i akt och uttrycka min uppskattning
för det portugisiska ordförandeskapet för dess handlingsförmåga och för att det hittade
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
en lösning när de föreslog SIS one4all, som gjorde det möjligt för nio nya medlemsstater
att ansluta sig till Schengenområdet.
Åtgärdens historiska betydelse för medborgarna i dessa länder kan inte betvivlas. Den
förverkligar inte bara principen om fri rörlighet för personer utan utgör också ett historiskt
steg mot Europas återförening.
Jag vill även tacka föredraganden, Carlos Coelho, för ett utmärkt arbete och för en
utomordentlig förståelse för alla frågorna. Jag vill också tacka kommissionsledamot Franco
Frattini för hans stora engagemang och all hjälp med att uppfylla Schengenkriterierna.
Det betonades några gånger i betänkandet att medlemskapet i Schengenområdet var en
fråga om ömsesidigt förtroende och jag menar att förtroende också är det underliggande
temat i vår nuvarande debatt. Det är uppenbart att gränssäkerhet inte bara är en fråga om
teknik utan även om ömsesidigt förtroende. Detta gäller emellertid från båda håll. Mer
tekniskt avancerade system skulle säkert också hjälpa enskilda medlemsstater att lita på
de länder som skyddar unionens yttre gränser. Vi måste därför fråga varför och hur mycket
längre vi måste vänta på SIS II, som kommer att öka säkerheten och underlätta både det
rättsliga och det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna på området. Att förlänga
användningen av tillfälliga lösningar är både en dyr och otillräcklig kompensation för
avsaknaden av SIS II.
Jag stöder också det framlagda ändringsförslaget om uppfyllandet av Schengenkriterierna
som går ut på att parlamentet inom sex månader bör underrättas om bedömningen av
läget i medlemsstaterna. Vi vill inte se någon upprepning av den situation som uppstod
då kommissionen inte ville ge parlamentet information som var nödvändig för dess
beslutsfattande.
Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Herr talman! Det är förståeligt att tjugohundratalets
nya EU-medborgare är glada över den fantastiska julklappen. Utvidgningen av
Schengenområdet – med ett visst portugisiskt drag – är en historisk händelse av stora
psykologiska och symboliska mått som undanröjer både gränser och skiljaktigheter i
Europa.
Samtidigt som vi nu har möjlighet att resa från Vilnius vid Östersjön till Lissabon vid
Atlanten håller vi på att dra för en ny europeisk ridå, en ekonomisk och byråkratisk ridå i
stället för den gamla järnridån, mot Ukraina, Ryssland, Moldavien och Vitryssland. För
inte så länge sedan kunde våra grannar resa utan visum till många nya Schengenländer
medan de nu måste betala 35–60 euro. Det är en fjärdedels eller till och med en tredjedels
månadslön i en del av dessa länder. Vi behöver inte Fästning Europa även om
Schengenregelverket, med en del förbättringar, är nyckeln till ett starkare och mer
inkluderande Europa.
Arūnas Degutis (ALDE). – (LT) Jag kan inte annat än välkomna och glädjas över den
utmärkta utvidgning av Schengenområdet som ska äga rum vid årets slut. Begreppen
”Schengen” och ”roaming” är de idéer som bäst förstås av EU:s medborgare. De kan se att
de faktiskt fungerar. Alla har påverkats av dem på ett eller annat sätt. För de flesta européer
är de nära förknippade med idén om ett enat Europa.
Nio nya medlemsstaters anslutning är ett historiskt steg, inte bara för Litauen utan för hela
Europa. För Litauen är det ytterligare ett steg mot en djupare europeisk integration.
Förberedelserna har krävt mycket arbete och stora insatser. Jag är glad att experterna har
bedömt dessa insatser och tyckt att de var acceptabla och att alla nio kandidater kommer
83

84
SV
Europaparlamentets överläggningar
att kunna ansluta sig efter att ha ”klarat provet”. Jag vill tacka ordförandelandet Portugal
för att ha hittat lösningen för Schengens informationssystem, som innebär att våra länder
slipper slösa bort flera år.
Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). - (PL) Herr talman! Det framgår av Carlos Coelhos
betänkande att nio nya medlemsstater är tillräckligt förberedda för att kunna öppna sina
landgränser den 21 december i år och sina luftgränser den 30 mars 2008.
Trots tidigare tvivel har alla länderna lyckats komma ikapp och inrätta ett
informationssystem som gör det möjligt för organisationer som ansvarar för skyddet av
EU:s yttre gränser att utbyta information med varandra.
Därför kommer principen om fri rörlighet för personer att genomföras omkring tre år
efter det att länderna har anslutit sig till unionen. Jag vill påminna parlamentet om att det
här är en av de fyra huvudprinciper som styr EU:s verksamhet.
Det var också bra att Europeiska rådet infriade Europaparlamentets förhoppningar och
fattade det formella beslutet att öppna gränserna mellan den 20–21 december i år. Det
kommer att komma som en mycket speciell julklapp för de tusentals européer som reser
mellan de gamla och de nya medlemsstaterna under jul- och nyårshelgen.
Simon Busuttil (PPE-DE). - (MT) Jag vill börja med att göra som mina kolleger och tacka
och gratulera Carlos Coelho till ett utmärkt arbete.
Herr talman! Utvidgningen av Schengenområdet är inte bara ytterligare ett historiskt steg
i Europas utveckling utan det är dessutom en stor vinst för EU:s medborgare eftersom de
får nya rättigheter. Vi glömmer ibland bort att det fanns en tid då migrationstjänstemän
skulle stämpla ens pass, oavsett vart man åkte i Europa. För att kunna lämna sitt land och
resa in igen var man tvungen att fylla i ett inreseformulär för att myndigheterna skulle veta
vart man skulle och hur länge man skulle vara borta. Vid ankomsten passerade man
gränskontrollen igen, väntade i kön och blev sedan utfrågad: Varför har ni kommit, vad
ska ni göra, hur länge ska ni stanna? De behandlade en snarare misstänksamt än
välkomnande, vilket irriterade många människor.
När man skulle resa tillbaka till sitt eget land fick man gå igenom samma sak med kontroller
i avreselandet och kontroller när man kom tillbaka till sitt eget land. Vi bör inte heller
glömma bort att fram tills för inte så länge sedan kontrollerade tulltjänstemännen ens
bagage och frågade en vad man hade köpt, hur mycket pengar man hade spenderat och
om man hade något slags smuggelgods.
Det här var inte för 50 år sedan, det var inte alls länge sedan. Nu kommer kontrollerna
äntligen att upphöra en gång för alla. Det innebär att ett land ligger inom Schengenområdet.
När man reser inom Schengenområdet är man lika fri som inom sitt eget land. Man reser
ut ur sitt land, reser in i ett annat och återvänder utan kontroller, utan stämplar, utan
gränser, utan frågor. Den känsla av frihet som den fria rörligheten utan kontroller medför
är en stor vinst som vi verkligen uppskattar och anser vara en av EU:s största framgångar.
Vi som kommer från öar känner mer och mer att Schengen förenar oss, bygger en bro
mellan periferin och centrum. För oss innebär Schengen en känsla av frihet, en känsla av
frigörelse.
Monika Beňová (PSE). – (SK) Inrättandet av Schengenområdet, som innebär att
kontrollerna vid de inre gränserna mellan alla de medverkande staterna slopas och att den
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
fria rörligheten för personer därmed blir verklighet över hela EU:s territorium, kan med
rätta anses vara en av EU:s största framgångar.
Medborgarna i de länder som ansluter sig till området i december kommer att välkomna
vårt beslut som ett beslut som ligger i folkets intresse och som innebär att deras rätt till fri
rörlighet blir verklighet. Utvidgningen av Schengenområdet kräver emellertid också att
det införs vissa ersättningsåtgärder, bland annat effektiva kontroller vid de yttre gränserna,
bättre samarbete mellan förvaltning, polis, tull och rättsliga myndigheter, en gemensam
visumpolitik och inrättandet av Schengens informationssystem. Den slovakiska regeringen
har enligt samtliga bedömningar fullföljt förberedelsefasen mycket framgångsrikt och jag
är hedrad över att i Europaparlamentet idag kunna förklara att Slovakien är helt förberett
på att ansluta sig till Schengenområdet.
Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Idag håller vi på att avsluta diskussionerna om
tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i de nya medlemsstaterna. Jag
välkomnar att de blivande Schengenländernas hårda arbete, tillsammans med de befintliga
medlemsstaternas och kommissionens insatser, har lett till seger.
Inrättandet av Schengenområdet är ett av EU:s största projekt. För att underlätta
genomförandet efter utvidgningen 2004, då vi hade problem med att förverkliga SIS II,
visade medlemsstaterna verklig solidaritet. Portugal föreslog versionen SIS one4all som
innebär att gränserna mellan de 15 befintliga och de nio nya medlemsstaterna kan öppnas
före nästa jul.
Det innebär ökad fri rörlighet inom EU. Det är också ett rationellt beslut som förhindrar
att de nya medlemsstaterna drabbas av förlust på grund av förseningarna när det gäller att
fastställa ett datum för tillämpningen av SIS II. SIS one4all, som är tänkt att vara i bruk i
nästan ett år, kommer att underlätta rörligheten för personer och samtidigt ha en positiv
inverkan på ländernas ekonomiska tillväxt.
Marianne Mikko (PSE). - (ET) Mina damer och herrar! Utvidgningen av Schengen är en
stor händelse för samtliga 500 miljoner européer och faktiskt för hela världen. Genom att
slopa kontrollerna vid de inre gränserna sätter EU punkt för en era som karakteriserades
av delning och motsättningar – Öst och Väst.
Jag tillbringade min barndom och tonårstid i Sovjetunionen. Jag kommer ihåg den oro
som uppstod över vetskapen om att marken och himlen var avstängda och att soldater i
ockupationsarmén skyddade järnridån. Anslutningen till Schengen betecknar den slutgiltiga
frigörelsen från det förflutna. Det är en mäktig symbol för 75 miljoner européer att
gränserna försvinner.
De nio länder som ansluter sig till Schengen är beredda att genomföra de förändringar
inom informationsutbyte som går hand i hand med förmånen fri rörlighet. Mitt hemland,
Estland, skyddar en av våra yttre gränser. Jag är trots det besviken över att denna historiska
begivenhet utan något övertygande skäl har delats upp i två mindre händelser, eftersom
luftgränserna för östeuropéerna naturligtvis inte kommer att försvinna förrän i slutet av
mars nästa år.
John Attard-Montalto (PSE). – (MT) Jag vill dela med mig av några idéer om Schengen
och berätta hur jag ser det. För mig handlar det inte bara om vad som står i fördraget och
vad det kommer att innebär eller de regler som tillämpas. Jag ser det som en del av en
process, en del av en viktig process för att inkludera olika europeiska stater – i det här fallet
två EFTA-länder – och hjälpa dem att känna sig mer integrerade och föra dem närmare
85

86
SV
Europaparlamentets överläggningar
varandra. Även om vi är oberoende och självständiga bör vi å andra sidan vara stolta över
att vi är delar av en helhet. I det här fallet är in- och utresa via gemensamma gränser – för
de kommer att bli gemensamma gränser – en del av en process, precis som euron, en del
av en process som innebar att mitt land blev en del av EU. Vi bör alla vara stolta över att
vi är en del av en sådan klok kontinent som också exporterar de värderingar som den tror
på.
José Magalhães, rådets ordförande. – (PT) Herr talman, herr vice ordförande för
kommissionen, mina damer och herrar! Jag tror att alla i parlamentet är överens om att
den kommande utvidgningen inte bara är historisk utan även högst symbolisk.
Samförståndet är emellertid inte bara institutionellt utan, vad som viktigare är, det är även
socialt eftersom det är vad våra medborgare med rätta vill. Det stämmer att EU:s organ bör
lyssna på sina medborgare och i tid handla utifrån deras önskningar. Det är det vi har gjort.
Jag är mycket tacksam för de stora lovorden för det portugisiska ordförandeskapets arbete
och för alla dem som i precis rätt tid har bidragit till att de många bitarna i detta
komplicerade pussel kunde bli färdiga och falla på plats. För bara ett år sedan stod vi inför
en mycket svår situation och det är inte bara en teknisk prestation, som i sig är mycket
viktig, utan också en politisk prestation som våra institutioner har åstadkommit för våra
medborgare och som ökar institutionernas trovärdighet.
För det andra måste jag understryka att de nya yttre gränserna är en fantastisk julklapp till
våra medborgare och kommer att vara det under många jular framöver. De innebär
emellertid också ett nytt sätta att sköta de yttre förbindelserna eftersom vi inte vill skapa
en andra generationens järnridå mot våra grannar. Det vi ser är början på en elektronisk
gräns, som är kraftfull när det gäller att stoppa brottslingar och flexibel, som allting
elektroniskt, när det gäller att låta ärliga medborgare snabbt passera, oavsett vem de är
eller var de kommer ifrån. Det här är den modell som Europa presenterar för världen och
det är det åtagande som vi har förbundit oss till.
För det tredje bygger detta arbete och denna prestation på noggranna förberedelser. De
har lett till att partnerstaterna i projektet SIS one4all har den utrustning och har gjort de
polisiära förberedelser som behövs. Detta måste vi förena med nya åtgärder, till exempel
att stärka Frontex, vilket kommissionen nyligen meddelade, och vår nya modell för en
integrerad gränsförvaltning. Detta är därför ytterligare en pusselbit i en komplicerad politik
som måste föras och utvecklas.
För det fjärde vill jag understryka att en av hemligheterna bakom framgångarna med det
här projektet är att vi kan kombinera säkerhet och frihet, fri rörlighet, mycket mer fri
rörlighet, med lämpligt dataskydd. Dessa båda saker är oskiljaktiga. Det här är rätt väg
framåt för Europa och här är kommissionen, rådet och Europaparlamentet lyckligtvis
också överens. Det finns ingen annan väg framåt än den här.
Den regeln gäller för SIS one4all och kommer även att gälla för SIS II, andra generationen
av Schengens informationssystem. Detta framgår tydligt av den lagstiftning som
Europaparlamentet har godkänt och av förslagen i Carlos Coelhos betänkande.
Jag måste också säga att detta gäller frågan om att hantera konfidentialiteten och
öppenheten. Det går att hitta en balans mellan konfidentialitet och öppenhet och det är
nödvändigt att hitta en optimal balans så att alla beslutsfattare har den information som
de behöver för att fatta väl avvägda beslut. Detta har åstadkommits under processen och
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
är säkerligen en punkt som lovar gott för framtida framgångar med utmärkta förbindelser
mellan kommissionen och rådet på denna grundläggande punkt.
Slutligen måste jag än en gång betona betydelsen av den metod som vi har valt. Vi har inte
ryggat för dåliga nyheter eller problem. 2006 insåg vi att det fanns ett allvarligt problem
och vi noterade detta allvarliga problem. Vi försökte inte hitta syndabockar utan istället
hitta positiva lösningar på problemen genom att se till att institutionerna samarbetade väl
tillsammans. Jag har ingenting negativt att säga om kommissionens uppförande under
processen. Jag anser inte heller att kommissionen bör ha någonting negativt att säga om
rådets uppförande, vare sig under det tidigare tyska, det nuvarande portugisiska eller det
kommande slovenska ordförandeskapet eller andra framtida ordförandeskap. Det är den
här typen av samarbete som jag anser är nödvändigt för att lösa EU:s problem.
Avslutningsvis måste vi njuta av segern och förbereda oss inför framtiden. Jag vill därför
bjuda ni företrädarna för parlamentet att delta i firandet som kommer att äga rum den
21–22 november. Det kommer att bli en symbolisk resa genom platser som tidigare var
symboler för slutenhet och som från och med den 21 december kommer att vara symboler
för den frihet som är den luft och det syre som ger liv och hopp åt Europa.
Franco Frattini, vice kommissionsordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar!
Tack så mycket. Jag är också oerhört nöjd med resultatet av den här debatten.
Det resultat som vi har inom räckhåll i dag visar tydligt att de länder som kommer att gå
med i Schengen den 21 och 22 december, och deras medborgare, verkligen förtjänar den
här julklappen. De förtjänar den eftersom de, samtidigt som vi har arbetat tillsammans de
senaste 12-15 månaderna för att lösa vissa tekniska svårigheter – och det portugisiska
ordförandeskapet kan inte lovordas nog – också har dragit sitt strå till stacken. De har löst
problem och åtgärdat brister – på flygplatser, vid gränsposteringar och ifråga om utbildning
av personal – som verkade svåra att komma till rätta med för bara 12, 13 eller 14 månader
sedan.
Därför förtjänar de verkligen det som så charmant har kallats en julklapp, och det kan jag
säga efter att ha besökt ett antal gränsposteringar personligen, tillsammans med många
kolleger – inrikesministrar – som har visat mig vilka enorma framsteg som har gjort mellan
besöken. Jag anser att den här utvecklingen har enorm politisk betydelse för Europa och
en stor social inverkan, med andra ord inverkan på medborgarna. Den har enorm politisk
betydelse eftersom alla medlemsstaterna kommer att betrakta de andra medlemsstaternas
gränser som sina egna efter den 21 december. Jag, som är italienare, kommer att betrakta
den avlägsna gränsen mellan Polen och Ukraina som min egen. Den kommer att bli mitt
lands gräns: detta är den politiska betydelsen av detta beslut som EU har lyckats fatta inom
en mycket rimlig tidsperiod.
Sedan har vi den sociala inverkan, med andra ord inverkan på medborgarnas vardag, som
om jag får säga det till och med är större än den symboliska effekten av att inte längre
behöva köa vid gränsposteringarna. Det betyder att alla laglydiga europeiska medborgare
kommer att känna sig som hemma i alla andra länder i Europeiska unionen. Det betyder
rörelsefrihet och att man slipper visa passet. Det betyder inte bara att man slipper köa för
gränskontroller, utan snarare en känsla av att det europeiska medborgarskapet har blivit
en realitet.
Många av er har tagit upp frågan om säkerhet, och jag håller helt med om det som José
Magalhães sa nyss. Säkerhet och frihet måste självfallet gå hand i hand. Ju mer vi verkar
87

88
SV
för att utöka denna rättighet, denna stora frihet, desto mer måste vi göra för att förhindra
att brottslingar utnyttjar denna stora frihet för att utvidga sina affärer och olagliga aktiviteter.
Det är därför som detta Europa, detta stora Schengenområde, inte kommer att bli något
fort, men ändå verkligen skydda EU-medborgarna från brottslingars förehavanden. Vidare
är det av det skälet uppenbart att Schengensystemet – för närvarande det enda
Schengensystemet som snart kommer att åtföljas av Schengen II – måste vara utrustat med
den bästa tekniken. Brottslingar tenderar förstås att undvika kontroller, och vi måste ha
tekniska instrument som förhindrar detta, såsom biometriska uppgifter som till fullo
respekterar allas frihet men som kan minska lockelsen hos frestelser.
En sista sak: det som sas om Europas grannar gjorde intryck på mig. Ett utvidgat
Schengenområde får förstås inte innebära en risk att de länder som nu gränsar till de
utvidgade Schengengränserna stängs ute. Som ni vet måste vi använda det här
Schengensystemet för att övervaka och administrera 80 000 km av EU:s yttre gränser, och
Frontex kommer att spela en allt större roll här. Det är en enorm uppgift, men vi måste
utföra den. Och det får inte inverka menligt på våra grannar, på de förbindelser som en del
har nämnt: med Ryska federationen, Ukraina, Moldavien och västra Balkan.
Därför har vi nu en ny strategi, och jag vill än en gång be er, Europaparlamentet, att nu när
ni slutgiltigt ger grönt ljus för den här åtgärden bekräfta att ni stöder den politik som jag
föreslog för rådet och som ministerrådet har ställt sig bakom. Det är en ny form av
viseringspolitik, som syftar till att underlätta för hederliga människor att förflytta sig,
genom åtgärder i fråga om dokumentsäkerhet, personlig identifiering och användning av
biometriska uppgifter, men som ger medborgare som bor väldigt nära detta europeiska
område, men inte i det, en påtaglig möjlighet att någon gång gå på teater i Wien eller se
Colloseum i Rom eller besöka Lissabon, utan de enorma svårigheter och kostnader som
för närvarande är förknippade med att få ett visum.
Den nya strategin är följande: låt oss göra viseringspolitiken till ett instrument för vår
grannskapspolitik, och låt oss göra det samtidigt som vi utvidgar Schengenområdet. Det
kommer förhoppningsvis att bli en ny politisk, rent politisk, åtgärd. Det är vare sig en
byråkratisk eller en strikt juridisk sak. Det är ett politiskt budskap som vi kan sända till
andra stater och deras medborgare, som betraktar oss från Europas grannskap men som
inte behöver titta på med avund eftersom vi är fria att resa runt medan de inte ens kan gå
en universitetskurs i en europeisk stad.
För att se till att det inte finns någon sådan avund och att EU blir omtyckt av sina grannar
bör vi komplettera utvidgningen av Schengen med en vänskapspolitik och använda
viseringar och större rörelsefrihet som ett strategiskt instrument.
Talmannen. - Som avslutning på debatten har jag mottagit resolutionsförslag (1) från fem
politiska grupper i enlighet med artikel 103.2.
Debatten är avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
(1) Se protokoll.
Europaparlamentets överläggningar
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Gyula Hegyi (PSE), skriftlig . – (HU) Vi minns fortfarande hur rädda vi var när vi korsade
dåtidens järnridå med giltiga pass i fickorna. Det spelade ingen roll att passet var giltigt
och att vi fick alla stämplar i det, för det kunde alltid hända någonting vid gränsen. I alla
fall var vi rädda för det, för att korsa en gräns var någonting extraordinärt i Europa.
Gränstrafiken har blivit enklare sedan järnridån föll, men kontrollerna finns kvar och
gränserna kan fortfarande bara korsas på några få utvalda platser, vilket i början försvårade
tillvaron för dem som bor där. Nu är det slut med det också, och gränserna har försvunnit
i tomma intet som ungerska demokrater har velat i många decennier. Från och med nu
kommer vi också att finna det naturligt att människor som bor nära gränsen kan ta sig in
i ett annat land på samma självklara sätt som från till exempel Budapest till Budakeszi med
bil, med 22:ans buss eller till fots på gångvägar.
Fullständig rörelsefrihet utan kontroller är särskilt viktig för människor som tillhör samma
nation men som bor på ömse sidor om gränsen. Vi har inte antagit många lagar som är så
viktiga som den här på senaste tiden, och jag är stolt över att få vara delaktig i denna
underbara process!
16. Europa-Medelhavspartnerskapet (debatt)
Talmannen. - Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av rådet och kommissionen
om förberedelser inför Euromeds ministerkonferens om migration.
Innan jag ger ordet till rådet och sedan kommissionen vill jag be ledamöterna att strikt
hålla sig till sin talartid, för den lilla marginal vi hade har nu försvunnit. Visst är det så att
den föregående debatten var viktig, och om alla håller tiden kommer det i teorin att gå bra.
José Magalhães, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Herr talman, herr vice
kommissionsordförande, mina damer och herrar! Den första Euromed-ministerkonferensen
om migration ska hållas i Santa Eulália i Algarve, Portugal den 18-19 november. Det låter
som ett mycket banalt uttalande, men det är det inte. Vi har lyckats organisera denna
ministerkonferens på hög nivå efter det att våra stats- och regeringschefer gjorde detta till
en prioriterad fråga i november 2005. Det var nästan två år sedan, i samband med
10-årsdagen av toppmötet i Barcelonaprocessen, när migrationsfrågornas ökande betydelse
i vårt Europa-Medelhavspartnerskap framhölls. Därefter hade vi, som en del av er säkerligen
kommer ihåg, tillfälle att återigen bekräfta vår gemensamma politiska agenda i Rabat,
Tripoli.
Det gjorde vi på ett realistiskt och klart sätt, enligt rådet. Det finns nu betydande
invandrargrupper på båda sidor av Medelhavsregionen som spelar en mycket viktig roll i
våra samhällen. Det är vår skyldighet att ge partnerskapet ny skjuts, så att det kan utnyttja
att dessa livaktiga grupper finns. Eftersom migrationsfrågorna är så komplicerade och
betydelsefulla måste alla ta itu med dem, både ursprungsländer och transit- och
mottagarländer. Vid denna första konferens i Algarve anser rådet att debatten bör inriktas
på de mest trängande frågorna och bara på dessa, med en steg-för-steg-linje i dessa.
De viktigaste punkterna på föredragningslistan kommer att bli de prioriterade områden
som fastställdes vid ministermötet i Tammerfors, nämligen invandring och utveckling,
laglig migration och kampen mot olaglig migration. Dessa områden omfattar så viktiga
ämnen som ramen för återsändande av migranter, den nya utmaningen mikrokrediter, de
möjligheter till laglig migration som vi skapar i Europeiska unionen och på båda sidorna
av Medelhavet, den grundläggande frågan om dokumentsäkerhet som togs upp nyligen i
89

90
SV
Europaparlamentets överläggningar
ett annat sammanhang av vice ordförande Frattini – säkra resehandlingar är avgörande för
att migrationsströmmar ska kunna utvecklas under säkra förhållanden – och den mycket
viktiga frågan om återvändandevillkor, i tillämpliga fall.
Jag tror att det förberedande arbete som har gjorts de senaste veckorna kan få en positiv
upplösning som bådar gott för den debatt som ska hållas i Algarve. Båda parter är fast
beslutna att finna positiva lösningar och konkreta åtgärder och att godkänna och genomföra
dessa åtgärder. Således informerar rådet Europaparlamentet att det är övertygat om att
konferensen kommer att komma fram till en överenskommelse om konkreta åtgärder som
kommer att göra det möjligt för oss att utveckla vårt partnerskap.
Vi hoppas att dessa bemödanden kommer att leda till ett slututtalande som, tack vare de
noggranna förberedelserna, kommer att godkännas av ministrarna i Algarve. I detta
uttalande måste de högst prioriterade frågorna lyftas fram på ett otvetydigt sätt och de
specifika projekt som ska genomföras på kort sikt fastställas. Därför anser vi att det här
initiativet utvecklas på ett positivt sätt, och vi tror att det kommer att bli en inspirationskälla
och en viktig etapp i vårt Europa-Medelhavspartnerskap. Detta är rådets skyldighet och
det resultat som vi vill ha, och det ligger helt inom räckhåll.
Franco Frattini, vice ordförande i kommissionen . − (EN) Herr talman! Att förbättra
migrationshanteringen i Medelhavsområdet kommer säkerligen att bli ett prioriterat område
för EU och dess Euromedpartner. Alltför många drunknar och vi utnyttjar inte i tillräcklig
grad den potential som en väl förvaltad migrationspolitik kan föra med sig.
Vid det nyss nämnda toppmötet 2005 antog stats- och regeringscheferna inom Euromed
ett arbetsprogram som ställer upp samarbetsmål om frågor som migration, social
integration, rättvisa och säkerhet. Tack vare det förträffliga initiativ som togs av det
portugisiska presidentskapet kommer de ministrar med ansvar för migration att ges tillfälle
att ta nästa steg för att samarbetet ska bli mer konkret. Det ser ut att bli en viktig milstolpe.
Jag välkomnar att presidentskapet lagt tonvikten på att konferensen ska ge konkreta
operativa resultat eftersom våra medborgare behöver se mycket konkreta resultat.
De tre ämnena för det här mötet är alla väl balanserade och helt i linje med den globala
strategin. Det första ämnet är laglig migration: Vi lever i en värld med ökande rörlighet
och väl förvaltad migration ligger i alla parters intresse. Europeiska unionen vill att
invandringen ska ske under fullständig respekt för lagen. Behovet av arbetskraft i många
av EU:s medlemsstater är redan uppenbart, exempelvis inom jordbruk, hälsovård och
turism. Men EU måste också kunna ta hand om och integrera dessa invandrare. Vi måste
bli bättre på att ta vara på yrkeskunskaper, och vi måste förbereda invandrarna för ett liv
inom EU och för att kanske återvända om deras migration är av tillfällig eller kringresande
art. Ingen invandringsstrategi är möjlig om den europeiska politiken för att integrera
invandrare som bor och arbetar inom EU inte följer lagarna helt och fullt.
Vi kommer att diskutera hur vi ska använda Europeiska integrationsfonden som nu för
första gången finns tillgänglig, tack vare ett förslag som för ett och ett halvt år sen lades
fram av kommissionen och som stöddes av rådet och parlamentet. Vi måste göra Europa
mer attraktivt för lagliga invandrare. Vårt nya förslag om ett europeiskt “blått kort” för
högutbildade invandrare är ett första exempel och det kan tillämpas inom ramen för
Euromed.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Nästa år kommer lagstiftningsinitiativ om outbildad arbetskraft, säsongsarbetskraft och
avlönade praktikanter. Förslagen att initiera diskussioner om dessa frågor med våra
Euromedpartner verkar logiska och verkar ligga rätt i tiden.
Den andra punkten är migration och utveckling. Om vi ska kunna hantera
migrationsströmmarna, måste vi också titta närmare på orsakerna till migrationen, t.ex.
ekonomiska skillnader, obefintliga karriärmöjligheter, instabilitet, dålig samhällsstyrning,
osv. Ett gott samarbete med partnerländer och ingående kännedom om situationen på
fältet, uttryckt som behov av arbetskraft, brist på yrkesutbildad arbetskraft och
kapacitetsökande åtgärder, är väsentliga för dessa insatser. Det är därför som ministrarna
och kommissionen ska diskutera de konkreta förslagen om invandrares penningöverföringar
och hur de kan göras mer produktiva för utvecklingen – en debatt som bör välkomnas.
Det tredje diskussionsämnet är den olagliga invandringen, eftersom vi, för att se saken från
alla sidor, också måste ta itu med illegal invandring och skydda Europas yttre gränser.
Våra Euromedpartners är destinationsländer, translitländer och ursprungsländer. Vi bör
rikta in oss på att åstadkomma samarbete och förhindra att människor drunknar på sin
väg hit. Vid Euromedkonferensen kommer vi att tala med ministrarna om samarbete och
om att Frontex skulle kunna få en ny roll inom söknings- och räddningsaktiviteter, inte
bara för att utföra patrullering och skicka tillbaka olagliga invandrare. Om det blir så, måste
vi se till att respektera våra skyldigheter i fråga om internationellt skydd och mänskliga
rättigheter. Vi skulle vilja stödja en utveckling där Frontex blir ett stödverktyg för länderna
utanför EU i deras strävanden att hantera migration och kontrollera sina gränser bättre
genom att fullständigt respektera internationella skyldigheter.
Vi ser fram emot det här ministermötet. Migration är ett ämne av vitalt intresse som väcker
starka känslor på medlemsstats- och gemenskapsnivå. Det är likadant i våra partnerländer.
Men samarbete är inte enda sättet att gå framåt. Jag skulle vilja påstå att det inte längre
räcker med bara samarbete. Vi behöver partnerskap som baseras på gemensamma mål
och på jämställdhet mellan alla parter. Vi behöver politiska paket, bland annat åtgärder
både för att förbättra rörligheten för ärligt folk och respekt för nationella och europeiska
lagar, och för att öka den lokala tillväxten i ursprungsländerna.
Som avslutning vill jag påstå att ministrarna kommer att identifiera konkreta områden för
samarbete. Kommissionen är beredd att stödja genomförandeprocessen, även ekonomiskt.
Vi tänker stödja sådana verksamheter genom Meda-programmet, genom det europeiska
instrumentet om grannskap och partnerskap och genom de nya temainriktade programmen.
Francisco José Millán Mon, för PPE-DE-gruppen . – (ES) Herr talman! Jag välkomnar
verkligen detta möte med Medelhavspartnerna. Jag skulle dock ha föredragit om
utrikesministrarna hade varit närvarande, som vid Europa-Afrikamötet i Rabat. Varför?
Jag ville ha dem här för att understryka att invandring måste vara en stor fråga i våra
förbindelser med länderna i södra Medelhavsområdet.
De är grannländer med enormt stora inkomstskillnader. Många av deras medborgare
arbetar nu norr om Medelhavet och överföringen av dem är, som redan har sagts, en viktig
utvecklingsfråga. Dessa länder upplever en omfattande befolkningsökning, och denna
befolkning söker sig nu ett bättre liv i Europa. Vi lider av effekterna av olaglig invandring
från dessa länder, som i sin tur också är transitländer för migranter från länderna söder
om Sahara.
91

92
SV
Europaparlamentets överläggningar
Det betyder att integrationen av invånarna, sambandet mellan invandring och utveckling
och olaglig invandring är av avgörande betydelse. Således har ministermötet i Algarve
mycket att göra.
Vi diskuterade nyligen invandring i kammaren: jag syftar på Klich- och
Morenobetänkandena. Jag är säker på att de kommer att beaktas i diskussionerna.
Jag vill bara göra några kommentarer om detta.
Den första är att vi måste se till att de sydliga länderna samarbetar nära med oss för att
kontrollera migrationsströmmarna och uppmuntra dem med vad jag skulle vilja kalla
”positiv villkorlighet”. Invandringen är mycket lättare att kontrollera när den politiska
viljan finns. Om grannen verkligen vill samarbeta når man resultat.
För det andra är olaglig invandring fortfarande i hög grad en aktuell fråga. Vi måste förhindra
olagliga invandrare att ta sig in via havet, där de också riskerar sina liv. Det finns till och
med barn som faller offer för dem som utan skrupler handlar med människoliv.
Medelhavsländerna måste ombes att underteckna och ratificera de två protokollen till FN:s
konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet om handel med människor.
För det tredje måste jag upprepa att vi måste upprätta återtagandeavtal. Detta har gjorts
med Ryssland, Ukraina och Moldavien, så varför har det ännu inte gjorts med Marocko
efter så många år? Vad händer med Algeriet?
Herr talman! Jag önskar Euromedkonferensen lycka till. Jag hoppas att deltagarna kommer
att trygga specifika åtaganden och solida överenskommelser som faktiskt kommer att
genomföras och inte sluta som bara önskelistor som inte sedan följs upp i praktiken.
Javier Moreno Sánchez, för PSE-gruppen . – (ES) Herr talman, herr vice
kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Vetenskapsmännen
hävdar att klimatförändringar för nästan två miljoner år sedan ledde till den första storskaliga
migrationen från Afrika till Europa. I vår tid är det fortfarande fattigdom och brist på frihet
och möjligheter som är huvudskälen till att stora mängder migranter riskerar sina liv för
att få det bättre i vår världsdel, även om klimatförändringarna kan ha viss inverkan.
Den utmaning som vi som européer har är att göra migrationen till en verklig del av
utvecklingen för både ursprungs- och mottagarländerna och att se till att utvecklingen
bidrar till att minska den olagliga invandringen. Därför måste vi arbeta tillsammans med
ursprungs- och transitländerna för verklig rörlighet för en arbetsstyrka med rättigheter
och skyldigheter, inte en arbetsstyrka av slavar.
Därför vill jag upprepa att vi behöver dialog, samarbete och solidaritet för att bygga ett
område för sammanlevnad norr och söder om Medelhavet. Således välkomnar vi helhjärtat
detta Euromedtoppmöte i enlighet med ministerkonferenserna i Rabat och Tripoli. Dialogen
mellan ursprungs- och transitländer och europeiska stater som tar emot invandrare måste
institutionaliseras för att bli en hörnpelare för en verklig gemenskap som bygger på
utveckling.
Mina damer och herrar! Jag vill ta en titt på några områden som kan granskas under
toppmötet. Invandrare måste komma in i Europa och arbeta där fullt lagenligt. Det betyder
att initiativ som direktivet om ”blå kort” är ett nödvändigt steg, men det räcker inte. Det
måste utökas genom ett direktiv som är tillämpligt på mindre högt kvalificerade invandrare
och som åtföljs av åtgärder för att öka den cirkulära migrationen, en verklig cirkulär
migration som förhindrar kunskapsflykt och gör det möjligt för återvändande migranter
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
att genomföra viktiga projekt i sina egna länder, med de sociala och ekonomiska
förutsättningar som krävs.
Euromedområdet måste vara ett område med välstånd, frihet och utveckling. Vi måste
fortsätta att, som Spanien nu gör med ett antal av de här länderna, undersöka möjligheten
att rekrytera och utbilda arbetstagare vid ursprunget genom att inrätta verkstadsskolor
och yrkesskolor där.
Mina damer och herrar! Låt oss genom informationskampanjer sända ut ett tydligt budskap
om chansen att invandra och arbeta lagligt i Europa, och en varning för de meningslösa
riskerna med olaglig migration för att förhindra att tusentals unga människor hamnar i
händerna på maffior och riskerar sina liv i rangliga båtar och kanoter.
Slutligen vill jag be att toppmötet uppmärksammar de mest sårbara migranterna, kvinnor
och barn, särskilt ensamkommande barn, särskilt.
Marco Pannella, för ALDE-gruppen . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De här
frågorna kommer att diskuteras vid ett möte som ska hållas här i parlamentet den
6-8 december på initiativ av ALDE-gruppen och tillsammans med de transnationella
radikalerna. Jag anser att vi behöver slå in på en ny väg här.
Jag kanske är förmäten men jag vädjar till er personligen, mina damer och herrar i det
sittande ordförandeskapet, kommissionsledamot Frattini och också er, herr talman, att
inte låta era institutioner minska sin vaksamhet. Den fråga som vi diskuterar,
grannskapspolitiken, detta berömvärda nya initiativ, kommer utan tvivel att köra fast i
byråkratin liksom så många andra. Lissabon, men också Barcelona och alla andra.
Ordförande Prodi sa en hel del när han avtäckte grannskapspolitiken, han talade om allt
utom institutionerna. Nej, problemet är ett annat!
Ni, herr Frattini, sa att vi måste göra mer på vårt område. Detta är inte det traditionella
problemet, vi är tillräckligt à jour. På andra sidan Medelhavet finns det dock behov av
företagaranda, av det slag som Israel har ägnat sina ökenområden under lång tid. Min tid
är nästan slut, så jag vill verkligen uppmana er att notera datumet för det här mötet och
ha i åtanke att problemet, haken, är partnerskap. Utmaningen är medlemskap. Europa
skulle inte ha tillkommit om det hade begränsats till partnerskap, som en del ville på den
tiden. Problemet är att vårt Europa har gränser. Sultan Hassan II pekade på lösningen 1987.
Låt oss nu genomföra den trots Europas blindhet.
Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Som alla har sagt, inklusive
de som talade i förmiddags, är migration en prioriterad fråga för Europeiska unionen och
Euromed-förbindelserna. Den är en stor fråga för de människor som ofta tvingas lämna
ett hemland som har ödelagts av fattigdom, ökenutbredning, översvämningar, krig och så
vidare.
Kommer Euromed-ministerkonferensen att vara uppgiften vuxen? Ingenting kan vara
mindre säkert. Förberedelsedokumenten har en hopplös brist på substans. Det är knappast
förvånande eftersom vi vet att inga av organisationerna på fältet – inklusive de som faktiskt
varje dag konfronteras med hur de migranter har det som antingen befinner sig i transit,
irrar planlöst eller i livsfara driver omkring på Medelhavet – har deltagit i förberedelserna,
inte ens HCR.
Förutfattade meningar betyder att man är blind för asylrätten, olaglig internering av
migranter och respekten för deras rättigheter, om de så råkar vara legitima eller inte, det
93

94
SV
Europaparlamentets överläggningar
oacceptabla våld som de utsätts för, särskilt kvinnliga migranter, minderårigas rättigheter
och kriminaliseringen av hjälp till migranter och deras familjer. Denna blindhet är total
när det gäller att uppfylla unionens internationella åtaganden och de överenskommelser
som ska genomföras eller ratificeras: för en del Genèvekonventionen och för andra,
nämligen alla länderna i Europeiska unionen, konventionen om rättsskydd för alla
migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar.
Vad hoppas vi egentligen åstadkomma med en sådan Europa-Medelhavspolitik, med en
så klar avsaknad av krav i fråga om nationernas gemensamma rättigheter och skyldigheter?
Vad är risken? Risken är att vi får en rökridå av handplockade lagliga migranter, bakom
vilken vi finner en varaktig och massiv kränkning av alla de övrigas rättigheter. Om
konferensen försöker skona de mer känsliga själarna genom att ge upp en verkligt ambitiös
politik så gör den sitt bästa för att verkligen bli ett slöseri med tid. Då rättfärdigar den från
första början spridningen av bilaterala avtal liknande det mellan Italien och Libyen, som
ingås i smyg och som bryter mot principen om icke-avvisning och gör det fullkomligt
ostraffat.
Det är inte för sent att agera. Bjud in HCR, bjud in en företrädare från de icke-statliga
organisationerna, börja om från början med det första dokument som las fram av länderna
i södra Medelhavsområdet, som är mycket mer ambitiöst, så kan konferensen faktiskt bli
en positiv och betydelsefull milstolpe.
Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar!
Den kommande Euromed-ministerkonferensen är utan tvivel viktig, komplex och
brådskande med tanke på de tragedier som vi dagligen åser på våra hav. Icke desto mindre
anser jag att det är synd att de icke-statliga organisationerna inte har varit delaktiga. De
har ju faktiskt en hel del erfarenhet av migrationsfrågor, däribland till exempel projekt som
mikrofinansiering.
Förra helgen ägde ett möte med parlamentsledamöter, internflyktingar, flyktingar och
icke-statliga organisationer rum i Volterra, där vi lanserade en stadga om asylrätt och
flyktingar, ett ämne som jag anser saknas vid ministerkonferensen. Vid det tillfället gjorde
vi klar åtskillnad mellan flyktingar och migranter, och hävdade båda gruppernas rättigheter:
den förstnämnda gruppens rättigheter sanktioneras av Genèvekonventionen från 1951
och den sistnämndas av konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för
deras familjemedlemmar, som jag tror har ratificerats av endast fem av de 37 länder som
deltog i Barcelonaprocessen.
Därför hoppas jag att kommissionen och rådet kommer att försöka fastställa vilka hindren
är och mana till ratificering.
Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen . – (EN) Tack, herr talman! José Magalhães sa att
Euromed-mötet den 18–19 november skulle vara Euromeds första möte om invandring.
Den illegala invandringen till Europa är verkligen ett massivt problem för många EU-länder
och utgör särskilda problem för länder med kustremsor som ligger inom bekvämt räckhåll
från Nordafrika. Storbritannien har också sina egna problem med invandring. Den illegala
– och legala – invandringen till Storbritannien är nu okontrollerad, obegränsad och
urskillningslös i ordets rätta bemärkelse. Storbritannien har ett omfattande problem med
illegal invandring, men just nu beror det största problemet på den legala invandringen från
Europeiska unionen. Så vitt man vet invandrar omkring 500 000–600 000 personer till
Storbritannien per år. Det innebär att det sker en nettoförändring av folkmängden på
13-11-2007

13-11-2007
SV
omkring 200 000 personer per år och att folkmängden ökar med en miljon vart femte år.
Storbritannien är ett av de mest tättbefolkade länderna i världen och England, sett för sig,
toppar listan över de mest tättbefolkade länderna. En fortsatt invandring till Storbritannien
i den här takten är ohållbar. Det innebär outhärdliga påfrestningar på infrastruktur och
offentliga tjänster. Invandringen till Storbritannien skulle kunna kontrolleras med hjälp
av några mycket grundläggande åtgärder. Inga av dessa åtgärder är möjliga medan vi är
medlemmar i EU. De vore olagliga. Om man vill kontrollera invandringen är lösningen
för Storbritannien helt enkelt att gå ur Europeiska unionen.
Dimitar Stoyanov, för ITS-gruppen . – (BG) Vår grupp besökte Europas sydligaste punkt
– ön Lampedusa, där ett invandringscenter ligger. Där träffade vi en grupp människor
vilkas båt hade sjunkit så att människor dog. Trots att de hade förlorat vänner var dessa
olagliga invandrare vid riktigt gott mod och skälet var enligt mig den alltför höga toleransen
mot olagliga invandrare i EG. De är tolererade i så hög grad att de känner det som om de
har lyckats när de har nått EU:s stränder.
Därför ska åtgärder vidtas för att tala om för olagliga invandrare att risken för att drunkna
är alldeles för stor före avresan. Och även om detta inte händer och invandraren når
Europeiska unionens territorium så måste det stå klart att han eller hon inte får stanna här.
För om vi bryr oss om att människor dör när de försöker sig på olaglig invandring måste
vi se till att inga människor gör sådana försök.
Tack!
Europaparlamentets överläggningar
Patrick Gaubert (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag
ägna några ögonblick åt att uttrycka att jag, vi, stöder kommissionsledamot Frattini och
med eftertryck säga till honom att de attacker som gjordes mot honom i samband med
frågan om romerna i Italien är helt oacceptabla.
Vi vet alla vilka värden kommissionsledamoten försvarar, de värden som har att göra med
försvaret av mänskliga rättigheter, de värden som är Europeiska unionens, och i fråga om
dessa värden är ni oantastlig, herr kommissionsledamot.
För att återgå till Euromed så välkomnar jag sammankallandet av
Europa-Medelhavskonferensen om migration, som ska hållas i Algarve, för det kommer
att bli den första i sitt slag, den första som helt ska ägnas åt frågan om migrationsströmmar
i Europa-Medelhavsområdet.
Frågan om migrationsströmmar är en viktig fråga som måste stå i centrum för vår dialog,
vårt partnerskap och vårt samarbete med länderna i Europa-Medelhavsregionen, som en
uppföljning av konferenserna i Rabat och Tripoli.
Detta är ett område där medlemsstaterna inte kan agera ensamma. Vi behöver stöd och
samarbete från våra partnerländer, som själva ofta är ursprungsländer eller transitländer,
om vår migrationspolitik ska bli mer ändamålsenlig.
Vi måste arbeta tillsammans med dem för att nå konsensus om återvändandepolitiken,
öka antalet överenskommelser om återtagande och genomföra en politik för intelligent
samutveckling så att medborgare i dessa länder kan stanna kvar i sina hemländer och bidra
till deras tillväxt.
Frågan om migrationsströmmar har en säkerhetsdimension, men den har också en mänsklig
dimension som inte ska nonchaleras. Det är därför jag vill att respekt för grundläggande
95

96
SV
Europaparlamentets överläggningar
mänskliga rättigheter ska vara ett av temana för konferensen. Jag hoppas att mötet ska bli
ett tillfälle till öppna och realistiska diskussioner, så att vi tillsammans kan finna de bästa
lösningarna för alla inblandade.
Béatrice Patrie (PSE). – (FR) Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot, mina
damer och herrar! Jag är också nöjd med att invandring har blivit ämnet för nästa möte
med utrikesministrarna i Euromed-området.
Jag tycker att vi hittills har misslyckats med att införa en europeisk invandringspolitik. Vi
vet att det här är en svår fråga eftersom den påverkar medlemsstaternas suveränitet och
de gärna vill ha en mycket strikt tillämpning av subsidiaritetsprincipen på det här området.
Vi vet också att ämnet invandring, eller migration, är omstritt i våra mellanhavanden med
partnerländer i söder, som ofta förebrår oss för att vi bara hanterar det här problemet som
en säkerhetsfråga. Jag tackar kommissionsledamot Frattini för att han har en mycket mer
global inställning i den här frågan, som inkluderar migrationsströmmarnas ekonomiska
och sociala dimensioner.
Laglig invandring och olaglig invandring är två sidor av samma mynt och det går inte att
bekämpa olaglig invandring utan att samtidigt etablera kanaler för legaliserad invandring
till Europa. Därför välkomnar jag systemet med blå kort, som är den europeiska
motsvarigheten till amerikanernas gröna kort, och är glad över att de kanaler för laglig
invandring som rådet rekommenderar uppenbarligen både tar hänsyn till Europas
ekonomiska krav och fyller de reella behov som länderna i söder har.
När det gäller utfärdandet av viseringar anser jag att unionen bör göra detta till en enklare
process, särskilt för studerande, forskare och företrädare för civilsamhället. Jag anser att
återtagandeavtal, särskilt med Algeriet och Marocko, bör se till att återvändandeförfaranden
strikt styrs av mekanismer som tryggar migranternas rättigheter. Slutligen stöder jag, med
tanke på den nya migrationsvåg som kommer från länderna i Afrika söder om Sahara, till
fullo tanken på att Europa inte får använda Barcelonaprocessen för att återföra ansvaret
för att hantera migrationsrörelserna till gränserna för Medelhavsområdet för att vi inte
klarar att sköta detta vid våra egna gränser.
Cem Özdemir (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Migration är en prioriterad fråga i
Europeiska unionen. I den meningen är Euromedregionen en strategiskt viktig region för
oss. Euromed-ministerkonferensen om migration kommer att bli den första i sitt slag som
enbart inriktar sig på den här frågan och där Euromed-partnerna är med. Därför är det
desto mer beklagligt att något samråd med civilsamhällets organisationer inte har
förekommit inför konferensen.
Det är också beklagligt att asylfrågan ströks från ministerkonferensens föredragningslista,
särskilt med tanke på den hopplösa situationen för flyktingar i många delar av södra och
östra Medelhavsområdet på grund av att det saknas lagstiftning som ger dem ett ordentligt
skydd. Som vi vet har inga av de här länderna några asyllagar. Det är bara några få av dem
som erkänner FN:s flyktingkommissariat. Libyen, Syrien, Libanon och Jordanien har inte
ratificerat Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning.
Det är också beklagligt att medlemmarna i Barcelonaprocessen talar om invandrares
rättigheter men tiger när det gäller olagliga invandrares rättigheter. Faktum är att olagliga
invandrare också har rättigheter, särskilt när det gäller att upprätthålla lönenivåer, få tillgång
till utbildning för sina barn och grundläggande hälso- och sjukvård, särskilt för kvinnliga
invandrare, där relevanta skyddsbestämmelser är tillämpliga.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Om vi vill ha samarbete i våra bemödanden att bekämpa olaglig invandring så får vi inte
förneka eller nonchalera en sak: respekten för invandrares och flyktingars rättigheter.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - ( SK) I förberedelsearbetet för
Euromed-ministerkonferensen, som ska äga rum den 18-19 november, är det viktigt att
unionen noterar att det parlamentariska Euromed-mötet är det enda forum där
Europaparlamentets ledamöter företräder EU vid sidan av ledamöter av nationella parlament
från södra Medelhavsregionen, inklusive Israel och Palestina.
Det gläder mig att få delta i arbetet inom Euromeds policysektion, som jag anser har en
nyckelroll i samband med Barcelonaprocessen. Man kunde inte ha valt ett bättre ämne för
det här mötet. Migrationsproblemet innehåller många utmaningar, det må vara utveckling,
i och med att invandrare behöver information om mikrokrediter och andra typer av lån,
aspekter av laglig invandring till EU, eller den glödheta frågan om olaglig invandring, som
skyndsamt måste lösas.
Jag välkomnar att EU har fördjupat sina förbindelser med en del av Medelhavsländerna,
som visar politisk vilja och vidtar åtgärder för att förändra sig. Associeringsavtal har faktiskt
redan undertecknats med en del av dem. När det gäller olaglig invandring måste vi finna
en lösning på den svåra situation som skapas genom att tusentals ovälkomna invandrare
anländer. Detta medför allvarliga konsekvenser för säkerheten, i synnerhet i Malta och
Italien, men också i några andra EU-medlemsstater. Mitt eget land har också upplevt ett
inflöde av både lagliga och olagliga invandrare. Jag är för att Europeiska unionen ska
välkomna kvalificerade invandrare. Som kommissionsledamot Frattini sa behöver vi deras
kunskaper och de kan bidra till jordbruket, hälsovården och turismen i EU, men de måste
redan vara kvalificerade när de släpps in. Okvalificerade invandrare bör som regel inte
accepteras, och jag tror att systemet med blå kort också kommer att hjälpa till att lösa det
här problemet.
ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman
Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Fru talman, herr vice kommissionsordförande, herr
rådsordförande! Invandringsfrågan visar oss mycket tydligt hur nära Europa Afrika ligger.
Det som händer i Afrika påverkar Europa direkt.
Migrationsströmmar från krisområdena söder om Medelhavet slutar i Medelhavsländerna
i Sydeuropa, vilket naturligtvis innebär att de direkt påverkar Europa som helhet.
Afrika är en världsdel med en mängd begåvade människor. Vi, och Afrika, måste vara
smarta och utnyttja denna potential i och för Afrika. Det partnerskap som vi eftersträvar
med Afrika erbjuder en enorm möjlighet. Det erbjudande som vi vill ge från Europeiska
unionen är en stor utmaning. Det sträcker sig från hjälp till självhjälp i fråga om säkerhet,
handel och god förvaltningssed till stabiliseringsprogram, däribland hjälp att bekämpa
brott, skapande av utbildningsplatser och arbetstillfällen, erbjudanden om mikrokrediter
och informationskampanjer om möjligheterna till lagliga former av migration samt alla
konsekvenser av olaglig migration och åtgärder för att bekämpa den.
Europeiska unionen måste dock också ställa krav vid nästa toppmöte. Ett av dessa krav
måste vara återtagandeavtal med alla länder i södra Medelhavsområdet innan vi lanserar
alla våra åtgärdsprogram, för alla dessa frågor hänger samman och det är ett partnerskap
vi vill ha.
97

98
SV
Europaparlamentets överläggningar
Jag håller med kommissionsledamot Frattini när han säger att det vi nu talar om är
partnerskap och inte längre samarbete. Det handlar om partnerskap och att erbjuda
sammansatta paket. Europaparlamentet är redo för detta, kommissionen stöder det och
det gör parlamentet också, och Afrika måste uppmanas att utnyttja dessa erbjudanden för
att stabilisera Nordafrika och värna om EU-medborgarnas trygghet.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Kommissionen och parlamentet har redan gett grönt
ljus till den aktiva och, vad viktigare är, gemensamma invandringspolitiken, hur impopulär
den än må vara. Invandringen är verkligen en realitet för ett välmående, åldrande Europa.
Vi vet att olaglig invandring kan sänka många länders BNP med upp till 20 procent,
samtidigt som deras ekonomiska tillväxt begränsas genom att antalet kvalificerade arbetare
minskar. Det är dags att förstärka den internationella samordningen och komma överens
om rimliga gemensamma regler.
Jag är säker på att Euromed-ministerkonferensen i Algarve nästa vecka kommer att gå
vidare på den vägen och att man där inte bara kommer att diskutera, utan också komma
överens om gemensamma åtgärder för att hantera invandringen på ett framgångsrikt sätt
och föreslå åtgärder för att minska konsekvenserna för transitländerna. Vi måste komma
överens med tredjeländer om internationella skyldigheter för att skydda de migranter som
tar risken att fly över havet.
I egenskap av transitregion har Medelhavsländerna ett oproportionerligt inflöde av
invandrare som reser till EU och således krävs det särskilda åtgärder. Deltagarna i den
kommande konferensen kan vara förvissade om att parlamentet tar den här frågan på
största allvar. Våra gemensamma prioriteringar är att se till att det finns anständiga
kvarhållandeområden för invandrare från tredjeländer och att bekämpa de faktorer som
orsakar massmigration. Vi måste värna om migranternas liv och värdighet.
Jag vill också uppmana Euromed att göra det klart att det blå kortet som ska reglera
kvalificerade invandrare inte är något hot mot européerna. Tvärtom är det en möjlighet
som globaliseringen ger oss. Arbetstagarorganisationernas motstånd mot det blå kortet
är en oansvarig, populistisk gest, som gränsar till främlingsfientlighet. Det är inte den lagliga
invandringen som leder till dumpning på den europeiska arbetsmarknaden utan den
olagliga.
Kommissionsledamot Frattini vill att Europa ska dra till sig kvalificerad arbetskraft. Vi
måste locka hit dem från USA, där det årliga inflödet är 55 procent, att jämföra med det
magra inflödet till Europa på 5 procent i dag. Jag är övertygad om att detta är rätt strategi
och att det ligger i linje med EU:s ståndpunkt i det globala sammanhanget. Laglig och
olaglig invandring hänger samman. Det blir ett test på EU:s mognad om en
sammanhängande, säker och gemensam migrationspolitik blir en framgång.
José Magalhães, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Fru talman, herr vice ordförande,
mina damer och herrar! Från den här debatten kommer rådet att ta med sig en fast
övertygelse om att Europa-Medelhavspartnerskapet måste utvecklas och förstärkas och
att det är rätt att hålla ministerkonferensen i Santa Eulália. Detta samarbete, detta
partnerskap – som är ett nytt ord och begrepp – måste bygga på konkreta projekt för att
garantera framgång. Det finns många goda skäl till detta och många dramatiska situationer,
som parlamentets ledamöter så uttrycksfullt har frammanat, gör det nödvändigt för oss
att förändra status quo. Det kan bara ske om vi kan se långsiktigt och agera snabbt.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vi har en övergripande vision, en global strategi, handlingsplaner och ambitiösa
lagstiftningsförslag, som vice ordförande Frattini har nämnt här i dag. Vi måste vidta
konkreta åtgärder när det gäller projekt, särskilt på de tre nämnda områdena. När det för
det första gäller invandring och utveckling måste vi vidta åtgärder för att ta fram särskilda
insatser. Det är vad ministerkonferensen planerar att göra i fråga om penningöverföringar
och mikrokrediter. Det är därför som vi måste sammanföra alla aktörerna (vilket inte är
ett beslut som ledamöterna, kommissionen eller rådet kan fatta), såsom banker,
Världsbanken, Europeiska investeringsbanken, invandrarföreningar och civilsamhället för
att finna specifika sätt att uppmuntra användningen av finansiella tjänster och göra dem
mer ändamålsenliga, i synnerhet genom alternativa sätt att överföra pengar och användning
av ny teknik som också verkligen kan hjälpa oss att nå våra mål. Vi kommer säkerligen
inte att ha några problem med att upprätta en Europa-Medelhavs-webbplats med fullständig
information om penningöverföringar, inklusive kostnader, för att stimulera konkurrens
och minska dessa kostnader, vilket är ett centralt mål som vi har gemensamt med våra
partner.
När det gäller laglig invandring behöver vi specifika initiativ också på detta område. Vi
skulle vilja tillsätta en arbetsgrupp med företrädare för Euromed-partnerna och andra
arbetsmarknadsparter för att studera arbetsmarknadssituationen och arbetsmarknadernas
behov mer ingående, utveckla utbildningsinsatser för migrerande arbetstagare innan de
migrerar, undersöka möjligheterna att göra Europeiska unionens portal tillgänglig för alla
Euromed-partner i fråga om migration och sysselsättning, och skapa arbetsförmedlingar
och informationscenter i Euromed-länderna, självfallet i enlighet med de nationella
befogenheterna på området.
Vi behöver också särskilda projekt i fråga om olaglig invandring. Med tanke på att många
Euromed-partner också är mottagar- och transitländer för migrationsströmmar är det
viktigt att vi ökar den institutionella kompetensen att bekämpa olaglig invandring. Därför
måste vi också ta fram specifika åtgärder som följande: för det första bör vi utveckla
dokumentsäkerheten eftersom det är det enda sättet att korrekt kunna identifiera människor
och strömmar, skapa större tillförlitlighet och större rörelsefrihet. För det andra bör vi ge
Euromed-partnerna större tillgång till Frontex-kurserna så att de kan öka sina kunskaper
om att bekämpa olaglig invandring, i enlighet med alla de internationella instrument som
vi är bundna av, i synnerhet sjöräddningsinstrumenten. Detta skulle kunna vara ett första
konkret steg mot deltagande i gemensamma åtgärder samordnade av Frontex. Vi behöver
också initiativ i fråga om frivilligt återvändande och återtagande. En öppen diskussion om
denna fråga skulle vara nyttig för att ta ställning till informationskampanjer,
identifieringsprocesser, förfaranden för assisterat frivilligt återvändande och förhandlingar
om återtagandeavtal med ursprungsländer. Dessa punkter och många andra kommer att
behandlas i Santa Eulália i Algarve.
Fru talman, mina damer och herrar! Det kan finnas många olika åsikter men en sak står
helt klar, och jag lämnar den här debatten med detta intryck: det finns inget alternativ till
denna väg med dialog och effektivt partnerskap. Det är enda sättet att förändra status quo
och vi är alla fullständigt överens om att det är viktigt att förändra status quo. Santa Eulália
kan bli ett mycket viktigt steg i det avseendet.
Franco Frattini, vice kommissionsordförande. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I
den här debatten har det kommit fram många praktiska idéer och en del intressanta tankar.
99

100
SV
Europaparlamentets överläggningar
Jag anser att en strategisk politisk fråga är hur vi ska gå från samarbete till ett verkligt
partnerskap, så att vi i slutändan blir medlemmar i ett verkligt gemensamt
Europa-Medelhavsområde. Marco Pannellas idé är mycket intressant och en sådan strategi
kräver helt klart ett långsiktigt tänkande från vår sida. Inte förrän det finns ett verkligt
gemensamt Europa-Medelhavsområde kommer det att finnas en gemensam känsla av
tillhörighet som får oss att arbeta för det gemensamma mål som vi nu håller på att sätta
upp. Först måste vi få konsensus av alla 27 medlemsstaterna och nu samråder vi med våra
partner på den södra sidan. Vägen har stakats ut.
Den andra mycket praktiska idén, som jag definitivt kommer att ta upp vid Euromed-mötet,
är en vädjan till alla deltagarna vid detta möte att se till att deras respektive länder ratificerar
de befintliga internationella konventionerna. Låt oss innan vi börjar drömma om nya regler
ha i åtanke att mycket få länder har ratificerat och genomfört några oerhört viktiga
internationella konventioner. Jag tänker bland andra på konventionen om åtgärder mot
människohandel. Om det finns något ämne där en konvention måste ratificeras omedelbart
så är det internationell människohandel.
Den tredje idén kom från Patrick Gaubert, och jag är mycket tacksam för att han betonade
den humanitära dimensionen av denna stora debatt. Vi talar inte om lagar eller byråkratiska
frågor här. Vi talar om kvinnor, män och barn som – som andra har sagt – riskerar och
ofta förlorar sina liv. Därför handlar det om solidaritet. Att visa solidaritet med människor
som lider anser jag är en hörnsten i byggandet av ett förhållande som verkligen baserar sig
på lika rättigheter för våra partner.
Den fjärde idén som jag tar med mig från den här debatten är hur vi, för att vara lite rakt
på sak, ska gå vidare från slutdokument till påtagliga åtgärder. Vi har sammanställt åtskilliga
dokument och om sanningen ska fram har vi tagit några viktiga praktiska initiativ. Nu
måste vi bygga vidare på dessa praktiska aktiviteter, till exempel genom att besluta hur vi
bäst ska använda medlen för utvecklingsstöd. Om vi i Europeiska unionen har tillgängliga
medel för att bidra till lokal utveckling måste vi naturligtvis också ha förmåga att förstå
hur vi bäst ska använda dem. Som någon sa måste vi till exempel ha sätt att ge dessa partner,
dessa länder som aktivt samarbetar i vår gemensamma strategi, positiva incitament.
Mot bakgrund av att det finns en gemensam strategi, som sedan Barcelona går under namnet
Europa-Medelhavsstrategin, och mot bakgrund av att en del länder tillämpar den i högre
grad än andra anser jag att dessa länder bör få ett incitament, någon slags positiv erkänsla.
Det anser jag vara ett exempel på ett meningsfullt sätt att utrota korruption. Korruption
är en av grundorsakerna till olaglig invandring. Om det fanns mindre korruption i
ursprungsländerna, och om det fanns mindre korruption i transitländerna, skulle många
människohandlare stoppas på väg till Europa och det skulle finnas mer samarbete, men
det är bara ett exempel.
Slutligen har vi frågan om att inta en trovärdig, fast ståndpunkt i fråga om rättsstridiga
inställningar. José Magalhães betonade detta och jag instämmer helt: vi har ingen
trovärdighet om vi inte visar att rättsstridiga inställningar vare sig kan belönas eller tolereras.
På den punkten måste vi vara fullkomligt tydliga. En del ledamöter tog upp frågan om
återtagandeavtal i det här sammanhanget. Återtagandeavtal ger vår politik trovärdighet,
eftersom människor som inte följer våra lagar måste återsändas, med all vederbörlig respekt
för deras individuella rättigheter.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Det finns dock en politisk poäng här: ursprungsländer som tar tillbaka sina medborgare
kan inte fungera som Europeiska unionens gränspoliser. Jag säger det lite rakt på sak: de
är inte beredda att samarbeta med oss enbart av säkerhetsskäl.
Av det skälet är en fråga som jag kommer att ta upp på den här konferensen hur vår
viseringspolitik och rörligheten för personer kan användas som ett politiskt incitament
för de här länderna, till exempel i termer av större rörlighet för studerande och affärsmän.
Låt oss använda EU:s viseringspolitik för att underlätta en sådan rörelsefrihet och därigenom
sända ut en positiv politisk signal till de länder som vi vill ha återtagandeavtal med. Det
gjorde vi med västra Balkan, och jag anser att tiden nu är mogen att överväga samma
generella strategi för Medelhavsområdet.
Talmannen. – Debatten är avslutad.
Europaparlamentets överläggningar
17. Regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (debatt)
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0412/2007) av
Jo Leinen för utskottet för konstitutionella frågor om regler för och finansiering av politiska
partier på europeisk nivå [KOM(2007)0634 – C6-0202/2007 – 2007/0130(COD)].
Manuel Lobo Antunes, rådets tjänstgörande ordförande. − (PT) Fru talman, herr
kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som ni vet la kommissionen den 27 juni i
år fram ett förslag som bygger på artikel 191 i EG-fördraget och syftar till att förbättra och
anpassa förordning (EG) nr 2004/2003 om regler för och finansiering av politiska partier
på europeisk nivå.
Det förslaget följdes av en rapport i vilken tillämpningen av förordningen utvärderades.
Europaparlamentet antog en resolution om denna den 23 mars 2006. I kommissionens
förslag införs ett nytt element: möjligheten att finansiera europeiska politiska stiftelser,
med tanke på att dessa spelar en viktig roll för att underbygga och främja de politiska
partiernas aktiviteter och mål på europeisk nivå.
Eftersom de politiska stiftelserna är nära förknippade med de europeiska politiska partierna
föreslås det att de ska skicka in sina ansökningar om finansiering genom det politiska parti
på europeisk nivå som de har kopplingar till, på samma rättsliga grund som för
finansieringen av dessa, med andra ord enligt artikel 191 i EG-fördraget.
Jag vet att de politiska partier som är företrädda här i kammaren håller på att bilda eller
redan har bildat stiftelser på europeisk nivå. Rådet är positivt inställt till möjligheten att ge
ekonomiskt stöd från gemenskapen till dessa stiftelsers verksamhet med mycket tydliga
regler, som bland annat möjliggör att det görs en klar åtskillnad mellan partiernas
åtgärdsområden. Dessa måste vara kompletterande och inte överlappande.
Det andra huvudsyftet i kommissionens förslag är att se över de finansiella bestämmelser
som styr finansieringen av politiska partier på europeisk nivå mot bakgrund av de
erfarenheter som har gjorts under mellantiden. I det syftet föreslår kommissionen bland
andra åtgärder två avsteg från regeln om icke-vinst i artikel 109 i budgetförordningen. Den
första är en möjlighet att överföra upp till 25 procent av den årliga totala inkomsten från
ett år till det första kvartalet nästa år, för att partierna bättre ska kunna klara förändrade
politiska omständigheter och prioriteringar. Den andra åtgärden syftar till att politiska
partier på europeisk nivå ska kunna bygga upp ekonomiska reserver genom att spara
101

102
SV
Europaparlamentets överläggningar
inkomster som genereras av partierna själva utöver en ny reducerad miniminivå för
samfinansiering på 15 %.
Jag måste också framhålla att det föreslås att man klart ska slå fast att anslag ur EU:s budget
även kan användas för att finansiera kampanjer som bedrivs av de politiska partierna på
europeisk nivå i samband med val till Europaparlamentet, så länge det inte är frågan om
en direkt eller indirekt finansiering av nationella politiska partier eller av deras kandidater.
I rådet tog inledningsvis gruppen för allmänna frågor ställning till förslaget tre gånger, i
september och oktober i år, och det togs överlag emot positivt av delegationerna. En del
delegationer var dock oroade över den föreslagna rättsliga grunden och avstegen från
budgetdisciplinen.
Rådets juridiska avdelning ombads yttra sig om dessa frågor. Denna ansåg att avvikelserna
från icke-vinstregeln i artikel 109.2 i rådets förordning nr 1605/2002 bara kunde fastställas
i en separat förordning baserad på artikel 279 i EG-fördraget och som syftade till att införa
dessa undantag i budgetförordningen genom att ändra denna. Detta yttrande ledde till att
förslaget delades upp i två rättshandlingar och till samråd med Europaparlamentet och
Europeiska revisionsrätten.
Den 17 oktober 2007, således nyligen, diskuterade Coreper II för första gången en
kompromisstext som det portugisiska ordförandeskapet lagt fram samt yttrandet från
rådets juridiska avdelning. En vecka senare, den 24 oktober 2007, kom Coreper II fram
till en överenskommelse på två punkter: för det första att dela upp förslaget i två
rättshandlingar, en förordning som bygger på artikel 279 i EG-fördraget och innehåller
bestämmelser om ändring av budgetförordningen och en förordning med de övriga
bestämmelserna i förslaget baserad på artikel 191 i EG-fördraget, och för det andra att
samråda med Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten om ändring av artikel 109
i förordning nr 1605/2002 i enlighet med artikel 279 i EG-fördraget. Detta samråd ägde
rum omedelbart.
De två kompromisstexter som blev resultatet av uppdelningen behandlades av gruppen
för allmänna frågor den 9 november 2007, alldeles nyligen alltså. Det gläder mig mycket
att efter detta kunna meddela att gruppen för allmänna frågor, som träffades i fredags, har
bekräftat att det finns en bred samsyn i de nationella delegationerna om de frågor som
omfattas av de båda förordningar som uppdelningen resulterade i.
I huvudsak skulle jag säga att det inte finns någon oenighet av betydelse mellan de tre
institutionerna. Kommissionen, parlamentet och rådet är överens om huvuddragen när
det gäller europeiska politiska stiftelser och ändringen av de bestämmelser som styr hur
europeiska politiska partier fungerar. Frågan om den rättsliga grunden var, och är, enbart
en juridisk fråga och rådet hade och har inte för avsikt att förhindra en överenskommelse
mellan de tre institutionerna.
På rådets vägnar kan jag bekräfta att vi vill att de två förordningar som uppdelningen ledde
till ska antas i slutet av året så att de kan träda i kraft den 1 januari 2008. Därför föreslår
jag att parlamentet skjuter upp den omröstning om sitt yttrande som är planerad att hållas
den här veckan så att vi, genom lämpliga kontakter, kan komma överens vid första
behandlingen på grundval av artikel 191 i EG-fördraget, enligt medbeslutandeförfarandet.
I så fall bör parlamentets yttrande om ändringen av budgetförordningen antas så snart
som möjligt. Vi har också bett revisionsrätten att agera skyndsamt. Vi har inte så mycket
13-11-2007

13-11-2007
SV
tid på oss, men vi anser att det finns tillräckligt med tid för att anta de två förordningarna
på de villkor som parlamentet, kommissionen och rådet har ställt upp.
Margot Wallström, kommissionens vice ordförande . – (EN) Fru talman! Under perioden
av eftertanke lärde vi oss att det finns tydliga krav på och goda möjligheter till åtgärder för
att stärka och utveckla den politiska dialogen. Jag har alltid sagt att om vi vill skapa en
europeisk offentlig sektor måste vi även skapa mer av en europeisk politisk kultur, och
just den frågan är en förutsättning för detta.
Naturligtvis finns det inte någon mirakellösning för att överbrygga klyftan mellan
EU-politiken och medborgarna. Det finns inte heller något enkelt sätt att tillgodose
medborgarnas demokratiska ambitioner och deras önskan om att delta mer aktivt. Dessa
ambitioner måste främjas genom en lång rad olika initiativ med det gemensamma målet
att se till att så många medborgare som möjligt medverkar, inte minst ungdomar, och jag
skulle även vilja säga kvinnor, i det demokratiska livet i EU.
De europeiska politiska partiernas verksamhet och inrättandet av europeiska politiska
stiftelser är en väsentlig del när det gäller att inrätta den här riktigt europeiska offentliga
sektorn, där olika åsikter kan ställas mot varandra och medborgarna bättre kan förstå de
utmaningar som står på spel och göra medvetna val. Den politiska debatten och politiska
strider är en del av demokratin och vi hoppas att det här även kommer att bidra till att öka
valdeltagandet i Europaparlamentsvalet.
Glädjande nog har kommissionen och parlamentet redan kommit överens om den frågan.
Kommissionen kunde ge ett snabbt svar på parlamentets begäran och vårt förslag fick även
ett starkt stöd av parlamentets utskott för konstitutionella frågor.
Den 25 oktober förklarade jag här i kammaren att jag befarade att de ständiga
representanternas kommitté hade beslutat sig för att slå in på en annan väg än
kommissionens och parlamentets. Denna oro delades av vissa ledamöter, däribland
talmannen Hans-Gert Pöttering och Jo Leinen. Jag uttryckte även min förhoppning om att
rådets, parlamentets och kommissionens viktigaste mål skulle förbli detsamma, nämligen
att få alla väsentliga punkter i vårt förslag godkända innan årets slut.
Tre veckor senare, och efter att ha hört vad ordförandeskapet sa, kan jag bara välkomna
den senaste utvecklingen och uttrycka min belåtenhet över att vi är inne på samma spår
igen. Rådet har lyssnat och i fredags bekräftade arbetsgruppen enhälligt alla väsentliga
punkter i vårt förslag. Det innebär att vi kan gå vidare nu. Även om rådets överenskommelse
är ett viktigt framsteg och en mycket glad nyhet har vi ännu inte nått slutet av processen.
Vi måste slå fast detaljerna så att förordningen snabbt kan antas och träda i kraft.
Även om en delning av förslaget i slutändan inte påverkar innehållet så medför det ett
separat, mer komplicerat lagstiftningsförfarande och ett yttrande från revisionsrätten, som
jag hoppas kommer att överlämnas i tid. Tidsschemat är mycket pressat och innebär en
stor utmaning.
Jag vill tacka Jo Leinen för hans hängivna arbete med betänkandet och alla andra ledamöter
som har deltagit i arbetet. Jag vill även tacka talmannen Hans-Gert Pöttering,
talmanskonferensen och de politiska grupperna, som har spelat en viktig roll när det gäller
att lägga grunden för en överenskommelse i frågan. Fru talman, rådets ordförande, herr
Leinen,
(EN) Tillsammans kan vi göra framsteg.
Europaparlamentets överläggningar
103

104
SV
Europaparlamentets överläggningar
Jo Leinen, föredragande . – (DE) Fru talman! Fru vice ordförande i kommissionen,
herr rådsordförande, kära kolleger, mina damer och herrar! Det nya Lissabonfördraget är
den vägledande visionen för parlamentarisk demokrati på EU-nivå. För att få parlamentarisk
demokrati behöver man ha politiska partier. Politiska partier som representerar samhällets
intressen och som erbjuder medborgarna en mängd olika kandidater och manifest att välja
bland i valen. I alla våra 27 medlemsstater har vi partier som kandiderar för de nationella
valen; vad vi nu behöver göra är att göra det möjligt för dessa europeiska partier att utföra
sitt demokratiska arbete även på europeisk nivå.
Vi vill säkerställa att det även före valet till Europaparlamentet finns en rad verksamma
partigrupper som våra medborgare kan välja bland och som kan mobilisera väljarna och
tala om för väljarna åt vilket håll de tänker leda dem. Vi vill att medborgarna ska kunna
vara med och bestämma om det Europa som de röstar på och att de ska ha verkliga
valmöjligheter. Den första förordningen om stadgar för och finansiering av europeiska
politiska partier som vi antog 2004, var en stor framgång. Vi har nu tio partigrupper som
har registrerat sig, och det visar på bredden i det politiska spektrumet inom EU. Den här
översynen av förordningen är tänkt att ingjuta lite flexibilitet i dessa demokratiska strukturer
och på samma gång utvidga dem.
I de flesta av våra länder har vi inte bara politiska partier utan också politiska stiftelser. De
är strukturer för djupare analyser av sociala strömningar, och de är också ett forum för
debatt som sträcker sig bortom partitillhörighet. Dessa stiftelser har i många länder visat
vad de går för. De gör ett bra jobb så därför är det ännu viktigare att skapa en möjlighet till
att hålla denna debatt, detta samtal, om EU även på europeisk nivå, tvärsöver de nationella
gränserna. Därför välkomnar jag att detta instrument, som är ett komplement till de politiska
partierna, också har fått rådets välsignelse.
Mina damer och herrar, inget partis politiska program är uppbyggt kring budgetåret. Det
reagerar på händelser inom politiken och därför måste politiska partier behandlas på ett
annat sätt än andra sammanslutningar. Det är det som är syftet med denna nya förordning:
att ingjuta lite flexibilitet i den ekonomiska förvaltningen. Vi har tre mål: för det första vill
vi ha en möjlighet att utöka budgetåret med tre månader på utgiftssidan för att möjliggöra
för partierna att reagera på politiska händelser. För det andra så vill vi inte att partierna ska
behöva spendera alla sina pengar i slutet av året. Vi vill att de ska kunna använda sina egna
resurser, bidrag från medlemmar och gåvor för att kunna samla ihop pengar i reserv som
kan användas vid större politiska tilldragelser och naturligtvis särskilt vid valet till
Europaparlamentet.
Slutligen behöver vi, särskilt för att hjälpa de mindre partigrupperna, men också för att få
i gång de europeiska politiska stiftelserna, olika slags åtgärder för proportionerna mellan
bidrag och egna resurser. I den nya förordningen räknar vi med att fastställa egna resurser
till 15 procent och bidrag till 85 procent.
Mina damer och herrar, rådet har beslutat att dela upp den rättsliga grunden. Vi
argumenterade för att det inte var nödvändigt. Tyvärr kommer detta att resultera i sämre
öppenhet, därför att medborgarna nu måste titta på två ställen för att hitta den rättsliga
grunden för den här nya förordningen. Vi vill emellertid inte dra ut på
meningsskiljaktigheterna i rättsliga frågor. Det skulle bara dra ut på processen och ta
uppmärksamheten från det verkliga målet i denna förordning. I de europeiska partiernas
intresse och med tanke på deras förberedelser inför den europeiska valkampanjen 2009,
borde vi koncentrera oss på sakfrågor och avsluta det här ärendet före årets slut. Jag är
mycket nöjd över att höra att det råder en bred enighet om kärnan i denna förordning. Jag
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
anser att vi nu bör göra allt vi kan för att slutföra den här viktiga lagstiftningen under det
portugisiska ordförandeskapet, så att vi har en rättslig grund för politiska stiftelser och en
flexiblare ekonomisk förvaltning inför budgetåret 2008. Som vi föreslog från början i
utskottet för konstitutionella frågor, kommer det att krävas övergångsbestämmelser för
detta från rådet.
Fru vice ordförande i kommissionen! Jag vill å kommissionens vägnar tacka er för att ha
tagit initiativet. Jag vill också tacka det portugisiska ordförandeskapet för dess äkta
engagemang i den här frågan och António Manuel Leitão Borges, som jag arbetade mycket
med. Jag vill också tacka budgetutskottet och utskottet för budgetkontroll,
Catherine Guy-Quint och Véronique Mathieu, för deras värdefulla insats i sina betänkanden
som inför mer öppenhet och mer kontroll över fördelningen av dessa resurser. Vi är på
god väg och jag hoppas att vi kommer att nå ett resultat innan årets slut.
Véronique Mathieu, föredragande av yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (FR) Fru talman,
herr minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! När jag framförde min
åsikt om budgetkontroll betonade jag de fyra behov som jag anser är viktigast: förbättra
kontrollmekanismerna och därigenom öka intern- och externrevisorernas befogenheter
och utanordnarens befogenheter, upprätta ett kompletterande kontrollförfarande, göra
en tydlig åtskillnad mellan de politiska partiernas och stiftelsernas ekonomiska resurser
och slutligen förtydliga reglerna för finansiering av valkampanjer inför valet till
Europaparlamentet.
Jag är glad över att rådet godkänner den omtalade 25-procentsregeln som Ingeborg Gräßle
föreslog förra året och som rådet förkastade. Vi förstår till fullo att överenskommelsen från
i år innehöll ett starkt inskränkande inslag som står i samband med detta betänkande.
En viss tvekan vad gäller den rättsliga grunden för betänkandet får oss emellertid att tvivla
på resultatet av omröstningen vid slutet av detta sammanträde vilket är beklagligt.
Det gick mycket snabbt för parlamentet att utarbeta detta betänkande och att avge yttranden.
Det vore synd ifall rådets beslut att dela betänkandet i två delar skulle innebära att vi förlorar
tid. Vi skulle därför vilja se att det antas snabbt före årets slut. Tack.
Ingo Friedrich, för PPE-DE-gruppen . – (DE) Fru talman! Först av allt vill jag gratulera
och tacka föredraganden Jo Leinen för ett utmärkt arbete. Detta betänkande kan jag och
min grupp stödja helt, även ändringsförslagen. Betänkandet förvandlar politiska partier
på EU-nivå och de nya politiska stiftelserna till effektiva instrument för att höja
EU-medborgarnas delaktighet och stärka EU:s demokratiska legitimitet.
Folkomröstningen i Frankrike och i Nederländerna visade att det är viktigt att bygga upp
medborgarnas förtroende igen, också via de politiska partierna och stiftelserna. Det stämmer
också att de finansiella reglerna måste anpassas till de politiska partiernas snabbt föränderliga
behov. Öppenheten måste naturligtvis också värnas. Därför kommer Europaparlamentet
att informera på webbplatsen om stöd som utbetalas till partier och stiftelser varje budgetår.
En annan bra nyhet är att de politiska partiernas roll i samband med valet till
Europaparlamentet äntligen är erkänd. Bara om de aktivt deltar i valen till
Europaparlamentet kan Europas politiska partier bli verkliga deltagare i EU-staten och
bidra till uppkomsten av en europeisk medvetenhet för att på så sätt övervinna det
demokratiska underskottet.
105

106
SV
Europaparlamentets överläggningar
En annan viktig nyhet är främjandet av politiska stiftelser. Deras politiska informationsoch
utbildningsarbete kompletterar de politiska partiernas arbete. Dessa politiska stiftelser
spelar en särskild roll genom att fördjupa utbildningsprocessen och förstärka kunskaperna
om EU och därigenom minska avståndet mellan medborgarna och EU.
Jag är övertygad om att stiftelserna kan höja medborgarnas aktiva deltagande i det
europeiska politiska livet, och de också kan spela en viktig roll i fostran av morgondagens
politiker. Rådets formalistiska tänkande är ganska svårt att förstå men som Helmut Kohl
alltid sa, det viktigaste är resultatet. Därför är jag för detta betänkande och jag vill tacka
alla inblandade för deras engagemang och samarbete.
Richard Corbett, för PSE-gruppen . – (EN) Fru talman! Min grupp stöder förslaget och
anser att det innehåller en rad praktiska justeringar av den nuvarande lagstiftningen och
att det faktiskt är lämpligt att de europeiska politiska partierna genom sina stiftelser bland
annat kan göra efterforskningar och överföra pengar från ett år till nästa och så vidare.
Vi hade en fråga om den rättsliga grunden. Parlamentet och kommissionen höll med oss,
medan rådet inte höll med oss i den frågan. Innehållet är dock viktigare än den rättsliga
grunden och jag vågar till och med säga att det är bättre att ha rättssäkerhet än att frågan
senare får problem i domstolarna. Vi är således glada över det och skjuter gärna upp
omröstningen för att försöka få till stånd en överenskommelse med rådet vid första
behandlingen.
Jag vill dock tillägga att de europeiska politiska partierna är viktiga, av de skäl som
föredraganden själv anförde, eftersom de är ett uttryck för de politiska val som vi står inför
som europeisk union. Medierna fokuserar alltför ofta också bara på rådet, särskilt Europeiska
rådet, som om det vore ett slags gladiatorkamp mellan länder. Vann Storbritannien eller
Frankrike idag? Gjorde tyskarna en uppgörelse med italienarna? När samma ämnen hamnar
hos parlamentet ser man dock sällan att alla ledamöter från ett land röstar på ett sätt och
alla ledamöter från ett annat land röstar på ett annat sätt, eftersom vi gör politiska val –
fattar politiska beslut. Vill vi ha högre miljönormer men till högre kostnader, eller inte?
Det kommer att finnas personer i alla länder på båda sidor i frågan, och detsamma gäller
för de flesta val vi står inför. Politiska grupper och politiska partier visar att vi gör politiska
val och fattar politiska beslut i vår union. Det är inte en kamp mellan olika nationella
ståndpunkter.
Därför behöver de politiska partierna stöd i sitt arbete. Det kommer att hjälpa medborgarna
att få grepp om den typ av frågor som vi arbetar med och som kommer att få vår union
att fungera bättre.
Andrew Duff, för ALDE-gruppen . – (EN) Fru talman! Jag vill tacka rådets ordförandeskap
för dess framsteg när det gäller att få till stånd en överenskommelse vid första behandlingen.
Jag är övertygad om att revisionsrätten kommer att sätta fart med oväntad iver för att lägga
fram sitt yttrande för oss.
Kreativa politiska idéer är en nödvändig ingrediens i en pluralistisk, livfull parlamentarisk
demokrati. Den föreslagna åtgärden för att inrätta partipolitiska stiftelser kommer att
uppmuntra och stimulera till detta. Den kommer att stimulera partipolitiken att växa på
EU-nivå, ge gryende europeiska politiska partier ökat självförtroende och uppmuntra dem
att ge sig in i kampanjer på ett målmedvetet sätt.
Jag måste säga att vi har undvikit att ta itu med problemet med politiska partier i flera år,
eftersom de naturligtvis är blivande rivaler och konkurrenter till de gamla nationella
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
politiska partierna, som jag ibland tror kommer att försvaras in i det sista i den nationella
självständighetens namn. Vi bör därför snabbt gå vidare och utveckla plattformar på
EU-nivå för att stödja och främja en postnationell politik som verkligen återspeglar
tjugohundratalets paradigmer.
Janusz Wojciechowski för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag välkomnar det
kommande arbetet om en förnuftig reglering av finansieringen av politiska stiftelser på
europeisk nivå. Det är välbehövligt och jag lovordar Jo Leinen för detta betänkande.
Vi står emellertid också inför ett större problem. Det gäller vilka konsekvenser finansieringen
av politiska partier kommer att få för demokratin både på unionsnivå och på
medlemsstatsnivå.
Det parti jag representerar nekades finansiering av rättsliga skäl under en valperiod. Jag
vet hur svårt det är att möta ett politiskt oppositionsparti som har pengar när man själv är
utan. Nyligen upphörde nästan ett av de största politiska partierna i Polen att existera på
grund av hoten om indragna bidrag som orsakats av smärre ekonomiska misstag.
Pengar är viktigt, men det ska inte vara den enda faktor som bestämmer utformningen av
den politiska scenen som ibland är fallet. Det här är ämne för en separat debatt som borde
hållas i parlamentet. Demokratin kan inte bero på enbart finansiering.
Andreas Mölzer, för ITS-gruppen . – (DE) Fru talman! Medborgarnas intresse för EU är
fortfarande minst sagt ringa, och det här beror bland annat på dess ogenomträngliga
struktur, obegripliga beslut och brist på medieintresse.
EU:s nuvarande politiska partier har haft lite inflytande när det gäller att minska denna
brist, och det är inte alls säkert att de utgör bra redskap för att tillfredsställa medborgarnas
längtan efter mer medbestämmande. Detta kan enligt min åsikt endast uppnås genom en
mer direkt demokrati. Att göra om den kosmetiskt stärkta EU-konstitutionen så att den
blir så obegriplig som möjligt, efter en överenskommelse som gjorts bakom stängda dörrar,
och undvika folkomröstningar är också till förfång för det efterlängtade målet, att skapa
entusiasm för EU bland medborgarna.
I ljuset av dessa händelse är det högst osannolikt att de europeiska partierna och deras
stiftelser kan höja ”EU-forin” bland medborgarna, men om de lyckas förbättra debatten på
EU-nivå och kommunikationen med medborgarna samt företräda deras intressen så
kommer vi att åtminstone ha uppnått något. Finansieringen måste emellertid vara tydlig
och öppen och detta måste enligt min åsikt innefatta granskning av oberoende organ.
Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Låt oss vara tydliga när det gäller Jo Leinens
betänkande: Det handlar inte om demokrati. Det handlar om propaganda och om att
använda skattemedel som samlats in från våra motvilliga medborgare för att driva på ett
europeiskt projekt som de är alltmer osäkra på. Danskarna röstade emot
Maastrichtfördraget, irländarna röstade emot Nicefördraget, svenskarna röstade emot
euron, fransmännen och nederländarna röstade emot konstitutionsfördraget och ändå
kommer deras skattemedel att användas för att främja integrationen.
President Nicolas Sarkozy pratade om europeisk demokrati i kammaren idag, men i våra
vitt skilda medlemsstater saknas den gemensamma folkopinion som krävs för representativ
demokrati. Demokrati på EU-nivå är en bluff och en illusion. Genom att reservera
ekonomiska medel för alleuropeiska partier utesluter Jo Leinen uttryckligen EU-skeptiska
partier som inte vill uppnå någon alleuropeisk status. Därmed kommer integrationspartierna
107

108
SV
Europaparlamentets överläggningar
att få ta del av skattebetalarnas pengar medan andra partier inte får det. I ett Europa som
talar om demokrati är detta ett brott mot folket.
Íñigo Méndez de Vigo (PPE-DE). - (ES) Fru talman! I dag talade Frankrikes president
till parlamentet om behovet av dialog och debatt. Jag tror att det är något som vi alla har
erfarit under perioden av eftertanke, som vice ordförande Margot Wallström sa.
För en dialog och debatt behöver vi emellertid verktyg, och några av de viktigaste och
verkligen oumbärliga verktygen – även om det inte är de enda – är politiska partier.
Europeiska politiska partier, liksom nationella politiska partier, gestaltar allmänhetens
vilja. Det bör också vara deras roll i EU:s representativa institutioner.
Att tala om politiska partier på EU-nivå utan att tala om finansiering är meningslöst. Vi
måste titta på hur dessa politiska partier, som är så viktiga för att utforma allmänhetens
vilja, är finansierade. Jag anser att den viktigaste frågan som är kopplad till politiska partier
på EU-nivå – och även på nationell nivå, men det är på EU-nivå som är aktuellt för oss här
– är att finansieringen ska vara ansvarsfull, tydlig and öppen. Det är det som är viktigt för
skattebetalarna: att deras skattepengar spenderas på ett bra sätt och att det finns institutioner
som tar ansvar för hur deras pengar spenderas.
Jag tror att människorna i EU, även om de kan ha sina tvivel om vilken riktning EU bör ha,
inte tvivlar på att deras framtid ligger inom EU. Här i parlamentet hör jag alltid till och med
dem som är mest negativa till europeiska idéer försäkra att de är européer och inte mot
EU.
För att återgå till det jag sa i början, och för att citera Nicolas Sarkozy ännu en gång: debatt
är viktigt, och för att ha en debatt måste vi skapa de instrument som krävs för att ha den.
Därför välkomnar jag Jo Leinens betänkande som godtar kommissionens förslag. Jag tackar
också er herr rådsordförande, min gode vän Manuel Lobo Antunes, för det förslag ni lagt
fram för oss.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokraterna) och Europademokraterna kommer
inte att diskutera grunderna här. Om förordningen måste delas i två för att vi ska finna en
lösning som alla kan godta, då får det bli så. Ni kan räkna med vårt stöd.
Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Fru talman! Jag är glad över att ännu en ledamot får
lyssna till debatten, särskilt i denna fråga, på vårt vackra språk.
Det verkar som att vi här skulle kunna använda oss av politiska partier, som är värdefulla
instrument. Tyvärr håller vi dessa värdefulla instrument undangömda i vårt institutionella
skåp där de riskerar att rosta. De flesta av oss, om inte alla, är överens om den demokratiska
roll som politiska partier bör spela i EU, men jag anser att vi kan vara ense om att de ännu
inte har spelat denna roll. Det här beror på, som åtskilliga talare har sagt, att dagens partier
inte direkt är politiska partier. De är löst sammanhållna förbund, som min läromästare
och föredraganden Dimitris Tsatsos sa i sitt betänkande för så länge sedan som 1996. Vi
har inga riktiga politiska partier, och den här debatten är ett bra tillfälle för oss för att se
om vi kan bilda riktiga politiska partier på EU-nivå.
Jag har två inlägg i debatten angående särskilda teman i det aktuella betänkandet.
Betänkandet innehåller två viktig framsteg. Som vi har konstaterat, det löser inte alla
politiska problem, men där finns två betydande framsteg. Det ena är att när vi nu inser hur
de politiska institutionerna verkar, kommer ett inslag av eftertanke in i vår debatt. Ett
väsentligt inslag av en ideologiskt pådrivande faktor har förts in. Ett av demokratins stora
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
problem inom EU är just det att vi inte ägnar oss åt noggrant och seriöst politiskt tänkande,
och dessa institut kan täcka detta behov.
Det andra stora framsteget är öppenhet. Det är som tydligast i partiernas egna insynsregler
men framförallt i den nya artikel 9 b i parlamentets nya insynsregler.
Låt mig avsluta med en kort kommentar till frågan om uppdelning av den rättsliga grunden.
Jag förstår att det finns tekniska problem här. Personligen beklagar jag denna uppdelning.
Saken är den att om vi alla kommer överens om att ekonomiskt sett så är oberoende och
öppenhet väsentliga beståndsdelar i den politiska mekanismen, skulle inte en enda rättslig
mekanism vara mycket starkare?
Roberto Musacchio (GUE/NGL). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är positivt
inställd till denna resolution för att den stöder det demokratiska livet i Europa.
Gruppen Europeiska enade vänstern som ska hålla sin andra kongress, har alltid sagt att
globaliseringen och även detta vårt EU har lett till en sammansmältning av marknader,
affärsintressen och byråkrati medan demokratin har kommit på efterkälken. Det går väl
an för starka maktfaktorer men inte för oss som tror på ett annat samhälle som ser till de
svagaste medborgarnas behov.
Det här var den roll som de stora politiska partierna hade förr. I dag har vi en ny utmaning,
nämligen att bilda partier som kan hantera nya nivåer av konflikter och beslutsprocesser
– partier som återuppbygger ett demokratiskt medbestämmande och en demokratisk roll
för parlamentet utanför det system av breda koalitioner och mellanstatligt samarbete som
kväver den demokratiska debatten. Det finns naturligtvis ett behov av öppenhet i samband
med finansieringen, men politik kan inte bara vara de rikas privilegium.
Javier Moreno Sánchez (PSE). - (ES) Fru talman, mina damer och herrar! Först av allt
vill jag gratulera föredaganden Jo Leinen. Han är en av upphovsmännen till den här
förordningen och en outtröttlig försvarare av politiska partier. Tillsammans med honom
har jag bedrivit den något udda kampen att säkerställa överenskommelser.
Mina damer och herrar! Detta förslag kan och får inte bli en fånge i striden mellan
gemenskapsinstitutionernas rättstjänster. Vi måste nå en överenskommelse – ju förr desto
bättre – för om vi misslyckas så kommer de enda offren i denna konflikt att vara de politiska
partier som spelar en avgörande roll för att föra EU närmare sina medborgare och för att
uppmuntra dem att engagera sig i politiken så att de känner att de är en del av ett gemensamt
politiskt projekt och av den politiska framtiden.
Partierna representerar också den gränsöverskridande dimensionen i EU:s politiska
integrationsprocess. Detta betänkande visar parlamentets flexibilitet och operativa kapacitet.
Parlamentet kan inte anklagas för att misslyckas med samarbetet för att nå en
överenskommelse vid första behandlingen före slutet av år 2007.
Mina damer och herrar! Jag vill lägga fram tre förslag, tre grundläggande förbättringar till
det här projektet som vi välkomnar och som kommer att säkerställa de politiska partiernas
och stiftelsernas utveckling.
För det första bör man se till att de europeiska partierna kan spela en central roll i valet till
Europaparlamentet genom att ge dem möjlighet att använda sig av den planerade
finansieringen för valkampanjerna till Europaparlamentsvalet.
109

110
SV
Europaparlamentets överläggningar
För det andra bör de europeiska politiska partierna ges en självständig förvaltning genom
överflyttning av årliga reserver. De bör också få möjlighet att skapa reserver från egna
resurser under flera år.
För det tredje och slutligen bör man främja politiska stiftelser på europeisk nivå eftersom
de förstärker de politiska partiernas verksamhet. Stiftelserna är ett nödvändig instrument
för att utvidga de politiska partiernas verksamhet och för att stärka anknytningen till
medborgarna, och de kommer att spela en avgörande roll vad beträffar information, debatter
och politisk träning.
Esko Seppänen (GUE/NGL). - (FI) Fru talman! Vår grupp är delad i den här frågan. Jag
representerar dem som inte tror på att Europapartierna bidrar till större demokrati. De är
partier från partier och med dem glider makten längre ifrån människorna. De framför en
centraliserad politik som bestäms av de stora partierna i de stora länderna.
De kan använda Europapartiernas finansiering till att sprida centraliserad propaganda i
Europaparlamentsvalet på nationell nivå. De får finansiering från europartierna för att
verka för en europeisk medvetenhet bland folket. Målet för en centraliserad makt är att få
människor att bli mer positiva till den – att göra dem fogligare.
Ett nytt medel av propaganda föreslås nu i egenskap av en rättslig grund för särskilda
europeiska stiftelser, som minskar Europapartiernas självfinansieringsgrad och tillåter dem
att uppfylla sina åtaganden med hjälp av budgetförordningen som andra är tvungna att
rätta sig efter. Några i vår grupp är emot allt detta.
Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (DA) Fru talman! Jag är inte antifederalist. Jag anser att
federalism är en bra styrelseform i Tyskland, Kanada, Schweiz och USA. För detta krävs
det emellertid ett folkslag och det finns fortfarande inte ett europeiskt folk som är förberedda
för en europeisk demokrati. Sedan jag valdes första gången har valdeltagandet minskat
från 63 procent till 46 procent nu senast. Nästa gång kommer denna siffra troligtvis ligga
under 40 procent. Europeiska medier är väldigt få och små. De lever på artificiella bidrag.
Det finns inga vanliga partier med medlemmar som har anmält sig själva eller som frivilligt
betalar sin medlemsavgift och som är involverade i skapandet av valprogram. Partierna
kontrolleras av de nationella partierna och finansieras av skattebetalarna. Nu vill de ha mer
pengar och möjlighet att använda dem i nationella val. Detta snedvrider en likvärdig
konkurrens, är orättvist och troligtvis olagligt därför att det bryter mot principen om lika
möjligheter för alla.
Partistöd sköts av medlemmarna i de största partierna. – Mitt parti har förlorat sitt stöd på
grund av att en enskild underskrift krävs från en av våra medlemmar, även om inte alla
medlemmar från andra partier har skrivit under personligen för medlemskap. Vi behandlas
olika, ändå finns det ingen kritisk press som tar upp fall med diskriminering Jag skulle
gladeligen rösta för stöd till de europeiska politiska partierna om väljarkåren ville ha en
europeisk demokrati. Börja med att ge folkets valda representanter makt över
lagstiftningsprocessen och ta makten ifrån regeringstjänstemännen och lobbyisterna så
att väljarkåren kan förändra situationen genom att möta upp på valdagen och rösta för ett
annat parti. Skapa levande partier med direktmedlemskap och frivilliga avgifter så att vi
sedan kan ordna med det offentliga stöd som väljarkåren anser vara skäligt och som inte
diskriminerar. För närvarande har vi knappast väljarkårens stöd för någon ytterligare
påfrestning på medborgarnas ekonomi.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot,
mina damer och herrar! Kommissionsledamot Margot Wallström avslutade sitt inledande
anförande i denna debatt genom att utrycka sin önskan om att vi tillsammans kan göra
framsteg. Den slutsats som jag har dragit av denna debatt är att vi tillsammans effektivt
kan göra framsteg. Det här kan inte vara annat än goda nyheter för rådet och det portugisiska
ordförandeskapet och jag måste tacka kommissionen och parlamentet för att vi tillsammans
kan göra framsteg som bygger på det förslag som jag har lagt fram i dag.
Som man redan har konstaterat är formen inte så viktig; vad som verkligen är viktigt är
innebörden. Innebörden i det här fallet är att ge de europeiska politiska partierna extra
resurser så att de till fullo kan utöva sin politiska verksamhet och sina befogenheter för att
helt involvera alla våra medborgare i den fascinerande processen med det europeiska
bygget.
Det är den verkliga innebörden, den verkliga orsaken och den verkliga frågan. Som jag
tidigare sagt, kan bara glädja mig över att de tre institutionerna har lyckats med att nå en
överenskommelse om hur man ska gå vidare i detta avseende. Jag måste också säga, om
jag får vara uppriktig, att det faktum att vi kunde nå denna överenskommelse under det
portugisiska ordförandeskapet är för mig och för den portugisiska regeringen naturligtvis
viktigt för vårt ordförandeskap som snabbt går mot sitt slut.
Jag har tre saker som jag måste säga till er. För det första hoppas vi på att snart får motta
revisionsrättens yttrande för att nå ett snabbt beslut i den här frågan. För det andra sa en
av ledamöterna här i dag att några av de europeiska politiska partierna skulle uteslutas från
den nya förordningens räckvidd. – Så är inte fallet eftersom alla har rätt till stöd. Till sist
vill jag återigen upprepa vårt åtagande att göra allt vi kan för att slutföra denna process
före årets slut.
Jo Leinen, föredragande . – (DE) Fru talman! Rådet har just konstaterat att det råder bred
enighet om innehållet i denna förordning. På torsdag, före omröstningen om denna punkt,
kommer jag att föreslå att omröstningen skjuts upp så att vi kan nå en överenskommelse
vid första behandlingen före årets slut, troligtvis under sammanträdesperioden i december.
Talmannen. – Jag har noterat informationen ni har gett oss, herr Leinen, och vi kommer
att avsluta vår debatt med ett bidrag från kommissionsledamot Margot Wallström.
Margot Wallström, kommissionens vice ordförande . − (EN) Fru talman! Herr Lobo Antunes!
Jag tycker definitivt att ni bör ta åt er äran för att den här frågan förhoppningsvis kommer
att kunna avslutas innan året är slut. Då tycker jag att vi ska ta ett glas vin eller portvin för
att fira det som det portugisiska ordförandeskapet har åstadkommit i den här mycket
viktiga frågan.
Om Roger Helmer hade varit kvar i kammaren skulle jag ha vänt mig till honom och sagt
att han är ett levande bevis för hur den europeiska demokratin fungerar, eftersom de
europeiska skattebetalarna betalar hans lön för att vara här och kritisera och vara emot EU
och oss andra. Vi välkomnar honom här, vi accepterar honom, eftersom hans röst också
behövs i debatten.
Kritikerna spelar med andra ord också en mycket viktig roll i den europeiska politiska
debatten här i parlamentet. Det är just därför som vi vill ge alla politiska partier möjlighet
att forma och bidra till den europeiska politiska stiftelsen, att ha en livlig debatt där båda
sidor och alla olika åsikter kan utryckas. Vi är dessutom öppna och transparenta när det
111

112
SV
gäller kriterierna, reglerna och precis vilken rättslig grund som gäller för allt det här. Det
finns inga hemligheter i det här förslaget.
Som situationen ser ut just nu har alla de tio nuvarande politiska partierna på EU-nivå
bildat politiska stiftelser som företräder en lång rad olika politiska åsikter och program.
Detta kan bara stimulera den här livliga och skiftande debatten om EU-politiska frågor och
det kommer att bidra till att föra EU närmare medborgarna.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.
Skriftlig förklaring (artikel 142)
Alexandra Dobolyi (PSE), skriftlig. – (HU) Jag anser att kommissionens rekommendation
är viktig och vägledande. De europeiska politiska partierna spelar en viktig roll i politiken
på EU-nivå. De har stor betydelse inte bara för den politiska diskussionen på europeisk
nivå utan också för att skapa en europeisk offentlig sektor i vidare bemärkelse, så jag anser
att deras roll och omvärderingen av deras verksamhet är aktuell.
Den centrala frågan är om vi bör stödja dessa europeiska politiska partier för att de ska
kunna uppmuntra medborgarna i att aktivt delta i unionens politiska liv och dess
utformning. Jag menar att det både finns behov och möjlighet till åtgärder för att förstärka
och utöka den politiska dialogen, dvs. se till att så många medborgare som möjligt, framför
allt ungdomar, deltar i unionens demokratiska liv och att alla kan göra sin röst hörd.
Här vill jag nämna att ett av de politiska målen som fastställts för EU fortfarande är att man
ska främja det offentliga livet i Europa och se till att det sker en utveckling på det området.
Ett av de förslag som framhålls i kommissionens dokumentär stöd till politiska stiftelser
på EU-nivå som hjälper och stöder eller som kompletterar verksamheten i de politiska
partigrupper som står dem närmast genom olika initiativ. Det kan till exempel handla om
att organisera seminarier på europeisk nivå eller att anordna utbildning och konferenser.
Slutligen kan stiftelser som dessa på EU-nivå garantera ett effektivt finansiellt ramverk för
samarbete mellan nationella politiska stiftelser och lärare på EU-nivå samt andra
representanter från ungdomsorganisationer och det civila samhället.
ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman
18. Frågestund (frågor till kommissionen)
Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B6-0382/2007).
Eftersom vi redan är sena vill jag be mina kolleger att hålla tiden och jag ber er att precis
som förra gången sätta er längst fram i kammaren. Kom fram. Ingen kommer att skälla på
er för att ni sitter på någon annans plats! Det kommer att bli mycket mer vänskapligt och
mer interaktivt om alla sitter här framme.
Följande frågor har ställts till kommissionen:
Del I
Europaparlamentets överläggningar
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Talmannen. – Fråga nr 36 från Manuel Medina Ortega (H-0778/07)
Angående: Konsekvenserna av eurons värde för konkurrenskraften inom turistsektorn
Ökningen av eurons värde har medfört en minskning av den europeiska turistsektorns
konkurrenskraft. Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att stärka den europeiska
turistsektorn och upprätthålla Europa som ett turistmål?
Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande . − (DE) Fru talman, mina damer och
herrar! Tendenserna när det gäller euroväxelkursen påverkar naturligtvis det relativa priset
för europeiska turistprodukter för konsumenter från tredje länder. Även om eurons
växelkurs inte är ett politiskt styrmedel, utan utvecklas fritt på marknaden för utländsk
valuta, bör konsekvenserna för turismen av de senaste höjningarna i växelkursen mellan
euron och dollarn ses från en annan synvinkel.
För det första påverkar rörelser i eurons växelkurs turistflödet mycket lite inom Europeiska
unionen. Enligt uppgift kommer 70 procent av intäkterna från gränsöverskridande turism
inom EU, med andra ord från turister från andra EU-medlemsstater.
För det andra bör vi inte enbart fokusera på växelkursen mellan euron och dollarn.
Beräkningar av den effektiva växelkursen för euron visar att den allmänna trenden inte är
så dramatisk. Eurons uppgång gentemot den kinesiska yuanen var till exempel inte så stark
i år och ändå dubblades knappt turistintäkterna från länder utanför EU mellan 1995 och
2005, medan däremot turistintäkterna från Kina ökade tolvfaldigt under samma period.
Kommissionen är medveten om att priset är en nyckelfaktor i konkurrensen. Trots det
grundar sig kommissionens vision för europeisk framtida turism på hög kvalitet och inte
på lågbudget, vilket man påpekar i sitt nyligen antagna meddelande.
Vi är övertygade om att även med en stark euro så kommer Europa fortfarande att vara
världens främsta destination om vi gör det bästa möjliga av fördelarna: kulturarvet, den
vackra naturliga miljön, den geografiska koncentrationen av attraktiva sevärdheter och
ryktet om hög servicenivå.
Manuel Medina Ortega (PSE). - (ES) Fru talman! Kommissionsledamotens sista
uttalanden stämmer inte med verkligheten. Vad som händer just nu är att stora delar av
turismen inom EU vänder sig mot länder utanför den europeiska zonen – till Västindien,
utvecklingsländerna, Fjärran Östern och Afrika – till stor del beroende på denna värdeökning
av vår europeiska valuta.
Dessutom finns planer på att införa nya åtgärder som också kommer att motverka europeisk
turism, såsom kompensation till företag i samband med koldioxidutsläpp. Med andra ord
verkar det som att det finns många faktorer som kan äventyra den europeiska turismen,
och det verkar inte som att det för tillfället finns några indikationer på en europeisk politik
om turism. Det här är tydligen fortfarande en fråga för nationella regeringar och jag vill
fråga kommissionsledamoten om han anser att kommissionen kan främja någon slags
europeisk politik för att motverka denna tydliga tendens till minskning av den europeiska
turismens konkurrenskraft.
Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande . − (DE) Jag är rädd att ledamoten och
jag kanske måste vara ense om att vi är oense. Som ni vet hölls en stor turismkonferens
för några dagar sedan i Portugal, och alla dessa frågor diskuterades där i detalj. Konferensen
samlade 500 ledande specialister från hela Europa och mitt intryck från den konferensen
113

114
SV
var inte att den europeiska turismnäringen eller ens medlemsstaterna var oroliga över att
förlora sin glans som turistdestination.
De siffror vi har till hands bekräftar inte det som ledamoten har sagt, nämligen att vi står
inför en särskilt allvarlig situation. Låt mig upprepa vad jag tidigare sagt: naturligtvis
påverkar växelkursfluktuationer priset, men vad Europa kan erbjuda besökare från andra
länder bestäms inte först och främst av priset. Beslutet att resa till Europa är inte ett beslut
som i huvudsak påverkas av priset utan av den kvalitet som Europa har att erbjuda.
Jag håller trots det med ledamoten om att vi måste vara mycket uppmärksamma på de
bördor som läggs på den europeiska turismindustrin och se till att ramvillkor finns på plats
som gör att den här industrin verkligen kan dra nytta av den kolossala tillväxt- och
sysselsättningspotential som den kan erbjuda.
Talmannen. – Eftersom frågeställarna är frånvarande utgår frågorna 37, 38 och 39.
Del II
Europaparlamentets överläggningar
Talmannen. – Fråga nr 40 från Bart Staes (H-0786/07)
Angående: Europeiska utvecklingsdagarna – Maumoon Abdul Gayoom
Vid öppningstillfället för Europeiska utvecklingsdagarna (European Development Days,
EDD), som hålls den 7–9 november, kommer Maldivernas president Maumoon Abdul
Gayoom att framträda. Detta är möjligt eftersom Maldiverna allvarligt hotas av
klimatförändringen och det centrala temat för EED är ”Klimatförändring och utveckling”.
Detta innebär emellertid att denna president och hans regim får en legitimering av EU.
President Gayoom kritiseras ju skarpt av de internationella organisationerna för de
mänskliga rättigheterna på grund av den enväldiga karaktären hos hans regim och de talrika
och allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna, vilka förövas av landets
polismyndigheter och säkerhetstjänster.
Kan kommissionen ge besked om varför Maumoon Abdul Gayoom blivit inbjuden (det
finns ju också andra länder som hotas av klimatförändringen, men som styrs mera
demokratiskt) och kan kommissionen ge besked om hur den ställer sig till hans regim på
Maldiverna?
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Tack för er fråga som ger mig möjligheten
att belysa situationen på Maldiverna.
Som president Maumoon Abdul Gayoom betonade vid FN:s senaste toppmöte, hotas
Maldiverna – som inte ligger mer än 1,5 meter över havsytan – av den fortskridande
höjningen av havsnivån som ett resultat av den globala uppvärmningen. Detta har tvingat
fler än 300 000 flyktingar till att lämna öarna. Därför, som ledamoten mycket riktigt har
påpekat, ger vår inbjudan till Maldivernas president oss en möjlighet att belysa den fara
som nu hotar människorna på dessa öar.
För övrigt har Maldiverna alltid spelat en aktiv roll i internationella konferenser om minst
utvecklade länder och utvecklingsländer som är önationer. Denna duglighet bekräftades
när Maldiverna deltog i den tredje FN-konferensen om de minst utvecklade länderna som
hölls av Europaparlamentet 2001, och även när Maldiverna antog den viktiga rollen av att
föra ordet för expertgruppen vid Förenta nationernas ramkonvention om
klimatförändringar.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vad gäller den politiska situationen på Maldiverna, och i linje med uttalandet från
ordförandeskapet för Europeiska unionens råd välkomnar kommissionen den senaste
politiska utvecklingen på Maldiverna och är tillfreds med de reformer som hittills har
införts. Offentliggörandet av färdplanen för reformprogrammet 2006 var verkligen goda
nyheter. De val som ska hållas nästa år, år 2008, kommer att vara ett viktigt steg mot större
demokrati. Kommissionen är beredd att ge sitt stöd till reformprocessen, inklusive särskild
hjälp inför valen år 2008.
Naturligtvis fortsätter vi att bevaka frågan om mänskliga rättigheter. Kommissionen har
varit nöjda med de senaste förbättringarna, däribland frigivningen förra året av två
betydelsefulla aktivister: Jennifer Latheef och Mohammed Nasheed.
Bart Staes (Verts/ALE). - (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag tackar er för
ert svar.
Jag har hört från icke-statliga organisationer som deltog i de europeiska utvecklingsdagarna
att de var mycket nöjda med initiativet och de beslut som följde, så jag gratulerar till det.
Jag är emellertid inte helt nöjd.
Ni säger att den politiska situationen på Maldiverna håller på att förbättras och att det finns
en färdplan, men är det inte lite väl tidigt – presidenten är väl närmast att beskriva som en
halvdiktator – att erbjuda honom en plats i ett sådant forum på ett så pass viktigt möte?
Jag anser att vi måste vara mycket försiktiga i det avseendet och att man inte bör erbjuda
honom en plattform om det inte är absolut nödvändigt.
Vad gäller de övriga punkterna så underskattar jag naturligtvis inte de problem som
Maldiverna står inför. Jag anser att de förtjänar en hel del uppmärksamhet men åter igen,
vi måste vara politiskt kloka.
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Jag kan förstå frågan och ledamotens
yttrande, men det råder inget som helst tvivel om att klimatförändringarna i huvudsak
kommer att drabba de mest sårbara länderna.
Det är absolut nödvändigt att Baliförhandlingarna blir utgångspunkt för en process som
införlivar detta faktum och att de mest sårbara länderna själva blir medvetna om det. De
tre viktigaste grupperna som är inblandade och som hör till FN, G-77 och EU är gruppen
av minst utvecklade länder, gruppen för utveckling i utvecklingsländer som är önationer
och gruppen för de utomeuropeiska länderna och territorierna. Vi har bjudit in alla tre till
de europeiska utvecklingsdagarna. Maldiverna leder de minst utvecklade ländernas
arbetsgrupp om klimatförändringar vid FN, så denna inbjudan motiverades inte av någon
annan orsak.
Vid de senaste utvecklingsdagarna, som ägnades åt slutsatser, höll också Kubas vice
premiärminister ett tal från talarstolen. Efter hans anförande var jag tvungen att ställa några
saker till rätta eftersom en del saker han sa var klart olyckliga och minst sagt olämpliga.
Jag utnyttjade tillfället att påpeka att demokratin fortfarande har sina fördelar eftersom
den tillåter människor att fritt uttrycka sina åsikter, även åsikter som ibland är stötande.
Därför har jag full förståelse för era kommentarer, men i det här fallet är det lite svårt att
inte ta någon hänsyn till Maldiverna, när det är ett land som är ett typexempel på verklig
sårbarhet.
115

116
SV
Talmannen. – Fråga nr 41 från Gay Mitchell (H-0793/07)
Angående: Utveckling av slumområden
Hela 900 millioner människor, dvs. en av sex personer, bor i slumområden i storstäder.
Dessa människor har liten eller ingen laglig rätt till sina hem, liten eller ingen tillgång till
el, vatten eller sanitär utrustning och ytterst liten tillgång till sociala tjänster. Vilka särskilda
åtgärder vidtar kommissionen på detta område och har den någon särskild strategi för att
ta itu med denna viktiga utvecklingsfråga?
Talmannen. – Tyvärr är Gay Mitchell inte på plats i kammaren…
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag övertar ofta frågor från min
kollega, Gay Mitchell. Om ni inte har några invändningar, fru talman, så går vi gärna vidare
med frågan.
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Den snabba tillväxten av storstadsområden
i utvecklingsländer är en pågående trend.
Under de senaste åren har antalet människor som bor i städer ökat avsevärt Av
utvecklingsländerna är Afrika det område som har haft den största tillväxten av
storstadsområden i världen Invånarantalet i städerna har tredubblats under de senaste
25 åren och beräknas fördubblas en gång till fram till 2030.
Denna enorma demografiska förändring har lett till en snabb utbredning av kåkstäder och
ohälsosamma slumkvarter, ofta i svår terräng, i utkanterna av städerna.
Den osäkra arbetsmarknaden, den informella marknaden för bostäder och mark och bristen
på specialisttjänster är problem som särskilt drabbar de fattigaste stadsinvånarna och som
visar hur svårt det är att erbjuda den lokala befolkningen en trygg miljö och tillväxt i dessa
stadsområden.
Att bekämpa fattigdom inom ramen för millennieutvecklingsmålen är ett huvudmål för
kommissionens utvecklingspolitik och något som vägleder kommissionen i alla initiativ
som tas inom det här området.
Kommissionen stöder en hållbar stadsutveckling genom ett sunt styrelseskick och bra
metoder för stadsförvaltning. Hjälp ges till storstadsområden som en del av kampen mot
fattigdom, och åtgärder för bättre livskvaliteten för dem som bor i kåkstäderna genomförs
därför inom ramen för en övergripande syn som är grundad på en bättre stadsförvaltning.
Kommissionens storstadsstrategi för att hjälpa dem som bor i kåkstäder genomförs via
flera olika program i de olika geografiska områden som täcks av våra utvecklingsprogram.
Detta inkluderar Latinamerika, som har dragit nytta av URB-AL-programmet och Asien,
som har sitt eget Asia Urbs-program.
ledamot av kommissionen . –
(Talmannen bad talaren att tala långsammare)
Europaparlamentets överläggningar
– (EN) Det är ett långt svar och jag är lite rädd att ledamöterna inte kommer att ha tålamod
att lyssna till hela mitt anförande. Jag ska dock tala långsammare.
(FR)ledamot av kommissionen Kommissionen tillhandahåller ekonomisk hjälp till olika
grupper inom staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Detta vänder sig till
globala initiativ och program som syftar till att förbättra kåkstäderna, nämligen ”Cities
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Alliance” och FN:s program UN-HABITAT. Cities Alliance mål är att höja inflytandet och
effektiviteten av samarbetet kring stadsutveckling genom att förbättra levnadsvillkoren
för de fattiga i städerna och utveckla program för att förbättra kåkstäderna till den standard
som städerna har och till nationell standard.
Kommissionen involverades i Cities Alliance 2007. Detta initiativ fokuserar på fattiga
städer och de fattiga som bor i dessa städer. Slutmålet är att främja hållbar stadsutveckling.
Kommissionen använder sig av Cities Alliance för att uppmuntra integration och delaktighet
när det gäller stadsutveckling och för att främja dess mål för förbättringar av kåkstäderna.
Kommissionen godkände 2007 ett bidrag på 4 miljoner euro från den nionde Europeiska
utvecklingsfonden för att stödja ett regionalt program för modernisering av kåkstäderna.
Detta program syftar till att förbättra dialogen, främja regionala, nationella och lokala
utbyten samt utbyte av erfarenheter av åtgärder för upprustning av områden med kåkstäder.
Programmet tillhandahåller finansiellt stöd till förbättringsplaner för regionala kåkstäder,
genomförbarhetsstudier och en förstärkning av befintliga resurser.
Kommissionen har varit särskilt aktiv i sina ansträngningar för att förbättra villkoren för
de som bor i kåkstäderna, särskilt vad gäller tillhandahållandet av vatten och sanitära
anläggningar. Att förbättra tillgången till vatten och sanitära anläggningar i stads- och
tätortsområden är helt klart en integrerad del av vår sektorsspecifika politik. När det gäller
de fattiga i stadsområden läggs tonvikten särskilt på att förbättra förhållandena för dem
som handhar och tillhandahåller decentraliserade och kommunala tjänster.
I Afrika, där de flesta offentliga och kommunala tjänsterna fungerar dåligt, måste den
allmänna organisationen och den ekonomiska förvaltningen av denna sektor reformeras
för att öka utbudet av tjänster, i synnerhet om detta område ska locka till sig investeringar.
Dessa offentliga tjänster måste förbättras, särskilt vad gäller fastställandet av avgifter,
inkassering av betalningar och de praktiska aspekter som är knutna till upprätthållandet
av systemet.
Ni vet att vi också har inrättat en EU-mekanism för vatteninvesteringar som finansieras
genom den nionde Europeiska utvecklingsfonden och som ger de fattiga och mest sårbara
medborgarna i stads- och tätortsområden tillgång till vatten och sanitära anläggningar.
Två ansökningsomgångar har förekommit med syftet att förse de fattigaste och mest sårbara
med vatten- och sanitetstjänster. Cirka 175 projekt har genomförts på grundval av ett
anslag från kommissionen på 416 miljoner euro för samtliga AVS-regioner. Av denna
totalsumma har 38 projekt för åtgärder i stadsområden och 29 för åtgärder i tätortsområden
genomförts.
Vattenfrågan står i fokus i de flesta av dessa projekt som bidragit med stöd till dränering
och sanitetstjänster. Totalt har cirka 191,7 miljoner euro redan investerats i mekanismen
för vatteninvesteringar för stads- och tätortsområden. På grund av att många stödmottagare
som bor i kåkstäderna och i fattigaste delarna av de aktuella områdena är utfattiga ger de
flesta projekt, även om det inte är alla, någon form av hjälp till de fattiga, eftersom en
anpassning av avgifterna ingår som en del av paketet.
Jag bör kanske också tillägga, så här i slutet av denna långa utläggning som man har gett
mig möjlighet att hålla, att jag träffade den verkställande direktören för UN-HABITAT och
hade ett långt samtal med henne. Jag använde detta möte till att framförallt försäkra mig
om hennes stöd vid förberedelserna inför de europeiska utvecklingsdagar som ska hållas
i slutet av nästa år. Huvudtemat kommer att vara lokalt inflytande och decentralisering –
117

118
SV
Europaparlamentets överläggningar
som är en av de viktigaste frågorna, den näst viktigaste är medierna och utvecklingen– och
jag bad henne att ansluta sig till oss för att förbereda detta tema eftersom problemet med
extrem förtätning av städer och huvudstäder är en uppenbar utvecklingsfråga.
I samband med detta, och det här är något som jag särskilt vill tala om, finns också det
allvarliga problemet med markanvändningsplanering i utvecklingsländerna, och denna
fråga bör bli en ny central aspekt i vår utvecklingspolitik. Vi arbetar mycket hårt med detta
och jag kommer troligtvis att göra ett uttalande om detta specifika ämne – nämligen
markanvändningsplanering i utvecklingsländer – inom den närmsta framtiden eftersom
det är en mycket viktig fråga. Kinshasa, till exempel, är en stad med fler än 6 miljoner
människor. Det är nu alltför uppenbart att Kinshasa har blivit ohanterligt vad gäller säkerhet,
tillhandahållande av tjänster och renhållningsprojekt etc.
Vi är alltså mycket medvetna om vikten av den fråga som ställts av ledamoten.
Talmannen. – Jag vill först av allt tacka kommissionsledamoten och påpeka att även om
hans svar var långt så var det inte det längsta vi har haft under frågestunden. Det har dock
förtjänsten att ha föranlett flera förfrågningar om följdfrågor. Jag föreslår att vi tar de tre
första frågorna tillsammans, vilket blir Mairead McGuinness, Gay Mitchell, som ställde den
ursprungliga frågan, och Danutė Budreikaitė.
Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Med all respekt för Mairead McGuinness
tycker jag att det är mycket märkligt att någon ställer en fråga och sedan måste vänta på
någon annan.
Talmannen. – Jag är hemskt ledsen. Vi började sent så man kunde ha förväntat sig att ni
hade varit här tidigare.
Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det stod på skärmen att ni började sent och
sedan hoppade ni över frågor. Därefter tillåter ni ett sju minuter långt svar och låter någon
annan ställa en följdfråga innan den ursprungliga frågeställaren får komma till tals. Det är
ett absurt förfarande, och jag protesterar.
Talmannen. – Jag är hemskt ledsen, men om ledamöterna inte är på plats i kammaren
måste vi hoppa över deras frågor. Vi följer den ordning som jag föreslog.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag ber om ursäkt för missförståndet.
Jag övertog frågan från Gay Mitchell eftersom jag visste att han var på väg ned.
Herr kommissionsledamot! Jag är inte säker på att jag hörde er nämna orden ”landsbygd”,
”jordbruk” eller ”investeringsbehov” en enda gång i ert långa svar. Problemet med
slumområden är nämligen att 900 miljoner människor söker sig dit för att få ett bättre liv,
eftersom det inte finns någonting bättre i landsbygdsområdena. Jag anser att ni behöver
ta itu med frågan om att investera i jordbruket och landsbygdens utveckling i
utvecklingsländerna för att inte skapa ännu större slumområden.
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Ni har säkert rätt, men jag har precis nyligen
fått möjligheten att behandla denna fråga om landsbygdsutveckling.
Ni kommer att upptäcka att den tionde Europeiska utvecklingsfonden lägger större tonvikt
vid landsbygdsutveckling och investeringar i jordbruket än den nionde Europeiska
utvecklingsfonden, där till exempel den budget som tilldelades projekt för
landsbygdsutveckling och jordbruk utgjorde – om jag minns rätt – 9 procent av anslagen.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
I den tionde Europeiska utvecklingsfonden har denna andel stigit till strax över 12 procent.
De 666 miljoner euro som tilldelats från den nionde Europeiska utvecklingsfonden har
nu höjts till 1,1 miljarder euro i den tionde fonden. Det säger sig självt att vi uppmuntrar
den här utvecklingen och jag håller med er när ni säger att det här är en av de bästa
lösningarna på problemet; det gäller även för markanvändningsplanering.
Att utveckla jordbruket är naturligtvis ett effektivt sätt att lätta på överbefolkningen i
städerna och att ge de fattiga som nu bor där en möjlighet till ett bättre liv och för att få
dem tillbaka till lantlivet. Vi behöver också infrastrukturer som ger förbättrad tillgänglighet
och samtrafik samt bättre sociala tjänster och sanitetstjänster.
Vi arbetar därför på alla dessa frågor och jag delar er ståndpunkt även om jag inte har berört
just den frågan. Det finns andra lösningar som kan tänkas läggas fram, men ni har helt rätt
och kan vara säker på att vi kommer att sätta detta högt upp på vår prioritetslista.
Under de europeiska utvecklingsdagarna behandlades den här frågan närmare av
Kofi Annan, som har inrättat en stiftelse för att hjälpa landsbygdsregioner och utveckla
jordbruket.
Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Får jag fråga kommissionsledamoten om
han är medveten om att det elfte millennieutvecklingsmålet syftar till att avsevärt förbättra
livet för de 100 miljoner människor som lever i slumområden, före 2020? Det är faktiskt
runt 900 miljoner människor – åtminstone stod det 900 miljoner i frågan och jag tror inte
att kommissionsledamoten ifrågasatte det – som bor i slumområden i storstäder.
Kommissionsledamoten kommer att delta i den gemensamma AVS–EU-församlingen i
Rwanda senare den här månaden. Kommer han att kunna ge församlingen där någon exakt
statistik om hur målet ska kunna uppnås? Om inte, när kommer han att kunna ge sådan
information till församlingen här? Ni sa att ni kommer att återkomma med en plan, en
rapport, men kommer denna rapport att ge oss exakta uppgifter om hur vi ska uppnå målet
att få 100 miljoner människor ut ur slumområdena?
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Det kommer att finnas statistik men det
är nationella siffror som vi får när systemen för uppgiftsinsamling är tillförlitliga. Oavsett
detta kan jag som situationen ser ut just nu inte garantera att vi kommer att ha fullständig
statistik i just den här frågan, också därför att definitionerna varierar enormt från land till
land. Vi arbetar följaktligen på detta.
Normalt sett när vi genomför en bedömning och när jag redogör för den, har vi redan –
hoppas jag – ett visst antal faktorer som ger oss möjligheten att sprida lite ljus över den
information som ni efterfrågade. Jag törs emellertid inte lova i dag att vi kommer att ha
tillförlitliga och exakta siffror när det gäller det här. Det är en av de faktorer som vi för
närvarande arbetar på.
Vi har redan gått igenom informationen från övriga internationella organisationer. De
inhämtade upplysningarna är oftast långt ifrån fullständiga och kan ofta ifrågasättas
eftersom de grunder som de baseras på och de metoder som används för att fastställa de
statistiska uppgifterna inte alltid är tillförlitliga.
Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Människor har lämnar byar och åkt till städer för
att söka arbete. Vilka åtgärder kommer att tas, vilka projekt kommer att genomföras i
länderna för att se till att inte bara jordbruksområdena och landsbygden kommer att få
stöd, utan att nya arbetsplatser skapas även i andra områden? Jag råkade bland annat höra
119

120
SV
Europaparlamentets överläggningar
att i Moçambique är endast 5 procent av stödfonderna avsatta för utveckling av infrastruktur
och arbetsplatser. Anser ni att detta är tillräckligt?
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) För det första är åtgärdsprogrammen i
regel finansierade genom utvecklingsprogrammen och inte genom humanitärt bistånd.
De är alltså inte program för humanitärt bistånd. I en del regioner finansierar vi
sysselsättningsintensiva arbetsprogram, särskilt i tidigare konfliktländer som Rwanda,
Burundi och Demokratiska republiken Kongo. Vi ger finansiering till en rad arbetsintensiva
program som omfattar vägbyggen och förbättringar, småskaliga projekt för underhåll etc.
som kommer att ge människor arbete. Det här är en startpunkt.
För det andra ska jag använda mig av er fråga för att återigen påpeka – oavsett vad ni anser,
men eftersom det här är en öppen debatt så kommer jag att säga det i alla fall – att det
kommissionen för närvarande försöker göra genom avtalen om ekonomiskt partnerskap,
som vi för närvarande försöker ingå med olika regioner i utvecklingsländerna, i huvudsak
syftar till att skapa en viss dynamisk process och utveckla en privat sektor som ska kunna
stödja sysselsättning, skapa rikedom och välstånd och i synnerhet se till att
utvecklingsländerna gradvis kan öppna upp sina marknader för att kunna utnyttja de mest
positiva effekterna – och jag vet alltför väl att det är inte bara positiva effekter – av
globaliseringen.
För övrigt är jag alltid lika överraskad över att det även i parlamentet finns många som är
emot ett undertecknande av avtal om ekonomiskt partnerskap. När man inser att en
enprocentig ökning av handeln i Afrika är två och en halv gånger så stor som det totala
beloppet av det offentliga stöd som tilldelats för utveckling på den kontinenten, förstår
man att det aldrig kommer att bli någon hållbar utveckling i de fattigaste nationerna om
inte deras ekonomi blir mer välmående. Som ett svar på er fråga kan jag försäkra er om att
vi har skydds- och beredskapsåtgärder, inklusive för perioder efter konflikter, och vi försöker
genomföra dem. Vi finansierar också sysselsättningsprojekt och arbetsintensiva projekt.
Det här är omedelbara reaktioner. Det här är brådskande fall.
Bortsett från detta är Aid for trade-programmet det enda som så småningom kan skapa
arbeten och varaktig sysselsättning. Det finns ingen annan universallösning. Det är till
exempel inte realistiskt att föreslå att vi bör finansiera sysselsättningsskapande åtgärder,
ett förslag som vi redan har fått höra. I en del länder är 60 eller 70 procent av befolkningen
under 25 år. Man kan inte skapa arbetsplatser med offentliga arbeten för så många
människor. Den enda lösningen på problemet måste vara av ekonomisk art.
Denna fråga består av två delar. Den första är jordbruk, som är en viktig del eftersom det
skapar varaktig sysselsättning och ger familjen mat. Det är kanske sant att vi inte har
investerat tillräckligt i jordbrukssektorn under de senaste åren.
Den andra delen är förstås ekonomin. Det är viktigt att inrätta och konsolidera integrerade
regionala marknader för att skapa förutsättningar för globalisering och ekonomisk tillväxt
som lokalbefolkningen kan ta del av.
Claude Moraes (PSE). – (EN) Fru talman! Jag förstår Gay Mitchells frustration som delas
av många av Europaparlamentets ledamöter över att kommissionens frågestund varje
månad börjar sent och drabbas av tidsbrist. Jag hade en fråga om Darfur och jag vill fråga
om det stämmer att fem frågor klarades av på tio minuter, med tanke på att frågestunden
började sent, kl.18.15. Jag anlände nämligen till kammaren strax efter kl. 18.20.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Om så är fallet undrar jag om det är rätt mot ledamöterna att skapa en situation där de
springer runt och har möten och försöker att förutspå när deras fråga kommer att tas upp?
Kan någonting göras åt saken, särskilt åt att kommissionens frågestund börjar sent nästan
varje månad i Strasbourg?
Talmannen. – Tack för era synpunkter, herr Moraes. Jag och de andra vice talmännen
som ansvarar för frågestunden är alltid öppna för förslag på hur vi kan förbättra
frågestunden och bli bättre, därav den åtgärd som vi redan har vidtagit, nämligen att låta
ledamöterna flytta längst fram i kammaren.
När det gäller dagens försening kan jag bara beklaga den. Jag kan bara säga att när det gäller
er och Gay Mitchells situation var Bart Staes på plats i kammaren och fick därför sin fråga
behandlad trots att hans fråga kom efter er. Det är olyckligt, men allt jag kan säga just nu
är att ni måste titta på skärmarna. Vi kan inte sitta här och vänta utan måste gå vidare med
nästa fråga och lösa situationen så gott vi kan.
Talmannen. – Fråga nr 42 från Jim Higgins (H-0800/07)
Angående: Ökad vägsäkerhet i utvecklingsländer
Kan kommissionen redogöra för vad den för närvarande gör för att se till att öka och
förbättra vägsäkerheten i olika utvecklingsländer och uttala sig om hur effektivt de här
åtgärderna har genomförts fram till dags dato?
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Att hjälpa regeringarna i utvecklingsländerna
att förbättra transportsäkerheten, och det inbegriper trafiksäkerhet, är en av kommissionens
prioriteringar för ett samarbete om utvecklingen av transportsektorn. Det här återspeglas
i kommissionens politik. Behovet av handlingsprogram för att främja trafiksäkerhet är en
nyckelfråga i vår pågående sektorsinriktade dialog med partnerländernas regeringar, och
interna föreskrifter rekommenderar nu att vissa säkerhetsåtgärder bör införlivas när man
utarbetar projekt som finansieras av kommissionen.
I en utvärdering av kommissionens insatser inom transportsektorn i utvecklingsländerna,
som slutfördes 2004, konstateras att de flesta vägprojekt tog hänsyn till säkerhetsaspekterna.
För att ge några konkreta exempel ingick vägskyltning, vägmarkeringar och
hastighetsbegränsningar i de flesta vägbyggnadsprojekt, och i många projekt föreslogs
även att vägkanterna skulle breddas för en säkrare passage för icke-motoriserade trafikanter.
I några länder har kommissionen också finansierat åtgärder som särskilt avser trafiksäkerhet.
Man har till exempel utarbetat trafikföreskrifter, utrustat testcenter för fordon, särskilt i
Albanien, och infört regler för fordonsbesiktning i Mali. Ett projekt som för närvarande
pågår i Kamerun innebär att man hjälper till med finansieringen av olika anläggningsprojekt,
bland annat genom att sätta upp vägräcken för att höja säkerheten på huvudvägen
Douala-Yaoundé, och genom att bedriva en informationskampanj för trafiksäkerhet.
Vi kan förstås göra mer. Framsteg beror först och främst på det engagemang som
partnerlandet visat när det gäller att framhäva trafiksäkerhetsfrågor, samla in och analysera
olyckssiffror, införa regler och förordningar, fastställa normer och inrätta och stärka de
organisationer som ansvarar för den allmänna tillämpningen av trafiksäkerhetspolitiken.
Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Som kommissionsledamoten vet publicerar
Europeiska transportsäkerhetsrådet regelbundet mycket användbara rapporter med statistik
över trafiksäkerhetsnormer och om det allmänna trafiksäkerhetsläget i olika länder. Dessa
rapporter visar tydligt att länderna i Östeuropa, och dessvärre mitt eget land, Irland, släpar
121

122
SV
Europaparlamentets överläggningar
efter och hamnar längst ned på listan. Håller kommissionsledamoten med om att det största
problemet är att olyckor som betecknas som olyckor inte alls är olyckor? De beror i själva
verket på för hög hastighet, dålig vägstandard och, i många fall, för mycket alkohol. Vi vet
att det införs ett gemensamt europeiskt körkort 2013 och jag vill därför fråga
kommissionsledamoten om det finns någon möjlighet att faktiskt skynda på förfarandet
och införa det gemensamma europeiska körkortet tidigare. För det andra, håller
kommissionsledamoten med om att en förare som har ett giltigt körkort och flyttar från
en medlemsstat till en annan bör vara skyldig att avlägga ett teoriprov om trafikregler,
vägskyltar och diverse andra frågor i det land där vederbörande för närvarande vistas?
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Jag förstår inte om den här frågan var riktad
till mig. Hänvisar ni till utvecklingen eller är frågan mer generell. Jag uppfattar det inte som
att den var ställd till mig personligen i min egenskap av kommissionsledamot med ansvar
för utveckling och humanitärt bistånd?
Vad gäller Jim Higgins fråga så trodde jag att jag besvarat den, men det råder inget tvivel
om, särskilt när det gäller vår finansiering av uppbyggnad av infrastruktur, att det normalt
sett finns inbyggda villkor för underhåll, men det finns andra villkor också. Vi har bland
annat utformat trafikföreskrifter och det säger sig självt att det vi gör i Europa kan bli en
källa till inspiration för några av de länder som vi diskuterar här.
Angående frågan som var ställd mer direkt till mig så anser jag inte att jag är kompetent
nog att svara på den, men om ni vill skickar jag den gärna vidare till min kollega,
Jacques Barrot.
Det är det jag ska göra: jag skickar den här frågan vidare till min kollega.
Robert Evans (PSE). – (EN) I likhet med kommissionsledamoten hade jag intrycket att
frågan handlade om trafiksäkerheten i utvecklingsländer, inte i EU:s medlemsstater.
Har kommissionsledamoten färdats på vägarna i Sydasien? Där skulle hans hänvisning till
trafikföreskrifterna, med all respekt, i många fall ses som skrattretande, eftersom trafiken
är mycket snabb på båda sidor av vägen och i båda riktningarna samtidigt, vilket
uppenbarligen leder till trafikolyckor, i synnerhet när det både finns lastbilar och människor
som kör runt i rikshor. Har kommissionsledamoten i diskussionerna med länderna i
Sydasien föreslagit att Europeiska unionen – med alla de råd som Jim Higgins kanske skulle
kunna ge från Republiken Irland och andra länder – skulle kunna hjälpa dem att förbättra
trafiksäkerheten och kanske de icke-befintliga trafikföreskrifterna, och att minska
dödligheten på vägarna?
Louis Michel, ledamot av kommissionen . – (FR) Jag opponerar mig inte mot att EU bidrar
och beviljar stöd. Som exempel har jag åberopat precis det ni nämnde, nämligen
trafikföreskrifterna. Det är uppenbart att detta skulle kunna vara en del av ett projekt som
kommissionen skulle kunna finansiera i samband med god förvaltning av offentlig
verksamhet, bland annat genom att stärka rättsstatsprincipen och befästa de statliga
myndigheternas förmåga. Det här är saker som vi gör. Vad gäller vägarna så stämmer det
att vi på vissa platser, särskilt där vi vet att det finns mycket fotgängare, försöker förbättra
vägkanterna och ta med förebyggande av olyckor i våra projekt för vägsäkerhet.
På global nivå och som en del av den politiska dialogen, tar vi med alla dessa frågor. Men
det budskap som vi då och då sänder ut till våra partner bör klargöra att även de behöver
ta itu med dessa politiska frågor. När jag hör den här typen av frågor undrar jag alltid:
”kommer vi att ombes att göra allt för dem?”. Vi kan inte uppmanas att göra allt. Vi kan
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
inspirera och föreslå, vi kan stå för finansiering och stöd, men vi kan inte styra i stället för
dem som har det som sitt arbete. Det är som att gå till ett dukat bord. Människor förväntar
sig utvecklingssamarbete för att kunna göra vad som helst.
Ni måste också inse att med de budgetmedel som jag har till mitt förfogande så måste jag
sikta in mig på de huvudsakliga prioriteringarna. Gay Mitchell belyste helt riktigt målen i
millenniedeklarationen. De är de viktigaste prioriteringarna. Vi är beredda att hjälpa till
och vi står för finansiering, men partnerländerna måste be om det. Det här är ett av villkoren.
Under själva dialogen försöker vi ibland föreslå det här.
John Bowis är inte här, men jag kan tala om för er att i samband med genomförandet av
vår utvecklingspolitik försöker jag bland annat ingjuta större medvetenhet om situationen
för de funktionshandikappade. Man tar i regel inte hänsyn till de problem som drabbar
funktionshandikappade i partnerländerna eller i deras regeringar. Vi har på grund av detta
en rad parallella initiativ och handlingsprogram som vi försöker lägga fram och genomföra,
men glöm inte bort att vi bara kan finansiera dessa projekt om partnerlandet inleder
förhandlingar eller lämnar in en begäran.
Eftersom EU finansierar ett stort antal vägbyggen och vägprojekt för infrastruktur dyker
den här särskilda aspekten – och naturligtvis frågan om vägsäkerhet – ofta upp i sådana
debatter och diskussioner.
Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Statistiken visar att de förluster som uppstår på
grund av olyckor och påföljande konsekvenser i EU-länderna utgör cirka 2 procent av
Europeiska unionens BNP, vilket betyder att förlusterna är enorma. Har vi liknande siffror
för länder i tredje världen och utvecklingsländer? Är procentsatsen högre eller lägre? De
har till synes färre bilar i dessa länder, så kanhända är procentsatsen lägre. Samtidigt som
jag är fullt medveten om att kommissionen inte kan göra allt för dessa länder, skulle jag
vilja veta om dessa länder drar lärdom av erfarenheterna i EU, där antalet olyckor har
minskat med 50 procent under de senaste fem åren.
Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Det håller jag verkligen med om. Jag har
emellertid helt enkelt inte möjlighet till att räkna upp alla trafikolyckor i utvecklingsländerna.
Jag måste därför utgå från den information som jag får av regeringarna. Det är uppenbart
att olyckor sker, men ju lägre trafikintensitet och desto färre fordon betyder bland annat
att det sker fler olyckor på arbetsplatserna och ute på fälten. Det är uppenbart att ett väldigt
stort antal olyckor sker på arbetsplatserna.
Vad gäller trafikolyckor så kan jag bara gå efter de siffror som jag får från våra partnerländer,
om jag alls får några. Om ni nu ber mig finansiera statistikprojekt kommer jag att vara
ytterst motsträvig eftersom jag anser att vi inte har resurser för att ägna oss åt förvaltning
på mikronivå för våra partners räkning.
Jag anser att vi måste koncentrera oss på helhetsbilden om vi ska kunna vara effektiva –
det är den enda lösningen. Om vi börjar förvalta alla små detaljer på mikronivå kommer
vi att tappa vår politiska inriktning. Vi kommer att vara inblandade i allting och vi kommer
inte längre att ha någon riktig strategi eller något system att hålla fast vid. Det kommer
inte längre att finnas någon sammanhållande kraft, det kommer inte att finnas något av
detta.
De frågor ni har ställt är utan tvekan bra frågor och det är rätt och riktigt att ta upp dem i
dialogen med våra partner. Jag måste emellertid säga att saker och ting inte är så
123

124
SV
okomplicerade när det handlar om att väcka våra partners intresse och uppmärksamhet
inom dessa områden. Jag har därför lovat John Bowis – som inte är här i dag, men jag gav
honom ett löfte för minst två år sedan och jag kommer att hålla det löftet nu bara för att
vara metodisk – att vi skulle ta med kategorin ”funktionshindrade” i vår politik för
jämställdhet och barns rättigheter. Jag kan dock försäkra er om att det är inte lika enkelt
ute på fältet. Saker och ting är inte alls så entydiga och varje gång måste vi försöka om och
om igen. Jag håller till fullo med om allt ni har sagt, men jag kan inte uträtta saker för våra
partnerländer som de uppenbarligen inte är redo för ännu.
Kommissionen lägger tonvikt vid samtliga dessa frågor, som är viktiga frågor, men det kan
inte gå så långt att vi ägnar oss åt förvaltning på mikronivå.
Talmannen. – Fråga nr 47 från Marco Cappato (H-0783/07)
Angående: Dialog om cypriotisk försoning
Europaparlamentets överläggningar
Hur bedömer kommissionen mötet den 5 september mellan republiken Cyperns president
Tassos Papadopoulos och turkcyprioternas ledare Mehmet Ali Talat?
Anser inte kommissionen att försöken att uppnå en lösning grundad på två samfund bör
föras framåt genom att Nicosia uppmanas att fortsätta dialogen på högsta politiska nivå
(åtminstone på ministernivå) inom ramen för en i förväg fastställd tidsram, snarare än att
överlåta den till en expertkommitté?
Vad har hänt med resten av de medel som utlovats för den norra delen av ön, med hänsyn
till att endast tio procent har utbetalats hittills?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . − (EN) Kommissionen välkomnar mötet mellan de
båda ledarna den 5 september i år och enigheten om behovet av att så snart som möjligt
inleda processen med att försöka uppnå en heltäckande lösning på Cyperns problem. Vårt
mål är att utan onödigt dröjsmål inleda seriösa förhandlingar om en heltäckande lösning
under överinseende av Förenta nationerna. Överenskommelsen av den 8 juli 2006 mellan
ledarna för de båda samfunden på ön bör bereda väg för sådana förhandlingar för att
underlätta för parterna att fullt ut kunna återuppta förhandlingarna om en heltäckande
lösning.
När det gäller frågan om det ekonomiska stöd som använts till och med september i år
uppgick det totala anslagna beloppet inom ramen för stödprogrammet för den
turkcypriotiska befolkningsgruppen till 24 miljoner euro – det vill säga 9 procent av det
totala beloppet – och det erbjudna beloppet uppgick till 44 miljoner euro. En stor andel
av programmet ägnas åt investeringar i infrastruktur, som kräver mer tid för förberedelser
och där huvuddelen av pengarna kommer att betalas ut mot slutet av programperioden
som ska pågå till december 2012.
Kommissionen anser att genomförandet av stödprogrammet i stort sett är på rätt spår för
närvarande, trots att det unika politiska, diplomatiska och juridiska läget utgör stora
utmaningar.
Marco Cappato (ALDE). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka
kommissionsledamoten och betona att kommissionen måste uppmana parterna att
förhandla på ministernivå, dvs. på högsta nivå, för att bryta dödläget. Det planerade valet
i februari i Nicosia på den grekiska sidan gör det uppenbarligen svårt att påskynda att
utvecklingen för närvarande, men det är en god idé att redan nu börja investera i perioden
efter valet.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Jag vill tacka ledamoten för förslaget. Vi
provade faktiskt det här i slutet av 2006 under det finska ordförandeskapet i EU. Man
gjorde ett allvarligt diplomatiskt försök att öppna upp de ekonomiska förbindelserna och
handelsförbindelserna i och omkring Cypern, vilket kulminerade i några möten i Helsingfors
som dock inte gav något resultat.
Jag anser därför att den lärdom vi måste dra av det här är att vi måste sikta på en heltäckande
lösning och att vi behöver Förenta nationernas goda hjälp. Ur vårt perspektiv bör detta ske
så snart som möjligt och senast efter presidentvalet så att 2008 blir ett år av seriösa
förhandlingar och resultat när det gäller en heltäckande lösning om en återförening av
Cypern.
Reinhard Rack (PPE-DE). - (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi har fått veta
att endast en liten procentandel av EU:s medel har utbetalats för norra delen av Cypern.
Hur ser situationen ut när det gäller de skyldigheter som den norra delen av Cypern måste
uppfylla? Förekommer det inte förseningar även där? Jag har också en följdfråga till vår
ledamotskollega om detta. Den terminologi som han har använt är inte ”bikommunal”,
utan avser två separata stater, med tanke på att man talar om ministerråd, presidenter och
kolleger. Är detta verkligen nyttigt för debatten?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Jag tror faktiskt att frågan delvis var riktad
till Marco Cappato. Det är klart att Europeiska kommissionen inte hänvisar till någon slags
regering i den norra delen av Cypern. Samtidigt finns det naturligtvis två befolkningsgrupper
på ön – den grekcypriotiska och den turkcypriotiska. Vi uppmuntrar och räknar med att
ledarna för de båda befolkningsgrupperna kommer att fortsätta med sina insatser för att
återuppta förhandlingarna om en heltäckande lösning under överinseende av Förenta
nationerna.
Talmannen. – Innan vi går vidare med nästa fråga vill jag än en gång be och uppmuntra
ledamöterna att sätta sig längst fram i kammaren om ni deltar i frågestunden. Det gör
verkligen det hela lite mer dynamiskt.
Talmannen. – Fråga nr 48 från Bernd Posselt (H-0789/07)
Angående: EU-förvaltning i Kosovo
Europaparlamentets överläggningar
Vilken bedömning gör kommissionen när det gäller förberedelserna för att inrätta en
EU-förvaltning i Kosovo nästa år samt när det gäller chanserna att frågan om Kosovos
status klargörs senast den 10 december 2007?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Europeiska unionen förbereder sig på att
spela en större roll i Kosovo efter det att statusförhandlingarna har slutförts. Trots de
pågående statusförhandlingarna görs betydande förberedelser för det framtida
internationella civilkontoret och ett rättsstatsuppdrag i Kosovo inom ramen för den
europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP).
Kommissionen finansierar gemensamma insatser för att inrätta planeringsgrupper i Pristina
inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Grupperna har utarbetat
en plan för de framtida uppdragen utifrån Ahtisaariplanen. De framtida internationella
uppdragens slutgiltiga form kommer dock att bero på det exakta resultatet av
statusförhandlingarna. Kommissionen har haft ett nära samarbete med de två grupperna
för att se till att EU:s närvaro i Kosovo blir sammanhängande efter det att
statusförhandlingarna har slutförts.
125

126
SV
Europaparlamentets överläggningar
Jag vill också ta tillfället i akt och tacka Europaparlamentet för ett utmärkt samarbete när
det gäller att möjliggöra finansieringen av dessa mycket viktiga uppdrag. Kommissionen
stöder helhjärtat de insatser som görs av den internationella trojka som för närvarande
leder förhandlingarna. Tidsfristen för trojkans arbete är satt till den 10 december, vilket
bekräftades vid kontaktgruppens ministermöte i New York i september. Det är för tidigt
att spekulera i någon exakt tidpunkt för när frågan om Kosovos status kommer att vara
löst, men det är tydligt att ingen tjänar på att dra ut på pinan. Vi är för vår del beredda att
göra allt vi kan, och mer därtill, för att förhandla fram en lösning som är så bra som möjligt
för alla parter. Det begär vi av båda sidor och av våra samarbetspartner i det internationella
samfundet. Samtidigt förbereder vi oss naturligtvis på det bästa och det västa när det gäller
Kosovos status.
Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Tack så mycket för ett bra svar, herr kommissionsledamot.
Jag har två påpekanden. Som ni vet röstade parlamentet för det första ja med en majoritet
på 75 procent till internationellt övervakat oberoende för Kosovo på grundval av
Ahtisaari-planen. Vi röstade mot planerna på en delning av Kosovo och mot en återgång
till Belgrad-styre. Jag skulle vilja veta om kommissionen stöder den ståndpunkten.
För det andra var jag precis som ni i Belgrad förra veckan och som ni sa, ju längre
beslutsprocessen tar desto mer destabiliserande blir effekten på Serbien. Även Serbien
behöver ett snabbt beslut för att kunna fortsätta sina insatser för en framtid i EU.
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Precis som Bernd Posselt sa är Serbien ett
viktigt land och vi undertecknade därför ett stabiliserings- och associeringsavtal förra
veckan tillsammans med vice premiärminister Božidar Đelić i närvaro av president Boris
Tadić. Det är Serbiens första konkreta steg mot Europeiska unionen. Förutsatt att Serbien
uppnår ett fullständigt samarbete med Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien kan
vi och medlemsstaterna underteckna avtalet, som då kommer att bli nyckeln till
kandidatstatus för Serbien.
Vi är således redo att gå vidare när Serbien är det och detta hjälper onekligen Serbien att
lämna sitt nationalistiska förflutna bakom sig och gå sin europeiska framtid till mötes.
Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr kommissionsledamot! Vi hoppas alla att statusfrågan
verkligen kommer att lösas den 10 december. Frågan är emellertid vad vi gör om det inte
är möjligt att nå en lösning? Vilka är riskerna för regionen i ett sådant fall enligt er åsikt?
Finns det någon väg ut ur situationen eller några alternativa strategier om man inte lyckas
nå någon överenskommelse den 10 december?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . − (EN) Vi arbetar verkligen mycket seriöst och
mycket hårt för att förhandla fram en lösning. Vi stöder ambassadör Wolfgang Ischinger
som leder trojkans arbete i egenskap av EU:s representant. Jag tycker att det är viktigt att
vi inriktar oss och våra offentliga uttalanden på att underlätta trojkans arbete och uppmuntra
de båda sidorna att ta vara på den här sista möjligheten, denna tilläggstid eller övertid, att
uppnå konkreta resultat i förhandlingarna.
Som alla ansvarsfulla institutioner måste EU, medlemsstaterna, kommissionen och
parlamentet vara beredda på olika scenarier, men jag vill inte spekulera över ett eventuellt
misslyckande nu. Låt oss nu fokusera på förhandlingarna och, som sagt, samtidigt förbereda
uppdragen, både kommissionens uppdrag och rådets ESFP-uppdrag, så att vi är redo att
göra vår del och uppfylla våra skyldigheter när vi väl har ett beslut om Kosovos status.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Talmannen. – Fråga nr 49 från Michl Ebner (H-0805/07)
Angående: Anslutningsförhandlingarna med Kroatien
Kroatien tillerkändes i juni 2004 äntligen av EU ställning som officiell kandidat för
anslutning. I oktober 2005 inleddes anslutningsförhandlingarna officiellt och under
förloppet av dessa har hittills tolv förhandlingskapitel öppnats. Kroatien självt strävar efter
att förhandlingarna ska slutföras 2008 eller 2009. Tack vare den gynnsamma utvecklingen
i Kroatien för marknadsekonomi, rättsstat samt demokrati och mänskliga rättigheter
förefaller denna tidpunkt helt realistisk. Dock inställer sig frågan om huruvida tidpunkten
också fungerar för EU, eftersom det invänts att en utvidgning av EU skulle förutsätta en
institutionell reform.
Hur ser kommissionen på läget vid anslutningsförhandlingarna? Vilket ytterligare stöd ger
(eller planerar) kommissionen för att Kroatien så fort som möjligt ska kunna gå med i EU?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . − (EN) Anslutningsförhandlingarna med Kroatien
går långsamt för närvarande. Som ni kanske minns inleddes förhandlingarna den 3 oktober
2005, eller den 4 oktober för att vara exakt, eftersom det var sent på natten eller tidigt på
morgonen, beroende på hur man definierar det i Luxemburg. Screeningprocessen avslutades
ett år senare, i oktober 2006, och samtliga 33 screeningrapporter har överlämnats till
rådet.
I nuläget har 14 kapitel av 35 öppnats för förhandlingar och två kapitel har stängts. Det
går sakta men säkert framåt. Jag vill tillägga att vi, eller rättare sagt, rådet, har kommit
överens om riktmärken för att öppna tio kapitel och har meddelat Kroatien detta. Vi anser
för närvarande att riktmärket för rättvisa, frihet och säkerhet är det enda som är uppfyllt.
Vi hoppas att Kroatiens arbete för att nå upp till riktmärkena för att öppna nya kapitel
innebär att vi ganska snart kan rekommendera att förhandlingar inleds om ytterligare ett
eller två kapitel.
Avslutningsvis är det viktigaste för att kunna gå vidare större framsteg när det gäller de
svåraste kapitlen. Det handlar främst om kapitel för vilka det har fastställts riktmärken. I
slutändan kommer Kroatiens framsteg mot ett EU-medlemskap att bero på landets förmåga
att av egen kraft uppfylla alla erforderliga villkor.
Michl Ebner (PPE-DE). - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tackar
kommissionsledamoten för klargörandet. Enligt min åsikt är de framsteg som gjorts
visserligen tillfredsställande, men det återstår fortfarande mer att göra. Enligt min
uppfattning – och jag är ledamot av gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Kroatien
– är det kroaterna som driver på, men de får inget positivt gensvar från kommissionen. Jag
vill därför uppmana kommissionen att fördubbla sina insatser för Kroatien så landet kan
ansluta sig till EU 2009.
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Jag håller med om att det behövs ytterligare
åtgärder, i första hand av Kroatien.
Utmaningarna kan beskrivas så här: De praktiska reformerna utgör själva stommen –
grunden – i förhandlingarna om gemenskapens regelverk, medan de tekniska
förhandlingarna utgör överbyggnaden. Inom många områden är det tydligt att vi, för att
Kroatien, Turkiet eller något annat framtida kandidatland ska nå upp till vissa riktmärken
för att inleda de tekniska förhandlingarna, först måste göra framsteg när det gäller de
praktiska reformerna.
127

128
SV
Europaparlamentets överläggningar
Det konkreta exemplet jag har i åtanke är skeppsbyggeri och stål. Vi kommer att kunna
rekommendera att förhandlingarna inleds om ett kapitel om konkurrenspolitik och statligt
stöd, som är ett av huvudkapitlen i EU:s lagstiftning, när vi ser att Kroatien på ett
övertygande sätt har börjat genomföra och uppnå resultat när det gäller de strukturella
reformerna i skeppsbyggeri- och stålsektorn.
Det är därför i första hand upp till Kroatiens regering och parlament att göra framsteg med
reformerna och på så sätt möjliggöra framsteg i de tekniska förhandlingarna.
Reinhard Rack (PPE-DE). - (DE) Det är mycket sannolikt att Schengengränsen mellan
Italien och Österrike kommer att utökas den 21 december för att omfatta ytterligare ett
land, nämligen Slovenien. Har detta något att göra med öppnandet av ett särskilt kapitel
– kapitlet om det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa – i
anslutningsförhandlingarna? Är det verkligen någon mening med att bygga upp omfattande
yttre gränser som kommer att avvecklas bara några år senare?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Även en kommissionsledamot får använda
sunt förnuft och jag tycker att er fråga är mycket förnuftig. Samtidigt har Slovenien efter
stora ansträngningar lyckats hamna i en situation där man kommer att bli part i
Schengenavtalet för fri rörlighet för personer, och det är ett faktum att Slovenien är medlem
av Europeiska unionen. Kroatien kommer att bli medlem av Europeiska unionen om ett
par år och fram till dess att Kroatien kan ansluta sig till Schengenavtalet, som medlem av
EU, kommer vi att ha det system som ledamoten hänvisade till.
På medellång till lång sikt bör vi naturligtvis ha en situation där alla länder på västra Balkan
är medlemmar av EU, och en dag även parter i Schengenavtalet för fri rörlighet för personer.
Detta är mycket viktigt för europeiseringen av det civila samhället på västra Balkan på
längre sikt.
Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Herr kommissionsledamot! Jag anser att Ivo Sanaders
regering och chefsförhandlaren Vladimir Drobnjak gör ett ypperligt arbete, men det finns
två problem. För det första hör jag till exempel från den slovakiska sidan att man ställer
villkor på Kroatien som inte fastställdes i samma form för Slovakien.
Den andra frågan är följande: hur ser situationen ut när det gäller kommissionens egen
kapacitet för att behandla den här frågan? Jag har hört att väldigt många frågor lämnas åt
sidan för att det inte finns tillräcklig kapacitet för att behandla Kroatienfrågan. Stämmer
detta?
Olli Rehn, ledamot av kommissionen . – (EN) Fru talman! Jag tror att det blev något
missförstånd med tolkningen för jag tror inte att ledamoten skulle säga att kommissionen
har problem att hantera dokumentet på rätt sätt.
Vi hanterar det med all den noggrannhet och beslutsamhet som behövs. Som jag sa tidigare
gör vi i själva verket stora framsteg med Kroatien, tack vare Kroatiens förtjänstfulla arbete.
Om ni syftade på gränsfrågan och miljö- och fiskeskyddszonen, som särskilt rör de bilaterala
förbindelserna mellan Kroatien och Slovenien, så är detta en bilateral fråga och vi
uppmuntrar både Kroatien och Slovenien att lösa dessa långvariga problem.
Jag är övertygad om att båda länderna, senast direkt efter parlamentsvalet i Kroatien,
kommer att trappa upp sina insatser och intensifiera arbetet för att tillvarata den här
möjligheten och försöka lösa de här kvarstående frågorna, såsom gränsfrågan.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Talmannen. – Fråga nr 56 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0782/07)
Angående: Levnadsvillkor och utbildning för olagligt invandrade minderåriga
Bland de invandrare som kommer till EU på olaglig väg finns ett antal minderåriga vars
framtid och utbildning inom EU:s territorium inte är tryggad och inte baseras på några
gemensamma standarder.
Vore det möjligt att inom ramen för den kommande strategin för barnets rättigheter utforma
en gemensam europeisk politik som i enlighet med de internationella åtaganden som
medlemsstaterna gjort garanterar värdiga levnadsförhållanden och utbildning för
minderåriga som kommer till EU på olaglig väg?
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . – (EN) Det stämmer att barn väldigt ofta,
på grund av att de vistas olagligt i landet, inte har möjlighet att gå i skolan och därmed från
början berövas sina möjligheter.
Som vi skrev i vårt meddelande om en EU-strategi för barnets rättigheter krävs det en
rättslig grund i fördragen för att genomföra åtgärder inom ett specifikt politiskt område i
syfte att skydda barnens rättigheter, och på invandringsområdet finns det inte någon sådan
specifik grund.
När det gäller innehållet finns det dock redan en gemensam standard – åtminstone en
minimistandard – eftersom samtliga medlemsstater är bundna av internationella
konventioner om mänskliga rättigheter. Framför allt är medlemsstaterna enligt europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna skyldiga att tillerkänna en person
vissa rättigheter, oavsett vilken invandringsstatus personen har, till exempel akutsjukvård
och resurser för att garantera personens försörjning.
Vi måste komma ihåg att konventionen om barnets rättigheter förutom de särskilda
bestämmelserna även innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att alltid se till barnets
bästa.
På gemenskapsnivå föreskrivs det i kommissionens förslag till direktiv om återvändande
att det inte ska fattas något beslut om återvändande om medlemsstaterna omfattas av
skyldigheter som följer av internationella grundläggande rättigheter, till exempel rätten
till utbildning eller rätten till familjesammanhållning.
Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman, herr
kommissionsledamot! Tack för ert korta svar. Jag har en följdfråga: uppfyller
medlemsstaterna sina skyldigheter, och tänker ni på att vi inte bara har olagligt invandrade
minderåriga, utan att det även förekommer olaglig människohandel med barn? På min ö
Chios, som är belägen mittemot Mindre Asiens kust, har en 14-årig människohandlare
arresterats.
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . − (IT) Fru talman, mina damer och herrar!
Den fråga ni har tagit upp är naturligtvis den allra känsligaste frågan av dem alla. Den kräver
självklart agerande från EU:s sida. Det är skälet till att jag föreslog ett direktiv för några
månader sedan som inriktas på att bestraffa sådana handlingar av arbetsgivarna, med
avseende på odeklarerat arbete av invandrare å ena sidan och personer som reser in i EU
och stannar längre än den tillåtna tiden å den andra.
I fall där odeklarerad anställning drabbar de mest sårbara grupperna – det fall som ni har
tagit upp – t.ex. barn som rekryteras olagligt och sedan utnyttjas, har jag föreslagit
129

130
SV
fängelsestraff. Den svarta marknadens exploatering av särskilt utsatta grupper, dit barn
hör, är det allra allvarligaste fallet enligt min mening. En del medlemsstater har för
närvarande inte särskilt stränga straff för arbetsgivare som olagligt utnyttjar barn- eller
kvinnoarbete, och jag anser att vi behöver sådan lagstiftning på EU-nivå.
Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr kommissionsledamot! Allmän utbildning eller
yrkesinriktad utbildning för olagligt invandrade minderåriga är en ytterst känslig fråga. Vi
vet även att de organisationer som är involverade i människohandel inte skyr några medel.
Ser ni inte en viss risk för att barn kan skickas i förväg så att föräldrarna sedan kan ansluta
sig till dem genom familjeåterföreningsprocessen, vilket bara leder till att den olagliga
invandringen ökar?
Hur mycket jag än välkomnar insatserna för att mildra inverkan på barnen, ser jag dock
en risk för att detta kan leda till att den olagliga invandringen ökar ännu mer.
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (FR) Jag anser att ni har rätt i det. Det
krävs skärpt övervakning eftersom jag precis som ni är övertygad om att det är ytterst
viktigt att övervaka verksamheten i privata organisationer som sysslar med att leta upp
dessa barn eller komma med skenbart lockande förslag om utbildning och så vidare, som
i vissa fall kan vara en täckmantel för olaglig verksamhet.
Det är skälet till att vi har inriktat oss särskilt på denna fråga i genomförandet av EU:s
strategi för att förebygga och bekämpa människohandel i allmänhet och när det gäller de
mest sårbara i synnerhet, särskilt barn. I mitt förslag till EU-strategi för barnets rättigheter
har jag även tagit med en särskild bestämmelse om privata organisationers verksamhet,
som måste övervakas när de arbetar med barnomsorg.
Talmannen. – Fråga nr 57 från Sarah Ludford (H-0791/07)
Angående: System för inresa och utresa
Europaparlamentets överläggningar
Kommissionsledamot Frattini sa nyligen inom ramen för korrespondens att eventuella
förslag till ett system för inresa och utresa kan göras tidigast i början av 2008 då resultaten
från två pågående studier blir tillgängliga. Därefter har det emellertid rapporterats i pressen
att kommissionsledamot Frattini vid det informella mötet mellan EU:s justitie- och
inrikesministrar i början av oktober efterlyste ett register med biometriska kännetecken
över alla tredjelandsmedborgare som reser in och ut ur unionen.
Hur är det möjligt att kommissionsledamot Frattini redan kunnat föreslå ett system för
inresa och utresa ur EU trots att kommissionen inte ännu meddelat sin bedömning av
genomförbarhetsstudierna?
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . – (EN) Som ledamoten vet tog det
portugisiska ordförandeskapet upp ny teknik och integrerad gränsförvaltning till diskussion
vid det informella mötet i rådet för inrikesministrar den 1 oktober.
Ordförandeskapet presenterade idéer om att öka säkerheten och underlätta resandet. Jag
deltog naturligtvis i rådets diskussioner.
EU måste tillvarata de stora möjligheter som ny teknik innebär på gränskontrollområdet.
Tekniska framsteg inom biometrin kommer att göra det möjligt med en snabbare och
pålitligare identifiering av resenärer. Ett konkret exempel på åtgärder som unionen har
vidtagit hittills är införandet av biometriska pass och utvecklingen av Informationssystemet
för viseringar (VIS) och Schengens informationssystem II, som kommer att bana väg för
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
ökad användning av biometri vid gränserna. Vi har naturligtvis haft ett mycket nära
samarbete med parlamentet i båda dessa frågor.
En omvandling av gränsförfarandet kan inte ske över en natt. Det måste ske stegvis. Det
är viktigt att först genomföra det som redan har planerats innan man ger sig i kast med
ännu ambitiösare projekt. Det är dock viktigt att utveckla och bibehålla en långsiktig strategi
och vision, som åtföljs av en grundlig kostnads- och nyttoanalys.
I början av nästa år kommer jag att lägga fram ett meddelande, inte ett lagförslag, med
förslag på hur ett system för inresa och utresa och ett program för registrering av resenärer
kan se ut. I meddelandet utvärderas olika alternativ och deras effekter, bland annat när det
gäller dataskydd och andra grundläggande rättigheter. Ett system för inresa och utresa och
ett program för registrering av resenärer bör betraktas tillsammans som en del av samma
åtgärdspaket. Förenklade kontroller för resenärer med ärligt uppsåt gör det möjligt för oss
att koncentrera våra resurser på högriskresenärer. Snabbare gränskontroll för resenärer
med ärligt uppsåt kan motverka de effekter som systemet för inresa och utresa har på den
tid som det tar att korsa gränsen.
Vid genomförandet av sådana automatiserade system och deras samverkan med
affärsprocesser och utrustning för SIS II och VIS måste vi noggrant undersöka om vi
utnyttjar vår befintliga infrastruktur så effektivt som möjligt. Det meddelande om systemet
för inresa och utresa som jag kommer att lägga fram i februari kommer att ingå i ett
gränspaket som på Haagprogrammets begäran även kommer att innehålla
utvärderingsrapporten om Frontex och ett meddelande om ett europeiskt
gränsövervakningssystem (Eurosur).
Mot bakgrund av detta ser jag fram emot en verkligt strategisk diskussion med
medlemsstaterna och parlamentet om riktningen för EU:s framtida gränspolitik, där ny
teknik kommer att spela en avgörande roll. Enligt min åsikt kommer detta med andra ord
att vara inledningen till en heltäckande strategisk infallsvinkel och diskussion.
Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Jag ser också fram emot en
sådan strategisk diskussion och jag hade inga problem med den första delen av ert svar.
Det som oroar mig är dock att ni vid det informella mötet i rådet (rättsliga och inrikes
frågor) i oktober uppges ha krävt det här registret för in- och utresor, som ni menade var
absolut nödvändigt. Ni hade dock inte gjort någon genomförbarhetsstudie. Enligt
meddelandet från 2005 vore registret ett mycket stort organisatoriskt steg och kunde
därför vara riskabelt och dyrt att genomföra. Bortser ni från det?
Den andra delen av ert svar var ett brandtal för systemet för in- och utresor. Vi har ingen
aning om vilka effekter det kommer att få – vare sig när det gäller dataskydd eller
organisation – är de proportionerliga? Trots det säger ni redan att systemet är absolut
nödvändigt. Det tycker jag verkar vara att börja i fel ända, så att säga.
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . − (IT) Fru talman, mina damer och herrar!
Som ni vet är ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga
och inrikes frågor naturligtvis välkommen att delta på parlamentets vägnar – vilket han
också gör – i informella rådsmöten. Jag anser emellertid att det jag sa vid det tillfället är
exakt samma sak som jag säger till er i dag. Jag förklarade uttryckligen att
konsekvensbedömningen kommer att läggas fram och offentliggöras på kommissionens
webbplats tillsammans med förslaget till meddelande. Alla kommer att kunna granska
konsekvensbedömningen, de olika följderna av den och vårt förslag. Därefter kommer vi
131

132
SV
Europaparlamentets överläggningar
naturligtvis att inleda en debatt, av det skäl jag har angett: vi talar om ett meddelande om
möjliga arbetshypoteser, inte om ett lagstiftningsförslag.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Jag vill be om kommissionsledamotens
synpunkter i en fråga som rör inresor och utresor, nämligen möjligheten att Irland,
eventuellt med Nordirlands samtycke, ansluter sig till Schengenområdet, med tanke på det
som pågår i Storbritannien när det gäller dess initiativ om e-gränser. Ni kanske bara kan
svara på just den frågan, eftersom det pratas så mycket om den.
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . − (IT) Fru talman, mina damer och herrar!
Det är lite för tidigt för det, eftersom Baroness Sarah Ludford omedelbart skulle tala om
för mig att jag börjar i fel ände. Det vill jag inte göra. Det jag kan säga är att jag självklart
skulle vara positivt inställd till att övertyga eller uppmuntra ett land som Irland att delta
mer aktivt i det gemensamma området med frihet och säkerhet. Allt jag kan säga er är att
när de olika tekniska alternativen för att utforma ett förslag väl har offentliggjorts – vilket
kommer att ske inom en mycket snar framtid – kommer bland annat Irland förmodligen
att finna ett tillfredsställande svar, i den bemärkelsen att det ena eller det andra kommer
eller inte kommer att vara fördelaktigt för landets medborgare. Vid den tidpunkten kommer
vi naturligtvis tillbaka hit och håller en djupgående diskussion.
Talmannen. – Fråga nr 58 från Dimitrios Papadimoulis (H-0802/07)
Angående: Bestämmelser i det nya fördraget om tillhandahållande av personuppgifter om
EU-medborgare till tredje länder
Vår kollega Elmar Brook, som ingår i Europaparlamentets delegation till den mellanstatliga
regeringskonferensen, hävdar att rådets medlemmar har enats om att i det nya fördraget
införa en bestämmelse som gör det möjligt att förse tredje länder med personuppgifter om
EU-medborgare.
Ett sådant beslut tas i så fall helt ovanför medborgarnas huvuden, utan att informera dem
det minsta, och strider mot den åsikt som Europaparlamentet förde fram i sin resolution
P6_TA(2007)0347 om överenskommelsen mellan EU och USA avseende överförande av
personuppgifter om flygpassagerare. Vad anser kommissionen om ett eventuellt införande
av en sådan här bestämmelse i det nya fördraget? På vilket sätt kommer den att ge uttryck
för sin eventuella motsatta åsikt?
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . – (EN) Det nya fördraget, som vi redan
har kommit överens om men ännu inte undertecknat, innehåller inte någon allmän
bestämmelse som gör det möjligt att lämna ut EU-medborgares personuppgifter till tredje
land. I artikel 15a i det nya fördraget garanteras rätten, den allmänna rätten, till skydd av
personuppgifter. Artikel 24 handlar om tillämpningen av denna allmänna rätt och
bearbetningen av data i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det innebär att överföringen av personuppgifter till tredje land bygger på de allmänna
principerna eller relevanta bestämmelser i direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer
med avseende på behandling av personuppgifter, särskilt artiklarna 25 och 26.
Personuppgiftsdirektivet gäller fortfarande. Enligt artikel 25 i det direktivet är det endast
tillåtet att överföra personuppgifter om tredjelandet garanterar en adekvat skyddsnivå. I
artikel 26 i samma direktiv anges bestämda och uttryckliga villkor för andra fall då det är
möjligt att överföra personuppgifter till tredje land. Rambeslutet om skydd av
personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete
kommer att vara ett annat mycket användbart dokument.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vi avlade ett löfte. Vi lovade att i överenskommelse med parlamentet anta ett rambeslut
om skydd av personuppgifter senast i december. Jag är övertygad om att vi kommer att
uppnå detta mycket viktiga politiska resultat. Varför? Jo, för att det portugisiska
ordförandeskapet verkar vara fast beslutet att nå målet och det verkar finnas en övergripande
enighet bland medlemsstaterna. Ni vet kanske att vi diskuterade rambeslutet om skydd av
personuppgifter vid det senaste formella mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor). Jag ser
naturligtvis mycket gärna ett nära samarbete med parlamentet, ännu närmare än tidigare,
i den här frågan under de kommande veckorna. Jag anser att vi har ett gemensamt mål,
nämligen att se till att rambeslutet antas före slutet av december.
Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot!
Ni har med era juridiska kunskaper elegant kringgått fördragsartiklarna.
Jag ber er att ge ett tydligare svar på min fråga. Håller kommissionen med om att
Europaparlamentets tydliga ståndpunkt och den relevanta resolutionen nonchaleras i de
berörda rådsbesluten? Försvagar inte detta skyddet av medborgarnas personuppgifter, och
är det inte ett försök att kringgå EG-domstolens kontroll?
Min fråga är enkel. Har EG-domstolen, på grundval av rådets beslut, en möjlighet att ändra
detta rådsbeslut, som antagits enligt artikel 24?
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . − (IT) Fru talman, mina damer och herrar!
Som ni är väl medvetna om är det övergripande syftet att garantera rätten till skydd av
personuppgifter. Artikel 24 är ett undantag, med andra ord fastställs det i artikeln att en
särskild roll gäller inom ett visst område och för vissa typer av information och data. Enligt
min mening betyder detta absolut inte att inga garantier gäller om den allmänna principen
överträds, eftersom den allmänna principen uppenbarligen inte har åsidosatts. Det är
motiverat med ett undantag från den normala behandlingen eftersom vi talar om den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Jag upprepar emellertid att jag anser – och
i det här skedet är detta enbart min personliga tolkning eftersom fördraget inte har
undertecknats eller ratificerats ännu – att om det finns enstaka undantag från en allmän
regel betyder inte det att rättigheten upphävs. Undantagen kan reglera hur denna rättighet
kan utnyttjas, men det är ju en helt annan fråga.
Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Kommissionsledamot Frattini! Ni är förstås väl medveten
om att ledamöterna av parlamentet, särskilt ledamöterna i utskottet för medborgerliga frioch
rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, blir alltmer, inte mindre, missnöjda med
utvecklingen när det gäller överföring av data utan adekvat dataskydd och utan något
medbeslutandeförfarande eller verklig parlamentarisk granskning, inte heller av nationella
parlament. Jag är också rädd att vi förlorar en del i förtroende, eftersom vi anser att
kommissionen och medlemsstaterna nästan gynnas av lösa och vaga överenskommelser
om den transatlantiska dimensionen.
Vad kan ni göra för att försäkra oss om att vi inte befinner oss på ett sluttande plan, där
data som överförs i säkerhetssyfte i själva verket bara kommer att användas för profilering
och aldrig kommer att omfattas av dataskyddsgarantier?
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande . – (EN) Som ni vet mycket väl har jag
tidigare försökt att ta mig an personliga initiativ ur ett politiskt perspektiv, även om jag i
vissa fall inte hade rådets formella tillåtelse att göra det. Jag pratar om att förse er med vissa
dokument, delar eller uppgifter utan att först formellt rådfråga rådet.
133

134
SV
Jag förstår er oro mycket väl. Jag kan dock inte agera på egen hand. I vissa fall behöver jag
tillstånd och i vissa fall samförstånd. Jag kan upprepa något som jag en gång sa till utskottet
för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Jag är beredd att
samarbeta med parlamentet i en politisk samrådsprocess, även om fördraget ännu inte har
undertecknats eller ratificerats. Jag talar om ett politiskt samråd i det avseendet att vi kan
fundera på att gå vidare som om fördraget har trätt i kraft. Det är uppriktigt sagt min
politiska och personliga ståndpunkt, eftersom jag inte är så säker på, och inte vet, om rådet
skulle dela den ståndpunkten.
Den principen skulle till exempel kunna tillämpas på antagandet av ett rambeslut om skydd
av personuppgifter som, enligt min åsikt, bör antas före december, efter nära samråd, inte
bara genom att få ett yttrande från parlamentet utan genom att beakta ändringsförslag,
förslag och formell och faktisk integration.
Är ni säkra på att rådet kommer att dela denna ståndpunkt? Jag är inte så säker, men jag
kommer att insistera på att försöka övertyga rådet om att gå vidare i den här riktningen.
Talmannen. – Vi har nu dragit över tiden med mer än vi var försenade med när vi började.
De frågor som inte har hunnits med kommer att besvaras skriftligen (se bilaga).
Frågestunden är härmed avslutad.
Europaparlamentets överläggningar
19. De politiska gruppernas sammansättning: se protokollet
20. Tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares rätt att fritt röra
sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (ingivna resolutionsförslag):
se protokollet
(Sammanträdet avbröts kl. 19.50 och återupptogs kl. 21.05.)
ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman
21. Boeings (Förenta staterna) klagomål mot Airbus (EU) inom WTO (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är kommissionens uttalande om Boeings (Förenta staterna)
klagomål mot Airbus (EU) inom WTO.
Louis Michel, ledamot av kommissionen . − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Det
är viktigt att notera att ni bjöd in kommissionen hit i dag för att diskutera tvisten mellan
Förenta staterna och Europeiska unionen om det stöd som lämnats av de berörda
regeringarna till Airbus och Boeing.
Det har skrivits spaltmeter om dessa frågor, så låt oss börja med att sammanfatta
grundläggande fakta. Vad är sakfrågan? Den amerikanska regeringen hävdar att pengar
som de berörda EU-regeringarna har investerat i Airbus utgör en överträdelse av WTO:s
bestämmelser om stöd. I oktober 2004 drog sig Förenta staterna, utan förvarning, ur ett
bilateralt avtal som hade ingåtts med EU 1992, enligt vilket den här typen av stöd var
uttryckligen tillåtet, och USA bestämde sig för att väcka talan i WTO.
EU konstaterade att Förenta staterna föredrog en rättstvist i stället för förhandlingar och
uppmanade för sin del WTO att förklara det stöd som USA beviljat till Boeing för olagligt.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Var står vi nu, tre år senare? Trots flera försök att lösa tvisten i godo under de senaste åren
har parternas meningsskiljaktigheter förhindrat detta.
Förenta staterna har förnekat att man ger stöd till Boeing, och har förklarat att det är ett
förhandsvillkor att EU upphör att ge Airbus det stöd som tidigare lämnades enligt systemet
med återbetalningspliktiga lån innan några förhandlingar kan inledas.
Ni inser säkert att det är omöjligt att skapa en rättvis och stabil grund för en förhandlad
lösning under dessa omständigheter. För några veckor sedan avvisade Boeing offentligt
den senaste fredstrevaren, om jag kan kalla den för det, från Airbus. Det var den 18 oktober.
Vi tvivlar därför på att tvisten kan lösas vid förhandlingsbordet inom överskådlig framtid.
Detta innebär att vi kommer att fortsätta att försvara EU:s stöd till Airbus inom WTO, ett
stöd som har gett luftfartssektorn möjlighet att bli mer innovativ och har lett till att flygets
säkerhet och effektivitet har ökat.
Det är viktigt att notera att Airbus har betalat tillbaka 40 procent mer än det har mottagit
från EU-regeringarna sedan 1992, och faktiskt har betalat tillbaka över 7 miljarder euro.
Vi hoppas därför att tvistlösningspanelen kommer att visa att de relativt blygsamma belopp
som EU har beviljat i form av stöd till forskning och utveckling och återbetalningspliktiga
lån inte har någon inverkan på Boeings konkurrenskraft.
Ni kan säkert bedöma situationen själva: Boeing har just meddelat att företagets nya B787
Dreamliner sedan lanseringen har blivit det mest kommersiellt framgångsrika planet i
historien. Det kan mycket väl vara det mest framgångsrika planet, men det kanske även är
det allra tyngst statsstödda.
Före en WTO-prövning i september i år lämnade vi vad vi ansåg vara solida bevis för det
stöd som Förenta staterna beviljade Boeing för det flygplanet. Vi visade i synnerhet att detta
finansiella stöd uppgick till sammanlagt 24 miljarder US-dollar från de federala
myndigheterna och vissa delstater, inklusive 16 miljarder US-dollar från Nasa och
försvarsdepartementet i form av stöd till forskning och utveckling inom luftfartssektorn,
som gav Boeing möjlighet att utveckla toppmodern flygteknik och expertis helt utan
kostnad. Dessutom beviljades olagliga statliga stöd som var utformade enbart till Boeings
fördel, särskilt i staten Washington, där Boeing mottog stöd på totalt 4 miljarder US-dollar,
men även i Kansas, genom ”Boeing-obligationer” och i Illinois. Den tredje faktorn är de
olagliga exportbidrag som Boeing fortsätter att motta enligt lagstiftningen om FSC/ETI
(Foreign Sales Corporation and Extraterritorial Income Exclusion), trots att WTO har
olagligförklarat dem vid flera tillfällen.
När WTO väl har fattat sitt beslut, vilket förmodligen blir under 2008, är det mycket
sannolikt att det inte blir slutet på historien. Båda parterna kommer att ha möjlighet att
överklaga, vilket kan leda till att processen drar ut till 2009. Efter det att WTO har fattat
sitt beslut i de två ärendena anser vi att det skulle vara vettigt att diskutera hur följderna av
beslutet ska hanteras med Förenta staterna, men vi kan naturligtvis inte vara säkra på att
detta leder till förhandlingar i egentlig mening.
Sammanfattningsvis anser kommissionen att en förhandlad lösning skulle leda till den
nödvändiga långsiktiga lösning som marknaden behöver för att säkra en vettig och rättvis
konkurrens inom luftfartssektorn i framtiden. Om inte detta lyckas kommer kommissionen
att fortsätta att bestämt och energiskt försvara EU:s intressen i WTO.
135

136
SV
Europaparlamentets överläggningar
Rättvis konkurrens ligger trots allt inte bara i Airbus intresse, utan är även viktigt för
leverantörerna, flygbolagen och deras kunder, som måste kunna dra nytta av sund
konkurrens mellan de två stora civila flygplanstillverkarna.
Konkurrensen mellan Airbus och Boeing bör ske på marknaden. Vi räknar med att det blir
en hård, men även rättvis och ansvarsfull konkurrens. Så är emellertid inte fallet om den
amerikanska konkurrenten försöker framställa några av våra medlemsstater som, och jag
citerar, ”opålitliga affärspartner inom flygsektorn och en säkerhetsrisk för USA:s militära
beredskap”, eller försöka få igenom lagstiftning i den amerikanska kongressen för att
blockera medel för förbättringar av amerikanska flygplatser för att kunna ta emot A380.
Detta slags kampanjer är skadliga för de transatlantiska förbindelserna och opassande för
ett företag som framställer sig som en global (och ibland även europeisk) aktör, närhelst
det passar deras syften.
Det budskap som vi emellertid vill att ni ska ta med er hem i dag är att både EU och USA
har gjort en insats på officiell nivå – vilket de har lyckats med enligt min åsikt – för att se
till att tvisten inte skadar partnerskapet mellan EU och USA i det bredare sammanhanget.
Vi har för avsikt att se till att så även blir fallet i fortsättningen och vi förlitar oss på att den
amerikanska regeringen kommer att göra detsamma genom att se till att
Airbus/Boeing-tvisterna inte påverkar något av företagens förmåga att konkurrera på
rättvisa villkor i offentliga upphandlingar. Det är särskilt viktigt att det inte får förekomma
några konkurrenshämmande åtgärder i lagstiftningen eller den verkställande politiken
som skulle kunna begränsa EU-företagens möjligheter att konkurrera inom den löpande
amerikanska upprustningen av tankflygflottan.
Vi vill betona den viktiga roll som Europaparlamentet och de nationella parlamenten kan
spela i de berörda länderna för att övervaka situationen. Era interparlamentariska kontakter
kommer att vara mycket värdefulla för att förmedla detta budskap inom EU och kanske
även på andra sidan Atlanten.
Christine De Veyrac, för PPE-DE-gruppen . – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot,
mina damer och herrar! Jag talar även för Tokia Saïfi, som är ledamot av utskottet för
internationell handel.
Boeings klagomål mot Airbus i WTO gör att Boeing framstår som en dålig förlorare. Denna
industrikoncern dominerade marknaden i årtionden. Sedan i början av detta årtionde,
sedan 2003–2004, har Airbus gått om Boeing. Vem skulle kunna ha föreställt sig det för
20 år sedan? Exakt vid den tidpunkten kommer Boeings klagomål till WTO. Klagomålet
är orimligt eftersom den amerikanska tillverkaren alltid har dragit fördel av betydande
militär forskning och utvecklingsprogram från Pentagon eller Nasa. Mycket av tekniken
användes först i militära flygplan och Boeing drar nytta av fri tekniköverföring från den
militära till den civila sektorn, precis som det även drar nytta av flera skattelättnader från
den amerikanska regeringen.
Vad mottar den europeiska tillverkaren Airbus? I stället för stöd får Airbus
återbetalningspliktiga lån som, vilket framgår av namnet, måste återbetalas. Som
kommissionsledamoten påpekade återbetalas de inte bara, utan de återbetalade beloppen
överstiger stort det ursprungliga lånet eftersom lånen beror på antalet sålda flygplan och
praktiskt taget alla Airbus-flygplan har varit framgångsrika. Så kommer det säkerligen att
förbli i framtiden också, eftersom beställningarna av A380 och A350 har rullat in den
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
senaste tiden. Dessutom drivs detta system öppet och offentligt, med fullständig insyn.
Airbus drar inte nytta av några dolda stöd.
Herr kommissionsledamot, jag talar för mina kolleger i Europaparlamentets tvärgrupp
om luftfart och för mig själv när jag påpekar att vi kommer att bevaka denna fråga noggrant,
mycket noggrant faktiskt. Vi förväntar oss – och ni har gett oss försäkringar i detta avseende
– att ni kraftfullt försvarar denna europeiska tillverkares ekonomiska intressen. Varken EU
eller Förenta staterna får försöka övertrumfa varandra i WTO, utan bör i stället sammanföra
partnerna i bilaterala förhandlingar för att lösa sina meningsskiljaktigheter.
Erika Mann, för PSE-gruppen. – (EN) Som ni vet försvarar EU för närvarande Airbus i en
talan i Världshandelsorganisationen som Förenta staterna har väckt för Boeings räkning.
I det här skedet av tvisten anser jag att det är viktigt att samla stöd för EU:s ståndpunkt och
mot Förenta staternas ståndpunkt.
Jag bör börja med att säga att hela den här tvisten uppstod för att Boeing inte längre ville
delta i ett gemensamt överenskommet internationellt avtal mellan Förenta staterna och
EU – ett avtal som tillät vissa former av statligt stöd till både Airbus och Boeing, de enda
två producenterna av stora civila flygplan i världen. Som mina kolleger vet är sådana avtal
den bästa grunden att bygga förbindelser mellan nationer på. Nationerna är skyldiga att
uppfylla sina skyldigheter enligt dessa fördrag. Airbus har gjort det. EU har gjort det. Tyvärr
har Förenta staterna inte gjort det.
Airbus och EU har hela tiden följt andemeningen och avsikten i det bilaterala flygplansavtalet
från 1992. I elva år blomstrade konkurrensen mellan Airbus och Boeing, vilket resulterade
i viktiga genombrott inom kommersiell flygteknik och flygdesign som har lett till säkrare,
effektivare och miljövänligare flygresor. Boeing bestämde sig dock för att man inte längre
ville uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet. I stället anklagade de med Förenta staternas
hjälp Airbus för att ta emot så kallade ”olagliga subventioner” – precis det statliga stöd som
Boeing från början gick med på i avtalet från 1992.
Som många av mina kolleger vet är Airbus finansiering med hjälp av offentliga lån ett
målinriktat sätt att använda en regerings begränsade forskningsresurser som inte snedvrider
handeln. Det ger staten en skälig avkastning och förser marknaden med innovativa
produkter, vilket gynnar alla. Enkelt sagt är de europeiska statliga medlen för forskning
och utveckling begränsade, de ska betalas tillbaka och de påverkar inte Boeings förmåga
att konkurrera.
Eftersom Boeing tillverkar både civila och militära flygplan åt Förenta Staterna gynnar den
amerikanska statens stöd till Boeings militära kontrakt inom forskning och utveckling
samtidigt den teknik som idag används i Boeings kommersiella flygplan. Boeings nuvarande
kunskap om kompositmaterial, som används flitigt i dess nya 787 Dreamliner, härstammar
– enligt Boeings egen uppgift – från arbetet med att utveckla V-22, F-22, B-2 och Joint
Strike Fighter.
Det federala stödet ersätts av amerikanska delstaters och lokala myndigheters stöd till
Boeing i form av skattelättnader, förmånliga fastighetsrenoveringar och förbättringar av
lokal infrastruktur som är avsedda att trygga företagets etablering och sysselsättningsbas
i utvalda amerikanska städer. Samtidigt som Boeing är emot Airbus återbetalningspliktiga
stödprogram har man inga problem med att Boeing har identiska program i Japan. Jag
lyfter inte fram de här frågorna för att antyda att det stöd som Boeing får (som är
återbetalningspliktigt i Japan men inte i Förenta staterna) på något sätt är värre än de
137

138
SV
Europaparlamentets överläggningar
europeiska återbetalningspliktiga lån som Airbus får. Jag nämner stödet till Boeing för att
visa att båda sidor i själva verket tar emot någon form av statligt stöd från nationer som
vill vidmakthålla sina världsledande positioner inom luftfarten. Samtidigt som Boeing har
tagit emot statligt stöd försöker man neka EU liknande stöd.
Jag anser att vi bör be kommissionen att uppmana Airbus och Boeing att utarbeta ett
långsiktigt avtal som resulterar i ett stabilt klimat där båda sidor kan konkurrera och
utveckla toppmoderna flygplan under lång tid framöver. Ett uppehåll på sex månader i
WTO-fallet kanske skulle ge de båda företagen tid att ta fram nya regler. Det här är vår
möjlighet. Vi kan älta det förgångna eller blicka framåt.
Jorgo Chatzimarkakis, för ALDE-gruppen . – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot!
För många observatörer börjar WTO-tvisten mellan Airbus och Boeing verka som en
oändlig historia. Jag är glad över att ni åtminstone har visat oss ett ljus i slutet av tunneln.
För att kunna bedöma den nuvarande situationen och komma med en politisk
rekommendation om hur vi bör gå vidare är det enligt min mening värt att gå igenom
bakgrunden till tvisten och dessa två flygjättars ekonomiska utveckling ytterligare en gång.
Upphovet till den nuvarande situationen kan framför allt sökas i den kraftiga ökningen av
den internationella luftfarten i kombination med en stark konkurrens mellan
luftfartsföretagen sedan det tidiga 1990-talet. Jag vill i detta sammanhang återigen gratulera
kommissionen till de resultat som den har åstadkommit på detta område. Om inte den
gemensamma marknaden för luftfartsindustrin hade inrättats på 1990-talet och om vi inte
hade avtal på EU-nivå med tredjeländer, skulle EU:s luftfartsföretag aldrig ha kunnat bli så
konkurrenskraftiga – och följaktligen framgångsrika.
Konkurrensen var emellertid hård och några flygplanstillverkare föll bort. Efterfrågan på
alltmer ekonomiska, säkrare, snabbare och modernare flygplan nådde enorma dimensioner
på 1990-talet, vilket ledde till att det endast fanns två framgångsrika företag kvar i branschen
till slut: Airbus och Boeing. Verkliga alternativ till dem finns nu endast i den regionala
flygsektorn och inom affärsflyget. Jag är stolt över att Airbus har lyckats förnya sig som
ett EU-företag.
Luftfarten är en oerhört viktig faktor för EU-ekonomierna, eftersom det ekonomiska livet
i allmänhet snabbt skulle rasa samman utan flyget. Bara det gör att de utvecklade
ekonomierna har ett mycket stort intresse av att se till att välfungerande
flygtransportalternativ finns tillgängliga för dem. Luftfartsindustrin tvingades inse detta,
men klarade inte av att hänga med i takten. Framför allt saknade den kapitalet och
garantierna för att kunna ta de enorma riskerna och utgifterna i samband med
utvecklingsprocessen.
Allteftersom dualismen mellan Boeing och Airbus intensifierades i industrin ökade
konkurrensen mellan dem, vilket var oundvikligt. Under perioder med svag efterfrågan i
världsekonomin har priskriget mellan Airbus och Boeing varit, och är fortfarande, intensivt.
För att försäkra sig om att denna strid inte skulle förvandlas till en tävling för att säkra det
största statliga stödet utformades ett banbrytande avtal redan i ett tidigt skede, 1992.
När det var svåra tider för Boeing 2004 bröt USA detta avtal och klagade inför WTO. EU
tvekade inte länge och gjorde samma sak. Boeing anmälde även saken till WTO. WTO:s
regler är mycket enkla, vi känner till dem och de har diskuteras här i parlamentet.
Enligt min mening måste båda sidor återvända till förhandlingsbordet. Båda sidor måste
erkänna att deras luftfartsindustri behöver stöd. Detta är särskilt viktigt om vi vill få bukt
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
med de ökande problemen med koldioxidsmitning, skydd mot bullerföroreningar och den
ökade flygtrafiken. I det avseendet går vi in på ett nytt tekniskt område, och riskerna för
finansiärerna är enorma. Jag vill varna EU:s företrädare för att utnyttja Airbus nuvarande
styrka som en ursäkt för att dra åt tumskruvarna på Boeing och USA alltför kraftigt.
För mindre än ett år sedan skulle vår debatt ha sett mycket annorlunda ut. Det är skälet till
att båda sidor nu behöver en genomförbar strategi. Åratal av tvister och kurragömmalek
kommer inte att hjälpa fram våra teknikanläggningar i utvecklingen. Men det är absolut
nödvändigt att vi går framåt. Nyckelordet – koldioxid – har redan nämnts.
Jag ber kommissionen att inte missförstå det jag säger. Det handlar inte om att låta USA
lura oss med dolda militära stöd och den korssubventionering som detta leder till. Vi måste
uppmana amerikanerna att spela ett ärligt spel. Jag är säker på att vi kan nå en ömsesidigt
godtagbar lösning sedan.
Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen . – (PL) Fru talman! När jag talar för
gruppen Unionen för nationernas Europa om ärendet i WTO om Boeings klagomål mot
Airbus, vill jag uppmärksamma det faktum att den bittra rivaliteten mellan dessa två
ekonomiska och politiska maktcentrum på varsin sida om Atlanten har pågått i många år.
Jag talar naturligtvis om Förenta staterna och Europeiska unionen.
Det kommer knappast som en överraskning för någon att debatten inriktas på allt
modernare delar av ekonomin. Luftfartssektorn är ett exempel på just ett sådant område.
Det är inom den sektorn som nya material utvecklas och testas, tillsammans med nya
tekniker för att tillverka dem, nya konstruktionslösningar och även ny automatik, mätning
och kommunikationssystem. Ny teknik utvecklas för påskyndad testning av komponenter
och man planerar även tillförlitlighetsbedömningar.
Det är självklart att de enskilda ländernas regeringar och även EU måste anstränga sig på
alla sätt för att stödja dessa tillverkningssektorer, i förhoppning om att det blir möjligt att
utnyttja de avancerade lösningar som tas fram inom hela ekonomin. Eftersom båda parterna
i tvisten direkt eller indirekt lämnar finansiellt stöd till sina industrier finns det bara en
förnuftig lösning, nämligen bilaterala förhandlingar och att enas om en gradvis minskning
av de stöd som lämnas av båda parter.
De ärenden som behandlas genom skiljedomsförfarande inom ramen för WTO kan pågå
i åratal och kan bli mycket kostsamma. Det är faktiskt så allvarligt just nu att den slutliga
lösningen kan hota båda Boeings och Airbus överlevnad.
Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) De förklaringar som kommissionen har
lämnat bekräftar att Förenta staternas liberalism framför allt är en exporthandelsvara. Det
står klart att vi inom detta område, som så många andra, ofta låter det gå så långt att vi till
slut gräver vår egen grav.
De amerikanska och japanska regeringarna stöder kraftigt Boeing genom militära
beställningar och offentlig och offentlig-privat forskning. Som det redan har påpekats
kommer Boeing 787 därför att bli det att bli det mest statsstödda flygplanet i historien.
Kommissionen måste ständigt försvara Airbus i WTO. Det är kommissionens skyldighet
och medborgarna kommer att bedöma kommissionen efter resultaten.
Airbus utnyttjar systemet med återbetalningspliktiga lån. Det är ett lämpligt och effektivt
system. Genom systemet garanteras att Airbus inte faller offer för finansmarknadernas
makt och att staterna inte förlorar de pengar de investerar i luftfartssektorn. Systemet måste
139

140
SV
Europaparlamentets överläggningar
kompletteras med en starkare flygteknikforskningssektor för att matcha EU:s insatser med
Förenta staternas. Detta är absolut avgörande för vår konkurrensförmåga, både i dag och
i morgon.
I själva verket skulle det inte finnas någon luftfartsindustri utan omfattande offentliga
interventioner och stöd. Den inkompetens och svaghet som flygplanstillverkaren EADS
två största privata aktieägare har visat är ett bevis på detta, och problemen med Galileo är
likaså ett tydligt tecken. Jag är fast övertygad om att det enda sättet att säkra Airbus framtid
är att omvandla EADS till det första majoritetsägda offentliga företaget på EU-nivå. Detta
framtidsförslag lyftes även fram av flera fackföreningsrepresentanter vid den utfrågning
som min grupp anordnade den 28 mars.
Vi anser att Airbus ledning omedelbart måste dra tillbaka Power 8-planen, vars enda syfte
är att se till att industrimodellen för Airbus blir identisk med Boeingmodellen. Denna
modell orsakar emellertid problem för Boeing, vilket åskådliggörs av de mycket allvarliga
svårigheter som Boeing har med industrialiseringen av sin 787 Dreamliner. EU behöver en
stark luftfartsindustri som skapar arbetstillfällen. För att åstadkomma detta måste EU se
till att arbetstagarna har omfattande befogenheter att vara med att påverka sina företags
strategier.
Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Tvisten mellan Boeing och Airbus
visar på en stor skillnad i de respektive företagens kommersiella policy och leder till allvarliga
ekonomiska följder. Vi får emellertid inte överdramatisera situationen. Tvisten är hur som
helst långt ifrån de bilaterala kommersiella striderna från det förgångna. Det som gör tvisten
problematisk är att den uppstod efter det att Förenta staterna ensidigt hade upphävt den
bilaterala avtalsramen. Detta utlöste i sin tur motiverade högljudda protester från EU om
Förenta staternas stöd, som strider mot WTO-reglerna. Oavsett hur befogade de två sidornas
argument är står det klart att svängningen i marknadsandelarna till förmån för Airbus,
vilket har gjort att Boeing förlorat konkurrensfördelar, har politiserats starkt. Detta utlöste
en automatisk försvarsreaktion från den amerikanska administrationen, som vände sig till
WTO:s tvistlösningsmekanism.
EU har helt rätt eftersträvat en förhandlad lösning för att förhindra att tvisten trappas upp
så till den grad att det blir omöjligt att förhandla. Det har emellertid inte kommit något
gensvar på det. Jag hoppas att det gör det eftersom tvisten är allvarlig och den intensiva
politiseringen utan tvivel kommer att sätta stabiliteten i WTO-systemets behörighet på
prov. I detta fall kan lösningen av tvisten mycket väl leda till att WTO:s trovärdighet och
internationella ledarskapskvaliteter stärks ytterligare, eftersom WTO gör mycket mer än
att bara utjämna handelskrafter och avväga intressen.
Resultatet av tvisten förväntas få omfattande återverkningar på de två parternas ekonomier
och påverka anställningsvillkoren, handelsbalansen och den tekniska utvecklingen. Vi har
höga förhoppningar på en lösning av tvisten.
Kader Arif (PSE). - (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag välkomnar denna debatt och att kommissionen har kommit hit till parlamentet för att
diskutera rättstvisten mellan EU och Förenta staterna, som har pågått sedan 2004, när
Washington väckte talan i WTO mot de EU-stöd som beviljats till Airbus.
Inför denna attack måste EU, och särskilt kommissionen, visa beslutsamhet och övertygelse
för att försvara denna sektor av obestridlig ekonomisk vikt. Civilflygsektorn inom EU, där
Airbus är juvelen i kronan, är ett ansikte utåt för EU-samarbetet och EU:s tekniska expertis.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Efter det att den amerikanska kongressen har utlovat sitt fulla stöd till Boeing är det nu
kommissionens och hela EU:s skyldighet att komma med ett politiskt åtagande till Airbus.
Bara några veckor innan WTO:s tvistlösningspanel fattar sitt beslut anser jag att det är
mycket viktigt att EU upprepar sitt stöd för Airbus. Den här frågan handlar om mycket
mer än bara en konflikt mellan två flygjättar. Den påverkar vår förmåga att försvara en
särskild vision av EU:s åtagande till våra stora projekt och industrier. EU:s industripolitik
får inte enbart begränsas till konkurrenspolitiska frågor.
USA:s klagomål i WTO mot EU:s system för återbetalningspliktiga lån för luftfartssektorn
är enligt min åsikt både obefogat och förvånande. Det är ogrundat eftersom
återbetalningspliktiga mål per definition betalas tillbaka. Lånen återbetalas i en sådan
utsträckning att EU-staterna har fått avkastning på sina investeringar och sedan 1992 har
Airbus betalat tillbaka 40 procent mer än de belopp som lånades ut. Ett annat skäl till att
USA:s kritik är obefogad är att det enligt det bilaterala avtal som ingicks mellan EU och
Förenta staterna – som ensidigt bröts av USA 2004, vilket kommissionsledamoten påpekade
– var tillåtet att bevilja direkt och indirekt stöd till den civila luftfartssektorn.
Klagomålet är förvånande eftersom Förenta staterna anklagar Airbus för att vara
statsunderstött, trots att Boeing drar nytta av ett kvasimonopol med omfattande
utrustningsprogram från den amerikanska armén och Nasa och statligt stöd för militära
utvecklingsprogram. Till skillnad från det indirekta amerikanska stödet som inte återbetalas
och är oförenligt med bestämmelserna i SMC-avtalet och 1994 års GATT, kan systemet
med återbetalningspliktiga lån inte anses utgöra en överträdelse av WTO-reglerna.
Jag hoppas därför att kommissionen beslutsamt försvarar denna berättigade ståndpunkt.
I detta avseende, och med tanke på att den här frågan är ytterst viktig för framtiden för
EU:s luftfartssektor, undrar jag vilka särskilda argument kommissionen har för avsikt att
anföra för att försvara Airbus i WTO?
Jag vill också påpeka att både Förenta staterna och Europeiska unionen riskerar att hela
eller delar av deras offentliga stödmekanismer för luftfarten döms ut av WTO. För att
undvika detta hade parterna övervägt möjligheten till en uppgörelse i godo. Kan
kommissionen informera oss om den planerar att agera enligt den linjen, som nämnts?
Det är mycket viktigt att alla möjliga lösningar utforskas eftersom framtiden för tusentals
personer, företag och regioner i EU är beroende av luftfartssektorn och ett positivt resultat
av den här konflikten.
Vural Öger (PSE). - (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Airbus är en europeisk
framgångshistoria och en modell för EU-samarbetet. Airbus ger arbetstillfällen på sex
europeiska orter och sysselsätter sammanlagt 58 000 arbetstagare. I min hemstad Hamburg
arbetar 12 000 personer för Airbus. Tidigare har Airbus visat att EU-industrin med rätt
strategi kan konkurrera framgångsrikt på de tuffaste marknaderna med toppteknik. I tvisten
mellan det amerikanska företaget Boeing och EU-företaget Airbus anklagar båda sidor
varandra för att betala miljarder i stöd och klagade inför WTO 2004.
Detta kan ha negativa konsekvenser för de transatlantiska handelsförbindelserna, vilket
jag vill varna mot, men det är emellertid mycket viktigt att EU klargör att det finansiella
stöd som har lämnats till Airbus var förenligt med WTO-reglerna. Båda sidor har förklarat
att de är villiga att nå en lösning utanför WTO och ingå ett avtal på bilateral basis.
Som politiker måste vårt mål vara att undvika tvister om stöd i luftfartsindustrin. De två
företagens ekonomiska resultat får inte äventyras och det finansiella stödet bör främst
141

142
SV
inriktas på forskning, med ökad betoning på miljö- social- och naturligtvis
sysselsättningspolitiska aspekter. För att bevara EU-industrins konkurrenskraft är det även
viktigt att se till att Airbus behåller sin konkurrenskraft. Europaparlamentet måste försvara
rättvis konkurrens. Kommissionen måste agera eftersom vi alla har ett intresse av att se till
att EU är världens mest konkurrenskraftiga och kunskapsbaserade ekonomi till 2010.
Ekonomi- och sysselsättningspolitik kombinerat med en innovativ teknikpolitik, kommer
att spela en ytterst viktig roll för att nå det målet.
Louis Michel, ledamot av kommissionen . − (FR) Fru talman! Först och främst är jag säker
på att jag talar för kommissionsledamot Peter Mandelson när jag säger att vi är tacksamma
för ert samstämmiga stöd för det kraftfulla och berättigade försvaret av EU:s intressen i
denna fråga.
Två talare frågade sig om vi bör försöka återinleda vänskapliga förhandlingar. Jag kan
naturligtvis inte tala för kommissionsledamot Peter Mandelson, men jag kan säga att man
måste vara två för att kunna hålla vänskapliga förhandlingar i denna fråga. Kommissionen
är självklart beredd att förhandla vänskapligt, så länge förhandlingarna är öppna och förs
på likställda villkor, eftersom det resonemang som kommissionsledamot Peter Mandelson
har lagt fram är ytterst övertygande enligt min åsikt. Flera talare har sagt samma sak. Jag
anser att vi kan säga att vi har en stark position.
När det gäller maningarna till vaksamhet framgår det av kommissionens uttalanden och
min kollega kommissionsledamot Mandelsons sätt att hantera den här frågan på att vi är
ytterst vaksamma i denna fråga, av de befogade skäl som har anförts med stor övertygelse
under debatten. Ni kan därför räkna med kommissionen. Jag kommer självklart att
vidarebefordra ert starka stöd och krav på stark vaksamhet och stort engagemang i den
här frågan, som direkt påverkar EU:s ekonomiska intressen, till kommissionsledamot
Mandelson.
Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Europaparlamentets överläggningar
Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Boeing och Airbus har anklagat varandra för att
motta olagligt statligt stöd i åratal. Detta spel med ömsesidiga klagomål som nu undersöks
av WTO:s tvistlösningspanel fortsätter att underblåsa striden mellan världens två största
flygplanstillverkare. Om anklagelserna om direkta stöd bekräftas och erkänns, utgör detta
ett allvarligt hinder för det globala ekonomiska systemet och kommer att snedvrida den
fria marknaden, vilket i sin tur allvarligt kommer att skada det konkurrenssystem som har
fastställts av WTO. Vi försvarar att globalt system fritt från alla hinder, och detta handelskrig
stör den globala konkurrensen, som ska vara lojal och rättvis. Det är endast WTO:s behöriga
organ som kan komma med opartiska slutsatser.
Vi vet dock att Boeing vill skaffa sig en världsledande position, och detta klagomål får inte
utnyttjas för att försöka destabilisera Airbus. Denna handelstvist är känslig, men får inte
skada det transatlantiska samarbetet vid en tidpunkt när Doharundan har stannat av, och
vi hoppas därför på ett positivt resultat till årsslutet.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
22. Rapport om överläggningarna i utskottet för framställningar under 2006 (debatt)
Talmannen − Nästa punkt är ett betänkande av Carlos José Iturgaiz Angulo, för utskottet
för framställningar, om överläggningarna i utskottet för framställningar under
parlamentsåret 2006 (2007/2132(INI)) (A6-0392/2007).
Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman, mina damer och herrar!
Utskottet för framställningars arbete utgör en viktig möjlighet att ge oss en djupgående
förståelse för medborgarnas problem och klagomål i EU-frågor.
Dessa täcker många olika politikområden, men frågor som ofta kommer upp är
markplanering och miljöfrågor. Klagomålen gäller i stort sett alla medlemsstater och
kommer från många olika segment av civilsamhället, från enskilda medborgare till
internationella icke-statliga organisationer.
Föredraganden understryker, med all rätt enligt min mening, vikten av det arbete som
genomförs med de drygt tusen framställningar som inkommer till utskottet varje år. Jag
vill gärna nämna tre särskilda aspekter i betänkandet och resolutionen.
Den första aspekten är en ny utveckling: de besök som kommissionen gör till platser där
ett särskilt problem har uppstått. Dessa besök kan få stor uppmärksamhet i medierna och
ger helt klart ert arbete en högre profil. Förutom att uppdragen täcks av pressen och
medierna i allmänhet utarbetas mycket detaljerade rapporter som är av mycket hög kvalitet
enligt min åsikt. Jag anser att de är viktiga register över er verksamhet och de förtjänar
omfattande spridning. Ni som hade möjlighet att lyssna till radioprogrammen förra veckan
om utskottet för framställningars verksamhet insåg säkerligen hur viktigt det är att ni
anordnar en personlig utfrågning för dessa framställare i närvaro av alla berörda experter.
Det kostar mycket i tid och resurser, men jag är säker på att det skulle vara värt mödan.
Den andra aspekten som jag vill lyfta fram har alltid varit ett återkommande tema i
diskussionerna om dessa frågor, nämligen att medborgarna inger både en framställning
och ett klagomål om samma ämne som till och med är helt identiska, och som kan ge
upphov till ett överträdelseförfarande. I betänkandet anser parlamentet att kommissionen,
åtminstone under 2006, inte höll parlamentet så väl informerat som det hade önskat. När
det gäller den här frågan vet ni säkert redan att jag kommer att svara genom att hänvisa till
vårt nya meddelande om genomförandet av gemenskapsrätten, ”En europeisk union som
bygger på resultat”. Meddelandet innehåller åtaganden om öppenhet, fastställande av
prioriteringar, modernisering, bättre samarbete med de nationella myndigheterna och allt
man kan önska sig när det gäller dessa fall av dubbelarbete. Men det är inte allt. Vi har redan
börjat arbeta med ett dokument för att dra upp riktlinjerna för politiken. I dokumentet
kommer allt detta omsättas i praktiken på miljöområdet, som vad jag förstår av ert
betänkande är ett av de områden som ni är mest oroade över.
Min tredje och sista kommentar handlar mer om framtiden. Jag vill återigen försäkra er att
vi vill garantera bästa möjliga samarbete mellan parlamentet och kommissionen. Samarbetet
är ömsesidigt fördelaktigt. Systematiskt samarbete leder till att vi kan förbättra de tjänster
som vi erbjuder våra medborgare på alla områden. Det är vad vi alla vill, så låt oss försöka
se till att behandlingen av framställningar är exemplarisk.
Jag tackar föredraganden än en gång för att han har tagit upp den här frågan..
Carlos José Iturgaiz Angulo, föredragande . – (ES) Fru talman! Jag vill börja med att tacka
kommissionsledamot Stavros Dimas för hans kommentarer och funderingar och jag vill
143

144
SV
Europaparlamentets överläggningar
naturligtvis även tacka alla som har gjort det här betänkandet möjligt, däribland personalen
vid sekretariatet, alla mina kolleger som deltog i diskussionerna i utskottet och de som har
bidragit till att förbättra betänkandet genom ändringsförslag. Jag tackar er alla.
Jag lägger fram detta betänkande om överläggningarna i utskottet för framställningar under
parlamentsåret 2006 enligt artikel 192 i arbetsordningen. I betänkandet ges en överblick
över de viktigaste element som kännetecknade verksamheten inom utskottet för
framställningar under förra året. Utskottets prestationer lyfts fram och vi pekar även på
områden där det krävs ytterligare utveckling, eftersom vi naturligtvis måste fortsätta att
förbättra arbetet.
Av alla parlamentets utskott är det utskottet för framställningar som står närmast
medborgarna. De kan vända sig till utskottet antingen som enskilda individer eller i grupp,
och utskottet försöker finna de bästa lösningarna genom att behandla framställningarna
på ett öppet och effektivt sätt och se till att medborgarna får detaljerade svar på de frågor
som de tar upp.
Rätten att inge framställningar, som föreskrivs i artiklarna 21 och 194 i EG-fördraget, är
en viktig del av unionsmedborgarskapet, eftersom varje unionsmedborgare och varje fysisk
eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ska ha rätt att göra
en framställning till Europaparlamentet i frågor som hör till gemenskapens
verksamhetsområden.
Jag är därför glad över att kunna säga att statistiken än en gång visar ett stabilt flöde av
framställningar. Till exempel ingavs 1 032 framställningar 2005 och 1 016 under 2006.
Omkring en tredjedel förklarades otillåtliga. Det är även viktigt att påpeka att de centrala
intresseområdena för framställarna fortfarande är miljön samt fri rörlighet för varor,
personer och kapital.
Framställningar ger en viktig bild av tillämpningen av gemenskapslagstiftningen och vilken
verkan den har på enskilda individer. Genom sina framställningar påpekar EU-medborgarna
brister och svårigheter i införlivandet och tillämpningen, och de är fortfarande bäst lämpade
för att övervaka genomförandet av EU-lagstiftningen på nationell nivå.
Andelen otillåtna framställningar visar på ett ständigt behov av att höja allmänhetens
medvetenhet och ge EU-medborgarna bättre information om EU-rätt och EU-politik,
liksom deras legitima rätt att göra framställningar till Europaparlamentet.
Det krävs en gemensam insats på både EU-nivå och nationell nivå för att nå detta mål, men
den måste kompletteras med insatser från de olika nationella institutionerna i varje
medlemsstat.
När det gäller kommissionen vill jag även påpeka att utskottet för framställningar förlitar
sig på kommissionens sakkunskap när den undersöker de eventuella överträdelser av
gemenskapslagstiftning som framkommer i framställningarna.
Kommissionens rekommendationer förblir av avgörande betydelse för att fastställa det
lämpligaste svaret på framställarnas problem. Trots detta fortsatte och fortsätter utskottet
att uppmuntra kommissionen att undvika standardsvar och svar som är tämligen allmänna
och grundar sig på en sträng tolkning av dess befogenheter och på de uppgifter som
medlemsstaterna tillhandahåller.
Utskottet för framställningar påpekade återigen att det är viktigt att se till att medborgarnas
verkliga problem betonas mer i bedömningarna av framställningarna, och bad
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
kommissionen att genomföra oberoende undersökningar för att skapa utrymme för en
mer sammanhängande strategi för särskilda frågor.
Jag vill även påpeka att utskottet i sin dialog med kommissionen ständigt har betonat den
viktiga roll som framställningar spelar för att föra EU närmare medborgarna.
Det ska också sägas att utskottet och Europeiska ombudsmannen hade ett konstruktivt
samarbete, som bygger på kontinuerlig dialog och ömsesidig respekt för varandras
befogenheter och företrädesrätt, och två betänkanden lades fram.
Rainer Wieland, för PPE-DE-gruppen . – (DE) Fru talman! För det första vill jag än en
gång klaga på att just detta betänkande behandlas vid en så oläglig tidpunkt med tanke på
hur viktigt det är för allmänheten. Jag har totalt fem kommentarer till betänkandet.
För det andra behöver vi beslut om förfarandena för fördragsöverträdelser från
kommissionen. Herr kommissionsledamot, det är inte tillräckligt att ta fram ett dokument
som endast är avsett att uttrycka kommissionens egen åsikt, som är den exakta tolkningen,
utan det krävs verkliga förbättringar. Er uppgift är att fatta beslut om fördragsöverträdelser
som ni sedan offentliggör, om nödvändigt med påföljande rättsliga beslut eller domar.
För det tredje blir rådet mer politiskt. I och med att fler beslut fattas med
majoritetsomröstning tar rådet på sig ett mer övergripande ansvar, som medlagstiftare,
för sin lagstiftning och därmed även för verkställandet av den. Vi vill återigen betona att
vi därför varmt skulle välkomna ett mycket större deltagande från rådets sida i utskottet
för framställningars verksamhet, till exempel genom att det utse en överordnad tjänsteman
för att samordna frågor som rör framställningar.
Mitt femte och sista påpekande är att vi inte bara vill kritisera andra. Med detta betänkande
vill vi sända budskapet att vi själva, Europaparlamentet, måste förbättras. Det kan man
läsa om i punkterna 25 och 26. Vi behöver en bättre process i parlamentet. Vi behöver
lämpliga personalresurser, skäliga svarstider, bättre arbetsflöden, ett öppnare förfarande
för medborgarna, och vi behöver en bättre metod för att sålla bort oviktiga och otillåtliga
framställningar redan i ett tidigt skede så att vi kan inrikta oss på de tillåtliga och viktiga
framställningarna. I det sammanhanget har parlamentet tagit ett stort steg framåt genom
att inrätta en utredningskommitté, så vi är på god väg.
Proinsias De Rossa, för PSE-gruppen . – (EN) Fru talman! Jag stöder inte ändringsförslag
1 till punkt 15 och jag är förvånad att Sir Robert Atkins har satt sitt namn på det. Jag anser
att det undergräver utskottet för framställningar och ombudsmannens arbete och jag
uppmanar ledamöterna att rösta emot det.
Utskottet spelar en viktig roll när det gäller att föra unionen närmare medborgarna. Vi har
vid ett flertal tillfällen faktiskt lyckats få till stånd gottgörelse och skipa rättvisa både när
det gäller enskilda klagande och hela samfund. Medborgarna ser Europaparlamentet alltmer
som en viktig plattform för att försvara deras miljö, kvaliteten på dricksvattnet och deras
arkeologiska arv.
Det finns dock brister som vi måste ta itu med inom de mekanismer som utskottet och
kommissionen har tillgång till när det gäller att försöka få upprättelse och verkställa beslut
mot regeringar och lokala myndigheter som gjort sig skyldiga till vårdslöshet och, i vissa
fall, till att medvetet ha låtit bli att genomföra EU:s lagstiftning.
Några exempel: Motorvägsprojektet M30 i Madrid, som jag själv besökte för utskottets
räkning och där myndigheterna fortfarande inte genomför de överenskomna åtgärderna
145

146
SV
Europaparlamentets överläggningar
för att komma tillrätta med sina överträdelser av EU:s lagstiftning, ett liknande fall om
lettori i Italien, som frustrerat har försökt skipa rättvisa i över 20 år, och de otillräckliga
lagarna och förfarandena för att skydda dricksvattnet och det arkeologiska arvet i Irland.
Jag anser att vi som ett utskott för framställningar och som union är skyldiga framställarna
att åtminstone genomföra beslut som fattats mot regeringar och lokala myndigheter.
Kommissionsledamot Margot Wallström påpekade idag i parlamentet att en lag aldrig är
bättre än sitt genomförande. Det finns uppenbarligen många lagar på EU-nivå som inte
har genomförts ordentligt på nationell nivå och medborgarna kommer inte att ha förtroende
för EU förrän de har det.
Marian Harkin, för ALDE-gruppen . – (EN) Fru talman! Först av allt vill jag gratulera
föredraganden till ett utmärkt betänkande. Jag blev själv ledamot av utskottet för
framställningar för drygt ett år sedan och har sedan dess haft egen erfarenhet av utskottets
mycket värdefulla arbete.
Men hur ofta hör vi politiker talas om det demokratiska underskottet och hur ofta uppmanas
vi därför att närma oss medborgarna? Utskottet för framställningar är ett handgripligt,
konkret och praktiskt sätt att närma sig EU:s medborgare. Det finns ett väsentligt mått av
sanning i uttalandet att all politik är lokal och även om enskilda personer i hela EU-27
arbetar med de stora globaliseringsfrågorna, EU-utvidgningen, emigration, energiförsörjning
osv. sysslar de oftast med hur dessa frågor påverkar deras liv, familjer och samhällen. På
samma sätt oroar sig medborgarna över hur EU:s lagstiftning påverkar deras liv och
samhällen. Om de märker att EU:s lagstiftning tillämpas felaktigt eller orättvist vill de kunna
ta itu med situationen på ett relativt enkelt, smidigt och effektivt sätt.
Det är därför de vänder sig till utskottet för framställningar. Om deras framställning
godkänns vill de att den behandlas snabbt och effektivt och här stöder jag särskilt
föredraganden i punkterna 9, 10 och 12, där han uppmanar både kommissionen och
utskottet att förbättra punktligheten.
Jag håller även med föredraganden om punkterna 25 och 26, där han betonar att man
måste stärka utskottssekretariatet och hitta de ekonomiska resurser som behövs för att
fortsätta att utveckla ett programvarusystem för elektroniska framställningar.
Jag anser att utskottet för framställningar i högsta grad är en del av EU-institutionernas
ansikte utåt. Medborgarna kan vända sig till utskottet och göra sin stämma hörd, vilket är
en mycket viktig del av EU-medborgarskapet. Systemet måste dock fungera effektivt. Det
värsta av alla scenarier är om det inte gör det, eftersom medborgarna inte bara anser att en
felaktig eller orättvis tillämpning av EU:s lagstiftning påverkar deras liv negativt utan även
att det system som finns där för att stödja dem i själva verket sviker dem. Därför är ett
välfungerande och ordentligt finansierat utskott för framställningar som samarbetar väl
med kommissionen och rådet en förutsättning för att stödja och försvara EU-medborgarnas
rättigheter.
Jag stöder helt förslaget att förbättra medborgarportalens synlighet när det gäller rätten
att göra framställningar. Om medborgarna vet att de har rätt att göra framställningar och
räknar med att få ett rättvist och punktligt svar stärker vi EU:s lagstiftning, ökar dess
legitimitet och öppenhet och stärker Europeiska unionen.
Till sist vill jag säga till kommissionsledamoten att vi i enlighet med betänkandet måste få
utskottet att fungera bättre så att den underbara frasen ”närma sig medborgarna” kan bli
verklighet snarare än bara en ambition.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Marcin Libicki, för UEN-gruppen . – (PL) Fru talman! Jag vill hjärtligt tacka föredraganden
José Iturgaiz, ledamöterna av utskottet för framställningar och även utskottets sekretariat,
som leds av David Lowe, för det banbrytande arbete som de har genomfört under de tre
gångna åren av denna mandatperiod.
Utskottet för framställningar har behandlat alla möjliga frågor som bekymrade
EU-medborgarna och var viktiga för dem. Det har bland annat handlat om ingressen till
konstitutionsfördraget med hänvisningen till Gud och kristendomen, enskilda personers
konkurs i samband med Lloyds och Equitable Life och den katolska radiostationen Radio
Cope i Barcelona. Utskottet har även behandlat markanvändningsplaner för Valencia,
fordonsskatter, förbifartsleden i Rospuda-dalen i Polen, överträdelser av EU-direktiven på
Irland (Tara), och Orléans-förbifartsleden i Frankrike. Dessutom undersökte utskottet
verksamheten vid de tyska barn- och ungdomsmyndigheterna, den så kallade Jugendamt,
som det ingavs många klagomål om.
Som José Iturgaiz förklarade är utskottet för framställningar mycket viktigt för
EU-medborgarna. Det för EU-institutionerna närmare medborgarna och bidrar stort till
att informera allmänheten om hur EU-institutionerna egentligen fungerar.
David Hammerstein, för Verts/ALE-gruppen . – (ES) Fru talman,! Herr Iturgaiz, jag vill
tacka er för detta utmärkta betänkande.
Jag vill börja med att be talmannen att vidarebefordra den allvarliga oro som alla ledamöter
av utskottet för framställningar hyser när det gäller den totala personalbristen vid utskottets
sekretariat. Jag vill även be henne informera presidiet om att ledamöterna är mycket
bekymrade över detta, eftersom det är presidiet som ansvarar för att anslå tillräckliga
resurser till den ytterst viktiga uppgiften att upprätthålla en smidig kommunikation med
EU-medborgarna.
För det andra vill jag ta tillfället i akt när kommissionsledamot Stavros Dimas är här för att
påpeka att många framställningar rör miljöfrågor och att många av dessa kommer från
Spanien, och jag vill diskutera hur de kan behandlas bättre.
För det första fullgör kommissionen uppenbarligen inte sin roll som fördragens väktare
när den inte lyckas agera tillräckligt snabbt i många framställningar. Vi ställs vid många
tillfällen inför situationer där vi agerar in articulo mortis: med andra ord, när vi väl börjar
överväga överträdelseförfaranden är det redan för sent.
Dessutom måste vi, som några av mina kolleger har påpekat, se på den information som
lämnas av framställarna. Det har förekommit i allt för många fall, särskilt när det rör
Spanien, att framställningen inte har besvarats tydligt och man inte ens har försökt sätta
sig in i den information som har lämnats på allvar, till exempel framställningar om dagbrott
eller skidorter mitt i Natura 2000-områden.
Å andra sidan har kommissionen agerat exemplariskt i andra framställningar, och här kan
vi nämna ärendet med Rospuda-dalen i Polen. Trots detta är vi som sagt bekymrade över
att kommissionen i många fall kommer in i bilden alltför sent efter en uppenbar överträdelse
av miljölagstiftningen. Ett exempel på det är ärendet med huvudvägen 501 i den autonoma
regionen Madrid, där överträdelseförfarandet inleddes när arbetena redan hade avslutats.
Vi är också oroade över tillämpningen av direktivet om miljökonsekvensbedömningar
och direktivet om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. De tillämpas
147

148
SV
Europaparlamentets överläggningar
inte på lämpligt sätt i många länder, särskilt inte i Spanien, där projekten delas upp så att
direktivet inte blir tillämpligt.
Slutligen är tillämpningen av ramdirektivet om vatten fortfarande ytterst ojämn, och i vissa
fall som rör stora egendomar i Spanien har obligatoriska rapporter till och med utfärdats
mot den spanska regeringen, men kommissionen vägrar trots detta att vidta preliminära
åtgärder.
Talmannen. − Tack, David. Jag försäkrar dig om att jag kommer att vidarebefordrar din
begäran om mer personal till utskottet för framställningars sekretariat till presidiet.
Willy Meyer Pleite, för GUE/NGL-gruppen . – (ES) Fru talman! Det stämmer att ett av
de direktiv som överträds oftast är direktivet om miljökonsekvensbedömningar, som är
obligatoriskt för samtliga byggnadsarbeten och byggnadsplaner.
Vårt problem är helt enkelt att vi kommer in i bilden för sent efter det att framställningarna
har ingetts av medborgarna, när oåterkallelig skada redan har gjorts.
I Spanien har vi sett vissa ytterst negativa effekter längs hela vår kustlinje till följd av mycket
aggressiva byggprojekt. För närvarande byggs en återförgasningsanläggning mitt i El
Ferrol-flodens mynning, ett värdefullt område av gemenskapsintresse som ingår i Natura
2000-nätverket, och ingen miljökonsekvensbedömning har genomförts. Detta är den enda
återförgasningsanläggningen i Spanien som det inte har utförts någon
miljökonsekvensbedömning för, vilket ger upphov till bristande säkerhet och utgör en
överträdelse av tydliga direktiv.
Vi måste alla anstränga oss för att snabba på våra resultat så att medborgarna ser att deras
rättigheter inte överträds.
Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen . – (EN) Fru talman! Jag anser att utskottet för
framställningar är ett av de värdefullaste utskotten i parlamentet, om inte det värdefullaste.
Det är medborgarnas sätt att tala om för oss hur alla de lagar vi knåpar ihop i utskotten
påverkar dem eller inte påverkar dem. Utan den här feedbacken är vi dömda att arbeta i
ett vakuum. När det gäller att göra vårt arbete ordentligt saknas det dock någonting i
förfarandet, nämligen rådet och medlemsstaternas ständiga representation. Hur kan vi
hjälpa en medborgare som har en tvist med sitt land utan att landet i fråga är representerat
i utskottet för framställningar?
Den andra punkten jag vill ta upp rör en viss framställning. Irlands folk vände sig till
utskottet för framställningar med sammanlagt tre framställningar som handlade om vår
viktigaste, känsliga fornlämning, Tara, högsäte för de irländska kungarna och St. Patricks
hembygd. Utskottet för framställningar har svarat och begärt att förstörelsen ska upphöra.
Kommissionen har väckt talan mot de irländska myndigheterna, men innan någonting
händer kommer det förmodligen redan ha funnits en motorväg där i tre eller fyra år och
allt kommer redan att vara förstört. Det irländska folket kommer inte att komma över sin
besvikelse.
Simon Busuttil (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill gratulera min kollega, Carlos José
Iturgaiz Angulo, till ett utmärkt betänkande.
Jag har själv varit ledamot i utskottet för framställningar sedan årets början och jag måste
också medge att jag håller på att bli en ivrig anhängare av utskottet och dess viktiga uppgift.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Jag dristar mig dock till att säga att många av parlamentets ledamöter inte tillskriver utskottet
den vikt som det förtjänar, och detta bör förändras.
Om EU-medborgarskapet betyder någonting måste det vara att EU:s medborgare kan
försvara sina rättigheter och göra sina röster hörda, oavsett om de försvarar sig mot företag,
lokala eller regionala myndigheter, offentliga organ eller till och med sina egna nationella
regeringar. Den här rättigheten utövas bäst genom att rikta en framställning till
Europaparlamentet – en rättighet som erkänns som en grundläggande rättighet i fördraget.
Folk kan lita på att EU, och vi som företrädare för européerna, hjälper dem, förutsatt att
klagomålet rör rättigheter som omfattas av EU:s lagstiftning.
Jag skulle vilja säga att framställningen är en stor hyllning till EU och vad EU står för. Den
är också ett stort erkännande av medlemsstaterna, eftersom de har undertecknat ett fördrag
som ger medborgarna rätt att göra framställningar, trots att framställningarna ofta kan
användas som ett verktyg mot medlemsstaternas egna myndigheter. Jag uppmanar därför
på det bestämdaste EU:s medborgare att försvara sina rättigheter, att använda
framställningen som ett verktyg för att försvara sina EU-rättigheter. De som gör det kommer
säkert att inse att vi finns där för att hjälpa dem.
Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). - (PL) Fru talman! Europaparlamentet
mottog 1 016 framställningar 2006. I likhet med 2005 låg cirka en tredjedel av dessa
framställningar utanför EU:s verksamhetsområden och förklarades därför som otillåtliga.
Detta visar på behovet av att se till att medborgarna informeras ordentligt om EU:s och
EU-institutionernas ansvarsområden. I detta sammanhang vill jag betona att utskottet för
framställningar bidrar enormt till Europaparlamentets arbete när det gäller
kommunikationen med medborgarna och att främja insyn och ansvarsskyldighet i unionens
beslutsprocess. Samarbetet mellan utskottet för framställningar och Europeiska
ombudsmannen förtjänar också beröm.
Trots detta är det angeläget att rådet engagerar sig mer. Det är särskilt viktigt att en
överordnad tjänsteman utses för att samordna framställningarna, eftersom många av dem
omfattar känsliga politiska frågor som rör införlivandet av gemenskapsbestämmelser i
medlemsstaternas nationella lagstiftningar. Det enda sättet att uppfylla medborgarnas
förväntningar på snabba och effektiva svar på deras klagomål är att se till att
framställningarna behandlas snabbare och garantera samarbete mellan de olika
institutionerna.
Avslutningsvis vill jag tacka föredraganden för ett mycket väl utarbetat dokument.
Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag vill också gratulera föredraganden till
ett utmärkt betänkande. Jag vill samtidigt gratulera ordföranden för utskottet för
framställningar, dess ledamöter och sekretariat till det fantastiska arbete de utför.
Jag anser att utskottet för framställningar, trots parlamentsledamöternas ibland ganska
klena närvaro, är ett av de viktigaste utskotten, som utgör en länk mellan den vanliga
medborgaren och EU:s institutioner. Det tillhandahåller den mekanism som gör det möjligt
för våra väljare att komma närmare EU och för medborgarna att känna att EU:s institutioner
inte är anonyma och oåtkomliga byråkrater, utan att de också kan ställas till svars, och att
man kan ställa krav och rikta kritik mot dem som inte gör sitt jobb så bra som de borde.
Betänkandet visar viktigt nog att den löpande dialogen mellan utskottet för framställningar
och ombudsmannen och kommissionen har varit oerhört viktig. Dessvärre lämnar
149

150
SV
Europaparlamentets överläggningar
samarbetet med medlemsstaterna och rådet emellertid en hel del övrigt att önska och det
här är ett område där det verkligen behövs stora förbättringar.
Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Fru talman! Utskottet för framställningar bidrar på
ett ovärderligt sätt till kommunikationen mellan Europaparlamentet och medlemsstaterna,
vilket motsvarar samhällets förväntningar. Det är ett faktum att omkring 1 000
framställningar mottas varje år, cirka 2 500 dokument, och lika många dokument skickas
ut årligen. Denna direkta kontakt med Europaparlamentet är därför mycket viktig för
medborgarna i våra länder, och ger dem hopp om att deras problem kan lösas.
Detta innebär naturligtvis inte att författarna till framställningarna alltid har rätt. Det finns
skillnader i både åsikter och intressen. Genom utskottets undersökningar av
framställningarna blir det emellertid möjligt att få en överblick av de problem som bekymrar
samhället. Detta ger även möjlighet att förbättra lagstiftning som inte alltid är entydig eller
öppen, att undanröja juridiska kryphål och förhindra överträdelser eller felaktigt införlivande
av gemenskapslagstiftning.
Jag vill tacka utskottet för framställningar för resultatet av dess nyttiga arbete.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag är glad över att vara här för jag
anser att det arbete som utförs av utskottet för framställningar skiljer sig mycket från andra
utskotts arbete. Jag vill också gratulera föredraganden till hans arbete med betänkandet
som också skiljer sig mycket från andra betänkanden. Som ledamöter i utskottet antar jag
att vi, för att använda den där uttjatade frasen som jag inte tycker om, är ”nära medborgarna”.
Det tycker jag är mycket viktigt. De ringer till vårt kontor, de känner våra assistenter, de
ber om hjälp och vi hjälper dem. Vi hjälper dem och lägger fram deras framställningar för
parlamentet. Vi hanterar en lång rad olika frågor som innebär att ledamöterna måste utbilda
sig i alla de frågor som vi hanterar, allt från miljöfrågor till finansiella tjänster, eller vad det
nu kan vara.
Vi är det utskott som oftast träffar, hälsar på och har att göra med ”riktiga människor” –
vilket återigen är ett begrepp som jag inte tycker om att använda, men det är ett mycket
viktigt begrepp när vi talar här i parlamentet så sent på kvällen. Sanningen är den att vi i
stor utsträckning är beroende av att kommissionen återkommer till oss med svar. Jag måste
säga att svaren vid sammanträdena ibland är av bristfällig kvalitet, och kvantitet med för
den delen, att svaren i vissa fall, om än inte alltid, drar ut på tiden och att vi skulle kunna
utföra vårt arbete lite bättre. Jag stöder alla insatser och förslag i betänkandet om att göra
just det.
Jag anser dock att det är en viss typ av person som vänder sig till parlamentets utskott för
framställningar. Det finns många medborgare som skulle vilja göra det men som inte kan.
Vi har alltså att göra med människor som är mycket målmedvetna och som uppenbarligen
också är arga över det som händer i deras medlemsstat och de vill göra någonting åt det.
Jag ska ge er ett exempel, en soptipp vid namn Whiteriver i mitt eget land, i Co. Louth. Den
står på vår dagordning någon gång i framtiden, men bara hotet om att utskottet för
framställningar ska ta itu med frågan har resulterat i positiva åtgärder på plats. Ibland har
vi således effekt och vi kanske inte ens vet om det förrän framställningen överlämnas till
parlamentet.
Jag vill särskilt nämna Equitable Life från förra året, som var ett resultat av utskottets arbete.
När det gäller Equitable Life var det återigen mycket viktigt för oss att inte lova människor
mer än vad vi faktiskt kunde hålla. Det människor ville ha hjälp med var uppenbarligen
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
att få någon slags upprättelse i form av ersättning för sina förluster. Det kunde vi inte
åstadkomma och vi var mycket tydliga med att säga det. Jag tror dock att det var viktigt
att vi påpekade var ansvaret låg – och det låg hos den brittiska regeringen.
Jag tror också att det är viktigt att vi fortsätter att sätta press på dem som bär ansvaret för
Equitable Life, återigen de brittiska myndigheterna, att vidta åtgärder. En stor del av vårt
arbete är politiskt och handlar om att utöva påtryckningar och vi måste vara målmedvetna
för att åstadkomma resultat.
Jag vill säga följande, som jag också har sagt till mina kolleger i gruppen för Europeiska
folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater: För att vi ska kunna bli bättre på vårt
arbete anser jag att vi behöver en kvalitetskontroll av utskottets arbete som går ut på att
fråga framställarna när processen avslutats vad de tyckte om det arbete vi gjorde. Jag tycker
inte att vi ska vara rädda för det. Till sist vill jag säga, och det gör jag så snart jag får tillfälle,
att vi måste ta itu med European City Guide och det hoppas jag att vi gör.
Stavros Dimas, ledamot av kommissionen . – (EN) Fru talman! Jag vill tacka alla talarna i
den här mycket intressanta debatten för deras positiva inlägg. Jag håller med de flesta av
talarna, särskilt Mairead McGuinness, Ewa Tomaszewska och Marios Matsakis, som sa att
utskottet för framställningar är ett av de viktigaste utskotten och att det för EU:s medborgare
närmare EU:s institutioner. Jag håller helt med och jag är beredd att samarbeta så mycket
som möjligt för att bemöta EU-medborgarnas oro.
Jag vill besvara två huvudfrågor: hur man ska förena försiktighetsprincipen med behovet
av att ha bevis innan man anklagar en medlemsstat. Jag är medveten om de frågor som
David Hammerstein tog upp och jag vill säga att vi med rättsliga åtgärder endast kan bestrida
beslut som medlemsstaterna formellt har fattat i strid med EU:s lagstiftning. Kommissionen
kan inte väcka talan vid domstol baserat på en bedömning av medlemsstaternas avsikt.
Fram till dess att ett formellt beslut fattas finns det därför inget utrymme för rättsliga
åtgärder.
När det gäller frågan om snabba åtgärder måste kommissionen iaktta formföreskrifterna
i fördraget och i den mån det behövs rättsliga åtgärder se till att den har tagit fram rätt
argument och sammanställt erforderliga bevis. Det här kan ta tid. Trots det fick
kommissionen – jag själv faktiskt – i december 2006 för första gången EG-domstolen att
besluta om interimistiska åtgärder på miljöområdet som innebar att de olagliga jaktreglerna
i Italien upphävdes tills rättegången ägt rum. Den 18 april 2007 fick vi våra första
interimistiska åtgärder för ett infrastrukturprojekt.
Varje fall måste bedömas objektivt även om kommissionen, med stöd av Europaparlamentet,
nyligen har tagit initiativ som visar att förfarandet är värdefullt för att skydda miljön, till
exempel initiativen om den olagliga jakten i Italien, som jag nämnde tidigare, och om
Rospuda Valley. Detta bör inte användas som en rutinmekanism, utan endast tillgripas i
uppmärksammade fall där antagandet av interimistiska åtgärder kan ha en pedagogisk
effekt.
Avslutningsvis vill jag än en gång tacka föredragaren för ett mycket lärorikt betänkande.
Jag hoppas innerligt att det kommer att bidra till att synliggöra det arbete som utskottet
för framställningar utför och jag försäkrar er än en gång att kommissionen är fast besluten
att samarbeta med er alla.
Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.
151

152
SV
Europaparlamentets överläggningar
Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.
23. De regionala konsekvenserna av jordbävningar (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Nikolaos Vakalis, för utskottet för regional
utveckling, om regionala konsekvenser av jordbävningar (2007/2151(INI))
(A6-0388/2007).
Nikolaos Vakalis (PPE-DE), föredragande. – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot,
mina damer och herrar! Jag bad att få utarbeta det här betänkandet efter att ha upptäckt
följande: trots att jordbävningar har kostat 1,5 miljoner människor livet och skadat många
fler i hela världen under 1900-talet, trots att jordbävningar är den andra dödligaste
naturkatastrofen i världen och trots att jordbävningar var den fjärde vanligaste
naturkatastrofen i medlemsstaterna och kandidatländerna 2002–2007, reagerade vi i EU
endast med enstaka och indirekta åtgärder, och endast i samband med andra
naturkatastrofer.
Nu känner jag att jag har fått gehör och jag är nöjd med att mitt betänkande har antagits
av utskottet för regional utveckling och har stöd av alla politiska grupper.
Europaparlamentets budskap är tydligt: Vi, EU, varken kan eller får hantera problemet med
jordbävningar stötvis och indirekt i framtiden, vi måste inrikta oss på det som ett fristående
och separat problem och undersöka alla enskilda aspekter och komponenter.
I betänkandet uppmanar vi särskilt kommissionen att skyndsamt sammanställa ett
meddelande med en bedömning av de risker som jordbävningar medför, ta upp
förebyggande och hantering av jordbävningar, samt åtgärder för att hantera och avhjälpa
skadorna efter en jordbävning. Med andra ord måste meddelandet motsvara det om
översvämningar. Parlamentet förväntar sig att kommissionen, åtminstone inom ramen
för ett sådant meddelande, ser på ett antal förslag som vi kommer med i betänkandet.
För det första bör åtgärder för att skydda mot jordbävningar vara ett grundläggande krav
för finansieringen av infrastrukturer från strukturfonderna i framtiden, särskilt med tanke
på att jordbävningar hotar den övergripande ekonomiska och sociala sammanhållningen
i de drabbade regionerna. Jordbävningar är framför allt ett hot mot liv och lem,
infrastrukturerna, sysselsättningen, miljön, kulturarvet och turismen.
För det andra bör vi främja konstruktion av nya byggnader och underhåll och förbättring
av gamla byggnader och konstruktioner, vilket omfattar monument som inte uppfyller
standarderna för jordbävningståliga egenskaper.
För det tredje måste kommissionen öka anslagen till information till allmänheten och
utbildning av personer som arbetar med förebyggande av jordbävningar.
För det fjärde bör en europeisk strategi för forskning om jordbävningar tas fram. Här är
det viktigt att inte bara ta hänsyn till de sociala, utan även till de ekonomiska fördelar som
forskningen medför.
För det femte bör ett tekniskt protokoll för EU:s gemensamma åtgärder i händelse av större
jordbävningskatastrofer utarbetas, med särskild betoning på de centrala infrastrukturerna
för transport, energi, telekommunikationer och hälsa.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Till sist bör förslagen i Barnier-rapporten tas upp igen. En uppföljning av
Sarkozy-Karamanlis-förslaget om en europeisk civilskyddsstyrka bör även göras genom
ett lagstiftningsförslag – jag betonar ordet lagstiftning – från kommissionen.
Det betänkande som parlamentet ska anta i morgon innehåller specifika förslag. Vi – både
kommissionen och medlemsstaterna – vill bemöta dem omedelbart och vidta åtgärder
enligt varje parts ansvar.
Avslutningsvis vill jag tacka skuggföredragandena för deras utmärkta samarbete, och även
mina kolleger i alla politiska grupper, som har förbättrat mitt ursprungliga förslag genom
sina inlägg och ändringsförslag.
Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman, mina damer och herrar!
Kommissionen, och jag personligen, vill tacka föredraganden Nikolaos Vakalis för detta
ytterst informativa och värdefulla betänkande.
Jordbävningar är inte lätta att hantera. Beredskapen måste vara tillräcklig och lämpliga
åtgärder vidtas i förväg så att vi kan hantera de allvarligaste följderna.
År 2007 var ett viktigt år för utvecklingen av metoder för att hantera naturkatastrofer på
EU-nivå. Vi mobiliserade inte bara den största enskilda insatsen någonsin från EU:s
civilskyddsmekanism för att bekämpa skogsbränderna i Grekland, utan antog även två
nya lagstiftningsåtgärder om civilskydd: det finansiella instrumentet för civilskydd och en
reviderad europeisk civilskyddsmekanism. Dessutom kommer kommissionen, vilket den
meddelade i september och efter parlamentets resolution om skogsbränder och
översvämningar, att lansera ett speciellt initiativ för att förstärka EU:s kapacitet att hantera
naturkatastrofer.
Snabba och effektiva reaktioner på nödsituationer är självklart oerhört viktigt, särskilt vid
jordbävningsrisker, som är praktiskt taget omöjliga att förutse. Men även när oförutsedda
händelser inträffar både kan och måste en effektiv reaktion kompletteras med lämpliga
förebyggande åtgärder, till exempel system för tidig varning, för att begränsa eventuella
skador och få situationen under kontroll.
Av dessa skäl kommer kommissionen att ta fram ett komplett initiativ under 2008 för att
förbättra förebyggandet av katastrofer generellt.
Den tredje etappen i hanteringen efter reaktion och förebyggande vid katastrofer som
jordbävningar är återuppbyggnad. I detta sammanhang välkomnar jag parlamentets
uppmaning till rådet att stödja förslaget om solidaritetsfonden.
Det finansiella instrumentet för civilskydd ger en långsiktig finansieringsram för
civilskyddsåtgärder som t.ex. åtgärder för att hantera jordbävningar. Genom den nya
förordningen har de tillgängliga medlen nästan fördubblats. Kommissionen har också
särskilda planer för att hantera jordbävningsrelaterade frågor, och tack vare de medel som
parlamentet har anslagit till EU:s budget för 2006 stöder kommissionen redan
STEP-projektet. Det genomförs via ett partnerskap mellan Italien, Portugal och Tyskland
och syftar till att ta fram en rörlig analys- och administrationsenhet för hantering av
jordbävningar. Kommissionen stöder föredragandens krav på bättre samordning. Förra
sommarens händelser har visat att det, även om EU:s civilskyddsinsatser var imponerande,
fortfarande finns utrymme för förbättringar. På grundval av rekommendationerna från
Barnier-rapporten tar kommissionen nu fram färdiga civilskyddsenheter som består av
experter på katastrofhantering och som kan mobiliseras omedelbart.
153

154
SV
Europaparlamentets överläggningar
Slutligen understryker Nikolaos Vakalis vikten av samarbete med tredjeländer.
Civilskyddsmekanismen möjliggör samarbete med tredjeländer och med
Euromed-programmet om förebyggande, mildrande och hantering av naturkatastrofer
och katastrofer som orsakats av människan och är ett bra exempel på samarbete inom
detta område.
Lambert van Nistelrooij, för PPE-DE-gruppen . – (NL) Fru talman, herr
kommissionsledamot! Jag vill först och främst tacka Nikolaos Vakalis för hans betänkande.
Som grek har han tagit sig an ett ämne som även påverkar hans egen region och medborgare.
Han slutförde sitt initiativbetänkande på mycket kort tid och jag ger det mitt fulla stöd.
Jag vill gärna analysera kontrollen och förebyggandet av katastrofer i ett bredare
sammanhang, nämligen klimatförändringarna. Regn, häftiga regn, översvämningar, stigande
havsnivåer osv. kommer att bli allt vanligare.
Medborgarna vill naturligtvis att EU ska agera på det här området. Jag deltog i en FN-debatt
i New York den 31 oktober till den 2 november med företrädare från många kontinenter
och regioner. De vänder sig också till EU och ber oss göra vårt bästa när det gäller
förebyggande, program för förebyggande och katastrofförebyggande och vill att vi ska
sätta in vår expertis.
Jag anser att vi verkligen bör göra detta, i kombination med innovation och solidaritet på
en global nivå. Mitt land Nederländerna ligger också delvis under havsnivån och har särskild
sakkunskap som vi kan utnyttja inom detta område. Jag är därför glad över att vi kan föregå
med gott exempel genom de olika fonder som finns tillgängliga i EU.
Jag vill upprepa mitt stöd till det som sades under debatten med kommissionen i morse
om att vår solidaritetsfond måste bli mer flexibel. Solidaritetsfonden är mycket bra, ett
mycket bra exempel, men Europeiska rådet har fortfarande reservationer när det gäller
den.
Avslutningsvis har Nikolaos Vakalis betänkande en särskild europeisk dimension.
Katastrofer är ofta världsomfattande, de stannar inte vid gränserna, och jag uppmanar
därför kommissionen att lägga fram initiativ för att skydda och stödja våra medborgare.
Vasile Dîncu, för PSE-gruppen . – (RO) Fru talman, herr Vakalis, kära kolleger! Det var
ingen lätt uppgift att utarbeta betänkandet om regionala konsekvenser av jordbävningar,
särskilt eftersom det kom som jordbävningar gör, mycket snabbt och oväntat. Därför vill
jag gratulera vår kollega Nikolaos Vakalis för hans sätt att styra detta skepp.
Eftersom jordbävningar inte har några ideologiska konnotationer har vi inte haft några
åsiktsbrytningar mellan grupperna. Vårt enda uppdrag var att finna praktiska lösningar
för att fylla en lucka i lagstiftningen och skapa effektiva responsmekanismer på EU-nivå.
Jag vill påpeka att vi med hjälp av Nikolaos Vakalis ursprungliga intuition under det
förberedande arbetet med efterforskningar för betänkandet upptäckte att det finns allvarliga
luckor i jordbävningsskyddet på EU-nivå.
Vi har ingen enhetlig interventionsmekanism vid jordbävningar. Riskkartor saknas i många
EU-länder och regioner. Många av länderna har ingen relevant nationell lagstiftning. Vi
investerar väldigt lite i forskning. Vi har ingen europeisk forskningsagenda på området för
seismiska risker.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Skydd mot jordbävningsrisker i försäkringsavtal saknas till exempel eller är obetydligt. Vi
har inga upplysningskampanjer för allmänheten, även om vi har eurokod 8, som innehåller
instruktioner för skydd mot jordbävningar. Den gäller emellertid inte för
byggnadsföreskrifter för nya konstruktioner.
Därför föreslog vi även andra saker. Nikolaos Vakalis har redan nämnt några av dem. Vi i
Europeiska socialdemokratiska partiet upprepade vårt stöd för inrättandet av en europeisk
civilskyddsstyrka, och uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag i detta syfte.
Vi föreslog ett centraliserat instrument på EU-nivå för att förebygga och hantera
jordbävningskriser. Vi efterlyste avancerad forskning och ett program som finansieras på
EU-nivå.
I allt detta fungerade Nikolaos Vakalis som en perfekt katalysator, han tog fram utmärkta
sammanfattningar av kompromissändringsförslag när betänkandet riskerade att bli lika
stort som ett lexikon. Därför anser jag att betänkandet är resultatet av ett utmärkt lagarbete
och jag gratulerar Nikolaos Vakalis och alla kolleger som deltog i arbetet med betänkandet.
ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman
Marios Matsakis, för ALDE-gruppen . – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Nikolaos
Vakalis till ett utmärkt arbete. Det här betänkandet visar att EU inte har ägnat tillräcklig
uppmärksamhet åt jordbävningar, trots att dessa kan ha förödande ekonomiska och sociala
konsekvenser i drabbade regioner. Föredragaren hävdar – med rätta – att det finns ett akut
behov av en rad lagstiftningsåtgärder och finansiella åtgärder för att ta itu med den här
olyckliga situationen. Vi bör med dessa åtgärder försöka minimera de uppkomna skadorna
och se till att det snabbt och effektivt sätts in åtgärder och betalas ut ersättning till drabbade
personer och samhällen.
Nikolaos Vakalis menar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt forskningen. Jag håller
med. Det behöver naturligtvis inte vara forskning om hur man förutser jordbävningar,
något som har visat sig ha sina begränsningar, utan forskning om hur vi bygger våra
byggnader. Ett exempel är att uppmärksamma stabilare, robustare och lättare material.
Säkerhetsdetaljer för att förhindra elchocker och elektriska bränder som uppstår efter
jordskalv är ett annat område där vi med forskning kan förhindra dödsfall. Forskning om
telekommunikationssystem som inte slås ut så lätt i den panik som följer efter en
jordbävning och forskning om specialutrustning för att upptäcka och få ut drabbade ur
rasade byggnader är andra områden där forskning kan vara mycket användbar och mycket
värdefull.
Sebastiano (Nello) Musumeci, för UEN-gruppen . – (IT) Herr talman, herr
kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att vi genom resolutionsförslaget
om regionala konsekvenser av jordbävningar för första gången på ett logiskt och
sammanhängande sätt behandlar frågan om sårbarhet för jordbävningar i vissa delar av
unionen, och följaktligen även ser på frågan om civilskyddets ansvarsområde. Jag säger
därför till föredraganden: när något förtjänar beröm ska det berömmas!
Jag är fascinerad av och berörs direkt av denna fråga eftersom jag bor i den region i EU där
risken för seismisk och vulkanisk aktivitet är allra störst, på Sicilien, vid foten av berget
Etna. Jag hade nyligen äran att arbeta som den italienska regeringens kommissionär för
nödsituationer när Etna hade ett allvarligt utbrott. Jag känner därför till problemen på nära
155

156
SV
Europaparlamentets överläggningar
håll och jag vet även hur långt efter Italien ligger när det gäller riskprognoser och
förebyggande, och det gäller naturligtvis inte bara jordbävningsrisker.
Även EU ligger långt efter på detta område Jag har till exempel uppmanat parlamentet och
kommissionen i åratal att inrätta ett europeiskt civilskyddsorgan med ansvar för att
samordna medlemsstaternas insatser vid nödsituationer och utforma en enhetlig politik
för förebyggande, prognoser och utbildning av personal och frivilliga.
Dagens resolution tycks äntligen vara ett steg i den riktningen. Sanningen att säga saknar
EU generellt en civilskyddskultur, som ofta inte blir något mer än diskussionsämnen vid
rundabordskonferenser eller vallöften, trots att det som står på spel är allas vår rätt till
säkerhet. Innan man ber lokala aktörer, provinser, kommuner och regioner om konkreta
exempel bör EU visa att det äntligen vill vända blad, och jag anser att denna resolution kan
vara det första verkliga steget i den riktningen.
Diamanto Manolakou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Jordbävningar är
omöjliga att undvika, men det är möjligt att vidta skyddsåtgärder för att minimera antalet
dödsfall, omfattningen av förstörelsen och öka säkerheten för medborgarna.
Föredraganden föreslår en rad meningsfulla åtgärder, som jag inte kommer att upprepa.
Däremot vill jag betona behovet av förebyggande inspektioner när det gäller
jordbävningsrisker och att förstärka byggnadskonstruktioner där det finns problem, i både
offentliga och privata byggnader, som fabriker, skolor och fritidsanläggningar, det vill säga
platser där folk samlas i stora grupper. Samtidigt måste vi skydda och utöka antalet öppna
platser för att hysa befolkningen efter en katastrofartad jordbävning eftersom de höga
markpriserna har stimulerat byggnadsutvecklingen.
När det gäller nya konstruktioner måste kvaliteten på materialet och byggföretagens
tillförlitlighet kontrolleras, eftersom vinstintressena ofta kommer före det mänskliga livet,
vilket vi vet från att jordbävningar i Grekland. Särskilda skyddsåtgärder måste först tillämpas
i områden där jordbävningsriskerna är större. Dessa områden är huvudsakligen tätbebyggda
områden som är socialt, ekonomiskt och bostadsmässigt eftersatta.
Det är rätt att det bör finnas gemenskapsstöd för återuppbyggande. Det är folkets pengar.
De statliga myndigheterna måste även ha förfaranden som är anpassade till mark- och
byggnadsförhållandena för området i fråga för att se till att skyddet mot jordbävningar är
så bra som möjligt och förbättra bostadsområdena.
Georgios Georgiou, för IND/DEM-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill gratulera min
kollega Nikolaos Vakalis och tacka kommissionsledamot Stavros Dimas för hans
hoppingivande budskap till oss.
Man kan undkomma bränder, och om man kan simma har man en chans att klara sig
undan översvämningar. Om det blir jordbävning kan man bara hoppas på att man har
Gud på sin sida. Eftersom detta rör våra metafysiska mål och förhoppningar skulle det vara
bra om vi även hade EU på vår sida. Men ibland har vi tyvärr inte det, eftersom
Solidaritetsfonden endast har aktiverats vid ett enda tillfälle för en jordbävningsincident,
medan viljan att hjälpa har varit större vid översvämningar och bränder. Vi förstår
naturligtvis att skadorna måste överstiga tre miljarder euro enligt reglerna, men de hus
som raseras är inte Onassis eller Bill Gates hus, det är de fattigas bostäder. Vi måste därför
kunna komma runt de reglerna. Eftersom Medelhavsregionen ofta har drabbats av
oacceptabla prövningar som gränsar till orättvisa fysiska bestraffningar, efterlyser vi om
möjligt att strukturfonderna, Solidaritetsfonden (på villkor att de strikta reglerna kan
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
mildras), Europeiska regionala utvecklingsfonden och även instrumentet för civilskydd
ska aktiveras. Detta kommer att möjliggöra finansiering av viktiga forskningsprogram och
även ge utrymme för att reparera skador där det är mänskligt möjligt.
Rolf Berend (PPE-DE). - (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och
herrar! Detta utmärkta betänkande av vår kollega Nikolaos Vakalis passar perfekt ihop
med de tre betänkanden om naturkatastrofer som antogs av parlamentet förra året och är
ett viktigt tillskott till dem, eftersom jordbävningsfrågan inte behandlades i de tidigare
betänkandena. Vi vet emellertid att många länder och regioner – särskilt i södra Europa
och i Medelhavsregionen – har en hög risk för jordbävningar. Jag stöder därför
föredragandens uppmaning till kommissionen att utarbeta ett meddelande med en
utvärdering av de faror som jordbävningar medför och förslag om nödvändiga motåtgärder
och uppföljningsåtgärder för att ta itu med dem, som den nyligen gjorde om
översvämningar.
Finansieringsfrågan är naturligtvis avgörande i det här fallet och när det gäller
Solidaritetsfonden kan jag precis som föredraganden inte förstå varför rådet fortfarande
släpar fötterna efter sig och faktiskt har lagt anpassningen av den, som parlamentet har
stött, på hyllan. Här krävs omedelbara åtgärder för att se till ett detta solidaritets- och
finansieringsinstrument finns tillgängligt i framtiden så att de skador som orsakas av
naturkatastrofer, inklusive jordbävningar, kan avhjälpas snabbt, effektivt och flexibelt. Det
måste finnas flexibilitet, särskilt när det gäller tidtabeller och finansieringsåtgärder, eftersom
det tidigare har visat sig att jordbävningsoffrens behov praktiskt taget har nonchalerats.
Vi måste tänka på – precis som föregående talare påpekade – att den nu gällande
Solidaritetsfonden hittills endast har utnyttjats vid ett tillfälle för jordbävningsskador. En
jordbävning är emellertid en lika allvarlig naturkatastrof som översvämningar, skogsbränder
och stormar. Det finns andra finansieringsformer förutom direkt finansiering som bör
användas, som regionala statliga stöd eller lån från Europeiska investeringsfonden. Det är
det enda sättet att garantera att lämpliga resurser finns tillgängliga för att hantera
jordbävningar. Betänkandet utgör ett bra bidrag till den processen.
Wolfgang Bulfon (PSE). - (DE) Herr talman! Vid jordbävningen i Friaul för 30 år sedan
omkom fler än 3 000 människor och jag minns den fortfarande mycket tydligt. Bilderna
av förstörelsen, som uppstod på bara några sekunder, och kapplöpningen mot tiden för
att få loss de skadade från spillrorna och bråten, är något som jag aldrig kommer att glömma.
Det är därför särskilt välkommet att Europaparlamentet behandlar denna viktiga fråga.
Utan det oreserverade engagemanget från räddningsarbetarna – även frivilliga från
grannländerna – är denna typ av jordbävningskatastrofer nästan omöjliga att hantera,
eftersom det enda som hjälper är snabba insatser.
Trots detta är samarbetet om forskning om jordbävningsrisker fortfarande mycket begränsat
i EU och det finns ingen gemensam mekanism på EU-nivå för krisingripanden. Det krävs
bindande regler för gränsöverskridande samarbete och samarbetet med
nödhjälpsorganisationer måste utökas. Jag välkomnar förslaget att eurokod 8 ska inbegripas
i byggnadsföreskrifterna för sårbara länder. I de flesta europeiska länderna finns det för
närvarande ingen rättslig grund för bedömningar av större byggnadskomplex, men det är
just dessa offentliga byggnader av strategisk vikt för civilskyddet och andra viktiga
infrastrukturer som måste förbli oskadade och operativa i händelse av en katastrof, och
detta kräver särskilt skydd. Bedömningar av viktiga byggnader måste därför införas som
en central komponent i de regionala programmen.
157

158
SV
Europaparlamentets överläggningar
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt för att hylla de människor som har kämpat för att
bygga upp sina samhällen efter sådana katastrofer. De är ett fantastiskt exempel på hur
det, med gemensamma ansträngningar, finns hopp om en bättre framtid till och med efter
total förstörelse. Jag vill därför hjärtligt tacka föredraganden för hans arbete.
Oldřich Vlasák (PPE-DE). - (CS) Mina damer och herrar! Jag vill börja med att påminna
om Johann Wolfgang von Goethes ord om att det inte är någon idé att argumentera med
en jordbävning. Även om han sa det för 150 år sedan är dessa ord lika aktuella i dag. Som
det sägs i betänkandet av Nikolaos Vakalis måste vi lära oss att leva med jordbävningar
och vara fullständigt beredda på dem. Jag vill berömma föredraganden för att han har tagit
fram praktiska instruktioner och visar oss vägen framåt.
Det råder inget tvivel om att jordbävningar är ett destruktivt fenomen. Enligt uppskattningar
av geofysiker och historiker har jordbävningar krävt 150 miljoner människors liv sedan
mänsklighetens begynnelse. Drygt hälften av världens befolkning lever i dag i områden
med seismisk aktivitet. I Europa har jordbävningar kanske inte alltid katastrofartade
konsekvenser, men vi måste ändå vara skyddade mot dem. En jordbävning som bara når
5 på Richterskalan kan vara farlig eftersom föremål kan falla, tak kan rasa in, byggnader
kan påverkas negativt och gas- och vattentjänster kan skadas.
Personligen anser jag att de åtgärder som nyligen har vidtagits för att komma till rätta med
de negativa följderna av jordbävningar är lämpliga. De omfattar införande av ett enda
nödnummer, inrättande av integrerade nödsystem samt främjande av internationellt
samarbete och informationsutbyte mellan räddningsstyrkor. Vi måste följa upp dessa
åtgärder genom att kontinuerligt stärka samarbetet mellan räddningsstyrkor i angränsande
regioner och länder, förbättra kvalifikationerna och kompetensen för experter på civilskydd,
garantera allmän användning av informationsteknik och stödja utbildning i och simuleringar
av möjliga katastrofer.
Vi bör inte sikta på det omöjliga, till exempel att inrätta gemensamma organ eller
harmonisera lagstiftningen. Vi bör snarare inrikta oss på bristerna i det befintliga systemet.
Sist men inte minst måste vi inse att jordbävningar bara är en slags naturkatastrof, som
översvämningar, bränder eller torka, och att naturkatastrofer bör behandlas som en helhet.
Ljudmila Novak (PPE-DE). - (SL) Det sägs att en vän i nöd är en verklig vän. En region
där en kraftig eller till och med katastrofartad jordbävning har inträffat behöver naturligtvis
snabb och effektiv hjälp från EU, särskilt när landet i fråga inte kan tillhandahålla sådan
hjälp helt på egen hand.
Med tanke på frekvensen av jordbävningar i Europa och antalet offer och materiella skador
är det verkligen orimligt att medel från Solidaritetsfonden för att hjälpa jordbävningsoffer
faktiskt bara har aktiverats en enda gång. Den katastrofartade bränderna i Grekland visade
att EU inte är tillräckligt väl organiserat för att hantera sådana katastrofer.
Jag instämmer i förslaget om att vi bör investera större resurser i forskning om förbättrad
övervakning av jordbävningsrisker, och medel för detta ändamål har redan tillhandahållits
i det sjunde ramprogrammet för forskning. Det är även klokt att samarbeta med länder
som redan har omfattande kunskap och erfarenhet på det här området.
En strategisk plan för att hantera jordbävningar, snabba insatser, samordnat räddningsarbete
och gränsöverskridande hjälpinsatser kan rädda många människoliv. Naturligtvis kan
avancerade åtgärder också förebygga många problem. Vem skulle kunna tänka sig Bryssel
utan Grand Place, Paris utan Eiffeltornet eller London utan Buckingham Palace? Varje land
13-11-2007

13-11-2007
SV
och varje region har sina skatter och kulturarv som det måste skydda mot jordbävningar
i så stor utsträckning som möjligt. Standarder för jordbävningssäkra byggnader måste
också följas konsekvent, särskilt i områden med hög seismisk aktivitet.
Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! Jag vill återigen tacka alla
talare i kvällens debatt för deras ytterst positiva bidrag.
Kommissionen stöder antagandet om betänkandet om regionala konsekvenser av
jordbävningar. Medborgarna förväntar sig att medlemsstaterna och institutionerna agerar
effektivt och i en anda av solidaritet när en katastrof inträffar. Förebyggande av miljöskador
och skador orsakade av människans verksamhet omfattar åtgärder för att stärka och
utveckla civilskyddsresurser och resurser på lokal och nationell nivå och på EU-nivå.
Kommissionen är övertygad om att parlamentet kommer att fortsätta att stödja detta mål
även i framtiden.
Avslutningsvis vill jag påminna er om att kommissionen den 22–23 november kommer
att anordna sitt andra forum om civilskydd i Bryssel. I forumet kommer cirka 500 personer
att delta som arbetar med civilskydd eller har intresse i det. Vid forumet kommer deltagarna
att kunna utbyta idéer och får en möjlighet att träffa andra som delar deras intresse för
civilskydd och arbetar på samma område. Jag ber er därför att delta i forumet och träffa de
yrkesverksamma inom civilskyddet.
Jag upprepar mina gratulationer till föredraganden Nikolaos Vakalis för hans utmärkta
betänkande.
Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum i morgon.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Europaparlamentets överläggningar
Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig . – (FR) Tektoniska rörelser visar sig inte bara genom
jordbävningar, utan även genom vulkanutbrott. Dessutom kan effekterna av dessa
naturrisker förvärras, särskilt genom landrörelser och tsunamis.
EU:s yttersta randregioner, som ofta drabbas av denna typ av katastrofer, har utvecklat en
omfattande erfarenhet av att observera, förebygga och reagera på dessa fenomen.
Jag hoppas att kommissionen och medlemsstaterna kommer att främja inrättandet av
kompetenscenter för vetenskaplig, teknisk och arkitektonisk innovation i de regioner som
påverkas av dessa naturrisker, särskilt de yttre randregionerna.
Det dubbla målet för dessa strukturer är att garantera allmänhetens säkerhet och möjliggöra
hållbar markutveckling, genom interregionalt samarbete och nätverksarbete mellan
forskningsinstitutioner, små och medelstora företag och lokala myndigheter i de berörda
regionerna.
Jag vill tacka föredraganden för att han har godkänt mina ändringsförslag i detta syfte och
jag försäkrar honom återigen att jag fullständigt stöder hans förnyade begäran till
kommissionen om att så snart som möjligt lägga fram ett ambitiöst förslag om en verklig
europeisk civilskyddsstyrka.
159

160
SV
Europaparlamentets överläggningar
24. Proklamation av samförståndet kring det humanitära biståndet – Europeiska
unionen och humanitärt bistånd (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om
- uttalandet från kommissionen om proklamation av samförståndet kring det humanitära
biståndet, och
- betänkandet av Thierry Cornillet, för utskottet för utveckling, om ett europeiskt
samförstånd om humanitärt bistånd (2007/2139(INI)) (A6-0372/2007).
Louis Michel, ledamot av kommissionen . − (FR) Herr talman, herr Cornillet, mina damer
och herrar! Jag vill börja med att tacka Thierry Cornillet och gratulera honom till
betänkandet, där de utmaningar som de humanitära insatserna står inför identifieras perfekt,
och jag vill särskilt tacka honom för att han exakt definierar de strategier som bör väljas
för EU:s humanitära arbete. Betänkandet är ett viktigt bidrag till parlamentets, rådets och
kommissionens gemensamma arbete för att skapa ett framtida samförstånd kring det
humanitära biståndet. Vårt gemensamma mål är att i en gemensam förklaring från de tre
institutionerna formalisera vår vision och vårt gemensamma synsätt på politiken för
humanitärt bistånd. Det råder inget tvivel om att Europaparlamentets aktiva engagemang
är viktigt för att förklaringen ska kunna antas.
Jag vill gärna mycket kortfattat upprepa skälet till detta politiska initiativ. Det handlar i
grund och botten om att den humanitära situationen har förändrats under de senaste åren
och vi att måste anpassa oss till den om vi vill att vårt humanitära arbete ska fortsätta att
vara sammanhängande och effektivt.
Vilka är de största förändringarna och de viktigaste utmaningarna? Enligt min åsikt kan
de sammanfattas på följande sätt: För det första uppstår alltfler konflikter och
naturkatastrofer, och dödssiffrorna stiger också. Särskilt naturkatastrofer orsakas ofta av
klimatförändringarna, och de senaste översvämningarna i Mexiko visar t.ex. realiteten och
omfattningen av denna oroande tendens.
För det andra ser vi även en ökning av komplexa kriser och avsevärda förändringar i
konflikternas karaktär. De metoder och medel som används i väpnade konflikter leder till
exempel till att det humanitära arbetet blir alltmer komplicerat. Riskerna för attacker och
plundring av bistånd hör tyvärr till vardagen, vare sig det handlar om Darfur eller Somalia,
Sri Lanka eller Myanmar, Colombia eller östra Kongo. Vi ser också allt oftare systematiska
kränkningar av den internationella humanitära rätten, vilket i sin tur leder till att de
humanitära värderingarna försvagas.
Det finns en ständig risk för sammanblandning mellan den politiska och den humanitära
agendan. Jag är fast övertygad om att EU som världens största globala givare – det är viktigt
att påminna om att vi tillsammans står för 40 procent av det globala humanitära biståndet
– men även som en politisk förkämpe för internationell rätt och multilateralism har ett
särskilt ansvar för att garantera effektivt och lämpligt humanitärt bistånd. Vi kan och måste
agera som en politisk katalysator och även vara en politisk förebild och referens. Så såg
situationen ut när vi för nästan ett år sedan beslutade att inleda ett initiativ för att nå ett
uttryckligt samförstånd om humanitärt bistånd på EU-nivå.
Dessa angelägna frågor avspeglas tydligt i Thierry Cornillets betänkande och jag stöder
naturligtvis de centrala faktorer som parlamentet vill understryka och lyfta fram i
utarbetandet av detta europeiska humanitära samförstånd. Detta samförstånd och en
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
lämplig övervakning omfattar samtliga 27 medlemsstater och gemenskapen, och vi kommer
för första gången att ha en gemensam politisk grund med värderingar, mål och principer,
som stöds av medlemsstaterna och kommissionen, vilket kommer att bidra till att förbättra
insatserna för att komplettera och samordna arbetet i medlemsstaterna och i kommissionen.
Vilka är huvuddragen i förslaget till samförstånd? För det första handlar det om respekt
för de humanitära principerna: humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende. Ni
känner naturligtvis väl till vad de innebär.
För det andra handlar det om ett behov av att stärka respekten för och tillämpningen av
den internationella humanitära rätten på internationell nivå. Låt mig berätta en kort anekdot
i det sammanhanget. Jag kommer inte att nämna landet, men jag minns att jag för inte så
länge sedan befann mig i ett särskilt dramatiskt operationsområde ur ett humanitärt
perspektiv. Jag ställde frågor till en person i ledande position i landet, som var ansvarig för
vad som skedde där, och jag sa till honom: ”Ni uppfyller inte den internationella humanitära
rätten.” Han gav mig ett verkligt fruktansvärt svar: ”Det är sant, men det är krigstider nu.”
Det är uppenbart att den humanitära rätten är till just för krigstider. Ni kan därför tänka
er i vilken omfattning vi faktiskt går allt längre från den humanitära rätten, på sätt och vis
utan att ens reagera, eller går allt längre från de allra mest grundläggande normerna i detta
avseende.
För det tredje måste vi förbättra givarnas förfaranden och metoder och kvaliteten på
partnerskapet med de humanitära organisationerna för att se till att det bistånd som ges
blir effektivare.
För det fjärde måste det finnas ett frivilligt åtagande från medlemstaterna för att se till att
våra humanitära insatser kompletterar varandra och är mer samordnade, och detta blir
naturligtvis ännu nödvändigare i och med att antalet medlemsstater utökas till 27 efter
utvidgningen. Det framtida samförståndet måste även utgöra en allmän ram för förhållandet
mellan det humanitära biståndet och EU:s övriga yttre politik. Slutmålet är att göra EU:s
humanitära insatser mer konsekventa och effektiva. Allt detta kommer att bidra avsevärt
till att stärka det internationella systemet under FN:s ledning, och det är en punkt som jag
skulle vilja betona. Beslutet att främja en europeisk strategi syftar naturligtvis inte till att
försvaga eller tävla med FN:s centrala roll. Tvärtom: det kommer att bidra till att förstärka
FN:s centrala roll, och det är tråkigt att se det ibland finns vissa förbehåll mot detta
europeiska samförstånd för att det skulle konkurrera med FN. Så är absolut inte fallet,
tvärtom, målsättningen är att stärka den europeiska pelaren inom ramen för FN, och det
är självklart.
I förslaget till förklaring om samförståndet hänvisas tydligt till de faktorer i samförståndet
som i viss mån kommer att bilda EU:s humanitära doktrin i framtiden. Jag vill tacka
parlamentet och det portugisiska ordförandeskapet för deras arbete under förhandlingarna
om texten. Vi går nu in i det sista skedet av detta trilaterala förfarande, som ger oss
möjligheten att förverkliga ambitionen att alla tre institutionerna undertecknar en
gemensam förklaring den 18 december.
Samförståndsförklaringen är bara början på en process. Den är inte ett självändamål, utan
början på en process. Vi vet att strategin kommer att kräva avsevärda insatser för att se till
att vi förverkligar våra teorier i praktiken. Därför kommer vi i början av nästa år att lägga
fram en handlingsplan för genomförandet av det framtida humanitära samförståndet.
Under dessa månader av debatt för att förbereda samförståndet har parlamentet lagt fram
vissa mycket detaljerade förslag, och vi anser att det är mycket lämpligt att de arbetas in i
161

162
SV
Europaparlamentets överläggningar
handlingsplanen, som ert förslag att ta fram en humanitär biståndsatlas som bygger på
modellen för utvecklingsatlasen.
Jag vill bara kommentera två frågor av särskilt intresse för parlamentets ledamöter. De rör
kvasifilosofiska aspekter av det humanitära biståndet, som i dag står i centrum för vissa
debatter och dessutom ingår i själva målet för det humanitära biståndet.
Den första är frågan om ”ansvar för skydd”. På rekommendation från parlamentet betonade
vi i förslaget till samförstånd de åtaganden som ingåtts i detta avseende av länder inom
ramen för FN och världssamfundet. Jag vill påpeka att humanitära insatser och ansvaret
att skydda bygger på två olika strategier, men de har dock en viktig gemensam nämnare,
nämligen att stoppa mänskligt lidande. Vi måste undvika all sammanblandning mellan
dessa två strategier eftersom detta skulle kunna skada bilden av de humanitära
biståndsaktörerna som neutrala och oberoende, vilket är avgörande om vi ska kunna hjälpa
människor som drabbas av humanitära kriser.
Konceptet ”ansvar för skydd” är fortfarande relativt oklart. Det har tidigare varit, och är
även i dag, mycket nära kopplat till tanken om rätten att ingripa och militär intervention
av humanitära skäl i extrema omständigheter, till exempel för att förhindra folkmord. Den
tolkningen är emellertid exakt skälet till att vissa regimer förkastar konceptet ansvar för
skydd: de ser det som en politisk täckmantel för väst att rättfärdiga sin imperialism, att
rättfärdiga interventioner som inte grundas på humanitära intressen utan på maktvilja.
Det råder alltså förvirring mellan denna doktrin om ansvaret att skydda och skyddande
humanitära insatser, som bland annat traditionellt ingår i Internationella
Rödakorskommitténs mandat. Vi stöder fullständigt Internationella Rödakorskommitténs
verksamhet via vårt humanitära bistånd.
I Thierry Cornillets betänkande ställs även en mycket relevant fråga om den institutionella
ramen för diskussionerna om den humanitära politiken. Parlamentet har utsett en ständig
föredragande för humanitärt bistånd, vilket vi välkomnar. Frågan om att utse en sådan
företrädare i rådet tas med rätta upp i betänkandet. Kommissionen erkänner med tacksamhet
det portugisiska ordförandeskapets avsevärda insatser för att ge rådet den tid det behöver
för att nå ett samförstånd i arbetsgruppen om utvecklingsfrågor. Det institutionella beslutet
om att inrätta en sådan rådsgrupp som ska inrikta sig på humanitär politik är naturligtvis
upp till medlemsstaterna, men jag håller fullständigt med Thierry Cornillet om att det är
mycket viktigt att inrätta ett lämpligt organ för att systematiskt hantera humanitära frågor
på jämställda villkor med unionens övriga yttre politik.
Humanitärt bistånd är neutralt och oberoende av alla politiska eller andra mål, men det
betyder inte att politiken inte är involverad på något sätt. Tvärtom, de faktorer och aktörer
som hotar de humanitära värderingarna är politiska till sin natur. I Lissabonfördraget
erkänns tydligt att humanitärt bistånd är ett separat kapitel i våra internationella åtgärder
och jag anser att detta även bör avspeglas genom en institutionell struktur.
I det avseendet måste jag säga att jag anser att det finns en ökande tendens – som jag inte
kritiserar ännu eftersom det inte finns något skäl till det så länge inget tvivelaktigt pågår –
att till exempel anse att arméernas logistiska kapacitet i viss mån enkelt skulle kunna
involveras närmare på det humanitära området.
Jag kommer inte att ta avstånd från detta utan vidare, men jag vill däremot påpeka att vi
måste tillbakavisa alla ingripanden från sektorer som inte har ett humanitärt syfte. Jag kan
förstå att militär logistik i vissa fall används för att bistå humanitära insatser. Men jag
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
förnekar inte att jag personligen skulle föredra att sådana insatser var utrikesministrarnas
politiska ansvar, vilket är fallet i vissa länder, i stället för att de genomförs under ledning
av en eller flera försvarsministrar.
Den debatten kommer att fortsätta, men man ser allt oftare på det humanitära området
att hela sektorer eller logistik är inblandade, vilket utan tvivel kan ge upphov till förvirring.
Avslutningsvis är jag nöjd med gemenskapens betydande bidrag till de humanitära
insatserna och jag hyllar särskilt de personer, män och kvinnor, som arbetar ute på fältet
under mycket svåra omständigheter för att ge humanitärt bistånd till de behövande.
Jag är fast övertygad om att detta samförstånd kommer att möjliggöra mer systematiska
och samordnade insatser. Det är i viss mån grunden för doktrinen, grundprinciperna, och
det ger en verklig ram för permanent samordning på EU-nivå. Tack vare detta framtida
samförstånd kan vi bli mycket aktivare, vilket trots allt är målet.
Thierry Cornillet, föredragande . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina
damer och herrar! Jag kommer inte att försöka upprepa de utmärkta påpekanden som
kommissionsledamoten just har gjort.
Vi utvecklas i ett helt nytt landskap. Målet att ta fram en fullständig EU-politik, den
humanitära biståndspolitiken, stakades ut i konstitutionen och kommer att finnas med i
det förenklade fördraget, och som kommissionsledamoten påpekade är vi världens största
biståndsgivare.
Det är i detta sammanhang som betänkandet måste analyseras. Det är inte bara ett svar på
ett meddelande från kommissionen, det är ett arbetsdokument om samförståndet som jag
har tagit fram med hjälp av mina kolleger. För första gången kommer de tre institutionerna
att offentliggöra ett gemensamt dokument. Det är första gången sedan antagandet av
förordningen om humanitärt bistånd 1996. Det var dags för en väl genomtänkt text med
en allmän förklaring om humanitärt bistånd för våra tre institutioner.
Jag vill betona det utmärkta samarbetet under diskussionerna, både i utskottet för utveckling,
där mitt betänkande antogs enhälligt, och med kommissionen och det portugisiska
ordförandeskapet.
Jag vill även betona att parlamentets ledamöter stödde 12 särskilda punkter, plus en punkt
om budgeten. Jag vill gärna lyfta fram dessa punkter och först och främst förklara i vilken
utsträckning vi stöder dem och varför, och särskilt påpeka att punkter infogades i
samförståndet och att parlamentet var nöjt med alla de punkter som det begärde.
När det gäller den första punkten, som är nära kopplad till den föregående debatten om
naturkatastrofer, vill vi se en ny definition av humanitära insatser eftersom det naturligtvis
finns väpnade konflikter som på grund av sin själva karaktär inte nödvändigtvis kan
förutsägas, och det finns katastrofer som paradoxalt nog börjar bli förutsägbara, särskilt
till följd av klimatförändringen. Vi vet att det kommer att inträffa katastrofer i vissa länder,
även om vi inte vet exakt när, och översvämningarna i Sydöstasien är ett exempel på det.
Vi hoppas därför att olika former av humanitära insatser kommer att kunna sättas in mycket
tidigare, med utbildning av personal och utplacering på förhand. I ett senare skede kan vi
tydligt urskilja den gråzon som kan finnas mellan det som fortfarande är en del av en
humanitär insats men som redan börjar bli återuppbyggande och till sist kommer att bli
utvecklingsbistånd.
163

164
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vi är fast övertygade om att de olika biståndsområdena måste utvidgas och det kommer
att få budgetkonsekvenser, vilket jag kommer att diskutera senare. En annan viktig faktor
enligt parlamentets åsikt är de glömda kriserna, de kriser som har glömts bort av
allmänheten, men som är högst påtagliga för dem som befinner sig mitt i dem. I Colombia
finns det till exempel lika många internflyktingar som i Darfur, och det förtjänar vår
uppmärksamhet.
Den andra punkten är naturligtvis definitionen av humanitärt bistånd och principerna för
detta, som upprepades av kommissionsledamoten: humanitet, neutralitet, opartiskhet och
oberoende. I samförståndet anges dessa handlingsprinciper, som vår institutions humanitära
verksamhet grundas på.
Avslutningsvis lyfte vi fram de mest sårbara grupperna, med särskild hänvisning till kvinnor,
könsfrågor och den särskilda roll som kvinnor spelar i de humanitära insatserna. Vi vill
även betona de lokala aktörernas och civilsamhällets roll. Jag återkommer till den frågan
när vi diskuterar livsmedelsbistånd.
När det gäller användningen av militära resurser – och kommissionsledamoten var mycket
tydlig på den punkten – och särskilt militära logistiska resurser – tänker jag naturligtvis på
helikoptrar som kan vara avgörande vid en intervention i frontlinjen vid en naturkatastrof
– får de endast användas som sista utväg och inom ramen för ett mandat, så att deras
användning är ytterst tydligt definierad. Det finns alltid en risk för att militären är part i
konflikten eller anses vara en part i en väpnad konflikt, och det är följaktligen nödvändigt
att överväga denna fråga mycket noggrant. Detsamma gäller civilskydd, även här hoppas
vi att användningen av civilskyddsresurser alltid kommer att vara ett undantag och ske
inom gränserna för en tydlig ram för att garantera att den humanitära insatsen inte blir
otydlig genom ingripande av aktörer som inte är direkta frontaktörer.
Här i Europaparlamentet stöder vi naturligtvis reformerna inom FN, på ett villkor, herr
kommissionsledamot. Vi hoppas att de medel som kommer att anslås till den centrala
beredskapsfonden (CERF) är extra medel. Det finns inget skäl till att våra institutioner ska
fråntas möjligheten att vara en drivkraft, särskilt genom generaldirektoratet för humanitärt
bistånd (ECHO). Om medlemsstaterna eller andra givare vill bidra till FN-fonderna för
frontlinjeinterventioner, får det inte ske till nackdel för det som redan görs, utan bör ske
utöver det.
En annan aspekt som är mycket viktig för oss är livsmedelsbiståndet. Det har naturligtvis
tagits med inom den humanitära biståndsramen, men vi vill betona att detta ibland kan
ha en negativ effekt eftersom det orsakar störningar på de lokala marknaderna. När
livsmedelsbistånd ges, men inte är väl genomtänkt, kan det strida mot principen primo non
nocere – ”först av allt, gör ingen skada”. Det är viktigt att lära från andra länder som är mycket
väl kända för detta i sina humanitära insatser för att inte göra samma misstag.
Avslutningsvis vill jag ta upp ansvaret att skydda. Kommissionsledamotens påpekande
var ytterst viktigt och vi stöder fullständigt era kommentarer om rätten att ingripa och
behovet av att stanna upp och tänka efter och om fullständig respekt för den humanitära
insatsen, vilket om möjligt bör leda till övervägande av sanktioner på EU-nivå. Vi har
äntligen säkrat en företrädare och tackar er för att ha påpekat detta.
Vi vill helt enkelt att vårt betänkande om samförståndet inte bara ska innehålla en
uppsättning principer, utan även en färdplan som vi kommer att ha – och detta har
överenskommits – ett årligt möte om så att även parlamentet kan spela sin roll fullt ut.
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
Vittorio Agnoletto, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor . – (IT) Herr
talman, mina damer och herrar! Utskottet för utrikesfrågor stöder kommissionsledamot
Louis Michels förslag om en interinstitutionell förklaring om det europeiska samförståndet
om humanitärt bistånd, men de 27 medlemsstaternas enskilda regeringar arbetar fortfarande
efter nationella politiska mål för humanitärt bistånd, vilka ibland skiljer sig avsevärt från
EU:s mål.
Rådet och medlemsstaterna måste göra det humanitära biståndet till ett moraliskt och
politiskt oavvisligt krav, och inspireras mer av effektiviteten i biståndet än av nationella,
postnationella eller postkoloniala intressen. Vi får inte inskränka oss till att dela ut ris och
bröd, hur nödvändigt det än kan vara. EU:s humanitära bistånd måste åtföljas av politisk
och diplomatisk verksamhet som följer den internationella rätten, särskilt den internationella
humanitära rätten, och den så kallade mottagarstaten måste prioriteras. Principerna om
humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende måste garanteras och vara åtskilda från
eventuella aktiva militära ingripanden på området för humanitärt bistånd.
Ett misslyckande att uppfylla dessa principer kan skada både biståndsarbetarna och de
berörda befolkningarna. Det är även viktigt att komma ihåg att särskild uppmärksamhet
måste ägnas åt de mest sårbara grupperna, såsom kvinnor och barn, i de humanitära
biståndsoperationerna.
Filip Kaczmarek, för PPE-DE-gruppen . – (PL) Herr talman! Gruppen för Europeiska
folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater välkomnade kommissionens
meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Mot ett europeiskt samförstånd
om humanitärt bistånd”.
Vi måste ha i minnet att EU är världens största givare av humanitärt bistånd. Under 2006
anslog EU 2 miljarder euro till humanitärt bistånd. Med dessa medel hjälpte vi över 100
miljoner människor i 75 länder över hela världen.
Det är även ett faktum att EU:s potential inte utnyttjas till fullo. Detta bekräftas av den
senaste OECD-rapporten, som visar på strukturella brister och vissa paradoxer i EU:s
verksamhet på det här området. En gemensam och otvetydig förklaring från EU:s tre största
institutioner är ett exceptionellt tillfälle för att nå ett politiskt samförstånd om hur EU bör
reagera på de alltmer komplexa krissituationer som uppstår runtom i världen.
I och med förklaringen får vi en möjlighet att skapa en ram för och en definition av
humanitärt bistånd och fastställa EU:s principer och strategier för tillhandahållande av
bistånd till de mest behövande. Dessutom kommer förklaringen att bidra till att EU kan
enas om och lägga fram gemensam ståndpunkt vid forum där en rad olika humanitära
organisationer deltar. På så sätt får vi också tillfälle att uppmärksamma att EU inte bara
inriktar sig på att bevilja humanitärt bistånd, utan även arbetar med att analysera skälen
till att biståndet behövs.
Så fort vi får tillfälle försöker vi hjälpa till med att finna lämpliga politiska lösningar för att
komma till rätta med de ovannämnda problemen. Jag anser att föredraganden Thierry
Cornillet gör en utmärkt analys av det komplexa och komplicerade sammanhanget för
tillhandahållandet av humanitärt bistånd under de senaste 15 åren. Kommissionsledamot
Louis Michel nämnde även denna komplexitet i dag.
Förhållandena förändras och till följd av detta står EU och hela världssamfundet nu inför
nya utmaningar. Det handlar bland annat om en grundläggande skillnad i de väpnade
konflikternas karaktär och den allt vanligare förekomsten av naturkatastrofer, vars följder
165

166
SV
Europaparlamentets överläggningar
blir allt plågsammare. Antalet interna konflikter ökar även, vilket leder till ett ökat antal
flyktingar. På många håll åsidosätts den internationella humanitära rätten eller överträds
medvetet. Internationella biståndsarbetare står under ökat hot. Alltfler organisationer är
involverade i tillhandahållandet av humanitärt bistånd.
Jag håller därför med föredraganden om att biståndsinsatserna måste komplettera varandra
och vara konsekventa, effektiva och samordnade ur teknisk och politisk synvinkel mellan
EU:s 25 medlemsstater. Det är självklart en nödvändig förutsättning att stärka EU:s status
som den största internationella givaren av humanitärt bistånd. Detta är likaså nödvändigt
för att vi ska kunna utforma en stark EU-politik inom ramen för de internationella
institutionerna, en politik som är bättre avpassad till de budgetmedel som unionen ställer
till förfogande.
Jag vill även nämna den så kallade skyldigheten att skydda. Jag stöder föredragandens åsikt
om att EU måste gå före och visa vägen för att förverkliga denna skyldighet. Därför bör vi
prioritera diplomatiska och förebyggande åtgärder, stödja regeringarna när de uppfyller
sin skyldighet att skydda det egna folket och utöva lämpliga påtryckningar om så är
nödvändigt. Påtryckningarna bör omfatta diplomatiska och ekonomiska sanktioner. Bruk
av våld, som militära ingripanden, bör vara en sista utväg och får bara användas i
exceptionella fall, med fullständig respekt för och i överensstämmelse med den
internationella rätten.
Alain Hutchinson, för PSE-gruppen . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot,
mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka vår kollega Thierry Cornillet för hans
arbete med detta betänkande och för de diskussioner som han ledde i vårt utskott för
utveckling. Jag vill även tacka kommissionsledamoten för hans träffande analys i början
av debatten.
Betänkandet om humanitärt bistånd inriktas helt riktigt på skydd av biståndspersonal och
tillträde till offren, som är de två viktigaste frågorna som vi måste hantera inom ramen för
det humanitära biståndet för närvarande, och som vi kommer att behöva tackla alltmer i
framtiden. I detta avseende vill jag, precis som kommissionsledamoten, påpeka att
förändringarna i användningen av väpnade styrkor kan grumla bilden av de humanitära
aktörerna. Den förvirring som orsakas av användning av militära resurser, ibland för att
eskortera biståndsarbetare, leder oundvikligen till att icke-statliga organisationer och deras
hjälpteam förlorar den immunitet som de tidigare hade på området.
För att kunna nå ut till offren och kräva en viss yttrandefrihet är det dessutom mycket
viktigt att det inte ser ut som om organisationerna är involverade i dessa konflikter eller
beroende av den politik som förs i organisationernas ursprungsländer. I konfliktområden
har den senaste tidens förändringar lett till att synen på icke-statliga organisationer har
blivit mer komplex. Särskilt i Darfur har flera internationella icke-statliga organisationer,
däribland Médecins du Monde, förklarat att det blir allt svårare för dem att nå offren utanför
internflyktingslägren och att det sker en ny och snabb ökning av våld mot folket och
biståndsarbetare. Deras manöverutrymme beror på om de kommer att lyckas bekräfta sitt
oberoende på nytt i förhållande till de väpnade styrkor som är involverade ute på fältet
och eventuella politiska ställningstaganden.
Det är även viktigt att påpeka att en ökande andel av de humanitära icke-statliga
organisationernas finansiella resurser kommer från finansiella institutioner, särskilt
EU-institutioner. Denna situation kan även leda till att misstroendet mot dessa icke-statliga
organisationer ökar, som ibland ser att deras åtgärder blandas ihop med givarländernas
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
eller EU:s geostrategiska ståndpunkter. I detta sammanhang vill jag därför betona att
ökningen av den offentliga finansieringen, som vi välkomnar och som är mycket bra,
emellertid inte får leda till att dessa icke-statliga organisationer utnyttjas som brickor i
spelet.
Under de senaste tio åren har över 1 000 biståndarbetare dödats i fler än 500 attacker mot
civila biståndsoperationer. Om vi inte gör allt som står i vår makt för att garantera de
icke-statliga organisationernas oberoende, kommer deras handlingsförmåga otvivelaktigt
att minska, och till följd av detta kommer antalet områden där den humanitära rätten
tillämpas att minska drastiskt.
Mediernas behandling av dessa frågor har gjort att hela världen i dag riktar blickarna mot
Noaks Ark, som är en ytterst liten amatörförening jämfört med det stora flertalet humanitära
operationer som genomförs av erkända organisationer vars personal visar stort mod och
besitter mänskliga och yrkesmässiga egenskaper. Detta isolerade fall får därför inte leda
till att alla humanitära biståndsaktörer får dåligt anseende. Tvärtom, det påminner oss om
att det är absolut nödvändigt att humanitära operationer genomförs strikt enligt
internationell humanitär rätt och resolutionerna från FN:s säkerhetsråd.
Vi välkomnar därför att vår begäran om att en formell struktur ska inrättas i rådet med
särskilt ansvar för humanitära frågor och en årlig översyn av samförståndet och
handlingsplanen finns med i detta europeiska samförstånd, som kommer att antas under
nästa sammanträdesperiod.
Toomas Savi, för ALDE-gruppen . – Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja hänvisa
till punkt 21 i Thierry Cornillets betänkande där det står att de olika roller, uppdrag och
komparativa fördelar som de olika humanitära aktörerna har bör erkännas och definieras
närmare i samförståndet.
När det gäller de nya medlemsstaterna finns det några länder, inklusive mitt eget, som
skulle kunna nå bättre resultat genom att samarbeta med andra, slå samman sina kunskaper
och resurser och dela enskild know-how. I praktiken skulle detta kunna gynna EU:s
humanitära verksamhet och göra att de nya medlemsstaterna blir mer engagerade i EU:s
politik. Europeiska unionen bör dock vara beredd på att börja centralisera sina organ så
att verksamheten samordnas på bästa möjliga sätt.
Den andra punkt jag vill framföra är att de nya medlemsstaternas bidrag till humanitärt
bistånd tenderar att vara ganska blygsamt. De nya medlemsstater som var beroende av
utvecklingsstöd och humanitärt bistånd för nästan två decennier sedan är nu välmående
stater med snabb ekonomisk tillväxt. Jag uppmanar dessa länder att kraftigt öka sina bidrag.
De bör komma ihåg att de nu har möjlighet att bistå mindre utvecklade länder på samma
sätt som när de mer utvecklade länderna gav dem en hjälpande hand för inte så länge sedan.
Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen . – (PL) Herr talman! Övertygelsen om att det är
en moralisk skyldighet att tillhandahålla humanitärt bistånd till offer för krissituationer är
för närvarande allmänt spridd i de europeiska samhällena. Vi bör vara stolta över att EU
är världens största biståndsgivare.
Trots detta är biståndet ofta olämpligt eller försenas på grund av omfattningen av
naturkatastrofer och andra krissituationer. Ibland når inte hjälpen de mest behövande.
Biståndets effektivitet kan förbättras stort genom god organisation, däribland samarbete
med andra biståndsgivare, tydliga principer och otvetydiga kriterier. Det är viktigt att
samordna det humanitära biståndet med utvecklingsstödet. Det ger mottagarna en möjlighet
167

168
SV
Europaparlamentets överläggningar
att bli självförsörjande, vilket i sin tur innebär att de inte kommer att vara beroende av
bistånd i framtiden. Det är därför det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd är
så viktigt. En annan viktig fråga är att frivilligarbetarna måste skyddas mot våld.
Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman, mina damer och
herrar! I det betänkande som vi diskuterar i dag betonas det att EU:s humanitära insatser
måste styras av principer som definieras av regler och god praxis för humanitärt bistånd.
När vi läser detta kan vi mycket väl ställa oss frågande till EU:s dubbla roll, som ger med
den ena handen och tar med den andra. Palestina är ett sådant fall. Här ger vi pengar för
att stoltsera med vårt humanitära samvete, samtidigt som vi med vår utrikespolitik
marginaliserar 1,5 miljoner människor både ekonomiskt och socialt och inte ger dem
något hopp om förbättring i framtiden. Den moraliska lärdomen av detta bör vara att
humanitärt bistånd utan en realistisk utrikespolitik inte är vettigt, eftersom dessa två faktorer
går hand i hand. Det är hög tid att kommissionen inser detta.
Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen . – (EN) Herr talman! På senare år har vi haft många
humanitära katastrofer och lika många katastrofhjälpprogram. Varje dag lider människor
av brist på mat och av sjukdomar. Varje år inträffar otaliga naturkatastrofer som innebär
att tusentals människor inte har tak över huvudet och inte kan återgå till sina vanliga liv.
De viktigaste frågorna vid den här typen av katastrofer är att garantera säkerheten i området
och människors säkerhet, och att se till att alla som behöver får läkarvård, mat, vatten och
tak över huvudet. Dessa akuta frågor är viktigast och alla insatser bör inriktas på dem.
Tyvärr har de drabbade begränsad tillgång till humanitär hjälp och hjälparbetarna riskerar
sina liv på grund av de ökande interna konflikterna i vissa länder.
Ibland, efter att den mest akuta krisen är över och hjälpen upphör, kan lidandet återigen
bli akut eftersom man inte har gjort någonting för att hjälpa människorna att återuppbygga
sina samhällen och klara sig själva på lång sikt. Det här är vår viktigaste uppgift: att hjälpa
andra när de behöver det som mest. Vi kan inte låta problemen med detta fortsätta och vi
måste hitta andra sätt att hjälpa, både på kort och på lång sikt.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Jag gratulerar Thierry Cornillet till hans
ytterst professionella betänkande om humanitärt bistånd. Behovet av detta slags bistånd
minskar inte, tvärtom, naturkatastroferna ökar i antal och omfattning. De väpnade
konflikterna i utvecklingsländerna har inte minskat, de har bara förändrats till karaktären.
Humanitära biståndsarbetare utsätts ofta för attacker eller andra handlingar som strider
mot den internationella rätten. Sammanlagt 40 procent av världens humanitära bistånd
gavs av européerna, direkt genom medlemsstaterna eller genom EU. Bara förra året uppgick
detta bistånd till 2 miljarder euro. Det är ett tillräckligt skäl till att vi måste sträva efter ett
mer effektivt tillhandahållande av biståndet. Vi är medvetna om att det måste vara
systematiskt och vara väl samordnat med andra aktörer.
Jag håller med om att det humanitära biståndet bör kopplas till utvecklingsstödet. Det bör
även kombineras med politiska och diplomatiska insatser, särskilt för att skydda
biståndarbetare och se till att de når interventionsområdena.
En intressant siffra om tillhandahållandet av humanitärt bistånd visar att nio av tio européer
är positivt inställda till det. Hälften av dem anser att humanitärt bistånd är effektivare om
det tillhandahålls på EU-nivå jämfört med nationell nivå. Det är därför logiskt att det
humanitära biståndet i år blir ett fristående politikområde för EU. Det är självklart även ett
stort åtagande. Vi måste vara medvetna om att humanitärt bistånd inte är ett
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
krishanteringsverktyg, vilket innebär att det inte får ha någon inverkan på lokal politik
eller lokala marknader och måste förbli oberoende av de politiska förhållandena. Därför
identifierar jag mig fullständigt med principerna för tillhandahållandet, som humanitet,
opartiskhet, neutralitet, oberoende, omedelbarhet och effektivitet. Jag stöder även förslaget
om den centrala beredskapsfonden (CERF), eftersom katastrofer alltid kräver snabba
ingripanden. Jag är likaså positivt inställd till en gemensam EU-ram för behovsbedömning.
Corina Creţu (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill till att börja med gratulera vår
föredragande, Thierry Cornillet, till ett hårt och värdefullt arbete i den här mycket
komplicerade frågan. Jag vill även välkomna kommissionsledamot Louis Michel och
framhäva hans krav på ett gott samarbete med utskottet för utveckling.
Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd kommer att ha mycket stor betydelse
för utvecklingen av politiken för humanitärt bistånd. Jag tycker att det är mycket väsentligt
att rådet, parlamentet och kommissionen har kommit överens om det gemensamt. Vi
försöker på så sätt bekräfta vårt åtagande om de humanitära principerna och skapa
förutsättningar för ett närmare samarbete. Detta för att se till att EU:s humanitära bistånd
genomförs så effektivt som möjligt under kommande år och för att hjälpa alla de människor
som drabbas av humanitära katastrofer.
Som ledamot av utskottet för utveckling gläder det mig att man i det slutliga betänkandet
har tagit med centrala delar, såsom ett uttryckligt omnämnande av FN:s resolution om
staters ansvar att skydda sina befolkningar, och tagit hänsyn till sårbara grupper, särskilt
kvinnor, barn, gamla, sjuka och funktionshindrade personer. Möjligheten till en årlig
översyn av den humanitära hjälpen nämns också i betänkandet, en mycket viktig fråga
som gör det möjligt att genomföra humanitära insatser med hjälp av finansiering som
motsvarar behoven. I betänkandet tar man även upp idén att använda lokal stödkapacitet
och frivilligorganisationer som är verksamma på området, vilket gör det möjligt att utnyttja
expertis och kunskap om lokala förhållanden för att kunna göra snabbare och bättre insatser
vid humanitära katastrofer.
Vi får inte glömma att de som drabbas hårdast av katastrofer, både naturkatastrofer och
katastrofer som orsakas av människan, är de som på grund av fattigdom redan befinner
sig i en utsatt situation. De bor huvudsakligen i utvecklingsländer och har små möjligheter
till ett bättre liv. Det är därför viktigt att EU sänder ut ett budskap om solidaritet och stöd.
Därför är det oerhört viktigt att snabbt och effektivt sätta in lämpliga insatser vid humanitära
katastrofer. Det är också viktigt med bättre samordning för att bättre knyta samman
katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd för att se till att så få människor som
möjligt mister livet i katastrofens efterverkningar.
Olle Schmidt (ALDE). - Herr talman, herr kommissionär! Tack till föredraganden för
ett väl avvägt betänkande i ett mycket viktigt ämne. Få saker är viktigare för vår union än
att kunna agera och kraftfullt när krig utbryter eller när naturkatastrofer inträffar. EU har
viljan och möjligheterna men mer krävs.
Låt mig beröra två känsliga punkter. För det första är det i vissa fall rimligt enligt min
mening att militära insatser kan användas för att skydda humanitära insatser. I Darfur
behövs ju direkt vapenskydd för att garantera de humanitära insatserna. Här måste vi i
första hand se till resultatet – att rädda liv.
För det andra kan bistånd användas för att främja en demokratisk utveckling. Här måste
vi också se till resultatet. Låt mig ge ett konkret exempel som herr kommissionär känner
169

170
SV
väl. I Eritrea sitter en svensk journalist fängslad sedan över sex år tillbaka, bara för att han
har använt sin yttrandefrihet. I dagarna kräver trettio svenska chefsredaktörer att en
koppling mellan det svenska biståndet och fängslandet av David Isaak, som han heter, ska
ske. Jag är böjd att hålla med dem. Eritrea borde veta att också viljan att ge bistånd kan
upphöra om demokratiska principer så flagrant missbrukats som i Eritrea idag.
Jaromír Kohlíček (GUE/NGL). - (CS) Herr kommissionsledamot och herr Cornillet,
tack för ert arbete. Mina damer och herrar, denna mycket välbehövliga och värdefulla text
har redan förlorat något av sitt värde i titeln: geografiskt sett är EU endast en del av Europa,
om inte förhandlingar om kommissionens förslag redan har inletts med europeiska länder
utanför EU som Ryssland, Ukraina, Turkiet, Kazakstan, Serbien, Vitryssland och andra,
vilket naturligtvis inte är fallet. Jag stöder antagandet av denna utmärkta och mycket
välbehövliga resolution. Men hur ska vi försäkra oss om att den följs i våra transatlantiska
grannars fängelser i Guantánamo eller i Afghanistan? Eller håller vi med om deras metoder,
inom ramen för ett fördjupat transatlantiskt partnerskap? Ja, resolutionen är nödvändig
och korrekt. Men låt oss överväga hur vi ska uppmuntra våra transatlantiska partner att
erkänna och tillämpa de humanitära principerna. Annars kommer vi att bli tvungna att
lösa problem som har orsakats av andra.
Luis Yañez-Barnuevo García (PSE). - (ES) Herr talman! Genom att gratulera
föredraganden Thierry Cornillet och även kommissionsledamoten till hans förslag och
inlägg, och instämma i det som sagts av min grupps talesman Alain Hutchinson, avslutar
jag mitt inlägg vid denna sena tidpunkt och ger den insparade minuten till er, herr
kommissionsledamot.
Förresten berättade Josep Borrell för mig att kommissionsledamot Louis Michel gav ett
briljant tal vid Lissabonmötet förra helgen.
Herr talman, jag har sparat in en minut.
Europaparlamentets överläggningar
Louis Michel, ledamot av kommissionen . − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag
vill kort tacka er för ert mycket breda stöd för Thierry Cornillets betänkande och
kommissionens ståndpunkter.
Den lämpliga reaktionen på glömda kriser är just bättre arbetsfördelning. Om arbetet inte
fördelas och det humanitära biståndet eller utvecklingsstödet är beroende av politiska
möjligheter, av ett lands utrikespolitik, uppstår naturligtvis glömda kriser och övergivna
länder, vilket är skälet till att arbetsfördelning är det enda svaret.
Förslaget om en humanitär atlas, lik utvecklingsatlasen, som man gör utmärkta framsteg
med och som redan tillämpas, är till exempel helt klart en bra lösning. Jag håller även med
många talare som nämnde behovet av att betona den avgörande roll som lokala aktörers
och civilsamhällets engagemang spelar.
När det gäller den centrala beredskapsfonden (CERF) håller jag fullständigt med om – och
jag har påpekat detta vid flera tillfällen till FN, kontoret för samordning av humanitära
frågor (OCHA), till alla, och ni vet vilken ståndpunkt jag har om det – att ECHO inte ska
bidra till CERF om inte ytterligare medel tillgängliggörs. ECHO använder alla medel som
det förfogar till humanitära åtgärder varje år, och om ECHO skulle behöva bidra måste det
vara utöver dessa medel.
För det andra är ECHO i själva verket en europeisk central beredskapsfond. Det är viktigt
att ha det i minnet. Därför finns det inget större behov av den. ECHO är precis lika flexibelt
13-11-2007

13-11-2007
SV
Europaparlamentets överläggningar
– jag drömmer om att ha samma flexibilitet inom utvecklingsstödet – och kanske ännu
mer flexibelt än CERF. För det tredje skulle jag vilja att FN koncentrerar sig på sina kärnfrågor
när det gäller humanitärt bistånd, vilket i stort sett är samordning av det humanitära
biståndet, och det är där OCHA kommer in. Det finns ett viktigt arbete att göra även i detta
avseende.
Alain Hutchinson ställde en mycket viktig fråga om hur icke-statliga organisationer och
aktörer från civilsamhället framställs, eller i viss mån blir märkta – även om det är ett farligt
ord. Jag håller med honom att vi självklart inte får peka ut de icke-statliga organisationerna
till allmänheten som syndabockar på grund av en eller annan organisation. Jag vill nämna
i förbigående att kommissionen aldrig har bidragit till Noaks Ark eller någonsin finansierat
organisationen eller använt den som operatör, och jag vill att ni ska veta det så det inte
uppstår några missförstånd.
Er fråga får mig att tänka på en annan fråga som vi kanske bör diskutera med de icke-statliga
organisationerna – och jag har redan haft tillfälle att göra det – nämligen inrättandet av en
hög myndighet för icke-statliga organisationer och aktörer från civilsamhället, som enbart
skulle bestå av icke-statliga organisationer och företrädare för civilsamhället. Inga offentliga
myndigheter skulle alltså vara representerade i denna höga myndighet, och jag ser att
Bernard Kouchner reagerar på detta förslag. Den skulle i viss mån bygga på de principer
som till exempel läkarförbund eller yrkessammanslutningar arbetar efter, som själva löser
frågor som annars skulle ge upphov till problem, på grundval av god praxis och etik. Jag
kastar fram det förslaget, även om det skulle vara värt att se på det mer i detalj.
När det gäller de nya medlemsstaterna är jag mycket glad över att kunna konstatera att det
finns en stor vilja, särskilt bland några av dem – jag tänker särskilt på Tjeckien – att visa
internationell solidaritet genom ökat humanitärt bistånd i framtiden.
Det är även viktigt att påpeka att sex medlemstater (av EU-25) ensamma står för 49 procent
av EU:s sammanlagda bistånd och att andelen för de övriga 19 medlemsstaterna uppgår
till 18 procent av totalsumman. Åtagandet på det humanitära området är följaktligen
långtifrån balanserat.
När det gäller Palestina anser jag inte att EU ger med den ena handen och tar med den andra.
Det finns naturligtvis frågetecken kring det faktum att vårt utvecklingsbistånd, och särskilt
vårt humanitära bistånd, ofta stoppas på grund av situationen i Palestina, men jag anser
inte att EU, och särskilt inte kommissionen, förtjänar att bli anklagade för att ta tillbaka
lika mycket som de ger.
Jag vill kort kommentera det som Olle Schmidt sa om det humanitära biståndet i Eritrea.
Vi har inget humanitärt bistånd i Eritrea, vi lägger inte en cent på humanitärt bistånd där.
Jag förutsätter att ni förväxlar det med utvecklingsstöd. I vår politiska dialog med Eritrea
finns frågan om den journalist som ni nämnde alltid med på dagordningen. Jag ringde, och
träffade faktiskt, president Isaias Afewerki och diskuterade den här frågan med honom.
Han skyller på att problemet enbart handlar om eritreansk lagstiftning.
Jag instämmer självklart i er åsikt och inställning i den här frågan, men att koppla ihop
utvecklingsstöd till denna fråga är ytterst farligt. Om man till exempel binder frigivningen
av denna journalist till ett politiskt beslut, om man binder utvecklingsstödet till denna
fråga, vem kommer då att bli lidande på det? Inte de eritreanska myndigheterna, utan de
människor man vill hjälpa, det vill säga befolkningen.
171

172
SV
Saken är något mer komplicerad än vad ni tycks tro. Vi kan inte nödvändigtvis binda ihop
frågor på det sättet. Även om det rör sig om ytterst oroande frågor, som jag är bekymrad
över och som är ett ständigt ämne för vår dialog – och jag utövar ständigt påtryckningar
för att försöka lösa hans problem – kan vi inte binda dem till beviljandet av utvecklingsstöd.
När det gäller humanitärt bistånd kan jag i alla händelser tala om för er att EU inte ger
humanitärt bistånd till Eritrea, även om vi däremot finansierar utvecklingsprojekt där.
Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.
Jag måste uppmärksamma er på att omröstningen om kommissionens uttalande kommer
att äga rum i Bryssel den 29 november 2007 och att omröstningen om Thierry Cornillets
betänkande kommer att äga rum i morgon.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig . – (EN) Jag välkomnar institutionernas initiativ till att
skapa ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd. Det kommer för första gången
att innebära en tydlig formulering av EU:s politik för humanitärt bistånd.
Det sker en snabb utveckling av den miljö där de humanitära insatserna äger rum, vilket
ständigt skapar nya utmaningar.
Antalet sårbara människor i krissituationer och naturkatastrofer ökar. År 2003 drabbades
200 miljoner människor och 45 miljoner människor var i behov av livräddande hjälp.
Sedan dess har vi haft flodvågskatastrofen i Asien, ett antal jordbävningar, översvämningar
och orkaner som drabbat Centralamerika och det fasansfulla läget i Darfur.
Samförståndet kommer att belysa de humanitära principerna humanitet, neutralitet,
opartiskhet och oberoende.
Utvecklingsstöd är av avgörande betydelse för att förebygga humanitära katastrofer. Det
är oerhört viktigt att minska risken för katastrofer och att göra ett tydligt åtagande om att
knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet.
Det har blivit allt vanligare att militära styrkor deltar i katastrof- och återuppbyggnadshjälp
till civilbefolkningar. Ett sådant intrång i vad som traditionellt har betraktats som ett
humanitärt område eller ett utvecklingsområde ger upphov till många viktiga frågor.
Skillnaden mellan civila och militära aktörer är en fråga som rör många som arbetar inom
det humanitära området. De olika aktörernas uppdrag måste tydligt definieras.
25. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
26. Avslutande av sammanträdet
(Sammanträdet avslutades kl. 11.45.)
Europaparlamentets överläggningar
13-11-2007