Kalkstensindustrin på Gotland. En studie om förändringar ...

PM: Kalkstensindustrin på Gotland. En 

studie om förändringar, rationalisering 

och samverkan i en bransch. 1890-1975. 

Malin Dahlström, Ekonomisk-Historia

PM, Malin Dahlström 

Kalksten, företag och Gotland 

Kalkstensindustrin på Gotland. En studie om förändringar, rationalisering 

och samverkan i en bransch. 1890-1975. 

Karteller och samarbeten mellan företag var ett viktigt inslag inom industrin. I avhandlingen kommer 

samarbeten och karteller inom en bransch och en region att undersökas. Avhandlingen kommer att tala om 

hur sådana företagssamarbeten fungerade och hur de ledde utvecklingen framåt. Kalkstensindustrin har 

under lång tid varit koncentrerad till norra Gotland och på Gotland som den tunga svenska kalkstens- och 

cementindustri finns idag. Avhandlingen kommer att visa hur karteller och samarbeten i en geografiskt 

koncentrerad råvarubransch kan fungera. 

I avhandlingen kommer kalkstensindustrin på norra Gotland att undersökas. De företag som ägnar sig åt att 

bryta kalksten och företag som producerar cement kommer att finnas med i undersökningen. Alla 

kalkstensföretag på norra Gotland kommer att undersökas i avhandlingen och företagshistoriken kommer 

att gås igenom. Inom kalkstensindustrin var karteller vanligt förkommande under 1900-talet. Kartellernas 

funktion och påverkan på branschen och utvecklingen kommer att diskuteras. Framförallt kommer 

arkivmaterial från de olika kalkstensbolagen att användas. Tidsperioden börjar vid öppnandet av flera 

kalkstensbrott under 1890-talet och undersökningen kommer att fortgå till 1975 då kalkstensindustrin 

uppgår i ett internationellt bolag i Eurockoncernen. 

1. Kalkstensindustrin 

Bakgrund till kalkstensbrytningen på norra Gotland 

Kalk- och sandsten började på allvar användas som byggnadsmaterial under 1100-talet på Gotland. Under 

200 år uppfördes en mängd stenbyggnationer; kyrkor, kastaler (försvarstorn), bostadshus, 

magasinsbyggnader och gårdsportar runt om på ön. Stenen bröts så nära byggnadsplatserna som möjligt och 

kalken brändes i kalkmilor. Gotland hade en välbärgad bondeklass, farmännen som kunde bygga sina 

bostadshus i sten. Dopfuntar exporterades också till andra länder runt Östersjön. Under 1300-talet 

avstannade den ekonomiska utvecklingen på Gotland och byggandet avstannade också, bland annat fanns 

en rad kyrkobyggen som aldrig avslutades. Danskarna brandskattade Visby 1361 och Gotland förblev danskt 

ända till 1645. Under 1500-talet etablerade den danska statsmakten omfattande sandstensbrytning i 

Burgsvik, på södra Gotland. Stenen exporterades till Danmark, när Gotland blev svenskt levererades stenen 

istället till Sverige. Produkterna var råbruten kalksten och bränd kalk 1 för murbruksberedning. 

Kalkbränningen växte i omfattning och fick en större ekonomisk betydelse. Kalkugnar började byggas runt 

om på Gotland och därmed förbättrades kapaciteten avsevärt. Det var bönderna som först brände kalk, men 

sedan togs kalkbränningen över av Visbys borgare. Under 1700- och 1800-talet etablerade sig en rad borgare 

som kalkpatroner 2 vid hamn- och kalkförbränningsplatser på norra Gotland. Storugns i Lärbro, Länna i Slite 

är exempel på stora gårdar, S:t Olofsholm i Hellvi och Ahr i Fleringe var hamnar som var betydelsefulla för 

utskeppningen av kalksten. Under senare delen av 1700-talet börjad gotländska bondgårdar byggas av sten. 

Sten var länge dominerande i byggnationen. 3 

Under senare delen av 1800-talet startades småindustrier som utnyttjade kalk- och sandsten som råmaterial, 

det var bland annat tillverkning av slipstenar, prydnadssaker och gravvårdar. Produktionen av byggnadssten 

1 

Bränd kalk framställs genom att man hettar upp krossad och sorterad kalksten till ca 1000 grader. Kalkstenen (CaCO3) 

förvandlas då till kalciumoxid, dvs. bränd kalk (CaO) och koldioxid (CO2). (Nordkalk) 

2 

Patron = ägare av, eller chef för, större ekonomisk verksamhet inom industri eller jordbruk i äldre tid (NE.se) 

3 

Natursten i byggnader (1995), sid. 15-16 

2



tog samtidigt fart och det var framförallt på fastlandet som stenen behövdes för stadsbyggnation som 

exempelvis Stockholm. Kalksten användes till kalkbruk och som jordförbättringsmedel. 4 

Kalkstensindustrin växer fram 

Under slutet av 1800-talet var det stor efterfrågan på kalksten, det var bland massatillverkningen som 

behövde kalken. 5 AB Karta och Oaxens Kalkbruk var ett av bolagen som sålde kalk och kalksten. När 

efterfrågan på kalksten ökade, så expanderade företaget. 6 1899 köpte ett konsortium från Malmö Lörje i 

Hellvi socken, där det fanns gamla kalkugnar. Tanken var att företaget skulle börja bryta kalksten i stor 

utsträckning. En ny utlastningsbrygga för brottet byggdes. Det första bostads- och kontorshuset blev också 

uppfört. Till lastningsbryggan fick arbetarna dra vagnar och tippa ner i fartygen. 7 I en sammanställning av 

sjöfarten i Hellvi socken där bland annat brotten Hide, St Olofsholm, Lörje, Smöjen och Kyllaj fanns visar en 

snabb expansion av antalet fartyg som både ankom och avgick. En stor del av ökningen kan härledas till 

kalkbrytningen, se tabell 1. 

Tabell 1 Sjöfart på hamnarna i Hellvi 1869-1914 

År Utrikes ort Inrikes ort 

Ankommande Avgående Ankommande Avgående 

1869 3 3 38 37 

1874 8 13 37 37 

1875 5 6 33 39 

1880 15 11 19 25 

1890 1 5 8 4 

1892 0 5 8 6 

1893 6 4 11 13 

1894 2 10 30 21 

1895 5 21 36 19 

1897 4 5 14 14 

1898 9 28 41 22 

1899 25 53 44 15 

1900 24 60 63 28 

1901 83 112 99 70 

1902 62 93 138 137 

1903 29 52 180 187 

Källa: Emilsson & Kavonius (1997) 

I slutet av 1800-talet ökade också efterfrågan på cement och den första svenska cementfabriken startades 

av Skånska Cement AB 1871. Mellan 1880 och 1910 växte den svenska cementindustrin, framhjälpt av att 

tullar infördes 1889, som sedan höjdes 1895. Visby Cementfabrik startades 1883 och var den andra i landet, 

1916 startades den andra fabriken på Gotland, i Valleviken. Cementproduktionen växte fram i tre områden 

4 

Natursten i byggnader (1995), sid. 16, 19 

5 

Rothstein (1982), sid. 2 

6 


7 

Emilsson & Kavonius (1997), sid. 101 

3



med kalkförekomster Gotland/Öland (Visby, Valleviken, Degerhamn) Skåne (Lomma, Limhamn, Klagstorp, 

Maltersholm, Ivön) och Västergötland (Hällekis, Skövde). Under 1930- och 1940-talen tillkom fabriker i 

Köping och Stora Vika. 8 När försäljningsbolaget Cementa (Svenska Cementförsäljnings Aktiebolag) bildades 

1892 innebar det att en kartell inom cementindustrin bildades. Cementa köpte upp sina konkurrenter en 

efter en och köpte också upp flera kalkstensbolag. 

Konkurrensen hårdnade snabbt inom kalkstensindustrin. Flera ansträngningar gjordes för att förena 

intressena. 1901 bildades Gotlands Kalkverk, ägare var Karta & Oaxen och Cementa, danska intressenter 

kom också in i bolaget. I början av 1900-talet var många brott i gång och många ägare hade ofta flera brott. 

1906 ägde Gotlands Kalkverk 12 brott. Nya investerare och ägare tog sig lätt in på marknaden, 1906 

öppnades Bungenäs kalkbrott av Kalkindustri AB i Södertälje. 1908 öppnades Furillens kalkbrott av den tyska 

firman Possehl. Det var lätt att komma in, men svårare att hålla sig kvar på marknaden, och nya bolag togs 

ofta in i en kartell. 1907 delades marknaden upp i östra och västra delen av Sverige genom ett kartellavtal. 

Kalkverket såg under första världskriget till att eliminera konkurrensen i kalkstenbrytningen genom att 

garantera Bungenäs och Smöjen viss avsättning på marknaden. Under första världskriget avstannade 

efterfrågan på kalksten, produktionen minskade liksom antalet arbetare. 9 

På 1920-talet började företag som behövde kalksten till sin produktion köpa egna kalkbrott, Sockerbolaget 

köpt Bungenäs 1921 och därefter Smöjen. Fosfatbolaget engagerade sig i Furillen. Kalkverket hade 1921 låg 

försäljning och ansåg sig ha dåliga utsikter, företaget upplevde stor konkurrens från Smöjen och Furillen. 

1923 var konkurrensen stor från Bungenäs. Då delades marknaden på nytt upp. Kalkverket – Karta & Oaxen 

fick 65 % och Bungenäs 35%. Med finska kalkstensleverantörer kom man också överens om att respektera 

varandras marknader. 10 Under slutet av 1920-talet ökade priserna på kalksten till över fyra kronor per ton. 

Cementindustrin under mellankrigstiden 

1931 köpte Skånska Cement aktiemajoriteten i Slitebolaget och Visby Cementfabrik som ägde 

cementfabriken i Slite som hade startats 1916. 11 Cementindustrin hade växt snabbt, antalet sysselsatta var 

cirka 1000 personer inom cementindustrin, saluvärdet var 11,8 miljoner kronor. 12 Cementfabrikerna hade en 

produktionskapacitet på 4 400 000 fat om 170 kg netto. Det täckte mer än väl den största försäljning som 

något år förekommit i Sverige plus importkvantiteten. Sveriges Industriförbund skriver 1935 att 

Cementexporten som tidigare varit av ej oväsentlig omfattning i förhållande till den totala produktionen och 

varit ekonomiskt lönsam hade under de senare åren gått ned avsevärt. Den riktade sig då framförallt till 

transoceana länder. ”Tillkomsten av moderna cementfabriker i alla kulturländer och många primitivare 

stater, ökade tullar och valutarestriktioner ha i hög grad beskurit möjligheterna för cementexporten och 

tryckt ned priserna till en mycket låg nivå. Den ständigt sjunkande prisnivån under senare år har krävt 

fortlöpande rationalisering av driften.” 13 

1939 uppfördes en traversbana i Slite och 1940 koncentrerades cementtillverkningen på Gotland till en 

fabrik, Slitefabriken. Just när cementfabriken var hypermodern bröt andra världskriget ut och restriktioner i 

tillverkningen infördes. Bränsleproblemen försökte man lösa med torveldning. I krigets slutskede och efter 

8 

ne.se/cement-och-betongvaruindustri, 19 januari 2011 

9 

Sveriges Industriförbund (1935), sid. 243 

10 


11 

Slite Industrimuseum (2010), sid. 8 

12 


13 


4



var det svårt att hitta arbetskraft och cementfabriken öppnade en egen skola 1945. Cementkonsumtionen i 

Sverige steg varje år och importen av cement var liten. De svenska cementpriserna var relativt låga och 

”länderna runt Sverige var inte intresserade av att konkurrera med Cementas cementpriser”. 14 

Kalksten i fred och krig 

1931 ledde depression till en nedgång i cellulosaindustrin/massatillverkningen. Samtidigt kom nya 

konkurrenter in på marknaden. Johnson-koncernen öppnade 1932 Strå Kalkbruk och Ahrs bruk. 15 

Marknaden försvagades och priserna sjönk åter till under 4 kronor per ton. En uppgörelse gjordes som 

minskade antalet brott och därmed konkurrensen, bland annat lades Furillen ned. Inom stenindustrin fanns 

tidigt export. Inom kalkstensindustrin hade de stora exportkunderna försvunnit genom avtalet med de 

finländska bolagen så exporterades mycket, exempelvis krita, se tabell 2. 

Tabell 2 Tillverkning, import och export av stenprodukter 1931-1933. 

Tillverkning Införsel Utförsel Utförsel i % 

av 

tillverkningen 

Produkter av stenindustri 28.2 2.9 12.1 43 

Bränd kalk 10.9 0.1 0.2 1.6 

Krita 1.1 0.2 0.4 39.6 

Cement 15.1 0.9 1.4 9.2 

Arbeten av cement och konstgjord 

sten 

8.5 0.8 0 0 

Slip- och polermedel 1.9 1.6 0.5 25.6 

Enhet: Miljoner kronor 

Källa: Sveriges industri ”Översikt utgiven av Sveriges Industriförbund till dess tjugofemte årsmöte den 7 maj 1935”, sid. 

240 

1934 gjordes en uppgörelse med Strå kalkbruk som fick en ansenlig del av marknaden. Uppdelningen av 

marknaden fanns kvar: 

• Östra gruppen = Kalkverket, Strå kalkbruk mfl 

• Västra gruppen = Faxe-Limhamnintresset och Faellesagenturet 

Men uppdelningen av gränserna förändrades. Exporten skulle handhas av Bungenäs och Faellesagenturet. 

Kalkstensindustrin var väldigt konjunkturberoende. Under världskrigen gick antalet arbetare ned rejält för att 

sedan återhämta sig. I tabell 3 syns tydligt hur antalet arbetare minskar under krigstid. 

14 Slite Industrimuseum (2010), sid. 12 

15 Slite Cement och Kalk AB (1942) 

5

Tabell 3 Stenindustrin, arbetare och salutillverkningsvärde. 

Stenindustrin 1945 

År Arbetsställen Antal 

arbetare 

Arbetare i % av 

industrins totala 

antal 

Salutillverkningsvärde i miljoner 

kronor 



1915 315 10000 2.7 14 

1929 489 16000 3.5 43 

1939 513 9700 1.7 39 

1944 408 6000 1 40 

Källa: Sveriges Industri. Översikt utgiven år 1948 av Sveriges industriförbund. Sid. 323 

1941 hade cement (A-cement, standardcement) beslagtagits av staten. Industrikommissionen hade 

föreskrivit cementransonering. För att det skulle finnas tillräckligt med cement i landet fick Cementa i 

uppdrag av Statens Industrikommission och Reservförrådsnämnden att försöka importera cement, 300 ton 

portlandscement från Slovakien och 680 ton järncement från Danmark. Förhandlingar med 

Priskontrollnämnden om prisättningen och Cementa fick betala förlusten på det importerade cementen. 16 

Produktionen uppgick 1944 till över en miljon ton. 

Driften av Furillen hade legat nere under 1930-talet, men togs upp 1944 eftersom nya kunder efterfrågade 

kalksten: Norrbottens järnverk, Svenska Aloxidverken. Under 1940-talet dök en ny konkurrent upp: Ågren i 

Göteborg som öppnade brottet i Klinthagen 17 Samtidigt gick kalkstensbrotten på högvarv efter andra 

världskriget. Det rådde akut brist på arbetskraft och norrlandskunderna sände ner egna arbetare. Kalkverket 

konstaterar att det framöver skulle bli svårt att tillfredsställa kundernas krav på ökade leveranser. 

Mekanisering och rationalisering tog fart efter andra världskriget. 1946 gjordes en utredning om 

Slitebolagen, som ägdes av Skånska Cement. Utredningen konstaterade att om en mekanisering av 

kalkstensdriften skulle genomföras borde det koncentreras till ett brott. Det enda som kunde komma i fråga 

var Storugns. I Smöjen uppförde 1947 Bungenäsbolaget ett kross- och sorteringsverk och fosfatbolaget ett 

på Furillen. Ahrs bruk förvärvats under 1940-talet av Norrbottens Järnverk AB. Ahr hade mekanisk 

utlastning. 18 

Storugns 

1951 kom nya förslag om mekanisering av Storugns. Konkurrenterna hade mekaniserat. Kalkverket skulle 

sälja på öppna marknaden, för att hänga med måste man ut. Det blev ett positivt beslut för sorter- och 

krossverk, men hamnen fick vänta. Storugns gick bra och planerna på att koncentrera produktionen dit 

återupptogs 1954. 1955 bröt Kalkverket endast sten i Storugns. De större stensorterna gav 5 kronor per ton. 

Priset nagelfardes av Priskontrollnämnden och steg till 9 kronor per ton. 19 

På Storugns byggdes en ny kajanläggning med moderna utlastningsmetoder och transportband från en ny 

krossanläggning som GFK köpte från Smöjens kalkbrott 1960. Det blev en del av det som sedan blev 

företaget AB Nordkalk Storugns. 1961 lades Smöjens stenbrott ned. 20 Storugns fick ny hamn 1962. 21 

16 

Cementa Svenska Cementförsäljnings Aktiebolag Malmö, Styrelseprotokoll 26 november 1941 

17 

Slite Cement och Kalk AB (1942), sid. 7 

18 


19 


20 

Emilsson & Kavonius (1997), sid. 

6



Anläggningen på Storugns används än i dag och brottet är fortfarande aktivt. Nordkalk som idag driver 

verksamheten kommer inom de närmaste åren att öppna ett nytt brott i Bunge. 

Karteller blir omoderna 

Från början av 1950-talet öppnades upp för möjligheter att finna en form för rationellare samarbete mellan 

kalkstensproducenterna. ”Den gamla kartellformen var inte längre populär.” Gemensamt försäljningsbolag 

eller total sammanslagning diskuterades. Kartellformen var inte länge populär – Cementbolaget (AB 

Gotlands Kalkverk) och sockerbolaget förde diskussionerna om alternativt samarbete, 1954-1955 bildades 

ett gemensamt bolag AB Gotlands Förenade Kalkbrott med säte i Visby. Hälften av aktierna kom att ägas av 

sockerbolagen och hälften av cementbolaget. Bolaget började sin verksamhet 1 januari 1955. Det bildades 

efter övertagande och i några fall arrende av fyndigheter, fastigheter, industriella anläggningar samt 

maskiner och inventarier, tillhöriga AB Bungenäs Kalkbrott, AB Gotlands Kalkverk och AB Karta & Oaxen 

kalkbruk. Avtal gjordes med Norrbottens Järnverk om försäljning samt med AB Karta & Oaxen om att K & O 

tog över all försäljningen av foderkalk. 22 Foderkalk var reglerat i kartellavtal under hela perioden. 

En analys som GFK styrelse gjorde 1959 sade följande om läget i kalkstensindustrin: Under 1958 kraftiga 

minskningar av kalkstensleveranser skett i jämförelse med 1958 och konkurrensen från gamla och nya 

leverantörer har uppträtt. Inom cellulosaindustrin hade konkurrensen från Finland kan bli mycket besvärlig 

dels på grund av kvalitén och dels på grund av lägre sjöfrakt, då vägen från Pargas i närheten av Åbo är 

kortare från Gotland till de norrländska fabrikerna. Gotlands Kalkverk hade tidigt under 1900-talet försökt 

köpa Pargas, men misslyckats. 

Tabell 4. Sysselsatta i jord- och stenindustrin. 

Jord- och stenindustrins undergrupper 

Antal 

Antal 

Förädlingsvärde i löpande priser 

arbetsställen sysselsatta miljoner kronor 

1952 1964 1952 1964 1952 1964 

Torvframställning 93 34 1700 500 10 9 

Stenindustri 342 399 6900 6000 80 182 

Kalk- och kritbruk 72 38 2400 1300 30 52 

Cementfabriker 8 8 1900 2200 70 145 

Cementvaru- och 

betongvarufabriker 

266 464 5000 14000 88 518 

Tegelbruk 212 136 7500 5700 90 160 

Porslins-, kakel- o 

lergodsindustri 

30 35 6700 5900 80 137 

Glasindustri 109 79 6800 7700 68 220 

Annan jord- o stenindustri 82 75 1600 2800 29 128 

Summa 1214 1268 40500 46100 545 1551 

Källa: Sveriges industri. Utgiven av Sveriges industriförbund (1967) 

1964 var antalet sysselsatta i jord- och stenindustrin cirka 46 000, se tabell 4. Det motsvarade 4,7 procent av 

hela andelen anställda inom industrin. Branschens andel av hela industrins förädlingsvärde var 4,9 procent. 

21 Slite Cement och Kalk AB (1942), sid. 10 

22 GFK, Förslag Överenskommelse 1956 

7



Under tiden mellan andra världskriget och 1967 hade jord- och stenindustrins produktionsvolym ökat i 

samma takt som den totala industrin. Produktionstillväxten var väldigt varierande inom branschen på grund 

av att vissa produkter konkurrerade med varandra på avsättningsmarknaden. Kalk- och kritbrukens 

arbetsställen hade halverats likaså antalet arbetare, förädlingsvärdena ökade dock. Troligtvis är det 

rationaliseringar och sammanslagningar som ligger bakom den här utvecklingen. 23 

Cementmonopol 

Efterfrågan på cement ökade efter andra världskriget och produktionen tredubblades på 20 år, från 1,2 

miljoner ton 1945 till 3,7 miljoner ton 1966, se tabell 5. 

Tabell 5. Cementproduktion. 

Cementproduktionen i Sverige Miljoner 

ton 

1945 1.2 

1950 1.9 

1955 2.5 

1960 2.9 

1966 3.7 

Källa: Sveriges industri. Utgiven av Sveriges industriförbund (1967), sid. 102 

1961 togs en ny cementugn i drift i Slite och produktionskapaciteten ökade till 500 000 ton per år. 1962 

skulle bolaget fatta beslut om en ny ugnslinje för att öka produktionskapaciteten ytterligare, valet stod 

mellan Limhamn och Slite. En kostnadskalkyl visade att Slite var det bästa alternativet och 55 miljoner kronor 

anslogs för utbyggnad av Slitefabriken. 1964 startades ugn 6 och kapaciteten ökade till 850 000 ton per år. 24 

Skånska Cement AB köpte efterhand upp de övriga deltagarna i Cementa och processen avslutades 1966 

med övertagandet av Ölands Cement AB. Cementindustrin var fördelad på två företag 1967, Skånska Cement 

med sex fabriker som innehade cirka 80 procent av tillverkningen och AB Gullhögen. Cementa hade då blivit 

ett helägt dotterbolag till Skånska Cement, 1969 bytte moderbolaget namn till AB Cementa. 1972 bytte 

Cementa namn till Euroc för att kunna möta en internationell handel eftersom byggkrisen satt sina spår på 

den inhemska marknaden. 1973 övertog Euroc Gullhögen och cementmonopolet var etablerat i Sverige. 

Statens andel i koncernens cementproducerande dotterbolag Cementa blev 5 procent. Två statligt tillsatta 

styrelseledamöter skulle garantera insyn i företaget. Under 1970-talet följde en period av 

strukturrationalisering och cementtillverkningen koncentrerades till anläggningarna i Skövde, Slite och 

Degerhamn. 

1974 uppgick även kalkstensproduktionen i GFK i Eurockoncernen. Under 1975 har inneliggande lager av 

kalksten, inköpta råvaror och förbrukningsmaterial samt vissa fodringar och skulder överlåtits till Cementa 

AB. A/S Faxe Kalkbrud överlät sina intressen i GFK till Annetorp, dotterbolag till Cementa. Alla GFK:s 

anläggningar kom från och med den 1.1 1975 att utarrenderas till Cementa. Från samma tidpunkt övergick 

även all personal till Cementa. 25 

23 Sveriges Industriförbund (1967), sid. 189 

24 Slite Industrimuseum (2010), sid. 12 

25 GFK Företagsnämnd 1951-1972-1976, 3 oktober 1974 

8



Även om Cementa (Skånska Cement) står som ensamägare i mitten av 1970-talet inom både cement- och 

kalkstensindustrin så är ägandestrukturen varierad under perioden 1890-1975. Ägare tillkommer och 

försvinner, ägare samarbetar med varandra på olika sätt och gemensamma bolag uppstår. Ägarfrågan är inte 

lätt att klarlägga inom kalkstensindustrin, men ambitionen för avhandlingen är att ägarförhållandena ska 

klarläggas och tydliggöras. De är av betydelse, eftersom det är ägarna som fattar beslut om hur företagen 

ska agera. 

Kalksten, cement och Gotland 

Den svenska kalkstensbrytningen har under hela perioden från 1890 fram till idag i första hand varit 

centrerad till norra Gotland. Norra Gotlands stenfyndigheter och goda läge för fartygstransporter har gett 

kalkstenindustrin möjligheter att skapa vinster, exportera och hålla produktionen uppe under mer än 100 år. 

Sten- och cementindustrins utveckling, rationaliseringar och förändringar har också haft påverkan på 

Gotland. Invånarantalet på Gotland har varierat kraftigt under 1900-talet, se figur 1. 

Figur 1. Invånare på Gotland 1920-1980. 

Antal 

60000 

59000 

58000 

57000 

56000 

55000 

54000 

53000 

52000 

51000 

50000 

Källa: SCB Årsbok för Sveriges kommuner 1920-1980 

Invånare, Gotland 

1920 1925 1930 1935 1940 1944 1949 

År 

1955 1960 1965 1970 1975 1980 

Gotland 

Antal invånare 

Siffrorna för arbetare i stenhuggerier, krit- och kalkbruk och i jord- och stenindustrin som helhet följer 

samma mönster som befolkningen på Gotland, antalet arbetare ökar fram till andra världskriget, minskar 

sedan för att öka igen på 1960-talet. Från och med 1970-talet vänder siffrorna åt olika håll. 

Kalkstensindustrins koncentration till norra Gotland har säkerligen påverkat det gotländska lokalsamhället. 

Det gotländska lokalsamhället har säkerligen också påverkat utvecklingen inom branschen. Till exempel kan 

man tänka sig att infrastruktur och offentlig service påverkat industrin och att industrins uttag av råvaror och 

användning av arbetskraft haft betydelse för samhällsutvecklingen på Gotland. 

9

Figur 2. Arbetare inom stenindustrin 

Antal 

45000 

40000 

35000 

30000 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

0 

Källa: SOS Industri, 1905-1975 

Arbetare inom stenindustrin 

1896- 1906- 1915 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 

1905 1910 

År 



Stenhuggerier samt kalk- och kritbruk 

Annan jord- och stenidustri 

Jord- och stenindustri 

2. Problemformulering 

Avhandlingens grundidé är att undersöka hur samarbeten och karteller i en bransch påverkar branschens 

utveckling. Utgångspunkten är kalkstensindustrin på norra Gotland. Nätverk och företagskluster är idag 

mycket omdiskuterade och kan användas för att sprida innovationer och teknik, kan detta relateras till den 

gotländska kalkstensindustrin under 1900-talet?Gotland är intressant att undersöka därför att det än idag är 

centrum för kalkstensproduktionen i Sverige, för tillfället pågår också en process för att öppna ett nytt brott 

på norra Gotland, vilket skapat stor debatt och utgången av frågan påverkar många. Genom att kunna ge en 

historisk tillbakablick på hur ägarstrukturen påverkat branschen kan avhandlingen bidra med kunskaper om 

hur företagshistorik kan påverka nuet och dagens utmaningar. Kalkstensindustrin är en råvaruindustri och 

många industrier är beroende av kalk till sin produktion, exempelvis cellulosa-, socker-, stål- och 

cementindustrin. Trots att industrin är av avgörande betydelse för flera andra viktiga industrigrenar finns 

nästan ingenting skrivet om kalkstensindustrin under de senaste århundradena. En central del av 

kalkstensindustrins utveckling är de karteller som företagen i cement- och kalkindustrin agerat inom och 

genom. 

En förstudie som gjorts visar att karteller förekommer i flera olika varianter mellan företagen som äger och 

bryter kalk, regionalt som nationellt. Kartellerna är såväl försäljningskarteller som produktions- och 

priskarteller. Under 1970-talet kom internationella aktörer in på arenan. Företagen köptes upp och 

dotterbolag bildades. 

Karteller sågs i Sverige i början av 1900-talet som en naturlig del av marknaden. Före andra världskriget var 

protektionismen starkt rotad i det svenska samhället. Karteller inriktade på pris, tillverkning och 

försäljningsområden var vanligt förkommande. Såväl politiker som företag var positivt inställda till karteller. 

Efter andra världskriget sker en stegvis förändring i inställningen till karteller. Regleringar av 

kartellverksamheten införs successivt. Inom kalkstensindustrin minskade antalet ägare, samgåenden och 

10



uppköp av företag ökade. En av uppgifterna för avhandlingen kommer att vara att klarlägga ägarstrukturerna 

och samarbetena mellan företagen. 

En av kunskapsluckorna som projektet ska fylla handlar om att se motiven och mekanismerna bakom 

kartellerna. Inom den ekonomiska forskningen är den perfekta marknaden med fullständig konkurrens 

utgångspunkten, trots att den perfekta marknaden inte existerar. På alla marknader finns olika typer av 

regleringar. Regleringarna kan komma från staten eller från aktörerna på marknaden. Synen på olika typer av 

regleringar varierar mellan kulturer, ekonomier och över tid. Karteller har i anslutning till den ekonomiska 

teorin behandlats som negativt för utvecklingen. En del av undersökningen kommer att diskutera 

kartellernas betydelse för utvecklingen. Det är inte möjligt att säga hur kalkstensmarknaden sett ut utan 

karteller, men frågan kommer att föras upp till diskussion. Fortfarande regleras marknaden genom såväl 

statliga som privata beslut. Det är därför intressant att se hur företag och samhälle påverkas av regleringar. 

3. Avhandlingens syfte och frågeställningar 

Syfte/effektmål 

Syftet med avhandlingen är att undersöka samarbetsformerna och utvecklingen i en bransch, 

kalkstensindustrin från dess industriella genombrott runt 1890 fram till en monopolistisk situation, då 

företagen köps upp av ett företag, Euroc/Cementa. Vidare ämnar avhandlingen diskutera hur företag som är 

med i karteller formas och förändras av kartellerna, liksom hur produkt- och prisutveckling går till inom 

karteller. 

Arbetsfrågor: 

- Hur såg utvecklingen ut inom kalkstensindustrin på norra Gotland mellan 1890 och 1975? 

- Hur fungerade kartellerna inom kalkstenindustrin? 

- Hur såg ägarförhållandena ut inom branschen? 

4. Teoretisk utgångspunkt 

Jeffrey Fear diskuterar karteller och branschsamarbete. Han menar att fokus har varit allt för mycket på de 

negativa effekterna av karteller och att de karteller som studerats till största del är de som misslyckats. Fear 

hävdar att i den globala historien om stora företag fram till 1980 måste karteller tas med. Fear menar att 

karteller påverkade den tekniska utvecklingen, företagsstrategier och organisationsförändringar. Karteller 

kan inte ses som destruktiva rakt av utan har haft varierande syften och utfall. Fear menar att karteller inte 

nödvändigtvis är motsatser till liberalisering och konkurrens, utan kan vara variationer av de samma. 

Karteller har skapat ekonomisk historia och buisness history sedan slutet av 1800-talet, menar han. Att 

endast se karteller som komplotter/konspirationer är ett orättvist synsätt mot karteller. I papret Cartels and 

Competition: Neither Markets nor Hierarchies (2006) lyfter Fear upp olika sorters karteller och samarbeten. I 

figur tre finns en modell som Fear lånat och översatt Korndörfer och Feldenkirchen, vidare refererar jag dock 

till den som: Fears modell. Samarbetsformerna återfinns på marknader som i olika grad kontrolleras av 

aktörerna på marknaden. Det finns olika motiv för att gå in i en kartell och alla karteller syftade inte heller till 

att skapa en monopol/oligopol-situation. Horisontella karteller sattes upp för att kontrollera 

produktutbudet, medan långverkande kontrakt med leverantörer, återförsäljare, underentreprenörer och 

företagsgrupper, enligt Fear inte kan anses vara karteller. De ska istället ses som nätverk, strategiska 

11



allianser och försäljningsgrupper. 26 Fears modell kommer att vara viktig för att se vilka typer av samarbeten 

som aktörerna inom kalkstensindustrin använder sig av. 

Figur 3 Fears samarbetsspektrum. 

Källa: Fear (2006) 

26 Fear (2006), sid. 1-11 

12



5. Forskningsläget 

Peter Sandbergs avhandling Kartellen som sprängdes har ett liknande upplägg som denna avhandling ämnar 

ha. Sandberg har undersökt hur bryggerinäringen förhåller sig till det institutionella ramverket och hur 

förändringar i ramverket påverkar branschen. Sandberg menar att den korporativistiska företagsstrukturen 

som fanns före andra världskriget utmanades genom ökad konkurrens och ett ökat krav från 

konsumtionssamhället på effektivare distribution skapade förändringstryck på det svenska näringslivet. 

Genom att studera en bransch, bryggerinäringen så tydliggörs kontextens påverkan på branschen och 

agerandet inom branschen. När den fria konkurrens började användas som medel för att effektivisera 

näringslivet fick det konsekvenser för bryggerinäringen. Det institutionella ramverkets förändringar ledde 

fram till en avkartellisering inom näringen. Men det som skulle skapa ökad konkurrens ledde fram till en 

monopolistisk storkoncern. 27 

Sandberg har i två konferenspapers beskrivit utvecklingen och funktionen av det svenska kartellregistret. De 

första stegen för att reglera karteller togs efter andra världskriget. Kartellregistret etablerades 1947, 

företagen skulle rapportera in sina kartellavtal, på begäran av myndigheterna skulle företagen lämna en 

fullständig redogörelse för avtalens innehåll. Myndigheterna bestämde vilka branscher som skulle 

undersökas. Undersökningar och studier publicerades sedan i myndighetsserier. Debatten centrerade kring 

huruvida staten kunde ingripa i näringslivet och vad som skapade bäst effektivitet i näringslivet. 

Kartellregistret blev ett sätt att tillåta karteller, men ändå försöka skapa tryck för fri konkurrens. Debatten 

kring karteller ledde till att kartellernas funktion hamnade i fokus, men det var få som tog tydlig ställning för 

eller emot karteller. Ambivalens inför karteller och deras funktion var tydlig i samhället. Inte förrän Sveriges 

inträde i EU 1995 förbjöds karteller i Sverige. 28 

Erik Dahmén skriver om den industriella företagarverksamheten mellan 1919 och 1939. Han menar att 

Sveriges industri under mellankrigstiden genomgick en stor omvälvning. Han går igenom olika faktorer och 

processer som påverkar och påverkas av utvecklingen. Det finns också en genomgång av olika branscher och 

hur deras utveckling tett sig under perioden. Cementindustrin finns med och där kan en exceptionell 

utveckling med stark rationalisering och med stora prisfall. 29 

1968 presenterades den så kallade koncentrationsutredningen (SOU 1968:5), vars uppgift var att kartlägga 

industrins struktur- och konkurrensförhållanden med särskild inriktning på företagskoncentration, 

kartellsamarbete och vertikal integration. Koncentrationsutredningen går igenom marknadsstrukturen inom 

industrin och tittar på hur det ser ut i olika branscher. En av branschstudierna som gjordes inom 

koncentrationsutredningen var av delar av byggnads- och materialindustrin. 1968 betecknades jord- och 

stenindustrin som en hemmamarknadsindustri. Produktionskoncentrationen var nära genomsnittet för hela 

industriproduktionen. Det var stora skillnader inom branschen, inom betong- och glasprodukter var 

koncentrationen hög, men i sten- och tegelindustrierna mycket låg. Eftersom importen var så låg inom 

området så ”framstår jord- och stenindustrin sett från marknadssynpunkt som starkt koncentrerad, trots den 

måttliga koncentrationsgraden på produktionssidan.” 30 

27 Sandberg (2006) 

28 Sandberg (2009, 2010) 

29 Dahmén (1950), sid. 135 

30 SOU 1968:5, sid. 68 

13



Koncentrationsutredningen konstaterar att inom jord- och stenindustrin är kartellsamarbete, särskilt i form 

av gemensamma försäljningsorgan, mycket vanligt. Utredningen säger: ”Genom kartellsamarbetet får en del 

av dessa fåtalsmarknader klart monopolistisk struktur.” Kartellerna gäller i regel homogena varuområden 

med få säljare. Regionala kartellavtal anges vara en speciell företeelse för jord- och stenindustrin. Angående 

Cementa skriver koncentrationsutredningen: ”… har numera förlorat sin funktion som kartell, då de två 

medlemmarna 1966 sammanslogs till en koncern.” På grund av transportkostnaderna kan kartellerna få 

monopolistisk karaktär i regionerna. Även om företag svarar för låg andel av den nationella produktionen så 

kan företagens andel i regionen bli 40-60 procent. 31 

Tabell 6 Konkurrenssituationen inom kalk- och cementproduktionen 

Avsalu - 

värde, 

mkronor 

Antal 

företag 

År 1963, Andelar av produktionen, 

procent 

Största 4 största 8 största Storföre- 

företag företag företag tagen 

Importandel 

Exportandel 

702 Omalen kalksten 25 26 60 93 99 82 0 5 

703 Osläckt kalk 42 15 18 61 83 82 1 0 

704 Portlandscement 196 3 75 94 0 3 

Källa: SOU 1968:5, sid. 102 

Nils-Olov Stålhammar har undersökt strukturomvandlingen mellan 1972 och 1982 inom tre branscher: teko-, 

massa- och pappers samt verkstadsindustrin. Genom Putty-Clay-ansatsen framhäver han den tröghet och 

stelhet som finns inom näringslivet på grund av de begränsade substitutionsmöjligheterna som finns. 

Ansatsen menar att produktionstekniken inte ändras nämnvärt under en anläggnings livstid. Istället är det 

genom etablering av nya anläggningar och nedläggningar av gamla anläggningar som strukturomvandlingen 

sker. Stålhammar har undersökt statistik över nedläggningar och nyetableringar inom respektive bransch. 

Slutsatserna av undersökningen är att de anläggningar som läggs ned är betydligt mindre än de som 

överlever. Trots det sker nyetableringar ofta i liten skala. De anläggningar som läggs ned har högre 

arbetskraftsåtgång och högre energikostnader. Spridningen i lönsamhet är stor mellan de anläggningar som 

finns kvar. Det var många anläggningar med låg lönsamhet som också överlevde. Många av anläggningarna 

som lades ned hade god lönsamhet, förklaringen till detta kan, enligt Stålhammar, vara att vinsten i andra 

anläggningar som tillhör samma företag är så pass höga/ökar på grund av nedläggningen av en annan 

enhet. 32 

Stålhammar behandlar i ett kapitel i sin avhandling Strukturomvandling, företagsbeteende och 

förväntningsbildning inom den svenska tillverkningsindustrin marknadsstruktur och marknadsresultat. Han 

bygger sin analys på SCP-paradigmet (Structure – Conduct – Performance): marknadens struktur bestämmer 

företagens agerande som leder till marknadsresultatet. Det viktigaste elementet är marknadsandelarnas 

element, som kan sammanfattas i ett koncentrationsmått. 33 Stålhammar mäter ägarkoncentrationen genom 

att beräkna de fyra största företagens andel av branschens totala saluvärde. 34 Några av resultaten från 

Stålhammars undersökning (regressionsanalys) visar att ju större relativ storlek som den minsta optimala 

31 SOU 1968:5, sid. 80 

32 Stålhammar (1985), sid. 1-3, 54-55 

33 Stålhammar (1987), sid. 81 


14



anläggningen har desto högre koncentrationsgrad, ju större kapitalbehovet är för den minsta optimala 

anläggningen desto högre är koncentrationsgraden och ju större del av saluvärdet som exporten utgör desto 

lägre är koncentrationsgraden. 35 I Stålhammars datamaterial finns 80 näringsgrupper, en av dessa är 

Cement- och kalkindustrin, den är en av de industrier som uppnår absolut högst koncentrationsgrad, 0,91 

1975 och 0,96 1978. 36 

6. Material 

Källmaterialet består till största del av arkivmaterial från de företag som varit aktiva inom kalkstensindustrin. 

I första hand kommer kartellavtal, protokoll från årsstämmor och styrelsesammanträden samt tillhörande 

handlingar, årsberättelser/förvaltningsberättelser, utredningar och beskrivningar av marknadsläget och 

konkurrenter att undersökas. Arkiven som är intressanta för undersökningen finns på olika ställen i landet: 

Arkivcentrum Syd i Lund 

Skånska cements arkiv. Flera av företagen som är intressanta för studien har vid något tillfälle under 1900talet 

blivit uppköpta av Skånska Cement eller något av Skånska Cements dotterbolag. Därför finns flera av 

företagens arkiv i Skånska Cements arkiv : Slite Cementfabrik, Ruteverken, Karta & Oaxen, Gotlands Kalkverk 

och Cementa. Här finns också Sockerbolagets arkiv, som kan komma att bli intressant för avhandlingen, 

eftersom Sockerbolaget köpte kalkstensbrott. 

Landsarkivet i Visby 

Diverse kalkbrotts arkiv. Ferdinand Nyströms affärsarkiv. Ahrs bruk, Furillens kalkverk, Klinthagens kalkverk 

med flera. De flesta ofullständiga. 

Nordkalk 

I Nordkalks eget osorterade och okatalogiserade arkiv finns material från tidiga företag inom 

kalkstensindustrin. Gotlands Förenade Kalkbrotts (GFK, startat 1954-55) material finns där. 

Kalkstensmuséet i Bläse 

Artefakter och diverse material från kalkbolag. 

Statistik och annat material 

Industristatistik, Handelsregistret, Kalkstensföreningen, Kartellregistret och dagstidningar. 

7. Metoder 

Avhandlingen kommer att baseras på en arkivundersökning. Mixed methods kommer att användas, 

materialet kommer i stor utsträckning att styra vilka metoder som kommer att användas. En innehållsanalys 

av protokollen från de olika företagen kommer att göras. Alla protokoll för respektive företag under 

tidsperioden 1890-1975 kommer att gås igenom. Information angående karteller, avtal med konkurrenter, 

produktion och produktionsläge, bolagens utveckling kommer att samlas in. Produktionssiffror och 

ekonomiska resultat kommer att samlas i en databas. Vidare kommer information om personer i bolagens 

styrelse och ledning att samlas i en databas för att kunna se relationerna mellan olika företag. Statistik om 

branschens utveckling kommer också att samlas in och presenteras i tidsserier. 



15

8. Dagsläget 



Kalkstensindustrin 

Nordkalk är det dominerade bolaget för kalkstensbrytning i Sverige, Nordkalk ingår i Retting-Group. 

Kalkstensbrytningen sker i större omfattning idag på två orter i Sverige, Ingaberga i Skåne och 

Storugns/Klinthagen på Gotland. Stenen i brottet i Storugns beräknas ta slut 2013. Nordkalk som äger 

brottet processar i dagsläget för att få öppna ett nytt brott i Bunge på Gotland. 

I Sverige bryts mer än 9,3 miljoner ton kalksten årligen. Kalkstenen består huvudsakligen av kalciumkarbonat 

(8,8 miljoner ton bryts årligen), andra typer är dolomitsten och marmor. Den kalksten som bryts till 

försäljning (här ingår ej cementindustrin) används idag inom framförallt järn- och stålindustrin och pappers- 

och massatillverkning. Andra användningsområden är byggindustrin, vägar, rening av rökgas och vatten, 

kalkning av sjöar, jordbruk, fodermedel och skog & trädgård. Även inom möbeltillverkning och till 

inredningsprodukter används kalksten idag. Hälften av de kalkstensprodukter (2 123 100 ton år 2007) som 

säljs av Kalkstenföreningens medlemmar går till export. 37 

Cementindustrin 

Cementindustrin är nära relaterad till kalkstensindustrin, råmaterialet i cement är kalksten. Hälften av den 

kalksten som bryts i Sverige förbrukas inom cementindustrin. Cementfabrikerna har idag egna 

kalkstensbrott. I Sverige har ägareförhållandena mellan cement- och kalkstensbolag också varit inflätade i 

varandra. Avhandlingen behandlar främst kalkstensindustrin, men det går inte att förstå utvecklingen inom 

kalkstensindustrin utan att också undersöka cementindustrin. Idag har Cementa AB monopol på 

cementtillverkningen i Sverige, företaget är också, enligt egen utsago, ett av Sveriges största 

byggmaterialföretag. Cementa ägs av den internationella koncernen HiedelbergCement. 38 

Cementtillverkningen sker i Degerhamn (Öland), Skövde (Västergötland) och Slite (Gotland). På de olika 

orterna produceras olika typer av cement, vilket delvis beror på de olika typer av kalksten som finns i 

anslutning till fabrikerna. Kalkstenen är den viktigaste råvaran vid tillverkning av cement. Exporten utgör en 

tredjedel av produktionen, som uppgår till 2,9 miljoner ton cement per år, all export sker från fabriken i Slite 

till USA och norra Europa. Cementa har cirka 425 anställda. 39 

Cementa har kritiserats för sina utsläpp, bland annat gjorde Greenpeace en aktion mot företaget 2001. 

Cementindustrin på global nivå svarar, enligt Cementa, för tre-fyra procent av världens totala 

koldioxidutsläpp. 40 Slitefabriken uppges vara en av Europas mest moderna och energisnåla cementfabriker. 

Där tillverkas idag Byggcement, Snabbhårdnande-cement och olika typer av cement för export. Den årliga 

produktionskapaciteten är 2,3 miljoner ton, vilket motsvarar mer än 75 procent av den totala tillverkningen i 

Sverige. 41 Cementindustrin har ett särskilt distributionsnätverk, cement är en färskvara. Det finns 18 depåer 

för cement i Sverige och frakten sker via tre specialbyggda fartyg till depåerna och utomlands, transporten 

från depåerna sker via järnväg eller med speciella bulkbilar. 42 

37 Kalkforeningen.se, 15 april 2011 

38 Cementa (2009), sid. 2 

39 Cementa (2009), sid. 2 

40 Cementa (2009), sid. 13 

41 Cementa (2009), sid. 21 

42 Cementa (2009), sid. 23 

16

Start 

9. Milstolpeplan 

PM 

Teorier på plats 

Bakgrund 

Avtal & företag 

Teorier inlästa 

Regleringskurs 

genomgången 

Teoretisk modell 

klar 

Industrin Branschen Påverkan på 

branchen 

Staten 

Tisandan 

Landsarkivet i Lund 

Nordkalk 

Landsarkivet i Visby 

SOU 

Kartell/konkurrens 

myndigheter 

Arbetsmarknad och 

utveckling på 

Gotland 

Samhällets 

intentioner/utveckl 

beskriven 

Teoriavsnitt skrivet 

Påverkan på 

marknaden 

Sammanställning av 

avtal och företag 



Slutsatser dragna 

Statistik och 

modeller gjorda 

Avhandlingen 

skriven 

Disputation 

17

Källor och litteratur 

Ahrs bruks arkiv: Ahrs bruk, avtal. 



Bjerning, Lars. Skånes jord- och stenindustri: dess utveckling, lokalisering och betydelse ur näringsgeografisk 

synvinkel. 1947. Hälsingborg. 

Cementa AB. Broschyr: Välkommen till Cementa. 2009. Tryck: Västerås 

Chandler, Alfred D. Scale and scope: the dynamics of industrial capitalism. 

Dahmén, Erik. Svensk industriell företagarverksamhet. 1950. Stockholm. 

Edwards, Corwin. Control or Cartels and Monopolies: An international Comparison. 1967. New York. 

Emilsson, Anders & Kavonius, Ingvar. Livet kring kalk och sten i Hellvi under 300 år. 1997. 

Engström, K-H. Företagsnämnden vid Storugns under 25 år.1951-1976. 1976. Storugns. 

Ett storföretag och dess omvandling. Parteks hundraåriga historia. 2002. Helsingfors. 

Fear, J. Cartels and competition: Neither markets nor Hierarchies. Working Paper 07-011. 2006. Harvard 

Business School. 

Franzén, Carl. Kalk, ugnar, arbete, lön och boende. Kring förra sekelskiftet. 1999. Lärbro. 

GFK Företagsnämnd 1951-1972-1976 

Historical perspectives on corporate governance: reflections on ownership, participation and different modes 

of organizing. Red: Susanna Fellman, Antti Kuusterä & Eero Vaara. 2008. Helsingfors. 

Håkansson, L-M och Ahlgren, Arvid. De brinnande ugnarna i Slite. 1954. Stockholm. 

Jones, Geoffrey & Zeitlin, Jonathan. The Oxford handbook of business history. 2008. Oxford. 

Kalkföreningen. Kalkforeningen.se 

Kylebäck, Hugo. Konsumentkooperation och industrikarteller: Kooperativa förbundets industriföretag före 

1939 med särskild hänsyn till margarin-, kvarn-, gummi och glödlampsbranscherna. 1974. Stockholm. 

Liefman, Robert. Cartels, Concerns, and Trusts. 1932. London 

Lundkvist, Torbjörn. Konkurrensvisionens framväxt: konkurrenspolitik, intressen och politisk kultur. 2003. 

Stockholm. 

Lundkvist, Torbjörn. Socialt kapital och karteller. 2009. Stockholm. 

Nationalencyklopedin, ne.se. 

Natursten i byggnader. Gotlands län. Red: Gunnel Friberg. 1995. Stockholm. 

Nordkalk. Nordkalk.se. 

18

Rothstein, Albert. Kalksten från Gotland. En historisk översikt. 1982 



Salamon, L.M & Siegfried J.J. ”Economic Power and Political Influence: The Impact of Industry Structure on 

Public Policy.” American Political Science Review 67. 1977 

Sandberg, Peter. Kartellen som sprängdes. Svensk bryggeriindustri under institutionell och strukturell 

omvandling. 2006. Göteborg. 

Slite cement och kalk 1917-1942. 1942. Stockholm. 

Slite Industrimuseum. Historik över gotländska cementfabriker med tonvikt på Slitefabriken. 2010 

SOU 1951:28. Konkurrensbegränsning. Betänkande med förslag till lag mot samhällsskadlig 

konkurrensbegränsning. Stockholm. 

SOU 1966:51. Framtidsperspektiv för svensk industri 1965-1980. 1965 års långtidsutredning. Stockholm 

SOU 1968:5. Industrins struktur och konkurrensförhållanden. Koncentrationsutredningen III. Stockholm. 

Stigler, Georg. ”A Theory of Oligopoly.” Journal of Political Economy 72.1. 1964 

Stenindustrins historia i Örkened åren 1890-1980. 2004. Hässleholm. 

Stålhammar, Nils-Olov. En analys av sambandet mellan lönsamhet, produktivitet och strukturomvandling 

inom den svenska tillverkningsindustrin.1985. Stockholm. 

Stålhammar, Nils-Olov. Strukturomvandling, företagsbeteende och förväntningsbildning inom den svenska 

tillverkningsindustrin. 1987. Göteborg. 

Stranne, Staffan. Produktion och arbete i den tredje industriella revolutionen: Tarkett i Ronneby 1970-2000. 

2004. Växjö. 

Sveriges Industriförbund. Sveriges industri. 1948, 1967, 1985. 

Thorsson, Hans. Gotländsk kalkstensindustri: en kulturgeografisk studie av lokaliseringsutveckling och 

omstrukturering. 

19

Kalkstensindustrin på Gotland. En studie om förändringar ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?