29.08.2013 Views

ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT

ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT

ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

OrkesterkOnsert:<br />

LekfuLLt Och dramatiskt<br />

Fredag 30 mars 2012 kl 19.00, Sjöströmsalen<br />

Swedish National Orchestra Academy och<br />

studenter från kandidatutbildningen med klassisk inriktning<br />

dirigent: Eri Klas<br />

solister: Sofia Eklund, violin, Harro Ruijsenaars, cello,<br />

Ekaterina Skidanova, oboe, Ida Svensson, fagott


PrOgram<br />

antonín dvorˇák (1841–1904) karneval, uvertyr op 92<br />

Joseph haydn (1732–1809) sinfonia concertante B-dur (hob i/105)<br />

Allegro<br />

Andante<br />

Allegro con spirito<br />

Paus<br />

dmitrij sjostakovitj (1906–1975) symfoni nr 5 d-moll op 47<br />

Moderato<br />

Allegretto<br />

Largo<br />

Allegro non troppo<br />

Kom ihåg att stänga av din telefon!<br />

Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten!


eri kLas, dirigent<br />

Eri Klas började sin karriär 1964 då han dirigerade West Side Story på Estlands Nationalteater<br />

i Tallinn. Sedan dess har han lett de flesta av de stora nordamerikanska orkestrarna som Los<br />

Angeles Philharmonic, Cleveland Orchestra och Chicago Symphony. I Europa har Eri Klas varit<br />

gästdirigent hos Berliner Philharmoniker, Münchner Philharmoniker, Tonhalle Orchester Zürich,<br />

Kungliga Filharmonikerna m.m.<br />

Sedan 2006 är han chefdirigent för Novaya Opera Theatre i Moskva. Utöver detta uppdrag är<br />

Eri Klas konstnärlig ledare för Tallinn Philharmonic i Estland. Säsongen 2010/2011 dirigerade<br />

han dansföreställningen Eroica på GöteoborgsOperan.<br />

Eri Klas är välkänd för sitt intresse för nutida komponister. Han har bl a dirigerat världspremiärer<br />

med verk av Alfred Schnittke och Henryk Górecki. Som ett betydelsefull sändebud av estnisk<br />

musik har han haft nöjet att dirigera urpremiärer av Pärt, Tamberg, Tormis, Tubin och Eller.<br />

Eri Klas engagerar sig starkt i utbildning av unga musiker. Han har lett Estlands ungdomsorkester,<br />

Sibeliusakademins orkester, Irish Youth Orchestra och Asian Youth Orchestra. Han har<br />

också varit professor i dirigering vid Sibeliusakademin och vid Estlands Musikakademi.<br />

Erik Klas har bl a blivit tilldelad Nordstjärneorden och är goodwill ambassadör för UNICEF.<br />

sOfia ekLund, ViOLin<br />

Sofia Eklund har en kandidatexamen i violin från Högskolan för scen och musik och går nu sin<br />

sista termin på Swedish National Orchestra Academy.<br />

harrO ruiJsenaars, ceLLO<br />

Harro Ruijsenaars är verksam som solocellist sedan 1968. Sedan dess har han bl a framfört<br />

cellokonserter av Elgar, Haydn, Vivaldi och Brahms med Kungliga Concertgebouworkestern i<br />

Amsterdam, där han varit solocellist/stämledare. Med Göteborgs Symfoniker har han framfört<br />

verk av Saint Saëns, Krzysztof Penderecki och Sofia Gubaidulina.<br />

1989 började Harro Ruijsenaars undervisa i cello och kammarmusik på dåvarande Musikhögskolan.<br />

Under åren har han även haft pedagogiska uppdrag i Amsterdam, Haag, Bryssel och<br />

Århus.<br />

ekaterina skidanOVa, OBOe<br />

Sedan 2008 studerar Ekaterina Skidanova på Högskolan för scen och musik. Hon har tidigare<br />

spelat i Kaliningrad Symfoniorkester och har vunnit priser i St. Petersburg, Kiev och Moskva.<br />

ida sVenssOn, fagOtt<br />

Ida Svensson har en kandidatexamen i fagott från Högskolan för scen och musik och går nu sin<br />

sista termin på masterutbildningen i orkesterspel. Mellan dessa två utbildningar studerade hon<br />

ett år vid Royal Northern College of Music i Manchester.


swedish natiOnaL Orchestra academy Och musikerutBiLdningen<br />

Musikerutbildningen med klassisk inriktning är en treårig grundutbildning som sätter kammarmusik<br />

och instrumentalstudier i fokus.<br />

Swedish National Orchestra Academy är en tvåårig masterutbildning i orkesterspel vid Högskolan<br />

för scen och musik i ett samarbete med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan.<br />

Studenterna får möta professionella musiker både i undervisningen och i orkesterproduktioner.<br />

Nästa orkesterkonsert är den 28 april under ledning av dirigenten Roland Kluttig. Då spelar<br />

orkestern Schuberts nionde symfoni, PRISMA av kompositionsstudenten Jonas Müthing samt<br />

Percepcions Percutides av Salvador Brotons med slagverkstudentern Sofia Gustavsson och<br />

Alberto Garcia de Leon Fernandez som solister.<br />

PrOgramkOmmentarer<br />

antOnín dVOrˇ ák: karneVaL, uVertyr OP 92<br />

Sommaren 1891 stod Antonín Dvořák på<br />

toppen av sin karriär. Han hade uppnått<br />

den mognad som får en människa att<br />

börja reflektera över livet och dess andliga<br />

dimensioner. Ett konstnärligt resultat av<br />

dessa funderingar blev en trilogi av konsert-<br />

uvertyrer som han gav det gemensamma<br />

namnet ”Natur, Liv och Kärlek”. Den<br />

första uvertyren kallade han helt enkelt för<br />

”I Naturen” op 91, och den skildrar den<br />

högtidliga tystnaden en sommarnatt. Den<br />

sista kallade han ”Othello”, och den kretsar<br />

naturligtvis kring Shakespeares tragiska<br />

rollgestalt, fylld av den starka kärlekens<br />

lidelse, förgiftad av svartsjuka.<br />

Den 8 september firade han sin femtioårsdag,<br />

och då var han mitt uppe i arbetet med den<br />

andra av dessa tre uvertyrer (28 juli –<br />

12 september), den eldigt passionerade,<br />

ungdomligt levnadsglada och färgrika<br />

”Karneval” op 92. Den är formad i sonatform,<br />

och den fulltaliga orkestern kommer<br />

genast till tals. Verket rymmer också några<br />

ömsinta poetiska reflektioner, som ska ses<br />

som ett tack till den högre makt som gett<br />

oss människor rätt till lycka. Alla dessa tre<br />

uvertyrer har tematiskt släktskap, men har fått<br />

mycket olika karaktär.<br />

Först på sin ålderdom skrev Dvořák några<br />

symfoniska dikter med uppenbart berättande<br />

innehåll, men i en tidig skiss avslöjas att han<br />

tänkt på ett berättande innehåll redan i uvertyren<br />

”Karneval”: ”En ensam, tankfull vandringsman<br />

kom nattetid till en stad, där det är<br />

karneval. Instrumenten klingar, man hör glada<br />

rop, och den lössläppta befolkningen ger luft<br />

åt sina känslor i sång och dans.”<br />

Verket dedicerades i manuskriptet till Praguniversitetet,<br />

som just utnämnt honom till<br />

hedersdoktor.


JOsePh haydn: sinfOnia cOncertante B-dur (hOB i/105)<br />

Det finns 104 numrerade symfonier av<br />

Joseph Haydn, och i musikforskaren Anthony<br />

van Hobokens katalog över Haydns<br />

alla kompositioner har den nu aktuella Sinfonia<br />

Concertante i B-dur för oboe, fagott,<br />

violin, cello och orkester getts nummer<br />

I/105. ”I” står för gruppen symfonier.<br />

Haydn komponerade åtskilliga solokonserter,<br />

men med några undantag (de båda cellokonserterna<br />

och trumpetkonserten) har de inte<br />

blivit lika framgångsrika som symfonierna,<br />

eller som Mozarts solokonserter. När det<br />

gäller hans enda Sinfonia Concertante blev<br />

han mer uppskattad, för ett sådant verk ligger<br />

närmare symfoniformen, och det är ju bland<br />

symfonierna den listades. Samtidigt är den<br />

med sina många solister en wienklassisk motsvarighet<br />

till barockens Concerto grosso.<br />

Anledningen till att just detta verk blev<br />

skrivet är att Haydns impressario i London,<br />

Johann Peter Salomon, 1792 uttryckligen bett<br />

honom om det. Tonsättaren Ignaz Pleyel hade<br />

haft stor framgång med ett liknande verk strax<br />

innan, och mästaren Haydn kunde naturligtvis<br />

inte vara sämre än sin gamle elev. Trots att<br />

partituret avslöjar med vilken snabbhet musiken<br />

skrevs ner så lyckades han skapa ett väl<br />

genomtänkt och fulländat mästerverk.<br />

Premiären den 9 mars 1792 hölls i Hanover<br />

Square Rooms i London, och blev en så lyckad<br />

tillställning att man krävde att musiken<br />

spelades på nytt efter två månader, och ännu<br />

en gång under Haydns andra besök i London<br />

ett par år senare.<br />

Det finns många fina melodier i den här<br />

musiken, och några av dem i yttersatserna<br />

föregriper oratoriet Skapelsen (1798), medan<br />

det ädla Andantet är helt i klass med de<br />

långsamma satserna i någon av de sena så<br />

kallade Londonsymfonierna (nr 93-104),<br />

där han nådde höjdpunkten i sitt symfoniska<br />

skapande. Det är elegant och utåtriktad musik<br />

som på ett genialt sätt blandar kammarmusik<br />

med orkestermusik.<br />

dmitriJ sJOstakOVitJ: symfOni nr 5 d-mOLL OP 47<br />

I början av 1936 hade den sovjetiska partitidningen<br />

Pravda pekat ut Sjostakovitj som<br />

en dekadent tonsättare som var på väg in i<br />

en helt felaktig musikstil. Ja, han kallades<br />

rent av folkfiende, och eftersom Pravda<br />

var Stalins förlängda arm, var angreppet<br />

ytterst allvarligt. Sjostakovitj var inte stort<br />

mer än trettio år gammal, men redan det<br />

hetaste och största namnet på den sovjetiska<br />

tonsättarhimlen. Detta var inte alls<br />

någon garanti för att han skulle skonas.<br />

Han hade haft stora framgångar med sin<br />

första symfoni, men den andra och tredje<br />

hade ansetts alltför radikala, och operan<br />

Lady Macbeth, som gått segrande fram och<br />

tagits upp av åtskilliga operahus, fann Stalin<br />

plötsligt vara så pervers att den bokstavligen<br />

försvann från teatrarna över en natt. Sjostakovitj<br />

drog därför för säkerhets skull tillbaka<br />

sin fjärde symfoni direkt efter generalrepetitionen,<br />

förvissad om att den inte skulle vinna<br />

förståelse. Han hade till stor del komponerat<br />

den i depressionen över tidens påhopp, och<br />

musiken hade blivit personligt tragisk, mörk<br />

och krävande. Den rymde med andra ord allt<br />

annat än den folkliga optimism som de socialrealistiska<br />

kulturbyråkraterna förordade.<br />

Sjostakovitj kände kravet att presentera ett<br />

nytt verk eftersom tystnaden lätt kunde missförstås.<br />

Han påbörjade därför sin femte sym<br />

V.g. vänd!


foni den 18 april 1937. Tonsättaren själv fann<br />

många likheter mellan den fjärde och femte<br />

symfonin, och många av hans protester har<br />

gått vidare till den femte. Men han uttryckte<br />

sig på ett helt annat sätt. Med femte symfonin<br />

blev han åter allmänt uppskattad, kanske för<br />

att han bifogat en brasklapp: ”en sovjetkonstnärs<br />

svar på en rättvis kritik”. Om dessa ord<br />

var ärligt menade eller en tvingande nödvändighet<br />

är svårt att i efterhand avgöra, men<br />

faktum kvarstår att Sjostakovitj nu skrivit en<br />

symfoni i den stora ryska traditionen. Den<br />

är mäktig, gripande och grandios. Uruppförandet<br />

togs omhand av Leningradfilharmonikerna<br />

och dirigenten Jevgenij Mravinskij och<br />

ägde rum den 21 oktober 1937, på den ryska<br />

revolutionens tjugoårsdag. Musiken hyllades<br />

med långa ovationer.<br />

Sjostakovitj hade komponerat en symfoni<br />

i traditionell form, men den över femton<br />

minuter långa, långsamma första satsen<br />

bryter mönstret. Det är en grandios inledning<br />

med bred dramatik, men det är samtidigt<br />

en kompromisslös musik som är kemiskt<br />

fri från utåtriktad folklighet. Andra satsen<br />

rymmer raffinerad parodi och den tredje är<br />

patetiskt laddad. Det krävdes stort civilkurage<br />

att skriva sådan abstrakt och subjektiv<br />

musik, och egentligen är det märkligt att den<br />

blev så framgångsrik. Förmodligen var det<br />

finalen som lurade makthavarna. De hörde<br />

segerrikt stöveltramp. Men den känsliga<br />

delen av premiärpubliken grät, för den hörde<br />

maktens kreatur klampa in i en ekande tomhet,<br />

in i en tragedi utan återvändo. ”Väntan<br />

på avrättningen är ett av de teman som hela<br />

livet plågat mig”, skrev Sjostakovitj i sina<br />

(kanske fejkade) memoarer, och orden passar<br />

bra in även här. Femte symfonin återupprättade<br />

Sjostakovitjs rykte och blev hans mest<br />

spelade i såväl öst som väst. Nog måste man<br />

ha undrat vart den fjärde tog vägen. Den<br />

uruppfördes inte förrän under det politiska<br />

”tövädret” nyåret 1961.<br />

Programkommentarer: Stig Jacobsson<br />

medVerkande<br />

ViOLin i<br />

ViOLin ii<br />

Irene Fitzgerald-Cherry, SNOA, konsert- Nadezda Galaktionova, SNOA<br />

mästare<br />

Isa Hammarsten, MuKk<br />

Amna Khawaja, SNOA<br />

Rocio Vilaplana, SNOA<br />

Felix Bäckström, MuKk<br />

Kristin Freidlitz, MuKk<br />

Louise Andersson, MuKk<br />

Linnea Fredriksson, MuKk<br />

Sofia Hallberg, SNOA<br />

Gaianeh Pilossian, SNOA<br />

Helena Åberg, interpretation<br />

Diana Lewtak, SNOA<br />

Emelie Molander, SNOA<br />

Sara Skansholm, Malmö<br />

Sofie Börjesson, MuKk<br />

Lovisa Kowalczyk, Malmö<br />

Victoria Stjerna, MuKk<br />

Andreas Nyberg, SNOA<br />

Lajos Kaldewey, MuKk<br />

Laura Rubio, Barcelona<br />

Matthew Jøssing, MuKk


ViOLa<br />

Sebastian Lee, SNOA<br />

Alma Möller, MuKk<br />

Alette Beier-Fangen, interpretation<br />

Iina Hirvonen, SNOA<br />

Karin Wallmyr, SNOA<br />

Louise Berggren, MuKk<br />

Cecilia Tammo, MuKk<br />

Joel Andersson, interpretation<br />

ceLLO<br />

Anja Strautmanis, SNOA<br />

Johanna Niederbacher, MuKk<br />

Maja Molander, MuKk<br />

Vincent Wistrand, MuKk<br />

Ruth Spargo, SNOA<br />

Leo Yngvesson, MuKk<br />

Irene Alvar Rozas, SNOA<br />

kOntraBas<br />

Michael Carlqvist, SNOA<br />

Marcus Bengts, MuKk<br />

Mattias Hanskov-Palm, Lund<br />

Eric Nilsson, MuKk<br />

Jonas Carlsson, Malmö<br />

fLöJt<br />

Rebecca Björkund, SNOA<br />

Helen Benson, SNOA<br />

Anna Melander, MuKk<br />

Edit Barocsai, MuKk<br />

Amalia Beauregard Camp, MuKk<br />

OBOe<br />

Ekaterina Skidanova, SNOA<br />

Sofia Hinnersson, MuKk<br />

Ivan Nylander, MuKk<br />

Jonas Albrektsson, GO<br />

kLarinett<br />

Paula Bereijo López, SNOA<br />

Richard Stråhle, MuKk<br />

Carl Lundin, MuKk<br />

Cathrine Kullbrandt, MuKk<br />

fagOtt<br />

Pedro Pérez Conejero, SNOA<br />

Nicolas Macorison, SNOA<br />

Erik Strandberg, MuKk<br />

Johan Vikström, MuKk<br />

harPa<br />

Alida Fabris, SNOA<br />

PianO Och ceLesta<br />

Johan Lekemo Möller, MuKk<br />

hOrn<br />

Virginia Simon Monje, SNOA<br />

Tora Moe Fause, SNOA<br />

Martino Torquati, SNOA<br />

Alice Loft Månsson, MuKk<br />

Mattias Jansson, MuKk<br />

trumPet<br />

Jonas Larsson, SNOA<br />

Niklas Åslund, MuKk<br />

Sara Arrhenius, MuKk<br />

Senni Hakkarainen, MuKk<br />

trOmBOn<br />

Hanne Småvik, MuKk<br />

Sho Matsuzaki, SNOA<br />

Ivar Nilsson, SNOA<br />

tuBa<br />

Erik Wallin, MuKk<br />

V.g. vänd!


PukOr Och sLagVerk<br />

Andreas Vettefors, SNOA<br />

Angelina Mangs, MuKk<br />

Fia Forslund, MuKk<br />

Joakim Spogardh, MuKk<br />

Alberto Garcia de Leon, interpretation<br />

kOmmande förestäLLningar Och kOnserter<br />

seminarium: kameran i Lärande Och fOrskning<br />

Måndag 2 april kl 10.00-17.00, Valand, Glashuset<br />

Öppet heldagsseminarium på temat Kameran i lärande och forskning.<br />

Seminariet arrangeras av Kollegiet för konstarter och lärande i samarbete<br />

med Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning (CUL).<br />

Fri entré, anmälan krävs<br />

instäLLt! sLagVerk - från kitsch tiLL cage<br />

Måndag 2 april<br />

utfLykter Och tiLLfLykter<br />

Tisdag 3 april kl 19.00, Artisten, Sjöströmsalen<br />

En annorlunda konsert med stråkorkestern Musica Vitae där ett av verken får omsluta<br />

de andra. Tonsättaren Ole Lützow-Holm har skrivit musik som sammanlänkar programmet<br />

till en helhet. Med korta mellanspel sätts de övriga verken i relief. Konsertidén är<br />

ett samarbete mellan tonsättaren och dirigenten Staffan Larson, med kopplingar till ett<br />

forskningsprojekt kring musikalisk tolkning.<br />

Benjamin Britten: Variations on a Theme of Frank Bridge<br />

Charles Ives: Hymn (Largo cantabile)<br />

Paul Dessau: Musik für 15 Streichinstrumente<br />

Ole Lützow-Holm: exposition – repris<br />

Entré: 20:–<br />

Med reservation för ändringar!<br />

förkLaringar<br />

gO: GöteborgsOperan<br />

interpretation: Interpretation for foreign<br />

students<br />

mukk: Musikerutbildningen<br />

snOa: Swedish National Orchestra Academy<br />

OrkesterkOOrdinatOr<br />

Maria Andersson<br />

OrkesterVaktmästare<br />

Robert Gustavsson, Jenny Haraldsson<br />

Besöksadress Artisten, Fågelsången 1, bakom Konstmuseet<br />

POstadress Box 210, 405 30 Göteborg<br />

BiLJetter biljett@hsm.gu.se, www.hsm.gu.se eller 031-786 4001 mån–fre 12–13<br />

infOrmatiOn 031- 786 4043 www.hsm.gu.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!