ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT
ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT
ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
OrkesterkOnsert:<br />
LekfuLLt Och dramatiskt<br />
Fredag 30 mars 2012 kl 19.00, Sjöströmsalen<br />
Swedish National Orchestra Academy och<br />
studenter från kandidatutbildningen med klassisk inriktning<br />
dirigent: Eri Klas<br />
solister: Sofia Eklund, violin, Harro Ruijsenaars, cello,<br />
Ekaterina Skidanova, oboe, Ida Svensson, fagott
PrOgram<br />
antonín dvorˇák (1841–1904) karneval, uvertyr op 92<br />
Joseph haydn (1732–1809) sinfonia concertante B-dur (hob i/105)<br />
Allegro<br />
Andante<br />
Allegro con spirito<br />
Paus<br />
dmitrij sjostakovitj (1906–1975) symfoni nr 5 d-moll op 47<br />
Moderato<br />
Allegretto<br />
Largo<br />
Allegro non troppo<br />
Kom ihåg att stänga av din telefon!<br />
Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten!
eri kLas, dirigent<br />
Eri Klas började sin karriär 1964 då han dirigerade West Side Story på Estlands Nationalteater<br />
i Tallinn. Sedan dess har han lett de flesta av de stora nordamerikanska orkestrarna som Los<br />
Angeles Philharmonic, Cleveland Orchestra och Chicago Symphony. I Europa har Eri Klas varit<br />
gästdirigent hos Berliner Philharmoniker, Münchner Philharmoniker, Tonhalle Orchester Zürich,<br />
Kungliga Filharmonikerna m.m.<br />
Sedan 2006 är han chefdirigent för Novaya Opera Theatre i Moskva. Utöver detta uppdrag är<br />
Eri Klas konstnärlig ledare för Tallinn Philharmonic i Estland. Säsongen 2010/2011 dirigerade<br />
han dansföreställningen Eroica på GöteoborgsOperan.<br />
Eri Klas är välkänd för sitt intresse för nutida komponister. Han har bl a dirigerat världspremiärer<br />
med verk av Alfred Schnittke och Henryk Górecki. Som ett betydelsefull sändebud av estnisk<br />
musik har han haft nöjet att dirigera urpremiärer av Pärt, Tamberg, Tormis, Tubin och Eller.<br />
Eri Klas engagerar sig starkt i utbildning av unga musiker. Han har lett Estlands ungdomsorkester,<br />
Sibeliusakademins orkester, Irish Youth Orchestra och Asian Youth Orchestra. Han har<br />
också varit professor i dirigering vid Sibeliusakademin och vid Estlands Musikakademi.<br />
Erik Klas har bl a blivit tilldelad Nordstjärneorden och är goodwill ambassadör för UNICEF.<br />
sOfia ekLund, ViOLin<br />
Sofia Eklund har en kandidatexamen i violin från Högskolan för scen och musik och går nu sin<br />
sista termin på Swedish National Orchestra Academy.<br />
harrO ruiJsenaars, ceLLO<br />
Harro Ruijsenaars är verksam som solocellist sedan 1968. Sedan dess har han bl a framfört<br />
cellokonserter av Elgar, Haydn, Vivaldi och Brahms med Kungliga Concertgebouworkestern i<br />
Amsterdam, där han varit solocellist/stämledare. Med Göteborgs Symfoniker har han framfört<br />
verk av Saint Saëns, Krzysztof Penderecki och Sofia Gubaidulina.<br />
1989 började Harro Ruijsenaars undervisa i cello och kammarmusik på dåvarande Musikhögskolan.<br />
Under åren har han även haft pedagogiska uppdrag i Amsterdam, Haag, Bryssel och<br />
Århus.<br />
ekaterina skidanOVa, OBOe<br />
Sedan 2008 studerar Ekaterina Skidanova på Högskolan för scen och musik. Hon har tidigare<br />
spelat i Kaliningrad Symfoniorkester och har vunnit priser i St. Petersburg, Kiev och Moskva.<br />
ida sVenssOn, fagOtt<br />
Ida Svensson har en kandidatexamen i fagott från Högskolan för scen och musik och går nu sin<br />
sista termin på masterutbildningen i orkesterspel. Mellan dessa två utbildningar studerade hon<br />
ett år vid Royal Northern College of Music i Manchester.
swedish natiOnaL Orchestra academy Och musikerutBiLdningen<br />
Musikerutbildningen med klassisk inriktning är en treårig grundutbildning som sätter kammarmusik<br />
och instrumentalstudier i fokus.<br />
Swedish National Orchestra Academy är en tvåårig masterutbildning i orkesterspel vid Högskolan<br />
för scen och musik i ett samarbete med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan.<br />
Studenterna får möta professionella musiker både i undervisningen och i orkesterproduktioner.<br />
Nästa orkesterkonsert är den 28 april under ledning av dirigenten Roland Kluttig. Då spelar<br />
orkestern Schuberts nionde symfoni, PRISMA av kompositionsstudenten Jonas Müthing samt<br />
Percepcions Percutides av Salvador Brotons med slagverkstudentern Sofia Gustavsson och<br />
Alberto Garcia de Leon Fernandez som solister.<br />
PrOgramkOmmentarer<br />
antOnín dVOrˇ ák: karneVaL, uVertyr OP 92<br />
Sommaren 1891 stod Antonín Dvořák på<br />
toppen av sin karriär. Han hade uppnått<br />
den mognad som får en människa att<br />
börja reflektera över livet och dess andliga<br />
dimensioner. Ett konstnärligt resultat av<br />
dessa funderingar blev en trilogi av konsert-<br />
uvertyrer som han gav det gemensamma<br />
namnet ”Natur, Liv och Kärlek”. Den<br />
första uvertyren kallade han helt enkelt för<br />
”I Naturen” op 91, och den skildrar den<br />
högtidliga tystnaden en sommarnatt. Den<br />
sista kallade han ”Othello”, och den kretsar<br />
naturligtvis kring Shakespeares tragiska<br />
rollgestalt, fylld av den starka kärlekens<br />
lidelse, förgiftad av svartsjuka.<br />
Den 8 september firade han sin femtioårsdag,<br />
och då var han mitt uppe i arbetet med den<br />
andra av dessa tre uvertyrer (28 juli –<br />
12 september), den eldigt passionerade,<br />
ungdomligt levnadsglada och färgrika<br />
”Karneval” op 92. Den är formad i sonatform,<br />
och den fulltaliga orkestern kommer<br />
genast till tals. Verket rymmer också några<br />
ömsinta poetiska reflektioner, som ska ses<br />
som ett tack till den högre makt som gett<br />
oss människor rätt till lycka. Alla dessa tre<br />
uvertyrer har tematiskt släktskap, men har fått<br />
mycket olika karaktär.<br />
Först på sin ålderdom skrev Dvořák några<br />
symfoniska dikter med uppenbart berättande<br />
innehåll, men i en tidig skiss avslöjas att han<br />
tänkt på ett berättande innehåll redan i uvertyren<br />
”Karneval”: ”En ensam, tankfull vandringsman<br />
kom nattetid till en stad, där det är<br />
karneval. Instrumenten klingar, man hör glada<br />
rop, och den lössläppta befolkningen ger luft<br />
åt sina känslor i sång och dans.”<br />
Verket dedicerades i manuskriptet till Praguniversitetet,<br />
som just utnämnt honom till<br />
hedersdoktor.
JOsePh haydn: sinfOnia cOncertante B-dur (hOB i/105)<br />
Det finns 104 numrerade symfonier av<br />
Joseph Haydn, och i musikforskaren Anthony<br />
van Hobokens katalog över Haydns<br />
alla kompositioner har den nu aktuella Sinfonia<br />
Concertante i B-dur för oboe, fagott,<br />
violin, cello och orkester getts nummer<br />
I/105. ”I” står för gruppen symfonier.<br />
Haydn komponerade åtskilliga solokonserter,<br />
men med några undantag (de båda cellokonserterna<br />
och trumpetkonserten) har de inte<br />
blivit lika framgångsrika som symfonierna,<br />
eller som Mozarts solokonserter. När det<br />
gäller hans enda Sinfonia Concertante blev<br />
han mer uppskattad, för ett sådant verk ligger<br />
närmare symfoniformen, och det är ju bland<br />
symfonierna den listades. Samtidigt är den<br />
med sina många solister en wienklassisk motsvarighet<br />
till barockens Concerto grosso.<br />
Anledningen till att just detta verk blev<br />
skrivet är att Haydns impressario i London,<br />
Johann Peter Salomon, 1792 uttryckligen bett<br />
honom om det. Tonsättaren Ignaz Pleyel hade<br />
haft stor framgång med ett liknande verk strax<br />
innan, och mästaren Haydn kunde naturligtvis<br />
inte vara sämre än sin gamle elev. Trots att<br />
partituret avslöjar med vilken snabbhet musiken<br />
skrevs ner så lyckades han skapa ett väl<br />
genomtänkt och fulländat mästerverk.<br />
Premiären den 9 mars 1792 hölls i Hanover<br />
Square Rooms i London, och blev en så lyckad<br />
tillställning att man krävde att musiken<br />
spelades på nytt efter två månader, och ännu<br />
en gång under Haydns andra besök i London<br />
ett par år senare.<br />
Det finns många fina melodier i den här<br />
musiken, och några av dem i yttersatserna<br />
föregriper oratoriet Skapelsen (1798), medan<br />
det ädla Andantet är helt i klass med de<br />
långsamma satserna i någon av de sena så<br />
kallade Londonsymfonierna (nr 93-104),<br />
där han nådde höjdpunkten i sitt symfoniska<br />
skapande. Det är elegant och utåtriktad musik<br />
som på ett genialt sätt blandar kammarmusik<br />
med orkestermusik.<br />
dmitriJ sJOstakOVitJ: symfOni nr 5 d-mOLL OP 47<br />
I början av 1936 hade den sovjetiska partitidningen<br />
Pravda pekat ut Sjostakovitj som<br />
en dekadent tonsättare som var på väg in i<br />
en helt felaktig musikstil. Ja, han kallades<br />
rent av folkfiende, och eftersom Pravda<br />
var Stalins förlängda arm, var angreppet<br />
ytterst allvarligt. Sjostakovitj var inte stort<br />
mer än trettio år gammal, men redan det<br />
hetaste och största namnet på den sovjetiska<br />
tonsättarhimlen. Detta var inte alls<br />
någon garanti för att han skulle skonas.<br />
Han hade haft stora framgångar med sin<br />
första symfoni, men den andra och tredje<br />
hade ansetts alltför radikala, och operan<br />
Lady Macbeth, som gått segrande fram och<br />
tagits upp av åtskilliga operahus, fann Stalin<br />
plötsligt vara så pervers att den bokstavligen<br />
försvann från teatrarna över en natt. Sjostakovitj<br />
drog därför för säkerhets skull tillbaka<br />
sin fjärde symfoni direkt efter generalrepetitionen,<br />
förvissad om att den inte skulle vinna<br />
förståelse. Han hade till stor del komponerat<br />
den i depressionen över tidens påhopp, och<br />
musiken hade blivit personligt tragisk, mörk<br />
och krävande. Den rymde med andra ord allt<br />
annat än den folkliga optimism som de socialrealistiska<br />
kulturbyråkraterna förordade.<br />
Sjostakovitj kände kravet att presentera ett<br />
nytt verk eftersom tystnaden lätt kunde missförstås.<br />
Han påbörjade därför sin femte sym<br />
V.g. vänd!
foni den 18 april 1937. Tonsättaren själv fann<br />
många likheter mellan den fjärde och femte<br />
symfonin, och många av hans protester har<br />
gått vidare till den femte. Men han uttryckte<br />
sig på ett helt annat sätt. Med femte symfonin<br />
blev han åter allmänt uppskattad, kanske för<br />
att han bifogat en brasklapp: ”en sovjetkonstnärs<br />
svar på en rättvis kritik”. Om dessa ord<br />
var ärligt menade eller en tvingande nödvändighet<br />
är svårt att i efterhand avgöra, men<br />
faktum kvarstår att Sjostakovitj nu skrivit en<br />
symfoni i den stora ryska traditionen. Den<br />
är mäktig, gripande och grandios. Uruppförandet<br />
togs omhand av Leningradfilharmonikerna<br />
och dirigenten Jevgenij Mravinskij och<br />
ägde rum den 21 oktober 1937, på den ryska<br />
revolutionens tjugoårsdag. Musiken hyllades<br />
med långa ovationer.<br />
Sjostakovitj hade komponerat en symfoni<br />
i traditionell form, men den över femton<br />
minuter långa, långsamma första satsen<br />
bryter mönstret. Det är en grandios inledning<br />
med bred dramatik, men det är samtidigt<br />
en kompromisslös musik som är kemiskt<br />
fri från utåtriktad folklighet. Andra satsen<br />
rymmer raffinerad parodi och den tredje är<br />
patetiskt laddad. Det krävdes stort civilkurage<br />
att skriva sådan abstrakt och subjektiv<br />
musik, och egentligen är det märkligt att den<br />
blev så framgångsrik. Förmodligen var det<br />
finalen som lurade makthavarna. De hörde<br />
segerrikt stöveltramp. Men den känsliga<br />
delen av premiärpubliken grät, för den hörde<br />
maktens kreatur klampa in i en ekande tomhet,<br />
in i en tragedi utan återvändo. ”Väntan<br />
på avrättningen är ett av de teman som hela<br />
livet plågat mig”, skrev Sjostakovitj i sina<br />
(kanske fejkade) memoarer, och orden passar<br />
bra in även här. Femte symfonin återupprättade<br />
Sjostakovitjs rykte och blev hans mest<br />
spelade i såväl öst som väst. Nog måste man<br />
ha undrat vart den fjärde tog vägen. Den<br />
uruppfördes inte förrän under det politiska<br />
”tövädret” nyåret 1961.<br />
Programkommentarer: Stig Jacobsson<br />
medVerkande<br />
ViOLin i<br />
ViOLin ii<br />
Irene Fitzgerald-Cherry, SNOA, konsert- Nadezda Galaktionova, SNOA<br />
mästare<br />
Isa Hammarsten, MuKk<br />
Amna Khawaja, SNOA<br />
Rocio Vilaplana, SNOA<br />
Felix Bäckström, MuKk<br />
Kristin Freidlitz, MuKk<br />
Louise Andersson, MuKk<br />
Linnea Fredriksson, MuKk<br />
Sofia Hallberg, SNOA<br />
Gaianeh Pilossian, SNOA<br />
Helena Åberg, interpretation<br />
Diana Lewtak, SNOA<br />
Emelie Molander, SNOA<br />
Sara Skansholm, Malmö<br />
Sofie Börjesson, MuKk<br />
Lovisa Kowalczyk, Malmö<br />
Victoria Stjerna, MuKk<br />
Andreas Nyberg, SNOA<br />
Lajos Kaldewey, MuKk<br />
Laura Rubio, Barcelona<br />
Matthew Jøssing, MuKk
ViOLa<br />
Sebastian Lee, SNOA<br />
Alma Möller, MuKk<br />
Alette Beier-Fangen, interpretation<br />
Iina Hirvonen, SNOA<br />
Karin Wallmyr, SNOA<br />
Louise Berggren, MuKk<br />
Cecilia Tammo, MuKk<br />
Joel Andersson, interpretation<br />
ceLLO<br />
Anja Strautmanis, SNOA<br />
Johanna Niederbacher, MuKk<br />
Maja Molander, MuKk<br />
Vincent Wistrand, MuKk<br />
Ruth Spargo, SNOA<br />
Leo Yngvesson, MuKk<br />
Irene Alvar Rozas, SNOA<br />
kOntraBas<br />
Michael Carlqvist, SNOA<br />
Marcus Bengts, MuKk<br />
Mattias Hanskov-Palm, Lund<br />
Eric Nilsson, MuKk<br />
Jonas Carlsson, Malmö<br />
fLöJt<br />
Rebecca Björkund, SNOA<br />
Helen Benson, SNOA<br />
Anna Melander, MuKk<br />
Edit Barocsai, MuKk<br />
Amalia Beauregard Camp, MuKk<br />
OBOe<br />
Ekaterina Skidanova, SNOA<br />
Sofia Hinnersson, MuKk<br />
Ivan Nylander, MuKk<br />
Jonas Albrektsson, GO<br />
kLarinett<br />
Paula Bereijo López, SNOA<br />
Richard Stråhle, MuKk<br />
Carl Lundin, MuKk<br />
Cathrine Kullbrandt, MuKk<br />
fagOtt<br />
Pedro Pérez Conejero, SNOA<br />
Nicolas Macorison, SNOA<br />
Erik Strandberg, MuKk<br />
Johan Vikström, MuKk<br />
harPa<br />
Alida Fabris, SNOA<br />
PianO Och ceLesta<br />
Johan Lekemo Möller, MuKk<br />
hOrn<br />
Virginia Simon Monje, SNOA<br />
Tora Moe Fause, SNOA<br />
Martino Torquati, SNOA<br />
Alice Loft Månsson, MuKk<br />
Mattias Jansson, MuKk<br />
trumPet<br />
Jonas Larsson, SNOA<br />
Niklas Åslund, MuKk<br />
Sara Arrhenius, MuKk<br />
Senni Hakkarainen, MuKk<br />
trOmBOn<br />
Hanne Småvik, MuKk<br />
Sho Matsuzaki, SNOA<br />
Ivar Nilsson, SNOA<br />
tuBa<br />
Erik Wallin, MuKk<br />
V.g. vänd!
PukOr Och sLagVerk<br />
Andreas Vettefors, SNOA<br />
Angelina Mangs, MuKk<br />
Fia Forslund, MuKk<br />
Joakim Spogardh, MuKk<br />
Alberto Garcia de Leon, interpretation<br />
kOmmande förestäLLningar Och kOnserter<br />
seminarium: kameran i Lärande Och fOrskning<br />
Måndag 2 april kl 10.00-17.00, Valand, Glashuset<br />
Öppet heldagsseminarium på temat Kameran i lärande och forskning.<br />
Seminariet arrangeras av Kollegiet för konstarter och lärande i samarbete<br />
med Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning (CUL).<br />
Fri entré, anmälan krävs<br />
instäLLt! sLagVerk - från kitsch tiLL cage<br />
Måndag 2 april<br />
utfLykter Och tiLLfLykter<br />
Tisdag 3 april kl 19.00, Artisten, Sjöströmsalen<br />
En annorlunda konsert med stråkorkestern Musica Vitae där ett av verken får omsluta<br />
de andra. Tonsättaren Ole Lützow-Holm har skrivit musik som sammanlänkar programmet<br />
till en helhet. Med korta mellanspel sätts de övriga verken i relief. Konsertidén är<br />
ett samarbete mellan tonsättaren och dirigenten Staffan Larson, med kopplingar till ett<br />
forskningsprojekt kring musikalisk tolkning.<br />
Benjamin Britten: Variations on a Theme of Frank Bridge<br />
Charles Ives: Hymn (Largo cantabile)<br />
Paul Dessau: Musik für 15 Streichinstrumente<br />
Ole Lützow-Holm: exposition – repris<br />
Entré: 20:–<br />
Med reservation för ändringar!<br />
förkLaringar<br />
gO: GöteborgsOperan<br />
interpretation: Interpretation for foreign<br />
students<br />
mukk: Musikerutbildningen<br />
snOa: Swedish National Orchestra Academy<br />
OrkesterkOOrdinatOr<br />
Maria Andersson<br />
OrkesterVaktmästare<br />
Robert Gustavsson, Jenny Haraldsson<br />
Besöksadress Artisten, Fågelsången 1, bakom Konstmuseet<br />
POstadress Box 210, 405 30 Göteborg<br />
BiLJetter biljett@hsm.gu.se, www.hsm.gu.se eller 031-786 4001 mån–fre 12–13<br />
infOrmatiOn 031- 786 4043 www.hsm.gu.se