rapport arkeologisk undersökning 2011 - Kalmar kommun

uv rapport 2011:82 

arkeologisk förundersökning 2011 

Valnötsträdet 8, Kalmar gamla stad 

småland, kalmar kommun, kalmar socken, valnötsträdet 8, raÄ 94 

dnr 422-0634-2011 

Stefan Larsson & Hanna Menander 

med bidrag av Torbjörn Brorsson

iksantikvarieämbetet, 

arkeologiska uppdragsverksamheten (uv syd) 

odlarevägen 5 

2226 60 lund 

tel.: 010-480 82 30 

fax: 010-480 82 67 

e-post: uvsyd@raa.se 

e-post: fornamn.efternamn@raa.se 

www.arkeologiuv.se 

© 2011 riksantikvarieämbetet 

uv rapport 2011:82 

kartor ur allmänt kartmaterial, © lantmäteriet gävle 2011. Medgivande i 2011/0233. 

kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. 

Bildredigering Henrik pihl 

Layout Henrik pihl 

Omslag foto: Hanna Menander. 

Tryck/utskrift printus, Malmö 2011

Innehåll 

Sammanfattning .......................................................................... 7 

Bakgrund ....................................................................................... 7 

Topografi och fornlämningssituation ...................................... 7 

Undersökningar i närområdet .................................................. 9 

Målsättning med förundersökningen ................................... 11 

Genomförande och källkritiska aspekter ............................. 12 

Resultat ........................................................................................ 14 

schakt a ..............................................................................................14 

schakt B ..............................................................................................16 

schakt C ..............................................................................................31 

schakt d ..............................................................................................36 

Måluppfyllelse ..................................................................................38 

Fynd ............................................................................................. 40 

keramik från valnötsträdet 8 i kalmar .....................................42 

godstyper ..........................................................................................43 

keramiken i schakt a–d ................................................................47 

Slutsatser och förslag på vidare åtgärder ............................. 51 

Referenser ................................................................................... 52 

Administrativa uppgifter ......................................................... 54

Figur 1. Det område i Kalmar gamla stad som är aktuellt för detaljplaneläggning. Skala 1:500. 

6 valnötsträdet 8, kalmar gamla stad 

Kalmar 

Kungsgatan 

Slottsvägen 

Undersökningsområden 

Befintliga byggnader

Sammanfattning 

RAÄ UV har, i samverkan med Kalmar Länsmuseum, under perioden 16 

till 31 maj 2011 genomfört en arkeologisk förundersökning i Valnötsträdet 

8, Kalmar Gamla stad. 

Fyra provgropar, A–D, om sammanlagt ca 20 m 2 undersöktes (fig. 5). 

Undersökningen visade att det inom området finns omfattande lämningar 

från medeltid och tidig modern tid i form av kulturlager, broläggningar 

och huskonstruktioner med mycket stor kulturhistorisk potential att 

kunna belysa breda aspekter av såväl Kalmar stads historia som urbaniseringsproblematiken 

i ett vidare sammanhang. Lämningarna ligger mycket 

ytligt och får anses vara känsliga för påverkan. 

Bakgrund 

Med anledning av Kalmar kommuns avsikt att detaljplanelägga Valnötsträdet 

8 i Kalmar Gamla stad, uppdrog Länsstyrelsen i Kalmar län åt UV 

att inkomma med en undersökningsplan för en förundersökning inom 

nämnda fastighet (fig. 1). Orsaken till förundersökningen var den relativa 

bristen på detaljerad kunskap om kulturlagren inom det område som ska 

detaljplaneläggas. Den arkeologiska förundersökningen syftade till att skapa 

ny kunskap om kulturlagrens karaktär och tillkomsthistoria samt nuvarande 

bevaringsförhållande, men även till att skapa kunskapsunderlag för vidare 

undersökningar och hur man skulle kunna synliggöra områdets medeltida 

värden. 

Det område som är aktuellt för detaljplaneläggning ligger utomordentligt 

centralt i det medeltida Kalmar. Området har potential att både belysa 

aspekter av stadens formella sida – stadskyrkan S:t Nicolai, torget och möjligen 

rådhuset och relationerna dem emellan – och aspekter kring hur staden 

som livsmiljö, av invånarna, formats och uttryckts genom att även tomt- och 

gatumark berörs. Detta är frågor som är väsentliga i ett lokalt och regionalt 

perspektiv, men även för nationell och internationell diskussion kring hur 

städerna skapats och formats som livsmiljöer i ett längre tidsperspektiv. 

Topografi och fornlämningssituation 

Kalmar stad ligger vid den småländska kusten, i Möre, som historiskt utgjort 

ett av de så kallade ”smålanden”. I samband med ombyggnaden av E22:an i 

slutet av 1990-talet utfördes flera omfattande arkeologiska undersökningar 

i Möreområdet vilka publicerats i ”Möre, historien om ett småland” (Magnusson 

red. 2001). Undersökningarna, vilka omfattade stenålder till medeltid, 

visar att trakten haft olika roller under olika perioder av förhistorien. 

I detta sammanhang har det främst varit relevant att referera till studierna 

av landskapet och bebyggelsen under yngre järnåldern och tidigmedeltid 

(Anglert 2001, Brink 2001, Lindqvist 2001). Mats Anglert har genom att 

valnötsträdet 8, kalmar gamla stad 7


studera relationen mellan bebyggelse, gravar, skattfynd, runstenar och tidiga 

kyrkor visat att det från slutet av yngre järnålder fram till omkring år 1200 

fanns en stark lokal utveckling i Möreområdet. Framförallt framstår bebyggelsen 

som stark och stabil i Möres centrala del, d v s kring Habyåns och 

Ljungbyåns nedre lopp samt i området kring det senare Kalmar (Anglert 

2001:486ff ). I början av 1200-talet framträder en förändring i landskapet 

vilket bland annat varit avläsbart genom ett ökat antal skattfynd och flera 

manifesta stenbyggnader. Anglert tolkar detta som ett tecken på instabilitet 

och oro som möjligen kan förklaras med oklarheter i den rådande sociala 

ordningen. Vid mitten av 1200-talet framstår dock Kalmars utveckling, men 

också utbyggandet av borgarna i Kalmar och Borgholm, ha bidragit till att 

det åter skapas stabilitet i området (Anglert 2001:512f ). 

Staden Kalmars lokalisering och/eller föregångare under 1000- och 

1100-talen har diskuterats av flera forskare. Trots att Kalmar omtalas på 

flera ställen i skriftliga källor är det framförallt Köpingsvik och Hossmo som 

framstått som betydelsefulla i arkeologiskt material. Kalmars lokalisering 

under denna period är ännu inte klarlagd men tidigare forskning har pekat 

ut ett område med stora gravfält och en eventuell lagunhamn nordväst om 

Kalmars medeltida stadsområde (Anglert 2001:506 och där anförd litt.). 

Nils Blomkvist har å andra sidan antytt, om än försiktigt, att Köpingsvik ur 

vissa aspekter skulle kunna betraktas som Kalmars föregångare (Blomkvist 

1979:195f ). 

Staden Kalmar anses vara grundlagd under de inledande decennierna 

av 1200-talet, även om det förekommit aktivitet av oklar omfattning och 

inriktning tidigare (Blomkvist 1979:216f, Selling 1979:366; 1984). Urbaniseringens 

förutsättningar i landskapet och förändringar i detsamma från 

och med slutet av 1100-talet har problematiserats av flera forskare (Anglert 

2001, Blomkvist 2001). De formella urbaniseringskriterier som användes 

inom ”Projekt Medeltidsstaden” utgörs för Kalmars del av borg och ringmur, 

uppförda under 1200-talet, stadskyrkan S:t Nicolai med äldsta omnämnande 

1278, Dominikankonvent grundat 1243, stadssigill från 1302 samt ett råd 

senast 1312 (Selling 1984:14, Andersson 1990:100, tab.6). 

Den medeltida stadsplanens gatunät och institutionella topografi är i sina 

huvuddrag rekonstruerade på basis av en karta från 1611, skriftliga akter 

samt arkeologiska observationer. 

Flera arkeologiska undersökningar företogs på 1920-talet i avsikt att 

”… vinna klarhet i åtskilligt, som rörde vår äldsta stadsplan” (Rosman 1926:5). 

Under ledning av Sven Rosman gjordes undersökningar som i första hand 

avsåg att lokalisera läget för bland annat infartsportarna i ringmuren, torget, 

kyrkan och rådhuset, det vill säga att klarlägga den medeltida stadens institutionella 

topografi (fig 2). Rosmans undersökningar kom också att beröra

Figur 2. Översiktsbild från Sven Rosmans undersökningar på gamla kyrkogården i 

Kalmar 1924, MH 14, foto 35 (http://klmfoto.kalmarlansmuseum.se/). 

delar av stadsmuren, väster- och söderport, flera hus, gator, torget, delar av 

dominikankonventet samt stadskyrkan (Rosman 1926, Selling 1984). 

Undersökningar i närområdet 

Kalmar läns museum har på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar län sammanställt 

alla genomförda arkeologiska undersökningar i ett stads-GIS. Det 

innehåller tabeller och information om de sammanlagt 323 undersökningar 

som förtagits fram till år 2005, varav över 170 är gjorda efter det att rapporten 

över Kalmar i ”Projekt Medeltidsstaden” färdigställdes (Selling 1984). 

Utöver Rosmans arbeten 1924 runt stadskyrkan och omedelbart öster 

om denna, inom det nu aktuella området, finns det flera äldre arkeologiska 

uppgifter inom det omedelbara närområdet i det stadsarkeologiska registret 

(SR 75, fig. 3). Det är framför allt den som är av omedelbart intresse i det 

här sammanhanget. 

Som en del av förberedelsearbetena för ”Kalmar stads historia”, gjordes 

två provschakt 1975, (SR 75) inom det område som nu förundersökts, 

schakt A. Det påträffades bland annat fem nivåer av stenläggning och en 

mur som daterades till 1600-talet (fig. 4). Uppmätningarna från 1975 har 

i samband med föreliggande rapport digitaliserats och rektifierats för att 

ingå som tolkningsunderlag. 


SR 78 

SR 43 

SR 115 

SR 236 

SR 75 

SR 240 

SR 138 

Undersökningsområde 2011 

Tidigare arkeologiska undersökningar 

Bentliga fastigheter 


SR 71 

SR 215 

SR 236 

SR 115 

SR 355 

SR 72 

SR 268 

Figur 3. Läget för tidigare gjorda arkeologiska undersökningar och observationer i Valnötsträdet 8. Efter Kalmar länsmuseums 

stadsGIS. Skala 1:500. 

SR 72

Figur 4. Profilritning upprättad vid förundersökning i Valnötsträdet 1975. 

Målsättning med förundersökningen 

Enligt förfrågningsunderlaget skulle förundersökningen förse Länsstyrelsen 

med ett fördjupat kunskapsunderlag inför prövning av Kalmar kommuns 

planerade arbetsföretag. Vidare skulle fornlämningens art och innehåll 

beskrivas med hänsyn till dess antikvariska bevarandevärde samt dess 

pedagogiska och vetenskapliga potential. Den angivna ambitionsnivån för 

förundersökningen var hög. 

Förundersökningen syftade, mera detaljerat, till: 

• Att fastställa och beskriva kulturlagrens karaktär och komplexitet, 

kronologiska spann och dateringar, volym, samt bevaringsförhållanden. 

• 

Att skapa kvantitativa underlag avseende fynd- och artefaktinnehåll 

som en grund för vidare planering. 

• Att skapa ett källmaterial av hög kvalitet som ger ett fullgott 

underlag för bedömningen av fornlämningens pedagogiska och 

vetenskapliga potential inför ett eventuellt beslut om särskild 

undersökning. 

• Att avgränsa vad och hur mycket av bevarade kulturlager som 

berörs av planerad exploatering genom att precisera ytor som 

saknar arkeologiskt intressanta, eller har nedmyllade kulturlager 

eller utschaktade ytor som kan undantas från vidare arkeologisk 

undersökning. 



• Att söka klarlägga utbredningen av de schakt som togs upp vid 

1924 års undersökning och att söka klarlägga om dessa schakt 

är grävda ”i botten”. 

• 

Att presentera förslag till preciserade frågeställningar för en 

eventuell vidare undersökning. 

Genomförande och källkritiska aspekter 

I undersökningsplanen föreslogs fyra områden för förundersökning, vars 

exakta lokalisering kunde fastlås först på plats, med hänsyn till befintliga 

träd. Nu hade två almsjuka träd fällts innan förundersökningen, så schakten 

kunde läggas som planerat. 

Schakt A placerades centralt på den förhöjning som ligger mellan de 

befintliga huskropparna, framför kyrkogården, med syfte att undersöka i 

vilken omfattning lämningarna runt det äldre torget är bevarade. Schakt B 

lades upp emot den norra byggnadens västra flygel i akt och mening att söka 

klarlägga omfattningen av Rosmans undersökningar 1924. Schakt C och 

D förlades norr om samma byggnad för att försöka klarlägga relationerna 

mellan tomt- och gatumark i detta område (fig. 5). 

För schakt A och B kunde något större ytor (om 8,5 × 7 m, respektive 8 × 

6 m) banas av och plandokumenteras, varefter lägena för själva provschakten 

kunde bestämmas. Detta för att undvika att gå ner i störningar efter senare 

tiders markingrepp. 

Med hänsyn till träden och deras rotsystem togs schakt C och D upp 

som konventionella sökschakt som var ungefär en skopbredd (ca 1,4 m) 

och ca 4 m långa. 

Avbaningsdjupet var ringa i alla fyra områden, varför maskininsatsen 

blev begränsad. Störst maskininsats gjordes i schakt B, där en kvarlämnad 

källarbyggnad delvis tömdes på raseringsmaterial för att kunna göra en 

byggnadsarkeologisk dokumentation. 

Sammanlagt planerades att maximalt ca 200 m 2 skulle banas av för plandokumentation 

och ca 20 m 2 (30 m 3 ) skulle undersökas närmare. 

Nu kom 108 m 2 att avbanas (schakt A och B) och ca 30 m 2 att undersökas. 

Sammanlagt undersöktes ca 20 m 3 kulturlager för hand; 7 m 3 i schakt 

A, 3 m 3 i schakt B och 7 m 3 och ca 3 m 3 i respektive schakt C och D. 

Detta utgör, ytmässigt, 8 respektive 2,3 % av det område som planeras 

för detaljplaneläggning och 0,1 % av fornlämningsområdet Kalmar Gamla 

Stad (om 150 000 m 2 ). 

Dokumentations- och undersökningsmetoden tog utgångspunkt i förundersökningens 

syfte och ambitionsnivå, baserat på single-context principen, 

vilket innebär att man undersöker, dokumenterar och avlägsnar 

varje stratigrafisk enhet var för sig och i tur och ordning, med den, i varje 

situation, yngsta först. Varje stratigrafisk enhet har fått en egen identitet i 

ett löpande system. 

Dokumentationen gjordes i fält på registreringsblanketter som anpassats 

speciellt för förundersökningen. I samband med kontroll och bearbetning

Schakt A 

Schakt B 


Bentliga fastigheter 

Figur 5. Valnötsträdet 8, Kalmar, med läget för förundersökningsschakten A–D. Skala 1:500. 

registrerades den stratigrafiska informationen i Intrasis. Såväl omständigheterna 

som förfarandet i sig har skapat ett källmaterial med högt utsagovärde 

inför eventuella fortsatta undersökningar. 

Alla stratigrafiska enheter mättes in med totalstation eller ritades för 

hand. Handritningarna har sedan scannats, georefererats, digitaliserats i 

Arc-Gis och lagts in i Intrasis. Ett antal enheter från varje schakt mättes in 

som polygoner i syfte att kunna koppla läge och framför allt, orientering till 

GIS och kommande stadsplanerekonstruktioner. Schakten mättes också in 

med totalstation av samma orsak. Insamling av fynd och ekofakter gjordes 

per stratigrafisk enhet. 

Schakt D 

Schakt C 



En grundregistrering av fynd gjordes i samband med fältarbetet, medan 

keramiken fick en något fördjupad bearbetning och registrering vid Kontoret 

för Keramiska Studier (nedan). 

Ett begränsat antal jordprover togs i syfte att utröna bevaringsförhållandena 

för makrofossil i området. Dessa prover är under analysarbete. 

Vidare insamlades djurbensmaterial från ett stort antal stratigrafiska 

enheter, varav ett urval kommer att analyseras ur, i första hand, en kvantitativ 

synvinkel. Även detta arbete är pågående. 

Två djurtänder, påträffade i det äldsta lagret (94) i schakt A, kommer att 

bli föremål för 14 C-datering. 

Resultat 

Undersökningsresultaten redovisas schakt för schakt, för att därefter relateras 

till de mera specifika frågor som var uppställda som förundersökningens 

målsättning (ovan). De övergripande kulturhistoriska resultaten diskuteras 

under ”slutsatser” (nedan). 

Schakt A 

På gräsplanen framför gamla kyrkogården togs grässvålen bort på en större 

yta om ca 60 m 2 . Ytan rensades och mättes in och senare tiders ingrepp identifierades 

så att förundersökningsschaktet, om 1,8 × 1,8 m, kunde placeras 

inom ett ostört område (fig. 6). 

Syftet med schakt A var att ge kunskap om gatumarken i anslutning till 

det medeltida torget. Lämningarna utgjordes av en sekvens av stenläggningar 

samt grunderna till en mindre byggnad. Vidare kunde ett av Sven 

Rosmans schakt från 1924 identifieras (17, 20). 

De yngsta, arkeologiska, lämningarna utgjordes av broläggningen till 

Gamla Kungsgatans förlängning (16, 26, 27, 28), (fig. 7). Gatan var stenlagd 

och hade en regndal i mitten. I stenläggningen förekom återanvänd sten, 

med kalkbruksspår, samt fragmenterade kvarnstenar. Inför anläggande av 

gatan hade området beretts med grövre raseringsmaterial (28) varpå mera 

finfördelat raseringsmaterial (27) hade lagts ut som dräneringsmaterial och 

som grund för sättsanden 26. 

Gatusträckningen hade föregåtts av, vad som förefaller vara, en mindre 

byggnad (37, 35, 34, 29=30). Inför byggnationen hade delar av den äldre 

stenläggningen 36 plundrats (37), varpå ytan jämnats av med hjälp av raseringsmassor 

(34, 35). Spåren efter byggnaden utgjordes av en syllstensrad/ 

hörn bestående av marksten och kalksten, ca 25 × 20 – 25 × 40 cm stora 

(29). Stenen var fogad med lera (30). Byggnaden har, tentativt, uppförts 

under 1600-talet. 

Spåren efter äldre gatusträckningar utgjordes av fyra bevarade och en 

plundrad stenläggning (fig. 8). De var anlagda på i stort sett likartat sätt även 

om konstruktion och stenstorlek varierade. Det intressanta i sammanhanget 

är att stenläggningarna inte var fullständigt plundrade och stenen återanvänd, 

vilket tyder på att man strävat efter att höja ytans nivå. Det, arkeo-

logiskt sett, ”normala” är att broläggningarna är upplockade och återanvända. 

Här har man inte bara lämnat kvar stenen, flera stenläggningsnivåer (73, 

36) var dessutom byggda med stenen på högkant, dvs med mycket större 

material- och arbetsåtgång. 

Den äldsta broläggningen (73) bestod av något större sten och motsvaras 

av 43 i schakt B (fig. 9). När denna ersattes förde man på äldre kulturlager 

(72) som innehöll rikliga mängder högmedeltida keramik (se nedan), varefter 

sättsanden lagts ut. Förfarandet upprepades när nästa stenläggning 

anlades (63, 62, 61) och den därpå följande (60, 39, 38, 36). Fyndmaterialen 

är alltså påförda, men ger ändå dateringsramar. 


Provschakt 

SR 75 

Figur 6. Lokalisering av den yta som banades av, samt förundersökningsschakt A samt läget för den undersökning som gjordes 

1975. Skala 1:100. 


Figur 7. Den yngsta stenläggningen (16) i schakt A. Skala 1:50. 


De äldsta lagren på plats (94) kunde, av arbetsmiljöhänsyn, inte grävas. 

En mindre yta om ca 20 × 20 cm sonderades dock, vilket visade att 94 var 

organogent och sotbemängt. 

En sammanställning av uppgifterna från undersökningen 1975 (SR 75) 

och den nu gjorda förundersökningen rörande orienteringen hos de påträffade 

stenläggningarna samt de humösa lagren i sydväst (18), tyder på att 

orienteringen av den äldre gatusträckningen behöver tolkas om. 

Schakt B 


Provschakt 

16 

Schakt B togs upp vid det sydöstra hörnet av den befintliga byggnadens 

västra flygel (fig. 10). Sven Rosman hade här påträffat murrester vid undersökningarna 

1924 och syftet med detta schakt var inledningsvis att söka klarlägga 

omfattningen av Rosmans insatser och om det fortfarande fanns kvar

19 

Ej undersökt 

17 

20 

Grässvål 

16 

26 

27 

28 

29 

34 

35 

37 

36 

38 

39 

60 

61 

62 

63 

65 

69 

71 

70 

72 

73 

74 

75 

94 

18 

Undergrund 

Kv. Valnötsträdet 8 

Kalmar Gamla stad 

Förundersökning 2011 

Schakt A 

Lager 

Konstruktion 

Nedgrävning 

Fyllning 

Stenlyft 

Figur 8. Stratigrafiskt relationsschema över lämningarna i schakt A. Notera att detta grafiskt enbart 

visar den relativa kronologin och inte varaktigheter och brukningstid. 



Figur 9. Den äldsta broläggningen i förundersökningsschakt A. 

byggnadslämningar efter dessa undersökningar. Till vår förvåning framkom 

det stående källarmurar, bevarade till en höjd av cirka 1,5 m. Uppenbarligen 

tog man sig inte ner till fullt djup överallt vid 1924 års undersökning. 

Raseringsmaterialet togs bort med hjälp av grävmaskin inne i den kvarstående 

källaren i sådan omfattning att en byggnadsarkeologisk undersökning 

av murverket kunde göras (nedan). 

Även om Rosmans schakt kunde identifieras (nr 21 i den stratigrafiska 

sekvensen, se fig. 11), är det tydligt att dessa undersökningar redan tidigare 

hade föregåtts av omfattande avröjnings- och markarbeten (i sekvensen 

representerat av 22), något som också understryks av avsaknaden av hög- och 

senmedeltida keramik från området. 

Två provrutor, en om drygt 1,5 × 1,5 m samt en om 0,5 × 0,5 m, undersöktes 

utanför källarmuren 41:s västra sida och en provruta om 1 × 1 m 

undersöktes under raseringslagren i källaren (se vidare nedan). Sekvensen 

i provrutorna utanför källaren utgjordes, nedifrån och upp, av en noggrant 

lagd stenläggning (59) i sättsand (67). Över stenläggningen låg ett ackumulerat 

brukningslager, en trampad yta. Avsaknaden av fynd i dessa kontexter 

innebär att vare sig anläggande eller brukningstid kan dateras. 

Denna äldre stenläggning har lagts om, representerat genom friliggande 

sten (57) och plundring (46, 45) och ersatts av en kraftig stenläggning (43). 

Denna bestod av marksten, 0,15 – 0,5 m stora, lagda med flatsidan uppåt 

och förefaller att motsvara stenläggningen 73 i schakt A. Denna broläggning 

är skuren av nedgrävningen (56) för källarbyggnad 41 (fig. 12). 

Möjligen har stenbroläggningen lagts om i samband med uppförandet 

av huset, den undersökta ytan är dock för begränsad för att säkert klarlägga 

vilken tidsrymd som förflutit innan nästa stenläggning (23) lagts ut.


Provschakt 

Figur 10. Lokalisering av den yta som banades av samt förundersökningsschakt B. Skala 1:50. 



22 

23 

24 

57 

Grässvål 

21 

44 

43 

58 

59 

67 

Undergrund 

42 

41 

56 

45 

46 




Schakt B 

Lager 

Konstruktion 

Nedgrävning 

Fyllning 

Stenlyft 

Figur 11. Stratigrafiskt relationsschema över lämningarna i schakt B. Notera att detta 

grafiskt enbart visar den relativa kronologin och inte varaktigheter och brukningstid. 

Keramiken som påträffats i det utjämningslager som förts på, (24), har en 

översiktlig yngsta datering till omkring 1350. 

Även om både undersökningsyta och fyndmängd är begränsad tycks 

det som om källarbyggnaden skulle ha uppförts senast under 1300-talets 

början. 

Sekvensen i schakt B avslutas av ett kalkbrukslager (22) som representerar 

rivningen av byggnaden, samt Sven Rosmans schakt från 1924 (21).


41 

43 

Figur 12. Stenläggning 43 samt källarmur 41. Skala 1:50. 

Byggnad 41 

Vid Sven Rosmans undersökningar 1924 framkom delar av ett större hus 

som låg strax sydost om kyrkan och i anslutning till torget. Byggnaden låg 

i nordost-sydvästlig riktning och har åtminstone delvis varit källarförsedd. 

Med utgångspunkt i Rosmans ritning har byggnaden uppmätt ca 19 × 15 

m i plan. Den relativt schematiska ritningen innebär dock att det finns en 

hel del frågetecken, framförallt beträffande byggnadens nordvästra och 

sydvästra delar (fig. 13). 


Figur 13. Sven Rosmans ritning över huslämning sydost om gamla kyrkogården, påträffad 1924, MH 15, Foto 36 (http:// 

klmfoto.kalmarlansmuseum.se/). 


Vid den nu aktuella förundersökningen schaktades delar av det ovan 

beskrivna huset fram i syfte att klarlägga omfattningen av den tidigare 

undersökningen och för att få en uppfattning om hur mycket av huset som 

fanns kvar (fig. 14). Relativt snart efter den inledande schaktningen framgick 

det att Rosman framförallt dokumenterat byggnaden i plan och att 

den nordvästra delen av byggnaden inte tidigare tömts på raseringsmassor. 

Rosman har således inte haft vetskap om att denna del av byggnaden varit 

försedd med källare. 

I källaren schaktades ett massivt, cirka 0,8 m tjockt, raseringslager bort 

med maskin. Det innehöll stora mängder tegel, taktegel, marksten och 

kalkbruk. Tegelstenarna i lagret varierade i storlek från 28 × 14,5 × 8 till 27 

× 9,5 × 8,5 cm. Det fanns en viss skiktning i raseringslagret så till vida att 

mängden taktegel ökade mot botten vilket föranleder tolkningen att taket var 

det som först raserades i samband med att byggnaden övergavs. Mot botten 

av raseringslagret hittades ett mynt daterat präglat under Gustav II Adolf,


Rosmans undersökning 

41 

Figur 14. Vid förundersökningen i schakt B togs delar av den byggnad som dokumenterades 1924 fram. Skala 1:100. 


Figur 15. Översikt över källarmur 41. Foto från norr. 


1öre, (1613–1623?) samt flera fragment av svartglaserade kakelugnsplattor 

som daterats från och med 1500-talet och framåt (se nedan). Det fanns inga 

bevarade golv i källaren men under raseringslagret framkom ett hårdtrampat 

tunt marklager (77) som troligen bildats i samband med att källaren murades 

(fig. 15). 

Vid den nu aktuella förundersökningen har källarens nordvästra vägg samt 

delar av den norra och södra väggen undersökts. Den byggnadsarkeologiska 

undersökningen genomfördes enligt metoder och principer som utarbetats av 

RAÄ, UV (Menander & Lindberg 2009). Det innebär i korthet att murverket 

har fotograferats med digitalkamera varefter bilderna sammanfogats 

till en digital bild av respektive vägg. Bilderna har skrivits ut så att alla registrerbara 

händelser i murverket kunnat dokumenteras. Vid efterbearbetningen 

har dessa händelser digitaliserats mot bakgrund av den digitala bilden (fig. 

16a och b). Arbetssättet är snabbt och effektivt och medför en hög kvalitet 

eftersom större fokus kan läggas på själva analysen snarare än på uppmätningen 

av murverket. Det bör dock påpekas att ambitionen med föreliggande 

förundersökning var fastställa om och hur välbevarad den var, samt att utröna 

potentialen för en eventuell slutundersökning av byggnaden. 

Analysen har givit vid handen att det finns minst tre faser i byggnadens 

historia.

Södra väggen 

S 700 

S 701 

S 702 

Eldpåverkade 

Figur 16a. Sammanfogade foton över den södra väggen i källarmuren 41 med den byggnadsarkeologiska analysens indelning 

av kontexter markerad. Fotobearbetning Håkan Thorén, RAÄ UV. 


Västra väggen 


S 700 

S 701 

Eldpåverkade 

Figur 16b. Sammanfogade foton över den västra väggen i källarmuren 41 med den 

byggnadsarkeologiska analysens indelning av kontexter markerad. Fotobearbetning 

Håkan Thorén, RAÄ UV.

Figur 17. I källarbyggnadens sydvästra hörn fanns en bit av dagermuren, den 

tegelomfattade fönsternischen samt den yngre portalomfattningen i kalksten bevarad. 

Foto från väster. 

Fas 1 

Det ursprungliga murverket (700) var i den nordvästra delen av källaren 

bevarat upp till cirka 1,5 meter. Grundstenarna bestod av liggande, i genomsnitt 

1 × 0,5 m stora, obearbetad marksten. Källaren var murad som en 

fullmur av en större stens bredd, där stenarnas kortsida bildade murverkets 

godsida. Mellan källarens nedgrävningskant (56) och murverkets ”baksida” 

fanns en fyllning av marksten och kalkklumpar vilken har stabiliserat murverket 

gentemot den omgivande marken. Murverket bestod i stort sett av 

obearbetad mark- och kalksten som varierade i storlek från 0,20 × 0,25 till 

0,20 × 0,40 m. Generellt sett var stenmaterialet större i murverkets nedre 

delar. De något mindre stenarna låg i antydan till jämna skift, främst i den 

nordvästra delen av murverket. Några av stenarna var ”spruckna” vilket 

troligen beror på eldpåverkan. Stenarna var murade med ett gulvitt, relativt 

kalkrikt bruk och skolat med små mark- och kalkstenar. Dock förekom inga 

tegelbitar i skolningen. Mot sydöst låg murverket i förband med väggen 

mot söder, samma vägg som enligt Rosmans ritningar troligen har utgjort 

en mellanvägg (fig. 13). 

I det sydvästra hörnet var en liten del av dagermuren bevarad vilken 

indikerar att huset, i alla fall delvis, haft en kalkstenssockel (fig. 17). 

I övrigt fanns i samma hörn rester efter en tegelomfattad öppning. Tegelomfattningen 

var murad med ett gulvitt kalkrikt bruk, snarlikt det som fanns 

i den västra väggen. Tegelstenarna var murade i varannan kopp varannan 

löpare, s k vendiskt förband. Omfattningen hade in mot det södra rummet 

ett språng som bildade en rätvinklig profil. Den tegelomfattade öppningen 



Figur 18. Tegelomfattad öppning 

i murverket, fotograferad 1925. 

Kalmar läns museum fotodatabas 

MH 22, foto 43 (http://klmfoto. 

kalmarlansmuseum.se/). 

har av Rosman tolkats som en fönsternisch vilket med utgångspunkt i hans 

ritningar samt fotodokumentation från undersökningen framstår som sannolikt 

(Rosman 1926:32f; Kalmar läns museum fotodatabas MH 22, MH 

23, fig. 18). 

På grund av att så liten del av öppningen och tegelomfattningen var 

framme vid förundersökningen går det inte att avgöra hur den rent stratigrafiskt 

förhåller sig till det ursprungliga murverket (700), d v s om den 

var samtida eller senare. Selling har dock med utgångspunkt i Rosmans 

dokumentation hävdat att fönsternischen är sekundär (Selling 1979:328). 

Den södra muren var som mest bevarad upp till 1,6 meter. Det ursprungliga 

murverket (700) bestod liksom i den västra väggen av obearbetad 

mark- och kalksten som murats med ett gulvitt kalkrikt bruk. Tillskillnad 

mot murverket i den västra väggen förekom även större stenar en bit upp 

i murverket. 

Även delar av källarens vägg mot norr framkom vid undersökningen (se 

fig. 13). Den norra väggen bestod framförallt av ett tegelmurverk (se nedan) 

som tillhör ett senare skede. Den norra väggen låg således endast i förband 

med den norra väggen i murverkets nedre delar. Här bestod det ursprungliga 

murverket (700) av stora obearbetade mark- och kalkstenar. 

Fas 2 

Källaren har i en andra byggnadsfas försetts med en öppning mellan det 

norra och södra rummet samt en nisch i den norra väggen. I den södra väggen 

har det ursprungliga murverket brutits upp för en tegelomfattad öppning 

(702). Murverket hade in mot det norra rummet ett språng som bildade 

en rätvinklig profil. Omfattningen bestod av sammanlagt åtta skift med

Figur 19. Tegelnisch i den norra väggen av källarbyggnaden 41. Foto från syd. 

tegel samt en kalksten som var murade i varannan kopp varannan löpare. 

Tegelstorleken varierade från 26 × 13 × 8 till 27 × 12,5 × 8 cm. Bruket i 

murverket var av samma karaktär som i det ursprungliga murverket, d v s 

relativt kalkrikt men något gulare. Fogarna var ca 2 cm breda och strukna/ 

ristade med ett verktyg som gett fogarna en konkav profil, så kallad hålfog. 

Några av tegelstenarna, företrädelsevis i murverkets nedre delar, bar spår 

efter eldpåverkan. En motsvarande tegelomfattning kunde delvis skönjas 

cirka en m öster om den ovan beskrivna men denna schaktades inte fram. 

Tegelmurverket har med all sannolikhet utgjort en trapphals mellan norra 

och södra källarrummen i byggnaden. 

I det norra murverket fanns ett liknande tegelmurverk (703) som troligen 

utgjort en nisch i den norra väggen (jmf fig. 13). Murverket bestod av sex 

till sju skift med tegel och var två tegelstenar brett (fig. 19). Murverket var 

murat med samma typ av bruk som tegelomfattningen på den södra väggen. 

Fogarna var dock inte strukna som i det södra tegelmurverket. Mellan det 

femte och sjätte skiftet fanns en järnkil i murverket som troligen är rester 

efter en anordning till en lucka eller dörr som funnits i nischen. 

Fas 3 

Källaren har vid något tillfälle fogats och putsats om med ett grått, relativt 

grovt och kalkfattigt bruk (701). Rester efter detta fanns på alla de tre väggar 

som undersöktes. På den västra väggen förekom det grå bruket djupt 

in i flera fogar vilket tyder på att murverket har reparerats. På den södra 

S 700 

S 701 

S 703 

S 704 



väggen förekom bruket enbart på markstensmurverket och framförallt som 

en puts i den nedre delen av murverket. Putsen hade dock spjälkats varför 

endast en ojämn och skrovlig yta kvarstod. En jämnare yta av den grå putsen 

förekom på tegelmurverket på den norra väggen. Putsen hade, vilket 

framförallt var tydligt på den västra väggen, strukits ut över grundstenarna 

vilket framträdde som en kant längs murverket. Det är troligt att denna 

kant visar nivån för det yngsta golvet och att putsen har lagts ut över fogen 

mellan golvet och murverket. 

Den tegelomfattade fönsternischen i väster har vid något tillfälle byggts 

om till en portal i kalksten. Kalkstenarna som var fogade med lera låg med 

en stens bredd i skift upp mot den ursprungliga öppningens murverk. Mot 

själva öppningen fanns en på högkant ställd kalksten vilken har täckt fogarna 

i kalkstensmurverket och samtidigt gett ett enhetligare och mer påkostat 

intryck av portalen. På fotografier från Rosmans undersökning framgår att 

det även att det funnits en trappa i anslutning till portalen som lett ner till 

det södra rummet (fig. 18) 

Tolkning 

Denna stora byggnad har legat snett framför den medeltida stadskyrkans 

kor och i anslutning till det medeltida torget. Delar av huset undersöktes 

1924 vilket visade att det bland annat varit försett med valvringar och 

fönsternischer murade i tegel. Vid den nu aktuella förundersökningen har 

delar av byggnadens nordvästra rum undersökts. Det bestod av ett nästintill 

kvadratiskt källarrum som varit ca 30 m 2 stort. Källaren kan mot bakgrunden 

av avsaknaden av tegel, både som byggsten och som skolningsten, möjligen 

härledas till slutet av 1200- /början av 1300-talet. Vid denna tidpunkt var 

tegel ovanligt i profana byggnader och förekom främst i dom- och konventskyrkor 

samt i palatsbyggnader. Vidare undersökningar av byggnaden 

krävs dock för att ytterligare ge klarhet i dess datering. 

Vid ett senare tillfälle har källarrummet delvis byggts om och den södra 

väggen har brutits upp för att ge plats åt en tegelomfattad öppning, troligen 

en trappa som lett mellan det södra rummet och källarrummet. Trapphalsens 

tegelmurverk är omsorgsfullt utfört med bland annat ristade fogar. Även 

mot norr har väggen brutits upp för en tegelomfattad nisch. Det är möjligt 

att fönsternischen i det södra rummet och nischen i den norra väggen 

härrör från samma tid. Selling har anfört tolkningen att det södra rummet 

från början inte var ett källarrum utan att rummet endast var obetydligt 

nedsänkt. Fönsternischen skall enligt Selling ha tillkommit med anledning 

av att gatunivåerna utanför huset höjts och att det därför fanns ett behov 

av ett ljusschakt (Selling 1979:328). Mot bakgrund av att fönsternischen så 

småningom byggdes om till en trappförsedd öppning ut mot gatan samt att 

det togs upp en trappa mellan det norra och södra rummet, är det troligt att 

även det södra rummet, p g a gatunivån utanför huset hade höjts, (se ovan, 

om schakt A), kom att utgöra en källare. 

Det norra källarrummet har vid något tillfälle delvis fogats, men även 

putsats om med en grått relativt kalkfattigt bruk. Det är i dagsläget omöjligt 

att närmare tidfästa när detta har skett. Avsaknaden av puts på den 

omsorgsfullt murade trapphalsen mellan norra och södra rummet indikerar

möjligen att tegelmurverket vid tiden för putsningen fortfarande ansågs vara 

värt att exponera varför ytan inte putsats. Förekomsten av tegel i profana 

hus har för Upplands del föreslagits bli vanligt först under 1500–1600-talet 

(Bonnier 1987:163f ). Förutom regionala skillnader i tegelförekomst i byggnader 

fanns självklart även ekonomiska. Den aktuella byggnaden har haft 

ett mycket prominent läge, framför kyrkans kor och i direkt anslutning till 

torget. Huset har vidare haft en ansenlig storlek med minst ett källarrum 

varför även tegelmurket skulle kunna ha en relativt tidig datering vilken 

alltså skulle stämma väl in på byggnadens ostentativa läge och uttryck. 

Den nu delvis undersökta byggnaden går att identifiera i det skriftliga 

källmaterialet, genom bearbetningar och sammanställningar av Kalmar 

stads tänkebok (Selling 1979:328; Ferm, Rahmqvist & Thor 1987:279). 

Under början av 1400-talet är den omnämnd som, den senare, borgmästaren 

Henrik Lassans gård. År 1428 upplät Henrik Lassan sannolikt denna gård, 

exklusive ”de tre bodar” närmast torget och kyrkogården till guldsmeden 

Bertil Sorow. Vad som senare hänt är inte klart, men 1441 är det kungen, 

Kristoffer, som skänker gården till Birger Trolle och vid slutet av seklet 

innehas den av Arvid Trolle (Ferm, Rahmqvist & Thor 1987:279). Under 

medeltidens slut förefaller byggnaden fungerat som residens för frälset när 

de uppehållit sig i staden, något som på dansk/skånsk botten är känt som 

søgningegaard, där det s k Krognoshuset i Lund kanske utgör det mest kända 

exemplet ( Johansson Hervén 2001). 

Byggnadens läge och arkitektur överensstämmer med det som utifrån 

de skriftliga källorna är känt om sociala status på de som under 1400-talet 

innehavt gården. 

Schakt C 

Schakt C togs upp i ett mindre mellanrum mellan två kraftiga buskage (fig. 

20). Målsättningen var att påträffa delar av Norreportsgatans sträckning, för 

att om möjligt bättre kunna precisera dess förhållande till torgområdet. Så 

blev inte fallet. I stället påträffades kraftiga raseringsmassor och lämningar 

efter ett, sannolikt stort, hus som brunnit. Husets utbredning och dimensioner 

är inte klarlagd, men murtjockleken (0,9 m) tyder på att det rör sig 

om en byggnad i flera våningar (fig. 21). 

Byggnadens läge och orientering visar att Norreportsgatan måste ha haft 

en annan orientering än den som återfinns på gjorda rekonstruktioner över 

den medeltida stadsplanen. 

Grundmuren (50) hade delvis plundrats och en del mycket stora stenar 

hade vräkts ned norr om muren (47). Förekomsten av luftspalter samt sondning 

visar att det ligger en källare i denna del, som inte kunde undersökas 

närmare på grund av schaktets begränsning. Raseringsmaterialet (15, 51) 

över källaren, dvs norr om mur 50, var överlag ”renare” och hade mindre 

inslag av tegelkross och kalkbruk än på andra sidan. Sannolikt ligger dock 

grövre raseringsmaterial djupare ned. 

Söder om muren fanns en tjock sekvens av raserings- och avröjningsmaterial 

(11, 12, 13, 14, 49, 52) och två brandlager, 53 och 54, varav det 

senare låg in situ (fig. 22). Handlingsförloppet kan följas tämligen detaljerat. 



Figur 20. Schakt C. Översikt från söder. 

Lager 54 bestod av förbränt trä och sot överlagrat av omrörd sot, träkol och 

aska (53) som tyder på att man tagit tillvara vad som var värt att plocka 

upp efter branden. Direkt på denna yta har man ganska snart deponerat 

avfall, synligt främst genom stora djurbensfragment, vilka låg horisontellt 

på lager 53:s övre kontaktyta. Samtidigt har rivningsarbetena inletts under 

organiserade former. Allt återanvändningsbart byggnadsmaterial har tagits 

tillvara och i raseringen återfanns bara tegelkross, -skrot, kalkbruk och 

skörbränd Ölandssten (52, 49). 

Vid någon tidpunkt har man röjt upp i raseringsmassorna, representerat 

av avröjning 13 samt trampyta 14 samt 11 och 15. Det var vid detta tillfälle 

som delar av mur 50 plundrades (12) och vräktes ned i den sannolika källaren 

(47). 

Den översta delen av sekvensen tyder på att man rensat området på raseringsmaterial 

ytterligare en gång och möjligen fört på ny jord (10). Troligen 

har det varit i samband med att området fick sin nuvarande karaktär.

Figur 21. Förundersökningsschakt C. Skala 1:50 


50 

Vid tiden för branden (54) hade byggnaden (söder om mur 50) ett 

mycket vällagt golv av relativt stora, slipade, Ölandsstenar (55) (fig. 23). Ett 

ensamt fragment av yngre rödgods i sättsanden (78) tyder på en ombyggnad 

någon gång 1400–1600. Kalkbruksspår och tegelsmul (79) närmast mur 

50 och under sättsand 78 tyder att byggnaden byggts om eller reparerats i 

samband med att det nya golvet lades in. Kalkstensgolvet låg i stöt mot mur 

50. I samband med dessa arbeten har man också – åtminstone delvis – tagit 

bort (81, 80) ett äldre golv av storstenstegel (83, 82). 

Tegelgolvet 82 hade i sin tur föregåtts av ett kalkgolv (84), en kalkbruksbestruken 

stenläggning, som var kraftigt nött. Sättsanden till detta golv, (85), 

låg direkt på undergrunden, som här utgörs av seg lera. Någon nedgrävning 

för mur 50 var inte synlig i det lilla område som provgrävdes, men med tanke 

på lerans konsistens är det sannolikt att man, så att säga, grävt sig inifrån det 

som skulle bli källare och ut och lagt grundstenen dikt an mot schaktkanten. 

Grundstenarna var för övrigt av rejäla dimensioner (fig. 24). 

Någon datering av byggnadens uppförande kunde inte säkerställas, men 

det faktum att golven nötts och lagts om indikerar ganska lång varaktighet 

innan branden 54, som inträffat på 1600-talet. I rasmassorna fanns fragment 

av kritpipor. 

Det bör framhållas att även dagermuren fanns bevarade i schakt C:s 

västra sida, och här står muren till ca 1,7 m höjd och ligger direkt under 

gräsmattan. 



52 

53 

54 

55 

78 

79 

80 

81 

82 

83 

84 

13 

14 

49 

85 

Undergrund 

11 

12 

Grässvål 

50 

10 




Schakt C 

Lager 

Konstruktion 

Nedgrävning 

Fyllning 

Stenlyft 

Figur 22. Stratigrafiskt relationsschema över lämningarna i schakt C. Notera att detta 


15 

51 

47

Figur 23. Kalkstensgolv 55 samt grundmuren 50 i schakt C. Foto taget från väster. 


85 

53 

Figur 24. Sektion mot väst och norr, schakt C. 

54 

83 


Mot väst Mot norr 

55 

78 

84 

0 1 meter 

82 

Schakt D 

80 

79 

50 




Schakt C 

Schakt D förlades på en grässlänt norr om det gamla konstmuseet. Schaktet 

var 4 × 1,5 m, och orienterat i grovt nord-sydlig riktning. Förhoppningen 

var även här att påträffa delar av Norreportsgatans sträckning, för att om 

möjligt bättre kunna precisera dess förhållande till torgområdet (fig. 25). 

Direkt under grässvålen framkom raseringsmaterial, vilka tolkades som 

sekundära (2) och som möjliga spår efter en uppröjning av området. Förekomsten 

av omrörda fynd av dels 1700-tals-, dels 1100-talskeramik i området 

(se nedan) tyder på att det gjorts markarbeten här i senare tid, åtminstone 

ytligt. Det är påtagligt att man i samband med uppförandet av det som idag 

är det gamla konstmuseet även nivellerade markytorna runt huskroppen (jfr 

55 

13

Figur 25. Förundersökningsschakt D. 

schakt B). I övrigt framkom en sekvens av raseringsmaterial (3, 5, 6, 7) som 

innehöll ganska stora marksten (från 0,1 × 0,1 till 0,5 × 0,5 m), men som 

föreföll rensad på tegel, så när som på enstaka tegelskrot, fig. 26). 

I schaktets södra del fanns en ansamling av sten med luftspalt (8), vilket 

tyder på att det här finns en källare vari man vräkt ner sten. Tolkningen 

styrks av att stenansamlingen norrut låg mot en trappsten som föreföll ligga 

in situ. Ytterligare två större, flata, stenar tolkades som trappstenar ur läge. 

Undersökningen avbröts på denna nivå, då det stod klart att det mesta 

av förundersökningsschaktet omfattade dels den nämnda källaren, dels en 

möjlig grundmur i ungefär nord-sydlig riktning, och att sannolikheten att 

påträffa orörda äldre kulturlager därför var liten. 

Det tegelskrot som påträffades utgjordes av storstenstegel och det förekom 

förhållandevis rikligt med fönsterglas i alla lager. Trots att raseringsmaterialet 

rörts om i senare tid, är det inte uteslutet att de fragment av glaserat 

golvtegel som påträffades hört till den raserade byggnaden. Golvteglet var 

intressant dels på grund av formen, sannolikt trekantigt, dels på grund av sin 

tjocka och transparanta glasyr över riklig engobe. Såväl glasyr som engobe 

gick även ned på golvteglets sidor. 

Det är inte uteslutet att lämningarna runt schakt D till sin karaktär 

liknar dem som framkom i schakt C, d v s spår efter en större, flervåningsbyggnad. 



Måluppfyllelse 

Kulturlagerstatus 

Grässvål 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

Ej undersökt 




Schakt D 

Lager 

Konstruktion 

Nedgrävning 

Fyllning 

Stenlyft 

Figur 26. Stratigrafiskt relationsschema över lämningarna i schakt D. Notera att detta 


En närmare bedömning och beskrivning av kulturlagrens karaktär, komplexitet 

och bevaringsförhållanden som grund för Länsstyrelsens fortsatta 

hantering har gjorts. Det bör beaktas att såväl undersökta ytor som volymer 

varit begränsade och att undersökningen genomfördes inom ett exklusivt 

socialtopografiskt område inom den medeltida staden. 

Volymen på kulturlagren varierar mellan ca 1,7 till ca 2 m inom området. 

En stor andel utgörs av väl genomrensade raseringsmassor samt kvarlämnade 

konstruktionslämningar. Eftersom området har präglats av institutionell 

arkitektur i form av ett stenbrolagt torg, stenlagda gator samt murade hus 

av lång varaktighet med ytor som hållits rena, saknas ackumulerade kulturlager. 

De kulturlager som påträffades inom området (schakt A och B) 

utgjordes av redeponerat hushålls- och hantverksavfall som påförts som del 

av konstruktionsarbetena för torg- och gatumarken. Schakt C och D kom 

att hamna ”inomhus” i byggnader där man i samband med uppförandet 

tagit bort eventuella äldre kulturlager. Kulturlagerstatusen i det nordöstra 

området är alltså inte klarlagd. 

De undersökta kulturlagersekvenserna är inte att betrakta som särskilt 

komplexa; ackumulationen förefaller att vara begränsad och det rör sig som 

sekundär- och tertiärdepositioner som lagts ut och röjts av i omgångar. 

Omlagringen förefaller vara begränsad och markingreppen i samband med 

rasering och stadens flytt tycks ringa. Dock finns ett område vid schakt A 

som har utsatts för markarbeten i senare tid, 18.

De faktorer som styr kulturlagrens bevaringsförhållanden utgörs dels av 

de ursprungliga förutsättningarna i form av undergrunds- och grundvattenförvållanden, 

depositionsmönster och sammanlagd kulturlagertjocklek, dels 

av påverkan i form av försurning, saltning, temperaturökning, uttorkning 

och syretillförsel i form av mekaniska ingrepp (Larsson 1995:10ff ). Bevaringsstatusen 

varierar något mellan de undersökta områdena. Generellt sett 

kan kulturlagren beskrivas som ”torra” (huvudsakligen minerogena). Det 

var bara den äldsta horisonten i schakt A, (94), som hade en större andel 

organogent material. 

I de aktuella områdena förefaller bevarandeförhållanden vara ett resultat 

av de ursprungliga förutsättningarna samt yttre påverkansfaktorer. Undergrunden 

varierar; i det sydvästra området utgörs den av grov sand och i 

det nordöstra av styv lera. Depositionsmönstren, med öppna och renhållna 

ytor, har spelat betydande roll (se ovan). Den huvudsakliga uttorkningen 

har skett under det senaste seklet genom rotsystemen till de träd som ingår 

i parkmiljön. Vidare visar antalet lagningar i asfalten mellan de befintliga 

huskropparna att en stor mängd ledningsschakt dragits under de senaste 

decennierna, vilka ytterligare syresatt och dränerat de omgivande kulturlagren. 

Artefakt- och ekofaktintensitet 

Artefaktintensiteten i kulturlagren är, med urbanarkeologiska mått mätt, 

måttlig, med ca 28 fynd(poster) per m 3 kulturlager (550 fyndposter fördelat 

på 20 m 3 .) Sättsandslagren innehåller få eller inga fynd. 

Mängden djurben, och deras bevaringsförhållanden, varierar kraftigt. 

De renodlade raseringslagren innehåller mindre mängder djurben, men 

dessa är å andra sidan välbevarade till följd av den höga andelen kalk(bruk) i 

samma lager. I de avfallslager som påförts som markberedning inför de olika 

omläggningarna av torget var benen i något sämre skick, vilket sannolikt 

kan förklaras med att dessa lager legat exponerade innan dess de kom att 

nyttjas som konstruktionsmaterial. 

I skrivande stund är inte jordproverna processade, varför det inte är 

möjligt att uttala sig om bevaringsförhållanden och volymer rörande makrofossil. 

Källmaterial 

Förundersökningen har producerat ett nytt, detaljerat stratigrafiskt källmaterial, 

som utöver att kunna fungera som planerings- och beslutsunderlag, 

även kan användas för att skapa ny förståelse av de undersökningar som 

tidigare gjorts i närområdet. 

Det förtjänar att framhållas att handgrävningen av raseringslagren från 

1600-talet har givit ett mycket intressant keramikmaterial som utan tvivel 

kommer att återverka på förståelsen av ”Gamla stadens” senare historia. 

Avgränsningar av kulturlager 

Med undantag för ett område i anslutning till schakt A som utsatts för 

markarbeten i senare tid och som skadat de yngre nivåerna är kulturlager 

och byggnadslämningar i båda de aktuella områdena förvånansvärt oska- 



dade. De mera omfattande, sentida, markingreppen tycks vara lokaliserade 

till befintlig bebyggelse och gatumarken däremellan. 

Inom de aktuella områdena (”sydvästra” och ”nordöstra”) finns inga ytor 

som a priori kan undantas från vidare undersökning. Mera detaljerade inventeringar 

av huslämningar och raseringsmassor kan dock utgöra underlag för 

prioriteringar i metodik vid eventuella fortsatta undersökningar. 

Omfattningen av Rosmans undersökningar 

Sammanfattningsvis vågar man dra slutsatsen att trots att Rosmans undersökningar 

genomfördes enligt den tidens metod (”find the walls and follow 

them”), vilket vanligtvis innebär att samband och relationer mellan bevarade 

murverk och stratigrafi skurits av, har detta inte gjorts överallt (jfr fig. 2). Det 

bör då finnas områden runt murverken, om än begränsade, med kvarvarande 

relationer kvar. Detta i kombination med de stratigrafiska sekvensernas, 

relativt sett, mindre komplexa karaktär i området innebär att möjligheterna 

att kunna datera de återstående byggnadslämningarna på arkeologisk väg 

får bedömas vara tillfredsställande. 

Flera av schakten från 1924 tycks inom det aktuella området dessutom 

att ha varit tämligen grunda. Troligen har man bara gått ner för att bekräfta 

förekomsten av stenläggningar eller andra konstruktioner. 

Resultaten från den byggnadsarkeologiska undersökningen har visat att 

Rosman endast dokumenterat delar av denna byggnad och att det i stort sett 

ligger kvar under nuvarande marknivå. Vidare har undersökningen visat att 

en ny och fördjupad dokumentation och analys kan bidra ny kunskap om 

byggnaden, dess ålder och funktion. 

Fynd 

Fyndmaterialet (exklusive keramik) från förundersökningen var relativt 

begränsat, vilket understryker att raserings- och rivningsmassorna har 

rensats på allt som gått att återanvända. Sammanlagt togs 158 fynd tillvara 

(exklusive keramiken, se nedan). Huvuddelen av de fynd som kunnat identifieras 

(exklusive keramik) utgörs också av byggnadsrelaterade föremål så 

som fönsterglas och spik (tabell 1). Av de 82 järnföremålen utgjordes 51 av 

spik, 1 nit, 2 beslag samt 27 obestämda föremål. Som kuriosa kan nämnas 

att en mindre kanonkula påträffades som schaktfynd vid avbaningen för 

schakt A. 

Av fyndmaterialet kan nämnas att föremål av kopparlegering uppgick till 

9 st, varav ett säkert mynt präglat under Gustav II Adolf, 1öre, (1613–1623?) 

och ett troligt som inte gått att datera. Vidare påträffades en liten sölja, 

medan resten utgjordes av oidentifierade föremål. 

Fönsterglas utgjorde den överväldigande majoriteten inom denna materialkategori. 

Från schakt C och D finns också fragment av glaskärl. I brandlagret 

54, i schakt C, återfanns sju blå glasknappar. 

Bevarandestatusen förefaller att variera något inom området, beroende på 

lagerinnehåll och struktur, dock är järnföremålen tämligen hårt korroderade 

oavsett i vilket schakt de påträffats.

Fyndnr. Material Sakord Antal Kontext Anmärkning 

47 Ben Bearbetat 2 3 

48 Ben Bearbetat 2 72 

45 Bergart Bryne 1 24 

46 Bergart Bryne 1 3 fragmenterat 

91 Bränd lera takpanna 1 28 Munkpanna 

6 Cu-leg föremål 1 7 Mynt? 

10 Cu-leg sölja 1 39 

21 Cu-leg föremål 2 24 

22 Cu-leg föremål 1 35 

26 Cu-leg kärl 3 3 tallrik? 

66 Cu-leg föremål 1 Mynt, schaktfynd, schakt a 

44 flinta 1 24 obearbetad 

49 glas fönsterglas 2 3 



52 glas kärl 2 6 






58 glas fönsterglas 4 35 små fragment 





63 glas pärla 7 54 knappar 

64 glas flaska 2 Maskintillverkat, schaktfynd, schakt C 



1 Järn spik 2 15 




5 Järn Beslag 1 52 


8 Järn föremål 1 28 dorn 




13 Järn Beslag 1 49 


15 Järn föremål 1 54 




19 Järn spik 1 













67 Järn nit 1 schaktfynd, schakt a 

68 Järn föremål 1 kanonkula, schaktfynd, schakt a 

Tabell 1. Fyndlista, exklusive keramik, från förundersökningen i Valnötsträdet 8. 



Keramik från Valnötsträdet 8 i Kalmar 

Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier 

Vid förundersökningen i Valnötsträdet 8 påträffades 459 keramikskärvor 

med en total vikt av 4450 g (Tab. I). Mängden keramik i respektive schakt 

varierade från 713 g i schakt B till 1547 g i schakt C. 

Keramikmaterialet har daterats från 1200-talet fram till 1700-talets slut. 

Materialet är mycket varierat och utgörs av en ovanligt stor andel importerad 

keramik, vilket sannolikt berott på stadens och platsens sociala karaktär. 

Keramiken har registrerats i Intrasis, och följande variabler har noterats: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

antal skärvor 

vikt 

godstyp 

kärldel 

kärltyp 

dekor 

glasyrfärg 

typ av glasyr 

mynningsform 

form på rörskaft och ben 

Vidare har en preliminär datering givits för varje skärva. Bearbetningen 

av keramiken har varit styrd av förundersökningens frågeställningar och 

studien har varit förhållandevis översiktlig. 

A B C D Total 

Godstyp Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal 

drejat reduktionsbränt gods 460 93 406 65 50 5 167 7 1083 170 

paffrath 0 0 0 0 0 0 3 1 3 1 

Blaugrauware 6 3 12 2 0 0 3 1 18 5 

Äldre glaserat rödgods 84 25 0 0 0 0 0 0 84 25 

Yngre glaserat rödgods 707 50 52 1 1237 83 507 36 2503 170 

protostengods 142 19 216 17 19 2 15 2 392 40 

stengods 26 4 0 0 6 3 45 4 77 11 

Yngre vitgods 15 2 0 0 113 10 0 0 128 12 

fajans 0 0 20 1 96 15 3 1 119 17 

Majolika 0 0 0 0 12 2 0 0 12 2 

porslin 0 0 0 0 0 0 1 1 1 1 

glödkärl 0 0 7 1 14 2 0 0 21 3 

flintgods 0 0 0 0 0 0 9 2 9 2 

Summa 1440 196 713 87 1547 122 750 54 4450 450 

Tabell I. Keramiken från kv. Valnötsträdet var varierad och bestod av 459 skärvor från 1200-talet till slutet av 1700talet.

Godstyper 

Drejat reduktionsbränt gods (BI) 

Den äldsta godstyp som uppträder på undersökningen utgörs av drejat 

reduktionsbränt gods. Den reducerade bränningen medförde att keramiken 

blev svart och därför har keramiken även benämnts yngre svartgods. Godstypen 

har sina rötter i det kontinentala keramikhantverket och sannolikt var 

Tyskland det land som försåg Skandinavien med keramiken. De tidigaste 

fynden i Skandinavien har placerats i mitten av 1100-talet, och i kv. Tegnér 

i Lund har det drejade reduktionsbrända godset daterats från 1100-talet till 

1400-talet (Gaimster 1996). I Halmstad påträffas även denna typ i förhållandevis 

rika mängder långt upp i 1400-talet (Augustsson 1985:79). I kv. 

Liljan i Malmö har drejat reduktionsbränt gods daterats från senare delen av 

1100-talet till 1400-talet (Brorsson 2005:86). Det drejade reduktionsbrända 

godset användes både som kokkärl och som kannor. 

Godstypen förekom i samtliga schakt inom undersökningen och både 

trebensgrytor och kannor har identifierats i materialet. Totalt påträffades 170 

skärvor och godstypen utgjorde ungefär en tredjedel av den totala mängden 

från undersökningen. 

Paffrath-keramik 

Paffrath-keramik har ett mycket karakteristiskt gods med svart in- och 

utsida, medan kärnan är silverfärgad. Godset har likheter med det drejade 

reduktionsbrända godset, men det kan även klassificeras som ett protostengods. 

Godstypen framställdes i orten Paffrath, cirka 15 km utanför Köln, 

men man kan även ha tillverkat godstypen på andra platser i Tyskland. I 

Schleswig dateras Paffrath-keramik till 1100-talet (Lüdtke 1985:Abb. 26), 

och godstypen har påträffats i både 1100- och 1200-talskontexter i Skandinavien 

(ex. Broberg & Hasselmo 1981:Fig. 88). 

Vid undersökningen påträffades en Paffrath-skärva i raseringslager 3 i 

schakt D. 

Blaugrauware 

En godstyp som är snarlik både Paffrath-keramik och drejat reduktionsbränt 

gods är så kallad Blaugrauware. Godstypen karakteriseras av den blåaktiga 

utsidan och den har påträffats på olika platser i Skandinavien. Ursprunget 

är Tyskland, och sannolikt de södra delarna, där området kring Köln och 

Bonn är det mest troliga. 

Vid undersökningen i Kalmar påträffades 3 skärvor i schakt A och 

ytterligare 2 skärvor i schakt B. 

Äldre glaserat rödgods (BIIa) 

En annan tidig godstyp från undersökningen utgörs av äldre glaserat rödgods. 

Det är en godstyp som normalt dominerar de högmedeltida keramikmaterialen 

i Sverige och Danmark. Denna godstyp har liksom det 

reduktionsbrända godset drejats och bränts i keramikugnar, men bränningen 

har varit oxiderande vilket givit godset dess röda färg. Utöver detta har 



kärlen glaserats på utsidan med blyglasyrer. Denna keramik kom initialt 

från Västeuropa, där bland annat Holland, Belgien och delar av Tyskland 

var viktiga kontaktområden för Skandinavien. Man började också producera 

sydskandinaviskt rödgods, men vår kunskap om dessa produktioner är 

begränsad. Äldre glaserat rödgods brukar i allmänhet dateras till intervallet 

mellan 1200 och 1400, men senare forskning har visat att både dessa 

gränser bör förskjutas i tid och att brukningstiden var betydligt längre. De 

tidigaste fynden från exempelvis kv. Tegnér i Lund och kv. Liljan i Malmö 

kan förläggas till slutet av 1100-talet (Gaimster 1996:87; Brorsson 2005:87). 

I Halmstad upphörde man att använda det äldre glaserade rödgodset under 

andra hälften av 1400-talet (Augustsson 1985:82). Keramiken utkonkurrerades 

av importerat stengods och av yngre glaserat rödgods. 

Främst två kärltyper av äldre glaserat rödgods förekommer. Det är 

trebensgrytor och kannor, men även stekfat/droppannor kan påträffas. I 

Valnötsträdet 8 påträffades godstypen endast i schakt A och antalet skärvor 

uppgick till 25. Samtliga var troligtvis kannor, och de har sannolikt haft ett 

sydskandinaviskt ursprung. 

Yngre glaserat rödgods (BIIb) 

Till skillnad från det äldre glaserade rödgods var det yngre försett med glasyr 

på insidan. De vanligaste keramiktyperna var trebensgrytor, krukor samt 

fat och skålar. Generellt dateras godstypen från 1400 till omkring 1900. 

Huvuddelen av kärlen var sannolikt lokalt framställda, men i Valnötsträdet 

8 var en stor del importerad från Holland och Tyskland. 

Det yngre glaserade rödgodset från undersökningen påträffades i samtliga 

schakt och det kan fördelas på trebensgrytor, fat, skålar, stekpanna och 

krukor. Det totala antalet var 170 skärvor, vilket innebär att en tredjedel av 

keramiken från undersökningen var av godstypen yngre glaserat rödgods. 

Två fat av västtysk Weser-typ har påträffats i kontexterna 16 och 28 

(gata respektive ett bärlager) i schakt A och dessutom fanns flera importer i 

schakten A, C och D. Troligtvis har flertalet av dessa kärl ett tyskt ursprung. 

Det kan även noteras att flera andra kärl haft ett lokalt sydskandinaviskt 

ursprung, och av trebensgrytorna var sannolikt samtliga skandinaviska. 

Protostengods (CI) 

Sammanlagt har 40 skärvor protostengods med en vikt av nästan 400 g 

identifierats. Samtliga skärvor har tolkats tillhört krus. Karakteristiskt för 

protostengods är att det finns urskiljbara magringskorn i godset och att det 

inte är lika hårt som äkta stengods. För att framställa denna typ av keramik 

användes en vanlig keramiklera som blandades med en stengodslera. 

Godset drejades och brändes i oxiderande eller reducerande atmosfärer vid 

höga temperaturer, cirka 1200ºC. Under medeltiden hade man inte hittat 

några fyndigheter av stengodslera i Skandinavien, varför protostengodset 

var import. Man började importera protostengodset till Skandinavien i en 

tid då merkantilismen tog fart och behovet av högkvalitativa bordkärl ökade 

kraftigt (Gaimster 2000:238).

Huvuddelen av protostengodset framställdes i Niedersachsen och i 

Rhenområdet i nuvarande västra Tyskland. Det dateras främst från andra 

hälften av 1200-talet till slutet av 1300-talet (Dahlerup Koch 1995:116 ff.), 

och i exempelvis Schleswig i Tyskland har protostengods huvudsakligen 

daterats till 1300-talet (Lüdtke 1985:Abb. 26). Den välkända produktionen 

i Siegburg, cirka 12 km öst om Bonn, började emellertid redan under slutet 

av 1100-talet sin tillverkning av protostengods (Gaimster 1997:163). 

Från undersökningen har fragment härrörande från produktionerna 

Niedersachsen, Siegburg och Köln identifierats. Godstypen fanns i samtliga 

schakt, och störst mängd fanns i schakt A och B, medan antalet skärvor i 

schakt C och D uppgick till endast två vardera. 

Stengods (CII) 

Under 1300-talet förfinades framför allt bränningsmetoderna för keramiken. 

Detta bidrog till att man under mitten av århundradet började framställa 

äkta stengods. Uppbyggnadstekniken är identisk med protostengodset. 

Samtliga kärl drejades och bränningen kunde ske i både oxiderande och 

reducerande miljöer. Godset brändes i cirka 1300-1400ºC, varvid kärlgodset 

blev hårdare och några magringskorn kunde inte längre urskiljas. 

Liksom protostengodset är det medeltida stengodset en importvara. 

Den äldsta stengodstillverkningen i Sverige kan placeras till 1700-talet. 

Det viktigaste medeltida och efterreformatoriska produktionscentrumet 

var Rhenområdet i västra Tyskland. Den ökade importen av stengods till 

Skandinavien kan kopplas till den tyska Hansan (Gaimster 1997:64 ff.). 

Genom det nätverk som byggdes upp av organisationen fick de tyska stengodskeramikerna 

även tillgång till den nordeuropeiska marknaden. En större 

uppgång kan framför allt märkas under andra hälften av 1300-talet. 

Stengods fanns i samtliga schakt, utom schakt B. De produktioner som 

identifierats är Siegburg, Frechen samt Raeren. Stengodset kan dateras 

från 1400-talet till 1600-talet, och i sammanhanget kan man notera att 

Raeren-godset har likheter med Westerwaldkeramik. Detta kännetecknas 

av en blå och vit glasyr, men glasyren har en lyster vilket gör en bestämning 

till Raeren mera trolig. 

Yngre glaserat vitgods (BIIIe) 

Det yngre glaserade vitgodset är en godstyp som framställdes i västra 

Tyskland och Holland. Som namnet antyder var godset vitt, och oftast 

hade det en klar grön/gulaktig glasyr på insidan. Det dateras från 1500talet 

till 1700-talet. Normalt påträffas enstaka skärvor vid stadsgrävningar, 

och exempelvis i kv. Liljan i Malmö påträffades en hel trebensgryta från 

omkring 1600 (Brorsson 2005:94). Skärvor av samma typ har påträffats vid 

förundersökningen i Valnötsträdet 8. 

De 12 skärvor yngre vitgods som påträffades vid undersökningen har 

tolkats vara holländska. 10 av skärvorna framkom i schakt C, medan resterande 

två fanns i schakt A. 



Fajans (D) 

Fajans är benämningen på ett lergods som är täckt med en ljus ogenomskinlig 

glasyr. Namnet kommer från den italienska staden Faenza där man 

under renässansen tillverkade denna typ av keramik. Under 1500-talet 

ökade produktionerna av fajans, men först under slutet av 1600-talet blev 

fajans vanligt i Skandinavien och då var det främst den holländska Delftproduktionen 

som dominerade. Syftet med keramiken, med det ljusa godset 

och fantasifulla mönster, var att efterlikna porslin. Fajans var billigare än 

porslin och kom under 1700-talet att produceras i stor omfattning. Mot 

slutet av århundradet tog emellertid flintgodset över fajansens betydelse. 

Vid undersökningen påträffades 17 fajansskärvor varav 16 fanns i schakt 

C. Den avvikande skärvan påträffades i schakt D. Normalt är det främst 

holländsk fajans som påträffas i Skandinavien, men från förundersökningen 

Valnötsträdet fanns både italiensk och holländsk fajans. 

Majolika (D) 

Majolika är en godstyp som har likheter med fajans, men en väsenlig skillnad 

är att majolika oftast glaserades i flera olika kulörer. Ursprunget för 

majolikan var ursprungligen den spanska ön Mallorca, men produktioner 

av godstypen togs upp på det spanska fastlandet och så småningom framställdes 

majolika även i Nederländerna. Majolika dateras från mitten av 

1500-talet fram till modern tid. 

Vid undersökningen framkom två skärvor spansk majolika i raseringslagren 

14 och 49 i schakt C. 

Porslin (D) 

Vid undersökningen påträffades en skärva av äkta porslin. Fyndet har troligtvis 

tillhört en kopp, och den kan dateras till andra hälften av 1600-talet. 

Dateringen är mycket tidig, eftersom porslin började importeras i större 

skala till Europa från Kina under just 1600-talet (Augustsson 1985:98). 

Porslinsskärvan påträffades i raseringslager 6 i schakt D. 

Flintgods 

Flintgodset utgör ett eftermedeltida inslag. Även detta producerades för att 

efterlikna porslinet. En avgörande skillnad mellan flintgods och porslin är att 

flintgodset är betydligt mjukare och lerorna tål inte lika höga temperaturer 

som porslinslerorna. I Sverige blev flintgodset på kort tid dominerande med 

bland annat fabriker som Marieberg, Rörstrand och Gustavsberg. 

I Valnötsträdet påträffades i flintgodsskärvor i schakt D. 

Glödkärl 

En godstyp som är relativt anonym är så kallade glödkärl. Dessa användes 

till att förvara glöd och kunde nyttjas som flyttbara värmekällor eller enbart 

som behållare för glöd från eldstaden. 

Godset är mycket grovt och välbränt och det ger normalt ett relativt 

anonymt intryck. 

Tre skärvor från schakt B och C har påträffats, och skärvorna påträffades 

i utjämningslager 24 och raseringslager 15.

Tabell II. Procentuell fördelning av keramiken i de olika schakten. 

Keramiken i schakt A–D 

A B C D Total 

Godstyp Vikt % Antal % Vikt % Antal % Vikt % Antal % Vikt % Antal % Vikt % Antal % 

drejat reduktionsbränt gods 31,9 47,4 56,9 74,7 3,2 4,1 22,3 13,0 24,3 37,0 

paffrath 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,4 1,9 0,1 0,2 

Blaugrauware 0,4 1,5 1,7 2,3 0,0 0,0 0,0 0,0 0,4 1,1 

Äldre glaserat rödgods 5,8 12,8 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 1,0 5,4 

Yngre glaserat rödgods 49,1 25,5 7,3 1,1 80,0 68,0 67,6 66,7 56,2 37,0 

protostengods 9,9 9,7 30,3 19,5 1,2 1,6 2,0 3,7 8,8 8,7 

stengods 1,8 2,0 0,0 0,0 0,4 2,5 6,0 7,4 1,7 2,4 

Yngre vitgods 1,0 1,0 0,0 0,0 7,3 8,2 0,0 0,0 2,9 2,6 

fajans 0,0 0,0 2,8 1,1 6,2 12,3 0,4 1,9 2,7 3,7 

Majolika 0,0 0,0 0,0 0,0 0,8 1,6 0,0 0,0 0,3 0,4 

porslin 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 1,9 0,0 0,2 

glödkärl 0,0 0,0 1,0 1,1 0,9 1,6 0,0 0,0 0,5 0,7 

flintgods 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 1,2 3,7 0,2 0,4 

I tabell II presenteras keramiken från Valnötsträdet 8 i procentuell fördelning. 

De olika materialen i schakten uppvisar delvis olika fördelningar, vilket 

är synnerligen intressant. Arkeologin är en studie av en liten del av vår historia, 

och man kan konstatera att man hade tolkat olika skeenden i Kalmars 

historia på helt olika sätt, beroende på vilket schakt man hade valt. 

Schakt A 

Keramiken i schaktet kan dateras från 1200-talet till senare delen av 1600talet. 

Det finns två huvudfaser, och den äldsta kan förläggas till senare delen 

av 1200-talet och från denna tid finns det främst yngre reduktionsbränt 

gods, äldre glaserat rödgods och protostengods. Man kan notera att mängden 

reduktionsbränt gods är betydligt högre än rödgodset, vilket är ovanligt i 

Skandinavien. Det som avviker från de övriga schakten är den höga andelen 

av protostengods. Troligtvis har senare delen av 1200-talet och 1300-talet 

efterlämnat en stor mängd importkeramik, och utifrån keramiken förefaller 

denna period ha varit den mest betydande. 

Ser man till stratigrafin i schaktet låg kontext 73 djupast, men detta lager 

saknade keramik. Ovanpå lagret fanns kontext 72, som innehöll en stor 

mängd keramik av huvudsakligen drejat reduktionsbränt gods, och enstaka 

skärvor högmedeltida rödgods och protostengods. Stratigrafin bekräftar de 

äldsta keramikdateringarna. 

Den andra tydliga fasen utgörs av yngre glaserat rödgods och stengods 

från framför allt 1600-talet, och andra hälften av 1500-talet. Det finns en 

betydande mängd importkeramik i rödgodset och dessa produktioner var 

sannolikt från Tyskland. 

Man kan även notera att godstyper som fajans, majolika och porslin 

saknas i schaktet, medan endast två skärvor glaserat vitgods påträffats. 

Schakt B 

Keramiken i detta schakt kan även dateras till perioden 1200 till senare delen 

av 1600-talet. Från 1400-talet och framåt finns det ingen importkeramik i 



fyndmaterialet utan liksom i schakt A är andelen protostengods förhållandevis 

hög. Schakt B är det enda schaktet utan fynd av importerat rödgods 

och dessutom fanns det inget stengods i schaktet. Endast en skärva fajans 

fanns i schaktet, och det finns betydande likheter mellan schakt A och B. 

Inom denna specifika yta har senare delen av 1200-talet och 1300-talet 

varit mest betydelsefull, vilket har likheter med schakt A. Däremot saknas 

helt det glaserade högmedeltida rödgods i schakt B, vilket är något förvånande. 

Enligt matrisen över schaktet fanns det ett flertal kontexter utan keramik 

i botten, eftersom det var först i kontexterna 44 och 24 som det fanns keramik. 

Denna keramik var drejat reduktionsbränt gods och protostengods. 

Schakt C 

Det som utmärker schakt C är den höga andelen av italiensk och holländsk 

fajans, samt förekomsten av spansk majolika. Detta är tydliga indikationer 

på ett mycket högkvalitativt keramikmaterial och det har tillhört samhällets 

yttersta toppskikt. 

I schaktet fanns även flera holländska vitgodskärl, vilka främst varit trebensgrytor. 

Antalet skärvor är mycket högt och det stödjer områdets särart. 

Inom ytan dominerande dock det yngre glaserade rödgodset, men däremot 

var antalet stengodsskärvor från denna tid mycket lågt. Keramikmaterialet i 

schaktet är synnerligen ovanligt från tiden efter mitten av 1500-talet och det 

uppvisar kontakter med i första hand Holland, medan de tyska kontakterna 

inte är lika framträdande. 

Från den tidigaste fasen i schaktet, vilken troligtvis var senare delen 

av 1200-talet eller tidigt 1300-tal framkom det ett fåtal skärvor av drejat 

reduktionsbränt gods och några skärvor protostengods. I övrigt saknades 

keramik från tidig- och högmedeltid i schakt C. 

Enligt matrisen för schaktet fanns det flera keramiktomma kontexter i 

de nedersta lagren och de första lagren med keramik var kontext 79 och 54 

och denna keramik utgjordes av yngre glaserat rödgods. De äldsta skärvorna, 

det drejade reduktionsbrända godset, fanns långt upp i schaktet vilket tyder 

på att lagren i schaktet varit omrörda. 

Schakt D 

Schakt D är det enda schaktet med fynd av flintgods och yngre glaserat 

rödgods av 1700-talstyp, vilket påvisar att 1700-talskeramik endast påträffats 

i schakt D. I detta schakt fanns även en skärva av äkta kinesiskt porslin, 

och den är troligtvis från 1600-talet. 

Däremot kan de tidigaste fynden, i likhet med det i schakt C, förläggas 

till senare delen av 1200-talet. I schaktet fanns även Paffrath-keramik, vilket 

är en godstyp som kan påträffas i högmedeltida städer i Skandinavien. 

Antalet skärvor är normalt väldigt lågt i förhållande till andra godstyper 

och Paffrath-keramik kan ses som ett högkvalitativt gods, ämnat åt ett fåtal 

personer.

Det finns protostengods som troligtvis är 1300-tal, men däremot förefaller 

1400-talet vara relativt anonymt. Stengodset i schaktet är troligtvis 

1500-tal eller något yngre och dessutom påträffades en skärva fajans från 

samma tid. 

Enligt matrisen för schaktet fanns det ingen keramik i den nedersta 

kontexten, men i de två ovanpå fanns det fajans, porslin och yngre glaserat 

rödgods, samt en skärva reduktionsbränt gods. Den största andelen av den 

högmedeltida keramiken fanns dock längre upp i kontext 3, vilket visar 

på samma tendens som i schakt C, att även schakt D består av omrörda 

lager. 

Sammanfattning 

Ytorna A och B uppvisar samstämmiga dateringar, men fyndmängden varierar 

kraftigt. I schakt A framkom dubbelt så mycket keramik som i schakt B. 

Keramiken från bägge schakten visar att den sannolikt är från 1200-talet, 

och att 1300-talet varit mest betydelsefullt, med en hög andel protostengods. 

Däremot fanns det en hel del keramik från senare perioder, men andelen 

importkeramik minskade. Det enda undantaget från detta är att det fanns 

en relativt hög andel importerat yngre glaserat rödgods i schakt A. 

Schakt C och D uppvisar helt andra keramikmaterial. Den äldsta keramiken 

i dessa schakt är troligtvis något yngre och den kan dateras till 

senare delen av 1200-talet. Antalet skärvor som daterats till medeltid i 

dessa schakt är mycket låg, och troligtvis var det först under 1500-talet som 

man började efterlämna stora mängder material i detta område. I framför 

allt schakt C fanns det en stor andel keramik från Holland, fajanser från 

Italien och majolika från Spanien. Detta material har få likheter med vad 

som man kan förvänta sig från en stad i Östersjöregionen. Schakt D har 

ordinär karaktär och här påträffades en liten mängd importkeramik. De 

enda viktigare undantagen är italiensk fajans i raseringslager 7 och kinesiskt 

porslin i raseringslager 6. 

Matriserna och keramiken visar att lagerföljderna i schakt A och B 

förefaller vara näst intill intakta, medan materialen i schakt C och D är 

omrörda. 

Keramikmaterialet från förundersökningen i Valnötsträdet 8 är ett 

mycket speciellt material, med en ovanligt hög andel importerad keramik. 

Denna keramik är inte enbart från Tyskland, i form av stengods, utan både 

holländska och italienska fajanser, spansk majolika och äkta kinesiskt porslin 

har påträffats. Vidare kan man notera att det förekommer en hög andel 

holländskt vitgods från 1500-talet, vilket bör betyda omfattande kontakter 

med Nederländerna. 

Några intressanta jämförelser kan exempelvis göras med kv. Liljan i 

Malmö och kv. Karl X och kv. Hjärtat i Halmstad. 

I Malmö var antalet högmedeltida glaserade rödgodsskärvor dubbelt så 

högt som det drejade reduktionsbrända godset och dessutom var andelen 

åtta gånger högre än protostengodset (Brorsson 2005:Tab. I). I Valnötsträ- 



det var andelen protostengods nästan dubbelt så hög som rödgodset och 

det reduktionsbrända godset var sju gånger så hög. På samma sätt som i kv. 

Liljan i Malmö var det i kv. Karl X i Halmstad (Augustsson 1985:Tab. 7). 

Däremot var andelen reduktionsbränt gods högre än det glaserade rödgodset 

i Kv. Hjärtat i Halmstad (Ibid:Tab. 2). Det innebär att vi kan förvänta oss 

variationer inom samma stad. 

Andelen fajanser, majolika och holländskt vitgods var också mycket hög 

i Valnötsträdet, och ser man över hela undersökningar är andelen lika hög 

som i kv. Liljan i Malmö (Brorsson 2005:Tab. I), men i Kalmar utmärker 

sig keramikmaterialet från schakt C, som innehöll majoriteten av denna 

keramik. 

Keramik från Östersjöområdet uppvisar normalt en förekomst av tyskt 

svartgods och stengods, men från den aktuella undersökningen fanns det 

keramik som indikerar kontakter med Nordsjöområdet och Medelhavet. 

Det är ett keramikmaterial som har likheter med material i Västeuropa. 

Det är även ytterst anmärkningsvärt att högmedeltida glaserat rödgods 

endast påträffats i schakt A, och andelen i detta schakt var förhållandevis 

låg. Keramikmaterialet från Valnötsträdet skiljer sig avsevärt mot andra 

Skandinaviska stadsmaterial. 

Kort om kakel 

Kakel påträffades i samtliga fyra schakt, och huvuddelen har varit svartglaserat 

ugnskakel. Kakel framkom i raseringslager och en viss mängd har 

enbart tagits in som lösfynd i schakten. 

Som framgår av tabell III varierade andelen i schakten kraftigt och det 

är framför allt i schakt B och C, där större bitar svartglaserat ugnskakel 

påträffats. Kaklet är troligtvis från 1500-talet och senare. 

I raseringslager 3, som låg förhållandevis långt upp i schakt D påträffades 

en stor mängd glaserat golvkakel. 

A B C D 

ugnskakel 19 1160 264 14 

golvkakel 0 0 0 878 

Tabell III. Fördelning av ugnskakel och golvkakel (i gram).

Slutsatser och förslag på vidare åtgärder 

De kulturhistoriska slutsatserna presenteras bara mycket kort, eftersom de, 

tillsammans med förslag på vidare åtgärder samt ett diskussionsunderlag 

kring hur området historiska värden skulle kunna åskådliggöras, kommer 

att presenteras i en separat rapport. Den kortfattade presentationen till trots, 

ska det framhållas att det aktuella området besitter mycket stora antikvariska 

och kulturhistoriska värden, med hög vetenskaplig och pedagogisk potential, 

och det av en karaktär som saknar motsvarighet inom landet. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Inom området finns välbevarade stenbroläggningar relaterade till 

gatunätet i anslutning till stadens medeltida torg, i en sekvens som 

uppenbarligen haft som syfte att höja (mark)nivån runt torget och 

kyrkan. 

Vidare finns huslämningar med bevarade konstruktionsdetaljer, 

delar av dagermurar och golv inom området. Anledningen till 

att de kvarlämnats kan sökas i att området inte behövde röjas för 

ny byggnation i och med stadens flytt, varför källare och grunder 

lämnats kvar. 

Tentativt förefaller stenhusbebyggelsen ha uppförts under slutet av 

1200-talet t o m början av 1300-talet. De påträffade huslämningarna 

har utgjorts av stora, murade, källareförsedda bostads- och 

magasinsbyggnader, som var väl uppförda, haft en varaktighet över 

sekler och inte rivits förrän under 1600-talet. 

Rivnings- och raseringsarbetena har varit organiserade, dvs allt 

byggnadsmaterial som kunnat återanvändas har tagits tillvara. 

Detta står inte i motsättning till att byggnaderna kan ha skadats 

under striderna 1611 utan att rivas. 

Inför byggnationen av området vid tiden runt förra sekelskiftet har 

det genomförts markberedning i form av rensning och påförande/ 

flyttande av jord, synligt genom viss inblandning av yngre keramik 

som flintgods. Runt den norra byggnaden (gamla konstmuseet) 

gjordes även avröjningar som är synliga i dagens topografi. 

Orientering och omfattning av de byggnadslämningar som påträffades 

i schakt C och D visar att Norreportsgatan troligen haft en 

annan sträckning än vad som tidigare antagits. 

Keramikmaterialet innehåller en stor andel importgods. Sammansättningen 

tyder på att Kalmar under 1500- och 1600-talet ingått 

i det nordvästeuropeiska merkantila nätverk som hade sin tyngdpunkt 

runt Nordsjön. 

Sammanfattningsvis finns det inom området en mycket stor potential 

att, genom vidare arkeologiska undersökningar och bearbetning av äldre 

observationer och undersökningar, belysa ett brett spektrum av fråge- och 

problemställningar rörande stadens sociala, ekonomiska och politiska historia, 

såväl ur platspecifika som generella perspektiv. 



Referenser 

Andersson, Hans, 1990. Sjuttiosex medeltidsstäder – aspekter på stadsarkeologi 

och medeltida urbaniseringsprocess i Sverige och Finland. Riksantikvarieämbetet 

och Statens Historiska Museum Rapport Medeltidsstaden 

73. Stockholm. 

Anglert, Mats. 2001. Landskap, bebyggelse och makt under yngre järnålder 

och medeltid. I: Gert Magnusson (red.) Möre Historien om ett 

småland, sid. 485–516. Kalmar. 

Augustsson, Jan-Erik. 1985. Keramik i Halmstad ca. 1322-1619. Produktion 

– Distribution – Funktion. Hallands Länsmuseers Skriftserie Nr.2. 

Halmstad. 

Blomkvist, Nils. 1979. Kalmars uppkomst och äldsta tid. I: Ingrid Hammarström 

(red.) Kalmar stads historia I. Kalmarområdets forntid och 

stadens äldsta utveckling. Tiden intill 1300-talets mitt, sid. 167–309. 

Kalmar. 

Blomkvist, Nils. 2001. The Concept of the Town and the Dawn of 

Urban Life East and West of the Baltic. I: Muntis Auns (red.) Lübeck 

Style? Novgorod Style? Baltic Rim Central Places as Arenas for Cultural 

Encounters and Urbanisation 1100 – 1400 AD. Transactions of the 

central level symposium of the Culture Clash or Compromise (CCC) 

project held in Talsi September 18-21 1998. Gotland University 

College:reports. Centre for Baltic Studies CCC papers:5, sid. 11–35. 

Riga. 

Bonnier, Ann Catherine. 1987. Kyrkorna berättar. Upplands Kyrkor 1250– 

1350. Upplands Fornminnesförenings tidskrift 51. Uppsala 

Brink, Stefan. 2001. En bosättningshistorisk analys av centrala Möre. I: 

Gert Magnusson (red.) Möre Historien om ett småland, sid. 517–530. 

Kalmar. 

Broberg, Birgitta & Hasselmo, Margareta. 1981. Rapport Medeltidsstaden 

30. Keramik, kammar och skor från 7 medeltida städer. Stockholm 

Brorsson, Torbjörn. 2005. Bilaga 2. Keramiken från kv. Liljan 2 och 22, 

Malmö. I: Larsson, S. & Balić. Kv. Liljan 2 och 22, Malmö. Rapport. 

Riksantikvarieämbetet UV Syd. Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:6, 

/ Malmö Kulturmiljö. Enheten för arkeologi, rapport 2006:2. 

Dahlerup Koch, Hanne. 1997. Den arkæologiske udgravning. I: Asmusson, 

E. (red.). Ahlgade 15-17, Holbæk. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed 

og Historie 1994–1995, sid. 11–192. København. 

Ferm, Olle, Rahmqvist, Sigurd & Thor, Lars, 1987. Det medeltida Sverige. 

Band 4 Småland: 1 Möre: Norra och Södra Möre, Kalmar stad. Stockholm.

Gaimster, David. 1996. The pottery and the stove-tiles. I: Carelli, P. På 

Kulturens bakgård. Arkeologiska rapporter från Lund, nr. 18, sid. 80–92. 

Lund. 

Gaimster, David. 1997. German Stoneware 1200–1900. London 

Gaimster, David. 2000. Hanseatic Trade and Cultural Exchange in the 

Baltic circa 1200-1600: Pottery from Wrecks and Harbours. Schultz 

des Kulturerbes unter Wasser. Veränderungen europäischer Lebenskultur 

durch Fluß- und Seehandel. Beiträge zur Ur- und Frühgeschichte 

Mecklenburg-Vorpommerns, Band 35, sid. 237–247. Lübstorf 

Johansson Hervén, Conny. 2001. Mårtenstorget i Lund. Arkeologisk undersökning 

1997. En kulturhistorisk redogörelse. Arkeologiska rapporter från 

Lund, nr 21. Lund. 

Larsson, Stefan. 1995. Nedbrytningen av urbana kulturlager. En förstudie. 

Arkeologiska rapporter från Lund, nr 10. Lund. 

Lindqvist, Sven-Olof. 2001. Möre i ett något större rum. En kulturgeografisk 

studie av bebyggelseutvecklingen i Östra Småland under 

medeltiden. I: Gert Magnusson (red.) Möre Historien om ett småland, 

sid. 459–483. Kalmar. 

Lüdtke, Hartwig. 1985. Die mittelalterliche Keramik von Schleswig. Ausgrabung 

Schild 1971–1975. Ausgrabungen in Schleswig. Berichte und 

Studien 4. Neumünster. 

Magnusson Gert (red.) 2001. Möre Historien om ett småland, sid. 485–516. 

Kalmar: Kalmar läns museum. 

Menander, Hanna & Lindberg, Sofia. 2009. Byggnadsarkeologisk 

undersökning på Läckö slott. Södra huvudborgslängans södra 

fasad samt rum 27 och källaren H i nordvästra tornet. Riksantikvarieämbetet, 

UV Öst Rapport 2009:44. Linköping. 

Rosman, Sven, 1926. Berättelse om Utgrävningarna 1923–25 i Gamlestan 

i Calmar. Sancte Christophers Gilles Chroenica IV, sid. 3–36. 

Selling, Dagmar. 1979. Arkeologiska spår efter det äldsta Kalmar. I: 

Ingrid Hammarström (red.) Kalmar stads historia I. Kalmarområdets 

forntid och stadens äldsta utveckling. Tiden intill 1300-talets mitt, sid. 

311–372. Kalmar: Kulturnämnden i Kalmar. 

Selling, Dagmar. 1984. Kalmar. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska 

Museum Rapport Medeltidsstaden 61. Stockholm. 

Internet 

Fotodatabas, Kalmar läns museum 

(http://klmfoto.kalmarlansmuseum.se/). 



Administrativa uppgifter 

Riksantikvarieämbetets dnr: 422-634-2011 

Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-325-11, 2011-03-30. 

Projektnummer: 11882. 

Undersökningstid: 16–31 maj 2011 

Projektgrupp: Projektledare Hanna Menander (UV Öst), Stefan Larsson 

(UV Syd) Cecilia Ring (Kalmar Länsmuseum) 

Exploateringsyta: 1300 m 2 . 

Undersökt yta: 20 m 2 . 

Koordinatsystem: SWEREF99 1630 

Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska 

arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 34 planritningar i skala 1:20, 2 profilritningar 

i skala 1:20, 2 st i skala 1:10. 

Intrasisprojekt: UV 2011:030 

Fynd: Fnr 1–262, som kommer att inlämnas till Kalmar Länsmuseum.


56 valnötsträdet 8, kalmar gamla stad

rapport arkeologisk undersökning 2011 - Kalmar kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?