April 2011 Liahona - La Iglesia de Jesucristo de los Santos de

sedan jag lyfts upp på korset skulle kunna dra alla människor
till mig, för att människorna, liksom jag hade lyfts upp
av människor, på samma sätt skulle lyftas upp av Fadern för
att stå inför mig för att dömas efter sina gärningar, vare sig
de är goda eller de är onda.
Och av denna anledning har jag blivit upplyft. Därför
skall jag enligt Faderns makt dra alla människor till mig så
att de kan dömas efter sina gärningar” (3 Nephi 27:13–15).
Det här att ”lyftas upp på korset” är förstås ett symboliskt
sätt att tala om Jesu Kristi försoning varigenom
han tillfredsställde de krav som rättvisan kan ha på
var och en av oss. Med andra ord betalade han allt det
som rättvisan kan kräva av oss för våra synder genom
sitt lidande och sin död i Getsemane och på Golgata.
Därför står han i rättvisans ställe och är rättvisan personifierad.
Alldeles som Gud är kärleken, är han också
rättvisan. Våra skulder och förpliktelser löper nu till
Jesus Kristus. Därför har han rätt att döma oss.
Den domen, säger han, är grundad på våra gärningar.
De särskilt ”goda nyheterna” i hans evangelium är att han
erbjuder förlåtelsens gåva, beroende på vår omvändelse.
Om våra gärningar därför är omvändelsens gärningar så
förlåter han våra synder och felsteg. Om vi förkastar förlåtelsens
gåva och vägrar att omvända oss läggs rättvisans
straffdomar, som han nu representerar, på oss. Han sade:
”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte
skall behöva lida om de omvänder sig. Men om de inte
omvänder sig måste lida liksom jag” (L&F 19:16–17).
Att alltid minnas honom betyder alltså att vi alltid minns
att inget kan döljas från honom. Det finns ingen del av vårt
liv, oavsett om det är en gärning, ett ord eller en tanke,
som kan döljas från Faderns och Sonens vetskap. Inget
fusk på ett prov, ingen butiksstöld, ingen lustfylld fantasi
eller tillfredsställande och ingen lögn missas, överses med,
döljs eller glöms bort. Vad vi än ”kommer undan med” i
livet eller lyckas dölja från andra måste vi ändå möta när
den oundvikliga dag kommer då vi lyfts upp inför Jesus
Kristus, den sanna och fullkomliga rättvisans Gud.
Den verkligheten har vid olika tillfällen hjälpt mig att
antingen omvända mig eller undvika synden från första
början. Vid ett tillfälle i samband med en husförsäljning
uppstod ett fel i dokumentationen och jag insåg att jag hade
laglig rätt att få mer pengar från köparen. Mäklaren frågade
om jag ville behålla pengarna eftersom jag hade rätt till det.
Jag tänkte på hur jag skulle möta Herren, rättvisan personifierad,
och försöka förklara att jag hade laglig rätt att dra fördel
av köparen och hans misstag. Jag såg inte hur jag skulle
vara särskilt övertygande, särskilt inte eftersom jag själv
förmodligen bad om nåd samtidigt. Jag visste att jag inte
skulle kunna leva med mig själv om jag var så ohederlig att
jag behöll pengarna. Jag svarade mäklaren att vi skulle hålla
oss till avtalet så som det ursprungligen var tänkt. Det är värt
bra mycket mer för mig än någon summa pengar att veta att
jag inte har något att omvända mig från i det köpet.
I min ungdom var jag försumlig på ett sätt som gjorde
att en av mina bröder blev något skadad. Jag erkände inte
min dumhet då, och ingen fick någonsin veta något om
min roll i det hela. Många år senare bad jag till Gud att han
skulle visa mig allt i mitt liv som behövde ändras så att jag
skulle befinnas mer värdig inför honom, och jag kom att
tänka på den här händelsen. Jag hade glömt bort det, men
Anden viskade att det här var en olöst överträdelse som
jag behövde bekänna. Jag ringde min bror, bad om förlåtelse
och han förlät mig genast och generöst. Min förlägenhet
och ånger skulle ha varit mindre om jag hade bett om
förlåtelse när det hände.
Jag tyckte att det var intressant och betydelsefullt att
Herren inte hade glömt händelsen så långt tillbaka även
om jag hade gjort det. Synder tar inte hand om sig själva
eller bara bleknar bort. Synder kan inte ”sopas under
mattan” i det eviga perspektivet. De måste klaras upp, och
det underbara är att tack vare Frälsarens försonande nåd
så kan de klaras upp på ett mycket lyckligare och mycket
mindre smärtsamt sätt än om vi själva skulle behöva tillfredsställa
den kränkta rättvisan.
Det bör också vara uppmuntrande för oss att tänka på
en dom där inget förbises för det betyder också att det
finns inget vi gör som är lydigt, vänligt eller gott, hur litet
det än är, som någonsin glöms bort, och ingen motsvarande
välsignelse som undanhålls.
April 2011 25