November - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

Erfarenheten har lärt mig att om vi
liksom president Monson utövar vår
tro och riktar blicken mot Gud för
att få hjälp, blir vi inte överväldigade
av livets bördor. Vi känner oss inte
oförmögna att göra det vi är kallade
att göra eller behöver göra. Vi blir
styrkta och våra liv fylls av frid och
glädje. 3 Vi inser att det mesta av det
som vi oroar oss för är inte av evig
betydelse — och om det är det så får
vi hjälp av Herren. Men vi måste ha
tro för att se uppåt och modet att följa
hans vägledning.
Varför är det en utmaning för oss
att oupphörligen se uppåt? Kanske
saknar vi tro på att en sådan enkel
handling kan lösa våra problem. När
till exempel Israels barn blev bitna av
giftiga ormar befalldes Mose att sätta
upp en kopparorm på en påle. Kopparormen
representerade Kristus. De
som fäste blicken på kopparormen,
så som profeten uppmanat dem, blev
helade. 4 Men många andra förmådde
inte att se uppåt och de gick under. 5
Alma bekräftade att orsaken till att
israeliterna inte fäste blicken på ormen
var att de inte trodde att det skulle
hela dem. Almas ord är viktiga för
oss idag:
”O mina bröder, om ni kunde bli
helade bara genom att se er omkring
för att kunna bli helade, skulle ni då
inte vara snara att se, eller skulle ni
hellre förhärda era hjärtan i otro och
vara … försumliga …
I så fall skall elände drabba er, men
i annat fall: Se er omkring och börja
tro på Guds Son, att han skall komma
för att återlösa sitt folk, och att han
skall lida och dö för att sona deras
synder, och att han skall uppstå från
de döda.” 6
President Monsons uppmaning att
se uppåt är en metafor för att komma
ihåg Kristus. När vi kommer ihåg
honom och förlitar oss på hans styrka,
34 Liahona
får vi kraft genom hans försoning.
Det är så vi kan befrias från vår oro,
våra bördor och vårt lidande. Det är
så vi kan bli förlåtna och helade från
smärtan av våra synder. Det är så vi
kan få tro och styrka till att uthärda
allting. 7
Syster Cook och jag besökte
nyligen en kvinnokonferens i
Sydafrika. När vi hade lyssnat på
några inspirerande budskap om att
tillämpa försoningen i våra liv, bjöd
stavens hjälpföreningspresident oss
alla att gå ut. Var och en av oss fick
en heliumballong. Hon förklarade
att vår ballong representerade den
börda, prövning eller svårighet som
höll oss tillbaka i våra liv. Vi räknade
till tre och släppte våra ballonger,
eller våra ”bördor”. När vi tittade
upp och såg våra bördor glida iväg,
hördes ett ljudligt ”aaahh”. Det var
enkelt att släppa iväg ballongen,
men det gav oss en förunderlig
påminnelse om den obeskrivliga
glädje som kommer av att se uppåt
och tänka på Kristus.
Till skillnad mot att släppa en heliumballong
är det inte en engångsföreteelse
att andligen se uppåt. Vi lär oss
av sakramentsbönen att vi alltid ska
minnas honom och hålla hans bud,
så att vi kan ha hans Ande hos oss till
vägledning varje dag. 8
När Israels barn vandrade i ödemarken
vägledde Herren dem varje
dag på färden när de vände sig till
honom för att få ledning. I Andra
Moseboken läser vi: ”Herren gick
framför dem, om dagen i en molnstod
för att visa dem vägen och om natten
i en eldstod för att ge dem ljus.” 9 Han
ledde dem ständigt, och jag vittnar
ödmjukt för er att Herren kan göra
detsamma för oss.
Så hur leder han oss idag? Genom
profeter, apostlar och prästadömsledare
och genom känslor som kommer
till oss efter att vi har utgjutit vårt
hjärta och vår själ till vår himmelske
Fader i bön. Han leder oss när vi försakar
de världsliga tingen, omvänder
oss och förändras. Han leder oss när
vi håller hans bud och försöker vara