Räddningstjänst vid olyckor med radioaktiva ämnen - Myndigheten ...

100
Elektromagnetisk strålning: Strålning bestående av vågrörelser
med både elektriska och magnetiska egenskaper De
olika typerna av elektromagnetisk strålning skiljer sig åt
genom att de har olika våglängder. Exempel är gammastrålning,
infraröd strålning, ljusstrålning, ultraviolett strålning
och värmestrålning.
Excitera: Energi tillförs en atom så att en elektron flyttar
ut till ett skal som innehåller mer energi. När elektronen
går tillbaka till sitt grundtillstånd utsänds överskottsenergi
i form av elektromagnetisk strålning, som kan vara synligt
ljus.
Exponering: I strålskyddssammanhang innebär exponering
att ett objekt utsätts för joniserande strålning.
Extern bestrålning: Bestrålning från strålkällor som finns
utanför kroppen.
Fria radikaler: Molekyler eller atomer som har ett udda
antal elektroner i sitt yttre skal. Fria radikaler är ytterst
reaktiva i förhållande till varandra eller andra atomer eller
molekyler.
Fusion: Kärnsammanslagning, reaktion mellan två lätta
atomkärnor, som leder till att en ny atomkärna med större
massa bildas. Samtidigt frigörs stora mängder energi.
Fysikalisk halveringstid: Se halveringstid.
Gammakonstant: Ett fast värde som finns för alla gammastrålande
nuklider och används för att uppskatta stråldosen.
Gammastrålning: Elektromagnetisk strålning vid radioaktivt
sönderfall. Betecknas med den grekiska bokstaven
”gamma” (γ).
Geiger-Müllerrör (GM-rör): Detektor för joniserande strålning.
Gray: SI-enheten (standardenheten) för absorberad dos (efter
Louis Harold Gray, 1905–1965, engelsk strålbiolog).
Halveringstid: Den tid det tar för hälften av antalet atomkärnor
i ett radioaktivt ämne att sönderfalla. Kallas även
fysikalisk halveringstid.
Helkroppsdos: Stråldos som getts till större delen av kroppen.