Konstruktionen af dansk narkotikakontrolpolitik siden 1965

More documents

Recommendations

Info

häftig och principiell diskussion kring decennieskiftet 1970. Det är själva förekomsten av narkotika som då uppfattades som ett nytt fenomen; man förknippade uppkomsten av nya narkotikarelaterade subkulturer med en allmän protest mot samhället. Under denna period skapade man grunderna för den fortsatta utvecklingen av lagstiftningen och behandlingen av missbrukare. Senare på 1970-talet professionaliserades vården, och missbruket började uppfattas som ett bestående socialt problem snarare än ett generationsfenomen. Efter nästa decennieskifte inträffade den andra brytningspunkten. Diskursen, som dittills präglats av behandlingsaktörernasståndpunkter, blev i tilltagande grad dominerad av kontrollinstanserna. Den minskande tilltron till behandlingens möjligheter motsvarades av en kontrolloptimism. Man krävde en förstärkning av polisens resurser och en åtstramning av straffen för narkotikabrott. Från och med början av 1990-talet har en ny kris framkallats av en ökning i antalet dödsfall samt en ökad tillgång till droger. Man har ifrågasatt genomförbarheten av den tidigare målsättningen – ett narkotikafritt samhälle – och i stället börjat koncentrera sig på försöken att minska de skador som narkotikabruket åstadkommer (s.k. ”harm-reduction”). I boken analyseras tidningarnas debattartiklar och parlamentariskadiskussionsinlägg utgående från deras ”integrativa komplexitet”: författaren gör en kvantitativ bedömning av deras förmåga att beakta och integrera olika, sinsemellan rivaliserande ståndpunkter. En onyanserad enögdhet präglar framför allt de ställningstaganden som framförs av politikerna. Diskussionen har också en tendens att gång på gång återkomma till samma frågeställningar, bland dem evighetsfrågan om legaliseringen av cannabisprodukter. Också nyhetsartiklarna är av intresse, emedan det främst är genom dem som pressen fungerar som ”agenda-setter”. Med andra ord är det i mångt och mycket genom val och presentation av nyhetsmaterialet som man är i stånd att definiera narkotikaproblemets kontext och karaktär. I sin analys av två dagstidningars nyhetsmaterial från ”brytningsåren” 1968, 1982 och 1996 presenterar Laursen de teman, aktörer och rubriceringstendenser som tillsammans är med om att skapa dessa definitioner. Sammanfattningsvis domineras nyhetsmaterialet av kontrolltematiken, med polisen som huvudaktör, dock med vissa mindre skiftningar i dominansens styrka. Under 1990-talet får behandlingsaktörerna mer utrymme än tidigare för att presentera sina synpunkter. Utvecklingen tycks sammanhänga med den kritik mot ensidig fokusering på kontrollåtgärder som samtidigt har gjort sig gällande på det politiska planet. Som sagt är boken inte särskilt lättläst. Författaren ger mycket utrymme åt en presentation av analysmaterialet i form av referat och tabeller. Noggrant noteras indikatorerna för statistisk signifikans. Som sociolog skulle jag dock invända mot det i boken förekommande bruket av begreppet ”kvalitativ analys”. Med denna term beskriver Laursen sin analys av nyhetsrubrikerna, och tycks syfta på en holistisk, på intuition baserad bedömning. Men resultaten av sådana bedömningar använder han ändå kvantitativt: de analyseras statistiskt. För min del skulle jag poängtera, för det första, att en kvalitativ analys i lika hög grad som den kvantitativa måste vara verifierbar och baserad på explicita bedömningskriterier. För det andra använder man i kvalitativ forskning inte resultaten av en statistisk analys som argument – och det är just detta som är särdraget i denna forskningsmetod. Denna invändning fråntar inte Laur- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 ) 301
sens ”kvalitativa” resultat deras värde: han redogör utförligt för sin analysmetod, och man kan gott lita på de resultat han kommit fram till genom en väl utförd – kvantitativ analys. Inte heller en kvantitativ innehållsanalys behöver ju vara mekanisk och icke-reflekterande. Referaten och tabellerna ger en noggrann bild av analysmaterialet. Läsaren skulle emellertid önska sig en mer djupgående diskussion av de enskilda forskningsresultaten. Då författaren äntligen når fram till sina slutsatser undrar man om vägen från den empiriska till den generaliserande nivån inte kunde ha förberetts av en större samling förmedlande steg. Enligt Laursen kunde man bekräfta utgångshypotesen: en moralisk panik ligger faktiskt till grund för den danska narkotikapolitiska diskussionen. Paniken har dock varit av en särskild, dansk tapp- 302 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 ) ning som modererats av den politiska kulturens nationella särdrag. Om dessa särdrag skulle man gärna läsa mera – förmodligen är de av intresse inte bara för den danska, utan också för den nordiska läsaren. Laursens bok öppnar intressanta perspektiv för fortsatt forskning, som till exempel kunde innebära en jämförande nordisk undersökning i just denna fråga. Mikko Lagerspetz
Page 1: RECENSIONER Grundligt om dansk nark

Konstruktionen af dansk narkotikakontrolpolitik siden 1965

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?